AD 1995 nr 127

Parter:

JUSEK; Staten genom Domstolsverket

Nr 127

JUSEK

mot

Staten genom Domstolsverket.

Bakgrund

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren enligt 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd iaktta vissa turordningsregler. Vad som gäller i fråga om den enskilde arbetstagaren bestäms dels efter den turordningskrets som han eller hon tillhör, dels efter den plats i turordningen som arbetstagaren har i sin turordningskrets. I sistnämnda del är huvudprincipen att platsen bestäms med utgångspunkt i arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. En arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför en arbetstagare med kortare anställningstid. Bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen är dispositiva, dvs. det går att i särskild ordning avtala om annat.

I det statliga kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S), som gäller för parterna, finns i 3 § bestämmelser som avviker från lagens föreskrifter om turordningskrets. I paragrafen föreskrivs följande.

I stället för det som föreskrivs i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) gäller att turordning vid uppsägning skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på orten.

Enligt 34 § första stycket anställningsskyddslagen skall en uppsägning förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren, om denne sägs upp utan saklig grund. Detta gäller dock inte, om uppsägningen angrips endast därför att den strider mot turordningsregler.

Den 3 juli 1995 informerade Kammarrätten i Jönköping om att domstolen på grund av minskad medelstilldelning för budgetåret 1995/96 inte kunde behålla den nuvarande personalstyrkan och att verksamheten måste förändras genom att samtliga assessorer vid kammarrätten skulle sägas upp. Genom en skrivelse den 22 september 1995 har kammarrätten underrättat sina assessorer, fiskaler och fiskalsaspiranter om att kammarrätten beslutat om att under oktober månad 1995 säga upp samtliga assessorer och att kammarrätten därefter successivt skall säga upp de jurister som är under utbildning allteftersom de uppnår assessorskompetens. Kammarrätten har som grund för sitt beslut utgått ifrån att kammarrättens assessorer bildar en turordningskrets enligt 3 § i TurA-S och att de jurister som är under utbildning omfattas av en annan turordningskrets (utbildningskretsen); till denna hör enligt kammarrätten fiskalsaspiranter, fiskaler och adjungerade ledamöter. Enligt kammarrätten är avsikten att femtiotvå assessorer skall sägas upp den 17 oktober 1995 och att därefter skall följa uppsägning av övriga jurister enligt vad som angetts i skrivelsen.

Yrkanden

JUSEK har mot denna bakgrund yrkat att arbetsdomstolen förklarar att vid uppsägning av icke ordinarie domare vid Kammarrätten i Jönköping turordningskretsen enligt 3 § TurA-S skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos kammarrätten på orten, dvs. assessorer, adjungerade ledamöter och fiskaler som påbörjat eller avslutat tjänstgöring i länsrätt.

JUSEK har vidare yrkat att arbetsdomstolen enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken interimistiskt förordnar att Kammarrättens i Jönköping beslut om att femtiotvå assessorer anställda vid kammarrätten skall sägas upp den 17 oktober 1995 att gälla från den 1 november 1995, tills vidare inte får verkställas såvitt avser de assessorer som är medlemmar i JUSEK.

Staten har i första hand yrkat att JUSEK:s talan skall avvisas i alla delar och i andra hand bestritt förbundets talan.

Parterna har yrkat ersättning för sina kostnader i målet.

Utveckling av parternas talan

Staten har som grund för sitt avvisningsyrkande åberopat bl.a. följande.

Enligt 8 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning kunde en uppsägning som stred mot bestämmelserna om turordning förklaras ogiltig. Denna bestämmelse upphörde att gälla den 1 juli 1994. För kammarrätternas assessorer tillämpas numera i stället bestämmelserna i 34 § första stycket anställningsskyddslagen. Av dessa följer att en talan om ogiltigförklaring inte får föras, om uppsägningen angrips enbart därför att den strider mot turordningsregler. Det är inte möjligt att kringgå arbetsrättsliga regler genom att föra en fastställelsetalan i stället för en fullgörelsetalan (se t.ex. AD 1980 nr 33). Det bör alltså inte vara möjligt att föra en fastställelsetalan som avser giltigheten av den turordning som läggs till grund för uppsägningarna när det enligt 34 § anställningsskyddslagen inte är möjligt att få dessa uppsägningar ogiltigförklarade genom en efterföljande fullgörelsetalan.

Det är enligt staten inte heller möjligt att begära ett verkställighetsförbud med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Av förarbetena (prop. 1973:129 s. 178 f.) och rättspraxis (se t.ex. AD 1977 nr 64 och 1978 nr 84) framgår att det i stället är regeln i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen som träder i funktion.

JUSEK har som skäl för att förbundet skall tillåtas att föra den väckta fastställelsetalan och även få sitt yrkande om interimistiskt förordnande prövat uppgett följande.

Kammarrätten har inte bestämt turordningskretsen på ett korrekt sätt enligt 3 § TurA-S. Enligt JUSEK skall turordningskretsen omfatta assessorer, adjungerade ledamöter och fiskaler som påbörjat eller avslutat sin tjänstgöring i länsrätt. Dessa arbetstagare har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Med den omfattning av turordningskretsen som JUSEK hävdar är den korrekta kommer inte samtliga assessorer att kunna sägas upp på grund av medelsbrist för att uppnå de besparingskrav som kammarrätten angett, eftersom de har längre sammanlagd statlig anställningstid än adjungerade ledamöter och fiskaler. Vidare innebär kammarrättens beslut att fler assessorer, för närvarande 35 stycken, kommer att sägas upp än som faktiskt arbetar i kammarrätten, dvs. 17 stycken vilka "belastar" lönebudgeten.

De assessorer som felaktigt sägs upp till följd av turordningsbrott kan endast erhålla allmänt och ekonomiskt skadestånd. Deras anställningar kommer att upphöra efter uppsägningstidens utgång. Det är därför av avsevärd betydelse för JUSEK och de nu aktuella medlemmarna i förbundet att få arbetsdomstolens förklaring att turordningskretsen vid uppsägning skall omfatta de arbetstagarkategorier som JUSEK hävdar skall ingå i kretsen. Om JUSEK får bifall till sin fastställelsetalan kommer kammarrätten inte att kunna säga upp de femtiotvå assessorerna utan att göra sig skyldig till kollektivavtalsbrott och turordningsbrott enligt 34 § anställningsskyddslagen. JUSEK har därför berättigad anledning anta att kammarrätten kommer att direkt påverkas av en bifallande dom vid den prövning som kammarrätten har att göra i frågan om de aviserade uppsägningarna skall verkställas.

JUSEK kan dock inte med säkerhet förutsätta att kammarrätten - trots att tvist råder om hur turordningskretsarna skall bestämmas - avhåller sig från att verkställa uppsägningarna av de femtiotvå assessorerna till dess förbundets fastställelsetalan prövats. Uppsägningarna innebär att assessorerna inte får behålla sina anställningar efter uppsägningstidens utgång, trots att kammarrätten enligt JUSEK bryter mot turordningsreglerna. Detta innebär att kammarrätten hindrar och försvårar eller rätteligen omöjliggör för dem att trots rätten därtill få behålla sina anställningar. Fortsatt anställning är något för dem vida överlägset de allmänna och ekonomiska skadestånd som de kan tilldömas för kammarrättens brott mot turordningsreglerna. Starka skäl föreligger därför för att, innan turordningskretsarnas omfattning enligt 3 § TurA-S prövats, arbetsdomstolen inte tillåter kammarrätten att vidta de beslutade uppsägningarna. Det är enligt JUSEK självklart att de femtiotvå assessorernas intresse av ett sådant interimistiskt förordnande väger tyngre än kammarrättens kortsiktiga intresse av att uppnå besparingar.

Skäl

För att ett interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall kunna meddelas krävs - såvitt nu är av intresse - att den part som framställer yrkandet visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan ordning och det skäligen kan befaras att motparten hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde.

Den talan som JUSEK för i målet är en talan om fastställelse av turordningskrets enligt 3 § TurA-S, medan yrkandet om interimistiskt förordnande utgör ett yrkande om att kammarrättens aviserade beslut den 17 oktober 1995 om uppsägningar av ett antal assessorer inte skall få verkställas. JUSEK:s yrkande om interimistiskt förordnande korresponderar således inte mot den talan som förs i detta mål. Vad JUSEK vill uppnå med sitt yrkande om interimistiskt förordnande kan med andra ord inte i målet uppnås vid ett bifall till förbundets fastställelseyrkande. Något utrymme för att pröva yrkandet om interimistiskt förordnande på grundval av den talan som förs i målet finns därför inte.

Frågan är då om JUSEK med sitt yrkande om interimistiskt förordnande gör gällande ett anspråk som kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan ordning.

JUSEK vill med sitt yrkande förhindra att assessorerna blir uppsagda med utgångspunkt i den turordning som kammarrätten avser att iaktta. Ytterst syftar förbundets talan till att assessorerna inte skall förlora sina anställningar på den grunden att kammarrätten vid uppsägningarna enligt JUSEK utgår från en felaktig turordningskrets.

Enligt 34 § första stycket anställningsskyddslagen kan - som redan nämnts - en uppsägning inte förklaras ogiltig endast därför att den strider mot turordningsregler. Det kan därför inte antas att JUSEK kommer att föra en talan om ogiltigförklaring av uppsägning på den grunden att kammarrätten skulle ha begått ett turordningsbrott. JUSEK har för övrigt pekat just på det förhållandet att ett turordningsbrott inte kan föranleda ogiltigförklaring av uppsägning.

JUSEK har emellertid uppgett att förbundet kan komma att ifrågasätta om det föreligger saklig grund för att säga upp alla assessorer på grund av arbetsbrist/medelsbrist. Med endast en turordningskrets skulle enligt JUSEK inte alla assessorer behöva sägas upp. JUSEK har i anslutning härtill också tagit upp frågan om det berättigade i att säga upp de assessorer som vid tiden för uppsägningen inte arbetar på och inte uppbär lön från kammarrätten.

JUSEK har alltså aviserat att förbundet eventuellt kan komma att föra en talan om ogiltigförklaring av de aviserade uppsägningarna därför att i vart fall vissa av uppsägningarna inte skulle vara sakligt grundade - någon arbetsbrist skulle inte föreligga.

JUSEK:s uppgifter föranleder arbetsdomstolen att göra följande bedömning.

Om arbetstagarsidan inte kommer att föra någon talan om ogiltigförklaring av uppsägning, finns det över huvud taget inte någon grund för att pröva ett interimistiskt förordnande som syftar till att några beslutade uppsägningar inte skall få verkställas.

Om däremot en talan om ogiltigförklaring kommer att föras, följer direkt av 34 § andra stycket anställningsskyddslagen att anställningen eller anställningarna inte upphör till följd av gjord uppsägning förrän tvisten har slutligt avgjorts. Något behov av ett interimistiskt förordnande för arbetstagarsidan finns då inte. Assessorerna kommer att vara kvar i sina anställningar till dess tvisten slutligt prövats eller arbetsdomstolen genom interimistiskt förordnande enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen beslutar något annat.

JUSEK har nu yrkat interimistiskt förordnande om att kammarrätten inte skall få verkställa de beslutade uppsägningarna. Något rättsligt stöd för att ta upp detta yrkande till prövning finns inte. Yrkandet skall därför avvisas.

Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva frågan om JUSEK:s fastställelsetalan skall tas upp till prövning.

Enligt 4 kap. 6 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall en talan, som inte innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något, avvisas om det inte är av avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att sådan fastställelsetalan prövas. Arbetsdomstolen har i anslutning till denna bestämmelse i flera avgöranden uttalat att en fastställelsetalan har betydelse för en part först om det finns anledning anta att en bifallande dom kommer att antingen direkt påverka motpart i det rättsliga handlandet i förhållande till parten eller bli direkt avgörande vid en senare talan, som innefattar yrkande att motparten skall förpliktas fullgöra eller underlåta något (se bl.a. AD 1992 nr 134).

JUSEK har utgått ifrån att en bifallande dom skulle direkt påverka kammarrättens handlande i uppsägningsfrågan. Förbundet har också uttalat att en bifallande dom skulle bli direkt avgörande vid en senare talan om allmänt skadestånd och ekonomiskt skadestånd vid tvist om turordningsbrott eller vid en senare prövning av frågan om saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist föreligger. JUSEK har även pekat på att kammarrätten vid ett bifall till förbundets tolkning av 3 § TurA-S skulle göra sig skyldig till kollektivavtalsbrott, om kammarrätten säger upp de femtiotvå assessorerna. JUSEK har emellertid samtidigt förklarat att förbundet inte nu kan uttala sig om huruvida förbundet behöver föra en fastställelsetalan, om kammarrätten säger upp de aktuella assessorerna innan dom i målet meddelas.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Det är förhållandena vid talans väckande som normalt blir avgörande för bedömningen av om en fastställelsetalan skall tillåtas. Uppsägningarna av assessorerna är aviserade att äga rum den 17 oktober 1995. Arbetsdomstolen har inte något rättsligt stöd för att hindra kammarrätten från att då verkställa uppsägningarna. Arbetsdomstolen vill här parentetiskt tillägga att domstolen med detta konstaterande inte avser att ge uttryck för någon uppfattning i frågan om kammarrätten med uppsägningarna bryter mot någon turordningsregel. Dom i målet kan således inte förväntas föreligga innan kammarrätten verkställer uppsägningarna av de femtiotvå assessorerna. Ett bifall till JUSEK:s fastställelseyrkande kan därför inte antas komma att påverka kammarrätten i den nu aktuella uppsägningsfrågan.

Visserligen kan en bifallande dom i detta mål komma att bli direkt avgörande vid en senare talan från arbetstagarsidan såvitt avser skadestånd för kollektivavtalsbrott och turordningsbrott. Det står dock inte för närvarande klart att arbetstagarsidan kommer att väcka någon talan av detta slag. Skulle en sådan talan väckas, kan å andra sidan ifrågasättas om det är befogat med två rättegångar; först en gällande den nu väckta fastställelsetalan och därefter en avseende skadeståndsanspråk. Skulle i stället en gemensam handläggning aktualiseras, kan frågan ställas vilken betydelse det har för arbetstagarsidan att få prövat fastställelseyrkandet som sådant.

På grundval av de uppgifter som nu föreligger i målet finner arbetsdomstolen sammanfattningsvis att det inte kan anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. Denna talan skall därför avvisas.

Parterna har inte kommit in med kostnadsräkningar i målet. De bör ges tillfälle till detta innan arbetsdomstolen beslutar i frågan om avskrivning av målet.

Slut

Arbetsdomstolen avvisar förbundets talan i sin helhet.

Parterna bereds tillfälle att senast den 19 oktober 1995 komma in med kostnadsräkningar i målet.

Beslut1995-10-11, målnummer A-203-1995

Ledamöter: Nina Pripp, Hans Blyme, Ingemar Källberg, Ola Bengtson, Ulf Perbeck, Sune Israelsson och Ulf Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Kaisa Söderberg