NJA 1985 s. 106

Sedan en enskild person har anfört besvär över ett beslut om verkställighet av betalningssäkring, har kronofogdemyndigheten av gett yttrande i målet. Trots att innehållet i yttrandet inte har saknat betydelse, har HovR:n avgjort målet till den enskildes nackdel utan att han har fått del av yttrandet. På grund härav och med hänsyn till vad som i övrigt har förekommit i HD har HovR:ns beslut undanröjts och målet visats åter till HovR:n. Dessutom fråga om ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen för tid innan ansökan om rättshjälp har ingetts. 19 § 1 st rättshjälpslagen.

HovR:n

Till verkställande av ett beslut om betalningssäkring i L.G. tillhörig egendom tog kronofogdemyndigheten i Karlskrona distrikt d 27 okt 1983 i anspråk bl a en byggnad (sjöbod) på fastigheten Hasslö 5:16 samt i byggnaden befintliga 23 laxgarn och två kistor laxkrok med linor.

G.K. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att verkställigheten skulle hävas. Som grund för besvären anförde han att egendomen tillhörde honom. Han uppgav bl a att det till sjöboden fanns två nycklar, av vilka G.K. alltid bar den ena på sig, medan den andra förvarades i en låda i en fiskebåt med vilken L.G. och G.K. gemensamt bedrev fiske och till vilken de gemensamt hade tillträde.

Kronofogdemyndigheten avgav yttrande i målet.

HovR:n (hovrättsråden Ryding, Winquist, referent, och Eilard samt adj led Thoresson) anförde i beslut d 26 juni 1984: Kronofogdemyndigheten H. yttrande d 5 juni 1984 anfört bl a: Nycklarna till den nu aktuella byggnaden påträffades ombord i en på L.G. inregistrerad båt. Ombord i båten fanns även handlingar som utvisade att L.G. av Karlskrona kommun arrenderar den mark byggnaden är uppförd på samt att han betalat samtliga kostnader för erhållande av byggnadslov till densamma. Handlingar fanns också som utvisade att L.G. står som abonnent för leveranserna av elektrisk ström till byggnaden. På dessa grunder framstår L.G. som ägare till byggnaden. Enär det ej kan anses visat att någon annan än L.G. haft tillträde till byggnaden och därigenom också haft lösegendomen i densamma i sin besittning, föreligger skäl för att anta att denna också tillhör honom.

G.K. har invänt, att även han hade nycklar till sjöboden, som han själv uppfört.

På av kronofogdemyndigheten anförda skäl lämnar HovR:n besvären utan bifall.

G.K. anförde besvär och yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till HovR:n för förnyad handläggning, i andra hand att kronofogdemyndighetens beslut skulle hävas. Till stöd för sitt förstahandsyrkande anförde han att han inte före HovR:ns beslut hade fått del av kronofogdemyndighetens yttrande. Han åberopade dessutom en omfattande utredning till styrkande av sin rätt till den betalningssäkrade egendomen.

HovR:n anförde i yttrande bl a: I enlighet med vad som föreslagits av riksskatteverket översänder kronofogdemyndigheterna under HovR:n regelmässigt sina yttranden till klaganden samtidigt som akten sänds in till HovR:n med upplysning om att yttrandet översänts. I förevarande fall synes emellertid - såsom framgår av skrivelse från kronofogdemyndigheten - så inte ha skett beträffande yttrandet av d 5 juni 1984. Att ingen uppgift om översändande av yttrandet fanns har förbisetts vid målets föredragning i HovR:n.

Riksskatteverket förklarade att verket inte motsatte sig bifall till G.K:s förstahandsyrkande.

G.K. beviljades allmän rättshjälp i målet med advokaten L.N. som biträde. L.N. inkom med kostnadsräkning.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jansler, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. G.K. har som grund för sitt förstahandsyrkande anfört att det yttrande från kronofogdemyndigheten som legat till grund för HovR:ns beslut inte delgavs G.K. som därför inte hade möjlighet att bemöta de sakliga oriktigheterna i yttrandet innan målet avgjordes.

Av yttrande från HovR:n framgår att kronofogdemyndighetens yttrande inte synes ha översänts till G.K..

När som i detta fall kronofogdemyndighetens beslut saknar egentliga skäl, kommer yttrande från kronofogdemyndigheten att få stor betydelse för klaganden. Yttrandet kan nämligen innehålla dels grunder för beslutet, dels bemötande av vad klaganden anfört i sin besvärsinlaga. I yttrandet kan finnas sådana för beslutet avgörande uppgifter som klaganden inte haft anledning ta upp och bemöta i sin inlaga. Om HovR:n avser att lägga sådana uppgifter till grund för sitt beslut är det särskilt angeläget att klaganden får del av yttrandet och får möjlighet att ytterligare utveckla sin talan.

I förevarande mål har yttrande från kronofogdemyndigheten innehållit sådana betydelsefulla uppgifter som det funnits skäl anta att G.K. ville bemöta. Genom att målet avgjorts utan att yttrandet ens översänts till G.K. får sådant fel anses ha förelupit att HovR:ns beslut bör undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

L.N. har för det biträde han lämnat G.K. i målet yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen med 13 000 kr avseende arbete. Kostnadsräkningen omfattar tiden fr o m d 6 juli 1984 t o m d 30 aug 1984. Ansökningen om rättshjälp ingavs till HD d 31 aug 1984.

Beträffande ersättning för rättshjälpskostnader är huvudregeln enligt 19 § rättshjälpslagen att endast kostnader som uppkommit efter beslutet om rättshjälp ersätts. Ersättning till biträde utgår dock även för tid efter det ansökan om rättshjälp ingetts. I undantagsfall kan ersättning utgå också för tid dessförinnan, dock endast om arbetet varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger. Beträffande den tidsperiod under vilken biträdet skall få utföra arbete som berättigar till retroaktiv ersättning uttalas i förarbetena till lagrummet (prop 1978/79:90 s 209) att normalt högst någon månads dröjsmål bör kunna godtas. Om arbetets omfattning anförs att den längsta tid, som bör kunna godtas utan att ansökan görs, som huvudregel bör vara den tid som kan anses motsvara vad en advokat debiterar under en arbetsdag. Det framhålls dock att det även eljest bör finnas utrymme för retroaktiv ersättning bl a om extraordinära omständigheter är för handen.

Av L.N:s kostnadsräkning framgår inte att någon åtgärd varit av brådskande art eller att eljest extraordinära omständigheter förelegat. Ersättning bör därför - utöver vad som hänför sig till upprättandet av ansökningen om rättshjälp - i överensstämmelse med nyss berörda huvudregel inte utgå för längre tid än som motsvarar någon dags arbete.

Slut. Med undanröjande av HovR:ns beslut återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.

För det biträde L.N. lämnat G.K. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 30 00 kr, avseende arbete.

HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Knutsson, Magnusson, referent, och Bergqvist) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. G.K. har som grund för sitt förstahandsyrkande anfört att det yttrande från kronofogdemyndigheten som legat till grund för HovR:ns beslut innehåller sakliga oriktigheter men att yttrandet inte delgivits honom och att han därför inte haft möjlighet att bemöta det innan målet avgjordes.

HovR:n har i sitt yttrande till HD anfört att kronofogdemyndighetens yttrande inte synes ha översänts till G.K..

Innehållet i kronofogdemyndighetens yttrande har inte saknat betydelse i målet. Trots detta har målet avgjorts till G.K:s nackdel utan att han har fått del av yttrandet. På grund härav och med hänsyn till vad som i övrigt har framkommit under målets handläggning i HD bör HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

L.N. har för det biträde han lämnat G.K. i HD yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen med 13 kr, avseende arbete. Enligt kostnadsräkningen avser ersättningen åtgärder som har vid tagits under tiden 6 juli-30 aug 1984. Ansökningen om rättshjälp kom in till HD d 31 aug 1984.

Beträffande ersättning för rättshjälpskostnader är huvudregeln enligt 19 § rättshjälpslagen att endast kostnader som har uppkommit efter beviljandet av rättshjälp ersätts. Ersättning till biträde utgår dock även för tiden efter det att ansökan om rättshjälp ingetts. Även biträdeskostnad som har uppkommit dessförinnan ersätts, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Möjligheten till retroaktiv biträdesersättning utvidgades genom en lagändring som trädde i kraft d i jan 1980. Dessförinnan gällde som förutsättning för retroaktiv ersättning - förutom ett krav på att kostnaden avsåg ersättning till advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå - att ansökan om rättshjälp gjorts utan oskäligt dröjsmål. Syftet med denna föreskrift var främst att ge ett visst rådrum för att färdigställa själva ansökningen. Beträffande den ändrade formuleringen anfördes i förarbetena (prop 1978/79:90 s 208 f) att det härigenom blev i begränsad utsträckning möjligt för biträde att, innan allmän rättshjälp begärdes, med rätt till ersättning av allmänna medel utföra arbete som inte direkt hänförde sig till upprättande av ansökan.

I den angivna propositionen (s 209) har gjorts vissa uttalanden angående den närmare innebörden av bestämmelserna om retroaktiv ersättning. Vad gäller den tidsperiod under vilken biträdet skall få utföra arbete som berättigar till sådan ersättning uttalas att normalt högst någon månads dröjsmål bör godtas. I fråga om arbetets omfattning anförs att den längsta tid som bör kunna godtas utan att ansökan görs som en huvudregel bör vara den tid som kan anses motsvara vad en advokat debiterar under en arbetsdag. I anslutning härtill framhålls att det i vissa fall kan vara befogat för ett biträde att under en begränsad tidrymd göra en förhållandevis stor arbetsinsats utan att underställa rättshjälpsfrågan myndighetsprövning, t ex om uppdraget avser en svårbedömd fråga om kvarstad, där fara är i dröjsmål. Även eljest, sägs det vidare, bör det finnas utrymme för retroaktiv ersättning, om extraordinära omständigheter är för handen (jfr även prop s 488 f och 516 f).

L.N:s kostnadsräkning avser 37 timmars arbete, varav 4 timmar har infallit mer än en månad före ansökningens ingivande. Det framgår inte att någon av de vidtagna åtgärderna har varit av sådan brådskande art att den nyss angivna huvudregeln om arbetets omfattning bör frångås. Inte heller föreligger det, såvitt utredningen visar, sådana omständigheter som skulle kunna utgöra synnerliga skäl för en utvidgad rätt till ersättning. L.N. bör därför inte tillerkännas ersättning för längre tid än som motsvarar en dags arbete.

Slut. Med undanröjande av HovR:ns beslut återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.

För det biträde L.N. lämnat G.K. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 30 00 kr, avseende arbete.