AD 1993 nr 81

Byggförbundet

mot

Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

--------------------------------------------------------------------------------

§ 10

a FÖRHANDLING

a 3 Protokoll och justering

Vid förhandling skall, om annat ej överenskommes, föras protokoll, som skall vara utsedda justeringsmän tillhanda inom 1 månad efter sista förhandlingssammanträdet. Protokollet skall vara justerat och motparten tillhanda snarast, dock senast inom 1 månad från mottagandet, om annat ej överenskommes.

a 4 Avslutande av förhandling

Förhandling skall anses vara avslutad när slutjusteiat protokoll föreligger.

Skulle part ej justera protokoll inom föreskriven tid, skall förhandling anses avslutad när endera parten givit motparten skriftligt besked härom

b LOKAL FÖRHANDLING

b 2 Rättstvist om lön m m

Tvist om lön eller annan ersättning enligt MBL 35 § --- skall anses ha uppkommit då--- Har sådan tvist uppkommit, skall lokal arbetsgivarpart begära förhandling inom 2 arbetsdagar,

c CENTRAL FÖRHANDLING

c 2 Rättstvist om lön m m

Vid tvist enligt 6 2 skall central förhandling begäras av arbetsgivarparten inom 10 arbetsdagar efter det att den lokala förhandlingen avslutats.

d ARBETSDOMSTOLEN

d 2 Rättstvist om lön m m

Vid tvist enligt c 2 skall talan väckas av arbetsgivarparten vid arbetsdomstolen inom 10 arbetsdagar efter det att den centrala förhandlingen avslutats.

f PRESKRIPTION

f 1 Preskriptionstid

Preskriptionstiden räknas från den dag slutjusterat protokoll föreligger eller i förekommande fall från den dag skriftligt besked föreligger om att part anser förhandling avslutad.

f 2 Preskription

Begär part ej förhandling eller väcker han ej talan inom ovan föreskrivna tidsfrister, förlorar han rätten till förhandling respektive talan.

--------------------------------------------------------------------------------

Termap AB är medlem i Byggförbundet och därmed bundet av byggnadsavtalet. Medlemmen i SBAF C.L. är anställd hos bolaget. Sedan det uppkommit en rättsvist om C.L:s rätt till sjuklön för tiden den 24-28 februari 1992 hölls i tvisten lokal och central förhandling. Vid den centrala förhandlingen utsågs till justeringsmän för Byggförbundet jur. kand. Å.J. och för SBAF ombudsmannen L.F.

Efter sammanträdena för central förhandling upprättade Å.J. ett protokoll över denna förhandling, vilket han för Byggförbundets räkning justerade den 22 september 1992. Därefter justerade L.F. för SBAF:s räkning protokollet den 12 oktober 1992, varvid han till protokollet fogade följande:

--------------------------------------------------------------------------------

"Justeringsanmärkning

i ärendet räder inga skiljaktiga meningar om att C.L:s arbetsmiljöförmåga varit helt nedsatt under perioden 1992-02-22--26 p.g.a. hans magkatarr.

Arbetsgivarens representant uppgav att man känt väl till i ca 4-5 år att C.L. har haft problem med magen men trots det har han mycket liten sjukfrånvaro från arbetet.

Arbetstagarparten vidhöll sin uppfattning beträffande sjukkontroll av arbetstagare, skall utföras av försäkringskassan som också skall ha rätten att besluta att läkarintyg skall inlämnas tidigare idag än sjunde dagen.

Det är dock, enligt undertecknads uppfattning, viktigt att beslutsfattandet förbehålls försäkringskassan inte minst med hänsyn till betydelsen av att avgörandet träffas på objektiva grunder.

Försäkringskassan skall när det gäller läkarintygsföreläggandet se till att tillämpningen av reglerna inte blir beroende av vilken arbetsgivare den anställde har. En sådan ordning bör leda till att tillämpningen blir likformig inom hela Byggbranschen.

--------------------------------------------------------------------------------

I målet är ostridigt att det sålunda även av SBAF justerade protokollet kom Byggförbundet till handa den 13 oktober 1992. Å.J. fogade därefter den 26 oktober 1992 till protokollet följande:

--------------------------------------------------------------------------------

"Justeringsanmärkning

Tvist om sjuklön.

Termap AB ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

L.F. har i justeringsanmärkning gjort gällande att det icke råder skiljaktiga meningar om att C.L:s arbetsmiljöförmåga varit helt nedsatt under perioden 1992-02-22--26 p.g.a. hans magkatarr.

Byggförbundet delar inte påstående att vi är överens om detta,"

--------------------------------------------------------------------------------

För att undvika att bolaget i tvisten skulle drabbas av betalningsskyldighet enligt 35 § medbestämmandelagen har Byggförbundet väckt talan mot SBAF vid arbetsdomstolen. Talan väcktes den 2 november 1992.

Byggförbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att C.L. inte är berättigad till sjuklön från Termap AB för frånvaroperioden den 24-28 februari 1992.

SBAF har bestritt bifall till Byggförbundets talan och har därvid i första hand invänt att Byggförbundets talan är preskriberad enligt byggnadsavtalets § 10 f 2 jämförd med § 10 a 4, d 2 och f 1.

Byggförbundet har bestritt bifall till preskriptionsinvändningen. Arbetsdomstolen har med parternas samtycke beslutat att avgöra frågan om preskription genom särskild dom utan huvudförhandling. Parterna har i skrifter utvecklat sin talan i denna del. SBAF har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan i preskriptionsfrågan har parterna anfört i huvudsak följande.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Enligt byggnadsavtalets § 10 d 2 skall vid rättstvist om lön arbetsgivarparten väcka talan vid arbetsdomstolen inom tio dagar efter det att central förhandling avslutats. Av § 10 a 4 framgår att en förhandling anses avslutad när slutjusterat protokoll föreligger. Enligt § 10 f 1 räknäs preskriptionsfristen för väckande av talan från den tidpunkten. Av § 10 f2 följer att part som inte väcker talan inom föreskriven tidsfrist förlorar rätten till talan.

Slutjusterat protokoll från den centrala förhandlingen förelåg den 12 oktober 1992, då såväl SBAF som Byggförbundet hade justerat protokollet. Byggförbundet väckte emellertid talan vid arbetsdomstolen först den 3 november 1992 (skäll rätteligen vara den 2 november; arbetsdomstolens anm.), d.v.s. mer än tio arbetsdagar efter det att slutjusterat protokoll förelåg. Byggförbundets talan är följaktligen preskriberad.

Det förhållandet att Byggförbundet den 26 oktober fogade en "justeringsanmärkning" till den justeringsanmärkning som SBAF hade gjort kan inte förlänga preskriptionsfristen. Byggnadsavtalet ger inte enpart möjlighet att justera ett protokoll mer än en gång. När båda parter har justerat ett protokoll är detta följaktligen slutjusterat. Det skulle vara orimligt och stå helt i strid med byggnadsavtalet om den ena parten, sedan båda parter justerat ett protokoll, skulle kunna påverka preskriptionsfristen genom att förklara sig "justera" protokollet än en gång.

Byggförbundet har naturligtvis på valfritt sätt kunnat framföra synpunkter på SBAF:s justeringsanmärkning, men detta har alltså inte haft någon betydelse för beräkningen av preskriptionstiden.

Byggförbundet

Det av båda parter justerade protokollet från den centrala förhandlingen kom Byggförbundet till handa den 13 oktober 1992. Å.J. som hade företrätt Byggförbundet vid den centrala förhandlingen, tog dock på grund av mellankommande semester inte del av protokollet förrän den 22 oktober. Han uppfattade SBAF:s justeringsanmärkning så att SBAF menade att parterna i den centrala förhandlingen varit ense om att C.L. varit sjuk under den i tvisten aktuella tidsperioden. Detta var felaktigt och skulle innebära att det i själva verket inte förelåg någon tvist mellan parterna. Å.J. skrev därför den 26 oktober för Byggförbundets räkning en justeringsanmärkning till SBAF:s justeringsanmärkning. Avsikten härmed var naturligtvis inte att försöka förlänga preskriptionsfristen. Som framgår av det anförda tillkom Byggförbundets justeringsanmärkning därför att SBAF:s justeringsanmärkning gav den felaktiga bilden att parterna var ense om en omständighet av avgörande betydelse i tvisten. Byggförbundets justeringsanmärkning gjordes inom den frist som gäller för att väcka talan vid arbetsdomstolen.

Den centrala förhandlingen kan alltså inte anses ha blivit avslutad förrän dagen för upprättandet av Byggförbundets justeringsanmärkning den 26 oktober, vilket utgjorde Byggförbundets slutjustering av protokollet från förhandlingen. Byggförbundet har följaktligen genom att väcka talan i målet den 3 november 1992 (skall rätteligen vara den 2 november; arbetsdomstolens anm.) hållit sig inom den i byggnadsavtalet föreskrivna preskriptionsfristen. SBAF:s preskriptionsinvändning skall därför ogillas.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Vad Byggförbundet har anfört om betydelsen av sin "justeringsanmärkning" tyder närmast på att Byggförbundet vill påskina att arbetsgivarsidan skulle kunna bli bunden av vad SBAF har noterat i sin justeringsanmärkning. Detta är naturligtvis inte korrekt.

Domskäl

Enligt byggnadsavtalets § 10 f I räknas såvitt i målet är i fråga preskriptionstiden för väckande av talan i en tvist från den dag då "slutjusterat" protokoll från central förhandling i tvisten föreligger. Någon särskild definition av det citerade uttrycket, vilket återfinns även i § 10 a 4, innehåller inte avtalet.

I det aktuella fallet gällde att protokollet från den centrala förhandlingen skulle justeras av båda parterna. Den för ett sådant fall naturliga utgångspunkten vid tolkningen av bestämmelsen i § 10 f I måste vara att slutjusterat protokoll föreligger sedan parternas justeringsförklaringar har utväxlats.

För den händelse justeringen såsom i det aktuella fallet görs först av den ena och därefter av den andra parten måste sålunda fordras, inte bara att sistnämnda part undertecknat sin justeringsförklaring utan också att denna kommit motparten till handa (jfr AD 1980 nr 162). Därmed kan båda parter konstatera att preskriptionstiden har börjat löpa.

Fråga är då, om det skall tillmätas betydelse för preskriptionsfrågan, att part vid sin justering av protokollet har tillfogat en justeringsanmärkning. Enligt arbetsdomstolens mening kan så inte anses vara fallet. Att en part till sin justeringsförklaring fogar en sådan anmärkning innebär inte att parten inte justerat protokollet utan endast att han reserverar sig mot protokollets innehåll i något avseende och tillkännager att han för sin del anser att protokollet i detta avseende bort ges ett annat innehåll. Vidare gäller att en parts justeringsanmärkning givetvis inte förtar verkan av att motparten för sin del justerat protokollet i annat skick, och den binder inte heller motparten vid innehållet i justeringsanmärkningen.

Det saknas följaktligen skäl att låta den omständigheten, att SBAF i det aktuella fallet såsom sist justerande part till sin justeringsförklaring fogat en justeringsanmärkning, leda till annan slutsats än att slutjusterat protokoll förelegat och att preskriptionstiden enligt byggnadsavtalets § 10 d 2 och f 1 därmed börjat löpa sedan det sålunda även av SBAF justerade protokollet kommit Byggförbundet till handa. Härom synes parterna i själva verket också vara ense. Byggförbundet har sålunda framhållit att dess "justeringsanmärkning" den 26 oktober 1992 gjordes "inom den frist som gäller för att väcka talan" vid arbetsdomstolen. Detta måste förstås så att även Byggförbundet är av den uppfattningen att preskriptionstiden i förevarande fall börjat löpa sedan SBAF - och därmed båda parter- justerat protokollet.

Byggförbundets ståndpunkt innebär emellertid att Byggförbundet därefter kunnat avbryta förloppet av denna preskriptionstid och få en ny preskriptionstid enligt § 10 d2 att löpa genom att med anledning av SBAF:s justeringsanmärkning på nytt förklara sig justera protokollet med en egen justeringsanmärkning. Avtalstexten i § 10 ger emellertid inte något stöd för att det skulle ha varit åsyftat att en part sålunda skulle ha möjlighet att, sedan preskriptionstiden en gång börjat löpa, påverka denna genom att med anledning av en justeringsanmärkning från motpartens sida förklara sig på nytt justera protokollet med en egen justeringsanmärkning. Byggförbundet synes visserligen mena att detta skulle gälla endast om innehållet i motpartens justeringsanmärkning är av viss större betydelse. Det ligger emellertid i öppen dag att en sådan ordning, vilken likaledes saknar allt stöd i avtalstexten, skulle vara ägnad att medföra betydande osäkerhet i preskriptionsfrågan och ge upphov till svårbedömda tvister bl.a. i frågan huruvida innehållet i en parts justeringsanmärkning varit sådant att det varit påkallat att låta motparten på nytt justera protokollet med verkan i preskriptionshänseende.

Det sagda hindrar givetvis inte att Byggförbundet för sin del kunnat på ett eller annat sätt tillkännage sin uppfattning att SBAF:s justeringsanmärkning varit obefogad eller felaktig. Som framgår av det anförda kan byggnadsavtalets § 10 emellertid inte tolkas så att en sådan förklaring - oavsett i vilken form den sker - skulle ha någon betydelse för preskriptionsfrågan.

Det bör tilläggas att den sålunda antagna tolkningen inte kan anses medföra någon olägenhet eller nackdel för endera parten. Genom att preskriptionstiden räknas från den dag då parternas justeringsförklaringar - med eller utan justeringsanmärkningar - utväxlats samt preskriptionstidens förlopp och längd därefter inte kan påverkas av någon av ena parten ensidigt vidtagen åtgärd med avseende på ett sålunda justerat protokoll får avtalets preskriptionsbestämmelser tvärtom en klarhet och fasthet som medför reda och förutsebarhet, något som måste antas överensstämma med vad avtalsparterna allmänt sett åsyftat med den mellan dem avtalade förhandlingsordningen.

I målet är ostridigt att Byggförbundet justerat protokollet från den centrala förhandlingen i förevarande tvist den 22 september, att SBAF justerat protokollet den 12 oktober och att det sålunda av båda parter justerade protokollet kommit Byggförbundet till handa den 13 oktober 1992. I enlighet med det tidigare anförda har slutjusterat protokoll sålunda förelegat sistnämnda dag. Detta innebär att den i byggnadsavtalets § 10 d 2 angivna preskriptionsfristen om tio arbetsdagar för väckande av talan i tvisten vid arbetsdomstolen hade utgått före den 2 november 1992, då Byggförbundets talan väcktes. Byggförbundet har följaktligen på grund av preskription enligt byggnadsavtalets § 10 f 2 jämförd med § 10 a 4, d 2 och f 1 förlorat rätten till talan i tvisten.

Byggförbundets talan skall alltså avslås. Vid denna utgång skall Byggförbundet ersätta SBAF för rättegångskostnader.