AD 1993 nr 61

Svenska Elektrikerförbundet

mot

Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation, Centrala Gruppen och Thorn EMI Hyr-TV Aktiebolag i Solna.

1. Bakgrund

Mellan Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation Centrala Gruppen (HAO CG) och Svenska Elektrikerförbundet (SEF) gäller kollektivavtal, det s.k. Radio- och TV-avtalet. Thorn EMI Hyr-TV Aktiebolag (Thorn) är medlem i HAO CG och är därigenom bundet av avtalet.

Thorn bedriver verksamhet avseende uthyrning till allmänheten av radio- och TV-apparater. Vid Thorn arbetar cirka 200 TV-tekniker som är medlemmar i SEF. Thorn har cirka 50 filialer belägna runt om i landet.

I sin verksamhet utnyttjar Thorn ett stort antal bilar. Sedan lång tid har bl.a. tekniker haft möjlighet att mot viss ersättning disponera en bil på sin fritid. Bilförmånen har varit reglerad i den anställdes enskilda anställningsavtal.

För att minska bolagets kostnader och för att kunna utnyttja bilarna på ett ekonomiskt bättre sätt önskade bolaget avveckla bilförmånen. Bolaget erbjöd de anställda ett engångsbelopp, om överenskommelse kunde träffas om att utesluta bilförmånen från anställningsavtalen. Ett mindre antal anställda accepterade erbjudandet och avtal träffades i enlighet med detta. Övriga berörda anställda blev uppsagda eller kommer att bli uppsagda från sina anställningar med erbjudande om återanställning utan bilförmån.

Tvist har uppstått dels i frågan huruvida överenskommelserna om avlösning av bilförmånen är förenliga med gällande kollektivavtal, dels i frågan om uppsägningarna är sakligt grundade.

Förhandlingar i tvisten har förekommit lokalt mellan bolaget och SEF:s vederbörande avdelningar och därefter centralt mellan bolaget och SEF. Någon uppgörelse har emellertid inte kunnat nås. SEF har härefter väckt talan vid arbetsdomstolen mot bolaget genom sexton skilda stämningsansökningar. Varje ansökan omfattar en lokalt behandlad tvist. Arbetsdomstolen har förordnat om gemensam handläggning av de skilda målen.

2. Yrkanden m.m.

2.1 Målen A 288/92, A 289/92, A 370/92, A 5/93, A 6/93, A 42/93 och A 48/93

SEF har yrkat att arbetsdomstolen

1. förklarar att den överenskommelse som envar av M.T. T.J. P.I. J.S. M.H. R.N. L.A. R.J. P.Z. T.B. S.S. och B.N. träffat med Thorn innebärande avstående från bilförmån mot erhållande av en engångslön om 20 000 kr är ogiltig,

2. förklarar att Thorn är skyldigt att utge ytterligare lön till

a. M.T. med 3 781 kr/månad fr.o.m. oktober 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

b. T.J. med 2 752 kr/månad Fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

c. P.I. med 2 600 kr/månad fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

d. J.S. med 3 103 kr/månad fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

440

e. M.H. med 2 958 kr/månad Fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

f. R.N. med 3 016 kr/månad fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

g. L.A. med 2 716 kr/månad Fr.o.m. december 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

h. R.J. med 3200 kr/månad fr.o.m. januari 1993 till dagen för dom i målet.

i. P. Z. med 2658 kr/månad fr.o.m. januari 1993 till dagen för dom i målet,

j. T.B. med 3 103 kr/månad fr.o.m. maj 1992 till dagen för dom i målet,

k. S.S. med 3 133 kr/månad fr.o.m. oktober 1992 till dagen för huvudförhandling i målet,

1. B.N. med 2 600 kr/månad fr.o.m. november 1992 till dagen för huvudförhandling i målet.

3. förpliktar Thorn att utge allmänt skadestånd till envar av ovanstående arbetstagare med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

4. förpliktar Thorn att i vart och ett av dessa mål utge allmänt skadestånd till SEF med 50 000 kr för brott mot kollektivavtalet jämte ränta enligt 6§ räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

2.2 Målen A 312/92, A 321/92, A 340/92, A 343/92, A 351/92, A 358/92, A 391/92, A 27/93 och A 28/93

SEF har yrkat att arbetsdomstolen

1. förklarar att uppsägningarna av B.B. P.T. R.J. R.M. T.P. M.L. P.S. L.A. R.N. N.Y. P-E.O. T.J. M.V. D.A. P-O.F. H.A. I.K. A.J. C.A. B.V. G.T. R.B. Z.B. L.A. 2. förpliktar Thorn att utge allmänt skadestånd till envar av ovanstående arbetstagare med 75 000 kr för brott mot anställningsskyddslagen och kollektivavtalet jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker,

3. förpliktar Thorn att utge allmänt skadestånd i vart och ett av målen till SEF för kollektivavtalsbrott med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker.

2.3 Tilläggsyrkande i mål nr A 351/92

SEF har yrkat alternativt till yrkande 2 i ovannämnda mål att Thorn förpliktas utge allmänt skadestånd med 40 000 kr till envar av D.A. C.A. och P-O.F.

SEF har vidare yrkat förbehåll, i mån av befogenhet, att i ny rättegång yrka ekonomiskt skadestånd till D.A. C.A. och P-O.F. för tid efter huvudförhandling i detta mål.

2.4 Målen A 288/92, A 289/92, A 312/92, A 321/92, A 340/92, A 343/92, A 351/92, A 27/93, A 28/93 och A 48/93

SEF har yrkat att arbetsdomstolen förpliktar Thorn att utge allmänt skadestånd till SEF i vart och ett av målen för brott mot 11 § medbestämmandelagen med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker.

2.5 Samtliga mål

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till käromålen.

Inte något belopp vad avser ekonomisk ersättning eller allmänt skadestånd har vitsordats som skäligt.

Ränteyrkandena har vitsordats i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

3. Parternas utveckling av talan

3.1 SEF

Flertalet av de hos bolaget anställda TV-teknikerna har haft bilförmån. Deras månadslön ligger mellan 12 000 och 13 000 kr. Bilförmånen har värderats till 2 500-3 000 kr.

I början av år 1992 önskade bolaget upphöra med att tillhandahålla bilförmån till TV-teknikerna. Chefsteknikerna och vissa andra personalkategorier skulle dock få behålla bilförmånen.

Bolagets agerande har givit upphov till tvister av olika slag. Enligt SEF:s mening utgör borttagandet av bilförmånen en otillåten lönesänkning för de tekniker som har träffat överenskommelse om avlösning med bolaget. Beträffande de tekniker som inte har accepterat bolagets förslag och därför blivit uppsagda från sina anställningar gör SEF gällande att saklig grund för uppsägningarna inte föreligger. Bolaget har därutöver brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att inte påkalla förhandling med arbetstagarsidan innan bolaget beslöt sig för att upphöra med att tillhandahålla bilförmån till teknikerna.

Bolaget är bundet av Radio- och TV-avtalet. Omkring 130-140 hos bolaget anställda tekniker är medlemmar i SEF. Vid arbetsplatser med fler än sex tekniker anställda gäller kollektivavtal med SALF för chefstekniker. Chefstekniker för vilka Radio- och TV-avtalet är tillämpligt arbetar på i huvudsak samma sätt som teknikerna i övrigt men har därutöver bl.a. vissa samordnande arbetsuppgifter. Chefsteknikerna har ingen särskild utbildning som inte teknikerna har. Samtliga tekniker har kvalifikationer för att arbeta som chefstekniker. Vid ett stort antal filialer arbetar chefsteknikerna under Radio- och TV-avtalet.

Teknikerna utför reparationer på de uthyrda apparaterna. Detta sker i stor utsträckning hemma hos abonnenterna. Bilen är därför ett nödvändigt arbetsredskap. Teknikerna är välutbildade och utgör en kvalificerad yrkesgrupp. Sedan lång tid tillbaka har gällt att teknikerna har tillgång till fri bil. Detta har varit naturligt och praktiskt med hänsyn till det sätt på vilket verksamheten bedrivits. Thorn har vid anställningstillfället ställt krav på innehav av körkort och har utlovat att fri bil skall tillhandahållas efter viss tid. Detta har utnyttjats av bolaget som ett rekryteringsargument. De tekniker som erhållit bilförmån har anpassat sitt boende och sitt liv i övrigt därefter. Bilförmånen har av de anställda kommit att betraktas som en omistlig del av anställningsförmånerna. Särskilt bilavtal har i allmänhet upprättats. I avtalet har angivits de gränser som gällt för utnyttjandet av bilförmånen.

I början av år 1992 bestämde sig bolaget för att upphöra med att tillhandahålla bilförmån. Detta skulle emellertid gälla endast teknikerna, inte chefsteknikerna. Detta skall ses mot bakgrund av att teknikerna är den grupp av anställda som framför allt använder bilen som ett arbetsredskap. Bolaget erbjöd teknikerna ett engångsbelopp, om de träffade överenskommelse om avstående från bilförmånen. Tekniker som inte accepterade erbjudandet skulle komma att sägas upp från sina anställningar. Det stora flertalet tekniker ansåg sig inte kunna godta erbjudandet. Omkring 15 tekniker har accepterat erbjudandet, medan ungefär ett hundratal tekniker har blivit eller kommer att bli uppsagda.

Bolagets agerande har gett upphov till två typer av tvister, den ena gäller giltigheten av överenskommelserna om avlösning av bilförmånen, den andra om de genomförda uppsägningarna har varit sakligt grundade. För båda slagen av tvister utgör kollektivavtalet en gemensam grund. I uppsägningstvisterna finns därutöver ytterligare grunder.

På arbetsmarknaden föreligger en stadgad praxis i fråga om avlösning av bilförmåner. Denna praxis innebär att om arbetsgivaren vill dra in bilförmånen avlösning sker genom ett lönetillägg. I Radio- och TV- avtalet är fastslaget att avlösningen av en bilförmån skall ske i reda pengar och utgå kontinuerligt med belopp som motsvarar bilens förmånsvärde. Mellan avtalsparterna har förekommit resonemang och förhandlingar som har haft denna utgångspunkt. SEF åberopar i målen skriftlig utredning som styrker detta. Bilförmånen är skyddad på samma sätt som lön enligt kollektivavtalet. Detta följer av övergångsbestämmelserna till avtalet om höjning av utgående löner. Övergångsbestämmelserna måste tolkas på detta sätt. Annars skulle bestämmelsernas löneskydd kunna kringgås av arbetsgivaren genom operationer av det nu aktuella slaget. Bolaget har därför inte haft rätt att ta bort bilförmånen utan att höja lönen med ett belopp motsvarande förmånsvärdet. Förfarandet från bolagets sida har inneburit en kränkning av kollektivavtalets löneskydd och är därför stridande mot avtalet.

De tekniker - ungefär femton procent av dem som innehaft bilförmån - som har accepterat bolagets avlösningserbjudande har gjort detta därför att de annars riskerade uppsägning och de har förklarligt nog inte velat ta den risken. Det är emellertid SEF:s uppfattning att överenskommelserna strider mot kollektivavtalet. Genom överenskommelserna sänks lönen i realiteten med 2 500-3 000 kr i månaden. Det bör påpekas att det inte föreligger något hinder enligt kollektivavtalet att upphöra med bilförmånen, om förmånen ersätts med en höjning av månadslönen motsvarande förmånsvärdet. Såsom stridande mot kollektivavtalet är överenskommelserna ogiltiga enligt 27 § medbestämmandelagen. Bolaget är skyldigt att utge ersättning motsvarande den löneförlust som drabbat arbetstagarna. Från ersättningsbeloppet skall dock avräknas det engångsbelopp om 20000 kr som utgivits av bolaget. Detta har beaktats när yrkandena har bestämts.

Av det anförda framgår att kollektivavtalsbrott har blivit begånget. Allmänt skadestånd skall därför utgå till teknikerna och till SEF.

Vad härefter gäller uppsägningstvisterna gör SEF gällande att uppsägningarna strider mot 7 § anställningsskyddslagen eftersom de inte är sakligt grundade. Skälen härför är följande. För det första utgör uppsägningarna ett led i ett kollektivavtalsbrott såsom förut har redovisats. En uppsägning kan inte vara sakligt grundad när den föranleds av att arbetstagaren motsätter sig en lönesänkning som strider mot kollektivavtalet. I andra hand är uppsägningarna inte sakligt grundade därför att det inte föreligger någon arbetsbrist. I själva verket måste uppsägningarna betraktas som uppsägningar av personliga skäl såsom föranledda av att arbetstagaren inte har velat acceptera bolagets anspråk på att avveckla bilförmånen. Om alla arbetstagare hade accepterat bolagets krav, hade ingen blivit uppsagd. Detta visar att någon arbetsbrist inte föreligger. SEF anser vidare att uppsägningarna strider mot de enskilda anställningsavtalen. Enligt dessa avtal kan bilförmånen bortfalla endast om befattningen ändras. Inga befattningar har ändrats. Arbetet bedrivs under oförändrade förutsättningar. SEF menar också att en uppsägning för omreglering av anställningsvillkoren inte kan genomföras på detta sätt. För att detta skall kunna ske måste sakliga och objektiva grunder för arbetsgivarens handlande föreligga. I detta fall är uppsägningarna godtyckliga. Arbetstagarna har tagit anställningarna därför att fri bil erbjöds och de behöver bilen för att ta sig till arbetet och för att använda den på fritiden. Bolagets handlande är främmande för de spelregler som gäller på svensk arbetsmarknad och de principer som tillämpas. Det är därför inte skäligt att uppsägningarna godtas.

Bolagets uppsägningar innefattade inte chefsteknikerna, fastän flertalet av dessa arbetar under Radio- och TV-avtalet. Varje tekniker klarar av att vara chefstekniker. Vid de flesta filialerna finns tjänster med bilförmåner kvar. Det kan då inte föreligga arbetsbrist.

Beträffande målet nr A 351/92 anser SEF alternativt att det föreligger ett turordningsbrott. Det finns i Göteborg en tekniker med bilförmån som inte har blivit uppsagd och som har kortare anställningstid än de tre tekniker som har blivit uppsagda. Den tekniker, som inte är uppsagd, är inte chefstekniker. Oavsett detta föreligger ett turordningsbrott, eftersom de förbigångna arbetstagarna har tillräckliga kvalifikationer som chefstekniker.

Det föreligger även ett brott mot 11 § medbestämmandelagen. Thorn gick i april 1992 ut med information till filialcheferna om ett redan fattat beslut angående avvecklingen av bilförmånerna. I informationen angavs att filialcheferna skulle påkalla lokala förhandlingar. Sådana förhandlingar kom också till stånd. Det fanns emellertid inget att förhandla om, eftersom beslutet redan var fattat.

3.2 HAO CG och Thorn

Bolaget är ett mångfilialföretag som finns i hela landet. Totalt finns det 529 anställda i bolaget. Av dessa är 133 tekniker.

Bolaget har en stor bilpark. För närvarande har bolaget 265 bilar. Dessa är anskaffade och avsedda för att tillgodose bolagets behov av transporter. Som regel är bilarna av kombimodell och enhetligt lackerade och märkta med firmanamnet. De är i första hand ett arbetsredskap. Sedan tidigt 1970tal har ett stort antal tekniker och installatörer haft möjlighet att mot vederlag få rätt att disponera företagets bilar på fritid. Det finns emellertid omkring 30 tekniker som inte innehar bil. Det är att märka att dessa inte har högre kontantlön fastän de inte har bilförmån.

Den stora bilparken för med sig betydande kostnader. Dessa ökade betydligt som följd av skattereformen. Sociala avgifter kom att utgå på bilarnas förmånsvärde. Bolaget är vidare av den uppfattningen att det inte har varit möjligt att disponera bilarna på ett ekonomiskt sätt. Bolaget har eftersträvat att minska det totala antalet bilar och samtidigt öka tillgängligheten beträffande kvarvarande bilar. Målet har varit att minska bilparken med 50 bilar och att ytterligare dra ned kostnaderna genom att inte tillåta att bilarna disponeras av de anställda på fritid. Den totala besparingen kan beräknas till drygt 3,6 miljoner kronor per år.

Bolaget kallade till en information för SEF och riksklubben vid företaget. Den uppkomna situationen förklarades. Syftet var att söka finna en praktisk lösning. SEF avvisade tanken att ha en gemensam genomgång för samtliga enheter utan hänvisade till varje lokalavdelning för sig. Med anledning härav informerade personaldirektören filialernas chefer att de måste inleda förhandlingar med SEF i de fall teknikerna inte accepterade bolagets erbjudande om engångsbelopp för avlösning av bilförmånen. Informationen kompletterades med ett ytterligare meddelande till filialcheferna för att ge dessa ett underlag inför förhandlingarna. Självklart har det stått filialcheferna fritt att i stället vidta andra åtgärder för att minska kostnaderna i den omfattning som eftersträvades.

Det skall märkas att det alltså finns en riksklubb hos bolaget. Denna klubb har dock inte förhandlingsmandat rörande flertalet frågor enligt medbestämmandelagen. Filialcheferna måste därför förhandla lokalt med vederbörande avdelning inom SEF.

Förhandlingar i saken har härefter skett lokalt i flera skilda omgångar. Grunderna för bolagets talan är följande.

Bilavtalet är en del av den enskilda arbetstagarens anställningsavtal. Bilförmånen omfattas inte av någon som helst kollektivavtalsreglering. Anställningsavtalen har sagts upp med iakttagande av de regler som gäller i anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. De anställda har befogenhet att disponera över bilförmånen. Skulle domstolen finna att det inte förhåller sig på det sättet, saknar dock de yrkade beloppen relevans. De speglar endast det skattemässiga förmånsvärdet och inte den reella förmån som de anställda har haft.

Vad gäller det påstådda turordningsbrottet är det bolagets uppfattning att något sådant brott inte har ägt rum. De uppsagda teknikerna kan inte anses ha tillräckliga kvalifikationer för chefsteknikerns arbetsuppgifter. Det föreligger ett samordnings- och arbetsledningsansvar som övriga tekniker saknar. Man skall inte genom ett turordningsförfarande kunna komma i åtnjutande av en befordrad tjänst med en högre lön.

4. Domskäl

4.1 Inledning

I anställningsavtalet för ett stort antal hos bolaget anställda TV- tekniker har funnits regler om rätt för den anställde att disponera en av bolagets bilar på sin fritid. Gällande kollektivavtal saknar uttryckliga bestämmelser om bilförmån.

Bolaget har önskat avveckla bilförmånen. För att åstadkomma detta erbjöd bolaget de anställda ett engångsbelopp mot att dessa avstod från bilförmånen. Ett mindre antal anställda accepterade erbjudandet. Anställda som avvisat erbjudandet sades upp eller kommer att sägas upp från sina anställningar med erbjudande om återanställning utan bilförmån.

Tvist har uppstått huruvida överenskommelserna om avveckling av bilförmånen är ogiltiga enligt 27 § medbestämmandelagen såsom stridande mot kollektivavtalet. Vidare är tvistigt om uppsägningarna är sakligt grundade enligt 7 § första stycket anställningsskyddslagen. I fråga om några uppsägningar har även gjorts gällande att dessa är stridande mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Slutligen är tvistigt om förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen blivit åsidosatt.

4.2 Åtnjuter anställd skydd för bilförmånen i det gällande kollektivavtalet?

SEF har sammanfattningsvis anfört följande. I kollektivavtalet med dess övergångsbestämmelser finns regler om avtalsenlig höjning av de utgående lönerna. Dessa regler innefattar ett skydd för den utgående lönen. Kunde arbetsgivaren sänka lönen, skulle den avtalade lönehöjningen helt eller delvis kunna omintetgöras. Bilförmånen innefattar för de anställda ett betydande ekonomiskt värde, uppskattningsvis 2 500-3 000 kr i månaden. Om arbetsgivaren kunde dra in bilförmånen utan vidare, skulle öppna sig en väg för arbetsgivaren att kringgå kollektivavtalets skydd för den utgående lönen. På grund härav skall kollektivavtalets lönebestämmelser tolkas så att rätten till fri bil åtnjuter skydd enligt kollektivavtalet. SEF anser dock inte att skyddet innefattar en rätt att ovillkorligen behålla bilförmånen. Önskar arbetsgivaren avveckla en bilförmån, måste han avlösa förmånen genom att höja månadslönen med ett belopp motsvarande förmånsvärdet. Denna tolkning av kollektivavtalet har stöd i träffade uppgörelser om avlösning av bilförmån.

Arbetsgivarparterna har bestritt att kollektivavtalet skulle innefatta ett skydd för bilförmån.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Kollektivavtalet innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om skydd för bilförmån. Det har inte gjorts gällande att kollektivavtalsparterna skulle ha blivit ense om att något sådant skydd skulle gälla enligt avtalet. Frågan blir då om det ändå kan finnas grund för att tolka in något sådant i kollektivavtalet. Enligt arbetsdomstolens mening måste man ställa sig avvisande härtill. Ett avgörande principiellt skäl för denna uppfattning står att finna i det krav på skriftlig form som gäller för kollektivavtal. SEF:s tankegång skulle leda till att kollektivavtalet fick ett svårbestämt innehåll. Gränsen mellan den rent kollektivavtalsrättsliga regleringen och det enskilda anställningsavtalets innehåll skulle bli oklar. Det kunde göras gällande att varje genom anställningsavtal tillkommen förmån av ekonomisk betydelse skulle åtnjuta skydd kollektivavtalsrättsligt.

Det skall tilläggas att SEF inte i målet har visat fog för sitt påstående att kollektivavtalsparterna i förhandlingsuppgörelser givit uttryck åt någon gemensam uppfattning att en skyldighet skulle följa av kollektivavtalet för arbetsgivare att avlösa en bilförmån genom att höja lönen.

Arbetsdomstolen anser alltså inte att det föreligger något skydd i kollektivavtalet för bilförmån.

Detta ställningstagande för med sig att yrkandena under 2.1 skall avslås. Ställningstagandet påverkar vidare prövningen av uppsägningarna. Domstolen återkommer till detta i det följande.

4.3 Är uppsägningarna av anställningsavtalen sakligt grundade?

Bolaget har angivit att uppsägningarna av teknikerna skedde för att bolaget ville minska sina kostnader. SEF har inte ifrågasatt att detta också var det verkliga skälet till uppsägningarna. Det kan alltså konstateras att skälet för uppsägningarna inte rörde den enskilda arbetstagaren personligen. Därmed är uppsägningarna att pröva enligt de bestämmelser i anställningsskyddslagen som gäller för uppsägningar på grund av arbetsbrist.

Till detta bör anmärkas följande. Det förhållandet att uppsägningarna skall prövas som uppsägningar på grund av arbetsbrist innebär inte att det inte skulle finnas arbete att utföra hos arbetsgivaren. Uttryckssättet är olyckligt och ägnat att skapa missförstånd rörande den rättsliga betydelsen av att en uppsägning betraktas på detta sätt. Situationen framstår klarare om uppsägningen beskrivs som en uppsägning som inte beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen (jfr uttryckssättet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen). Att en uppsägning kan karaktäriseras på detta sätt leder till att uppsägningen rättsligt skall prövas enligt de regler i anställningsskyddslagen som endast gäller för uppsägningar av detta slag. Sålunda kan exempelvis turordningsreglerna bli tillämpliga liksom reglerna om företrädesrätt till återanställning. Vidare finns utrymme i endast begränsad utsträckning för att ogiltigförklara uppsägningen.

Bolagets uppsägningar har skett sedan det visat sig att någon överenskommelse om avveckling av bilförmånen inte har kunnat uppnås. Det är därmed fråga om uppsägningar för att bringa anställningsförhållandet att upphöra och anställningsskyddslagens uppsägningsregler är tillämpliga. Syftet har dock inte varit att minska antalet anställda. Bolaget har därför erbjudit de uppsagda TV-teknikerna återanställning utan bilförmån. Man kan ställa frågan vilken betydelse kravet i 7 § första stycket anställningsskyddslagen att en uppsägning skall vara sakligt grundad har för en uppsägning som på detta sätt endast syftar till omreglering av anställningsvillkoren och som inte beror på omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen. Svaret är att denna regel principiellt sett inte har något reellt innehåll i en sådan situation. Det står arbetsgivaren i princip fritt att genom uppsägning frigöra sig från anställningsavtalets innehåll och erbjuda ny anställning på ändrade villkor. Alternativet skulle vara att det lades i domstolens händer att avgöra vad som utgör skäliga anställningsförmåner. Detta är en lösning som inte är accepterad i svensk arbetsrätt.

Till det sagda bör fogas ett par förklarande anmärkningar. En lönesänkning kan självfallet inte genomdrivas i diskriminerande syfte eller eljest i strid med god sed på arbetsmarknaden. Dessutom måste beaktas att kollektivavtal kan ha ett innehåll som hindrar eller begränsar möjligheterna att försämra arbetstagares anställningsförmåner under kollektivavtalets giltighetstid. Ytterligare bör framhållas att det anförda bygger på förutsättningen att uppsägningen inte beror på omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen. Annorlunda är situationen, om arbetsgivaren exempelvis vill minska anställningsförmånerna för en arbetstagare på grund av att denne enligt arbetsgivarens uppfattning inte fullgör en normal arbetsinsats. Uppsägningen sker då av personliga skäl och domstolen har därmed att pröva om det finns saklig grund för åtgärden (jfr AD 1978 nr 68).

SEF har bl.a. gjort gällande att uppsägningarna inte skulle vara sakligt grundade därför att de - såsom domstolen har uppfattat SEF - inte skulle leda till den kostnadsminskning som bolaget avsett. Till detta bör framhållas att som utgångspunkt vid tillämpning av anställningsskyddslagens regelsystem gäller att domstol som princip inte har att överpröva de företagsekonomiska överväganden på vilka arbetsgivaren har grundat sitt handlande. Detta synsätt har särskild aktualitet när det gäller uppsägningar på grund av arbetsbrist. Särskilda omständigheter kan föranleda att det är motiverat att göra mer eller mindre långtgående avsteg från det nu angivna principiella synsättet. I det föreliggande fallet föreligger enligt domstolens bedömande inte några sådana särskilda omständigheter. I det anförda ligger att domstolen inte kan biträda SEF:s uppfattning att uppsägningarna är godtyckliga.

SEF har anfört att innehållet i de enskilda anställningsavtalen skulle hindra bolaget från att dra in bilförmåner för teknikerna. Enligt denna ståndpunkt innebär anställningsavtalen att bilförmånen kan bortfalla endast om den anställdes befattning ändras. I de skriftliga anställningsavtal som företetts i målet anges emellertid att rätten till bil förfaller, om den anställdes befattning ändras. Denna bestämmelse kan efter sin ordalydelse inte uppfattas på det sättet att bilförmånen ej skulle kunna upphöra på annan grund. I varje fall har SEF inte kunnat påvisa i målet att bestämmelsen skall läsas motsatsvis på det sätt som SEF har gjort gällande.

Arbetsdomstolen har i det föregående konstaterat att kollektivavtalet inte har hindrat bolaget från att företa uppsägningarna.

Med hänvisning till det anförda finner arbetsdomstolen att uppsägningarna är sakligt grundade.

Yrkandena under 2.2 skall därför avslås.

4.4 Har bolaget åsidosatt turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen såvitt avser D.A. C.A. och P-O.F.?

Bakgrunden till SEF:s yrkande i detta hänseende är följande. Vid bolagets filial i Göteborg finns en tekniker med bilförmån som inte har blivit uppsagd. Denne har kortare anställningstid än D.A. C.A. och P-O.F. Arbetsgivarparterna har invänt att denne tekniker numera är chefstekniker. Enligt arbetsgivarsidans mening innehar inte de tre nämnda arbetstagarna tillräckliga kvalifikationer för att utföra chefsteknikerns arbetsuppgifter. Arbetsgivarparterna har även gjort gällande att det inte allmänt sett kan anses rimligt att en arbetstagare på detta sätt kan erhålla en befattning som innebär en befordran och högre lön.

SEF har invänt att det inte föreligger någon nämnvärd skillnad i arbetsuppgifter mellan teknikerna och chefsteknikerna.

Arbetsdomstolen anmärker att ingendera parten har närmare belyst i målen vilka särskilda krav som ställs på en chefstekniker. Följande har emellertid framkommit. Chefsteknikern utses bland de mest erfarna teknikerna och tilldelas arbetsledande uppgifter. Enligt arbetsdomstolens mening finns anledning att fästa avseende vid att chefsteknikern intar en arbetsledande ställning. För att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter måste chefsteknikern åtnjuta arbetsgivarens särskilda förtroende. Det kan inte förutsättas att de övriga teknikerna, som inte har kommit i fråga för chefsteknikerbefattning, har denna relation till arbetsgivaren. Arbetsdomstolen anser därför att övervägande skäl talar för att de av SEF angivna teknikerna inte innehar tillräckliga kvalifikationer för arbetet som chefstekniker.

Arbetsdomstolen finner följaktligen att bolaget inte kan anses ha åsidosatt turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen.

Yrkandet under 2.3 skall därför inte bifallas.

4.5 Har förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen blivit åsidosatt?

Enligt 11 § första stycket andra meningen medbestämmandelagen åligger det arbetsgivaren att förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal innan han beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

På grund av denna regel åvilade det bolaget att förhandla med SEF:s berörda avdelningar före beslutet om att avveckla bilförmånen i teknikernas anställningsavtal. Tvisten gäller huruvida bolaget hade fattat beslut i saken innan förhandling påkallades hos de skilda avdelningarna.

Till grund för sin talan har SEF åberopat en informationsskrivelse den 8 april 1992 från bolagets personalchef till filialcheferna. I skrivelsen anges, såvitt är av betydelse för förhandlingsfrågan, följande: Bolaget har beslutat om reducering av bilkostnaderna. Samtliga teknikers bilavtal sägs upp. Teknikerna erbjuds återanställning utan bilförmån. Som ett alternativ erbjuds teknikerna vederlag mot frivilligt avstående från bilförmånen. För detta avstående finns en vid skrivelsen fogad blankett.

Enligt arbetsdomstolens mening ger informationsskrivelsen det klara intrycket av att ett beslut redan förelåg rörande bilförmånen innan förhandling påkallades. Den utredning och den argumentation som arbetsgivarsidan åberopat i målet förändrar inte denna bild.

Arbetsdomstolen finner följaktligen att bolaget har åsidosatt förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen.

Vid fastställandet av det allmänna skadeståndet beaktar arbetsdomstolen att bolaget informerade SEF om indragningen av bilförmånen på ett tidigt stadium i beslutsprocessen. Vidare finner arbetsdomstolen att man vid bestämmande av skadeståndets storlek inte bör se det lagstridiga handlandet från bolagets sida som en åtgärd för varje avdelning för sig.

Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till 25 000 kr.

4.6 Rättegångskostnader

Arbetsgivarparterna har förlorat såvitt gäller förhandlingsfrågan. Denna får anses vara av ringa betydelse från rättegångskostnadssynpunkt. Arbetsgivarparterna skall därför tillerkännas full ersättning för sina rättegångskostnader. Ersättningen för ombudsarvode bör skäligen bestämmas till 80 000 kr.

5. Domslut

Arbetsdomstolen förpliktar Thorn EMI Hyr-TV Aktiebolag att till Svenska Elektrikerförbundet utge allmänt skadestånd med tjugofemtusen (25 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 oktober 1992 till dess betalning sker.

Svenska Elektrikerförbundets yrkanden i övrigt avslås.

Svenska Elektrikerförbundet skall ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader med åttiofemtusenniohundra (85 900) kr, varav 80 000 kr utgör arvode, samt ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993-03-31, målnummer A-288-1992, A-289-1992, A-312-1992, A-321-1992, A-340-1992, A-343-1992, A-351-1992, A-358-1992, A-370-1992, A-391-1992, A-5-1993, A-6-1993, A-27-1993, A-28-1993, A-42-1993 och A-48-1993

Ledamöter: Hans Stark, Ulla Erlandsson, Margit Strandberg, Mats Holmgren (direktör i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Björn Qvarnström, Nils Lang (förre avtalsombudsmannen i Svenska Kommunalarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Margot Ödman (förre förhandlingschefen i Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Birgitta Tegner