AD 1995 nr 131

Parter:

Arbetsmarknadsstyrelsen; M.T.

Nr 131

Arbetsmarknadsstyrelsen

mot

T.M. i Spånga.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Solna tingsrätts beslut 1995-03-07 i mål T 835/94

Tingsrättens beslut, se bilaga.

AMS har överklagat tingsrättens beslut och yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta T.M. att ersätta AMS för dess rättegångskostnader i tingsrätten. AMS har också yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

T.M. har bestritt ändring.

C-G.U. har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen.

Skäl

Om ett mål avskrivs på grund av att käranden återkallat sin talan, skall han enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms på något annat sätt. Som ett exempel på den nämnda undantagsregeln finns i Processlagberedningens motiv till denna paragraf angivet (se NJA II 1943 s. 231) att käranden återkallar sin talan på grund av att svaranden efter talans väckande har fullgjort det anspråk som gjorts gällande i rättegången. I ett sådant fall borde enligt beredningen käranden som regel få ersättning för sina kostnader. Som ett annat exempel nämns att sådana förhållanden inträtt att ett vidhållande av talan vore ändamålslöst och det samtidigt kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits. I ett sådant fall kunde enligt beredningen kvittning komma i fråga eller i något fall käranden tillerkännas ersättning för sina kostnader. Stundom kan, enligt vad beredningen vidare utvecklar, det finnas anledning till kvittning när käranden återkallat sin talan och svaranden underlåtit att begära avgörande av målet, trots att han kunnat begära det.

Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnadernas fördelning i tvistemål gäller även i arbetstvister (se 5 kap. 3 § lagen /1974:371/ om rättegången i arbetstvister). I 5 kap. 2 § första stycket i lagen finns dock ett undantag från dessa regler. Här föreskrivs att domstolen i arbetstvister kan förordna att vardera parten skall bära sin kostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Det finns inte något stöd i lagen eller i dess förarbeten för att denna bestämmelse kan tillämpas i andra fall än då domstolen har företagit målet till avgörande i sak. Någon sådan situation är det inte fråga om i det nu överklagade målet. T.M. har återkallat sin talan i tingsrätten och därför har målet där skrivits av.

Prövningen av rättegångskostnadernas fördelning i tingsrätten skall alltså ske enligt 18 kap. 5 § rättegångsbalken. Som redan sagts är huvudregeln den att en part som återkallar sin talan skall ersätta motparten hans rättegångskostnader. Fråga är om det föreligger sådana särskilda omständigheter att undantagsregeln skall tillämpas.

Grunden för T.M:s talan i tingsrätten var att han felaktigt omplacerats av AMS. Han gjorde gällande att fråga var i första hand om ett avskedande, i andra hand om ett handlande jämställt med uppsägning utan saklig grund eller i vart fall om ett brott mot medbestämmandelagen, kollektivavtal och enskilda tjänsteavtal. Han yrkade därför ogiltigförklaring av avskedandet/uppsägningen alternativt att rätten skulle förordna att han återinsattes på sin gamla arbetsplats. Vidare yrkade han i anslutning till samtliga tre alternativ allmänt skadestånd och skyldighet för AMS att betala lön till honom med vissa belopp. Denna talan återkallades sedan AMS samma dag som sammanträde hölls för muntlig förberedelse i målet sade upp T.M..

Omständigheterna i förevarande fall talar inte med tillräcklig styrka för att T.M:s talan såvitt gäller påståendet att han avskedats eller sagts upp utan saklig grund skulle ha bifallits i tingsrätten. Det går inte av den utredning som föreligger i målet att dra några säkra slutsatser i frågan huruvida AMS handlat felaktigt genom den omplacering som T.M:s talan rör. Det kan dock konstateras att ett vidhållande av hans talan i denna del inte kan anses ha varit ändamålslöst på grund av det förhållandet att han efter omplaceringen sades upp av AMS. Några andra särskilda omständigheter som skulle kunna motivera att ersättningsskyldigheten bestäms på ett annat sätt än enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § rättegångsbalken har inte framkommit i målet.

Tingsrättens beslut att vardera parten skall stå sin rättegångskostnad skall därför ändras och T.M. förpliktas att utge ersättning för AMS rättegångskostnader i tingsrätten. Någon erinran mot yrkat belopp har inte framställts.

Vid denna utgång skall T.M. också förpliktas att utge ersättning för AMS rättegångskostnader i arbetsdomstolen med yrkade 500 kr avseende arvode.

Slut

1. Med ändring av tingsrättens beslut i punkten 2 förpliktas T.M. att utge ersättning till Arbetsmarknadsstyrelsen för dess rättegångskostnader i tingsrätten med tiotusen (10 000) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen att utgå från denna dag till dess betalning sker.

2. T.M. skall ersätta Arbetsmarknadsstyrelsen för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen med femhundra (500) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen att utgå från denna dag till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till C-G.U. med niohundratrettiofem (935) kr för arbete. I ersättningen ingår 187 kr avseende mervärdesskatt.

Beslut1995-10-06, målnummer B-49-1995

Ledamöter: Nina Pripp, Lennart Aspegren och Björn Rosengren. Enhälligt.

Sekreterare: Kaisa Söderberg

Tingsrättens protokollsbeslut (ledamot: Hans Leven)

Handlingarna i målet genomgås varvid följande antecknas.

Sedan T.M. den 19 december 1994 blivit uppsagd från sin tjänst hos Arbetsmarknadsstyrelsen har han återkallat sin talan angående otillåten omplacering m.m. och väckt ny talan mot Staten med anledning av uppsägningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har angett att den inte har någon invändning mot att målet avskrivs och har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad med 10 000 kr avseende arvode.

T.M. har yrkat att tingsrätten skall förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. I första hand har han anfört att kvittningsregeln i 5 kap 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister är tillämplig och i andra hand att det finns särskilda omständigheter som föranleder att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört att arbetstvistlagens kvittningsregel inte är tillämplig när en part återkallar sin talan samt att det inte heller föreligger sådana särskilda omständigheter som ger anledning till avsteg från huvudregeln i 18 kap 5 § andra stycket rättegångsbalken.

Tingsrätten meddelar följande

BESLUT

1. Målet avskrivs från vidare handläggning

2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad

3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen att utgå till C-G.U. med femtontusenfem (15 005) kr varav 14 025 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 130 kr för utlägg

SKÄL

2. Enligt 5 kap 2 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister kan förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Varken stadgandets ordalydelse eller dess förarbeten antyder att bestämmelsen skulle vara tillämpligt i ett fall som det förevarande. Det kan emellertid ifrågasättas om det syfte stadgandet avser att tillgodose inte gör sig gällande i lika hög när en part återkallar sin talan som när han förlorar målet. Förhållandena kan vara sådana att parten vid tiden för talans väckande hade skälig anledning att få tvisten prövad men att han därefter, på grund av omständigheter över vilka han inte kunnat råda, ser sig tvungen att återkalla sin talan. Att i ett sådant läge, i syfte att komma i åtnjutande av arbetstvistlagens kvittningsbestämmelse, i stället vidhålla sin talan och tvinga fram ett avgörande som går honom emot, framstår inte som en tillfredsställande lösning. Enligt tingsrättens mening kan det därför finnas skäl att beakta de ändamål som ligger till grund för arbetstvistlagens kvittningsbestämmelse även i de fall då käranden återkallar sin talan i en arbetstvist. Detta bör kunna ske inom ramen för undantagsregeln i 18 kap 5 § andra stycket rättegångsbalken där domstolen tillagts en vidsträckt befogenhet att beroende på omständigheterna förordna beträffande ersättningsskyldigheten.

I förevarande fall har T.M:s återkallelse föranletts av att han blivit uppsagd under pågående rättegång. Det torde vara ändamålslöst för honom att vidhålla sin talan. I enlighet med motiven till rättegångsbalken kan det i ett sådant läge finnas anledning att kvitta rättegångskostnaderna under förutsättning att det kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits. Enligt tingsrättens mening talar omständigheterna i förevarande fall inte med tillräcklig styrka för ett sådant antagande. Av utredningen i målet framgår emellertid att verkningarna av den aktuella omplaceringen varit särskilt ingripande för T.M.. Det får därför anses vara fråga om en sådan åtgärd från arbetsgivarens sida som i och för sig kan underkastas rättslig prövning. Mot bakgrund härav, och då det kan antas att T.M. svävat i ovisshet beträffande sin fortsatta anställning hos AMS, har denne enligt tingsrättens mening haft skälig anledning att få tvisten prövad. Med beaktande av vad som inledningsvis anförts finner tingsrätten därför skäl att förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

3. C-G.U. har för det biträde han lämnat T.M. i målet yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen med 24 355 kr varav 23 375 kr avser arbete, 25 timmar. Kostnadsräkningen omfattar tiden från den 20 april 1994 till den 22 december samma år. Ansökan om rättshjälp ingavs till Rättshjälpsmyndigheten den 30 juni 1994. Ersättning till biträde utgår normalt för tiden efter det att ansökan om rättshjälp ingetts. Under vissa förhållanden kan ersättning även utgå för tiden dessförinnan. Denna tid begränsas dock till en månad och ersättningen får inte avse mer än vad en advokat normalt debiterar under en arbetsdag (jfr NJA 1985 s 106). Av C-G.U:s arbetsredogörelse framgår att ett icke ringa arbete (innefattande bl.a. tre sammanträden med T.M.) företagits mer än en månad före ansökningens ingivande. För detta arbete kan således ersättning enligt rättshjälpslagen inte utgå.

Vad gäller kostnadsräkningen i övrigt saknar tingsrätten i och för sig anledning att ifrågasätta att arbete utförts i angiven omfattning. Arbetet har till stor del bestått av sammanträden (15 st) och ett stort antal telefonsamtal med T.M.. Enligt tingsrättens mening kan ett så stort antal sammanträffanden, även om de initieras av klienten, inte vara påkallade för att fullgöra ett uppdrag som det förevarande. Även av denna anledning bör arvodet därför sättas ned i någon mån.

På grund av det anförda bör C-G.U., utöver ersättning för tidsspillan och utlägg, tillerkännas ersättning motsvarande 15 timmars arbete.