AD 1994 nr 100

Parter:

Sveriges Civilingenjörsförbund; Stockholms stad

Nr 100

Sveriges Civilingenjörsförbund

mot

Stockholms stad.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet träffade den 10 november 1980 med Svenska kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen (KTK) och SACO/SR-K jämte till dessa huvudorganisationer hörande riksorganisationer ett Medbestämmandeavtal för kommuner och landsting (MBA-KL 80). MBA-KL 80 är ett s.k. ramavtal som är förenat med de centrala parternas rekommendation att lokala medbestämmandeavtal skall träffas i kommuner och landsting. Syftet bakom avtalet är att utveckla det lokala medbestämmandet hos dessa arbetsgivare.

MBA-KL är uppbyggt på följande sätt. Det inleds med ett protokoll från de centrala förhandlingarna, i vilket anges de avtalsslutande parternas gemensamma utgångspunkter för hur medbestämmanderätten skall utformas på det kommunala området samt förutsättningarna för att lokala kollektivavtal skall få slutas. Dessutom innehåller protokollet bestämmelser som gäller endast mellan de centrala parterna, t.ex. regler om giltighet och uppsägning av MBA-KL. Till protokollet finns fogat ett avtalsformulär för de lokala kollektivavtalen samt den egentliga avtalstexten. Denna är indelad i de tre kapitlen Inledande bestämmelser, Medbestämmandeformer och Jämställdhet mellan kvinnor och män. Till avtalstexten finns fogad bilagorna A-G avseende avtalets medbestämmandeområden, vilka är följande:

Bilaga A Planering

Bilaga B Organisationsutveckling och

rationaliseringsverksamhet

Bilaga C Arbetsledning och arbetsorganisation

Bilaga D Personalrörlighet

D 1 Rekrytering

D 2 Omplacering

D 3 Personalavveckling

Bilaga E Personalutveckling

E 1 Introduktion

E 2 Personalutbildning

Bilaga F Förslagsverksamhet

Bilaga G Personalinformation.

Bilagorna är utformade i huvudsak lika samt indelade i avsnitt med rubrikerna Definition, Gemensamma Bestämmelser, Frågor för lokala bestämmelser och Former för det lokala medbestämmandet. När ett lokalt medbestämmandeavtal träffas kan de lokala parterna välja vilken eller vilka av bilagorna som skall antas. De avgör därmed själva vilket eller vilka av medbestämmandeområdena som skall regleras och i vilken takt medbestämmandet skall utvecklas hos ifrågavarande kommun eller landsting. Vid antagandet av en bilaga får de lokala parterna inte ändra bestämmelserna under rubrikerna "Definition" och "Gemensamma bestämmelser", medan de inom ramar som anges under rubrikerna "Frågor för lokala bestämmelser" och "Former för det lokala medbestämmandet" kan skapa lokala regler.

Från det centrala förhandlingsprotokollet samt den egentliga avtalstexten med bilagor bör här återges följande.

PROTOKOLL

1980-11-10

FÖRHANDLINGAR OM MEDBESTÄMMANDEAVTAL FÖR KOMMUNER OCH LANDSTING - MBA-KL

Parter

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet å ena sidan samt Svenska kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen (KTK) och SACO/SR-K jämte till nämnda huvudorganisationer anslutna riksorganisationer å den andra sidan

§ 1

Parterna träffar överenskommelse om bilagda medbestämmandeavtal - MBA-KL - med därtill fogat avtalsformulär.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

LOKALA KOLLEKTIVAVTAL

§ 14

Mom 1

Parterna är ense om att rekommendera, att lokala kollektivavtal enligt bifogade avtalsformulär upprättas mellan kommunerna och de lokala arbetstagarorganisationerna. Sådant avtal skall gälla fr o m den tidpunkt som lokalt överenskommes.

Mom 2

Intill dess lokalt avtal enligt mom 1 har upprättats skall dels det centrala medbestämmandeavtalet MBA-KL - utom bilagorna A-G - dels §§ 2-7 första stycket, 8-11, 13, 16-18 och 20 i tillhörande protokoll gälla som lokalt kollektivavtal fr o m den 1 oktober 1980.

Sådant lokalt kollektivavtal skall anses ha kommit till stånd genom att kommunens personalorgan beslutar anta överenskommelsen såsom lokalt kollektivavtal och tillställer arbetstagarorganisation, som begär det, protokollsutdrag, över beslutet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 16

Har Svenska kommunalarbetareförbundet eller KTK eller SACO/SR-K begärt förhandlingar om lokala kollektivavtal skall förhandlingar tas upp även med de övriga av de nämnda organisationerna, vilka har medlemmar anställda hos kommunen. - - -.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Kommentar:

Avsikten med MBA-KL är att likalydande lokala avtal skall tecknas och gälla för samtliga lokala arbetstagarorganisationer inom samma kommun/landsting. - - -.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

A V T A L S F O R M U L Ä R

LOKALT KOLLEKTIVAVTAL OM MEDBESTÄMMANDE

Mellan ....................... kommun/landstingskommun

och .......................... (arbetstagarorganisation)

har detta kollektivavtal träffats.

OMFATTNING OCH GILTIGHETSTID

Det lokala kollektivavtalet omfattar

a) dels det centrala medbestämmandeavtalet (MBA-KL) - utom bilagorna A-G - dels §§ 2-7 första stycket, 8-11, 13, 16-18 och 20 i därtill hörande protokoll

b) dels de bilagor i det centrala MBA-KL med lokala bestämmelser som parterna kommit överens om med stöd av det centrala medbestämmandeavtalet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

MEDBESTÄMMANDEAVTAL FÖR KOMMUNER OCH LANDSTING - MBA-KL

KAPITEL I INLEDANDE BESTÄMMELSER

DEFINITIONER M M

§ 1

I detta avtal avses med

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

kommun: kommun och landstingskommun

huvudorganisation: Svenska kommunalarbetareförbundet, KTK och SACO/SR-K

central arbetstagarorganisation: Svenska kommunalarbetareförbundet och till KTK eller till SACO/SR-K ansluten riksorganisation

lokal arbetstagarorganisation: till central arbetstagarorganisation hörande lokal organisation

arbetstagarorganisation: huvudorganisation, central arbetstagarorganisation och lokal arbetstagarorganisation

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

lokal part: kommun och arbetstagarorganisation

lokal förhandling: förhandling mellan lokala parter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 4

Medbestämmandelagen (MBL) gäller beträffande sådana medbestämmandefrågor som inte uttryckligen regleras enligt detta avtal.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

FÖRHANDLINGAR OM UPPRÄTTANDE AV LOKALT KOLLEKTIVAVTAL

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 7

Lokala kollektivavtal får endast träffas i sådana frågor och om sådana medbestämmandeformer som anges i bilagorna A-G under rubrikerna "Frågor för lokala bestämmelser" och "Former för det lokala medbestämmandet".

Kollektivavtal som träffas i strid mot detta är ogiltigt.

§ 8

Lokala förhandlingar enligt detta avtal sker under fredsplikt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

KAPITEL II MEDBESTÄMMANDEFORMER

Medbestämmandeformerna enligt detta avtal är

- dels information (§ 10)

- dels förhandling (§ 11)

- dels behandling i medbestämmandegrupp (§ 12).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 11 FÖRHANDLING

1 Arbetsgivaren skall förhandla enligt bestämmelserna i 11 § MBL innan beslut fattas i de frågor som särskilt anges i det lokala kollektivavtalet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

KAPITEL III JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

AVTALETS MEDBESTÄMMANDEOMRÅDEN

(BILAGA A-G)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

BILAGA F

FÖRSLAGSVERKSAMHET

I DEFINITION

Med förslagsverksamhet avses åtgärder i syfte att ta till vara de anställdas ideer till förbättringar av arbetet och/eller arbetsmiljön. Förslagsverksamheten står öppen för alla anställda enskilt eller i grupp.

II GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Förslagsverksamheten syftar till

- att ge de anställda möjligheter att påverka arbetet och arbetsmiljön genom egna förslag till förbättringar

- att ta till vara de anställdas erfarenheter och insikter samt till att stimulera nytänkande och nyskapande

- att underlätta en ändamålsenlig utveckling av den kommunala verksamheten.

Ett förslag skall tillföra förvaltningen något nytt och ha krävt en viss självständig idegivning. Ersättning betalas för de förslag som arbetsgivaren tillgodogör sig om förslagen medför påvisbara fördelar och är en prestation utöver förslagsställarens normala arbete.

För sådana förslag utgår en ersättning enligt en procentuell beräkning eller en skälighetsbedömning.

Procentuell beräkning

Om besparingen, som uppkommer genom förslaget, kan beräknas eller uppskattas skall den ersättas med hälften av nettobesparingen för ett helt år. Man skall då ta hänsyn till avskrivningar för eventuella investeringar genom tillämpning av de gällande kommunala avskrivningsreglerna.

Om ett förslag skulle medföra en avsevärt större besparing än man räknat med, skall tilläggsersättning utbetalas. Denna tilläggsersättning skall aktualiseras senast två år efter det att förslaget tagits i anspråk. Detsamma gäller om förslaget tas i anspråk av andra förvaltningar inom kommunen och hänsyn inte har tagits till detta vid den tidigare bedömningen.

Tilläggsersättning utbetalas med skillnaden mellan vad förslagsställaren fått och vad han/ hon skulle ha fått om den större besparingen varit känd från början.

Skälighetsbedömning

Om besparingen inte kan beräknas eller uppskattas skall följande ersättningsskala användas om inte annat överenskommes lokalt.

Antalet anställda som berörs

Förslaget bedöms som - 50 51 - 150 151 -

K r o n o r

Utomordentligt

värdefullt 600-900 1 000-1 600 1 400-2 500

Mycket värdefullt 400-600 700-1 000 1 000-1 600

Värdefullt 300-400 400- 600 600-1 000

Anmärkningar

1 För förslag som tidigare bedömts som utomordentligt värdefullt men där ersättningen senare visat sig vara uppenbart för låg i förhållande till förslagets värde, kan högre ersättning utgå.

2 Rätten till arbetstagares uppfinningar regleras i lag den 18 juni 1949 (SFS 345/1949).

III FRÅGOR FÖR LOKALA BESTÄMMELSER

Arbetsgivaren och de lokala arbetstagarorganisationerna får träffa kollektivavtal om

- organisation och rutiner för förslagsverksamheten

- annan mindre belöning än ekonomisk för förslag, som inte är lämpliga för procentuell beräkning eller skälighetsbedömning, men där förslagsställaren ändå bör uppmärksammas.

IV FORMER FÖR DET LOKALA MEDBESTÄMMANDET

Information (§ 10 MBA-KL).

Förhandling (§ 11 MBA-KL).

Medbestämmandegrupp med beredningsuppgifter (§ 12 MBA-KL).

Medbestämmandegrupp med beslutsuppgifter (§ 12 MBA-KL).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Stockholms kommun antog genom beslut den 14 oktober 1982 de delar av MBA-KL som angetts i § 14 mom. 2 i det tidigare redovisade centrala förhandlingsprotokollet. Därefter vidtog ett relativt långvarigt förberedelsearbete i form av förhandlingar m.m. som slutligen ledde till att kommunen samt Svenska kommunalarbetareförbundets avdelning 1 (SKAF:s avdelning 1), till Kommunaltjänstemannakartellen KTK anslutna organisationer, däribland Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), och till SACO/SR-K anslutna förbund, däribland Sveriges Civilingenjörsförbund (CF), den 21 juni 1984 träffade ett Medbestämmandeavtal för Stockholms kommun (i det följande kallat MBA-S).

MBA-S är - på motsvarande sätt som det centrala MBA-KL - uppbyggt så att det inleds med ett protokoll från förhandlingarna mellan kommunen, företrädd av dess personal- och organisationsnämnd, och de avtalsslutande arbetstagarorganisationerna. Till detta protokoll har bilagts det av parterna ifyllda avtalsformuläret från MBA-KL, den i de tre kapitlen Inledande bestämmelser, Medbestämmandeformer och Jämställdhet mellan kvinnor och män indelade avtalstexten från MBA-KL samt de till detta hörande bilagorna A-G. Dessa bilagor upptar under rubrikerna "Definition" och "Gemensamma bestämmelser" de bestämmelser som avtalats enligt MBA-KL, vartill har fogats avsnitt med rubriken "Lokala bestämmelser för Stockholms kommun". I dessa avsnitt återfinns de mellan kommunen och dess motparter i MBA-S avtalade lokala reglerna för kommunen.

Från det den 21 juni 1984 daterade förhandlingsprotokollet, det ifyllda avtalsformuläret och de nyss nämnda bilagorna A-G bör här återges följande.

PROTOKOLL 1984-06-21

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Förhandlingar angående lokalt medbestämmandeavtal (MBA-KL)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 2 Det antecknades

att Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet - - - överenskommelse om medbestämmandeavtal, MBA-KL,

att Stockholms personalnämnd 1982-10-14 antagit de delar av MBA-KL som anges i protokoll till MBA-KL § 14, mom 2,

att de fackliga organisationerna hemställt att lokalt medbestämmandeavtal skall träffas med stöd av MBA-KL samt

att förhandlingar har ägt rum 1983-09-21 - 1984-06-21.

§ 3 Parterna träffade överenskommelse om bilagda lokala kollektivavtal om medbestämmande.

§ 4 Parterna enades att överenskommelser enligt kollektivavtalet mellan förvaltningarna och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna är giltiga först efter godkännande av personal- och organisationsnämnden och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna.

§ 5 Parterna enades om följande:

Punkt 1

Definitioner.

I detta avtal avses med:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

arbetstagarorganisation: arbetstagarorganisation

enligt MBA-KL, § 1

kommuncentral arbets- lokal arbetstagarorganisa- tagarorganisation: tion enligt MBA-KL, § 1

förvaltningslokal representant(er) vid för-

arbetstagarorganisation valtning för de lokala

arbetstagarorganisationer

som träffat detta avtal

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Punkt 5

Detta avtal beskär inte POF:s rätt att utfärda anvisningar i de frågor som PON enligt sitt reglemente har att befatta sig med.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

LOKALT KOLLEKTIVAVTAL OM MEDBESTÄMMANDE

Mellan Stockholms kommun och Svenska kommunalarbetareförbundets avdelning 1, till Kommunaltjänstemannakartellen KTK anslutna organisationer: Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska facklärarförbundet, Sveriges lärarförbund, Svenska Hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Svenska Polisförbundet, föreningen Kamraterna, Svenska Teaterförbundet, och till SACO/SR-K anslutna förbund: Agrifack, Arkitektförbundet, Civilekonomernas Riksförbund, DIK- förbundet, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Ingenjörsförbundet TLI, Jusek, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Lärarnas Riksförbund, Skolledarförbundet, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Jägmästares och Forsmästares Riksförbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Naturvetarförbund, Sveriges Psykologförbund, Sveriges Socionomers Personal- & Förvaltningstjänstemäns Riksförbund, Sveriges Veterinärförbund har detta kollektivavtal träffats.

OMFATTNING OCH GILTIGHETSTID

Det lokala kollektivavtalet omfattar

a) dels det centrala medbestämmandeavtalet (MBA-KL) - utom bilagorna A-G - dels §§ 2-7 första stycket, 8-11, 13, 16-18 och 20 i därtill hörande protokoll

b) dels de bilagor i det centrala MBA-KL med lokala bestämmelser som parterna kommit överens om med stöd av det centrala medbestämmandeavtalet.

Avtalet gäller fr o m den 1 januari 1985 och löper tills vidare.

Lokala bestämmelser enligt b) ovan kan sägas upp med en uppsägningstid av tre månader.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bilaga F Förslagsverksamhet

I DEFINITION

Med förslagsverksamhet avses åtgärder i syfte att ta till vara de anställdas ideer till förbättringar av arbetet och/eller arbetsmiljön. Förslagsverksamheten står öppen för alla anställda enskilt eller i grupp.

II GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Förslagsverksamheten syftar till

- att ge de anställda möjligheter att påverka arbetet och arbetsmiljön genom egna förslag till förbättringar

- att ta till vara de anställdas erfarenheter och insikter samt till att stimulera nytänkande och nyskapande

- att underlätta en ändamålsenlig utveckling av den kommunala verksamheten.

Ett förslag skall tillföra förvaltningen något nytt och ha krävt en viss självständig idegivning. Ersättning betalas för de förslag som arbetsgivaren tillgodogör sig om förslagen medför påvisbara fördelar och är en prestation utöver förslagsställarens normala arbete.

För sådana förslag utgår en ersättning enligt en procentuell beräkning eller en skälighetsbedömning.

Procentuell beräkning

Om besparingen, som uppkommer genom förslaget, kan beräknas eller uppskattas skall den ersättas med hälften av nettobesparingen för ett helt år. Man skall då ta hänsyn till avskrivningar för eventuella investeringar genom tillämpning av de gällande kommunala avskrivningsreglerna.

Om ett förslag skulle medföra en avsevärt större besparing än man räknat med, skall tilläggsersättning utbetalas. Denna tilläggsersättning skall aktualiseras senast två år efter det att förslaget tagits i anspråk. Detsamma gäller om förslaget tas i anspråk av andra förvaltningar inom kommunen och hänsyn inte har tagits till detta vid den tidigare bedömningen.

Tilläggsersättning utbetalas med skillnaden mellan vad förslagsställaren fått och vad han/hon skulle ha fått om den större besparingen varit känd från början.

Skälighetsbedömning

Om besparingen inte kan beräknas eller uppskattas skall följande ersättningsskala användas.

Antalet anställda som berörs

Förslaget bedöms som - 50 51 - 150 151 -

Kronor

Utomordentligt

värdefullt 800-1200 1300-2000 2100-3000

Mycket värdefullt 600- 800 900-1300 1400-2100

Värdefullt 400- 600 600-900 1000-1400

Anmärkningar

1. För förslag som tidigare bedömts som utomordentligt värdefullt men där ersättningen senare visat sig vara uppenbart för låg i förhållande till förslagets värde, kan högre ersättning utgå.

2. Rätten till arbetstagares uppfinningar regleras i lag den 18 juni 1949 (SFS 345/1949).

III LOKALA BESTÄMMELSER FÖR STOCKHOLMS KOMMUN

A Kommungemensamma regler

1. De i tabellen ovan angivna ersättningarna - basbeloppen - skall utgå med följande justeringar vart annat år: Statistiska Centralbyråns konsumentprisindex - - - skall framgent ske.

2. Anvisningar avseende centrala regler för förslagsverksamheten utfärdas av PON efter förhandlingar (MBA-KL § 11) mellan POF och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna.

3. Mellan förvaltning och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna kan träffas avtal om organisation och lokala administrativa rutiner för förslagsverksamheten, samt om annan mindre belöning än ekonomisk för förslag som inte är lämpliga för procentuell beräkning eller skälighetsbedömning, men där förslagsställaren ändå bör uppmärksammas.

B Anvisningar för förvaltningsvisa avtal

1. De medbestämmandeformer som kan komma ifråga är information (MBA-KL § 10), förhandling (MBA-KL § 11) och medbestämmandegrupp med beredningsuppgifter -beredningsgrupp (MBA-KL § 12).

L-I.B. och J.L. är medlemmar i CF. I april 1987, då L-I.B. var anställd vid Stockholms kommuns fastighetskontor och J.L. var anställd vid kommunens kammarkontor, ingav de till kommunen ett förslag med rubriken "Hur kommunen kan öka sina inkomster med 130 Mkr på tio år". Förslaget gick i huvudsak ut på att kommunen skulle gå i borgen för sina kommunala bostadsbolags bottenlån för bostadsbyggande i stället för att bolagen lämnade kreditinstituten säkerhet i form av pantbrev. Bostadsbolagen skulle därigenom spara in stämpelskatt m.m. och kommunen skulle för sina borgensåtaganden kunna ta ut en avgift av bolagen, i princip motsvarande den stämpelskatt som staten annars skulle ha erhållit.

Förslaget behandlades vid kammarkontoret, som är en av kommunens förvaltningar, och där beslöts - efter förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen mellan kammarkontoret och Stadshusets SACO-förening den 19 december 1991 - att L-I.B. och J.L. skulle uppmärksammas med var sin litografi. Redan vid medbestämmandeförhandlingen rådde oenighet mellan arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan beträffande ersättningen för förslaget. SACO-föreningen menade sålunda att L-I.B. och J.L. skulle ersättas enligt "gällande medbestämmandeavtal" och att ersättningen därvid skulle kunna bli ca 20 miljoner kr, grundat på en preliminär kalkyl av besparingsnivån som visade på en besparing om ca 40 miljoner kr per år.

Därefter har uppkommit en rättstvist mellan CF och kommunen rörande L-I.B:s och J.L:s rätt till ersättning för det ifrågavarande förslaget. Sedan tvisteförhandlingar hållits utan att enighet kunnat nås har CF väckt talan mot kommunen vid arbetsdomstolen. CF har yrkat att kommunen skall förpliktas att till envar av L-I.B. och J.L. utge 8 500 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker. Kommunen har bestritt bifall till käromålet.

CF har till stöd för sin talan åberopat flera rättsliga grunder för L-I.B:s och J.L:s påstådda rätt till ersättning för förslaget, däribland att kommunen är genom MBA-S kollektivavtalsenligt bunden att utge den yrkade ersättningen enligt reglerna om förslagsverksamhet i den till MBA-S hörande bilaga F. Kommunen har på sin sida riktat ett flertal invändningar mot påståendet om rätt till ersättning. En av dessa är att det inte finns något mellan kommunen och CF jämte dess medlemmar gällande kollektivavtal som reglerar förslagsverksamheten vid kommunens kammarkontor och fastighetskontor.

Arbetsdomstolen har i samråd med parterna beslutat att genom mellandom pröva frågan huruvida MBA-S bilaga F varit gällande som kollektivavtal mellan på ena sidan Stockholms kommun och på andra sidan CF jämte dess medlemmar L-I.B. och J.L. i deras anställningar vid kommunens fastighetskontor respektive kammarkontor, när förslaget lämnades in.

Till utveckling av sin talan såvitt avser denna fråga har parterna anfört i huvudsak följande.

CF

MBA-S slöts den 21 juni 1984 och blev fr.o.m. ikraftträdandedagen den 1 januari 1985 gällande mellan kommunen och dess motparter i avtalet, däribland CF. Enligt 26 § medbestämmandelagen blev avtalet, som utgör ett kollektivavtal, därmed bindande även mellan kommunen och CF:s hos kommunen anställda medlemmar. MBA-S omfattar bl.a. bilaga F med dess regler om förslagsverksamhet. Dessa har alltså fr.o.m. den 1 januari 1985 blivit gällande för bl.a. L-I.B. och J.L..

Kommunen har hävdat att MBA-S över huvud taget inte skulle bli gällande för de olika förvaltningarna inom kommunen - däribland fastighetskontoret och kammarkontoret - med mindre de förvaltningslokala parterna, dvs. arbetsgivarföreträdare för den enskilda förvaltningen och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna (representant/er/ vid förvaltningen för de arbetstagarorganisationer som träffat MBA-S), kommit överens om att anta hela eller delar av avtalet samt denna överenskommelse godkänts av kommunens personal- och organisationsnämnd (PON) och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Till stöd för denna ståndpunkt har kommunen åberopat att detta varit den gemensamma partsavsikten vid träffandet av MBA-S och att denna partsavsikt återspeglas i § 4 i det till avtalet hörande förhandlingsprotokollet.

CF bestrider riktigheten av vad kommunen sålunda har velat göra gällande. Förhandlingarna om MBA-S fördes på arbetstagarsidan av ombudsmannen G.H. som företrädare för SKAF avdelning 1, av ombudsmannen K.S. som företrädare för KTK och av den facklige förtroendemannen C-M.W. som företrädare för SACO/SR-K. C-M.W. som åberopas som vittne i målet har förklarat att han utgått från att MBA-S vid ikraftträdandet den 1 januari 1985 i sin helhet blev gällande som kollektivavtal mellan kommunen och de avtalsslutande arbetstagarorganisationerna jämte deras hos kommunen anställda medlemmar.

Någon gemensam partsavsikt av det innehåll som kommunen påstått har alltså inte förelegat. Vad som enligt C-M.W. lämnades öppet för särskilt träffande av s.k. förvaltningsvisa avtal, som skulle godkännas av PON och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna, var en del frågor rörande medbestämmandets organisation och administration som angavs i de olika till MBA-S hörande bilagorna under deras avsnitt III, Lokala bestämmelser för Stockholms kommun. Med anknytning till tvisten mellan parterna kan här hänvisas till MBA-S bilaga F, avsnitt III A, punkt 3, och B. Bilaga F med dess regler om förslagsverksamheten skulle dock enligt C-M.W. bli gällande som kollektivavtal mellan kommunen och de avtalsslutande arbetstagarorganisationerna jämte deras hos kommunen anställda medlemmar fr.o.m. den 1 januari 1985.

Kommunens ståndpunkt har inte heller stöd i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet. Tvärtom talar dess lydelse entydigt för CF:s uppfattning. I protokollets § 3 anges sålunda att parterna träffade överenskommelse om "bilagda lokala kollektivavtal om medbestämmande", vilket uttryck ostridigt omfattar allt vad som anges i själva kollektivavtalet under rubriken "Omfattning och giltighetstid". Och när det i MBA-S-protokollets § 4 talas om "överenskommelser enligt kollektivavtalet mellan förvaltningarna och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna" kan detta rent språkligt inte uppfattas som syftande på annat än sådana förvaltningsvisa avtal om vissa delfrågor, som nämns exempelvis i bilaga F avsnitt III A, punkt 3, och B.

Riktigheten av CF:s ståndpunkt bekräftas vidare av en rad cirkulär rörande förslagsverksamheten, cirkulär som utfärdats av kommunens personal- och organisationsförvaltning med början den 3 december 1984. I ett den dagen utfärdat cirkulär P 8/1984, ställt till kommunens samtliga förvaltningar, anfördes sålunda följande:

Angående förslagsverksamheten

Förslagsverksamheten inom Stockholms kommunförvaltning har hittills reglerats av

1) riktlinjer för förslagsverksamheten inom Stockholms stads förvaltningar antagna av stadsfullmäktige 1962-12-17 med ändringar antagna av stadskollegiet 1967-11-08 (Kfs 1967:76)

2) ändring i ovannämnda riktlinjer beslutade av kommunstyrelsen 1975-12-10 (Kfs 1975:85)

3) riktlinjer för förslagspremier fastställda av SAMAK (företagsnämndernas samarbetskommitte) i februari 1965

4) riktlinjer för tilläggsbelöning återgivna i årsredogörelsen för förslagsverksamheten 1974

5) handläggningsordning enligt personalnämndens meddelande P 5 och P 6 år 1977.

Fr o m 1985-01-01 upphör ovanstående regelsystem att gälla och ersätts av det kommuncentrala medbestämmandeavtal (MBA-Stockholm) som då träder i kraft. Förslagsverksamheten regleras av bilaga F i MBA (bifogas).

Härav följer bl a ikraftträdande av den definition (avsnitt I) och de gemensamma bestämmelser (avsnitt II) som centralt avtalats i MBA-KL 80. Av de gemensamma bestämmelserna framgår förslagsverksamhetens syfte och belöningssystem.

De avtalade lokala bestämmelserna för Stockholms kommun återfinns under avsnitt III. Härav följer bl a att anvisningar, avseende centrala regler för förslagsverksamheten ska utfärdas av personal- och organisationsnämnden efter förhandlingar (MBA-KL § 11) mellan personal- och organisationsförvaltningen och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Sådana förhandlingar kommer att äga rum den 14 januari 1985.

Vidare framgår att förvaltningslokalt avtal kan träffas om organisation och lokala administrativa rutiner för förslagsverksamheten. I avvaktan på att sådant avtal kommer till stånd torde lämpligen hittillsvarande organisation gälla och hittillsvarande rutiner tillämpas med de anpassningar som erfordras p g a det kommuncentrala avtalet (bilaga F - ex vis belöningstabell).

Förvaltningsvis kan även avtal träffas om annan mindre belöning än ekonomisk för förslag som inte är lämpliga för procentuell beräkning eller skälighetsbedömning, men där förslagsställaren ändå bör uppmärksammas. Detta innebär att hittillsvarande centrala förslagspremie ej utdelas efter 1984-12-31. Förslagspremien kan ersättas av annan mindre belöning fr o m ikraftträdandet av förvaltningslokalt avtal härom.

Ett förvaltningslokalt avtal ska också reglera medbestämmandeformerna. De medbestämmandeformer som kan komma ifråga är information, förhandling och medbestämmandegrupp med beredningsuppgifter - beredningsgrupp. De förvaltningar som nu har förslagskommitte eller motsvarande ska ombilda denna till medbestämmandegrupp med beredningsuppgifter alternativt slopa kommitten. Detta blir en följd av protokollets till MBA-Stockholm § 5 punkt 10, varav framgår att parterna enats om att "i de förvaltningslokala avtalen får endast sådana partssammansatta grupper avtalas, som är medbestämmandegrupp". Innan förvaltningslokalt avtal träffats ska MBL tillämpas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Enligt CF:s mening kan det knappast tydligare demonstreras att kommunen vid tiden för cirkulärets utfärdande delade CF:s uppfattning att det "kommuncentrala avtalet", dvs. MBA-S med bl.a. tillhörande bilaga F, gällde och skulle tillämpas som kollektivavtal för kommunen och dess förvaltningar fr.o.m. den 1 januari 1985. Samma uppfattning har sedan kommit till uttryck i flera cirkulär gällande förslagsverksamheten.

Genom ett av personal- och organisationsförvaltningen den 29 januari 1985 utfärdat cirkulär 8/1985 meddelades sålunda bl.a. att personal- och organisationsnämnden hade fastställt en till cirkuläret fogad anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F att gälla fr.o.m. den 1 februari 1985. Vidare utfärdade personal- och organisationsförvaltningen den 12 december 1985 ett cirkulär 32/1985 som ersatte bl.a. det nyss återgivna cirkulär P 8/1984 och som inleddes på följande sätt:

FÖRSLAGSVERKSAMHETEN

Förslagsverksamheten inom Stockholms stads förvaltning regleras fr o m 1985-01-01 av medbestämmandeavtalet för Stockholms kommun (MBA). Reglerna framgår av bilaga F till MBA (bifogas) - - - . Häri ingår justeringar av belöningstabellen gällande fr o m 1986-01-01 och förutsättningar för framtida justeringar (III A 1). Den nya belöningstabellen bör tillämpas på alla förslag varom beslut om belöning fattas efter 1986-01-01.

Av bilaga F framgår den definition (avsnitt I) och de gemensamma bestämmelser (avsnitt II) som centralt avtalats i MBA-KL 80. De avtalade lokala bestämmelserna för Stockholms kommun återfinns under avsnitt III. Häri omnämnda anvisningar avseende centrala regler för förslagsverksamheten fastställda av PON 1985-01-24 bifogas. Bifogade förslagsblankett tillhandahålles av POF och kan rekvireras på telefon 785 95 00 eller 785 95 26.

I övrigt var det nu berörda cirkuläret 32/1985 likalydande med femte- sjunde styckena i cirkuläret P 8/1984. Som ytterligare exempel skall nämnas cirkulär som utfärdats av personal- och organisationsförvaltningen den 10 december 1987, den 3 maj 1988, den 29 november 1989 och den 16 december 1991 och som alla innehåller bl.a. att förslagsverksamheten inom kommunens förvaltningar fr.o.m. den 1 januari 1985 regleras av MBA-S, varvid reglerna framgår av bilaga F, att medbestämmandeformerna skall regleras i förvaltningslokala avtal och att MBL skall tillämpas innan förvaltningslokalt avtal träffats. Uttalandena om förvaltningslokala avtal gäller alltså, i enlighet med vad CF tidigare har anfört om innebörden av MBA-S och det därtill hörande förhandlingsprotokollet, endast medbestämmandeformerna.

Sammanfattningsvis talar alltså lydelsen av MBA-S med bl.a. bilaga F, lydelsen av det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet samt kommunens personalorgans eget agerande under en följd av år klart för CF:s ståndpunkt att förslagsverksamheten vid kommunens förvaltningar, däribland fastighetskontoret och kammarkontoret, alltsedan den 1 januari 1985 regleras av bilaga F som ett mellan kommunen och bl.a. CF jämte dess hos kommunen anställda medlemmar gällande kollektivavtal. Kommunens ståndpunkt framstår som en efterhandskonstruktion utan stöd av fakta. Den är uppseendeväckande på det sättet att den innebär, att de arbetstagarorganisationer som är kommunens motparter skulle ha bedrivit långvariga förhandlingar om ett MBA-S för att slutligen stå med enbart ett "papper" som inte ägde tillämpning vid någon av kommunens förvaltningar. Dessutom skulle de genom att träffa MBA-S ha "avtalat bort" bl.a. den rätt till ersättning för förslag som följde av det dessförinnan för kommunen gällande s.k. företagsnämndsavtalet. Intet av detta är rimligt.

För den händelse arbetsdomstolen likväl skulle finna att bilaga F till MBA-S inte redan i och med ikraftträdandet av MBA-S den 1 januari 1985 blivit bindande som kollektivavtal mellan staden och CF jämte förbundets vid fastighetskontoret och kammarkontoret anställda medlemmar, gör CF gällande att sådan bundenhet uppkommit på följande sätt. Den 14 januari 1985 hölls en förhandling enligt MBA-KL § 11 mellan kommunen, genom dess personal- och organisationsförvaltning, och SKAF:s avdelning 1, till KTK anslutna organisationer och SACO/SR-K:s stora förhandlingsdelegation för MBA-KL i Stockholm. Ärendet gällde bl.a. personal- och organisationsnämndens utfärdande av sådana anvisningar avseende centrala regler för förslagsverksamheten, som nämns i den till MBA-S hörande bilaga F, avsnitt III A punkt 2. Vid förhandlingen redogjorde personal- och organisationsförvaltningens företrädare för ett förslag till sådana anvisningar, varefter arbetstagarorganisationernas företrädare förklarade sig inte ha någon erinran mot förslagen. Enligt CF:s mening får förhandlingsparterna härigenom anses ha enats om att bilaga F skulle gälla som kollektivavtal mellan kommunen med dess samtliga förvaltningar och arbetstagarorganisationerna, däribland CF. Vid förhandlingen behandlades visserligen enbart anvisningarna, men en förutsättning för dessa var givetvis att bilaga F skulle gälla. Protokollet från förhandlingen uppfyller de formella kraven på ett kollektivavtal.

Skulle arbetsdomstolen finna att inte heller förhandlingen den 14 januari 1985 resulterat i ett mellan kommunen och bl.a. CF bindande kollektivavtal rörande förslagsverksamheten, gällande för CF:s medlemmar vid bl.a. fastighetskontoret och kammarkontoret, hävdar CF att ett sådant kollektivavtal kommit till stånd genom vad som förekom vid en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen den 24 januari 1986 mellan företrädare för kammarkontoret och lokala företrädare för SACO/SR och SKTF. Vid denna förhandling lades från kammarkontorets sida fram ett förslag till lokalt medbestämmandeavtal för förslagsverksamheten inom kammarkontoret. Förslaget hade i oktober 1985 godkänts av den s.k. Idegruppen vid kammarkontoret, och vid förhandlingen den 24 januari 1986 förklarade de båda arbetstagarorganisationerna att de godtog förslaget med endast den ändringen att en text avseende premieersättningar skulle omarbetas och göras tydligare. Därmed har enligt CF:s mening mellan kammarkontoret och SACO/SR jämte SKTF i vart fall träffats överenskommelse om ett sådant förvaltningsvist medbestämmandeavtal avseende förslagsverksamheten vid kammarkontoret, som enligt stadens mening har fordrats för att reglerna om förslagsverksamhet i MBA-S bilaga F skulle som kollektivavtal bli gällande för en förvaltning.

Stockholms stad

Det centralt träffade MBA-KL 80 innebar - såsom framgår av § 14 mom. 1 i det till avtalet hörande förhandlingsprotokollet av den 10 november 1980 - att de centrala parterna rekommenderade att lokala kollektivavtal enligt det till protokollet fogade avtalsformuläret skulle upprättas mellan kommunerna och de lokala arbetstagarorganisationerna. Huvudprincipen var alltså som vanligt på den kommunala sektorn att det centralt överenskomna MBA-KL med tillhörande bilagor m.m. inte blev direkt bindande som kollektivavtal för någon kommun. Härifrån gjordes dock genom protokollets § 14 mom. 2 det avsteget att MBA-KL jämte vissa bestämmelser i protokollet - men däremot inte någon av de till MBA-KL fogade bilagorna A-G - skulle gälla som lokalt kollektivavtal i kommunerna fr.o.m. den 1 oktober 1980 genom att kommunens personalorgan beslöt att anta överenskommelsen som lokalt kollektivavtal. Ett sådant beslut skulle dock enligt § 14 mom. 2 gälla endast intill dess att kommunen i enlighet med rekommendationen i § 14 mom. 1 träffat lokalt kollektivavtal med de lokala arbetstagarorganisationerna.

När ett sådant lokalt kollektivavtal träffades förelåg enligt det centrala MBA-KL, såsom framgår av det nyss nämnda avtalsformuläret, inte någon skyldighet att anta någon av de till MBA-KL hörande bilagorna A-G, vilka behandlar olika s.k. medbestämmandeområden. Beroende på vad de lokala parterna önskade och kunde enas om kunde de sålunda välja att inte anta någon av bilagorna eller endast en eller vissa av dessa. Skälet till detta var att de centrala parterna ansåg att kommunerna och deras lokala motparter med hänsyn till de mycket skiftande förutsättningarna i olika kommuner själva måste avgöra vilka medbestämmandeområden som skulle regleras i den enskilda kommunen. Det var sålunda fullt möjligt att t.ex. MBA-KL bilaga F om förslagsverksamheten inte skulle komma att gälla i en kommun, medan den gällde i en annan.

Arbetet med att få till stånd ett lokalt medbestämmandeavtal för Stockholms kommun torde ha påbörjats redan under år 1982 med att avtalsparterna på arbetstagarsidan, SKAF:s avdelning 1 och de båda huvudorganisationerna KTK och SACO/SR-K, tillsammans tog fram ett förslag att överlämnas till kommunen. Enligt vad som har uppgetts i målet var det ombudsmannen hos SKAF:s avdelning 1 G.H. som ursprungligen tog initiativet, varefter arbetstagarsidans förslag utarbetades av henne, ombudsmannen hos SKTF K.S., facklige förtroendemannen inom SACO/SR-K C-M.W. och en representant för Lärarförbundet. Förslaget överlämnades till kommunen troligen i december 1982 och efter en första granskning från kommunens sida inleddes förhandlingarna på våren 1983. Förhandlingarna fördes hela tiden av en grupp personer som på kommunens sida bestod av J-Å.G. och A.S. från personal- och organisationsförvaltningen och sedermera ytterligare en person samt på arbetstagarsidan av G.H., K.S. och C-M.W.. De tre sistnämnda var alltid tillsammans närvarande vid förhandlingskontakterna med J-Å.G. och A.S..

Normalt skulle de lokala parterna i en kommun förmodligen ha valt att sluta ett medbestämmandeavtal med direkt tillämplighet för hela kommunen och därvid ha antagit dels det centrala MBA-KL med vissa bestämmelser från det centrala förhandlingsprotokollet, såsom anges i punkt a) under rubriken "Omfattning och giltighetstid" i det centralt överenskomna avtalsformuläret, dels enligt punkt b) den eller de bilagor till MBA-KL som de lokala parterna fann lämpliga, försedda med lokala bestämmelser.

Stockholms kommun är emellertid speciell i förhållande till övriga kommuner i landet, bl.a. på grund av att den är i särklass störst. Kommunen hade sålunda vid den aktuella tiden omkring 60 000 anställda, fördelade på ca 25 olika förvaltningar som varierade i personalstorlek från socialförvaltningens omkring 30 000 anställda till kanske 15 anställda vid den minsta förvaltningen. De olika förvaltningarnas verksamhetsområden var helt olika varandra och de olika förvaltningarna tillämpade i stor utsträckning förvaltningsegna personalpolitiska riktlinjer, regler och rutiner av betydelse för medbestämmandet. Det var därför lätt insett att det inte skulle vara ändamålsenligt eller lämpligt att sluta ett kommuncentralt medbestämmandeavtal som skulle bli direkt tillämpligt vid alla förvaltningar. Frågan togs upp redan i förhandlingarnas inledande skede, och de förhandlande personerna kom ganska snart fram till att man för Stockholms del måste välja en annan metod.

Den metod som valdes motsvarade närmast den som de centrala parterna tillämpat vid träffandet av MBA-KL 80. De kommuncentrala parterna fick en roll liknande de centrala parternas och de olika förvaltningarna en roll liknande kommunernas enligt MBA-KL 80. De kommuncentrala parterna slöt sålunda ett MBA-S som i princip var fullständigt och bestod av ett förhandlingsprotokoll samt av reglerna i MBA-KL med tillhörande bilagor A-G, kompletterade med de kommungemensamma bestämmelser som de kommuncentrala parterna ville avgöra innehållet i och med vissa möjligheter för de förvaltningslokala parterna att för de olika medbestämmandeområdena komma överens om förvaltningslokala regler. Det sålunda kommuncentralt överenskomna kollektivavtalet, MBA-S, skulle emellertid inte till någon del få tillämpning vid någon förvaltning utan att de förvaltningslokala parterna enades om att avtalet skulle antas för att gälla för förvaltningen. Och precis som kommunerna vid antagandet av MBA-KL kunde välja att anta detta helt eller endast delvis skulle de förvaltningslokala parterna därvid kunna välja att anta MBA-S helt eller endast delvis. De förvaltningslokala parterna vid en förvaltning skulle sålunda exempelvis kunna anta enbart bilaga F om förslagsverksamhet. De fick då ta denna bilaga såsom den var utformad av de kommuncentrala parterna och kunde endast göra de tillägg eller anpassningar som dessa parter lämnat möjlighet till. Saken kan också uttryckas så, att liksom MBA-KL utgjorde ett ramavtal eller en modell för medbestämmandeavtal i kommunerna, på samma sätt skulle MBA-S utgöra ett ramavtal eller en modell för medbestämmandeavtal avseende kommunens olika förvaltningar.

Det nu sagda utgjorde den i förhandlingarna om avtalet uttryckligt klarlagda, gemensamma partsavsikten bakom MBA-S, ett förhållande som i målet kommer att bekräftas genom vittnesmål av J-Å.G., G.H. och K.S..

Eftersom de olika förvaltningarna inte är juridiska personer och det endast var personal- och organisationsnämnden som hade behörighet att sluta kollektivavtal på kommunens vägnar, krävdes ett särskilt system för att omvandla en överenskommelse mellan de förvaltningslokala parterna till ett kollektivavtal med tillämplighet för den ifrågavarande förvaltningen och dess anställda. Det är detta som framgår av det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollets § 4, enligt vilken överenskommelser enligt MBA-S mellan förvaltningarna och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna skulle vara "giltiga" först efter godkännande av personal- och organisationsnämnden och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna, dvs. den nämnd och de organisationer som sluter kollektivavtal rörande förhållandet mellan kommunen och dess anställda. Med denna ordning fick de kommuncentrala parterna också tillfälle till kontroll av de förvaltningslokala överenskommelserna. Det var först genom att en förvaltningslokal eller förvaltningsvis överenskommelse godkändes av de kommuncentrala parterna som det skulle föreligga ett för kommunen bindande kollektivavtal om medbestämmande, som ägde tillämpning för den aktuella förvaltningen.

I enlighet med det anförda har MBA-S också i praktiken hanterats alltsedan avtalet tillkom för snart tio år sedan. Det har aldrig förrän i denna rättegång från något håll gjorts gällande att de olika reglerna i MBA-S med tillhörande bilagor blev direkt tillämpliga för stadens alla förvaltningar. Som kommunen skall återkomma till hävdades detta inte ens av CF i de lokala och centrala tvisteförhandlingar som föregått rättegången.

När avtalet slöts mellan de kommuncentrala parterna räknade man med att de flesta eller alla förvaltningarna inom kort skulle anta hela eller delar av avtalet. Så har dock inte blivit fallet. Det har i sin helhet antagits av socialförvaltningen och fritidsförvaltningen - vilka i och för sig är kommunens två största förvaltningar - samt av stadsarkivet och va-verket. Vidare har bilaga F, men enbart denna, antagits av brandförsvaret. De nämnda förvaltningslokala överenskommelserna har enligt § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet godkänts av de kommuncentrala parterna och MBA-S är alltså, i den utsträckning som sålunda bestämts av respektive förvaltningslokala parter, tillämpligt vid de nämnda förvaltningarna. MBA-S har däremot inte till någon del antagits vid någon annan av kommunens förvaltningar, således inte heller vid kammarkontoret och fastighetskontoret. För de anställda vid dessa båda förvaltningar föreligger följaktligen inte några tillämpliga kollektivavtalsregler avseende de frågor som behandlas i MBA-S med tillhörande bilagor, däribland de i bilaga F reglerade frågorna rörande förslagsverksamhet.

Som nyss nämndes var kommunen och CF i själva verket ense om detta förhållande vid de lokala och centrala tvisteförhandlingarna i denna tvist. I det av båda parter justerade protokollet från den lokala tvisteförhandlingen den 15 juni 1992 antecknades sålunda bl.a. följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 4 Parterna konstaterar att kammarkontoret inte är bunden av MBA- Stockholm Bilaga F.

Parterna konstaterar dock att kammarkontoret tillämpar regler motsvarande MBA-S Bilaga F för förslagsverksamhet vid kammarkontoret.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -"

Beträffande vad som antecknades i paragrafens andra stycke skall här endast framhållas att kommunen i tvisten gör gällande att den tillämpning som nämnts i stycket följer av ett ensidigt arbetsgivarbeslut och inte ger arbetstagarna något rättsligt anspråk på förslagsersättning. Denna fråga är emellertid inte föremål för prövning genom mellandomen.

Vad härefter angår den centrala tvisteförhandlingen, som hölls den 13 oktober 1992 och vid vilken CF representerades av förbundsjuristen U.N. och CF:s ombud i detta mål, förbundsjuristen B-E.B., antecknades till det av förhandlingsparterna justerade protokollet bl.a. följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 2

Parterna konstaterar att Kammarkontoret inte är kollektivavtalsmässigt bundet av MBA-Stockholm (MBA-S) bilaga F.

§ 3

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

CF hävdar att Stockholms stad inte haft rätt att avvisa förslagsställarnas begäran om procentuell beräkning av ersättning enligt reglerna i MBA-S bilaga F då denna ingår i förslagsställarnas enskilda anställningsavtal.

§ 4

Kommunförbundet bestrider att bestämmelser av motsvarande slag som framgår av MBA-S bilaga F ingår som ett villkor i det enskilda anställningsavtalet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -"

Till protokollet från den centrala tvisteförhandlingen fogades ett av U.N. undertecknat brev av den 11 november 1992 med CF:s synpunkter på innehållet i protokollet. Brevet innehåller bl.a. följande:

"- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

1. CF anser att reglerna angående förslagsverksamheten i bilaga F till det centrala medbestämmandeavtalet för Stockholms kommun i vart fall ingår som en väsentlig del i J.L:s och L-I.B:s anställningsavtal med kommunen.

Enligt CFs uppfattning har den tidigare hanteringen av ärendet - även från arbetsgivarens sida - utgått från att så är fallet.

CF godtog vid den lokala förhandlingen den 15 juni 1992 att Kammarkontoret inte är bundet av MBA-S bilaga F. Anledningen härtill var kommunens uppgift att lokalt medbestämmandeavtal saknas för förslagsverksamheten vid Kammarkontoret. Parterna var överens om att Kammarkontoret tillämpar regler motsvarande MBA-S bilaga F för förslagsverksamhet vid kontoret (se protokoll § 4 andra st från den lokala förhandlingen). Enligt CFs uppfattning innebär denna "tillämpning" inte enbart en ensidig utfästelse från arbetsgivarens sida utan en faktisk bundenhet som kan rättsligt prövas. Kommunförbundets invändning vid den centrala förhandlingen är ny för dagen och har aldrig framställts tidigare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -"

Som framgår av de båda förhandlingsprotokollen och brevet är det inte kommunens utan i stället CF:s i målet intagna ståndpunkt rörande kollektivavtalsbundenheten som är en efterhandskonstruktion.

De av CF åberopade cirkulären, som har karaktären av interna meddelanden på kommunens sida, skall inte uppfattas så som CF gjort gällande. Det må vara riktigt att i vart fall en del av cirkulären kan sägas tyda på att bl.a. reglerna om förslagsverksamhet i MBA-S Bilaga F den 1 januari 1985 blivit att tillämpa vid kommunens förvaltningar. Detta torde sammanhänga med vad som tidigare sagts därom att parterna, när MBA-S slöts, utgick från att de flesta eller alla förvaltningarna inom kort skulle anta hela eller delar av avtalet. Lydelsen av cirkulären har sedan inte ändrats trots att det visade sig att så inte blev fallet. Granskar man cirkulären noggrant, ser man emellertid att de faktiskt inte anger något om att reglerna i t.ex. Bilaga F ägde materiell tilllämpning vid förvaltningarna. Cirkulären och de av personal- och organisationsnämnden utfärdade anvisningarna för förslagsverksamheten är att uppfatta som upplysningar och anvisningar av betydelse för de förvaltningar som kom att få medbestämmandeavtal eller som genom ensidigt arbetsgivarbeslut bestämt sig för att tillämpa exempelvis regler om förslagsverksamhet motsvarande dem som angetts i MBA-S Bilaga F.

Sammanfattningsvis har MBA-S med därtill hörande bilagor inte till någon del omedelbart blivit tillämpligt mellan kommunen och de anställda vid någon av kommunens förvaltningar. Härför har fordrats att överenskommelse därom träffats mellan den enskilda förvaltningen och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna samt att denna överenskommelse godkänts av de kommuncentrala parterna i enlighet med vad som angetts i § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet. Någon sådan förvaltningslokal överenskommelse har inte träffats vare sig vid kammarkontoret eller vid fastighetskontoret. Bilaga F gäller följaktligen inte som kollektivavtal mellan kommunen och CF:s vid någon av dessa båda förvaltningar anställda medlemmar. Kommunen bestrider att det tidigare har förelegat någon på kollektivavtal grundad rätt för dess anställda att erhålla ersättning för förslag. I den mån sådan ersättning utgått har detta rättsligt sett grundats på fritt och ensidigt beslut av kommunen som arbetsgivare. Det s.k. företagsnämndsavtalet innebar just detta. Företagsnämndsavtalet hade dock upphört att gälla för kommunen långt innan MBA-S slöts.

Med hänsyn till de tidigare angivna förutsättningarna för medbestämmandeavtal i Stockholms kommun ligger det inte något "uppseendeväckande" eller egendomligt i den modell som valdes för kollektivavtalsregleringen av medbestämmandet inom kommunen. Det är snarare uppseendeväckande - såsom följer av CF:s ståndpunkt i målet - att kommunen och olika förvaltningar hos denna uppenbarligen skulle ha under ett decennium åsidosatt MBA-S regler i en rad olika hänseenden utan att detta någonsin har påtalats av organisationerna på arbetstagarsidan i avtalet.

Det bestrids att vad som förekom vid den av CF åberopade förhandlingen enligt MBA-KL § 11 den 14 januari 1985 inneburit att kommunen och de i förhandlingen deltagande organisationerna skulle ha enats om att MBA-S Bilaga F skulle gälla som kollektivavtal mellan kommunen med dess samtliga förvaltningar och arbetstagarorganisationerna, däribland CF. Förhandlingsärendet gällde ett ensidigt arbetsgivarbeslut, nämligen fastställande av anvisningar för förslagsverksamheten att tillämpas vid förvaltningar där de förvaltningslokala parterna enades om att anta MBA-S Bilaga F eller som genom ensidigt arbetsgivarbeslut bestämt sig för att tillämpa motsvarande regler.

Vidare bestrids att vad som förekom vid den av CF åberopade förhandlingen enligt 11 § medbestämmandelagen den 24 januari 1986 mellan företrädare för kammarkontoret och lokala företrädare för SACO/SR och SKTF lett till att ett kollektivavtal om förslagsverksamhet vid kammarkontoret kommit till stånd. För det första var det vid förhandlingen enbart fråga om en medbestämmandeförhandling avseende vad som tänktes bli kammarkontorets förslag till ett lokalt medbestämmandeavtal. Detta framgår av att förhandlingen fördes enligt 11 § medbestämmandelagen och således gällde en fråga inom arbetsgivarens beslutandesfär. För det andra följer av det mellan parterna gällande kommunala huvudavtalet (KHA), Anmärkning till § 6, att vad de i förhandlingen den 24 januari 1986 kan ha enats om inte blivit till kollektivavtal. I den nämnda anmärkningen sägs sålunda följande:

"Anmärkning

Har vid förhandlingar som avses i 11, 12, 14 eller 38 §§ MBL enighet uppnåtts i den sakfråga varom förhandling förts, skall vad parterna därvid enats om ej ha verkan som kollektivavtal, om inte sådan verkan har uttryckligen fastslagits i handling, som undertecknats av kommunens centrala personalorgan."

Någon sådan av kommunens centrala personalorgan undertecknad handling avseende vad som förekom vid den ifrågavarande förhandlingen föreligger inte. För det tredje skulle, enligt den tidigare berörda § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet, en förvaltningslokal överenskommelse rörande MBA-S godkännas av de kommuncentrala parterna för att bli giltig. Något sådant godkännande av en överenskommelse avseende kammarkontoret föreligger inte.

Yttranden

Arbetsdomstolen har berett samtliga de arbetstagarorganisationer som har angetts som parter i MBA-S (eller deras nuvarande motsvarigheter) tillfälle att yttra sig i den nu aktuella tvistefrågan. SKAF:s avdelning 1 har hänvisat till G.H:s vittnesmål som sitt yttrande. I övrigt har endast inkommit följande yttranden, här återgivna i huvudsak.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF)

Avgörande för tvistefrågan är om § 4 i förhandlingsprotokollet till MBA-S innebär att kollektivavtalet blir gällande för respektive förvaltning först i och med att denna förvaltning och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna där träffar en överenskommelse därom samt denna överenskommelse därefter godkänns av personal- och organisationsnämnden och de kommuncentrala arbetstagaroganisationerna. Enligt SKTF:s uppfattning är innebörden av den nämnda § 4 att MBA-S med dess bilagor inte har kollektivavtalsstatus inom en förvaltning om inte de nämnda förutsättningarna är uppfyllda. I föreliggande tvist har såvitt SKTF känner till inte träffats någon överenskommelse av nämnt slag. Av detta följer att medbestämmandelagens regler gäller fullt ut vid kommunens kammarkontor och fastighetskontor och, i formellt hänseende, inte MBA-S med dess regler om förslagsverksamhet. - Enligt SKTF:s uppfattning har emellertid det lokala medbestämmandeavtalets bilaga F tillämpats fullt ut även på förvaltningar där någon överenskommelse enligt § 4 i förhandlingsprotokollet inte träffats. Detta kan måhända ha sin bakgrund i att den reglering som gällde förslagsverksamhet och som föregick det aktuella medbestämmandeavtalet i princip var materiellt identisk med det som reglerats i bilaga F till MBA-S.

Vårdförbundet SHSTF (Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund)

Vid den tidpunkt då MBA-S slöts hade SHSTF medlemmar i stort sett enbart inom skolförvaltningens verksamhetsområde. Av den anledningen deltog inte SHSTF:s företrädare i någon större utsträckning i det löpande förhandlingsarbetet. - Enligt SHSTF:s uppfattning finns dock inget som tyder på att partsavsikten har varit att tidigare gällande avtal som reglerade ersättning för förslag (Företagsnämndsavtalet) skulle upphöra att gälla utan att ersättas av ett nytt avtal med åtminstone någon reglering av ersättningens storlek samt villkoren härför.

Svenska Teaterförbundet

Svenska Teaterförbundet förutsatte givetvis vid undertecknandet av MBA-S att det skulle tillämpas i hela kommunen, dvs. vid alla kommunens förvaltningar. Att sedan förvaltningslokala överenskommelser om tillämpningsföreskrifter samt överenskommelser "om annan mindre belöning än ekonomisk för förslag som inte är lämpliga för procentuell beräkning eller skälighetsbedömning, men där förslagsställaren ändå bör uppmärksammas" eventuellt skulle kunna träffas förändrar inte Svenska Teaterförbundets ståndpunkt avseende partsavsikten med kollektivavtalets giltighet.

ArkitektFörbundet

ArkitektFörbundets förhandlare och avtalstecknare var arkitekten C.F. vid dåvarande fastighetskontoret. Han kan idag inte påminna sig detaljer från behandlingen av den i målet aktuella § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet. ArkitektFörbundet vill dock anföra följande som sin principiella uppfattning. Sedan ArkitektFörbundet bildades har i princip alla kollektivavtal träffats med Stockholms kommuns centrala personalförvaltning. Detta har gällt både löne- och inflytandeavtal. Endast i undantagsfall har ArkitektFörbundet förvaltningslokala klubbar vid de olika förvaltningarna. Där sådana klubbar funnits har de inte haft generell fullmakt att träffa för ArkitektFörbundet bindande kollektivavtal. Ser man till MBA-S har ArkitektFörbundet därför uppfattat detta som ett för hela kommunen bindande avtal. Av den anledningen har ArkitektFörbundet inte funnit anledning att vidta åtgärder för att söka åstadkomma särskilda förvaltningsvisa inflytandeavtal. Den omtvistade § 4 i förhandlingsprotokollet bör enligt ArkitektFörbundets uppfattning tolkas så, att MBA-S inklusive bilagor gäller hela kommunen - alla förvaltningar - och att tillägg eller avvikelser därifrån måste godkännas av personal- och organisationsnämnden och "de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna", dvs. i SACO-K:s fall förbunden, för att bli gällande.

Civilekonomernas Riksförbund (CR) samt Ingenjörsförbundet (Ingenjörsförbundet TLI)

MBA-S omfattar enligt sin lydelse dels det centrala MBA-KL utom bilagorna A-G och dels de bilagor till MBA-KL med lokala bestämmelser som parterna kommit överens om med stöd av MBA-KL. Detta innebär enligt CR:s och Ingenjörsförbundets uppfattning att de materiella regler som återfinns i MBA-S bilaga F innefattas i avtalet. Av förhandlingsprotokollet från tecknandet av MBA-S framgår i § 3 att parterna träffade överenskommelse om bilagda kollektivavtal. Av § 4 framgår vidare att parterna enades om att överenskommelser enligt kollektivavtalet mellan förvaltningarna och de förvaltningsvisa arbetstagarorganisationerna är giltiga först efter godkännande av personal- och organisationsnämnden och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Innebörden av och avsikten med detta var att möjliggöra att förvaltningsvisa avtal kunde träffas om organisation, administrativa rutiner samt val av medbestämmandeformer, dvs. bilagorna A-G. CR och Ingenjörsförbundet har inte vid något tillfälle uppfattat någon annan gemensam partsavsikt än att det materiella innehållet i bilagorna utgjort kollektivavtalsinnehåll. CR och Ingenjörsförbundet hade för övrigt inte medverkat i tecknandet av ett kollektivavtal varigenom etablerandet av materiella rättigheter skulle ha varit beroende av förekomsten av förvaltningslokala parter. Detta gäller särskilt beträffande bilaga F eftersom förslagsregler i enlighet med bilagan redan tidigare gällde.

JUSEK

JUSEK anser att det mellan Stockholms kommun och JUSEK den 21 juni 1984 träffade MBA-S med därtill fogade bilagor med giltighet från den 1 januari 1985 är ett mellan Stockholms kommun och dess förvaltningar på ena och respektive förbund på andra sidan gällande kollektivavtal.

Sveriges läkarförbund

Sveriges läkarförbund har inte kunnat inhämta några uppgifter som kan ge vägledning när det gäller att utröna vad som varit parternas avsikt vid tillkomsten av MBA-S.

Domskäl

I målet råder tvist mellan CF och kommunen om CF-medlemmarna L-I.B:s och J.L:s rätt till ersättning av kommunen för ett förslag som de båda ingav till kommunen i april 1987, då L-I.B. var anställd vid kommunens fastighetskontor och J.L. var anställd vid kommunens kammarkontor. Målet innefattar ett flertal frågor i vilka parterna är oense. Den tvistefråga som nu är föremål för arbetsdomstolens prövning i mellandom är huruvida MBA-S bilaga F varit gällande som kollektivavtal mellan på ena sidan kommunen och på andra sidan CF jämte L-I.B. och J.L. i deras anställningar vid kommunens fastighetskontor respektive kammarkontor, när förslaget lämnades in.

Parterna har i den aktuella tvistefrågan åberopat åtskillig skriftlig bevisning. Vidare har vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen upptagits muntlig bevisning. På båda parters begäran har vittnesförhör ägt rum med G.H., ombudsman hos SKAF:s avdelning 1. På begäran av CF har vittnesförhör ägt rum med C-M.W., tidigare ordförande i en sammanslutning av CF-medlemmar vid kommunens fastighetskontor och ordförande i SACO-rådet, med L.S., f.d. byråchef vid kammarkontorets administrativa byrå, samt med L.E., ombudsman hos CF. På begäran av kommunen har vittnesförhör ägt rum med K.S., ombudsman hos SKTF, med J-Å.G., tidigare anställd vid kommunens personal- och organisationsförvaltning och numera direktör vid Stockholm Vatten, samt med M.W., anställd vid kommunens personal- och organisationsförvaltning.

CF:s ståndpunkt beträffande MBA-S med tillhörande bilagor A-G och förhandlingsprotokoll, dvs. det avtal som den 21 juni 1984 träffades mellan kommunen och ett stort antal arbetstagarorganisationer (de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna), bland dem CF, kan sammanfattas på följande sätt. MBA-S med tillhörande bilagor A-G och förhandlingsprotokoll är ett kollektivavtal och blev som sådant gällande inte bara mellan kommunen med dess samtliga förvaltningar och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna, utan enligt 26 § medbestämmandelagen också mellan kommunen och de medlemmar i de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna som när avtalet träffades var eller sedermera blev anställda hos kommunen. Således blev bl.a. MBA-S bilaga F med dess regler om förslagsverksamhet redan vid avtalets ikraftträdande den 1 januari 1985 gällande som kollektivavtal och tillämplig i förhållandet mellan kommunen och de båda CF-medlemmarna L-I.B. och J.L.. När det i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollets § 4 talas om överenskommelser enligt kollektivavtalet mellan förvaltningarna och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna - överenskommelser som skall godkännas av kommunens personal- och organisationsnämnd och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna för att bli giltiga - åsyftas endast förvaltningsvisa avtal om sådana detaljfrågor, som de kommuncentrala parterna enligt MBA-S överlämnat åt de förvaltningslokala parterna att reglera om de så önskar. Såvitt gäller den i målet aktuella bilaga F är det fråga om avtal om organisation och lokala administrativa rutiner för förslagsverksamheten, om annan mindre belöning än ekonomisk för förslag som inte är lämpliga för procentuell beräkning eller skälighetsbedömning och om medbestämmandeformer. Avtalets materiella regler om t.ex. rätten till ersättning för förslag är emellertid gällande som kollektivavtal och tillämpliga för de anställda vid olika förvaltningar oberoende av sådana förvaltningslokala (förvaltningsvisa) avtal.

Kommunens ståndpunkt kan sammanfattas på följande sätt. MBA-S med tillhörande bilagor A-G och förhandlingsprotokoll är i och för sig ett kollektivavtal mellan kommunen och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Avtalet är emellertid endast en modell eller ett ramavtal, och i enlighet med den gemensamma partsavsikten vid avtalets träffande får reglerna i MBA-S med bilagorna A-G inte till någon del tillämpning vid en förvaltning förrän de förvaltningslokala parterna träffat överenskommelse därom och denna överenskommelse, som kan avse tillämpning av hela eller endast en del av avtalet vid förvaltningen, godkänts av kommunens personal- och organisationsnämnd och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Denna gemensamma partsavsikt har kommit till uttryck i § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet. Såvitt gäller kommunens kammarkontor och fastighetskontor föreligger inte någon sådan förvaltningslokal överenskommelse avseende tillämpning av MBA-S bilaga F vid dessa båda förvaltningar.

Arbetsdomstolen vill till en början framhålla följande. Så som är ostridigt mellan parterna utgör MBA-S med tillhörande bilagor A-G och förhandlingsprotokoll ett kollektivavtal mellan kommunen och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Den rättsliga effekten av avtalets karaktär av kollektivavtal är att det är bindande inte bara mellan kommunen med dess samtliga förvaltningar - förvaltningarna utgör inte från kommunen skilda, självständiga rättssubjekt - och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna. Avtalet är bindande också mellan kommunen och hos denna anställda medlemmar i dessa arbetstagarorganisationer. Den nu aktuella tvistefrågan är i själva verket inte heller en fråga om MBA-S' - och de därtill hörande bilagorna A-G:s - giltighet som kollektivavtal mellan parterna eller ej. Vad mellandomsfrågan gäller är hur avtalet skall tolkas såvitt gäller tillämpligheten av dess regler vid kommunens förvaltningar. Innebörden av kommunens ståndpunkt är nämligen att till det mellan parterna i och för sig gällande kollektivavtalet även hör en regel, enligt vilken avtalets regler i övrigt inte sätts i tillämpning vid en förvaltning utan att en förvaltningslokal överenskommelse därom träffats och godkänts av kommunens personal- och organisationsnämnd och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna.

Den sålunda av kommunen hävdade avtalskonstruktionen är visserligen så till vida ovanlig, som den skulle förutsätta en godkänd förvaltningslokal överenskommelse för tillämplighet som kollektivavtal av någon materiell regel över huvud taget i MBA-S med bilagorna A-G. Konstruktionen kan dock inte anses möta något rättsligt hinder. I princip skiljer den sig inte från det fallet, att parterna i ett i och för sig generellt bindande kollektivavtal uppställer särskild överenskommelse som förutsättning t.ex. för att en eller flera regler i avtalet skall tillämpas för vissa arbetstagare. Från frågan om obehörigt diskriminerande avtalsbestämmelser av sådant slag kan i detta mål bortses.

CF har till stöd för sin ståndpunkt åberopat i första hand ordalydelsen av MBA-S med bilagorna A-G och förhandlingsprotokollet. Enligt arbetsdomstolens mening förhåller det sig också otvivelaktigt så, att avtalets och förhandlingsprotokollets text närmast talar för den av CF hävdade uppfattningen om avtalets konstruktion.

I förhandlingsprotokollets § 3 sägs sålunda att parterna - varmed ostridigt avses kommunen och de kommuncentrala arbetstagarorganisationerna - träffade överenskommelse om "bilagda lokala kollektivavtal" om medbestämmande. Ser man därefter till detta bilagda lokala kollektivavtal, framgår under dess rubrik "Omfattning och giltighetstid" att avtalet omfattar dels det centrala medbestämmandeavtalet (MBA-KL) utom bilagorna A-G, dels §§ 2-7 första stycket, 8-11, 13, 16-18 och 20 i därtill hörande protokoll, dels de bilagor i det centrala MBA-KL med lokala bestämmelser som parterna kommit överens om med stöd av det centrala medbestämmandeavtalet. I sistnämnda hänseende åsyftas de till MBA-S fogade bilagorna A-G, hämtade från MBA-KL och av de kommuncentrala parterna försedda med vissa "Lokala bestämmelser för Stockholms kommun". I dessa lokala bestämmelser för kommunen återfinns dels vissa "Kommungemensamma regler", dels "Anvisningar för förvaltningsvisa avtal". Under rubriken "Kommungemensamma regler" i de olika bilagorna finns bestämmelser om vissa frågor - inom ramen för det ämne som behandlas i respektive bilaga - som enligt MBA-S kan eller bör bli föremål för överenskommelser mellan förvaltning och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna. Under rubriken "Anvisningar för förvaltningsvisa avtal" finns bestämmelser om hur sådana överenskommelser skall utformas och/eller bestämmelser om vilka medbestämmandeformer som kan överenskommas beträffande det ämne som behandlas i bilagan. Den i det inledande avsnittet av denna dom återgivna bilaga F till MBA-S kan i nu berört hänseende sägas vara representativ för samtliga bilagor; förekommande skillnader mellan dessa saknar i vart fall betydelse för bedömningen.

När det i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollets § 4 talas om "överenskommelser enligt kollektivavtalet" mellan förvaltningarna och de förvaltningslokala arbetstagarorganisationerna, ligger det mot den nu angivna bakgrunden närmast till hands att uppfatta detta som syftande endast på sådana överenskommelser som avses under rubrikerna "Kommungemensamma regler" och "Anvisningar för förvaltningsvisa avtal" i de till MBA-S fogade bilagorna A-G. Sådana överenskommelser gäller enligt vad som framgår av bilagorna olika detaljfrågor och typiskt lokala frågor inom ramen för det medbestämmandeområde som behandlas i respektive bilaga. I den i tvisten aktuella bilaga F anges sålunda att förvaltningsvisa avtal kan träffas om organisation och lokala administrativa rutiner för förslagsverksamheten samt om annan mindre belöning än ekonomisk för vissa förslag, varjämte som anvisningar för förvaltningsvisa avtal anges att de medbestämmandeformer som kan komma i fråga är information, förhandling och medbestämmandegrupp med beredningsuppgifter. Varken i själva MBA-S eller i bilagorna A-G finns någon bestämmelse som enligt sin lydelse antyder att det, för att MBA-S eller någon av bilagorna skall träda i tillämpning vid en förvaltning, skulle krävas en förvaltningslokal överenskommelse därom eller att träffandet av sådana förvaltningsvisa avtal som åsyftas i de olika bilagorna skulle utgöra en förutsättning för att ifrågavarande bilaga skulle bli tillämplig vid förvaltningen. Och något sådant kan, som nyss konstaterats, knappast heller utläsas av § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet.

Även när det gäller de i målet åberopade, av kommunens personal- och organisationsförvaltning utgivna cirkulären m.m. rörande förslagsverksamheten kan enligt arbetsdomstolens mening konstateras att dessa praktiskt taget genomgående förmedlar intrycket att man på kommunens sida utgått från att MBA-S med dess bilaga F alltsedan den 1 januari 1985, då MBA-S trädde i kraft, varit tillämpliga som avtal vid alla kommunens förvaltningar. Här kan särskilt hänvisas till det av CF åberopade cirkuläret P 8/1984 av den 3 december 1984, vilket med hänsyn till sin lydelse över huvud taget inte kan uppfattas på annat sätt. Samma intryck förmedlas av den av personal- och organisationsnämnden den 24 januari 1985 fastställda Anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F, som angetts gälla fr.o.m den 1 februari 1985 och innehåller en rad detaljbestämmelser rörande behandlingen av inkomna förslag utan att det på något sätt antyds att de bakomliggande bestämmelserna i MBA-S bilaga F i själva verket inte trätt i tillämpning som avtal vid de olika förvaltningarna.

Som framgått har kommunen emellertid gjort gällande att det, när MBA-S slöts, varit avtalsparternas gemensamma avsikt att avtalet skulle ha den av kommunen påstådda innebörden och att det vidare varit avtalsparternas mening att detta skulle komma till uttryck i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollets § 4. Beträffande vad kommunen sålunda hävdat har vittnesförhör ägt rum med de personer som förde förhandlingarna om MBA-S, nämligen på kommunens sida J-Å.G. samt på arbetstagarsidan G.H. för SKAF:s avdelning 1, K.S. för KTK och C-M.W. för SACO/SR-K.

Av vad de sålunda hörda personerna berättat har till en början framgått följande. Sedan det centrala MBA-KL hade tillkommit i slutet av år 1980 var det troligen SKAF:s avdelning 1 genom G.H. som tog initiativet till att man skulle söka träffa ett medbestämmandeavtal för Stockholms kommun. Förmodligen i slutet av år 1982 började G.H., K.S. och C-M.W. - tillsammans med en företrädare för Lärarförbundet vars medverkan dock saknar intresse i den föreliggande tvisten - utarbeta ett gemensamt arbetstagarförslag till ett sådant avtal. Detta förslag presenterades för kommunen, och under år 1983 påbörjades förhandlingarna om det blivande MBA-S. I dessa förhandlingar företräddes kommunen av J-Å.G., biträdd av en del andra personer, SKAF:s avdelning 1 av G.H., KTK av K.S. och SACO/SR-K av C-M.W.. Det var alltså dessa personer som "satt vid förhandlingsbordet", och vid samtliga förhandlingstillfällen var alla de tre företrädarna för arbetstagarsidan samtidigt närvarande. Vad som förekom vid förhandlingsbordet fördes på arbetstagarsidan i mån av behov vidare till och förankrades hos arbetstagarsidans stora förhandlingsdelegationer, vilka dock inte var inkallade till samtliga förhandlingstillfällen.

J-Å.G., G.H., K.S. och C-M.W. har vidare, såvitt här är av intresse, uppgett i huvudsak följande.

J-Å.G.: Sedan arbetstagarsidan hade överlämnat sitt gemensamma förslag till ett medbestämmandeavtal för kommunen kunde parterna konstatera att förslaget måste underkastas omfattande ändringar för att kunna leda till ett avtal. Förhandlingarna inleddes därför med att parternas företrädare under rätt lång tid träffades kanske ett par gånger i veckan och diskuterade grundläggande förutsättningar för ett medbestämmandeavtal för kommunen, grundat på det centrala MBA-KL. Det system som var tänkt enligt MBA-KL var i princip att en kommun och dess fackliga motparter skulle anta själva detta avtal, vissa paragrafer i det därtill hörande förhandlingsprotokollet samt den eller de av de till MBA-KL hörande bilagorna A-G som parterna fann lämpliga för ifrågavarande kommun. I ett sådant avtal kunde vederbörande kommun och dess motparter införa vissa lokala bestämmelser i enlighet med vad som angetts i de olika bilagorna till MBA-KL. Redan under det inledande skedet av förhandlingarna om ett medbestämmandeavtal för Stockholms kommun kom förhandlingsparterna dock gemensamt fram till att det inte skulle vara lämpligt att för kommunens del tillämpa det enligt MBA-KL tänkta systemet. På grund av kommunens storlek och de mycket skiftande förhållandena vid kommunens många förvaltningar ansågs det att man skulle "göra alla en otjänst", om de kommuncentrala parterna träffade ett medbestämmandeavtal som blev omedelbart tillämpligt vid de olika förvaltningarna. Det kunde inte överblickas vilka effekter ett sådant avtal skulle få med hänsyn till förhållandena vid den enskilda förvaltningen. Parterna kom därför mycket snart fram till att man för kommunens del skulle så att säga "föra ned MBA-KL-systemet ytterligare ett steg". De kommuncentrala parterna skulle träffa ett medbestämmandeavtal för kommunen, byggt på MBA-KL, men överlåta åt de förvaltningslokala parterna att bestämma, om och i vilken utsträckning detta avtal skulle bli tillämpligt vid den enskilda förvaltningen. De kommuncentrala parterna skulle därvid anta samtliga de till MBA-KL hörande bilagorna A-G samt i viss mån komplettera dessa med lokala bestämmelser för kommunen, nämligen till den del som de kommuncentrala parterna ville avgöra de lokala bestämmelsernas innehåll. I övrigt skulle överlämnas åt de förvaltningslokala parterna att komma överens om sådana lokala bestämmelser som enligt det centrala MBA-KL överlämnats åt vederbörande kommun och dess fackliga motparter att enas om. Själva poängen eller grundtanken var emellertid att det av de kommuncentrala parterna träffade medbestämmandeavtalet inte skulle bli till någon del tillämpligt som kollektivavtal vid en förvaltning utan att de förvaltningslokala parterna träffat överenskommelse därom och denna överenskommelse godkänts av de kommuncentrala parterna. En sådan överenskommelse skulle kunna innebära att avtalet vid ifrågavarande förvaltning skulle tillämpas helt eller endast delvis. Det skulle sålunda vara möjligt för de förvaltningslokala parterna att, beroende på vad de fann lämpligt med hänsyn till förhållandena vid vederbörande förvaltning, komma överens t.ex. om att anta endast en eller vissa av de till det kommuncentrala avtalet hörande bilagorna A-G att tillämpas vid förvaltningen. Det kommuncentrala avtalet skulle alltså endast utgöra ett slags modell eller ramavtal, utan omedelbar tillämplighet för de anställda vid kommunens olika förvaltningar. - I enlighet med det nu sagda utformades MBA-S, och det har varit parternas avsikt att den sålunda överenskomna "metoden" för att göra avtalet helt eller delvis tillämpligt vid den enskilda förvaltningen skall framgå av § 4 i det till avtalet hörande förhandlingsprotokollet. Så här i efterhand kan i och för sig konstateras att formuleringen av § 4 är mindre lyckad. Anledningen till att detta inte uppmärksammades när MBA-S slöts torde vara att det vid förhandlingarna rådde fullständig enighet om att avtalet skulle ha den nu beskrivna innebörden. Enligt J-Å.G:s mening finns inte någon "risk" för att detta inte skulle ha uppfattats eller förståtts av samtliga partsföreträdare som deltog i förhandlingarna. Den ifrågavarande konstruktionen av avtalet diskuterades uttryckligen redan i förhandlingarnas inledande skede, parterna enades snabbt om den sedan man konstaterat att man inte lämpligen kunde träffa ett kommuncentralt medbestämmandeavtal med omedelbar tillämplighet för alla kommunens olika förvaltningar, och den låg sedan till grund för de fortsatta förhandlingarna. - Sedan MBA-S slutits den 21 juni 1984 genomfördes både på arbetsgivarsidan och på arbetstagarsidan omfattande informationsinsatser - delvis partsgemensamma - rörande avtalet. Därvid klarlades uttryckligen bl.a. avtalets konstruktion i det nu berörda hänseendet. Såvitt J-Å.G. känner till har inte heller förrän i den nu aktuella rättegången från någon arbetstagarorganisations sida gjorts gällande att MBA-S skulle till någon del vara tillämpligt som kollektivavtal vid en förvaltning utan en av de kommuncentrala parterna godkänd förvaltningslokal överenskommelse därom. - Den av personal- och organisationsnämnden den 24 januari 1985 fastställda Anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F grundas inte på att bilaga F var tillämplig som kollektivavtal vid de olika förvaltningarna. Anvisningen grundas på ett ensidigt beslut av personal- och organisationsnämnden. Vid tiden för utfärdandet av anvisningen utgick man från att MBA-S mycket snart skulle komma att antas av alla förvaltningar, och såvitt gällde förslagsverksamheten ansåg man på arbetsgivarsidan att det var olämpligt att det under någon tid kunde komma att tillämpas ett regelsystem för förslagsverksamheten vid förvaltningar som antagit bilaga F och ett annat vid förvaltningar som ännu inte gjort detta. Anvisningen är därför att se som en "begäran" från personal- och organisationsnämnden om att samtliga förvaltningar skall tillämpa de regler om förslagsverksamhet som finns i den till MBA-S fogade bilaga F. Det nu sagda är också förklaringen till de formuleringar som finns i de av CF åberopade, av kommunens personal- och organisationsförvaltning utfärdade interna cirkulären. Det torde kunna diskuteras länge, vilken eventuell rättslig verkan den sålunda av personal- och organisationsnämnden fastställda Anvisning nr 1 kan ha för de olika förvaltningarna. Enligt J-Å.G:s mening kan ett ensidigt arbetsgivarbeslut om tillämpning av reglerna i bilaga F emellertid i vart fall inte grunda någon rätt för en enskild arbetstagare att åberopa dessa regler mot kommunen.

G.H.: Hon är ombudsman för SKAF:s avdelning 1 sedan år 1979 och var dessförinnan anställd som 1:a vårdbiträde hos kommunen, varvid hon sedan år 1975 var ordförande i avdelningens sektion för arbetsområdet. Hon utarbetade tillsammans med K.S. och C-M.W. samt en företrädare för Lärarförbundet det gemensamma arbetstagarförslaget till ett medbestämmandeavtal för Stockholms kommun och deltog sedan som företrädare för SKAF:s avdelning 1 vid samtliga förhandlingstillfällen avseende MBA-S. Det var fråga om ett mycket intensivt samarbete på arbetstagarsidan, och hon och de nyss nämnda övriga arbetstagarföreträdarna uppträdde alltid tillsammans i förhandlingarna. - Ganska tidigt under förhandlingarna med kommunen kunde parterna konstatera att det inte gick att teckna ett heltäckande medbestämmandeavtal som skulle vara tillämpligt vid samtliga förvaltningar, eftersom varje förvaltning i sig var specifik och arbetade under sina egna förhållanden. Hos de olika förvaltningarna tillämpades också sedan tidigare skilda överenskommelser och rutiner av betydelse för de olika medbestämmandeområden som behandlas i det centrala MBA-KL. Om de kommuncentrala parterna tecknade ett medbestämmandeavtal med omedelbar tillämplighet för samtliga förvaltningar skulle det därför kunna innebära stora förändringar vid en förvaltning och t.o.m. försämringar av redan gällande regler och rutiner av betydelse för arbetstagarna och deras inflytande över olika frågor som avses i MBA-KL. Parterna enades därför på ett tidigt stadium om att man för kommunens del skulle välja att göra precis på motsvarande sätt som de centrala parterna gjort i MBA-KL, nämligen att sluta ett kommuncentralt medbestämmandeavtal som endast skulle utgöra en modell eller ett ramavtal, vilket sedan fick helt eller delvis antas av de lokala parterna vid förvaltningarna. Det av de kommuncentrala parterna träffade medbestämmandeavtalet skulle alltså inte till någon del vara tillämpligt vid en förvaltning utan att de förvaltningslokala parterna träffat överenskommelse därom och denna överenskommelse godkänts av de kommuncentrala parterna. En sådan överenskommelse skulle kunna innebära att det kommuncentrala avtalet antogs helt eller endast delvis, t.ex. så att bara någon eller några av de till det kommuncentrala avtalet hörande bilagorna A-G skulle tillämpas vid ifrågavarande förvaltning. Beroende på vilka medbestämmandeområden man vid den enskilda förvaltningen ville få reglerade i enlighet med MBA-S skulle medbestämmandet alltså kunna se helt olika ut vid olika förvaltningar, vars förvaltningslokala parter därvid skulle vara "helt suveräna". Det var således inte bara innebörden av och formerna för själva medbestämmandet som sålunda skulle kunna avgöras av de förvaltningslokala parterna, utan om dessa t.ex. inte ville anta en av bilagorna A-G skulle denna bilaga inte till någon del bli tillämplig som kollektivavtal vid förvaltningen. - I enlighet med det nu sagda utformades MBA-S med tillhörande bilagor A-G, och parterna har genom § 4 i det tillhörande förhandlingsprotokollet avsett att ge uttryck åt den beskrivna konstruktionen av avtalet som ett ramavtal, vilket för sin tillämplighet helt eller delvis vid en förvaltning kräver en av de kommuncentrala parterna godkänd, förvaltningslokal överenskommelse därom. Formuleringen av § 4 har kanske blivit lite "luddig", men parterna på båda sidor var helt ense om vad som avsågs: den 1 januari 1985 skulle inte finnas något vid kommunens förvaltningar tillämpligt medbestämmandeavtal, utan endast ett ramavtal som kunde antas vid förvaltningarna i den mån de förvaltningslokala parterna så önskade. Ingen som deltog i förhandlingarna om MBA-S kan ha undgått att uppfatta och förstå detta. Varenda bestämmelse i avtalet med tillhörande bilagor och förhandlingsprotokoll, däribland § 4, genomgicks och "tolkades" innan avtalet skrevs på. - Sedan avtalet träffats genomfördes stora informationsinsatser. G.H. och C-M.W. var tillsammans med en företrädare för Stockholms kommun även nere hos Malmö kommun och informerade om MBA-S, varvid bl.a. dess nu beskrivna konstruktion som en modell för de olika förvaltningarna redovisades. G.H. är förvånad över att CF i målet vill göra gällande att MBA-S med bl.a. bilaga F skulle ha blivit omedelbart tillämpligt vid en förvaltning utan godkänd förvaltningslokal överenskommelse därom. CF:s ståndpunkt är felaktig och innebär att kommunen och dess fackliga motparter skulle ha tillämpat MBA-S på ett oriktigt sätt under närmare tio års tid. - Att personal- och organisationsnämnden den 24 januari 1985 - efter medbestämmandeförhandlingar med SKAF:s avdelning 1, KTK och SACO/SR-K - fastställde en Anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F berodde inte på att bilaga F var tillämplig som kollektivavtal vid de olika förvaltningarna. Anvisningen tillkom för att utgöra en "fingervisning" till förvaltningarna om att de ändå borde tillämpa enhetliga regler för förslagsverksamheten. G.H. vill minnas att man bl.a. diskuterade anvisningen som ett slags "stimulans" för de förvaltningslokala parterna att anta bl.a. bilaga F på sätt som tidigare beskrivits. De av kommunens personal- och organisationsförvaltning utfärdade cirkulären rörande förslagsverksamheten har fått en delvis olycklig formulering och är felaktiga i den mån de ger intrycket att MBA-S bilaga F skulle vara tillämplig som kollektivavtal vid förvaltningarna utan förvaltningslokal överenskommelse därom. Man får dock komma ihåg att de kommuncentrala parterna vid träffandet av MBA-S utgick från att detta mycket snart skulle vinna stor anslutning ute vid förvaltningarna. Detta kan säkerligen ha påverkat utformningen av cirkulären.

K.S.: Han är ombudsman hos SKTF sedan år 1985 och har haft olika förtroendeuppdrag inom organisationen sedan år 1976. Han deltog tillsammans med G.H. och C-M.W. samt en företrädare för Lärarförbundet i arbetet med det gemensamma arbetstagarförslaget till ett medbestämmandeavtal för Stockholms kommun och deltog sedan som företrädare för KTK vid samtliga förhandlingstillfällen avseende MBA-S. Det var fråga om ett mycket nära samarbete på arbetstagarsidan. Han och G.H. och C-M.W. uppträdde alltid gemensamt i förhandlingarna med kommunen. - Till en början var det så att man i vart fall inom SKTF ville nå ett enhetligt medbestämmandeavtal som omedelbart skulle gälla och tillämpas i hela kommunen. Redan i ett inledande skede av förhandlingarna med kommunen kom parterna emellertid ganska snabbt fram till att detta inte var möjligt för Stockholms kommuns del. Dess olika förvaltningar har så olika storlek och så skilda verksamheter att det ansågs olämpligt att tvinga på dem enhetliga medbestämmanderegler. Förhandlingsparterna valde därför i stället en i och för sig mycket ovanlig konstruktion. De kommuncentrala parterna skulle träffa ett medbestämmandeavtal, grundat på det centrala MBA-KL, och förse detta med en del lokala bestämmelser för kommunen vars innehåll de kommuncentrala parterna ville bestämma. Detta kommuncentrala avtal, MBA-S, skulle emellertid inte till någon del bli tillämpligt vid någon förvaltning utan att de förvaltningslokala parterna träffade överenskommelse därom, varvid de även kunde komplettera det kommuncentrala avtalet med vissa förvaltningslokala bestämmelser. Det skulle därvid vara fullt möjligt för de förvaltningslokala parterna att anta endast delar av det kommuncentrala avtalet, t.ex. endast vissa av dess bilagor A-G. En sådan förvaltningslokal överenskommelse skulle därefter bli till ett för förvaltningen tillämpligt kollektivavtal genom att överenskommelsen godkändes av de kommuncentrala parterna. Man kan säga att systemet skulle motsvara vad som gällde enligt det centrala MBA-KL, och att de förvaltningslokala parterna enligt MBA-S fick en roll som motsvarade kommunernas och de kommuncentrala fackliga organisationernas roll enligt MBA-KL. - I enlighet med det nu sagda utformades MBA-S med tillhörande bilagor och förhandlingsprotokoll. Konstruktionen att avtalet inte till någon del skulle bli tillämpligt vid en förvaltning utan en godkänd förvaltningslokal överenskommelse därom har kommit till uttryck i förhandlingsprotokollets § 4. Det får medges att formuleringen av § 4 därvid inte är helt tydlig, men partsavsikten var helt klart den nu redovisade. K.S. minns inte vem som ursprungligen tog upp iden om den ifrågavarande konstruktionen av avtalet, men samtliga i förhandlingarna inblandade både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan var fullständigt införstådda med denna. Den diskuterades och fastslogs uttryckligen under förhandlingarna. Det framstår för honom som egendomligt, om någon kunnat missuppfatta den beskrivna avtalskonstruktionen, som var en utgångspunkt redan från ett tidigt skede av förhandlingarna. Det måste sålunda ha stått fullt klart för alla att man den 1 januari 1985, då MBA-S började gälla, endast skulle ha ett "papper" som angav hur de kommuncentrala parterna ville ordna de aktuella medbestämmandefrågorna, men som inte till någon del hade tillämplighet vid en förvaltning utan förvaltningslokal överenskommelse därom. - Sedan MBA-S hade slutits hölls omfattande information om avtalet, dels internt på de olika partssidorna och dels partsgemensamt. I denna information togs bl.a. avtalets nu beskrivna konstruktion upp. Den var i själva verket en av huvudfrågorna vid informationstillfällena, eftersom "hela bärigheten" hos MBA-S var beroende av att det träffades förvaltningslokala överenskommelser om att anta avtalet helt eller delvis. I enlighet härmed har SKTF under snart tio års tid hanterat medbestämmandefrågorna i förhållande till kommunen. K.S. har inte förrän i samband med denna rättegång fått kännedom om att man hos någon annan facklig organisation skulle hysa en annan uppfattning om konstruktionen av MBA-S. - I förhandlingarna om MBA-S förutsatte förhandlingsparterna att kommunen ensidigt skulle utfärda anvisningar rörande vissa i avtalets bilagor behandlade ämnen, t.ex. förslagsverksamheten, för tiden intill dess att förvaltningslokala avtal träffats. Det är bakgrunden till den av personal- och organisationsnämnden den 24 januari 1985 fastställda Anvisning nr 1 till MBA-S Bilaga F och till de av personal- och organisationsförvaltningen utgivna cirkulären rörande förslagsverksamheten, som också får uppfattas som anvisningar. Det var en moralisk skyldighet för kommunen att utfärda anvisningar av detta slag. K.S. kan inte yttra sig om huruvida anvisningarna var rättsligt bindande för förvaltningarna. Eftersom anvisningarna byggde på MBA-S bilaga F, så bör enligt hans mening reglerna i denna dock gälla som en ensidig utfästelse från kommunens sida såvitt gäller förvaltningar som inte antagit MBA-S bilaga F. Med tanke på hur MBA-S konstruerades har de nämnda cirkulären getts en delvis olycklig formulering, vilken kan uppfattas som om MBA-S bilaga F var tillämplig som avtal vid alla kommunens förvaltningar. Detta är alltså felaktigt.

C-M.W.: Han var anställd hos kommunen till den 1 augusti 1988 och hade då två typer av fackliga uppdrag, nämligen dels som ordförande i en sammanslutning av CF-medlemmar vid fastighetskontoret och som ordförande i SACO-rådet som samordnade SACO-förbunden. I den senare egenskapen hade han uppdrag både för den lokala SACO-föreningen i kommunen och för SACO- rådet centralt. I förhandlingarna om MBA-S företrädde han formellt CF och ett antal SACO-förbund med relativt få medlemmar anställda hos kommunen. I realiteten utgjorde dock han, G.H. och K.S. en förhandlingsdelegation som representerade respektive SACO/SR-K, SKAF:s avdelning 1 och KTK. Han var med om att utarbeta det gemensamma arbetstagarförslaget till ett medbestämmandeavtal för kommunen. När förhandlingarna sedan ägde rum var han, G.H. och K.S. tillsammans närvarande på arbetstagarsidan vid förhandlingstillfällena. Han kan inte minnas att det förekom några diskussioner om hur MBA-S med tillhörande bilagor A-G skulle "träda i kraft" i kommunen. Hans utgångspunkt var hela tiden, att när avtalet trädde i kraft den 1 januari 1985 så började dess materiella innehåll att gälla vid samtliga förvaltningar i kommunen. Däremot överlämnades enligt avtalet åt de förvaltningslokala parterna att om de så önskade träffa förvaltningsvisa avtal om vissa detaljfrågor, administrativa rutiner och medbestämmandeformer inom olika medbestämmandeområden som reglerades i de till MBA-S hörande bilagorna A-G. Detta berodde på att kommunen är så stor och förvaltningarna arbetar under så vitt skilda förhållanden. De förvaltningsvisa avtalen skulle godkännas av de kommuncentrala parterna, vilket skulle säkerställa att man ute vid förvaltningarna inte träffade överenskommelser som stod i strid med det kommuncentralt träffade avtalet. Enligt den minnesbild som C-M.W. har skulle de förvaltningsvisa avtalen alltså enbart avse sådant som formerna för själva medbestämmandet och vilka rutiner som skulle gälla vid den enskilda förvaltningen, medan de förvaltningslokala parterna däremot inte skulle kunna "avstå" från de materiella reglerna i MBA-S med de tillhörande bilagorna A-G. Något annat sades såvitt han kan erinra sig inte från kommunens sida och inte heller av G.H. eller K.S.. Såvitt han minns gick man på arbetstagarsidan visserligen inte heller särskilt igenom, att avtalet skulle vara omedelbart tillämpligt vid samtliga förvaltningar, men det var alltså hela tiden hans uppfattning. Om det hade sagts att det skulle ankomma på de förvaltningslokala parterna att avgöra, om och i vilken utsträckning avtalet med tillhörande bilagor skulle tillämpas vid en förvaltning borde han ha kommit ihåg det. Den reella innebörden därav skulle ju ha varit att parterna efter närmare två års arbete likväl inte hade haft något i kommunen tillämpligt medbestämmandeavtal. - Sedan MBA-S hade träffats hölls på arbetstagarsidan en "tvärfacklig" information under någon dag, varvid G.H., K.S. och C-M.W. hade de "dragande" rollerna. Han kan inte påminna sig att det därvid sades något om någon inskränkning i fråga om avtalets giltighet eller tillämpning för kommunens olika förvaltningar.

Arbetsdomstolen gör följande bedömanden.

J-Å.G:s, G.H:s och K.S:s praktiskt taget samstämmiga uppgifter ger klart vid handen att det varit en i vart fall för kommunen och de arbetstagarorganisationer, som i förhandlingarna om MBA-S företräddes av G.H. och K.S., gemensam partsavsikt att avtalet skulle ges den konstruktion som kommunen har hävdat i målet. Förhören med dem inför domstolen har varit så ingående att det kan uteslutas att deras redovisning av den av dem som förhandlare åsyftade innebörden av avtalet skulle hos någon av dem bygga på missuppfattningar eller missförstånd. Särskilt bör nämnas att de, mot bakgrund av vad som tidigare har sagts om den skriftliga bevisningen, närmast har pressats beträffande frågan huruvida det inte i själva verket förhållit sig så att de förvaltningslokala överenskommelser, som nämns i § 4 i det till MBA-S hörande förhandlingsprotokollet, endast skulle avse medbestämmandeformer m.m. men inte ha någon betydelse i övrigt för avtalets och de därtill hörande bilagornas tillämpning vid de olika förvaltningarna. De har därvid inte tvekat utan framstått som helt säkra och bestämda i fråga om den av dem uppgivna grundläggande konstruktionen av avtalet. De har klart och förståeligt redovisat iden bakom och motiven till att avtalet gavs denna konstruktion, samt även lämnat åtminstone godtagbara förklaringar till de av domstolen tidigare berörda - och för kommunens ståndpunkt eljest besvärande - inslag i utredningen som utgörs av de anvisningar och cirkulär rörande förslagsverksamheten som utfärdats av kommunens personalorgan.

Det har inte heller i övrigt framkommit något som ger anledning att ifrågasätta riktigheten av deras uppgifter. Dessa vinner tvärtom avsevärt stöd av vad som förekom vid de tvisteförhandlingar som föregått rättegången. Enligt det justerade protokollet från den lokala tvisteförhandlingen den 15 juni 1992 konstaterade sålunda parterna - kommunen och CF - att kommunens kammarkontor inte var bundet av MBA-S bilaga F. Enligt det justerade protokollet från den centrala förhandlingen den 13 oktober samma år konstaterade parterna - Svenska kommunförbundet och CF - att kammarkontoret inte var kollektivavtalsmässigt bundet av MBA-S bilaga F. CF grundade i stället de av förbundet för L-I.B:s och J.L:s räkning framställda anspråken på att kammarkontoret tillämpade regler motsvarande dem i bilaga F för förslagsverksamhet vid kontoret och på att dessa regler ingick i de båda arbetstagarnas enskilda anställningsavtal. Och i det brev av den 11 november samma år, som CF fogade till protokollet från den centrala förhandlingen, förklarade CF att anledningen till att förbundet vid den lokala förhandlingen godtog att kammarkontoret inte var bundet av MBA-S bilaga F var kommunens uppgift, att lokalt medbestämmandeavtal saknades för förslagsverksamheten vid kammarkontoret. Enligt arbetsdomstolens mening kan härav inte dras annan slutsats än att man även på CF:s sida så sent som på hösten 1992 var av den uppfattningen att det, för att MBA-S bilaga F skulle vara "bindande" eller tillämplig som kollektivavtal vid förvaltningen kammarkontoret, krävdes att ett förvaltningslokalt avtal träffats därom, dvs. en uppfattning som svarar mot kommunens ståndpunkt i målet och mot de uppgifter som har lämnats av J-Å.G., G.H. och K.S..

När det gäller C-M.W:s vittnesmål kan detta i och för sig synas oförenligt med de uppgifter som lämnats av J-Å.G., G.H. och K.S.. Arbetsdomstolen ifrågasätter inte heller annat än att C-M.W. ärligt redovisat sin uppfattning om vad som förekom vid förhandlingarna om MBA-S. Det har emellertid varit påfallande att han på ett helt annat sätt än de tre övriga i förhandlingarna inblandade personerna - vilka alltså klart redovisat bakgrunden och skälen till att avtalet gavs den av dem beskrivna konstruktionen - huvudsakligen hänvisat till vad han numera kunnat erinra sig beträffande de förhandlingar som ägde rum för omkring tio år sedan. Det är givet att bl.a. den långa tid som sålunda förflutit kan ha påverkat hans minnesbild av vad som förekom under förhandlingarna.

På grund av det anförda finner arbetsdomstolen att avgörande vikt måste fästas vid J-Å.G:s, G.H:s och K.S:s vittnesmål. Av dessa framgår att det vid förhandlingarna om MBA-S blivit uttryckligen klarlagt, att avtalet skulle ha den av dem beskrivna konstruktionen och sålunda inte till någon del skulle bli tillämpligt som kollektivavtal vid någon av kommunens förvaltningar utan att en förvaltningslokal överenskommelse träffats därom och sedermera godkänts av de kommuncentrala parterna. Arbetsdomstolen har inte anledning att vidare uppehålla sig vid frågan, huruvida detta är något som fallit C-M.W. ur minnet eller möjligen på något sätt missförståtts av honom. Även om det senare skulle vara fallet, har nämligen inte framkommit något som tyder på att kommunens företrädare i förhandlingarna ens bort inse detta. Med hänsyn till den förhandlingsgemenskap som rått på arbetstagarsidan har kommunen därför i vart fall haft fog för att uppfatta situationen så, att den angivna avtalskonstruktionen omfattats av en partsavsikt som varit gemensam för kommunen och dess samtliga motparter på arbetstagarsidan (jfr AD 1993 nr 148). Oaktat lydelsen av avtalet med tillhörande bilagor samt förhandlingsprotokollets § 4 - i enlighet med vad domstolen tidigare har anfört - närmast talar i annan riktning måste avtalet tolkas i överensstämmelse med vad som sålunda får betraktas som den gemensamma partsavsikten (jfr bl.a. AD 1955 nr 13). Denna slutsats rubbas inte av vad som har anförts av olika arbetstagarorganisationer som skriftligen har yttrat sig i målet. Såvitt visats har nämligen inte i samband med att de olika organisationerna på arbetstagarsidan undertecknat MBA-S förekommit något som i tolkningsfrågan kan tilläggas betydelse vid sidan av vad som ägt rum under själva förhandlingarna om avtalet.

Vid denna bedömning har CF gjort gällande att vad som förekommit vid medbestämmandeförhandlingen den 14 januari 1985 - mellan på ena sidan kommunen och på andra sidan SKAF:s avdelning 1, till KTK anslutna organisationer och SACO/SR-K:s stora förhandlingsdelegation för MBA-KL i Stockholm - rörande personal- och organisationsnämndens utfärdande av den tidigare nämnda Anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F inneburit att förhandlingsparterna träffat överenskommelse om att bilaga F skulle äga tillämpning som kollektivavtal mellan kommunen med dess samtliga förvaltningar och arbetstagarorganisationerna, däribland CF. Detta har bestritts av kommunen. Redan vad J-Å.G., som förde protokollet vid den ifrågavarande förhandlingen, samt G.H., som deltog i förhandlingen som företrädare för SKAF:s avdelning 1, enligt vad som tidigare redovisats har uppgett om bakgrunden till och innebörden av den ifrågavarande anvisningen talar mot CF:s påstående i denna del. Härtill kommer att detta inte heller vinner något stöd av det ingivna protokollet från förhandlingen. Denna betecknades sålunda uttryckligen i protokollet som en medbestämmandeförhandling och det finns inte heller i övrigt något i protokollet som ger vid handen att parterna vid denna över huvud taget handlade i avsikt att träffa avtal.

CF har vidare hävdat att - vid den här gjorda bedömningen av konstruktionen av MBA-S med tillhörande bilagor och förhandlingsprotokoll - det för kammarkontorets del träffats en förvaltningslokal överenskommelse om tillämpning av bilaga F vid kontoret genom vad som förekom vid en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen den 24 januari 1986 mellan företrädare för kammarkontoret och förvaltningslokala företrädare för SACO/SR och SKTF. Detta har bestritts av kommunen, och de invändningar mot CF:s påstående som kommunen därvid har anfört är uppenbarligen bärande. Arbetsdomstolen kan följaktligen inte heller i denna del biträda CF:s ståndpunkt.

Det bör tilläggas att frågan om betydelsen i övrigt av den nyss nämnda Anvisning nr 1 till MBA-S bilaga F, av vad som förekom vid förhandlingen den 24 januari 1986 ävensom av annat kommunens agerande med avseende på förslagsverksamheten hos kommunen inte är föremål för prövning genom denna mellandom.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen alltså till följande slutsatser såvitt avser mellandomsfrågan. MBA-S med tillhörande bilagor A-G jämte förhandlingsprotokoll skall i enlighet med kommunens ståndpunkt tolkas så, att reglerna i bilaga F rörande förslagsverksamhet för sin tillämplighet som kollektivavtal för de anställda vid en till kommunen hörande förvaltning förutsätter en av de kommuncentrala parterna godkänd förvaltningslokal överenskommelse därom. Någon sådan förvaltningslokal överenskommelse har såvitt visats inte träffats och godkänts när det gäller kommunens kammarkontor och fastighetskontor.

Frågan om L-I.B:s och J.L:s rätt till ersättning för det i målet aktuella förslaget var följaktligen inte reglerad av MBA-S bilaga F som ett för dem tillämpligt kollektivavtal när förslaget lämnades in. Med hänsyn till vad domstolen i domskälen inledningsvis har anfört om MBA-S som ett i och för sig bindande kollektivavtal bör domslutet i mellandomen, till undvikande av missförstånd, utformas i enlighet med det nu sagda.