Propositionens huvudsakliga innehåll

De senaste årens arbetsrättsliga reformarbete har medfört en markant ökning av måltillströmningen till arbetsdomstolen (AD). Trots fortlö- pande personalförstärkningar är domstolens arbetsläge f.n. ansträngt. Och domstolens arbetsbörda kan väntas öka ytterligare, bl. a. som en följd av att lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) trädde i kraft vid årsskiftet.

Mot denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag som syftar till att minska AD:s arbetsbörda, förenkla domstolens arbetsformer och i övrigt underlätta domstolens verksamhet.

Det viktigaste förslaget går ut på att begränsa tillströmningen av mål till AD genom att vissa mål förs över från AD som första domstol till tingsrätt, med möjlighet för part att överklaga tingsrätts dom hos AD. Enligt de nya behörighetsregler som föreslås skall enbart arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och arbetsgivare som själva har slutit kol- lektivavtal få väcka talan direkt hos AD. Vidare skall gälla som förut- sättning för AD:s behörighet att målet gäller tvist om kollektivavtal eller om tillämpningen av MBL eller att målet gäller arbetstvist i övrigt mel- lan parter, som är bundna av kollektivavtal, eller i vilken enskild icke kollektivavtalsbunden arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i ar- bete på vilket arbetsgivaren tillämpar kollektivavtal. Med denna utform- ning av behörighetsreglerna får enskilda arbetsgivare som inte har slutit kollektivavtal och enskilda arbetstagare, organiserade eller oorganise- rade, vända sig till tingsrätt som första domstol om de vill väcka talan i arbetstvist.

I anslutning till ändringen i behörighetsreglerna föreslås att anspråk som framställs vid tingsrätt i form av ansökan om lagsökning eller beta]-

] Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 141

• Sida 2
•  Original

Prop. 1976/77: 141 2

ningsföreläggande skall färdigbehandlas av tingsrätten, även om ansprå- ket visar sig vara tvistigt. Målet skall alltså inte som f. n. överlämnas till AD när tvisten rör organiserad arbetstagare.

Sammantagna beräknas de här redovisade förslagen leda till att den nuvarande måltillströmningen minskar med 30—40 %.

Ett annat förslag innebär att AD skall i fortsättningen kunna avgöra mera okomplicierade mål i en mindre sammansättning, bestående av ordförande jämte en arbetsgivarledamot och en arbetstagarledamot. Yt- terligare förslag går ut på att AB skall få möjlighet att i likhet med tingsrätterna meddela s.k. tredskodom mot part, som uteblir från sam- manträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling, och att dom- stolen skall få ökade möjligheter att efter skriftlig eller muntlig förbe- redelse avgöra mål på handlingarna, alltså utan att huvudförhandling hålls i målet.

Det föreslås också att AD tillförs ytterligare en s. k. ämbetsmannale- damot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden och yt- terligare en ledamot som representerar de offentliga arbetsgivarna.

De föreslagna ändringarna i nu gällande regler föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1976/77: 141

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

dels att 2 kap. 1, 2 och 5—7 55, 3 kap. 1—4loch 6—9 55, 4 kap. 5 och 9—11 åå samt 5 kap. 1 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 8 5, av nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. KAP. 1 ål

Arbetsdomstolen skall som för- sta domstol upptaga och avgöra tvist om kollektivavtal och annan arbetstvist, som avses i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet, samt arbetstvister i övrigt mellan arbetsgivare eller ar- betsgivarorganisation, å ena sidan, och arbetstagarorganisation eller medlem i sådan organisation, å andra sidan.

Att arbetsdomstolen även i an- nat fall än som avses i första styc- ket prövar arbetstvist som första domstol, därom finns särskilda be- stämmelser.

Arbetsdomstolen skall som förs- ta domstol upptaga och avgöra tvist som väckes av arbetsgivar- el- ler arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kol- lektivavtal, om målet gäller

]. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet,

2. arbetstvist [ övrigt under för- utsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild arbetstagare som beröres av tvisten sysselsättes i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.

Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollektivavtal tillfälligt icke gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får hand- läggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter fin- ner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan domsto- len åter särskilja målen.

2 5 Annan arbetstvist än som avses i l 5 skall upptagas och avgöras av tingsrätt. Talan som avses i I 5 och som föres av arbetsgivare, som själv slutit kollektivavtal, eller av ar-

1 Senaste lydelse 1976: 581.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

I sådan tvist får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där ar- betstagaren har sitt hemvist.

Föreslagen lydelse

betsgivar- eller arbetstagarorgani- sation för egen del får väckas vid tingsrätt i stället för vid arbets- domstolen. Är svaranden organi- sation, eller skulle enligt 4 kap. 5 5 andra stycket organisation ha stämts in om tvisten hade väckts vid arbetsdomstolen, får det dock ske enbart med stöd av sådant av- tal som anges i 10 kap. 16 5 rätte- gångsbalken.

I arbetstvist enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren sö- kas vid rätten i den ort där arbets— tagaren har sitt hemvist.

Så

Har mål, som enligt lå skall upptagas och avgöras av arbets- domstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part över- lämnas till arbetsdomstolen. Har talan i sådant mål fullföljts till ar- betsdomstolen, skall målet på yrkande av part utan stämning företagas till handläggning där. Talan skall anses väckt vid arbets- domstolen, när ansökan om stäm— ning inkom till tingsrätten.

Har talan väckts vid tingsrätt av medlem i arbetsgivar- eller arbets- tagarorganisation och kan organi- sationen enligt 1 5 och 4 kap. 5 &” föra denna talan vid arbetsdomsto- Ien, skall organisationen beredas tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när tvist om kollektivavtal väckts vid tingsrätt av den som har varit medlem i arbetsgivar— eller arbets- tagarorganisation som slutit avta- let. Förklarar därvid organisatio— nen att den vill föra talan vid ar- betsdomstolen, skall målet över- lämnas dit.

Har i annat fall än som avses i första stycket mål, som enligt 15 skall upptagas och avgöras av ar- betsdomstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part över- lämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts av tingsrätt och där- ifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det på yrkande av part före— tagas till handläggning som om ta— lan hade väckts där.

I fall som avses i första eller andra stycket skall talan anses väckt vid arbetsdomstolen, när an- sökan om stämning inkom till tingsrätten.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1976/77: 141 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finner hovrätt eller högsta domstolen att dit fullföljt mål rät- teligen skulle ha fullföljts till ar- betsdomstolen, skall målet över- lämnas till denna domstol.

Mot beslut varigenom mål överlämnats till arbetsdomstolen får talan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbets- domstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

6 %

Finner arbetsdomstolen sig icke Har talan väckts vid arbetsdom- vara behörig enligt 1 5 att upptaga stolen av medlem i arbetsgivar- mål som väckts där, skall dom- eller arbetstagarorganisation, eller stolen på yrkande av part hänvisa i tvist om kollektivavtal av den målet till tingsrätt som är behörig. som varit medlem i organisation

som slutit avtalet, och förklarar ej organisationen att den vill föra talan där enligt 1 5 och 4 kap. 5 5, skall målet på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behö- rig. Detsamma gäller om arbets- domstolen i annat fall finner sig icke vara behörig enligt 1 5 att pröva talan som har väckts där.

Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förkla- ras icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall arbetsdomstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tings- rätt som är behörig.

Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obe- höriga, skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara behö- rig, på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt, som bort upptaga målet. Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då det sist meddelade beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande be- hörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.

7 &

Finner hovrätt eller högsta dom- stolen att dit fullföljt mål rätteli- gen skulle ha fullföljts till arbets- domstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.

Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha full- följts till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till vederbö- rande hovrätt.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8å

Mot beslut varigenom mål över- lämnats till arbetsdomstolen får ta- lan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat må- let, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

3. KAP. 1 52

Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ordförande samt fjorton an- dra ledamöter.

Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ord- förande samt sexton andra leda- möter.

Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

2ä

Ordförande, vice ordförande och två andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbets- tagarintressen.

Ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbets- tagarintressen.

Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

De två andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

De tre andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

353

Av övriga tolv ledamöter utses

fyra efter förslag av Svenska ar-

betsgivarföreningen,

en efter förslag av Svenska kommunförbundet och Lands- tingsförbundet,

en såsom representant för staten som arbetsgivare,

2 Senaste lydelse 1975: 1294. 3 Senaste lydelse 1976: 581.

Av övriga tretton ledamöter ut- ses

fyra efter förslag av Svenska ar- betsgivareföreningen,

en efter förslag av Svenska kom- munförbundet,

en efter förslag av Landstings- förbundet,

en såsom representant för sta- ten som arbetsgivare,

• Sida 7
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

fyra efter förslag av Landsorga- nisationen i Sverige,

två efter förslag av Tjänstemän- nens centralorganisation.

Föreslagen lydelse

fyra efter förslag av Landsorga- nisationen i Sverige,

två efter förslag av Tjänstemän- nens centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger motsvarande tillämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. Av ersättarna för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralor- ganisation skall dock två utses efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR.

Förslag till ledamöter och ersättare skall upptaga minst dubbelt så många personer som de som skall utses med ledning av förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen ändå ledamöter och ersät- tare till föreskrivet antal.

45

Är ordförande hindrad att Är ordförande hindrad att

tjänstgöra, får vice ordförande in- träda i ordförandes ställe. Detta gäller dock ej ersättare för vice ordförande.

Är annan ledamot än ordfö- rande hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersät- tare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamot som ut- setts efter förslag av Svenska kom- munförbundet och Landstingsför- bundet samt ledamot som repre- senterar staten som arbetsgivare ha utsetts på samma sätt.

tjänstgöra, får vice ordförande in- träda i ordförandes ställe. Ersätta- re för vice ordförande får dock inträda [ ordförandes ställe endast vid handläggning som avses i 7 55.

Är annan ledamot än ordföran- de hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersätta- re som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamöter som ut- setts efter förslag av Svenska kom- munförbundet och Landstingsför- bundet samt ledamot som repre- senterar staten som arbetsgivare ha utsetts på samma sätt.

Kan ledamot eller ersättare ej tillkallas enligt andra stycket, får ord- föranden i målet kalla annan lämplig person att tjänstgöra som tillfällig

ersättare.

Arbetsdomstolen sammanträder med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 & delta- ger högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 & deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsi- dan och arbetstagarsidan.

Gå

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 25 deltager högst tre och lägst en. Av de leda- möter som avses i 35 deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsi- dan och arbetstagarsidan.

Arbetsdomstolen är även dom- för med ordförande samt en leda- mot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan

1. vid huvudförhandling i mål som saknar betydelse för ledning

• Sida 8
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

av rättstillämpningen och även i övrigt är av enklare beskaffenhet, 2. vid avgörande av mål utan

huvudförhandling,

3. vid annan handläggning som ej sker vid huvudförhandling.

Vill någon ledamot vid hand- läggning enligt andra stycket att mål skall avgöras eller viss fråga prövas av domstolen i den sam- mansättning som föreskrives i förs- ta stycket, gäller hans mening som domstolens beslut.

75

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan

vid måls avgörande utan huvud- förhandling,

vid syn utom huvudförhandling, vid prövning av yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet,

vid meddelande av förordnande som sägs i 4 kap. 14 5 tredje styc- ' ket denna lag eller i 50 kap. 89 andra stycket eller 52 kap. 75 tredje stycket rättegångsbalken,

vid behandling av fråga om prövningstillstånd som sägs i 22 5 lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Vill någon ledamot vid hand- läggning enligt första stycket att mål som fullföljts till arbetsdom- stolen genom vad skall avgöras ef- ter huvudförhandling eller att el- jest viss fråga skall prövas av domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 5, gäller hans mening som domstolens beslut.

Ordförande får ensam på ar- betsdomstolens vägnar företaga förberedande åtgärd samt meddela beslut om avskrivning av mål.

Under förberedelse som avses i 4 kap. 9 ä' får ordföranden även

1. pröva yrkande om kvarstad eller skingringsförbud,

2. meddela beslut om avvisande av mål, om det är uppenbart att rättegångshinder föreligger,

3. meddela tredskodom,

4. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

5. stadfästa förlikning.

85

Vid annan handläggning än som aVses i 7 5 och som ej sker vid huvudförhandling eller syn är arbetsdomstolen domför med ord- förande. Sådan handläggning kan

Handläggning som avses i 75 första stycket kan enligt ordföran- des uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats

• Sida 9
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse enligt ordförandes uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

Föreslagen lydelse

därtill av domstolen.

95

Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolk- ning som den senast antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 65 förordna att målet eller viss i målet uppkom- men rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.

När mål avgöres av arbets- domstolen i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Sådant avgö- rande kan fattas utan huvudför- handling.

Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolk- ning som den senast antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 & första stycket förordna att målet eller viss i må- let uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess hel- het.

När mål eller viss däri upp- kommen fråga avgöres av arbets- domstolen i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Av de leda- möter eller ersättare som har ut- setts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Lands- tingsförbundet deltager dock en- dast en.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudför- handling.

4 KAP. 5 54 I tvist om kollektivavtal kan or- I tvist om kollektivavtal kan ganisation, som slutit avtalet, organisation, väcka och utföra talan vid arbets- domstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist kan arbetsgi- var- eller arbetstagarorganisation som avses i 65 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbets- domstolen för medlem i organisa- tionen. Den som är eller har varit medlem i sådan organisation har rätt att själv väcka och utföra ta- lan, om han visar att organisatio- nen undandrager sig att tala på hans vägnar. Vad som finns före-

4 Senaste lydelse 1976: 581.

som slutit avtalet, väcka och utföra talan vid arbets- domstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist som anges i 2 kap. 1 9" kan arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som avses i 6 5 lagen (1976: 580) om med- bestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbetsdom- stolen för medlem i organisatio— nen. Vad som finns föreskrivet om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande un- der sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall

• Sida 10
•  Original

1

Prop. 1976/77: 141 . 10 [

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrivet om part beträffande jävs- förhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran - och andra frågor som rör bevis- ningen skall även gälla den för vil- ken organisationen för talan.

även gälla den för vilken organi- sationen för talan.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förutva- rande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i motsva- rande fall som anges där även organisationen instämmas. Organisatio- nen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även om sam- manslutning av flera sådana organisationer. Med medlem avses därvid såväl de anslutna organisationerna som deras medlemmar.

95

Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Arbetsdomsto- len bestämmer efter omständigheterna i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig.

Till muntlig förberedelse skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedelsen därige- nom främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna från sam- manträde för muntlig förbere- delse, skall målet avskrivas. Ute- blir ena parten från sådant sam- manträde, skall domstolen vidtaga "åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för målets utredning. I annat fall skall målet utsättas till huvud- förhandling. Vad som nu sagts om utevaro från muntlig förberedelse äger motsvarande tillämpning, om svaranden vid skriftlig förberedelse underlåter att inkomma med sva- romål.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1 och 2 55 rättegångsbalken . Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom ej bör bifallas, skall domstolen på den tillstädeskomne partens yr- kande i stället vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för utred- ningen, eller utsätta målet till hu- vudförhandling. Framställes ej så- dant yrkande av parten, skall må- let avskrivas. Erinran om att må- let kan avgöras genom tredsko- dom skall intagas i kallelsen till sammanträdet, om domstolen fin- ner att sådan påföljd för utevaro kan komma i fråga.

Underlåter svaranden vid skrift- lig förberedelse att inkomma med svaromål, utsättes målet till hu- vudförhandling, om icke fortsatt förberedelse kan antagas vara till gagn för målets utredning.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1976/77: 141

.N'uvurundc lydclvc

l [

Föreslagen lychsc

n) ; Sedan förberedelsen avslutats. skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.

Mal utgöres efter huvudför- handling. Bcslu/ om uvskrivning i'llcr uvvisondc uv nitil samt dom över _vrkandc. som medgivits eller ci/crgivits. fur dock meddelas utan huvudförhundling. Domstolen kan också stud-fästa förlikning utan att hol/u huvutlft'irlutndlnig.

Mål avgöres efter huvudför- handling. Domstolen fzir dock av- skrivu cllcr avvisa mtl/. meddela Ircdskodom och dom över yr- kande, som medgivits eller eftergi- vits. stunt suulfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.

Domstolen ftir liven i unnar fall (in som avses [ un..'.u stycket före- togo mtil till avgörande utan litt- vudför/uindling. (HH purt begär det och doms/olen med hänsyn till tvistens ort och övriga omständig- hetcr finner det lämpligt. Mot parts bestridande får mål dock icke utan synnerliga skäl avgöras i denna ordning.

ns

Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen. om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske. kan domstolen förelägga vite.

L'lc/ilir cnu pur/en från sam- man/röde för huvudförhondling, skull male! företagas till förhand- ling och uvgörtuidc. om motparten _vrkur dct. Erinran härom skall in- lagor i kulle/scn till sammanträdet. Dich/ir lnidu por/crm! eller from- yu'illcs cj sudunt yrkande. skall nuilc/ avskrivas.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för htt- l'ltt/fÖ/"lltlllllllll_t,' gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1,5 och 2 ,vi första slyckct riitlcgtingsbolken. Finncr domstolen med hänsyn till tvistens ort eller andra omständig- helcr i mtl/et utt yrkande om tredskodom cj hör hifullas. skall dmnstolen [ut den lil/städeskomne pur/ens yrkande i stället företaga mtilct till förhandling och avgö- rundc. Framstt'illes cj sådant yr- kandc skall mtl/et avskrivas.

Kallelse till huvudför/uuulling skull iunc/uillo erinran om att nui- lct llltlll hint/cr uv pur/s u/cvuro kun pa _vrkundc uv motparten förc- logos till förhtuu/ling och ovgörun- tlL'. Erinrun om att mtl/c! kon uv- görus genom Ircdskodom skull in- tugus i kul/c/scn, om doms/olen _t'inncr utt sadun påföljd för utc- vuro kun komma ifråga.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1976/77: 141.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppskjutcs påbörjad huvudförhandling. skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.

5. KAP. l så

Vad som föreskrives i 4 kap. 7 &" äger motsvarande tillämpning i nr- betstvist som med stöd av 2 kap. 2 s* väckes vid tingsrätt.

Förekommer anledning att kollektivavtal. som slutits av andra än par- terna i målet. har betydelse för prövningen av tvisten i målet. skall de parter som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. I fråga om mål som har in- kOmmit till tingsrätt eller arbetsdomstolen före ikraftträdandet tilläm- pas dock alltjämt 2 kap. 1. 2 och 5—7 gå i sin äldre lydelse.

plikt. 31 5

Har arbetsgivare, arbetstagare Har arbetsgivare, arbetstagare

eller organisation som är bunden av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal eller mot denna lag och har förfarandet väsentlig be- tydelse för avtalsförhållandet i dess helhet, får arbetsdomstolen på yrkande av motpart förklara att kollektivavtal som binder par- terna icke längre skall gälla mel- lan dem.

eller organisation som är bunden av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal eller mot denna lag och har förfarandet väsentlig be- tydelse för avtalsförhållandet i dess helhet, får domstol på yrkan- de av motpart förklara att kollek- tivavtal som binder parterna icke längre skall gälla mellan dem.

Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda sidor slutet av flera parter och har förklaring enligt första stycket gjorts för endast vissa av dem-, får annan part inom tre veckor därefter med omedelbar verkan säga upp samma avtal för egen del.

Finner arbetsdomstolen att visst förfarande strider mot kollektiv- avtal eller mot denna lag, får dom- stolen på yrkande befria arbets- givare, arbetstagare eller organisa- tion -från förpliktelse enligt kollek- tivavtal eller enligt lagen, i den mån det med hänsyn till det otill- låtna förfarandet icke skäligen kan krävas att förpliktelsen fullgöres.

Finner domstol att visst förfa- rande strider mot kollektivavtal eller mot denna lag, får domstolen på yrkande befria arbetsgivare, ar- betstagare eller organisation från förpliktelse enligt kollektivavtal el- ler enligt lagen, i den mån det med hänsyn till det otillåtna för- farandet icke skäligen kan krävas att förpliktelsen fullgöres.

34 & Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet en- ligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt prövats.

Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning synnerliga skäl mot att omtvistat arbete uppskjutes, får han utan hinder av första stycket kräva att arbetet utföres enligt hans mening i tvisten. Arbetstagaren är då skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger dock ej, om ar- betsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har insett eller bort inse detta eller om- arbetet innebär fara för liv eller hälsa eller där- med jämförligt hinder möter.

Blir arbetet utfört enligt andra stycket, skall arbetsgivaren ome- delbart påkalla förhandling i tvis- ten. Kan tvisten icke lösas vid för- handling, skall han väcka talan vid arbetsdomstolen.

Blir arbetet utfört enligt andra stycket, skall arbetsgivaren ome- delbart påkalla förhandling i tvis- ten. Kan tvisten icke lösas vid för- handling, skall han väcka talan vid domstol.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

15

Föreslagen lydelse

"35%

Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivav- tal, rättstvist om lön eller annan ersättning till medlem i organisa- tionen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid arbetsdomstolen. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhand— ling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyl- dig att utge ersättning enligt ar-

Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivav- tal, rättstvist om lön eller annan ersättning till medlem i organisa- tionen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid domstol. Underlåter arbetsgi- varen att påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyldig att ut- ge ersättning enligt arbetstagaror-

betstagarorganisationens mening, ganisationens mening, om kravet om kravet ej är oskäligt. ej är oskäligt. 37 5

Skall enligt föreskrift i kollek- tivavtal förhandling enligt 345 tredje stycket eller 355 äga rum både lokalt och centralt, skall cen- tral förhandling påkallas inom tio dagar efter det att den lokala för- handlingen har avslutats. Talan vid arbetsdomstolen skall väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats.

Skall enligt föreskrift i kollek- tivavtal förhandling enligt 345 tredje stycket eller 355 äga rum både lokalt och centralt, skall cen- tral förhandling påkallas inom tio dagar efter det att den lokala för- handlingen har avslutats. Talan vid domstol skall väckas inom tio da- gar efter det att förhandling har avslutats.

70å

Utöver vad som i övrigt gäller kan arbetsdomstolen i mål om till- lämpningen av denna lag eller om kollektivavtal förordna att för- handling skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att offentlighet skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt för- hållande hos företag eller organi- sation eller av enskilds ekono- miska eller personliga förhållan- den.

Utöver vad som i övrigt gäller kan domstol i mål om tillämp- ningen av denna lag eller om kol— lektivavtal förordna att förhand- ling skall hållas inom stängda dör- rar, i den mån det kan antagas att offentlighet skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt för- hållande hos företag eller organi- sation eller av enskilds ekono- miska eller personliga förhållan- den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1976/77: 141

4. Förslag till

16

Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrives att 16 kap. 15 och 17 kap. 25 lagen (1976: 600) om offentlig anställning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 KAP.

Mål om skadestånd enligt 3 kap. 65 prövas av arbetsdomsto- len och handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar- betstvister.

lå

I mål, vari denna lag skall till- lämpas, gäller lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

I fråga om rättegångskostnad i mål som rör disciplinansvar, avske- dande, avstängning eller läkarundersökning enligt denna lag äger 41 5 tredje stycket lagen (1974z 12) om anställningsskydd motsvarande till-

lämpning.

17. KAP. 2 &

I tvist om tillämpningen av 7 kap. 3 5 äger domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom el- ler beslut föreligger förordna, att anställningen skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den ål- der då skyldighet att avgå senast inträder.

I tvist om tillämpningen av 7 kap. 3 5 äger domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom el- ler beslut föreligger förordna, att anställningen skall upphöra när arbetstagaren har uppnått ålder som avses i nämnda lagrum.

Mot beslut enligt första stycket som tingsrätt har meddelat under rät- tegången skall talan föras särskilt genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där talan har väckts före ikraftträdandet. I fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Föreslagen lydelse

44 51

Mål om tillämpning av 425 prövas av arbetsdomstolen; dock skall talan mot arbetstagare prö— vas av allmän domstol.

Utan hinder av 42 5 lagen (1974:12) om anställningsskydd prövar arbetsdomstolen mål som rör uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av hans uppdrag som skyddsombud.

Mål som prövas av arbetsdom- stolen handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar- betstvister.

För tiden intill dess lagakraft- ägande dom eller beslut föreligger kan domstolen förordna, att 425 fjärde stycket ej skall äga tillämp- ning. Yrkande om sådant förord— nande får ej bifallas utan att mot- parten har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Mål om tillämpning av 425 handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar- betstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i all- mänhet.

För tiden intill dess lagakraft- ägande dom eller beslut föreligger kan domstol förordna, att 425 fjärde stycket ej skall äga tillämp- ning. Yrkande om sådant förord- nande får ej bifallas utan att mot- parten har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i' fråga om mål där talan har väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974: 379.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1976/77: 141 18

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson. Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson. Ullsten, Burenstam Linder, Wik- ström, Johansson. Friggebo

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Proposition om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbets- tvister, m. m.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

2. lag om ändring i lagen (1974: 372) om lagsökning och betalnings- föreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden,

3. lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetsli- vet,

4. lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning.

5. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1).

7. Specialmotivering

7.1. Lagen om rättegången i arbetstvister

Förslagen om ändringar i arbetstvistlagen omfattar reglerna i 2 kap. om fördelningen av mål mcllan AD som första domstol och tingsrät— terna med vissa därtill anslutande regler om överlämnande och hänvis- ning av mål från en domstol till en annan, vissa av reglerna i 3 kap. om

• Sida 43
•  Original

Prop. 1976/77: 141 43

domstolens sammansättning och domförhet samt några av reglerna i 4 kap. om förfarandet vid AD som första domstol. Dessutom har gjorts ett tillägg till 5 kap. 1 ä. I den följande specialmotiveringen behandlas endast de ändringar som har gjorts i de äldre bestämmelserna. I fråga om paragrafer SOm har lämnats helt orubbade och kvarstående bestäm- melser i ändrade paragrafer hänvisas till förarbetena till arbetstvistlagen, främst SOU 1974: 8 Rättegången i arbetstvister och prop. 1974: 77 med förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m. rn. (med specialmotive- ring s. 136 ff.).

2 kap. 1 5

I denna och följande paragraf dras gränsen mellan AD och tingsrät- terna i fråga om behörigheten att som första domstol ta upp och avgöra arbetstvister. AD:s behörighet regleras i 1 5 medan 2 & handlar om tingsrätternas.

Avgörande för AD:s behörighet enligt 1 5 första stycket i dess nya ly- delse är till en början vem som väcker talan. Endast arbetsgivar— och ar- betstagarorganisationer och enskilda arbetsgivare, som själva har träffat kollektivavtal, får väcka talan vid AD som första domstol. Andra en- skilda arbetsgivare, vare sig de tillhör arbetsgivarorganisation och då är eller inte är bundna av kollektivavtal eller de är oorganiserade och kol— lektivavtalslösa, och enskilda arbetstagare, organiserade eller oorganise- rade, har enligt 2 & att vända sig till tingsrätt om de vill väcka talan i ar- betstvist. Vidare gäller emellertid enligt 1 5 första stycket att enbart tvis- ter om tillämpning av MBL och tvister i kollektivavtalsförhållanden, och i ett därmed jämställt fall, får väckas vid AD som första domstol av dem som enligt det nyss sagda överhuvud får vända sig direkt till AD. Detta framgår av punkterna 1 och 2 i 1 & första stycket. Enligt punkt 1 tar AD upp tvister som väcks av organisationer eller enskild arbetsgi- vare som slutit kollektivavtal, om målet gäller tvist om kollektivavtal el- ler annan arbetstvist som avses i MBL. Enligt punkt 2 hör till AD som första domstol även andra arbetstvister, som väcks av de angivna par- terna, under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna i må- let eller att tvisten åtminstone rör enskild arbetstagare, som sysselsätts i arbete som avses i kollektivavtal av vilket arbetsgivaren är bunden. Med detta sistnämnda kriterium täcker behörighetsreglerna i 1 & även tvister som rör oorganiserade arbetstagare och arbetstagare tillhörande kollek— tivavtalslösa organisationer, om arbetstagaren arbetar i ett arbete beträf- fande vilket arbetsgivaren tillämpar kollektivavtal som binder honom i förhållande till andra arbetstagare och deras organisation. Liksom i öv- rigt enligt paragrafens första stycke gäller dock även i detta fall att talan får väckas hos AD endast av organisation på arbetsgivar- eller arbetsta- garsidan och av arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal.

Behörighetsreglerna i lä första stycket gäller både arbetstvister mel-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1976/77: 141 44 lan organisationerna, t. ex. rörande tolkning av kollektivavtal, och tvis— ter mellan arbetsgivare och arbetstagare som tillhör organisation på ömse sidor. Liksom tidigare skall reglerna ses mot bakgrund av grund- satsen att organisationerna på arbetsmarknaden skall ha rätt att föra ta- lan hos AD för sina medlemmar. Förutsättningen är dock att målet gäl— ler sådan tvist som anges i punkterna 1 och 2 i 1å första stycket. Grundsatsen kommer till uttryck i 4 kap. 5 5, som i första stycket be- handlar organisations rätt att väcka talan för medlem och i andra styc- ket förcskrivcr att även organisation skall stämmas in till AD, om talan väcks mot medlem i organisationen. Dessa regler kompletteras av be- stämmelserna i 2 kap. Så första stycket om överlämnande av mål till AD när organisation vill föra kärandetalan med stöd av 4 kap. 5 & förs- ta stycket. Till bilden hör vidare 2 kap. 25 andra stycket andra me— ningen, som ger organisation även på svarandesidan inflytande över frå- gan huruvida talan som berör medlem skall prövas av tingsrätt eller av AD som första domstol.

AD prövar självmant sin behörighet enligt 1 5. På samma sätt prövar tingsrätt sin behörighet enligt 2 &. En annan sak är att domstolarna i re- gel inte torde ha anledning att kräva särskild utredning om tillhörighet till organisation resp. bundenhet av kollektivavtal, när part lämnar av motparten obestridda uppgifter därom i ett mål (j-fr dock vad som sägs om enskild organisationsmedlems uppgifter under 2 kap. 5 5). Begreppet tvist har samma innebörd som enligt arbetstvistlagen i dess äldre lydelse, dvs. samma innebörd som i 10 kap. RB och i andra processuella bestäm- melser. Begreppen arbetsgivar- och arbetstagarorganisation används i samma bemärkelse som i 65 MBL. Även kollektivavtalsbegreppet är detsamma som MBL:s (jfr om rättsläget före arbetstvistlagen SOU 1974: 8 s. 162 f). Med tvist om kollektivavtal avses liksom tidigare tvist om kollektivavtals giltighet, bestånd och rätta innebörd, tvist huruvida visst förfarande strider mot kollektivavtal och tvist om påföljd för så- dant förfarande. Enskild arbetsgivare får väcka talan hos AD som första domstol när målet i denna mening gäller tvist om kollektivavtal som han själv har slutit, även om situationen skulle vara den att kollektivavtalet har upphört att gälla när tvisten anhängiggörs hos domstolen. Behörig- hetsreglerna i 1 5 första stycket får vidare anses täcka även det fallet att enskild oorganiserad arbetsgivare vill föra talan om att han inte är bun- den av kollektivavtal.

Tvister som avses i MBL prövas av AD som första domstol om talan väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av enskild ar- betsgivare som har slutit kollektivavtal. Innebörden av kravet på denna punkt att den enskilde arbetsgivaren skall ha slutit kollektivavtal är att arbetsgivaren skall ha för egen del träffat kollektivavtal, ett självständigt kollektivavtal, eller ett s.k. hängavtal och att han skall när talan väcks hos AD fortfarande vara bunden av avtalet (jfr dock 1 & andra stycket).

• Sida 45
•  Original

Prop. 1976/77: 141 45

Det följer motsättningsvis av den här behandlade regeln och av 2 % förs- ta stycket att mål som gäller tillämpning av MBL kan i vissa fall komma att få prövas av tingsrätt, låt vara att detta torde bli förhållan- devis ovanligt med hänsyn till att MBL:s regler i stor utsträckning tar sikte på organiserade förhållanden resp. på förhållandet mellan arbetsta- garorganisationerna och arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. Någon gång kan det emellertid tänkas att enskild arbetstagare vill föra talan om föreningsrättskränkning utan stöd av organisation. Det skall i så fall ske vid tingsrätt. Och enskild oorganiserad och kollektivavtalslös arbetsgivare, som vill väcka talan rörande t. ex. förhandlingsrätten en- ligt 10 %, skyldighet att lämna information enligt 18 &, tystnadsplikt en- ligt 21 5 eller varselskyldighet enligt 455 MBL, har att göra detta vid tingsrätt (jfr den i detta sammanhang ändrade lydelse av vissa paragra- fer i MBL).

Enligt 1 & första stycket 2 skall även annan arbetstvist, som väcks av organisation eller av arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal, tas upp av AD som första domstol under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna i målet eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses i kollektivavtal vilket arbetsgiva- ren är bunden av. Kravet att kollektivavtal skall gälla mellan parterna får i detta sammanhang anses uppfyllt även när enbart t. ex. ett kollek- tiVavtal med förhandlingsordning gäller mellan organisationer på ömse sidor, till vilka enskilda arbetsgivare och arbetstagare som berörs av tvis— ten är anslutna, eller när annars kollektivavtal gäller enbart på organisa- tionsplanet. Den ståndpunkten harmonierar bäst med grundsatsen om organisationemas rätt att delta i rättegångar på medlemmarnas vägnar (jfr 2 kap. 5 å och 4 kap. 5 &) och med tanken att tvister mellan parter, som normalt står i ett etablerat kollektivavtalsförhållande till varandra, skall tas upp av AD som första domstol. Regeln i 1 & andra stycket om AD:s behörighet i det tillfälligt kollektivavtalslösa tillståndet verkar i samma riktning.

Den tvist som görs till föremål för rättegång hos AD som första domstol behöver sålunda inte röra någon bestämmelse i kollektivavtal eller i övrigt vara en kollektivavtalstvist i egentlig mening. Om en tvist mellan en enskild arbetsgivare och arbetstagare hos honom rör en viss aspekt av anställningsförhållandet, räcker det att kollektivavtal reglerar en annan del av detta eller att kollektivavtal gäller mellan organisationer på ömse sidor. Det har inte ansetts behövligt att kräva att kollektivavtals- regleringen gäller någon väsentlig fråga i anställningsförhållandet. Kol— lektivavtal skall enligt punkt 2 i 1 5 första stycket gälla vid tiden för rät- tegången i AD. I anslutning till vad som har sagts skola gälla enligt den äldre lydelsen av 2 kap. 1 5 om AD:s behörighet med hänsyn till organi- sationsförhållandena (se prop. 1974: 77 s. 148), bör tidpunkten för ta- lans väckande anses vara det avgörande även i fråga om kollektivavtals-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1976/77: 141 46 bundenhet. Den praktiska betydelsen här av valet mellan den tidpunkten och tidpunkten för delgivning av stämning (jfr. 10 kap. 15 & RB) förtas dock i regel av bestämmelsen i 15 andra stycket. Har kollektivavtal gällt vid den tidpunkt till vilken ett omtvistat anspråk hänför sig men upphört att gälla när talan skall väckas, är AD inte längre behörig som första domstol (frånsett om situationen är den som avses i 1 5 andra stycket). På denna punkt torde regleringen i 1 5 i dess nya lydelse skilja sig från vad som gällde före tillkomsten av arbetstvistlagen när det i viss särskild arbetsrättslig lagstiftning, t. ex. 1963 års semesterlag, föreskrevs att AD skulle vara behörig domstol i mål beträffande arbetstagare vilkas arbetsavtal reglerades av kollektivavtal.

Enligt 1 5 andra stycket är AD behörig som första domstol även när kollektivavtal tillfälligt icke gäller. Denna regel bygger på samma tanke som t. ex. 5 5 andra stycket MBL, nämligen att regler i lag för parter som normalt är inbördes bundna av kollektivavtal inte skall upphöra att gälla i det tillfälligt kollektivavtalslösa tillståndet. I de allra flesta fall torde regeln inte medföra några tillämpningssvårigheter. Skulle någon gång tvistande parter ha olika mening huruvida man befinner sig i ett tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd torde domstolens bedömning få grunda sig, förutom på parternas skäl för sina ståndpunkter, på hur länge kollektivavtal tidigare har gällt och hur lång tid som har förflutit sedan kollektivavtal senast gällde. Någon hjälpregel om rätt att väcka talan viss tid efter det att kollektivavtal löpt ut eller liknande har inte ansetts behövas.

Med den här beskrivna fördelningen enligt 1 och 2 55 av målen mel- lan AD och tingsrätterna kommer sålunda tvister om kollektivavtal att prövas av AD som första domstol utom när talan väcks på egen hand av enskild arbetsgivare eller arbetstagare som tillhör, eller har tillhört, av- talsslutande organisation men som inte har organisationens stöd i tvis- ten. Målen rörande MBL fördelas mellan AD och tingsrätterna på sätt som har beskrivits i det föregående.

Lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplat- sen är tillämplig enbart i kollektivavtalsreglerade och tillfälligt kollektiv- avtalslösa förhållanden. Lagen syftar till att ge ett stöd åt den fackliga verksamheten på arbetsplatserna och tvister om lagens tillämpning torde mot den bakgrunden på arbetstagarsidan praktiskt taget undantagslöst drivas av organisation. Detta medför att mål rörande förtroendemanna— lagen kommer att med enbart enstaka undantag höra till AD som första domstol. Om någon gång en arbetsgivare som tillhör arbetsgivarorgani- sation och därigenom är bunden av kollektivavtal skulle väcka talan utan stöd av sin organisation, skall målet dock tas upp av tingsrätt. Det- samma gäller om undantagsvis en facklig förtroendeman för talan utan stöd av sin organisation t. ex. om ogiltigförklaring av en uppsägning un- der åberopande av Så i lagen. I 125 förtroendemannalagen föreskrivs

• Sida 47
•  Original

Prop. 1976/77: 141 47

att mål om tillämpning av den lagen handläggs enligt arbetstvistlagen.

Enligt Zlä lagen (1976: 351 ) om styrelserepresentation för de an- ställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall i mål om tillämp- ning av lagen (med ett i detta sammanhang betydelselöst undantag) arbetstvistlagen gälla, i den mån tvisten avser förhållandet mellan före- taget och de anställda. Med hänsyn till styrelserepresentationslagens in- nehåll torde alla mål av hithörande slag höra till AD som första dom- stol.

Mål rörande lagen (1974: 12) om anställningsskydd skall enligt 15 första stycket arbetstvistlagen tas upp av AD som första domstol om ta- lan väcks av organisation på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan, eller av enskild arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal, under förutsätt— ning att kollektivavtal gäller när talan väcks eller att enskild arbetsta- gare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses i kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av. AD är enligt 1 5 andra stycket behörig i motsvarande mån även under tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd. I övrigt skall mål rörande anställningsskyddslagen prövas av tingsrätt som första domstol. Lagen innehåller i 42%”; en motsvarande hänvisning till arbetstvistlagen som i 125 förtroendemannalagen. Regleringen är den— samma i övrig anställningsskyddslagstiftning och annan lagstiftning rö- rande det enskilda arbetsavtalet, se t. ex. 75 lagen (1939: 727) om för- bud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., 95 lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare, 15 5 lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, 125 lagen (1976: 280) om rätt till föräldraledighet, 9å lagen (1970: 215) om ar- betsgivares kvittningsrätt, 23 (i lagen (1963: 114) om semester med mot- svarighet i 345 i den nya semesterlag som föreslagits i prop. 1976/77: 90 . Enskilda arbetsgivares och arbetstagares tvister rörande tillämpning- en av lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete handläggs på samma sätt enligt arbetstvistlagen utan särskild hänvisning till denna lag. Vid tvister i övrigt rörande anställningsvillkor, eller förhållandet i övrigt mellan enskilda arbetsgivare och arbetstagare, sker fördelningen mellan AD och tingsrätterna efter de här redovisade reglerna.

Enligt 42 % arbetarskyddslagen (1949:1) får skyddsombud inte hind- ras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare får inte heller tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor därför att han har utsetts till skyddsombud eller på grund av hans verksamhet som skyddsombud. Arbetsgivare som bryter mot dessa föreskrifter är skade- ståndsskyldig och rättshandlingar som strider mot föreskrifterna är ogil- tiga. Skyddsombud, som gör gällande att han tillskyndats försämrade ar- betsförhållanden eller anställningsvillkor med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, har enligt en avslutande bestämmelse i 425 rätt att behålla sina tidigare arbetsförhållanden och anställningsvillkor till

• Sida 48
•  Original

Prop. 1976/77: 141 48 dess frågan har slutligt prövats. Enligt 44 5 arbetarskyddslagen skall mål om tillämpning av 425 prövas av AD, dock att talan mot arbetstagare skall prövas av allmän domstol. Vidare föreskrivs att AD skall utan hin- der av 42 5 anställningsskyddslagen pröva mål som rör uppsägning eller aVSkedande av arbetstagare med anledning av hans uppdrag som skydds— ombud. Mål som prövas av AD enligt dessa bestämmelser skall enligt 445 tredje stycket arbetarskyddslagen handläggas enligt arbetstvistla- gen. I en till lagrådet den 24 mars 1977 avlåten remiss med förslag till arbetsmiljölag m.m. har föreslagits en samordning med annan arbets- rättslig lagstiftning på det sättet, att mål om motsvarigheter i arbetsmil- jölagen till 42 5 arbetarskyddslagen skall handläggas enligt arbetstvistla- gen och följa reglerna i denna om målens fördelning mellan AD och tingsrätterna. Denna samordning har ansetts böra genomföras redan i samband med de nu aktuella ändringarna i arbetstvistlagen och det före— slås därför nu ändring av 445 arbetarskyddslagen. Samma bedömning har gjorts i fråga om lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämiande åtgärder. Samordningen med de allmänna processreglema i arbetstvister behöver dock inte medföra något ingrepp i sistnämnda lag, eftersom 15 5 idenna hänvisar till arbetarskyddslagen. ..

För den offentliga sektorns del har hittills gällt en speeialreglering på det sättet, att mål rörande arbetskonflikter i strid mot de särskilda be- stämmelserna i 3 kap lagen (1976: 600) om offentlig anställning ( LOA) har förbehållits AD. Detta har framgått av 16 kap. 1 5 LOA i vilken har föreskrivits att mål om skadestånd enligt 3 kap. 65 i lagen prövas av AD och handläggs enligt arbetstvistlagen. Även på denna punkt har principen för målfördelningen mellan AD och tingsrätterna i 2 kap. 1 5 arbetstvistlagen ansetts böra få slå igenom. Detta har skett genom änd- ring av 16 kap. 1 5 LOA (se under 7.3 i det följande). Eftersom kollek- tivavtal täcker praktiskt taget hela den offentliga sektorn, och med hän- syn till andra stycket i förevarande 2 kap. 15, torde ändringens prak- tiska betydelse bli ringa. Med anledning av de här senast nämnda lag- ändringarna har hänvisningsregeln i 15 andra stycket i paragrafens hittillsvarande lydelse kunnat strykas.

[ 15 tredje stycket har den kumulationsregel som hittills stått i styc- ket lämnats oförändrad.

2kap.25

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tingsrätts behörighet att ta upp arbetstvister till prövning. Huvudregeln är oförändrat att annan arbetstvist än sådan som avses i 1 5 skall tas upp och avgöras av tings- rätt. Den faktiska innebörden av denna regel har däremot förändrats med ändringen av behörighetsreglerna i 1 5. Denna ändring har närmare beskrivits under 1 5.

I andra stycket av 25 har tagits upp regler som gör det möjligt för

• Sida 49
•  Original

Prop. 1976/77: 141 49

part som enligt 15 får väcka talan hos AD att i stället vända sig till tingsrätt. Tanken är att mål av begränsad betydelse från allmän arbets- rättslig synpunkt och i övrigt mål av mindre principiellt intresse skall kunna tas upp av tingsrätt, trots att t. ex. organisation står som kärande i målet och trots att det rör sig om kollektivavtalsreglerade förhållan- den.

Av styckets första mening framgår att det är enskild arbetsgivare, som själv har slutit kollektivavtal, och organisation på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan som har möjlighet att välja tingsrätt framför AD (jfr. 1 5 första stycket). Organisations valmöjlighet enligt regeln gäller dock enbart talan som organisationen för på egna vägnar. Detta hänger sam— man med att talan för organisationsmedlems del alltid kan föras hos tingsrätt i den formen, att medlemmen själv står som kärande i målet och att organisationen biträder honom med stöd av rättegångsfullmakt eller i egenskap av rättegångsbiträde. En möjlighet i nu förevarande pa- ragraf för organisation att föra talan på medlems vägnar även vid tings- rätt skulle få motsvaras av en vidgning av 4 kap. 5 5 till att gälla även hos tingsrätt. För en sådan ändring har inte tillräckliga skäl ansetts före- ligga.

När organisation står som svarande i arbetstvist har organisationen an- setts också böra få inverka på valet av domstol, i den mån AD i och för sig är behörig enligt 2 kap. 1 5. När organisationer står på ömse sidor i tvister om kollektivavtal eller tvister rörande tillämpning av MBL, eller i övrigt i tvister som rör kollektivavtalsreglerade förhållanden, har valet mellan AD och tingsrätt ansetts böra få träffas av båda sidor och AD blir behörig domstol om enighet icke uppnås. Motsvarande har ansetts böra gälla när enskild kollektivavtalsbunden arbetsgivare står på käran- desidan. Mot denna bakgrund har såsom förutsättning för val av tings- rätt framför AD i dessa fall ställts upp att det föreligger ett sådant skriftligt prorogationsavtal som avses i 10 kap. 165 rättegångsbalken , dvs. ett avtal som gäller antingen för en redan uppkommen tvist eller för framtida tvist. Samma regel har ställts upp för det fallet att en en— skild svarande är organiserad, eller har varit organiserad, och organisa- tionen därmed skulle ha varit berättigad att delta på svarandesidan i målet för den händelse detta hade stämts in till AD (jfr 4 kap. 5 5 and- ra stycket).

I paragrafens tredje stycke finns utan saklig ändring den tidigare i andra stycket intagna regeln om rätt att i arbetstvist stämma in arbetsgi- varen till tingsrätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist.

2 kap. 55

I denna och de två efterföljande paragraferna har i lagens hittills gäl- lande lydelse behandlats skilda frågor om vad som skall iakttas när en arbetstvist stämts in eller fullföljts till fel domstol. I 55 har behandlats

• Sida 50
•  Original

PI'OP. 1976/77: 141 50 det fallet att en arbetstvist rätteligen skulle ha tagits upp av AD som första domstol eller fullföljts till AD. I 6 5 har funnits regler om förfa- randet när en arbetstvist som enligt 2 5 skolat tas upp av tingsrätt väckts vid AD eller vid en tingsrätt som förklarats obehörig enligt forumreg- lerna i 10 kap. RB eller den särskilda forumregel som funnits i 2 5 and- ra stycket. Slutligen har i 75 funnits en regel om det fallet att ett mål felaktigt fullföljts till AD i stället för till hovrätt. Alla dessa regler finns kvar i 5 5 och efterföljande paragrafer. Vissa omredigeringar har dock gjorts med anledning av tillägg som gjorts till 5 och 6 55. Det första av dessa tillägg återfinns i 5 5 första stycket, som reglerar det fallet att en- skild medlem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation väcker talan vid tingsrätt under sådana omständigheter att organisationen skulle ha haft rätt enligt 4 kap. 5 5 att föra talan på medlems vägnar vid AD. De nya reglerna i 5 5 första stycket har nödvändiggjorts av att det enligt 1 5 i dess nya lydelse har blivit avgörande för AD:s behörighet som första domstol bland annat om talan väcks av organisation eller av enskild medlem eller förutvarande medlem i organisationen. Tanken med dessa nya behörighetsregler har inte varit att göra något ingrepp i den rätt or- ganisationerna hittills har haft att föra talan för sina medlemmar vid AD.

Tekniskt har frågan lösts så, att det har lagts på tingsrätterna att un- dersöka om det föreligger förutsättningar för rättegång inför AD enligt 2 kap. 15 och 4 kap. 5 5. Om enskild arbetsgivare eller arbetstagare stämmer in en arbetstvist till tingsrätt har tingsrätten att ta reda på om käranden är medlem i organisation, eller i förekommande fall om han varit medlem i organisation som slutit kollektivavtal vilket är föremål för tvist. Vidare skall undersökas om målet gäller sådan tvist som anges i 1 5 första stycket 1 eller 2, dvs. om det är en kollektivavtalstvist eller en tvist som avses i MBL eller om i varje fall kollektivavtal binder par- terna i målet (eller deras organisationer) eller målet berör enskild arbets- tagare som sysselsätts i arbete på vilket arbetsgivaren tillämpar kollektiv- avtal. Vid undersökningen har tingsrätten också att beakta bestämmel- sen i 1 5 andra stycket.

Om tillräckliga uppgifter inte lämnats redan i eller i anslutning till stämningsansökningen torde undersökningen få göras genom att tings- rätten förelägger käranden att komplettera ansökningen med vederbör- liga uppgifter. Eftersom det för enskilda arbetsgivare och i synnerhet enskilda arbetstagare ofta torde vara svårt att med tillförlitlighet avgöra. huruvida kollektivavtal föreligger resp. om kollektivavtal faktiskt tilläm- pas på ett visst anställningsförhållande utan att vara bindande för ar- betstagaren, torde tingsrättens frågor till den enskilde få särskilt inriktas på organisationstillhörigheten. Uppger den enskilde att han tillhör, eller under omständigheter som kan ha betydelse i sammanhanget har tillhört organisation, kan lämpligen vederbörliga frågor om kollektivavtalsbun—

• Sida 51
•  Original

Prop. 1976/77: 141 51

denheten och om föreliggande kollektivavtals betydelse för tvisten stäl- las till organisationen samtidigt som tingsrätten enligt föreskrifterna i 5 5 första stycket bereder denna tillfälle att avgöra om den vill föra ta- lan med stöd av 4 kap. 5 5. Med hänsyn till betydelsen för organisatio- nerna av deras rätt enligt 4 kap. 5 5 att bevaka rättegångar rörande träf- fade kollektivavtal och även i övrigt delta i medlemmars tvister med sin motpart i anställningsförhållandet, bör tingsrätt inte annat än i helt upp- enbara fall nöja sig med uppgift av enskild kärande att han visserligen tillhör (eller har tillhört) organisation men att förutsättningarna i övrigt för talan hos AD med stöd av 2 kap. 1 5 och 4 kap. 5 5 inte föreligger. Reglerna i 2 kap. 1 5 och 4 kap. 5 5 får sammantagna uppfattas som be- hörighetsregler för AD och tingsrätt är således inte behörig att pröva tvist som organisation haft rätt att få prövad vid AD som första dom- stol.

Kommer tingsrätt till resultatet att förutsättningarna för talan hos AD är uppfyllda och förklarar vederbörande organisation att den önskar föra talan hos AD, skall enligt 5 5 första stycket tredje meningen målet överlämnas till AD. Enligt paragrafens tredje stycke skall det då anses att talan har blivit väckt när den enskilde kärandens ansökan om stäm- ning kom in till tingsrätten. Detta har som framgår av förarbetena till 55 i dess äldre lydelse (prop. 1974: 77 s. 152) betydelse för bevarande av talerätt enligt de preskriptionsbestämmelser som finns i arbetsrättslig lagstiftning och i kollektivavtal.

Under remissbehandlingen har en remissinstans begärt att reglerna i 5 5 första stycket i stället skulle utformas som en skyldighet för enskild organisationsmedlem att redan vid talans väckande visa att organisatio— nen undandrar sig att tala på hans vägnar. Som skäl härför har åbero- pats dels att handläggningen blir tungrodd om det åläggs domstolen att bereda vederbörande organisation tillfälle att avgöra om den vill föra ta- lan, dels att det är otillfredsställande om frågan om tingsrättens behörig- het kan hållas öppen under mer eller mindre lång tid efter det att stäm— ningsansökningen har kommit in, i synnerhet som det inte sällan kan tänkas förekomma att brådskande åtgärder måste vidtas. Mot dessa i och för sig beaktansvärda synpunkter har emellertid ansetts böra vägas risken för rättsförlust om den enskilde ålades att vid risk att få sin talan avvisad redan i stämningsansökningen visa, att hans organisation inte är beredd att föra hans talan. Med de bestämmelser som finns i kollektiv— avtal och arbetsrättslig lagstiftning om preskription av rätt att föra ta- lan är det ofta av stor vikt för enskild medlem att kunna utan dröjsmål väcka talan vid domstol (jfr t. ex. 66 5 MBL). Eftersom en medlem inte alltid kan räkna med att på kort varsel få besked av sin organisation, om den vill föra hans talan, bör medlemmen inte vara förhindrad att an- hängiggöra talan även utan att först ha inhämtat sådant besked. Väljer man emellertid att ge försteg åt den synpunkten, torde den i första styc-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1976/77: 14 52 ket av förevarande paragraf beskrivna ordningen i övrigt vara den mest ändamålsenliga. Hinder föreligger ej mot att tingsrätt fattar beslut om brådskande åtgärd, t. ex. säkerhetsåtgärd, utan att behörighetsfrågan hunnit utredas.

1 andra stycket har med en omredigering utan betydelse i sak tagits upp de regler som tidigare stått i paragrafens första stycke. Regeln i det tidigare första styckets tredje mening har dock överförts till ett nytt stycke i paragrafen.

Enligt det nya andra stycket skall, i andra fall än som avses i första stycket, arbetstvist överlämnas till AD om den felaktigt stämts in till tingsrätt och om part begär sådant överlämnande. Framställs inte något sådant yrkande skall tingsrätten avvisa målet. Tingsrätten är dock skyl- dig att bereda parterna möjlighet att begära överlämnande till AD innan avvisningsbeslut meddelas. Vidare skall enligt andra stycket mål som fullföljts till AD efter det att tingsrätt avgjort målet trots att detta hade bort stämmas in direkt till AD, tas upp och avgöras av AD som om det hade väckts där. Målet skall i detta fall av AD undanröjas med stöd av 50 kap. 26 5 jämförd med 59 kap. 1 5 1 RB och, om part yrkar det, företas till handläggning av AD som första domstol. I båda de här be- skrivna fallen skall talan anses väckt när ansökningen om stämning kom in till tingsrätten.

Med ändringarna i 1 och 255 samt 5 5 första stycket torde det nya andra stycket få begränsad betydelse i praktiken. Ett fall som täcks av andra meningen i stycket är att tingsrätt har avgjort ett mål utan att beakta reglerna i första stycket. Blir det under pågående handläggning av ett mål hos tingsrätt känt för organisation att målet finns och att för- utsättningar föreligger för talan hos AD med stöd av 2 kap. 1 5 och 4 kap. 5 5, får det anses följa av första stycket i förevarande paragraf att tingsrätten då skall överlämna målet till AD om organisationen önskar det.

2kap. 65

I första stycket av denna paragraf har i lagrummets hittillsvarande ly- delse föreskrivits, att AD skall, om domstolen finner sig inte vara behö- rig enligt 1 5 att ta upp och pröva mål som väckts där, på yrkande av part hänvisa målet till tingsrätt som är behörig. En sådan hänvisning är bindande för tingsrätten, som har att utan stämning ta upp målet till be- handling. Talan vid tingsrätten anses väckt när ansökan som stämning kom in till AD. Käranden löper därmed inte risk att hans rätt till talan preskriberas till följd av att han förlorar tid genom att välja fel domstol. Framställs inte något yrkande om hänvisning till behörig tingsrätt, skall talan i stället avvisas av AD.

Denna bestämmelse om hänvisning till behörig tingsrätt står kvar i paragrafens första stycke. Den har emellertid byggts ut av hänsyn till

• Sida 53
•  Original

Prop. 1976/77: 141 53

ändringarna i behörighetsreglerna i 1 5, enligt vilka det för AD:s behö- righet som första domstol blir av betydelse om talan väcks av organisa- tion eller av medlem eller förutvarande medlem i organisation. De ny— tillkomna bestämmelscma kan sägas motsvara de nya reglerna i 5 5 för- sta stycket, som reglerar det fallet att enskild medlem väckt talan vid tingsrätt när hans organisation i själva verket hade velat föra hans talan vid AD.

Enligt de nya bestämmelserna i stycket skall AD för den händelse en- skild medlem eller förutvarande medlem i organisation har väckt talan hos domstolen och målet är av sådan beskaffenhet att det enligt 1 5 skall prövas av AD om organisation för talan, tillfråga den enskildes organi- sation om den vill föra talan med stöd av 4 kap. 5 5. Framgår det inte av stämningsansökningen eller därtill fogade handlingar om den enskilde käranden är, eller i förekommande fall har varit, organiserad måste den frågan först utredas genom föreläggande om komplettering på den punkten. Liksom hos tingsrätt bör frågan huruvida kollektivavtal gäller ställas till organisation snarare än till enskild medlem. Leder utred- ningen till att AD inte är behörig och yrkas inte hänvisning till tingsrätt, skall talan avvisas av AD.

Andra, tredje och fjärde styckena i paragrafen kvarstår oförändrade (se prop. 1974: 77 s. 154 ).

2 kap. 75

Till första stycket i denna paragraf har med oförändrad lydelse över- förts det tidigare andra stycket i 2 kap. 5 5. Regeln aVSer det fallet, att tingsrätt inte har uppmärksammat att tvist skall handläggas enligt ar- betstvistlagen eller att tingsrätt oriktigt har ansett att så inte skall ske och att detta har medfört att arbetstvist, eller del av en sådan, oriktigt har fullföljts till hovrätt och ev. därifrån till högsta domstolen. Målet skall då behandlas i hovrätt resp. i högsta domstolen på samma sätt som enligt 2 kap. 5 5 andra stycket i dess äldre lydelse (se prop. 1974: 77 s. "152).

Andra stycket motsvarar första stycket i paragrafens äldre lydelse (se prop. 1974: 77 s. 155 ).

2kap. 85

Paragrafen innehåller utan ändring bestämmelserna i 2 kap. 5 5 tredje stycket i lagens äldre lydelse (se prop. 1974: 77 s. 153 ).

3 kap. 1—3 55

I dessa paragrafer har intagits regler om utökning av ledamotsantalet med en sådan ämbetsmannaledamot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden, som avses i 3 kap. 2 5 tredje stycket, och en leda— mot som representant för de offentliga arbetsgivarna. De nya reglerna härom har behandlats i den allmänna motiveringen.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1976/177: 141 _ _54

I

3 kap. 4 5

I denna paragraf föreskrivs vad som skall ske när en ledamot är hind- rad att tjänstgöra i domstolen. I första stycket har hittills föreskrivits att vice ordförande får träda in i ordförandes ställe vid förfall för denne men att detsamma däremot inte gäller i fråga om ersättare för vice ord- förande. Med domstolens stora arbetsbelastning har det emellertid visat sig att det vore av värde om möjligheter kunde öppnas för ersättare för vice ordförande att i ordförandes ställe ombesörja förberedande åtgär- der och leda sammanträde för muntlig förberedelse. Hittills har detta behov tillgodosetts genom särskilda förordnanden för ett antal av ersät- tarna att handlägga sådana uppgifter hos AD. Genom ändring i andra meningen i 4 5 första stycket uppnås emellertid att ersättarna får denna behörighet redan i sin egenskap av ersättare för vice ordföranden. Lik- som tidigare gäller emellertid att ersättare för vice ordförande inte kan inträda i ordförandes ställe vid måls avgörande i sak.

I övrigt har enbart företagits en följdändring i paragrafens andra stycke.

3 kap. 6 5

I denna och följande paragrafer har samlats regler om AD:s domför- het. Huvudregeln om domförheten vid avgörande av mål har hittills funnits intagen i 65 med dess regler om den s. k. större sammansätt- ningen, bcstående av högst sju och lägst fem ledamöter. Vid sidan härav har 75 innehållit regler om den mindre sammansättningen (dvs. ordfö- rande jämte en ledamot för vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan) och 85 regler om behörighet för ordförande att vidta förberedande åt- gärder på domstolens vägnar. Slutligen har 95 innehållit bestämmelser om plenum.

Huvudregeln om den större sammansättningen står kvar i 65 första stycket med en ändring utan betydelse i sak. Detta betyder bl.a. att domstolen kan välja mellan att sammanträda med fem, sex eller sju ledamöter efter samma riktlinjer som tidigare ( prop. 1974: 77 s. 161 f.). Valet mellan s.k. allmän och särskild sammansättning sker också på samma sätt som tidigare.

Genom andra stycket sker den utvidgning av domstolens möjligheter att sammanträda i den mindre sammansättningen som har behandlats i den allmänna motiveringen. Reglerna i stycket täcker till en början alla de fall av handläggning i den mindre sammansättningen som har avsetts i 3 kap. 75 i lagens äldre lydelse, dvs. avgörande av överklagande mål utan huvudförhandling och vissa andra fall av avgörande utan huvud- förhandling (jfr 4 kap. 105 andra stycket i den äldre lydelsen), syn utom huvudförhandling, fattande av vissa beslut under rättegången och behandling av frågor om prövningstillstånd enligt 225 lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Formellt omfattar dom-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1976/77: 141 55

förhetsregeln även förberedande handläggning av målen i allmänhet, men detta innebär inte att avsikten har varit att inskränka på utrymmet för ordförande att ensam svara för sådan handläggning. Tvärtom har

detta utrymme utvidgats i påföljande paragraf. Reglerna i 6 5 andra stycket medför emellertid att ordförande kan ta upp fråga som anges i 7 5 i den mindre sammansättningen, på samma sätt som sådana frågor kan med stöd av 6 5 första stycket hänskjutas till domstolen i den större sammansättningen.

Utvidgningen av utrymmet för avgörande av mål i den mindre sam- mansättningen sker dels genom den ändring av 4 kap. 105 varigenom även mål som anhängiggjorts direkt hos AD kan avgöras materiellt av domstolen utan huvudförhandling, dels genom den nya regeln i 3 kap. 6 5 andra stycket att den mindre sammansättningen kan hålla huvudför- handling för avgörande av mål som saknar betydelse för ledningen av rättstillämpningen på domstolens verksamhetsområde och som även i övrigt är av enklare beskaffenhet. Sammantagna är reglerna avsedda att göra det möjligt för domstolen att avlasta den större sammansättningen mål som från rättsliga och andra synpunkter framstår som förhållande- vis okomplicerade och som därför kan avgöras av domstolen i den mind- re sammansättningen utan risk för att man därigenom åsidosätter ansprå— ken på en fullödig domstolsprövning. Vid huvudförhandling inför dom- stolen i den mindre sammansättningen kan behandlas mål i vilka man inte möter några nya eller annars betydelsefulla rättsfrågor, framför allt mål i vilka domstolen kan falla tillbaka på klara lagbestämmelser eller väl utvecklad praxis, och i vilka inte heller utredningen av de faktiska omständigheterna är särskilt omfattande eller på annat sätt mera kom— plicerad. Som exempel kan nämnas mindre komplicerade anställnings- skyddsmål och andra lagtillämpningsmål av liknande natur. Ytterligare exempel är mål rörande brott mot vissa bestämmelser i kollektivavtal av enklare beskaffenhet (såsom bestämmelser om skyldighet att teckna och vidmakthålla försäkring och bestämmelser av ordningskaraktär), och mål i övrigt om kollektivavtalstillämpning där det inte tvistas om kollek- tivavtals rätta tolkning. När målen ter sig förhållandevis okomplicerade från rättslig synpunkt och inte heller beror av prövningen av muntlig bevisning, kan det vara på sin plats med avgörande i sak på handling- arna av domstolen i den mindre sammansättningen. Är målet av mer principiell betydelse från andra än rena utredningssympunkter kan domstolen välja att företa det till avgörande i den större sammansätt- ningen men utan huvudförhandling. Fortfarande bör dock huvudför- handling i den större sammansättningen vara den form som anlitas för mål som inte ter sig från de här angivna synpunkterna väl lämpade för handläggning i enklare former.

l paragrafens sista stycke återfinns den regel om rätt för ledamot av domstolen i den mindre sammansättningen att begära hänskjutande av

• Sida 56
•  Original

Prop. 1976/77: 141 55 mål eller särskild fråga till den större sammansättningen, vilken hittills har funnits i 7 5 andra stycket. Regeln har jämkats av hänsyn till änd- ringen av reglerna om den mindre sammansättningen men är i övrigt i sak oförändrad. Det har inte ansetts böra göras någon sådan begräns— ning i fråga om tidpunkten för ledamots begäran om hänskjutande till den större sammansättningen, som har satts i fråga på något håll i re— missyttrandena.

3kap.75

I denna paragraf har samlats reglerna om ordförandes behörighet att vidta förberedande åtgärder i mål hos AD. Behörigheten omfattar lik- som enligt 8 5 i dess äldre lydelse sådana åtgärder som tillhör inledning- en av förfarandet, t. ex. utfärdande av stämning, förelägganden, kallelser rn. m., och hållande av muntlig förberedelse. Behörigheten för ordfö- rande har vidare utvidgats till att omfatta vissa i paragrafen närmare angivna beslut. Skälen härför har angivits i den allmänna motiveringen. Där har också framhållits att ordföranden alltid står fri att hänskjuta beslut av hithörande slag till domstolen i annan sammansättning, när be- slutet är förenat med någon rättsfråga av svårbedömd art eller när det eljest är av särskild betydelse. I fråga om behörigheten att avvisa mål har i lagtexten särskilt angivits, att ordföranden beslutar ensam enbart i uppenbara fall. De överväganden som ordföranden har att göra i fråga om meddelande av tredskodom behandlas också närmare i den allmänna motiveringen.

3 kap. 8 5

I denna paragraf återfinns den regel, som tidigare har funnits i para- grafens andra mening, om rätt för ordförande att uppdra åt lagfaren tjänsteman vid AD, vilken förordnats därtill av domstolen, att företa förberedande åtgärder och hålla muntlig förberedelse. En utvidgning av behörigheten har gjorts på det sättet, att sådan lagfaren tjänsteman får meddela beslut om avskrivning av mål (se 7 5 första stycket). Däremot omfattar hans behörighet inte sådana beslut som anges i 7 5 andra styc- ket.

3kap.95

Till andra stycket i denna paragraf har gjorts ett tillägg med anled- ning av den utökning av antalet ordinarie ledamöter som gjorts genom ändring i 1 och 3 55. När AD sammanträder i plenum bör lika många ledamöter delta för vardera av arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Eftersom domstolen efter ändringarna i 1 och 3 55 kommer att ha sju arbetsgivarledamöter och sex arbetstagarledamöter, har genom tillägget bestämts att endast en av de arbetsgivarledamöter som utses på förslag av Svenska kommunförbundet resp. Landstingsförbundet får delta när domstolen sammanträder i plenum. Vid valet mellan dessa ledamöter

• Sida 57
•  Original

Prop. 1976/77: 141 57

bör den som suttit längst i domstolen ha företräde och vid lika lång tid i domstolen den som är till levnadsåldern äldst. En regel härom bör skrivas in i domstolens instruktion.

I övrigt har företagits vissa ändringar i paragrafen av enbart redaktio- nell natur.

4 kap. 55

I denna paragraf regleras arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer- nas rätt att på medlemmarnas vägnar i arbetstvister väcka och utföra ta- lan hos AD och deras rätt att delta i rättegång inför AD tillsammans med medlem på svarandesidan. Inga andra ändringar har gjorts i para- grafen än sådana som följer av den enligt 2 kap. 1 och 2 55 ändrade för- delningen av arbetstvisterna mellan AD och tingsrätterna.

Enligt paragrafen i dess tidigare lydelse har gällt att enskild medlem, och i kollektivavtalstvister även förutvarande medlem i organisation som slutit avtalet, har fått på egen hand väcka talan hos AD om han kunnat visa, att hans organisation beslutat att inte tala på hans vägnar. Denna regel har utgått ur paragrafen som en följd av att de nya reglerna i 2 kap. 1 5 om AD:s behörighet som första domstol hänvisar enskilda organisationsmedlemmar att väcka talan hos tingsrätt. I specialmotive- ringen till 2 kap. 1, 2 och 5 && har utvecklats hur AD och tingsrätterna skall förfara för att säkerställa att arbetstvister stäms in till rätt domstol och att organisationerna får tillfälle att ta ställning till om de skall ut- nyttja sin rätt enligt 4 kap. 5 5 att föra talan hos AD. Det har här också påpekats, att en motsvarande rätt för organisationerna inte föreligger i rättegång inför tingsrätt men att ingenting hindrar att organisation med stöd av rättegångsfullmakt eller på annat sätt biträder medlem i sådan rättegång. Skulle organisation i ett sådant fall önska föra talan även för egen del, kan detta i allmänhet enligt 2 kap. 25 andra stycket ske utan hinder av att organisationens talan i och för sig är av den arten, att AD vore behörig som första domstol. Målen kan enligt kumulationsreglerna i 14 kap. RB handläggas gemensamt. Vill å andra sidan organisation föra talan hos AD endast i fråga om en del av medlems anspråk mot en motpart, kan AD med utnyttjande av kumulationsregeln i 2 kap. 1 & tredje stycket ta upp även återstående del av anspråket på talan av med- lemmen för egen del.

Andra och tredje styckena i paragrafen kvarstår oförändrade.

4 kap. 9 5

I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om förberedelsen av mål som anhängiggjorts vid AD som första domstol. Enligt paragra- fens inledande regler, som har lämnats oförändrade, skall förberedelse äga rum om AD efter prövning av inkommen ansökan utfärdar stäm- ning. AD avgör efter omständigheterna i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1976/77: 141 58

Vidare finns i paragrafen regler om kallelse till sammanträde för muntlig förberedelse och om vad som skall inträffa när båda parter eller en av dem inte inställer sig till sådant sammanträde. Enligt paragrafens hittills gällande lydelse skall domstolen avskriva målet om båda parter uteblir från sammanträde för muntlig förberedelse. Uteblir ena parten skall domstolen vidta åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för målets utredning. I annat fall skall målet sättas ut till huvudförhandling. Förutsättningen för dessa åtgärder är i båda fallen, trots att det inte uttryckligen anges i lagtexten, att den tillstädes— komne parten inte önskar att målet i stället skall avskrivas. Enligt en av— slutande regel i paragrafen i hittillsvarande lydelse gäller motsvarande regler för det fallet att svaranden vid skriftlig förberedelse underlåter att komma in med svaromål.

I paragrafen har nu företagits de ändringar som föranleds av att tredskodom införs som ett påföljdsalternativ vid ena partens utevaro från förhandling i mål som handläggs av AD som första domstol. Skälen för införandet av detta nya alternativ har utvecklats i den allmänna motiveringen. Där framgår också att tredskodomsinstitutet i arbetstvist— lagen är detsamma som i RB (se 44 kap. 8—10 55 RB). Detta innebär bl.a. att återvinning kan sökas mot tredskodom på motsvarande sätt som vid tingsrätt. Vidare har utvecklats vilka riktlinjer som bör följas vid AD:s val mellan tredskodom och andra alternativ när part uteblir från förhandling. Av 4 kap. 11 & framgår att tredskodom införs som ett påföljdsalternativ även vid parts utevaro från huvudförhandling i AD som första domstol.

Enligt de nya reglerna om tredskodom i 95 skall domstolen när den kallar till muntlig förberedelse ta ställning till om tredskodom bör kunna komma ifråga som påföljd vid parts utevaro. Den prövningen sker på handlingarna i målet. Uteblir ena parten från sammanträde för muntlig förberedelse skall i princip reglerna i 44 kap. Zå RB gälla. Detta innebär att den tillstädeskomne parten kan välja mellan tredsko— dom och avskrivning av målet. Tredskodom får inte meddelas om ej erinran om denna påföljd för utevaro har tagits in i kallelsen till förbe- redelsen. Yrkar han inte tredskodom skall målet avskrivas. Är det sva- randen som uteblir, får dock käranden enligt 44 kap. 25 andra stycket RB begära fortsatt muntlig förberedelse. Kommer svaranden inte heller vid detta senare tillfälle har käranden att välja mellan tredskodom och avskrivning av målet. I detta mönster av regler tillkommer emellertid enligt paragrafens tredje stycke att AD har att pröva om framställt yr- kande om tredskodom bör föranleda att sådan dom meddelas. Finner domstolen att detta inte bör ske, skall målet antingen sättas ut till fort- satt förberedelse, om detta bedöms vara till gagn för utredningen, eller sättas ut till huvudförhandling. Även i detta fall kan dock den tillstädes- komne parten i stället välja avskrivning av målet.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1976/77: 141 59

Av det sagda framgår, att det är AD och inte den tillstädeskomne parten som har att avgöra om alternativet till avskrivning skall vara tredskodom eller fortsatt handläggning av målet i syfte att få till stånd ett avgörande i sak. Självfallet har domstolen därvid att beakta vad den tillstädeskomne parten anser, men domstolen är inte bunden därav.

Vid skriftlig förberedelse gäller liksom tidigare att svarandes underlå- tenhet att inkomma med svaromål kan föranleda antingen att målet sätts ut till muntlig förberedelse, om detta kan antas vara till gagn för utred- ningen, eller att målet sätts ut till huvudförhandling. Tredskodom kan alltså inte komma i fråga som påföljd för sådan underlåtenhet under skriftlig förberedelse.

Av 3 kap. 7 & framgår att AD är domför med ensamdomare vid för— beredelse. T redskodom kan meddelas under förberedelsen av ordfö- rande i domstolen (eller av vice ordförande eller ersättare för denne, 3 kap. 4 5 första stycket).

Med reservation för vad som sagts i det föregående rörande tredsko— dom gäller i övrigt samma regler som tidigare rörande kallelse till förbe- redelse, valet mellan olika former för förberedelse och förfarandet vid förberedelse (se prop. 1974: 77 s. 179 ff).

4 kap. 10%

I denna paragraf finns bestämmelser om vad som skall iakttas vid måls avgörande sedan förberedelsen avslutats och om formerna för av- görande av mål i övrigt.

Enligt huvudregeln skall mål avgöras efter huvudförhandling. Dom- stolen kan dock i vissa fall skilja från sig mål även utan huvudförhand- ling. Vissa av dessa fall har redan tidigare upptagits i andra stycket av 10 å. nämligen avskrivning och avvisande av mål, meddelande av dom över yrkande som medgivits eller eftergivits och stadfästande av förlik- ning. Av 3 kap. 75 andra stycket framgår att sådana avgöranden kan meddelas under förberedelsen av ordförande på domstolens vägnar. De kan också meddelas av domstolen i den mindre eller den större sam- mansättningen utan att målet företas till huvudförhandling.

Som ytterligare fall tillhörande den här beskrivna kategorin har i pa- ragrafens andra stycke tagits upp meddelande av tredskodom. Av 4 kap. 9 & framgår dock, att sådant avgörande kan förutom vid huvudförhand- ling meddelas endast vid muntlig förberedelse.

I inget av de här angivna fallen föreligger något hinder mot att avgö— randet träffas vid huvudförhandling, om frågan kommer upp vid en så- dan. När det gäller avvisningsbeslut kan det ibland även vara lämpligt att hålla särskild huvudförhandling för att avgöra frågan. Sådan huvud- förhandling kan hållas innan förberedelsen har avslutats (jfr prop. 1974: 77 s. 184). Hänskjuts fråga om avvisning av mål till huvudför- handling. torde frågan regelmässigt vara av den arten att domstolen

• Sida 60
•  Original

Prop. 1976/77: 141 60 skall sammanträda i sin större sammansättning. Domstolen är dock i och för sig domför även med den mindre sammansättningen, om de i 3 kap. 6 & angivna förutsättningarna är uppfyllda.

I paragrafens tredje stycke har tagits upp regler om avgörande även i andra fall än de i det föregående nämnda av mål på handlingarna. Skä- len för denna vidgning av möjligheterna att träffa avgöranden utan hu- vudförhandling har utvecklats i den allmänna motiveringen. Av styckets text framgår, att det är en förutsättning för avgörande i denna form att åtminstone ena parten begär prövning på handlingarna och att domsto- len med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner att av- görande utan huvudförhandling lämpligen kan ske. Vidare föreskrivs att denna form för avgörande inte får anlitas mot parts bestridande med mindre det föreligger synnerliga skäl. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen skall synnerliga skäl anses föreligga bara om det är uppen- bart, att muntlig handläggning inte fyller någon uppgift och att parts bestridande inte bygger på legitima skäl.

4 kap. 115

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om huvudförhandling inför AD i mål som anhängiggjorts vid domstolen som första instans.

Paragrafen har i sin tidigare gällande lydelse innehållit regler om kal- lelse till huvudförhandling, om förfarandet vid parts utevaro från hu- vudförhandling och om uppskov med påbörjad huvudförhandling. I dessa regler har inte företagits andra ändringar än sådana som följer av att tredskodom införts som ett alternativ vid parts utevaro från huvud- förhandling. Ändringarna på denna punkt bygger på samma grund som motsvarande ändringar i 4 kap. 9å rörande tredskodom vid samman- träde för muntlig förberedelse.

Domstolen skall liksom tidigare i kallelse till huvudförhandling erinra om att parts utevaro kan medföra, att målet på yrkande av motparten företas till förhandling och avgörande i sak utan hinder av utevaron. Be- dömer AD att förutsättningarna härför föreligger med hänsyn till tvis- tens art och övriga omständigheter, skall dessutom tas in erinran i kal- lelsen om att utevaro kan medföra att tredskodom meddelas om till— städeskommen motpart yrkar det. Regler härom har tagits in i para- grafens tredje stycke.

Uteblir båda parterna från huvudförhandling skall liksom tidigare målet avskrivas.

Vid ena partens utevaro från huvudförhandling har motparten enligt de nya reglerna liksom vid förberedelse i princip att välja mellan av- skrivning av målet och tredskodom, i den mån målet är av sådan art att tredskodom kan komma i fråga och domstolen har erinrat om denna påföljd i kallelsen till förhandlingen. Är detta inte fallet eller finner domstolen vid förhandlingen att tredskodom inte bör komma i fråga,

• Sida 61
•  Original

Prop. 1976/77: 141 61

kan den tillstädeskomne parten i stället yrka att målet skall företas till förhandling för avgörande i sak. Framställer parten inte yrkande härom skall målet avskrivas.

Rörande förfarandet vid huvudförhandling har som nämnts inte före- tagits några ändringar i vad som tidigare gällt (se prop. 1974: 77 s. 184 ff.). Inte heller har det gjorts annan ändring i paragrafens tredje stycke, som handlar om uppskov med påbörjad huvudförhandling och om domstolens möjligheter att företa mål till fortsatt huvudförhand- ling. än att dess bestämmelser har tagits upp i fjärde stycket.

5 kap. l &

Enligt de nya behörighetsreglerna i 2 kap. 1 och 2 åå kan det i vissa fall förekomma att part som är förhandlingsskyldig enligt MBL eller en- ligt kollektivavtal har att väcka talan vid tingsrätt. Mot den bakgrunden har det krav att rättegång skall föregås av förhandling, som ställs upp i 4 kap. 7 & arbetstvistlagen, ansetts böra gälla även för rättegången vid tingsrätt. En regel härom har tagits in i första stycket av 5 kap. 1 5. In- nebörden av kravet på föregående förhandlingar är detsamma som vid AD (se prop. 1974: 77 s. 174 f.).

Andra stycket i paragrafen täcker även det fallet att kollektivavtal är föremål för tvist inför tingsrätt och att ena eller båda kollektivavtalspar- terna inte deltar i rättegången. Regelns syfte har ansetts kunna bli tillgo- dosett utan att det, som en remissinstans satt i fråga, har behövt före- skrivas skyldighet för kollektivavtalspart att yttra sig.

Övcrgångsbestämmelser

Enligt övergångsbestämmelserna skall de nya reglerna i arbetstvist- lagen träda i kraft den 1 juli 1977. I fråga om behörighetsreglerna och reglerna om överlämnande av mål till annan domstol föreskrivs dock som ett undantag att äldre regler i 2 kap. 1, 2 och 5—7 åå gäller i deras äldre lydelse beträffande mål, som har kommit in till domstol före den 1 juli 1977.

7.2. Lagen om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsan- språk i anställningsförhållanden

Genom ändringar i 25 i denna lag genomförs för mål om lagsökning och betalningsföreläggande inom lagens tillämpningsområde arbetstvist- lagens nva princip om överförande till tingsrätterna av arbetstvister, som väcks Och utförs av enskild medlem i arbetsgivar- eller arbetstagar- organisation. Enligt 25 i dess hittills gällande lydelse har tvistigt mål om lagsökning eller betalningsföreläggande skolat överlämnas till AD, om den domstolen varit behörig att pröva tvist om anspråket. Enligt de nya reglerna skall lagsöknings- och betalningsföreläggandemål slutföras

• Sida 62
•  Original

Prop. 1976/77: 141 62

vid tingsrätt, även om de är tvistiga, för den händelse vederbörande or- ganisation inte förklarar att den önskar föra talan vid AD med stöd av 4 kap. 55 arbetstvistlagen. Detta framgår av 1 %, som kvarstår oföränd- rad, och av 25 i den nya lydelsen. Samma regel skall gälla när ansökan om återvinning görs enligt 35 & lagsökningslagen.

Vid sidan av den här berörda ändringen i fråga om de hithörande må- lens avgörande har gjorts ändringar av enbart redaktionell natur i 2 &.

7.3. Följdändringar

Medbestämmmzdelagen. I 215 har gjorts en ändring i andra stycket som en följd av att mål som avses i paragrafen rörande tystnadsplikt skall kunna prövas även av tingsrätt. Uttrycket ”slutligt avgjord” i tredje stycket betyder efter ändringen i behörighetsreglerna lagakraft- vunnet avgörande av tingsrätt eller slutligt avgörande av AD. I 70 5 har gjorts en likadan ändring i syfte att markera, att mål rörande tillämp- ningen av MBL eller kollektivavtal kan även i tingsrätt i motsvarande mån som i AD handläggas inom stängda dörrar. Paragrafen komplette- rar de allmänna reglerna om inskränkning av offentligheten inför dom- stol i 5 kap. 1 5 andra stycket RB och lagen (1947: 630) om inskränk- ning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar. Möjligheterna att förordna om stängda dörrar gäller inte endast i mål om tystnadsplikt enligt 21 & MBL, utan även när det i övrigt råder tvist om tillämpningen av MBL eller om kollektivavtal och förhandlingen in- för domstol kan komma i beröring med sådana ekonomiska och person- liga förhållanden som åsyftas i 70 5. Rörande förarbetena till 70 å se prop. 1975/76: 105 Bilaga 1 s. 433 f, 519 f, 539. — I 31, 34, 35 och 37 så har slutligen också ordet arbetsdomstolen bytts ut mot ordet dom- stol. Detta har skett som en följd av att genom ändringarna i 2 kap. ar— betstvistlagen även kollektivavtalstvister och tvister rörande MBL i för- hållandet mellan kollektivavtalsbundna parter kan komma att höra till tingsrätt såsom första instans, om tvisten väcks av enskild medlem i ar- betsgivar- eller arbetstagarorganisation. Med hänsyn till karaktären av de tvister, som avses i 31 & MBL, torde det bli ytterst ovanligt, om ens över- huvud förekommande, att sådana tvister kommer att föras till tingsrätt som första instans genom att organisation avstår från sin rätt enligt 4 kap. 5 & arbetstvistlagen att föra talan på medlems vägnar. I-Iävning av kollektivavtal enligt 31 & första stycket MBL torde för övrigt kunna kom- ma i fråga enbart på talan av part i avtalet. I mål som avses i 34, 35 och 37 55 MBL synes det kunna bli vanligare att tingsrätt blir behörig till följd av att organisation underlåter att föra talan. Här bör också erinras om vad som sagts i anslutning till 2 kap. 2 5 andra stycket ar- betstvistlagen om möjligheterna för organisation att för egen del, och såsom biträde åt medlem, föra talan hos tingsrätt som första instans.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1976/77: 141 63

— Enligt 49 & MBL har förlikningsman att vända sig till AD med där avsedda ärenden. På denna punkt görs inte någon ändring.

Lagen om offentlig anställning. Genom ändring i 16 kap. 15 i lagen har arbetstvistlagen gjorts generellt tillämplig på handläggningen av ar- betstvister inom LOA:s område. Ändringen har kommenterats under 2 kap. 1 5 i specialmotiveringen till ändringarna i arbetstvistlagen.

Enligt den nya lydelsen av 17 kap. 2 & LOA får domstol interimistiskt förordna att arbetstagare skall avgå från anställningen vid ålder som av- ses i 7 kap. 3 & LOA, dvs. vid ålder som anges i pensionsavtal.

Som framgår av den allmänna motiveringen är de flesta arbetstagare med statligt reglerad tjänst skyldiga att avgå när de uppnår övre grän- sen av den pensioneringsperiod som gäller för tjänsten. Under vissa förutsättningar kan myndigheten emellertid enligt det allmänna pen- sionsavtalet genom särskilt beslut förklara arbetstagaren avgångsskyldig redan vid periodens nedre gräns eller vid någon tidpunkt under perio- den. Ett sådant beslut får verkställas först sedan det har vunnit laga kraft (17 kap. 1 5), om annat inte bestäms genom interimistiskt förord- nande enligt 17 kap. 2 5.

Med hittillsvarande lydelse av paragrafen har sådant interimistiskt förordnande om avgångsskyldighet kunnat meddelas med verkan bara från pensioneringsperiodens övre gräns resp. pensionsålderns uppnående (jfr prop. 1975/76: 105 Bilaga 2 s. 252, 268). Möjligheten till interimis- tiskt förordnande vidgas nu till att kunna avse avgång redan vid pen- sioneringsperiodens nedre gräns eller vid vilken tidpunkt som helst un- der pcnsioneringsperioden, räknat från vad som följer av myndighetens beslut.

Arbetarskyddslagen. Ändringen i 445 arbetarskyddslagen har kom- menterats under 2 kap. 15 i specialmotiveringen till ändringarna i ar- betstvistlagen.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen

att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

2. lag om ändring i lagen (1974: 372) om lagsökning och betalnings- föreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden,

3. lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetsli- vet,

4. lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning,

5. lag om ändring i arbetarskyddslagen(1949: 1).

• Sida 64
•  Original

Prop. 1976/77: 141 64

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före— dragandcn har lagt fram.

• Sida 65
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga

Åtgärder för att minska arbetsdomstolens arbetsbörda

Promemoria utarbetad inom arbetsmarknads- departementet

Ds A 1977: 3 5 Riksdagen 1976/77. ] saml. Nr 141

• Sida 66
•  Original

• Sida 67
•  Original

Prop. 1976/77: 141 67

Innehåll Sid 1 Inledning .............................................. 69 2 Allmänna utgångspunkter ................................ 69 3 Gränsdragningen mellan arbetsdomstolens och tingsrätternas be- hörighet .............................................. 75 4 Arbetsdomstolens sammansättning .......................... 84 5 Rättegångsförfarandet vid arbetsdomstolen .................. 89 5.1 Inledande synpunkter ................................ 89 5.2 Tredskodom som påföljd vid utevaro .................. 91 5.3 Måls avgörande utan huvudförhandling ................ 97 6 Sammanfattning ........................................ 99 Bilaga Lagförslag

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

Prop. 1976/77: 141 69

Sammanfattningsvis kan sägas att arbetssituationen vid arbetsdom- stolen f.n. är ansträngd. Några tecken på att måltillströmningen ännu har nått sin kulmen finns emellertid inte. Tvärtom är tendensen som förut nämnts i starkt stigande. Dessutom finns det anledning räkna med att vissa arbetsrättsliga reformer som nyligen har genomförts kommer att ta domstolens resurser i anspråk i betydande omfattning.

Den 1 januari 1976 infördes nya bestämmelser om ansvaret för funk- tionärer i offentlig verksamhet. Genom denna reform har det tidigare straffrättsliga ansvaret för ämbetsbrott avskaffats i väsentliga avseen- den och ersatts av ett privaträttsligt ansvar av huvudsakligen samma natur som det som tillämpas på den privata arbetsmarknaden. I pro- cessuellt avseende innebär reformen att både de disciplinmål som ti- digare har prövats i administrativ ordning och de disciplinärenden som kan tillkomma som följd av den nya regleringen skall handläggas i samma ordning som andra arbetstvister. Arbetsdomstolen är således numera behörig att pröva tvister beträffande offentliga tjänstemän om

• Sida 72
•  Original

Prop. 1976/77: 141 72

åläggande av disciplinpåföljd, om avskedande, om avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse och om förflyttning. Även tvister från den offentliga tjänstemannasektorn om avgångsskyldighet i samband med pensionering, om skyldighet att underkasta sig läkarundersökning och om avstängning på grund av sjukdom omfattas av arbetsdomstolens behörighet.

Dessa nya bestämmelser grundar sig på ett förslag av ämbetsansvars- kommittén. Enligt kommittén var det tydligt att denna reform skulle komma att medföra en inte obetydlig ökning av arbetsdomstolens ar- betsbörda, även om det dock måste bedömas som osäkert hur stor ökningen kunde bli. I samband härmed redovisade kommittén vissa statistiska uppgifter rörande antalet disciplinmål m.m. som handlagts vid regeringsrätten under åren 1966—1969. På grundval av detta siffer- material har arbetsdomstolen i sin petitaskrivelse för budgetåret 1977/78 beräknat att reformen kommer att öka antalet mål vid domstolen med åtminstone 35 om året. Även om endast ett fåtal tvister av detta slag har förekommit vid domstolen under det år som de nya bestämmelserna nu har varit i tillämpning torde det på sikt vara realistiskt att räkna med en ökning av den omfattning som domstolen har antagit.

Ännu större betydelse för den framtida målutvecklingen vid arbets- domstolen kommer lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbets- livet (medbestämmandelagen) att få. Denna lag, som trädde i kraft den 1 januari 1977, innebär en omfattande och genomgripande re- formering av den tidigare lagstiftningen på den kollektiva arbetsrät- tens område. Lagens främsta syfte är att främja kollektivavtal om med- bestämmanderätt för de anställda i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, dvs. även i frågor om företags- ledning etc. Uppkommer tvist om tillämpningen av sådant avtal eller om arbetsskyldighet, har den kollektivavslutande fackföreningen s.k. tolkningsföreträde, dvs. föreningens uppfattning gäller tills frågan har avgjorts genom förhandlingar eller i sista hand av arbetsdomstolen. Även i lönetvister slår arbetstagarpartens uppfattning om löneavtalets rätta innebörd igenom, om inte arbetsgivaren omgående tar initiativet om arbetsskyldighet, har den kollektivavtalsslutande fackföreningen s. k. primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren i vissa fall. Enligt des- sa regler måste arbetsgivaren ta initiativ till förhandlingar med de fackliga organisationerna innan han fattar beslut om viktigare föränd- ring av sin verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör förhandlingsberättigad organisation. Den primära förhandlingsskyldigheten har förenats med regler om skyldig- het för arbetsgivaren att fortlöpande informera i första hand den lo- kala arbetstagarorganisationen om sin verksamhet och personalpolitik. Slutligen kan nämnas att arbetsgivaren är skyldig att på eget initiativ förhandla med kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation innan han

• Sida 73
•  Original

Prop. 1976/77: 141 73

anlitar utomstående arbetskraft för att utföra visst arbete. Han får inte heller besluta eller verkställa sådan åtgärd, om arbetstagarorganisationen lägger in veto mot åtgärden under åberopande att den kan antas med- föra åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet eller att den annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom branschen.

Att medbestämmandelagen på sikt kommer att påverka arbetsdom- stolens arbetsbörda i avsevärd mån kan det knappast råda någon tve- kan om. Hur snart lagen kan få denna effekt är det emellertid f.n. svårt att uttala sig om. I och för sig kan de nya reglerna om primär förhandlingsskyldighet tämligen omgående ge upphov till tvister huru- vida arbetsgivaren har iakttagit denna skyldighet och om påföljd för överträdelse av dessa regler. Även infonnationsreglerna och reglerna om facklig vetorätt vid anlitande av utomstående arbetskraft kan inom en nära framtid föranleda tvister som i sista hand får avgöras av arbetsdomstolen. Däremot är det mindre sannolikt att domstolen under den närmaste tiden får anledning att pröva mål om tolkning eller till- lämpning av sådana medbestämmandeavtal som kan ingås enligt de nya reglerna. I vart fall under år 1978 torde dessa regler emellertid kom- ma att på ett mera påvisbart sätt ge utslag i måltillströmningen till arbetsdomstolen. I sammanhanget bör beaktas att dessa tvister kan kräva skyndsam handläggning i vissa fall. Parterna kan nämligen i flertalet tvister begära s. k. interimistiskt beslut, dvs. beslut som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen av tvisten.

En omständighet som också kan få betydelse för arbetsdomstolens arbetsbörda är att det tidigare lagreglerade avtalsförbudet på den offent- liga sektorn har tagits bort i den samtidigt med medbestämmandelagen antagna lagen (1976: 600) om offentlig anställning och ersatts av ett särskilt regelsystem i det på området träffade särskilda huvudavtalet. Härigenom har utrymmet för kollektivavtalsregleringen vidgats be— tydligt, och arbetsdomstolen kan därför småningom komma att till— föras fler kollektivavtalstvister från detta område än det fåtal som hit- tills har förekommit vid domstolen (i genomsnitt sex per år).

Även om det i dagens läge inte går att bilda sig någon säker upp- fattning om den framtida måltillströmningen till arbetsdomstolen ger den nu lämnade framställningen klart vid handen att särskilda åtgärder måste vidtas, om domstolen i fortsättningen skall fylla sin uppgift att snabbt slita uppkommande tvister på arbetsmarknaden. Därvid kan man gå till väga på två sätt. Dels kan man söka begränsa måltillström— ningen till domstolen, så att dess totala arbetsbörda minskar. Dels kan man inrikta sig på att ytterligare öka domstolens arbetskapacitet.

Ett sätt att begränsa måltillströmningen till arbetsdomstolen skulle i och för sig kunna vara att inskränka arbetstvistlagens tillämpningsom- råde. Lagen är f. n., med vissa undantag, tillämplig på alla tvister som rör förhållandet emellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid lagens till-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1976/77 : 141 74

komst uttrycktes farhågor för att arbetsdomstolen genom ett så vid- sträckt tillämpningsområde skulle komma att tillföras en mångfald tvister som saknade större arbetsrättsligt intresse. Dessa farhågor har emellertid hittills visat sig sakna grund. Vid en genomgång av de mål som efter den 1 juli 1974 har kommit in till arbetsdomstolen som första instans eller fullföljdsinstans är det svårt att finna exempel på tvister som hellre borde ha prövats inom det allmänna domstolsväsendet, dvs. i sista hand av hovrätt eller högsta domstolen. Ett snävare tillämpnings- område för arbetstvistlagen är alltså i varje fall f. n. inte sakligt moti- verat.

En annan fråga som diskuterades ingående vid arbetstvistlagens till— komst var om tingsrätternas avgöranden i arbetstvister skulle kunna överklagas direkt till arbetsdomstolen eller om hovrätt borde utgöra mellaninstans. Enligt några remissinstanser riskerade arbetsdomstolen i ett tvåinstanssystem att tillföras så många överklagade mål från tings- rätterna att dess karaktär av prövningsinstans för principiellt viktiga arbetstvister gick förlorad. Departementschefen höll emellertid för tro- ligt att det tillskott av överklagade mål som kunde bli följden, om ar- betsdomstolen gjordes till andra i stället för tredje instans, inte i någon större utsträckning skulle komma att påverka dess arbetsbörda. Denna uppfattning delades av riksdagen. Hur utvecklingen i praktiken har ge- staltat sig framgår av tabell 2.

Tabell 2 Antalet överklagade mål vid arbetsdomstolen efter den 1 juli 1974

Inkomna Avgjorda mål gm Summa av- Balans mål dom beslut gjorda mål 1974 (andra halvåret) 3 0 2 2 1 1975 19 3 14 17 3 1976 39 15 9 24 18

Även om antalet överklagade mål har tilltagit betydligt under det senaste året ger tabell 2, sammanställd med tabell 1, vid handen att dessa mål ännu så länge utgör ett begränsat problem i förhållande till de mål som kommer in till arbetsdomstolen som första domstol. De överklagade målen utgör nämligen bara 8,3 % av det totala antalet mål som har kommit in till arbetsdomstolen efter den 1 juli 1974. Ser man enbart till statistiken för år 1976 är andelen visserligen något högre (11,1 %), men den ligger alltjämt på en ganska blygsam nivå. I sammanhanget bör även beaktas att de överklagade målen ofta be- reder domstolen mindre arbete än de andra målen. I ett förhållandevis stort antal av de överklagade målen inskränker sig arbetsdomstolens befattning med målen till en prövning av interimistiska yrkanden, kvar- stadsyrkanden eller andra processuella yrkanden som alltså inte rör

• Sida 75
•  Original

Prop. 1976/77: 141 75

själva sakfrågan. En del mål, som omfattas av lagen (1974: 8) om rätte- gången i tvistemål om mindre värden, faller vidare bort på grund av det dispensprövningssystem som gäller enligt den lagen. Och i de kvar- stående mål där arbetsdomstolen får göra en fullständig överprövning av sakfrågan är den förberedande handläggningen och domskrivningen i regel mindre arbetskrävande än i andra fall. , Slutsatsen av det anförda blir att det f. n. inte finns anledning att föra in hovrätt som en instans mellan tingsrätt och arbetsdomstolen. I stället bör undersökas om den allt kraftigare ökningen av de mål som enligt nuvarande kompetensregler får stämmas in direkt till arbetsdomstolen kan hejdas genom en justering av dessa kompetensregler, så att tings- rätt i fortsättningen blir första instans för vissa av dessa mål. Den frågan behandlas närmare i avsnitt 3.

När det gäller frågan vilka åtgärder som kan behöva sättas in för att öka arbetsdomstolens arbetskapacitet är det tydligt att det i längden inte räcker med en fortsatt utökning av kanslipersonalen. Det torde nämligen stå utom all tvekan att domstolen med oförändrade arbets- former har begränsade möjligheter att ytterligare höja sin awerknings- takt, om inte en förstärkning sker även på ledamotssidan. Som fram- hållits vid tillkomsten av arbetstvistlagen bör man emellertid i det längsta undvika att tillföra domstolen fler ledamöter än den f. n. be- står av. På någon punkt kan visserligen en utökning ske utan att dom- stolens karaktär riskerar att gå förlorad. I övrigt bör man emellertid i första hand undersöka om det inte går att minska arbetsbelastningen för ledamöterna genom att domstolens arbetsformer ändras på olika sätt. Detta torde framför allt kunna ske genom en justering av sam— mansättningsreglerna och reglerna om rättegångsförfarandet. Hithö- rande frågor tas upp till närmare behandling i avsnitten 4 och 5.

Det bör framhållas att de åtgärder som föreslås i det följande inte innebär några radikala ingrepp i den nuvarande regleringen av rätte- gången i arbetstvister. Med hänsyn till osäkerheten om hur den framtida målutvecklingen kan komma att gestalta sig bör man inte nu överväga några genomgripande förändringar i arbetsdomstolens verksamhet.

betydelse. En forumregel som innebär att arbetsdomstolens behörighet som

första domstol begränsas till — förutom mål som avses i medbestäm- mandelagen eller förtroendemannalagen — mål där anställningsförhål- landet regleras av kollektivavtal skulle skära bort ett rätt betydande antal av de nuvarande målen. Till skillnad från en forumregel som tar sikte enbart på de rena kravmålen skulle den även ta undan en del mera tungrodda mål. Den skulle emellertid slå ojämnt. Sålunda är det inte något som säger att t.ex. anställningsskyddsmål skulle inrymma mindre principiellt betydelsefulla frågor bara därför att anställnings- förhållandet inte regleras av kollektivavtal. Vad anställningsskydds- målen beträffar bör vidare beaktas att även arbetstagarorganisation som inte har träffat kollektivavtal har rätt till allmänt skadestånd, om en arbetsgivare åsidosätter anställningsskyddslagens bestämmelser gente- mot en medlem i organisationen. Att arbetstagarorganisationen bör kunna föra sin skadeståndstalan vid arbetsdomstolen, även om organi- sationen inte är bunden av kollektivavtal, har hittills inte satts i fråga.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1976/77: 141 31

Uppenbarligen skulle det emellertid inte vara någon lämplig ordning, om arbetstagarens talan i ett sådant fall måste utföras vid tingsrätt där- för att anställningsförhållandet inte regleras av kollektivavtal. Den förut angivna forumregeln skulle därför behöva förses med ett undantag för detta fall. Härigenom skulle regeln emellertid genombrytas på ett av- görande sätt.

Det nu sagda talar för att man bör söka en annan lösning för att begränsa måltillströmningen till arbetsdomstolen i första instans. Det

kan då finnas anledning att överväga om arbetsdomstolen i fortsätt- ningen bör vara behörig att pröva tvister där en organiserad arbets- givare eller arbetstagare själv väcker och utför talan vid domstolen därför att hans organisation undandrar sig att göra det för hans räkning. De fall där en enskild arbetsgivarmedlem väcker och utför talan vid arbetsdomstolen torde vara sparsamt förekommande. Däremot är det inte ovanligt att en enskild arbetstagarmedlem saknar stöd av sin organi- sation vid utförande av talan i domstolen. Detta framgår av tabell 5.

Tabell 5 Till arbetsdomstolen under tiden den 1 juli 1974 —— den 30 juni 1976 inkomna mål där medlem av arbetstagarorganisation har väckt och utfört talan utan stöd av sin organisation

1.7.1974— 1 .1975— Summa 30.6.1975 3 6.1976

Olovlig stridsåtgärd Kollektivavtal Föreningsrättskränkning Förtroendemannalagen Anställningsskydd 1 Kvittning

Semesterkrav Lönekrav i övrigt Pensionskrav Återbetalning av lön Ovrigt

'— U| OOO—NUNOOOOUIO

.7 0. 0 3 0 0 34 0 4 4 l 0 6

IJOOOONOQOONO

(» 0

52

en N

Anmärkning: Se anmärkningen till tabell 3.

Tabellen visar att medlem i arbetstagarorganisation har väckt och ut- fört talan vid arbetsdomstolen utan stöd av sin organisation i 15,7 % av de mål som har kommit in till domstolen som första instans. Då har inte beaktats de inte så sällan förekommande fall där en enskild med- lem har fört talan i ett från tingsrätt överlämnat mål om betalnings- föreläggande. Räknar man bort samtliga överlämnade mål om betal- ningsföreläggande, ökar andelen mål vari enskild medlem har fört talan till 18,1 %. Bland anställningsskyddsmålen utgör denna andel 21,7 %, medan den för de rena kravmålen uppgår till 16,7 %.

Vid tillkomsten av arbetstvistlagen diskuterades ingående om en med- lem vars organisation undandrar sig att föra hans talan skulle ha rätt

• Sida 82
•  Original

Prop. 1976/77: 141 82 att själv föra sin talan vid arbetsdomstolen. Departementschefen fram— höll att det i ett sådant fall förelåg en risk för att målet inte på samma sätt som när en organisation för medlemmens talan skulle vara förberett genom förhandlingar mellan parterna. Rätt att påkalla förhandling till- kommer nämligen inte enskilda medlemmar i en arbetstagarorganisa- tion. Mcd hänsyn härtill skulle det enligt departementschefen kunna te sig följdriktigt att enskilda medlemmar som saknar stöd av sin organi- sation inte tilläts att väcka talan vid arbetsdomstolen utan i stället fick vända sig till tingsrätt. Departementschefen ansåg emellertid inte på- kallat att då göra någon ändring i de regler om enskild medlems rätt att väcka och utföra talan i arbetsdomstolen som gällt alltsedan dom- stolens tillkomst. De fall när en medlem inte nöjer sig med organisa- tionens beslut att målet ej bör prövas i arbetsdomstolen antogs nämligen bli rätt fåtaliga. Vidare åberopades att organisationen vanligtvis har för- handlat för medlemmens räkning också när den sedermera har undan- dragit sig att föra dennes talan i arbetsdomstolen. Slutligen framhölls att det skulle vara klart olämpligt om en kollektivavtalstvist kom att prövas av annan domstol än arbetsdomstolen. Dessa uttalanden godtogs av riksdagen.

Även om de mål där en enskild medlem har fört talan i arbetsdom- stolen inte utgör någon större målkategori är det dock fråga om regel- bundet förekommande mål som erfarenhetsmässigt bereder domstolen ett väsentligt merarbete framför allt på förberedelsestadiet men även under den följande handläggningen. För domstolen skulle det därför innebära en inte obetydlig lättnad i arbctsbördan, om dessa mål i fort- sättningen fick börja i tingsrätt. I regel är målen också sådana att en behandling vid arbetsdomstolen i första instans inte ter sig motiverad.

Om mål där en medlem inte stöds av sin organisation undantas från arbetsdomstolens behörighet som första instans innebär det visserligen att även kollektivavtalstvister i vissa fall kan komma att prövas av tings- rätt. Olägenlleterna härav bör dock inte överdrivas. Redan i dag kan tingsrätt få anledning att avgöra innebörden av ett kollektivavtal som indirekt bestämmer anställningsvillkoren för en oorganiserad arbetstaga- re. Det kan vidare förutsättas att en organisation inte undandrar sig att föra en medlems talan när den gäller en betydelsefull kollektivavtalstolk- ningsfråga. I sammanhanget bör även beaktas bestämmelsen i 5 kap. 1 & arbetstvistlagen, som gäller också för rättegången i tingsrätt. Om anled- ning förekommer att kollektivavtal som har slutits av andra än par- terna i målet har betydelse för tvisten, skall de avtalsslutande parterna enligt denna bestämmelse beredas tillfälle att yttra sig i målet. Därige- nom kan de lägga fram sin syn på den omtvistade tolkningsfrågan. Slut- ligen kan framhållas att ett avgörande av tingsrätt som inte överklagas till arbetsdomstolen självfallet inte har något prejudikatsvärde.

Vidare kan framhållas att det för den medlem som inte stöds av sin

• Sida 83
•  Original

Prop. 1976/77: 141 83

organisation kan från kostnadssynpunkt vara en fördel att få föra talan vid en tingsrätt i hemorten. Han har sedan möjlighet att överklaga tings- rättens avgörande till arbetsdomstolen, om han inte är nöjd med ut- gången i målet. Härigenom kan målet visserligen dra ut längre på tiden än om han fick börja direkt i arbetsdomstolen. Men å andra sidan bör beaktas den tid som skulle ha förflutit för det fall att hans organisation hade fört hans talan och då först förhandlat för hans räkning innan målet stämts in till arbetsdomstolen.

Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att en medlem som saknar stöd av sin organisation inte ges rätt att väcka talan direkt vid arbetsdomstolen utan i första hand hänvisas till tingsrätt med sin tvist. Lagtekni5kt innebär denna lösning att regleringen av behörighetsfrågan kan göras mycket enkel. Enligt huvudregeln blir arbetsdomstolen be— hörig att som första domstol pröva arbetstvister där talan väcks av ar— betsgivar- eller arbetstagarorganisationen antingen för egen del eller för en medlems räkning. Rätt att väcka talan vid arbetsdomstolen bör vidare tillkomma arbetsgivare som har slutit kollektivavtal. En förut- sättning för domstolens behörighet bör dock i båda fallen vara att talan riktas mot annan än oorganiserad arbetstagare. Ett sådant krav gäller i princip f. n., och på denna punkt finns det inte anledning att göra någon ändring i de nuvarande reglerna. Det kan tilläggas att arbets- domstolen ändå kan pröva en talan mot oorganiserad arbetstagare, om denna talan med stöd av 2 kap. 1 å tredje stycket arbetstvistlagen hand- läggs gemensamt med en arbetstvist som omfattas av domstolens be- hörighet. Detta gäller bl. a. mål om påföljd för olovlig stridsåtgärd vari även oorganiserade arbetstagare har deltagit.

Samtidigt med att de nu angivna reglerna tas in i arbetstvistlagen bör den nuvarande talerättsregeln i 4 kap. 5 & denna lag ändras så att med- lem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation i fortsättningen inte får rätt att själv väcka talan vid arbetsdomstolen, om organisationen un— dandrar sig att göra det på hans vägnar. Denna regel bör vidare kom- pletteras med en föreskrift om att en sådan medlem väcker talan vid tingsrätt i en arbetstvist så skall hans organisation beredas tillfälle att ange om den vill utföra hans talan vid arbetsdomstolen.

Den nu förordade lösningen aktualiserar även en ändring av reglerna i lagen (1974: 372) om lagsökning och betalningsföreläggande för ford- ringsanspråk i anställningsförhållanden. Denna lag innebär, som förut nämnts, att lagsökning eller betalningsföreläggande kan utverkas vid tingsrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall handläggas enligt arbetstvistlagen. Om anspråket visar sig vara tvistigt, blir emellertid ar- betstvistlagens forumregler åter tillämpliga. Enligt nuvarande regler skall målet alltså då överlämnas till arbetsdomstolen som första dom- stol, om tvisten rör en organiserad arbetstagare.

Av tabell 3 framgår att 13 % av de mål som arbetsdomstolen under

• Sida 84
•  Original

Prop. 1976/77: 141 84

tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1976 haft att pröva som första dom- stol har utgjorts av överlämnade mål om betalningsföreläggande. Dessa mål, som uppgår till 44,4 % av de vid domstolen förekommande krav- målen, har sällan sådan principiell betydelse att det är befogat med en prövning i arbetsdomstolen redan som första instans. Ofta undandrar sig också organisationerna att föra sina medlemmars talan i dessa mål. I regel har förhandlingar inte heller skett innan målen handläggs vid arbetsdomstolen. Domstolen får därför inte sällan lägga ned större ar- bete på dessa mål än som svarar mot deras vikt från arbetsrättslig syn- punkt

Genomförs den ordningen att tvister där talan väcks av en enskild medlem skall tas upp och avgöras av tingsrätt innan de efter överkla- gande kan prövas av arbetsdomstolen, ter det sig följdriktigt att anspråk som en medlem framställer vid tingsrätt i form av ansökan om lagsök- ning eller betalningsföreläggande får i sin helhet behandlas där även om anspråket visar sig vara tvistigt. På samma sätt som skall gälla, om talan i stället hade väckts genom stämningsansökan, bör dock medlemmens organisation först beredas tillfälle att uppge om den vill föra medlem- mens talan vid arbetsdomstolen. Hör organisationen inte av sig eller förklarar den att medlemmen får föra sin talan själv vid tingsrätten, bör målet handläggas färdigt där. Tingsrättens avgörande bör dock givetvis kunna överklagas till arbetsdomstolen på samma sätt som i andra arbets- tvister.

Enligt de statistiska uppgifter som har redovisats tidigare skulle de båda nu förordade reformerna leda till att 28,7 % av de mål som arbets— domstolen f.n. prövar som första domstol faller bort. Totalt, dvs. de överklagade målen inräknade, skulle reformerna medföra att den nu- varande måltillströmningen minskar med 26,5 %. Oavsett att det sta- tistiska materialet är alltför bräckligt för att tillåta några långtgående slutsatser om den framtida utvecklingen är det dock antagligt att det verkliga bortfallet blir något lägre. Man får nämligen räkna med att en del av målen i stället kommer in till arbetsdomstolen som fullföljdsin- stan5. Vidare kan det tänkas att organisationerna i fortsättningen inte undandrar sig att föra en medlems talan i samma utsträckning som hit- tills har skett. Men i så fall uppnår man i stället den fördelen att målen då kommer att vara förberedda på ett helt annat sätt än de nu är när de kommer in till domstolen.

5.1. Inledande synpunkter

Reglerna om rättegångsförfarandet i 4 kap. arbetstvistlagen bygger på rättegångsbalkens regler om rättegången i dispositiva tvistemål. I mål som behandlas av arbetsdomstolen som första domstol dömer domsto- len i huvudsak efter rättegångsbalkcns regler för tingsrätt, medan rätte- gången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans bygger på de allmänna reglerna i rättegångsbalken om hovrättsprocessen. På vissa punkter inne- håller dock arbetstvistlagen avvikelser från de allmänna rättegångsreg— lerna. Dessa avvikelser har i stor utsträckning förebilder i 1928 års lag om arbetsdomstol och hänger samman med arbetsdomstolens ställning av Specialdomstol med särskild sammansättning, dess karaktär av en- instansdomstol i åtskilliga mål och slutinstans i andra mål och den sär— skilda arten av vissa av de mål som prövas av domstolen. Av särskild betydelse för utvecklandet av speciella regler om rättegången i arbets- domstolen har varit målen om tolkning och tillämpning av kollektiv- avtal. I sådana mål har tvisten ofta betydelse utanför förhållandet mel- lan de närmast inblandade parterna, den enskilde arbetsgivaren och den eller de berörda enskilda arbetstagarna. Detta återspeglas i rättegångs- reglerna, där flera bestämmelser har tillkommit just i syfte att tillgodose de utomstående kollektiva intressen som kan vara berörda av den en- skilda tvistens prövning.

I fråga om rättegångsförfarandet vid arbetsdomstolen som första dom- stol gäller enligt arbetstvistlagen bl.a. följande särskilda regler. För- beredelsen kan alltefter vad domstolen finner lämpligt vara muntlig eller skriftlig (4 kap. 9 å). I den praktiska tillämpningen inleds förberedelsen i regel genom skriftväxling och fortsätter med en muntlig förhandling. Det muntliga inslaget bedöms ofta som nödvändigt för att målet skall kunna bli tillräckligt berett för huvudförhandling. Part och ställföre- trädare för part kallas personligen till förberedelsen om det kan antas att denna därigenom främjas. Visar det sig vid den muntliga förhand- lingen att förberedelsen kan vinna på ytterligare skriftväxling, är dom- stolen oförhindrad att förordna därom. Om part uteblir från förhandling eller underlåter att komma in med skriftligt svaromål kan likväl hand- läggningen avslutas. Domstolen vidtar då åtgärder för fortsatt förbere— delse av målet, om den bedömer att detta är till gagn för utredningen, och sätter i annat fall ut målet till huvudförhandling. Till huvudförhand- lingen kallas part att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs

• Sida 90
•  Original

Prop. 1976/77: 141 90

för utredningen (4 kap. 11 å). Uteblir ena parten från sammanträde för huvudförhandling, kan motparten yrka att målet företas till förhandling och avgörs i sak. Erinran om denna påföljd av utevaro skall tas in i kal— lelsen till huvudförhandlingen. Uteblir båda parterna eller framställs inte yrkande om avgörande utan hinder av parts utevaro, avskrivs må- let. Parts utevaro vid muntlig förberedelse eller vid huvudförhandling kan däremot inte som vid allmän underrätt föranleda tredskodom. Nå- gon motsvarighet finns inte heller till möjligheten enligt rättegångsbal- ken för utebliven part att söka återvinning mot en dom som har med- delats efter förhandling i hans utevaro.

De särskilda reglerna på denna senaste punkt har praktiskt taget oför- ändrade förts över från 1928 års lag om arbetsdomstol. Vid tillkomsten av denna lag anfördes som motivering till dessa bestämmelser att arbets- domstolens avgöranden, särskilt i tolkningsfrågor, ofta har betydelse utöver det enskilda fallet. En på den närvarande partens framställning grundad tredskodom skulle lätt kunna missuppfattas som ett auktorita- tivt besked i tvisten. Härtill har kommit att man med hänsyn till parts- förhållandena och till målens karaktär har bedömt att ett tredskoför- farande skulle komma att spela en jämförelsevis obetydlig roll vid ar- betsdomstolen (jfr SOU 1974: 8 s. 133). Vid tillkomsten av arbetstvist- lagen anfördes i stora drag samma skäl till förmån för att behålla dessa regler om påföljd för parts utevaro vid förhandling inför domstolen. Det betonades särskilt att avgöranden i kollektivavtalsmål ofta har be— tydelse utanför den enskilda tvisten och att man genom särskilda regler i arbetstvistlagen (t. ex. 5 kap. 1 5) har velat skapa bästa möjliga förut- sättningar för materiellt riktiga avgöranden av sådana tvister. Mot den- na bakgrund bedömdes det inte vara tillfredsställande om arbetsdom- stolen skulle vara tvungen att vid ena partens uteblivande från förhand- ling meddela tredskodom och därigenom bli förhindrad att pröva målet i sak (SOU 1974: 8 s. 133, prop. 1974: 77 s. 120, 185).

Man kan också se ett samband mellan den särskilda regleringen på denna punkt i arbetstvistlagen och de regler om arbetsdomstolens dom- förhet för vilka har redogjorts i avsnitt 4 . Som anförts där har man hittills ansett sig böra hålla fast vid som en allmän princip att mål vid arbetsdomstolen inte skall avgöras av en juristdomare ensam.

I vädjade mål som AD avgör i egenskap av fullföljdsinstans sker prövningen utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall före- bringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat (4 kap. 15 å). Be- svärsmål avgörs utan huvudförhandling. Vid huvudförhandling i mål som fullföljts till domstolen gäller följande om parts utevaro (4 kap. 16 5). Om käranden uteblir förfaller hans vadetalan. Erinran om denna påföljd skall tas in i kallelsen till huvudförhandlingen. Käranden kan ansöka om återupptagande av målet enligt de allmänna reglerna där- om i 50 kap. 20 & rättegångsbalken. Är det svaranden som uteblir före-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1976/77: 141 91

tas målet ändå till förhandling och avgörande, om svarandens närvaro inte är av betydelse för målets handläggning eller utredning. Även om denna påföljd skall kallelse till huvudförhandling innehålla erinran.

De förfaranderegler som nu redovisats har helt nyligen prövats och formulerats vid tillkomsten av arbetstvistlagen. Det torde inte finnas skäl till ändrade värderingar i fråga om deras huvudgrunder. Särarten hos många av de mål som prövas av arbetsdomstolen motiverar speciella processregler både på de här behandlade punkterna och i andra av- seenden, som inte är av omedelbart intresse i detta sammanhang. Helt allmänt torde också möjligheterna vara jämförelsevis små att nå mera betydande rationaliseringsvinster genom ändringar i förfarandereglerna. Ett särskilt skäl att gå fram med försiktighet är också att man bör und- vika att föregripa resultaten av den allmänna översyn av rättegångs- balken i syfte att förenkla och förbilliga det allmänna rättegångsför- farandet som nu förestår (Ds Ju 197618 Översyn av rättegångsförfa- randet vid allmän domstol). Inte desto mindre torde det finnas skäl för justeringar på några punkter.

Ett uppslag till omläggning av förfarandereglerna i syfte att förenkla och spara tid åt domstolen i sammansättning med flera ledamöter vore att med sikte särskilt på vissa mål utan allmänt intresse införa tredsko- dom som påföljd vid utevaro från förhandling. Genom lämplig ut- formning av reglerna skulle man kunna sörja för att det inte blir fråga om något egentligt avsteg från principen att AD:s mål skall avgöras under medverkan av företrädare för arbetsmarknadens parter. Ett för- slag till sådana regler utvecklas närmare i avsnitt 5.2 .

En ytterligare möjlighet till förenkling av förfarandet skulle vara att införa vidgad rätt för arbetsdomstolen att avgöra mål på handlingarna. Den frågan behandlas i avsnitt 5.3 .

5.2. Tredskodom som påföljd vid utevaro

Parts utevaro från förhandling för muntlig förberedelse eller från huvudförhandling i dispositivt tvistemål hos tingsrätt medför i normal- fallet att tredskodom meddelas mot den uteblivne. En förutsättning är dock att den tillstädeskomne parten yrkar tredskodom (44 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalken). Sker inte det skall målet i princip avskrivas. Om svaranden uteblir från muntlig förberedelse kan käranden dock utverka att målet sätts ut till fortsatt muntlig förberedelse. Uteblir sva- randen då ännu en gång står valet enbart mellan tredskodom och av- skrivning. Om av något skäl ett mål sätts ut till fortsatt huvudförhand- ling får parterna föreläggas att inställa sig vid påföljd att tredskodom kan meddelas mot part som uteblir eller att målet kan avgöras utan hinder av partens utevaro (43 kap. 11 & rättegångsbalken). Vid parts utevaro i ett sådant fall kan den tillstädeskomne parten välja mellan

• Sida 92
•  Original

Prop. 1976/77 : 141 92

att yrka tredskodom och att begära slutförande av förhandlingen och materiellt avgörande av målet utan hinder av utevaron (44 kap. 4 & rättegångsbalken). Om ingetdera av dessa alternativ väljs avskrivs målet.

I mål som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tviste- mål om mindre värden skall också som huvudregel part kallas till sam- manträde vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom. I det förenklade förfarande som regleras i lagen motsvarar samman- träde, beroende på omständigheterna, såväl muntlig förberedelse som huvudförhandling enligt rättegångsbalken. Om särskilda skäl föreligger får rätten utöver påföljden tredskodom förelägga part den alternativa påföljden att målet kan komma att avgöras i sak utan hinder av hans utevaro. I förarbetena har understrukits att befogenheten att kalla part vid denna senare påföljd är avsedd att tillämpas restriktivt. Man har velat markera bestämmelsens karaktär av undantagsregel genom att ställa upp villkoret om särskilda skäl. Bestämmelsen är avsedd att till- lämpas huvudsakligen i fall där målet redan handlagts vid sammanträ- de eller där tvisten tidigare behandlats av reklamationsorgan (prop. 1973: 87 s. 190). Därmed torde undantagsregeln i det väsentliga bygga på samma tanke som de regler i 43 kap. 11 å och 44 kap. 45 rätte- gångsbalken som ger vissa möjligheter till avgörande i sak vid parts utevaro; tillstädeskommen part skall inte behöva nöja sig med tredsko- dom i ett läge där handläggningen av målet i båda parters närvaro har framskridit så långt att förutsättningar finns för ett säkert avgörande i sak. Även i tvistemålen om mindre värden är dock tredskoförfarandet det väsentliga påtryckningsmedlet för att förmå parterna att inställa sig till förhandling inför domstolen.

Som antyddes i avsnitt 5.1 kan skäl anföras för att införa tredskodom som påföljd för utevaro även i rättegången inför arbetsdomstolen. Det väsentliga skälet är att man på den vägen skulle kunna bidra till att förenkla förfarandet i vissa mål genom att domstolen får möjlighet att skilja sig från dem utan att behöva sätta ut dem till huvudförhand- ling. Vidare sparar man in förhandlingstid i fall när part uteblir från ett huvudförhandlingstillfälle. Till förmån för införande av tredsko- domsinstitutet i arbetstvistlagen kan även sägas att de mål hos arbets-- domstolen, där part utan laga förfall uteblir från förhandling, mera sällan torde vara av den arten att det av sådana skäl som har angetts i förarbetena till arbetstvistlagen skulle vara olämpligt med ett avgörande genom tredskodom. Härtill kommer att det bör vara fullt möjligt att utforma tredskodomsinstitutet så att olägenheter av sådana skäl kan und- vikas. Framför allt kan detta ske genom att den tillstädeskomne parten inte som i den allmänna processen får en obetingad rätt till tredsko- dom vid motpartens utevaro.

Av de arbetstvister som kom in till arbetsdomstolen som första dom- stol under perioden den 1 juli 1974—den 31 december 1975 hade vid

• Sida 93
•  Original

Prop. 1976/77: 141 93

utgången av år 1976 370 mål avgjorts genom dom eller slutligt beslut. I 38 av dessa mål uteblev arbetsgivaren från förberedelsen eller huvud- förhandlingen. Av dessa 38 mål utgjorde tio hänskjutna betalningsföre- lägganden, medan två hade stämts in av enskild medlem i arbetstagar- organisation. Om man av hänsyn till de lösningar som har förordats i avsnitt 3 drar av dessa mål, utgör det återstående antalet mål där ar- betsgivaren uteblev från förberedelsen eller huvudförhandlingen 26, dvs. 7 % av hela antalet avgjorda mål. I ett fall uteblev arbetsgivaren endast vid förberedelsen medan han i övriga 25 fall uteblev helt. Dessa 25 mål avgjordes genom dom, vilket gör 14,8 % av hela antalet mål som avgjordes genom dom. Av målen rörde fem tolkning eller tillämp- ning av kollektivavtal, tio anställningsskydd och elva semesterersättning eller andra lönekrav.

I 16 av dessa mål har anställningsförhållandet reglerats av kollektiv- avtal, i nio fall har det inte reglerats av sådant avtal och i två fall har det inte funnits någon uppgift på den punkten. I samtliga fall har den uteblivne arbetsgivaren varit oorganiserad och i samtliga har han varit svarande i målet inför arbetsdomstolen.

De fall där arbetstagare har uteblivit vid förhandling inför arbets- domstolen torde genomgående ha gällt mål om olovlig stridsåtgärd, i vilka enskilda arbetstagare har varken inställt sig personligen eller före- trätts av organisation eller på annat sätt.

Dessa uppgifter torde visa att de mål där part uteblir från förhand- ling inför arbetsdomstolen regelmässigt är sådana, att man inte skall be- höva befara missförstånd eller andra negativa konsekvenser av att tredskodom införs som påföljd för utevaron. Utevaro från förhand— ling förekommer mest i mål som inte har principiellt intresse och som inte på något väsentligt sätt skiljer sig från mål som kan handläggas vid tingsrätt och där avgöras genom tredskodom. I de mål som i främs- ta rummet har intresse utanför den enskilda tvisten, de egentliga kol— lektivavtalsmålen, är parterna i de flesta fall organiserade på ömse sidor. [ de målen torde det oavsett hur påföljderna utformas enbart i rena undantagsfall förekomma att part uteblir från förhandling.

Regler i arbetstvistlagen om tredskodom som påföljd för parts ute- varo s_vnes lämpligen böra utformas på följande sätt.

Eftersom det kanske främsta syftet är att förenkla handläggningen och undvika att domstolen samlas till huvudförhandling med fullt an- tal ledamöter när part inte vill medverka till en sakligt riktig dom- stolsprövning och därför inte hörsammar kallelse till domstolen, bör tredskodom kunna meddelas vid parts utevaro från muntlig förbere- delse. Liksom enligt allmänna rättegångsregler bör tredskodom kunna meddelas enbart efter yrkande av tillstädeskommen part. Däremot bör den parten inte ha rätt till tredskodom oavsett målets art.

Som redan har framgått meddelas enligt rättegångsbalken tredsko-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1976/77: 141 94 dom efter en summarisk prövning av den tillstädeskomne partens talan (44 kap. 8 5). När tredskodom meddelas mot käranden skall käromålet ogillas, såvitt det inte har medgivits av svaranden eller det annars up- penbart framgår att käromålet är grundat. Tredskodom mot svaranden skall grundas på kärandens uppgifter om omständigheterna i målet, så— vitt svaranden har fått del av uppgifterna och dessa inte strider mot all- mänt kända förhållanden. Om den framställning som käranden gör inte innefattar laga skäl för hans talan eller om det annars uppenbart framgår att käromålet är ogrundat, skall det ogillas. I andra fall bifal- les kärandens talan i tredskodomen.

Dessa regler torde i praktiken innebära att den tillstädeskomne par- tcn regelmässigt får sin talan bifallen. När man överväger att införa tredskodom som utevaropåföljd även vid arbetsdomstolen måste man dock uppmärksamma den reservation som ligger i att kärandens talan inte skall bifallas om käranden inte har åberopat rättsligen hållbara skäl för den. Även de övriga reservationerna kan ha sitt intresse. Inför man efter förebild av de allmänna rättegångsreglerna en obetingad rätt för tillstädeskommen part till tredskodom när motparten uteblir från förberedelsesammanträde skulle följden, om än i undantagsfall, kunna bli att domstolens ordförande tvangs att ensam ta ställning till svår- bedömda rättsfrågor på det arbetsrättsliga fältet. Andra avgöranden skulle komma att få bygga på både en bedömning av de faktiska om— ständigheter som påståtts i målet och en analys av rättstillämpnings- frågor. I de fall part uteblir från förhandling i en kollektivavtalstvist skulle det även i ett tredskoförfarande kunna bli nödvändigt att göra åtminstone en allmän bedömning av framställda yrkandens förenlighet med ett åberopat kollektivavtals bestämmelser. Här kommer också in den komplikation som ligger i att en tillämpning av 5 kap. 1 5 arbets- tvistlagen, enligt vilken parterna i kollektivavtal som kan tänkas få be- tydelse i andra parters tvist skall få yttra sig innan tvisten avgörs, knap- past kan på ett naturligt sätt passas in i ett tredskoförfarande (jfr SOU 1974: 8 s. 133).

Det är mot denna bakgrund tydligt att regler som ger den tillstädes- komne parten rätt till tredskodom när motparten uteblir kan te sig svåra att förena med synsättet bakom de regler som i övrigt gäller om dom- stolens sammansättning vid målens avgörande. Det kan visserligen sä- gas att tredskodom i huvudsak meddelas efter en formell prövning och att den därför inte skall tillmätas betydelse utanför det enskilda fallet. Till den del domen meddelas efter en prövning av huruvida laga skäl åberopats för framställda yrkanden, dvs. efter en rättslig prövning av den tillstädeskomne partens talan, är detta dock som nyss antytts inte helt riktigt. I tillspetsade fall är det inte uteslutet att en tredskodom skulle behöva grundas på ett ställningstagande till en svårbedömd ar- betsrättslig fråga eller till en svår fråga om innebörden av ett kollek-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1976/77: 141 95

tivavtal. I mål av den arten, och framför allt i rena kollektivavtalstolk— ningsmål, bör därför tredskodom i princip inte förekomma. Tredsko- domsinstitutet är för arbetsdomstolens del mer lämpat för mål där den tvist som kan föreligga mellan parterna gäller främst faktiska om- ständigheter eller när man har skäl att antaga att det inte är fråga om en tvist i egentlig mening utan i stället t. ex. om utverkande av betalning för en i realiteten ostridig fordran. I mål om arbetstagares deltagande i olovlig stridsåtgärd finns i regel nödvändig utredning tillgänglig, även om några enskilda svarande uteblir, och ett avgörande av sådana mål i sak bör därför vara det naturliga.

Det sätt som står till buds att åstadkomma en lämplig inriktning av ett tredskodomsförfarande hos arbetsdomstolen synes mot denna bakgrund vara att det läggs i domstolens hand att med ledning av syn- punkter av det här redovisade slaget pröva om tredskodom bör komma i fråga. Blir svaret nekande bör i stället nuvarande regler i arbetstvist- lagen tillämpas.

Ett särskilt problem erbjuder de mål i vilka part yrkar s.k. allmänt skadestånd för brott mot lag eller mot kollektivavtal. Sådana yrkanden är vanliga hos arbetsdomstolen. I anställningsskyddsmål och mål mot enskilda arbetsgivare om i och för sig förhållandevis klara brott mot kollektivavtal är sådana yrkanden regel. Samtidigt torde värdet av tredskodomsinstitutet vara särskilt stort just i sådana mål. Den tillämp- ning av rättegångsbalkens regler om tredskodom som ter sig riktigast när allmänt skadestånd yrkas synes vara att framställt krav godtas om det inte är uppenbart ogrundat. En bifallande tredskodom innebär då in- te att domstolen har tagit ställning till skäligheten av yrkandena i vida- re mån än att domstolen har funnit, att de yrkade beloppen inte är uppenbart för höga mot bakgrunden av domstolens praxis och de fak- tiska omständigheter som harpåståtts av käranden och på vilka tredsko— domen bygger. Är yrkande om allmänt skadestånd uppenbart för högt när det begärs tredskodom vid muntlig förberedelse, bör domstolens ordförande kunna antingen vägra att meddela tredskodom eller i treds- kodomen sätta ned skadeståndsbeloppet. Det senare alternativet bör kunna tillämpas t. ex. i fall där det har yrkats allmänt skadestånd för brott mot regler i anställningsskyddslagen om förfarandet vid uppsäg- ning eller avskedande och yrkandet klart överstiger de skadeståndsbelopp som vanligen tillämpas vid arbetsdomstolen för brott mot regler av det slaget.

Uteblir ena parten från huvudförhandling i tingsrätt har enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken den tillstädeskomne motparten rätt till tredskodom. Det skäl som talar för införande av tredskodom även i rättegången vid arbetsdomstolen, nämligen att man därigenom skulle kunna spara huvudförhandlingstid åt domstolen, kan inte med riktigt samma styrka åberopas till stöd för en motsvarande regel vid

• Sida 96
•  Original

Prop. 1976/77: 141 95

huvudförhandling på domstolens område som när det gäller tredsko- dom vid muntlig förberedelse. Även när domstolen har samlats till hu- vudförhandling kan emellertid värdefull tid vinnas genom att domstolen får möjlighet att meddela tredskodom i stället för att företa målet till saklig prövning när part uteblir. Härtill kommer att det i åtskilliga mål även sakligt sett finns anledning att föredra tredskodom, med den möj- lighet som då ges den uteblivne att söka återvinning, framför en slut- lig prövning på ett ofullständigt material. En ytterligare synpunkt till förmån för tredskodomsinstitutet även vid huvudförhandling är att man därigenom skapar möjlighet för domstolen i dess fulla sammansättning att leda utvecklandet av domstolens praxis vid tillämpning av institutet. Domstolen kan i full sammansättning ta ställning till i vilka fall och un- der vilka omständigheter yrkanden om allmänt skadestånd skall anses vara så uppenbart för höga, att de inte bör bifallas i tredskodom, och även i övrigt utforma riktlinjer för när tredskodom bör komma i fråga och när domstolen i stället bör vägra att meddela sådan dom.

Mot bakgrund av det anförda föreslås att tredskodom införs som påföljd för utevaro vid förhandling för muntlig förberedelse eller hu- vudförhandling vid arbetsdomstolen. Detta synes böra ske på det sättet att reglerna om tredskodom i rättegångsbalken görs tillämpliga även i processen inför arbetsdomstolen som första domstol, med den reserva- tionen att domstolen får rätt att pröva om tredskodom bör komma i frå— ga med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter i målet. Pröv- ningen bör ske redan när kallelse till förhandling utsändes och vidare när yrkande om tredskodom framställs inför domstolens ordförande vid muntlig förberedelse respektive inför domstolen i dess helhet vid hu— vudförhandling. Vid prövningen i samband med förhandling bör dom- stolen kunna vägra tredskodom och då i stället tillämpa nu gällande regler i 4 kap. 9 och 11 åå arbetstvistlagen. Men domstolen bör också kunna tillämpa tredskodomsinstitutet fullt ut och därmed även, när det i fall som det tidigare antydda befinnes lämpligt, meddela tredskodom som går den tillstädeskomne parten emot.

I samband med förberedelserna inför den förestående översynen av det allmänna rättegångsförfarandet har diskuterats möjligheterna att ef- fektivisera den skriftliga handläggningsformen genom att rätten får be- fogenhet att knyta tredskodomspåföljd till föreläggande att avge in- laga i målet (Ds Ju 1976: 8 s. 75). I diskussionen på denna punkt har särskilt framhållits behovet av en sådan reform i mål som handläggs enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. Det synes inte lämpligt att för arbetsdomstolens del överväga denna fråga innan den hunnit utredas i ett vidare sammanhang. Liksom hittills bör därför tills vidare gälla att arbetsdomstolen får sätta ut målet till muntlig för- beredelse när svaranden vid skriftligt förfarande underlåter att komma in med svaromål, om sådan muntlig förberedelse kan antas vara till

• Sida 97
•  Original

Prop. 1976/77: 141 97

gagn för utredningen, och i annat fall kalla parterna till huvudförhand- ling.

I mål som handläggs av arbetsdomstolen som fullföljdsinstans tilläm- pas enligt 4 kap. 16 & arbetstvistlagen i stora drag samma regler på på- följd för parts utevaro från huvudförhandling som i hovrättsprocessen enligt rättegångsbalken(SOU 1974:8 s. 214, prop. 1974: 77 s. 121, 191). Detta innebär i korthet att utebliven vadekärandes talan förfaller medan utevaro av svaranden inte hindrar att målet företas till förhand-

ling och avgörande. Är vadesvarandens närvaro av betydelse för må- lets handläggning eller utredning kan det dock komma i fråga att må- let på nytt sätts ut till huvudförhandling. I dessa regler finns inte skäl att göra ändring i detta sammanhang.

5.3. Måls avgörande utan huvudförhandling

Enligt 4 kap. 10 & arbetstvistlagen skall mål som arbetsdomstolen handlägger som första domstol avgöras efter huvudförhandling. Vid hu— vudförhandling är domstolen domför med sin större sammansättning, dvs. med fem, sex eller sju ledamöter (3 kap. 6 5). Beslut om avskriv- ning eller avvisande av mål och dom över yrkande som medgivits eller eftergivits får dock meddelas utan huvudförhandling. Domstolen kan också stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling (4 kap. 10 å). I sådana fall är domstolen domför med den mindre sammansättningen, ordföranden och en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetsta— garsidan (3 kap. 7 Ej). Som närmare utvecklats i avsnitt 4 kan det finnas skäl att ändra dessa regler om domstolens sammansättning på det sättet att ordföranden ges rätt att träffa vissa hithörande avgöranden under förberedelsen.

Mål som fullföljs till arbetsdomstolen genom vad företas till avgö- rande utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat (4 kap. 15 5 arbetstvistlagen). Besvärsmål avgörs utan huvudförhandling. Domstolen är liksom annars när huvudförhandling inte hålles domför i den mindre sammansättning- en enligt 3 kap. 7 5 arbetstvistlagen. Om någon ledamot i den mindre sammansättningen anser att huvudförhandling bör hållas i vademål skall det ske. De långtgående möjligheterna för arbetsdomstolen att såsom fullföljdsinstans avgöra mål på handlingarna i en mindre sammansätt— ning hänger samman med att man har velat så långt möjligt undvika att domstolen belastas med allt det arbete som en fullständig överpröv- ning av alla fullföljda mål skulle kunna komma att innebära. Man har ansett sig kunna utan att sätta befogade rättssäkerhetshänsyn i fara låta domstolens prövning bli en prövning i sak men begränsad till det ma- terial som förebragts i underrätten, dvs. de skriftliga bevis och de pro- tokollförda förhör som tagits upp där. Hänskjutande till huvudförhand—

7 Riksdagen 1976/77. ] saml. Nr 141

• Sida 98
•  Original

Prop. 1976/77: 141 98

ling har sagts böra ske om det vid arbetsdomstolens prövning av det skriftliga materialet framstår som tveksamt om den muntliga bevis- ningen har bedömts på ett riktigt sätt av underrätten eller om eljest av- görandet i arbetsdomstolen beror på vilken tilltro som bör sättas till viss bevisning när ändring kommer i fråga. Huvudförhandling har också sagts böra komma till stånd om ny muntlig bevisning åberopas i ar- betsdomstolen och domstolen finner denna bevisning kunna tillåtas enligt vanliga regler för rättegången i högre rätt. Slutligen har hän- skjutande till huvudförhandling sagts regelmässigt böra ske i fråga om tvister som rör större värden och tvister som är kollektivavtalsrättsligt färgade eller som annars är av sådan principiell karaktär att det är be- fogat med en prövning av domstolen i den sedvanliga sammansättning- en (SOU 1974: 8 s. 94 f., 213; prop. 1974: 77 s. 97, 190). Med denna avvägning har man velat uppnå bl. a. att domstolen skall endast undan- tagsvis behöva i sin större sammansättning befatta sig med tvister av ba- gatellartad natur, samtidigt som den dock har möjlighet att pröva så- dana tvister för vilka den genom sin speciella sakkunskap och erfaren— het är särskilt lämpad.

Vissa frågor under rättegången, bl.a. frågor om interimistiskt för- ordnande, kan enligt 3 kap. 7 & arbetstvistlagen prövas av domstolen i dess mindre sammansättning.

Sakprövning av mål på handlingarna förekommer sålunda för när- varande enbart i mål som fullföljts till arbetsdomstolen. Prövningen i sådana mål sker i domstolens mindre sammansättning enligt 3 kap. 7 5 i lagen. Det föreligger dock inte något hinder mot att prövningen hän- skjuts till domstolen i dess större sammansättning utan att för den skull målet företas till huvudförhandling.

Ett sätt att förenkla handläggningen och spara in förhandlingstid vore att bereda utrymme för avgörande i sak på handlingarna även av mål som behandlas av arbetsdomstolen som första domstol. Även om vissa arbetsrättsligt sett okomplicerade mål förs över till tingsrätt som första instans i enlighet med vad som har förordats i avsnitt 3 kommer det att finnas mål hos domstolen i vilka man utan egentlig olägenhet bör kunna avstå från muntlig handläggning. Hit kan höra t. ex. vissa sådana mål om disciplinpåföljd enligt 10 kap. 1 5 lagen (1976: 600) om offentlig anställning som skall prövas av arbetsdomstolen. Ett annat exempel kan vara prövning av enbart preskriptionsfrågor i den mån domstolen behandlar dessa som en del av saken i målet. Även i andra

fall kan det tänkas att muntlig handläggning framstår som onödig, t. ex. när de faktiska omständigheterna är ostridiga och målet rör enbart en eller flera rättsfrågor. Det kan alltså sättas i fråga om inte arbetstvist- lagen med tanke på sådana mål bör tillföras en regel om prövning i sak utan huvudförhandling även när arbetsdomstolen är första domstol. En sådan regel skulle med de hittills gällande bestämmelserna i 3 kap.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1976/77: 141 99

7 & om domstolens sammansättning betyda, att prövningen fick göras av domstolen i dess mindre sammansättning med möjlighet att i mer komplicerade fall hänskjuta avgörandet till den större sammansättning— en. En sådan avvägning av domförhetsreglema ter sig lämplig även vid ett tillägg av det här ifrågasatta slaget till reglerna om handläggnings— ordningen.

Normalt bör det vara en förutsättning för skriftlig handläggning i här åsyftade fall att båda parterna önskar sådan handläggning och dom- stolen finner den lämplig. Med hänsyn till möjligheterna för part att missbruka en regel som obetingat kräver båda parters medgivande till skriftlig handläggning, bör det dock ligga i domstolens hand att i un- dantagsfall besluta om sådan handläggning även mot parts bestridande.

Bilaga

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

dels att 2 kap. 1 och 5—7 55, 3 kap. 1—4 och 6—9 55 samt 4 kap. 5 och 9—11 %& skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 8 &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ZKAP. 151

Arbetsdomstolen skall som förs- ta domstol upptaga och avgöra tvist om kollektivavtal och annan arbetstvist, som avses i lagen (1976: 580) om medbestämmande i ar- betslivet, samt arbetstvister i öv— rigt mellan arbetsgivare eller ar- betsgivarorganisation, å ena sidan, och arbetstagarorganisation eller medlem i sådan organisation, å andra sidan.

Att arbetsdomstolen även i att- nat fall än som avses i första styc- ket prövar arbetstvist som första domstol, därom finns särskilda be- stämmelser.

Gemensamt med arbetstvist en- ligt första eller andra stycket får handläggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till ut- redningen och övriga omständig- heter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill förelig- ger, kan domstolen åter särskilja målen.

1 Senaste lydelse 1976: 581.

Arbetsdomstolen skall som förs— ta domstol upptaga och avgöra

] . arbetstvist mellan arbetsgiva- re som har slutit kollektivavtal eller arbetsgivarorganisation som kärande och arbetstagarorganisa- tion eller den som är eller, i tvist om kollektivavtal, har varit med- lem i sådan organisation som sva- rande,

2. arbetstvist mellan arbetsta- garorganisation som kärande och arbetsgivare eller arbetsgivarorga- nisation som svarande.

Gemensamt med arbetstvist som avses i första stycket får hand- läggas även annan arbetstvist mel- lan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utred- ningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämp- lig. När skäl därtill föreligger, kan domstolen åter särskilja målen.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1976/77: 141

N n varande lydelse

102

Föreslagen lydelse 55

Har mål, som enligt 1 5 skall upptagas och avgöras av arbets- domstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part över- lämnas till arbetsdomstolen. Har talan i sådant mål fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet på yrkande av part utan stämning företagas till handläggning där. Talan skall anses väckt vid arbets- domstolen, när ansökan om stäm- ning inkom till tingsrätten.

Finner hovrätt eller högsta dom- stolen att dit fullföljt mål rätte- ligen skulle ha fullföljts till arbets- domstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.

Mot beslut varigenom mål över- lämnats till arbetsdomstolen får talan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

Finner arbetsdomstolen sig icke vara behörig enligt 1 5 att uppta- ga mål som väckts där, skall dom— stolen på yrkande av part hänvisa målet till tingsrätt som är behörig.

Har talan väckts vid tingsrätt av den som är eller, i tvist om kol- lektivavtal, har varit medlem i ar- betsgivar— eller arbetstagarorgani- sation, skall organisationen bere- das tillfälle att uppge om den vill föra denna talan vid arbetsdom- stolen med stöd av 4 kap. 5 5. Förklarar organisationen att den vill det, skall målet överlämnas till arbetsdomstolen.

Har mål, som enligt 1 5 skall upptagas och avgöras av arbets- domstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part över- lämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts av tingsrätt och därifrån fullföljts till arbetsdom- stolen, skall det på yrkande av part företagas till handläggning som om talan hade väckts där.

I fall som avses i första eller andra stycket skall talan anses väckt vid arbetsdomstolen, när an- sökan om stämning inkom till tingsrätten.

65

Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall arbetsdomstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behörig.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1976/77: 141 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt som bort upptaga målet. Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då det sist meddelade beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande behörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.

7 &

Finner hovrätt eller högsta dom- stolen att dit fullföljt mål rätteli- gen skulle ha fullföljts till arbets- domstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.

Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha full- följts till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till vederbö- rande hovrätt.

8 5

Mat beslut varigenom mål över- lämnats till arbetsdomstolen får talan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

3 KAP. 1 52 Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ord- förande samt fjorton andra leda- möter.

Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ord- förande samt sexton andra leda— möter.

Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

Ordförande, vice ordförande och två andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar— eller arbets- tagarintressen.

? Senaste lydelse 1975: 1294.

25

Ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbets- tagarintressen.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

104

Föreslagen lydelse

Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

De två andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

De tre andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena

på arbetsmarknaden.

353

Av övriga tolv ledamöter utses

fyra efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen,

en efter förslag av Svenska kommunförbundet och Lands— tingsförbundet,

en såsom representant för sta- ten som arbetsgivare,

fyra efter förslag av Landsorga- nisationen i Sverige,

två efter förslag av Tjänstemän- nens centralorganisation.

Av övriga tretton ledamöter ut- ses

fyra efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen,

en efter förslag av Svenska kommunförbundet,

en efter förslag av Landstings- förbundet,

en såsom representant för sta- ten som arbetsgivare,

fyra efter förslag av Landsorga- nisationen i Sverige,

två efter förslag av Tjänstemän- nens centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger motsvarande tillämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. Av ersättarna för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorga- nisation skall dock två utses efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR.

Förslag till ledamöter och ersättare skall upptaga minst dubbelt så många personer som de som skall utses med ledning av förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen ändå ledamöter och er- sättare till föreskrivet avtal.

45

Är ordförande hindrad att Är ordförande hindrad att tjänstgöra, får vice ordförande in- träda i ordförandes ställe. Detta gäller dock ej ersättare för vice ordförande.

Är annan ledamot än ordföran- de hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersät- tare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamot som ut- setts efter förslag av Svenska kom- munförbundet och Landstingsför- bundet samt ledamot som repre- senterar staten som arbetsgivare ha utsetts på samma sätt.

3 Senaste lydelse 1976: 581.

tjänstgöra, får vice ordförande in- träda i ordförandes ställe. Vid ltu- vudförhandling får ersättare för vice ordförande ei inträda i ord- förandes ställe.

Är annan ledamot än ordföran- de hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersät- tare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamöter som utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Lands- tingsförbundet samt ledamot som representerar staten som arbets- givare ha utsetts på samma sätt.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

105

Föreslagen lydelse

Kan ledamot eller ersättare ej tillkallas enligt andra stycket, får ord- föranden i målet kalla annan lämplig person att tjänstgöra som tillfällig ersättare.

6

Arbetsdomstolen sammanträder med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 & deltager högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 & deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgi- varsidan och arbetstagarsidan.

%

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 &

deltager högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 & deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgi- varsidan och arbetstagarsidan.

Arbetsdomstolen är även dom- för med ordförande samt en leda- mot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan vid avgöran- de av mål som saknar mera all- mänt intresse, vid avgörande av annat mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som ej sker vid huvudförhandling. Det- ta gäller dock ej, om någon av Ie- damöterna i denna sammansätt- ning påkallar att målet eller viss fråga i målet skall prövas av dom- stolen i den sammansättning som avses i första stycket.

75

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan

vid måls avgörande utan huvud— förhandling,

vid syn utom huvudförhandling, vid prövning av yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet,

vid meddelande av förordnande som sägs i 4 kap. 14 5 tredje styc- ' ket denna lag eller i 50 kap. 8 5 andra stycket eller 52 kap. 7 5 tredje stycket rättegångsbalken, vid behandling av fråga om prövningstillstånd som sägs i 22 5 lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Ordförande får ensam på ar- betsdomstolens vägnar företaga förberedande åtgärd samt medde- la beslut om avskrivning av mål.

Under förberedelse som avses i 4 kap. 9 & får ordföranden även

]. pröva yrkande om kvarstad eller skingringsförbud,

2. meddela beslut om avvisan- de av mål, om saken är uppenbar,

3. meddela tredskodom,

4. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

5. stadfästa förlikning.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

Vill någon ledamot vid hand- läggning enligt första stycket att mål som fullföljts till arbetsdom- stolen genom vad skall avgöras efter huvudförhandling eller att eljest viss fråga skall prövas av domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 S, gäller hans mening sattt domstolens beslut.

106

Föreslagen lydelse

Så

Vid annan handläggning än som avses i 7 5 och som ej sker vid hu- vudförhandling eller syn är arbets- domstolen domför med ordföran- de. Sådan handläggning kan enligt ordförandes uppdrag också ombe— sörjas av annan lagfaren tjänste- man vid domstolen, vilken förord- nats därtill av domstolen.

Handläggning som avses i 7 5 första stycket kan enligt ordfö- randes uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats där- till av domstolen.

9 & Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 & förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall av- göras av domstolen i dess helhet.

När mål avgöres av arbetsdom- stolen i dess helhet, skall alla leda- möter eller ersättare för dem del- taga i avgörandet. Sådant avgö- rande kan fattas utan huvudför- handling.

När mål eller viss däri uppkom— men fråga avgöres av arbetsdom- stolen i dess helhet, skall alla leda- möter eller ersättare för dem del- taga i avgörandet. Av de ledamö- ter eller ersättare som har utsetts efter förslag av Svenska kommun- förbundet och Landstingsförbundet deltager dock endast en.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudför- handling.

4 KAP. 5 ? I tvist om kollektivavtal kan or- ganisation, som slutit avtalet, väc- ka och utföra talan vid arbets- domstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist kan arbetsgi- var- eller arbetstagarorganisation

4 Senaste lydelse 1976: 581.

I tvist om kollektivavtal kan or- ganisation, som slutit avtalet, väc- ka och utföra talan vid arbets— domstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist kan arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som

• Sida 107
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

som avses i (Så lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbets- domstolen för medlem i organisa- tionen. Den som är eller har varit medlem i sådan organisation har rätt att själv väcka och utföra ta- lan, otn han visar att organisatio- nen undandrager sig att tala på hans vägnar. Vad som finns före- skrivet om part beträffande jävs- förhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevis- ningen skall även gälla den för vil- ken organisationen för talan.

107

Föreslagen lydelse

avses i 65 lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet väc- ka och utföra talan vid arbetsdom— stolen för medlem i organisatio- nen. Vad som finns föreskrivet om part beträffande jävsförhål- lande, personlig inställelse, höran- de under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även gälla den för vilken or- ganisationen för talan.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förut— varande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i mot- svarande fall som anges där även organisationen instämmas. Organisa- tionen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även om sam- manslutning av flera sådana organisationer. Med medlem avses därvid såväl de anslutna organisationerna som deras medlemmar.

9 & Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Arbetsdom- stolen bestämmer efter omständigheterna i vilken mån förberedelsen

skall vara muntlig eller skriftlig.

Till muntlig förberedelse skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedel- sen därigenom främjas. Skall per- sonlig inställelse ske, kan dom- stolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna från sam- manträde för muntlig förberedelse, skall målet avskrivas. Uteblir ena parten från sådant sammanträde, skall domstolen vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för må-

Vid muntlig förberedelse skall part föreläggas att komma tillstä- des vid påföljd av att tredskodotn eljest kan meddelas mot honom, om domstolen med hänsyn till tvis- tens art och övriga omständigheter i målet finner att sådan påföljd för utevaro bör kunna kotnma i fråga. Part och ställföreträdare för part skall kallas att infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedelsen därigenom främ- jas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1 och 255 rättegångsbalken . Har vid ena partens utevaro ei tneddelats föreläggande om tredskodom sattt

• Sida 108
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

lets utredning. I annat fall skall målet utsättas till huvudförhand- ling. Vad som nu sagts om utevaro från muntlig förberedelse äger motsvarande tillämpning, om sva- randen vid skriftlig förberedelse underlåter att inkomma med svaro- mål.

108

Föreslagen lydelse

påföljd för utevaron eller finner domstolen med hänsyn till tvis- tens art eller andra omständighe- ter i målet att yrkande om tredsko- dom ej bör bifallas, skall domsto- len dock i stället vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för ut- redningen, eller utsätta målet till huvudförhandling. Vad som nu sagts om vidtagande av åtgärder för fortsatt förberedelse och om utsättande av mål till huvudför- handling äger motsvarande till— ]ämpning, om svaranden vid skrift- lig förberedelse underlåter att in— komma med svaromål.

10 5 Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.

Mål avgöres efter huvudför- handling. Beslut om avskrivning eller avvisande av mål satnt dom över yrkande, som tnedgivits eller eftergivits, får dock meddelas utan huvudförhandling. Domstolen kan också stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.

Mål avgöres efter huvudför- handling. Domstolen får dock av- skriva eller avvisa mål, meddela dom över yrkande, sotn medgivits eller eftergivits, samt stadfästa för- likning utan att hålla huvudför- handling. Även i annat fall får mål företagas till avgörande utan huvudförhandling, om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omständig- heter i målet finner det lämpligt; sådan handläggning får dock inte utan synnerliga skäl tillämpas mot parts bestridande.

11%

Vid huvudförhandling skall part kallas att komma tillstädes vid på— följd att tredskodom eljest kan meddelas mot honom, om domsto- len med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter i målet finner att sådan påföljd för ute- varo bör kunna kotnma i fråga. I annat fall skall kallelsen innehålla erinran om att målet kan företagas till förhandling och avgörande utan hinder av partens utevaro.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1976/77: 141

Nuvarande lydelse

Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utred- ningen. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir ena parten från sam- tnanträde för huvudförhandling, skall målet företagas till förhand- ling och avgörande, om motpar- ten yrkar det. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträ- det. Uteblir båda parterna eller framställes ej sådant yrkande, skall målet avskrivas.

109

Föreslagen lydelse

Utsättes mål till fortsatt huvud- förhandling får part även medde- las sådant föreläggande som anges i 43 kap. 11 &" tredje stycket rätte- gångsbalken.

Part och ställföreträdare för part skall kallas att infinna sig person- ligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig instäl- lelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för hu- vudförhandling gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1 5, 2 5 första stycket och 4 5 andra stycket rätte- gångsbalken. Har vid ena partens utevaro ej meddelats föreläggande om tredskodom som påföljd för utevaron eller finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom ej bör bi- fallas, skall domstolen på den till- städeskomne partens yrkande i stället företaga målet till förhand- ling och avgörande. F ramställes ei sådant yrkande skall målet avskri- vas.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsät- tas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. I fråga om mål som har in- kommit till tingsrätt eller arbetsdomstolen före ikraftträdandet tillämpas dock alltjämt 2 kap. 1 och 5—7 55 i sin äldre lydelse.