AD 1995 nr 54

Parter:

Stockholms kommun genom dess socialdistrikt 5; M.S-E.

Nr 54

Stockholms kommun genom dess socialdistrikt 5

mot

M.S-E. i Haninge.

I lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd (i det följande fordringslagen) finns bl.a. följande bestämmelser.

1 § Ansökan om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning får göras hos kronofogdemyndigheten trots att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

2 § Har ansökan om betalningsföreläggande gjorts av en medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation och uppkommer fråga om överlämnande av målet till tingsrätt med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller därför att återvinning sökts, skall organisationen, om den enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister kan föra sökandens talan vid arbetsdomstolen, beredas tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när ansökan om betalningsföreläggande har gjorts i kollektivavtalstvist av någon som har varit medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som har slutit avtalet. Förklarar organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomstolen, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet dit.

Om arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att handlägga målet, skall domstolen överlämna detta till en tingsrätt som enligt vad som framgår av handlingarna är behörig. Detta gäller dock inte om det är Högsta domstolen som har överlämnat målet till arbetsdomstolen.

I lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (i det följande betalningsföreläggandelagen) finns bl.a. följande bestämmelser.

5 § Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätten, kan saken prövas enligt denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning. Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den andra myndigheten. ---

36 § Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig att handlägga målet.

61 § Om en tingsrätt, som får ett mål från en kronofogdemyndighet eller en annan tingsrätt, finner att det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga målet, skall rätten överlämna målet till en annan tingsrätt som kan var behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande får inte överklagas.

Stockholms kommun genom dess socialdistrikt 5, i det följande kommunen, ansökte den 16 december 1994 om betalningsföreläggande för M.S-E. för utfående av en fordran om 5 094 kr 72 öre. Den 17 januari 1995 erlade M.S-E. betalning med 3 874 kr. Hon bestred emellertid att betala 1 220 kr 72 öre, vilket motsvarar per den 16 december 1994 upplupen ränta.

Kommunen begärde därefter att målet skulle överlämnas till tingsrätt för vidare handläggning och anförde att M.S-E. i juli 1991 hade tagit ut åtta semesterdagar med lön, trots att hon endast varit berättigad till två betalda semesterdagar. Med anledning härav hade M.S-E. blivit skyldig att betala tillbaka 3 259 kr för de semesterdagar som hon hade tagit ut för mycket. Kommunen hade skickat ut en faktura i maj 1992, som förföll till betalning i juni 1992. Därefter hade kommunen i november 1993 skickat ett inkassokrav och i december 1994 ansökt om betalningsföreläggande. På grund härav, och med hänsyn till M.S-E:s inbetalning, yrkade kommunen att M.S-E. skulle förpliktas att till kommunen utge 1 265 kr 53 öre.

Sedan målet hade överlämnats till tingsrätten, förelade tingsrätten kronofogdemyndigheten att inkomma med komplettering i forumfrågan. Till efterkommande av föreläggandet ingav kronofogdemyndigheten till tingsrätten en skrivelse från kommunen av följande innehåll: "Socialdistrikt 5 (Stockholms kommun) är medlem i följande arbetsgivarorganisation: Svenska Kommunförbundet." Enligt en anteckning på tingsrättens dagboksblad förekom därefter ett telefonsamtal där en befattningshavare vid kronofogdemyndigheten i Stockholm begärde att målet skulle överlämnas till arbetsdomstolen. Därefter har tingsrätten genom anteckning på dagboksbladet fattat ett beslut av följande lydelse:

95-03-16

BESLUT - Målet överlämnas till Arbetsdomstolen /KF

Skäl

Tvisten i målet utgör en arbetstvist.

Är kommunen medlem i en organisation som enligt arbetstvistlagen kan företräda kommunen?

Kommunen har i målet som framgått uppgivit att den är medlem i "följande arbetsgivarorganisation: Svenska kommunförbundet". Det torde dock inte förekomma att kommuner är bundna av kollektivavtal som har slutits av Svenska kommunförbundet eller att kommunförbundet i övrigt på grund av kommunernas medlemskap enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § arbetstvistlagen kan föra dessas talan i arbetsdomstolen. Mot denna bakgrund synes det i och för sig inte ha förelegat någon skyldighet att bereda kommunförbundet tillfälle att uppge om det ville föra kommunens talan i arbetsdomstolen. Till detta kommer att kommunförbundet - såvitt framgår av handlingarna i målet - inte har tillfrågats om det vill föra kommunens talan i målet och att det i målet inte finns något som tyder på att förbundet skulle vilja föra kommunens talan i målet.

Det kan alltså inte i detta avseende anses framgå av handlingarna att arbetsdomstolen skulle vara behörig att som första domstol uppta och avgöra tvisten.

Hur skall mål om betalningsföreläggande, där sökanden är en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal, handläggas?

Handläggningen av mål om betalningsföreläggande där sökanden är en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal är inte uttryckligen reglerad i fordringslagen. Arbetsdomstolen har emellertid i rättsfallet AD 1978 nr 158, som gällde motsvarande bestämmelse i den lag som föregick fordringslagen, uttalat följande.

Lagrummet i dess nya lydelse kan dock inte anses direkt tillämpligt i detta mål, där borgenären är arbetsgivare, som själv slutit kollektivavtal. I en sådan situation torde ledning kunna hämtas i grunderna för bestämmelsen. I det hänseendet kan framhållas att det inte finns någon anledning att i behörighetsfrågan behandla kollektivavtalsslutande arbetsgivare på annat sätt än arbetsgivare som tillhör arbetsgivarorganisation. I viss mån är även bestämmelserna i 2 kap. 5 § andra stycket arbetstvistlagen i 1977 års lydelse av intresse. Stycket innebär bl.a. att mål överlämnas till arbetsdomstolen bara om part begär det (prop. 1974:77 s. 152 och prop. 1976/77:141 s. 52). Det är överhuvudtaget en princip i arbetstvistlagstiftningen efter 1977 års ändringar att mål i första instans överlämnas bara efter yrkande.

I detta fall har borgenären inte begärt att målet skall överlämnas till arbetsdomstolen. Detta medför enligt arbetsdomstolens mening att den behörighet som till följd av fordringslagen tillkommit tingsrätten att pröva anspråket kvarstår orubbad utan hinder av att anspråket blivit tvistigt.

Tingsrätten skulle alltså ha prövat målet och inte överlämnat det till arbetsdomstolen.

Av det citerade rättsfallet kan utläsas dels att tingsrätten är behörig att pröva en arbetstvist mellan en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal och en arbetstagare som är bunden av kollektivavtalet eller sysselsätts i arbete som avses med det, så länge arbetsgivaren som borgenären inte yrkar att målet skall handläggas av arbetsdomstolen, dels att målet skall överlämnas till arbetsdomstolen endast om arbetsgivaren som borgenär begär det (jfr till detta Bergqvist i Rättegången i arbetstvister, utgiven av Arbetsrättsliga föreningen 1979, s. 113 - 114). Av förarbetena till 1991 års fordringslag framgår att rättsfallet skall anses vägledande även för tillämpningen av denna lag (prop. 1990/91:126 s. 61).

När det gäller det nu aktuella målet kan följande antecknas. Såvitt känt är kommunen bunden av kollektivavtal som den själv har slutit i förhållande till flera arbetstagarorganisationer. I målet är inte utrett om M.S-E. är medlem i någon arbetstagarorganisation, om kollektivavtal gäller mellan kommunen och M.S-E. eller om hon sysselsätts eller har sysselsatts i arbete som avses med kollektivavtal vilket kommunen är bunden av. Däremot framgår det av handlingarna att ingen part har begärt att målet skall överlämnas till arbetsdomstolen.

Handlingarna i målet utvisar således inte heller att arbetsdomstolen på denna grund är behörig att som första domstol uppta och avgöra tvisten.

Skall tingsrätten överlämna målet på grund av att det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga målet?

Sedan arbetsdomstolen konstaterat att det inte framgår av handlingarna att domstolen är behörig att som första domstol pröva målet, återstår att pröva om tingsrätten på grund av bestämmelserna i 5 och 61 §§ betalningsföreläggandelagen ändå hade haft att överlämna målet till arbetsdomstolen. Som arbetsdomstolen framhöll i sitt remissyttrande den 10 januari 1991 över förslaget i Ds 1990:56 till fordringslagen är 5 och 61 §§ i nämnda lag avfattade så, att läsaren lätt kan få intrycket att en tingsrätt, som har fått ett mål överlämnat till sig från en kronofogdemyndighet utan att kronofogdemyndigheten har gjort en sådan förfrågan hos organisation som avses i 2 § första stycket fordringslagen, skall utan egen ytterligare åtgärd överlämna målet till arbetsdomstolen.

Av lagstiftningens förarbeten framgår emellertid att syftet med regleringen är att tingsrätten skall behålla målet så snart det finns någon regel i 10 kap.rättegångsbalken som ger tingsrätten behörighet, och att överlämnande skall ske endast när det inte finns någon uppgift om sådana omständigheter som kan göra rätten behörig enligt någon forumregel eller när tingsrätten enligt någon tvingande forumregel är obehörig att handlägga målet (prop. 1989/90:85 s. 141 - 142; jfr även prop. 1990/91:126 s. 59 - 61). Denna ordning, som inte direkt strider mot ordalydelsen i 5 och 61 §§ betalningsföreläggandelagen, framstår också som följdriktig med tanke på lagstiftningens uppbyggnad i övrigt.

I det nu aktuella målet har arbetsdomstolen redan konstaterat att det inte finns någon tvingande forumregel som gör tingsrätten obehörig att handlägga målet. Såvitt framgår av handlingarna är Handens tingsrätt dessutom enligt reglerna i 10 kap.rättegångsbalken behörig att handlägga målet.

Sammanfattande bedömning

Slutsatsen av det anförda blir att tingsrätten skulle ha prövat målet i sak och inte överlämnat det till arbetsdomstolen. Tingsrättens beslut att överlämna målet till arbetsdomstolen skall därför undanröjas.

Slut

Arbetsdomstolen undanröjer Handens tingsrätts beslut den 16 mars 1995 och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Beslut 1995-04-26, målnummer A-48-1995

Ledamöter: Hans Tocklin, Lennart Aspegren och Thore Ziethen. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Ekström