NJA 2009 s. 230

Vid tillämpning av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken har ett mål vid en tingsrätt om arbetsgivares på kollektivavtal grundade krav mot arbetstagare på återbetalning av utbildningskostnader ansetts inte böra förenas med ett mål vid en annan tingsrätt mellan samma parter om arbetstagarens fordran på lön.

HD

Umeå tingsrätt anförde i en till HD den 7 januari 2009 ställd skrivelse i huvudsak följande: Vid Umeå tingsrätt handläggs ett mål, T 2348-07, mellan West Air Sweden AB, kärande, och R.M. svarande. Vid Göteborgs tingsrätt handläggs ett mål, T 8659-07, mellan samma parter. I målet vid Göteborgs tingsrätt är emellertid R.M. kärande och West Air Sweden AB svarande. Målen rör lönekrav och återbetalningsskyldighet för utbildningskostnader och grundar sig på kollektivavtal för piloter anställda i West Air Sweden AB, § 7 mom. 3 om återbetalningsskyldighet av utbildningskostnader, och tolkningen av detta avtal.

På West Air Sweden AB:s begäran anmäler härmed Umeå tingsrätt i enlighet med 14 kap. 7 a § RB frågan om förening av tingsrättens mål med Göteborgs tingsrätts mål i en rättegång vid Göteborgs tingsrätt.

- - -.

Högsta domstolen

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Kenneth Truedsson föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

(De två första styckena överensstämmer i allt väsentligt med innehållet i de två första styckena av HD:s skäl under rubriken "Bakgrund"; red:s anm.)

Föredraganden fortsätter:

En förutsättning för att HD skall besluta om förening av mål är enligt 14 kap. 7 a § RB att det mellan målen som begärs förenade råder sådant samband som avses i 14 kap. 1-6 §§ RB. Käromålen synes vara sådana som avses i 14 kap. 3 § RB. Vidare måste en förening av målen ha väsentliga fördelar för handläggningen och inte innebära betydande olägenhet för någon part. En ytterligare förutsättning är att den tingsrätt där målen skall förenas är behörig (se t.ex. rättsfallet NJA 1991 s. 340).

Enligt 2 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd (fordringslagen), skall kronofogdemyndigheten överlämna en kollektivavtalstvist till Arbetsdomstolen, om ansökan gjorts av medlem i arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation som slutit avtalet och organisationen förklarar sig vilja föra målet dit. Motsatsvis gäller att sådana tvister skall överlämnas till tingsrätt, om organisationen inte framställer en begäran om överlämnande till Arbetsdomstolen.

Bestämmelsen i 2 § fordringslagen är enligt sin lydelse inte tillämplig på kollektivavtalstvister som inleds av en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal. När det gäller frågan om behörigt forum för sådana tvister har Arbetsdomstolen i rättsfallet AD 1978 nr 158 uttalat att ledning kan hämtas i grunderna för 2 § fordringslagen och har bedömt att det inte finns anledning att i behörighetsfrågan behandla kollektivavtalsslutande arbetsgivare på annat sätt än arbetsgivare som tillhör arbetsgivarorganisation (se även rättsfallen AD 1979 nr 33 och AD 1995 nr 54 samt prop. 1976/77:141 s. 61 f.).

Regeringen uttalade under förarbetena till fordringslagen att det saknas behov att lagreglera frågan om en arbetstvist skall överlämnas till tingsrätt eller Arbetsdomstolen i fall då en ansökan om betalningsföreläggande som gjorts av en kollektivavtalsslutande arbetsgivare bestrids (se prop. 1990/91:126 s. 61). Regeringen anförde härvid att det genom AD 1978 nr 158 torde vara tillräckligt klarlagt att ett mål i en sådan situation skall överlämnas till Arbetsdomstolen endast om arbetsgivaren begär det.

Det sagda innebär att eftersom West Air Sweden AB:s talan vid Umeå tingsrätt inletts genom ansökan om betalningsföreläggande och bolaget inte begärt att målet skall överlämnas till Arbetsdomstolen, är tingsrätt behörig att pröva målet.

Det bör anmärkas att en annan ordning gäller för kollektivavtalstvister som inleds genom stämning och på kollektivavtal grundade kvittningsinvändningar i sådana mål (se 2 kap. 1-2 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § lagen om rättegången i arbetstvister, 1974:371, och 10 kap. 17-18 §§ RB). Detta får till följd att tingsrätt inte är behörig att pröva ett på kollektivavtal grundat anspråk som en arbetsgivare gör gällande kvittningsvis i en av arbetstagaren instämd arbetstvist, men att tingsrätt är behörig att pröva samma anspråk om arbetsgivaren själv inleder målet genom ansökan om betalningsföreläggande. Det kan av förarbetena till fordringslagen och lagen om rättegången i arbetstvister inte utläsas om denna ordning varit avsedd. Det förhållandet att West Air Sweden AB:s anspråk vid Umeå tingsrätt är detsamma som bolaget gjort gällande kvittningsvis vid Göteborgs tingsrätt utgör hur som helst inte hinder mot att målen förenas och innebär inte heller att en förening av målen skulle vara olämplig.

Mot denna bakgrund, och då en förening av målen får anses ha väsentliga fördelar för handläggningen och inte innebär betydande olägenhet för någon part, bör West Air Sweden AB:s begäran bifallas.

Domslut

HD:s avgörande

HD förordnar att Umeå tingsrätts mål T 2348-07 och Göteborgs tingsrätts mål T 8659-07 skall förenas i en rättegång vid Göteborgs tingsrätt.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog) meddelade den 5 maj 2009 följande beslut:

Bakgrund

West Air Sweden AB har i ansökan om betalningsföreläggande, som efter bestridande har överlämnats till Umeå tingsrätt, yrkat att R.M. skall förpliktas att till bolaget utge visst belopp jämte ränta och ersättning för kostnader. Det yrkade beloppet avser återbetalningsskyldighet för utbildningskostnader. R.M. har yrkat att käromålet skall avvisas alternativt ogillas och har gjort gällande motfordringar huvudsakligen avseende lön. West Air har självt slutit kollektivavtal med Svensk Pilotförening, där R.M. tidigare var medlem, och målet vid Umeå tingsrätt gäller tolkningen av detta kollektivavtal.

R.M. har vid Göteborgs tingsrätt väckt talan mot West Air med yrkande att bolaget skall förpliktas att till honom utge visst belopp jämte ränta och ersättning för kostnader. Det yrkade beloppet avser intjänad lön. West Air har bestritt käromålet med hänvisning till att bolaget har en kvittningsgill motfordran på R.M. som överstiger yrkat belopp. Den motfordran som West Air hävdar innefattar samma anspråk som görs gällande i målet vid Umeå tingsrätt.

West Air har vid Umeå tingsrätt begärt att målen enligt 14 kap. 7 a § RB skall förenas i en rättegång vid Göteborgs tingsrätt. Umeå tingsrätt har anmält frågan hos HD.

R.M. har motsatt sig att målen förenas. Han har som skäl för sin inställning anfört i huvudsak att Göteborgs tingsrätt inte är behörig att pröva det av West Air framställda anspråket. Enligt R.M. skall det anspråket i stället prövas av Arbetsdomstolen. Vidare har han framhållit att det inte finns någon anledning till att den begärda föreningen av målen skall uppehålla prövningen av målet vid Göteborgs tingsrätt.

Skäl

Enligt 2 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd (fordringslagen), skall Kronofogdemyndigheten överlämna en kollektivavtalstvist till Arbetsdomstolen, om ansökan om betalningsföreläggande gjorts av medlem i arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation som slutit avtalet och organisationen förklarar sig vilja föra målet dit. Motsatsvis gäller att sådana tvister skall överlämnas till tingsrätt, om organisationen inte framställer en begäran om överlämnande till Arbetsdomstolen.

Bestämmelsen i 2 § fordringslagen är enligt sin lydelse inte tillämplig på kollektivavtalstvister som inleds av en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal. När det gäller frågan om behörigt forum för sådana tvister uttalade Arbetsdomstolen i rättsfallet AD 1978 nr 158 att ledning kunde hämtas i grunderna för 2 § i den då gällande lagen (1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden och bedömde att det inte fanns anledning att i behörighetsfrågan behandla kollektivavtalsslutande arbetsgivare på annat sätt än arbetsgivare som tillhör arbetsgivarorganisation (se även rättsfallen AD 1979 nr 33 och AD 1995 nr 54 samt prop. 1976/77:141 s. 61 f.).

I förarbetena till fordringslagen uttalades att det saknas behov av att lagreglera frågan om en arbetstvist skall överlämnas till tingsrätt eller Arbetsdomstolen i fall då en ansökan om betalningsföreläggande som gjorts av en kollektivavtalsslutande arbetsgivare bestrids. Det anfördes att det genom AD 1978 nr 158 torde vara tillräckligt klarlagt att ett mål i en sådan situation skall överlämnas till Arbetsdomstolen endast om arbetsgivaren begär det. (Prop. 1990/91:126 s. 61.)

Det sagda innebär att, eftersom West Airs talan vid Umeå tingsrätt inletts genom ansökan om betalningsföreläggande och bolaget inte begärt att målet skall överlämnas till Arbetsdomstolen, tingsrätt är behörig att pröva målet. Detta innebär inte i sig att West Air kan åberopa sin fordran till kvittning mot en lönefordran. Enligt bolaget är det med stöd av kollektivavtal som kravet på återbetalning av utbildningskostnaderna får kvittas mot den fordran på lön som arbetstagaren kan ha. En tingsrätt är emellertid inte behörig att pröva ett anspråk grundat på kollektivavtal som en arbetsgivare, vilken själv slutit kollektivavtalet, kvittningsvis gör gällande i en arbetstvist som arbetstagaren har stämt in (2 kap. 1, 2 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § lagen, 1974:371, om rättegången i arbetstvister, och 10 kap. 17 och 18 §§ RB). Detta får anses gälla också om kvittning skulle ha skett utom rätta (NJA 1982 s. 502).

En förening av målen skulle således inte leda till att West Air kunde åberopa sin fordran till kvittning. Om målen förenades, skulle fordringen i stället få prövas på samma sätt som ett genkäromål från bolagets sida.

Att märka är ytterligare att målen inte får förenas om det innebär betydande olägenhet för någon part, något som kan vara fallet om handläggningen blir fördröjd. Målet vid Göteborgs tingsrätt avser R.M:s fordran på lön för juni 2007. Han har begärt att målet skall avgöras i fråga om hans lönefordran utan avseende på den fordran som bolaget har åberopat. Efter vad som kan läsas ut ur handlingarna är det efter skriftväxling i början av hösten 2008 endast bolagets invändning om motfordran som har uppehållit handläggningen av målet vid Göteborgs tingsrätt.

Det bör vid bedömningen vägas in att ett mål om lönefordran får avgöras utan prövning av en invändning om kvittningsrätt eller ett genkäromål om motfordran från arbetsgivaren, om en sådan prövning skulle oskäligt uppehålla prövningen av lönefordran (se 9 § andra stycket lagen, 1970:215, om arbetsgivares kvittningsrätt som har företräde framför bestämmelsen i 17 kap. 4 § RB).

Mot denna bakgrund skulle det inte stå i god överensstämmelse med grunderna för lagen om arbetsgivares kvittningsrätt att nu handlägga R.M:s krav och bolagets fordran på återbetalning för utbildningskostnader i ett sammanhang.

Det får vid angivna förhållanden anses att en förening av målen inte har väsentliga fördelar för handläggningen och att en förening riskerar att innebära betydande olägenhet för R.M. De båda målen bör därför inte förenas i en rättegång.

Domslut

HD:s avgörande

HD finner hinder föreligga mot den begärda föreningen av Umeå tingsrätts mål T 2348-07 och Göteborgs tingsrätts mål T 8659-07.

HD:s beslut meddelat: den 5 maj 2009.

Mål nr: Ö 120-09.

Lagrum: 14 kap. 7 a § samt 10 kap. 17 och 18 §§ RB, 2 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd, 2 kap.1, 2 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och 9 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

Rättsfall: NJA 1982 s. 502, AD 1978 nr 158, AD 1979 nr 33 och AD 1995 nr 54.