AD 1994 nr 152

Parter:

IVT Industrier Aktiebolag; B.A.

Nr 152

IVT Industrier Aktiebolag i Bromma

mot

A.B. i Sigtuna.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, deldom den 30 juni 1994, nr DT 708

Tingsrättens dom, se bilaga.

IVT Industrier Aktiebolag (bolaget) har, som dess talan bör uppfattas, i arbetsdomstolen framställt följande yrkanden. Bolaget yrkar att arbetsdomstolen skall undanröja tingsrättens dom såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnader och återförvisa målet till tingsrätten för prövning av A.B:s talan samtidigt med bolagets genstämningsvis väckta talan mot denne. Bolaget yrkar i andra hand att arbetsdomstolen skall ogilla A.B:s talan i vad avser ett belopp om 10 938 kr.

A.B. har bestritt ändring.

Parterna har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört bl.a. följande.

Bolaget

Den av A.B. vid tingsrätten förda talan avser rätten till avgångsersättning, sedan denne skilts från sitt uppdrag som verkställande direktör i bolaget. Bolaget reglerade 11 av avtalade 24 månaders avgångsvederlag, varefter bolaget kvittade resten av A.B. tillkommande förmåner mot en motfordran. Inför kvittningen inhämtade bolaget kronofogdemyndighetens besked om skyddat belopp i enlighet med lagen om arbetsgivares kvittningsrätt (kvittningslagen). Bolaget har därefter kvittat mot A.B. tillkommande nettobelopp och erlagt preliminär skatt beräknad på denne tillkommande bruttoersättning. Storleken av det A.B. tillkommande avgångsvederlaget är ostridig mellan parterna utom såvitt avser 10 938 kr.

Tingsrätten har ansett kvittningslagen tillämplig i förhållandet mellan bolaget och A.B.. Tingsrätten har därvid bedömt att prövningen av den av bolaget genstämningsvis väckta talan skulle oskäligt uppehålla prövningen av A.B:s lönefordran och därvid beslutat att meddela den deldom som bolaget nu överklagat. Avslutningsvis har tingsrätten dessutom tilldömt A.B. ett belopp om 10 938 kr utgörande en icke avtalad överkompensation till denne.

Förstahandsgrunden för bolagets överklagande är att kvittningslagen ej är tillämplig i förhållandet mellan bolaget och A.B. på grund av den senares ställning i bolaget. A.B. är inte att betrakta som någon arbetstagare i vanlig bemärkelse då han varit såväl verkställande direktör som styrelseledamot samt delägare med 19 procent i bolaget. Han hade vidare rätt till 10 procents tantiem på bolagets vinst. Härav följer enligt bolaget att allmänna regler om kvittning är tillämpliga, varför A.B:s talan skall prövas samtidigt med bolagets genstämningsvis väckta talan mot honom. Det förhållandet att bolaget inhämtade besked från kronofogdemyndigheten innebär inte något medgivande från bolagets sida att kvittningslagen skulle vara tillämplig. Det är alltid en bedömningsfråga beträffande personer i A.B:s ställning varför det står bolaget fritt att i första hand åberopa allmänna kvittningsregler och först i andra hand kvittning jämlikt kvittningslagens regler därom.

Andrahandsgrunden för bolagets överklagande, nämligen för det fall även arbetsdomstolen skulle finna kvittningslagen tillämplig, är att en prövning av bolagets genstämningsvis väckta talan mot A.B. ej skulle oskäligt uppehålla prövningen av dennes talan. A.B:s talan väcktes den 30 mars 1993. Under förberedelsen vid tingsrätten har parterna efterhand huvudsakligen enats om storleken av A.B:s fordran men har dessutom bolaget preciserat grunderna för sin motfordran samt avgett bevisuppgift beträffande såväl fordrans existens och kvittningsbarhet som dess storlek. A.B. har bestritt fordrans existens liksom kvittningsbarheten men vitsordat dess storlek i och för sig till ett belopp i vart fall överstigande dennes fordran mot bolaget.

En prövning av bolagets motfordran kan under angivna förhållanden inte anses oskäligt fördröja prövningen av A.B:s fordran, i vart fall inte om prövningen begränsas till de belopp som av denne vitsordats som riktiga i och för sig. Den bevisning A.B. skulle kunna tänkas åberopa till styrkande av hans bestridande av motfordrans existens och kvittningsbarhet kan inte vara omfattande. En samtidig prövning av parternas yrkanden borde därför kunna ske redan under hösten 1994.

Avslutningsvis och begränsat till den till A.B. utdömda, icke avtalade överkompensationen om 10 938 kr, åberopar bolaget samma grunder och omständigheter till bestridande av A.B:s rätt därtill som vid tingsrätten.

A.B.

Såsom grund för bestridandet av bolagets överklagande hänvisar A.B. till vad han uppgett i inlagor till tingsrätten.

Han är av den uppfattningen att tingsrätten gjort en helt riktig bedömning, då man bedömt att en prövning av den av bolaget genstämningsvis väckta talan skulle oskäligt uppehålla prövningen av hans ostridiga lönefordran. Han är även av den åsikten att kvittningslagen är tillämplig i förhållandet mellan honom och bolaget. Han är att betrakta som en arbetstagare i vanlig bemärkelse, oaktat att han tidigare innehaft befattningen såsom verkställande direktör. Att notera är att han vid kvittningens genomförande ej innehade den befattningen. Vidare äger han ej 19 procent av aktierna i bolaget. Bolaget har vid all korrespondens med honom och hans ombud och även i de besked som lämnats i samband med kvittningen hänvisat till kvittningslagen. Bolaget har även inhämtat beneficiumbesked från kronofogdemyndigheten före kvittningen, helt i enlighet med de regler som gäller för kvittning med stöd av kvittningslagen.

Beträffande A.B:s inställning till den av bolaget framförda kvittningsvisa motfordran jämte genkäromålet, hänvisar han till vad som anförts i inlagor till tingsrätten. Vid tingsrätten åberopade han såsom bevisning sitt anställningsavtal med bolaget, till styrkande av att han hade rätt till ett avgångsvederlag motsvarande bibehållna anställningsförmåner under tolv månader, innebärande även rätten till de försäkringspremier som ostridigt utgetts under anställningstiden och vilket belopp, 10 938 kr, även utdömts av tingsrätten. I den övriga delen av målet har han, i avvaktan på bolagets slutliga bevisuppgift, åberopat såväl skriftlig som muntlig bevisning.

Bolaget

Det förhållandet att A.B. vid kvittningens genomförande skilts från sin anställning saknar enligt bolaget relevans för frågan om tillämpligheten av allmänna kvittningsregler.

Till frågan huruvida en prövning av bolagets motfordran samtidigt med A.B:s huvudfordran skulle oskäligt uppehålla prövningen av den senare önskar bolaget få noterat att dess slutliga bevisuppgift lämnades redan den 21 februari 1994, om än med viss reservation för A.B:s eventuella invändningar. A.B. har ännu ett halvår senare inte närmare angett den bevisning som åberopas till bestridande av de delar av bolagets motfordran som inte redan vitsordats av honom. A.B. är således själv delvis skyldig till att målet inte förberetts vidare mot huvudförhandling beträffande alla dess delar, vilket bör inverka på skälighetsbedömningen.

A.B:s bestridande av sitt delägarskap i bolaget är märkligt, då han inte tidigare invänt häremot vid tingsrätten.

Beträffande den skriftliga bevisningen trodde bolaget att denna bortfallit då parterna enats om storleken på det avgångsvederlag som A.B:s talan i målet avser utom såvitt beträffar 10 938 kr, utgörande en icke avtalad överkompensation till denne. Detta belopp liksom att anställningsavtalet stadgar "bibehållna anställningsförmåner" har vitsordats i och för sig av bolaget, som grundar sitt bestridande i denna del just på det förhållandet att fråga är om en icke avtalad kompensation utöver den som A.B. haft rätt till i enlighet med anställningsavtalet under dess bestånd.

A.B.

Bolaget försöker göra honom ansvarig för att målet vid tingsrätten dragit ut på tiden och hävdar att detta förhållande bör inverka på den aktuella skälighetsbedömningen i arbetsdomstolen. Han bestrider bestämt detta påstående och hänvisar härvid till den skriftväxling som skett parterna emellan vid tingsrätten. Han har vid upprepade tillfällen hemställt att handläggningen vid tingsrätten måtte påskyndas. Beslut i särskiljningsfrågan utlovades redan vid den muntliga förberedelsen den 25 november 1993.

I skrift till tingsrätten den 21 februari 1994 föreslår bolaget under rubriken "Målets handläggning" att tingsrättens "prövning av genkäromålet samtidigt med huvudkäromålet (skulle) kunna inskränkas till det av A.B. i och för sig vitsordade beloppet" och bolagets talan i övrigt skulle kunna justeras till att avse fastställelse av A.B:s skyldighet att ersätta bolaget för dess kostnader med anledning av den för hans räkning införskaffade villafastigheten. Eftersom villafastigheten då ej realiserats, kunde någon fullgörelsetalan i denna del ej preciseras. Flera av de utgiftsposter, som tillsammans utgör bolagets motkrav gentemot honom, har inte heller kunnat preciseras i avvaktan på att fastigheten avyttras. Bolaget har vidare åberopat krav på ersättning för kursförluster i samband med valutalån, vilka lån omskrivits efter det att han lämnat bolaget.

Domskäl

I lagen om arbetsgivares kvittningsrätt (kvittningslagen) finns bl.a. följande bestämmelser.

1 § Arbetsgivare får ej i vidare mån än som anges i denna lag göra avdrag på arbets-tagares fordran på lön eller annan ersättning på grund av anställningen (lönefordran) för att kvitta med motfordran hos arbetstagaren. [- - -]

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

9 §

Mål vari är tvist om arbetsgivares rätt till kvittning mot arbetstagares lönefordran handlägges enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Gör arbetsgivare i mål om lönefordran invändning om kvittning eller väcker han genkäromål om motfordran, får målet om lönefordran avgöras utan prövning av invändningen eller genkäromålet, om sådan prövning skulle oskäligt uppehålla prövningen av lönefordringen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

A.B. tillträdde den 1 maj 1989 befattningen som verkställande direktör i IVT Industrier Aktiebolag (bolaget). För hans anställning hos bolaget upprättades ett skriftligt anställningskontrakt daterat den 14 april samma år. Anställningskontraktet innehåller bl.a. följande villkor.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

8. UPPSÄGNING

Detta avtal gäller med en uppsägningstid om 12 månader från Bolagets sida och 6 månader från A.B:s sida. Bolaget äger rätt att häva detta avtal med omedelbar verkan om A.B. medvetet grovt åsidosatt aktiebolagslagens ansvarsregler för verkställande direktörer eller i fall av medvetna grova avtalsbrott. I dylika fall utgår varken uppsägningslön eller avgångsersättning.

Uppsägningen skall vara skriftlig för att gälla.

9. AVGÅNGSERSÄTTNING

Vid uppsägning från företagets sida efter den 31 december 1989 utan saklig grund skall vid anställningens upphörande en avgångsersättning utgå.

A.B. har också rätt till avgångsersättning:

a) i det fall Bolaget får en radikalt förändrad struktur och förutsättningarna för befattningen därigenom väsentligt ändras,

b) vid grovt avtalsbrott från Bolagets sida.

Avgångsersättningen skall uppgå till ett belopp motsvarande bibehållna anställningsförmåner under 12 månader. Uppsägning som medför avgångsersättning och där uppsägningen verkställes före den 31 december 1990 skall medföra förutom eventuell uppsägningstid jämväl avgångsersättningar, dock begränsade till ersättningar motsvarande bibehållna anställningsförmåner under 6 månader.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sedan A.B. genom beslut i bolagets styrelse den 28 juli 1992 entledigats från befattningen som verkställande direktör, väckte han i mars 1993 vid tingsrätten talan mot bolaget (huvudkäromålet). Därvid yrkade han bl.a. att bolaget skulle förpliktas att till honom utge ekonomiskt skadestånd med visst belopp jämte ränta. Som grund för sin talan angav han sammanfattningsvis att bolaget hade hävt det mellan parterna gällande anställningsavtalet och att han var berättigad till fordrad ersättning.

I skriftligt svaromål jämte genstämningsansökan förklarade bolaget att A.B:s yrkande bestreds. Vidare yrkade bolaget för egen del bl.a. att A.B. skulle förpliktas att ersätta bolaget för dess till betalning förfallna kostnader för förvärv och hållande av fastigheten Södertil 9:3 i Sigtuna kommun jämte ränta samt förbehöll sig bolaget rätten att justera sitt yrkande efter hand som ytterligare kostnader för fastigheten realiserades respektive förföll till betalning (genkäromålet).

Till stöd för genkäromålet anförde bolaget sammanfattningsvis följande. Hösten 1990 hade bolaget, på förslag av A.B., köpt in nyssnämnda fastighet för att denna skulle hyras ut som bostad till honom. Bolaget hade accepterat A.B:s förslag då han muntligen utfäst att detta skulle bli kostnadsneutralt för bolaget och att eventuellt uppkommande merkostnader kunde regleras mot honom tillkommande anställningsförmåner. I nu aktuellt avseende innehöll dock inte det mellan parterna upprättade hyreskontraktet någon reglering. Månadshyran för fastigheten bestämdes till 7 500 kr. Det belopp som bolaget yrkade att A.B. skulle utge motsvarade bolagets kostnader per den sista mars 1993 för förvärvet och hållandet av fastigheten.

A.B. inkom med skriftligt svaromål på genstämningsansökningen. Därvid bestred han bolagets talan samt gjorde gällande att någon motfordran inte existerade, i första hand på den grunden att han aldrig hade avgett en sådan utfästelse som bolaget påstått och i andra hand till följd av att ersättningen i fråga inte var förfallen till betalning. Vidare hemställde han, under åberopande av 9 § kvittningslagen, att målet om lönefordringen skulle avgöras genom deldom utan prövning av bolagets kvittningsinvändning och genkäromålet. Bolaget å sin sidan motsatte sig att deldom meddelades enligt vad A.B. sålunda begärt samt hävdade, i första hand, att kvittningslagen inte var tillämplig i tvisten och att frågan om kvittning i stället skulle bedömas enligt allmänna kvittningsregler.

Under den skriftliga och muntliga förberedelsen vid tingsrätten utvecklade parterna sina ståndpunkter bl.a. i frågan om ett belopp om 10 938 kr motsvarande ersättning för försäkringspremier som A.B. fordrat av bolaget och om den motfordran - och delbeloppen däri - varom bolaget framställt krav på A.B.. Den 30 juni 1994 meddelade tingsrätten den nu överklagade deldomen, varvid tingsrätten biföll A.B:s talan i huvudsaken och förpliktade bolaget att ersätta denne för rättegångskostnader.

Bolaget har överklagat tingsrättens dom och i arbetsdomstolen yrkat bl.a. att domen skall undanröjas och att domstolen skall visa det överklagade målet åter till tingsrätten för prövning av A.B:s yrkande samtidigt med bolagets genstämningsvis väckta talan mot denne.

Bolagets grunder för överklagande låter sig sammanfattas på följande sätt. I första hand åberopas att kvittningslagen inte är tillämplig i förhållandet mellan bolaget och A.B. på grund av dennes ställning i bolaget. A.B. har nämligen varit verkställande direktör och styrelseledamot i bolaget och har därtill varit delägare med 19 procent i detta samt haft rätt till tantiem om 10 procent. Han är därför inte att betrakta som en arbetstagare i vanlig bemärkelse. Allmänna kvittningsregler och inte kvittningslagen skall därför enligt bolagets mening tillämpas, varför tingsrätten saknat grund att särskilt döma i målet angående lönefordringen, alltså huvudkäromålet som A.B. anhängiggjort. Skulle arbetsdomstolen likväl finna att kvittningslagen är tillämplig i föreliggande fall, hävdar bolaget i andra hand att en samtidig prövning av å ena sidan det av bolaget anhängiggjorda genkäromålet och å andra sidan huvudkäromålet inte skulle oskäligt uppehålla prövningen av den senare talan. Såvitt härefter gäller beloppet 10 938 kr för försäkringspremier som tingsrätten ansett att bolaget är skyldigt att utge till A.B., hävdar bolaget att fråga är om en icke avtalad kompensation, dvs. en ersättning utöver den som A.B. haft rätt till i enlighet med anställningskontraktet och under anställningsavtalets bestånd. Enligt bolagets mening skall därför i vart fall denna del av A.B:s talan avslås.

A.B. å sin sida har bestritt ändring och gjort gällande dels att kvittningslagen är tillämplig, dels att tingsrättens bedömning är riktig även i övriga delar.

Arbetsdomstolen inleder med att bedöma huruvida kvittningslagen över huvud taget är tillämplig i förevarande tvist eller ej.

I kvittningslagen talas om "arbetsgivare" resp. "arbetstagare". Någon föreskrift av det slag som finns t.ex. på anställningsskyddets område (se 1 § anställningsskyddslagen), nämligen att vissa arbetstagare är undantagna från lagens tillämpning, eller t.ex. någon definition av vem som skall anses vara arbetstagare (jfr 1 § andra stycket medbestämmandelagen), förekommer inte i kvittningslagen. Av förarbetena till kvittningslagen framgår att lagen tar sikte på den som är arbetstagare i civilrättslig mening (SOU 1967:3 s. 56 f. och prop. 1970:94 s. 36). I rättslitteraturen har rekommenderats att kvittningslagens tillämpningsområde i gränsfall bestäms under beaktande av just denna lags syften, tillkomstförhållanden och utformning samt uttalats att man får räkna med att begreppet kan komma att förändras bl.a. under inflytande av den sociala och ekonomiska utvecklingen (se Sigeman, Kvittningslagen, 1972, s. 61 ff.).

A.B. har ostridigt varit anställd hos bolaget såsom dess verkställande direktör och har således varit arbetstagare hos detta. Den fordran som han gjort gällande enligt sin mot bolaget förda talan har sin grund i anställningen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till det som upptagits i det föregående och till övriga omständigheter måste kvittningslagen anses tillämplig i tvisten.

När det gäller frågan om tingsrätten bort särskilt pröva A.B:s talan utan att samtidigt pröva bolagets mot honom förda talan, dvs. huruvida tingsrättens tilllämpning av bestämmelsen i 9 § andra stycket kvittningslagen skall anses riktig eller ej, finns det anledning att inledningsvis anteckna följande.

Tingsrättens tillämpning har, enligt vad som följer av lagtexten i sistnämnda bestämmelse, förutsatt att prövningen av A.B:s lönefordran skulle oskäligt uppehållas, om tingsrätten samtidigt prövade bolagets genkäromål. Det bör i sammanhanget tilläggas att, även om en domstol skulle finna att en samtidig prövning av lönefordringen och en arbetsgivares kvittningsinvändning alternativt genkäromål om motfordran skulle anses medföra ett oskäligt uppehållande av prövningen av lönefordringen, domstolen inte har en absolut skyldighet att särskilt pröva sistnämnda fordran; bestämmelsen i 9 § andra stycket kvittningslagen är nämligen fakultativ (prop. 1970:94 s. 49 f.). I fall av detta slag har därför domstolen att efter ett mera fritt skön - men givetvis inte godtyckligt - bedöma huruvida en särskild prövning av lönefordringen skall ske eller ej (jfr Sigeman, a.a. s. 295 f.).

I förarbetena till kvittningslagen har angetts bl.a. att syftet med bestämmelsen i (nuvarande) 9 § andra stycket kvittningslagen är att ett kvittningspåstående inte skall få "sätta målet i vidlyftigheter" och att en arbetstagare har ett anspråk på att få sitt lönekrav snabbt prövat (SOU 1967:3 s. 75 och prop. 1970:94 s. 49 f. och 51).

Vad härefter angår den bedömning, som sålunda skall göras enligt 9 § andra stycket kvittningslagen, gör arbetsdomstolen följande överväganden.

A.B:s fordran är, med undantag av beloppet 10 938 kr avseende ersättning för försäkringspremier, ostridig i och för sig. Däremot föreligger inte enighet parterna emellan vad gäller bolagets motfordran. A.B. har i fråga om motfordringen den förstahandsståndpunkten, att han över huvud taget inte har utfäst sig att ersätta bolaget för kostnader för förvärv och hållande av fastigheten Södertil 9:3 i Sigtuna kommun. Han har dock i och för sig vitsordat vissa av de delbelopp som ingår i den av bolaget åberopade motfordringen, och dessa delbelopp överstiger i vart fall hans fordran på bolaget.

Det bör framhållas att såvitt framkommit bolaget vid tingsrätten varken fullständigt preciserat hur stor motfordringen skulle vara eller inskränkt sin talan mot A.B. till de av denne vitsordade beloppen. Av handlingarna i målet får vidare dras den slutsatsen, att det inte kan uteslutas en prövning av genkäromålet skulle vara förenad med i ett i vart fall icke helt obetydligt inslag av bevisning, även om bedömningen skulle inskränkas till frågan vad som avtalats mellan bolaget och A.B. i samband med att bolaget förvärvade Sigtunafastigheten för att hyra ut den till honom. Därtill kommer att A.B. anhängiggjorde sin talan vid tingsrätten den 23 mars 1993 och att det således förflöt drygt ett år innan tingsrätten prövade hans talan, nämligen genom den överklagade domen.

Med hänsyn till det anförda och till omständigheterna i övrigt gör arbetsdomstolen den bedömningen, att prövningen av A.B:s lönefordran skulle oskäligt uppehållas, om tingsrätten samtidigt prövade bolagets talan mot honom. Enligt arbetsdomstolens mening kan tingsrätten inte anses ha handlat felaktigt genom att avgöra huvudkäromålet utan samtidig prövning av genkäromålet.

När det slutligen gäller det omtvistade beloppet 10 938 kr motsvarande ersättning för försäkringspremier, är parterna ense om att A.B. under sin anställningstid hos bolaget faktiskt uppburit motsvarande ersättning från bolaget. Med hänsyn härtill och till utformningen av punkten 9 i det aktuella anställningskontraktet måste bolaget anses skyldigt att utge även detta belopp till A.B..

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen således till den slutsatsen, att tingsrättens domslut skall stå fast. Som förlorande part skall bolaget åläggas att ersätta A.B:s rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Vad denne fordrat i detta hänseende är skäligt.