AD 1995 nr 84

Parter:

R.B.S., med uppgiven firma restaurang Capri; S.N.; S.R.

Nr 84

R.B.S. med uppgiven firma restaurang Capri i Norsborg

mot

S.N. i Karlskrona och S.R. i Lyckeby.

ÖVERKLAGAD DOM

Karlskrona tingsrätts dom den 21 november 1994, nr DT 244

Tingsrättens dom, se bilaga.

R.B.S. har yrkat att arbetsdomstolen skall helt ogilla S.N:s och S.R:s vid tingsrätten förda talan samt befria honom från skyldigheten att utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättegångskostnader vid tingsrätten. Han har vad gäller skäligheten av de yrkade beloppen intagit samma inställning som vid tingsrätten.

S.N. och S.R. har bestritt ändringsyrkandena.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har förnyade förhör ägt rum med R.B.S., S.N. och S.R. under sanningsförsäkran samt med vittnena G.C., S.B. och A.F.. Vittnet J.A:s utsaga vid tingsrätten har återgetts genom uppläsning från tingsrättens dom.

R.B.S. har som skriftlig bevisning åberopat aktieöverlåtelseavtal, hävningsskrift, buntsammandrag och köpnotor. S.N. och S.R. har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande förtydliganden och tillägg.

R.B.S.

Trattoria Capri förvärvades i september 1990 av Lyckebykällan AB. Efter förvärvet renoverades restaurangen till en kostnad om 700 000 kr och öppnades åter i april 1991. Restaurangens omsättning under verksamhetsåret 1991 uppgick till 462 000 kr och rörelsen redovisade samma år en förlust om cirka 187 000 kr. S.R. anställdes av Lyckebykällan AB i maj 1991 för att arbeta på Trattoria Capri. S.N. var aldrig formellt anställd av Lyckebykällan AB, utan hon var sedan juni 1991 anställd av Jämjö värdshus, som drevs som enskild firma av G.C., för att arbeta som servitris vid Nicklastorps golfrestaurang. I november 1991 började S.N. att arbeta som servitris på Trattoria Capri men även därvid betalades hennes lön, sociala avgifter och liknande av G.C..

R.B.S., som inte tidigare kände G.C., fick av en bekant reda på att G.C. var intresserad av att sälja Trattoria Capri. R.B.S., som arbetat inom restaurangbranschen en längre tid och nu ville förvärva en egen rörelse, tog tillsammans med en tilltänkt kompanjon, A.F., kontakt med G.C..

I februari 1992 sammanträffade R.B.S. och A.F. med bl.a. G.C. i Karlskrona och diskuterade en överlåtelse av restaurangen. R.B.S. hade inledningsvis för avsikt att bedriva restaurangrörelsen antingen som ett handelsbolag tillsammans med A.F. eller som en enskild firma. Han inregistrerade en enskild firma, restaurang Capri. Vid de kontakter han hade med G.C. fick han dock klart för sig att denne endast var intresserad av att sälja aktierna i Lyckebykällan AB. Eftersom R.B.S. inte hade någon klar ide om i vilken form han skulle bedriva restaurangrörelsen, kunde han även tänka sig en sådan lösning. Det var G.C. och dennes revisor som var aktiva för att förmå honom att förvärva aktierna i bolaget och inte endast inkråmet i form av restaurangen.

Förhandlingarna med G.C. kom att dra ut på tiden då det visade sig att bolaget hade skulder och att det förelåg en tvist angående Trattoria Capris hyresavtal. Det fanns även andra frågor rörande överlåtelsen som måste diskuteras, däribland priset. I juli 1992 undertecknades emellertid överlåtelseavtalet beträffande Lyckebykällan AB. Avtalet kom att antedateras till april 1992. I avtalet uppställdes ett antal förutsättningar för köpet, bl.a. skulle aktierna övergå till R.B.S. sedan han erlagt likviden för aktierna, 15 000 kr. Det fanns också en skuldbelastningsgaranti enligt vilken skulderna i bolaget inte skulle överstiga 800 000 kr. Efter det att avtalet hade undertecknats visade R.B.S. avtalet för en bekant som hade kunskap om bolagsöverlåtelser. Denne rådde honom att genast häva köpet då bl.a. bolagets skulder var avsevärt större än uppgivna 800 000 kr. Någon likvid erlades inte och några aktier traderades inte till R.B.S.. I början av augusti 1992 hävde han avtalet. Det hade då även framkommit att bolaget var konkursmässigt och att det var betydligt större problem med hyresavtalet än vad G.C. uppgett. Det var dessutom fortfarande oklart om R.B.S. som ny ägare skulle få överta bolagets bankkrediter. Det var även vissa tillstånd från myndigheter som inte var klara för R.B.S:s del.

Från i vart fall den 10 april 1992 arbetade R.B.S. och A.F. på restaurangen. Från den 10 april 1992 och fram till dess att aktieöverlåtelseavtalet undertecknades i juli 1992 fungerade R.B.S. som restaurangchef vid Trattoria Capri. Under den aktuella perioden skötte han på Lyckebykällan AB:s vägnar det praktiska arbetet beträffande restaurangen. Anledningen till att han och A.F. arbetade på restaurangen var att de skulle få en inblick i hur restaurangen fungerade. Något anställningsavtal har inte förelegat men hans agerande har skett i samråd med G.C. och det var G.C., som företrädare för Lyckebykällan AB, som stod för alla beslut rörande driften av restaurangen. De beställningar av varor som gjordes under den aktuella perioden skedde för Lyckebykällan AB:s räkning. Även skatter, sociala avgifter och rikskuponger administrerades av Lyckebykällan AB. Alla handlingar rörande bolaget undertecknades av G.C.. Detta fortgick under hela den tid som förhandlingarna angående förvärvet av aktierna pågick. Han vet inte vad S.N. och S.R. känt till i fråga om de förhandlingar som fördes mellan honom och G.C. angående överlåtelsen av Trattoria Capri eftersom han inte informerat dem om detta. Under den period som han arbetade som restaurangchef på Trattoria Capri hade Lyckebykällan AB en bokförare, S.B., som kom till restaurangen och hämtade underlag för bokföringen. De verifikationer som hämtades fördes in i Lyckebykällan AB:s bokföring. I maj eller juni 1992 fick S.B. dock order om att ta bort redan bokfört material beträffande Trattoria Capri från perioden den 10 april 1992 och framåt ur Lyckebykällans bokföring. Så sent som den 1 juli 1992 har G.C. undertecknat ett sk. buntsammandrag i Trattoria Capris namn.

Efter det att R.B.S. hävt avtalet i början av augusti 1992 lämnade han Karlskrona och flyttade tillbaka till Stockholm. Han har därefter fått en del krav från Lyckebykällan AB:s borgenärer. Dessa borgenärer har i första hand krävt Lyckebykällan AB på betalning och därefter vänt sig till honom. Av det aktieöverlåtelseavtal som undertecknades i juli 1992 framgår att det var bolagets aktier och inte dess inkråm som skulle säljas. Trots detta har G.C. upplyst S.N. och S.R. om att det var R.B.S. personligen som skulle bli deras arbetsgivare fr.o.m. den 10 april 1992. Vare sig S.N. eller S.R. har uppvisat någon skriftlig uppsägning från G.C. som skulle visa att de blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

R.B.S. gör sammanfattningsvis gällande att det är Lyckebykällan AB som har drivit restaurangen och haft det formella arbetsgivaransvaret från den 10 april 1992 och framåt. Han kan därför inte anses vara arbetsgivare för S.N. och S.R. under den period som deras löneyrkanden och övriga ersättningsyrkanden avser.

S.N. och S.R.

Det är riktigt att G.C:s bolag Lyckebykällan AB ägde Trattoria Capri fram till den 10 april 1992. Förutom denna restaurang ägde G.C. även Nicklastorps golfrestaurang och Jämjö värdshus, vilka han drev under enskild firma. S.N. anställdes av G.C. personligen i juni 1991 för att arbeta på Nicklastorps golfrestaurang. I november 1991, när golfsäsongen var över, förflyttades hon till Trattoria Capri men hon var formellt fortfarande anställd av G.C.. S.R. anställdes i maj 1991 av Lyckebykällan AB för att arbeta som kock/pizzabagare vid Trattoria Capri. Under vintern 1991/92 ansåg G.C. att det var alltför betungande att driva flera restauranger och han bestämde sig därför för att sälja Trattoria Capri. Från början var hans avsikt att överlåta restaurangen och skulderna i Lyckebykällan AB men behålla själva aktiebolaget och överföra sin enskilda firma till detta.

S.N. och S.R. träffade R.B.S. på Trattoria Capri någon gång under våren 1992 och de fick då veta att han skulle överta restaurangen i april samma år. Från början var tanken att R.B.S. skulle bilda ett handelsbolag men han registrerade senare en enskild firma. Det visade sig emellertid att banken inte var villig att överföra bolagets skulder på R.B.S. personligen. Därför slöts ett avtal enligt vilket R.B.S. övertog aktierna i Lyckebykällan AB.

Inför ägarbytet i april 1992 sades S.N. upp muntligen av G.C.. Hon fick slutlön och semesterersättning av Jämjö värdshus per den 9 april 1992. Hon fick också ett arbetsgivarintyg. Hon fortsatte sedan att arbeta som tidigare på Trattoria Capri och R.B.S. hade inte något att invända mot detta. S.R. blev aldrig uppsagd av Lyckebykällan AB utan hans anställning övergick till R.B.S. utan några formaliteter men även han erhöll slutlön inklusive semesterersättning per den 9 april 1992 från sin arbetsgivare Lyckebykällan AB. S.R. talade även med R.B.S. om sin fortsatta anställning vid Trattoria Capri och denne svarade då att han skulle få arbeta kvar på restaurangen. Några anställningsbevis eller andra handlingar rörande dessa anställningar har inte upprättats men ett anställningsförhållande har uppkommit genom parternas agerande; S.N. och S.R. har utfört arbete åt R.B.S. och denne har betalat dem för detta arbete. R.B.S. tog över driften av restaurangen den 10 april 1992. Han delade ut reklamblad i Karlskrona där han tackade G.C. för den tid som varit och informerade om att restaurangen nu bedrevs i ny regi. R.B.S. inregistrerade även en enskild firma, restaurang Capri, någon gång i april 1992 och han använde därefter firmans registreringsnummer vid kontakter med myndigheter och företag. Han ansökte vidare om överföring av tillstånd till alkoholservering på restaurangen. Även miljö- och hälsoskyddskontoret i Karlskrona kommun har uppfattat att ett ägarbyte skett och med anledning av detta tillsänt R.B.S. en skrift. I maj 1992 ansökte R.B.S. dessutom om ett postgirokonto för den enskilda firman Restaurang Capri och i juni upprättade han en ansökan om anslutning till kupongsystemet Rikskuponger AB för Restaurang Capris räkning.

Som framgår av det anförda uppträdde R.B.S. i alla delar, inför de anställda, allmänheten och leverantörer, som restaurangens ägare. I en polisanmälan den 15 juni 1992 står även R.B.S. angiven som restaurangens ägare. Det finns även exempel på kvitton där R.B.S. har använt den enskilda firmans registreringsnummer. Oavsett vad som avtalats mellan G.C. och R.B.S. har det bedrivits verksamhet i restaurangen, en verksamhet som har gått väldigt bra. I denna verksamhet har S.N. och S.R. arbetat och erhållit lön för sitt arbete fram till slutet av juli 1992. R.B.S. har betalat hyra för lokalen och intäkterna från restaurangen under perioden april - juli 1992 har inte kommit Lyckebykällan AB till godo. Vid månadsskiftet juli/augusti 1992 sade R.B.S. upp S.N. och de var överens om att hon skulle sluta omedelbart. När S.R. återkom från sin semester den 19 augusti 1992 var restaurangen stängd och han utförde inte fortsättningsvis något arbete i restaurangen. Härefter har restaurangen varit stängd tills den sommaren 1993 såldes till en ny ägare.

Domskäl

R.B.S., S.N., S.R., G.C., S.B. och A.F. har vid förhör inför arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom, dock med vissa tillägg, ändringar och förtydliganden.

R.B.S. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Han har arbetat i restaurangbranschen under många år som kock och även som vikarierande restaurangchef. Genom en gemensam bekant blev han upplyst om att G.C. ville sälja Trattoria Capri i Karlskrona. I februari 1992 åkte han till Karlskrona där han besökte restaurangen och sammanträffade med G.C. och en representant för Scan, Å.W.. Scan hade gått i borgen för Lyckebykällan AB:s lån i banken. Vid sammanträffandet diskuterades ett övertagande av Trattoria Capri men något avtal träffades inte vid detta tillfälle. Under perioden februari - april 1992 förekom flera telefonsamtal med G.C. och han besökte även Karlskrona vid ytterligare något tillfälle. Han fick då klart för sig att G.C. i första hand var intresserad av att försälja aktierna i Lyckebykällan AB. Det framgick vidare att G.C. ville att han skulle börja arbeta i restaurangen så snart som möjligt eftersom restaurangen "gick väldigt dåligt" och G.C. även hade andra restauranger att sköta. Restaurangen hade ett bra läge och han "trodde på" stället. Den 10 april 1992 började han och hans tilltänkte kompanjon, A.F., att arbeta på restaurangen. Anledningen till detta var dels att G.C. ville att han skulle arbeta på restaurangen, dels att han själv var intresserad av att vara på restaurangen för att knyta kontakter med gäster och leverantörer. Vid denna tidpunkt pågick dock fortfarande förhandlingarna mellan honom och G.C. angående överlåtelsen av restaurangen. Hans plan var då att han skulle driva restaurangen som ett handelsbolag tillsammans med A.F.. Någon gång i april 1992, han kommer inte ihåg om det var före eller efter den 10 april, besökte han och G.C. dennes bank och diskuterade ett övertagande av bolagets lån. Han fick senare veta av G.C. att banken inte godtog att han övertog lånen. Vad gäller hans ekonomiska situation i början av 1992 hade han ett sparkapital om 30 000 - 40 000 kr men han hade också skulder som överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning, avseende bl.a. parkeringsböter. Han insåg därför att han inte skulle ha någon möjlighet att överta banklånen, något som han även på ett tidigt stadium informerade G.C. och Å.W. om. Han inregistrerade den enskilda firman, eftersom det då fortfarande var oklart i vilken form han skulle bedriva restaurangrörelsen. Diskussionerna angående överlåtelsen pågick dock fortfarande och G.C:s, S.B:s och Å.W:s förslag var att han skulle köpa aktierna i Lyckebykällan AB, ett förslag som han själv också ställde sig positiv till. Aktieöverlåtelseavtalet undertecknades omkring den 20 - 25 juli 1992. Det var på G.C:s förslag som avtalet antedaterades. Parternas mening var ju att avtalet skulle ha träffats i april 1992. I juli 1992 uppgav G.C. att bolagets skulder uppgick till över 700 000 kr. Det var ett högt belopp men restaurangen gick mycket bra och han trodde därför att han skulle klara av att betala skulderna inom några år. Priset för aktierna var 15 000 kr. Tre dagar efter det att avtalet undertecknades fick bolaget ett kravbrev avseende en hyresskuld uppgående till 550 000 kr. Denna skuld var obekant för honom. Han tog därför kontakt med en bekant som rådde honom att häva avtalet.

Från den 10 april 1992 skötte han den löpande verksamheten på restaurangen men det var G.C. som hade det faktiska, övergripande ansvaret för restaurangen. Han hade telefonkontakter med G.C. angående restaurangen flera gånger i veckan. Det var han som betalade de anställdas löner och skrev lönespecifikationer men det var G.C. som skulle handha redovisningen av personalens skatter och sociala avgifter. Han betalade även hyran för lokalen på uppmaning av G.C.. Pengarna togs ur restaurangens dagskassor. G.C. kom till restaurangen och hämtade återstoden av kassorna varje, ibland varannan, vecka. Även G.C. hade en nyckel till kassaskåpet. G.C. uppgav för honom att han betalade Lyckebykällan AB:s banklån. S.B. skickades till restaurangen för att hämta bokföringsmaterial på uppdrag av G.C.. Materialet skulle bokföras i Lyckebykällan AB. Både han, A.F. och S.R. beställde varor till Capri. Det flygblad han lät distribuera i Karlskrona var en "ren reklamgrej" för att locka gäster till restaurangen. Vid denna tidpunkt var ju också avsikten att han skulle överta restaurangen. Ansökningarna till postgirot och rikskupongsystemet skickades aldrig in. Han har aldrig personligen varit i kontakt med hälso- och miljöskyddskontoret utan de måste ha blivit hänvisade till honom av G.C..

När han träffade S.N. och S.R. i februari 1992, presenterade G.C. honom som den som skulle ta över Trattoria Capri. Han kände inte till S.N:s och S.R:s anställningsförhållanden. Han har själv aldrig sagt till S.N. och S.R. att han skulle överta restaurangen och han har inte anställt S.N. eller lämnat utfästelser till S.R. om att denne skulle få arbeta kvar på restaurangen. Vid ett övertagande av restaurangen tänkte han inte behålla personalen utan meningen var att endast han och A.F. skulle arbeta där. Beslutet att ge S.R. löneförhöjning fattades av G.C. på hans förslag. Det var han som sade upp S.N. då han inte var nöjd med hennes arbetsinsats. Vid denna tidpunkt hade han undertecknat aktieöverlåtelseavtalet och han ansåg därför inte att han behövde samråda med G.C. om saken. S.R. erhöll inte någon slutlön av G.C. den 9 april 1992 utan frågan om slutlön diskuterades fortfarande mellan S.R. och G.C. vid tiden för S.R:s sommarsemester. Han lånade S.R. 6 000 kr privat på grund av att S.R. inte fått någon slutlön. Vid telefonsamtalet med S.R. i augusti 1992 upplyste han S.R. om att G.C. försökt att lura honom och att han inte avsåg att återvända till Karlskrona. Någon diskussion om S.R:s innestående lön fördes inte. Han kan tänka sig att S.N. och S.R. kan ha uppfattat honom som sin arbetsgivare på grund av att han lämnade dem så lite information om de förhandlingar som fördes beträffande hans överlåtelse av rörelsen.

S.N. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. I april berättade G.C. att R.B.S. skulle ta över Trattoria Capri. Vid detta tillfälle sade G.C. även att han hade talat med R.B.S. och de var överens om att hon skulle få arbeta kvar på restaurangen. Hon erhöll slutlön av G.C. fram till den 9 april 1992. När R.B.S. kom till restaurangen den 10 april ändrades rutinerna vad avsåg redovisningen av kassan och hon fick förvara pengarna i en börs och redovisa pengarna på kvällen istället för att som tidigare genast lägga in pengarna i kassan. Hon och R.B.S. talade inte någonting om hur överlåtelsen av restaurangen gått till. G.C. brukade komma till restaurangen och hämta kassan varje kväll men efter den 10 april 1992 såg hon honom aldrig besöka restaurangen på kvällen. Hon såg inte heller att det förekom några diskussioner angående restaurangen mellan G.C. och R.B.S.. R.B.S. har inte personligen talat om för henne att hon var anställd av honom utan det är uppgifter som hon fått av G.C..

S.R. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. G.C. informerade honom om att R.B.S. skulle överta Trattoria Capri den 10 april 1992. Före den 10 april frågade han G.C. om hur det skulle bli med hans anställning i fortsättningen och denne förklarade att han skulle tala med R.B.S.. G.C. berättade senare att R.B.S. uppgett att han skulle få arbeta kvar på restaurangen. Han talade även med R.B.S. om hur denne avsåg att driva restaurangen fortsättningsvis och om han skulle få behålla sin anställning och fick då beskedet att det var självklart att han skulle få arbeta kvar då R.B.S. behövde honom på restaurangen. S.R. begärde av R.B.S. att få viss lönehöjning för att fortsätta arbeta i restaurangen. R.B.S. beviljade honom en högre lön. Efter den 10 april 1992 genomförde R.B.S. många förändringar beträffande restaurangen, bl.a. byttes matsedeln ut och inredningen ändrades i vissa delar. R.B.S. uppträdde som restaurangens ägare gentemot leverantörerna. De flygblad som delades ut hade R.B.S. med sig, färdigtryckta, när han kom till Karlskrona i april 1992. När han talade med R.B.S. den 19 augusti 1992 sade denne att han skulle se till så att S.R. inte skulle bli ekonomiskt drabbad. Det var först efter den 19 augusti som han fick vetskap om att det var problem vad avsåg överlåtelsen av restaurangen.

G.C. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Det var på inrådan av Föreningsbanken som han beslöt att avyttra restaurang Capri då restaurangen ansågs vara en belastning för Jämjö värdshus. Hans tanke var att han skulle försälja samtliga inventarier i Lyckebykällan AB och överlåta bolagets skulder, som vid denna tidpunkt beräknades uppgå till omkring 700 000 kr. En förutsättning för försäljningen var att köparen godtogs av Scan, som hade borgensåtaganden för Lyckebykällan AB:s krediter om 400 000 kr samt Nordbanken som långivare. Redan vid hans första sammanträffande med R.B.S. i Karlskrona fördes diskussioner angående priset vid en försäljning av restaurangen. Han hade dessförinnan varit i kontakt med Nordbanken och fått uppgiften att banken skulle godta att en köpare av restaurangen övertog betalningsansvaret för banklånen under förutsättning att köparen godkändes av Scan. I slutet av mars 1992 träffades han, R.B.S. och ekonomichefen vid Scan, Å.W., på golfrestaurangen i Nicklastorp och diskuterade en överlåtelse av Trattoria Capri. R.B.S. gjorde ett gott intryck på Å.W. och det blev vid detta möte klart att Scan godkände att R.B.S. övertog de lån som Lyckebykällan AB hade.

Han trodde inledningsvis att R.B.S. skulle bilda ett handelsbolag tillsammans med A.F. men någon gång omkring den 10 april 1992 berättade R.B.S. att han hade registrerat en enskild firma eftersom A.F. hade dragit sig ur affären. När R.B.S. hade drivit restaurangen under två-tre veckor meddelade Nordbanken att banken inte kunde godkänna att R.B.S. övertog lånen. R.B.S. och han började istället att diskutera en överlåtelse av Lyckebykällans aktier. Aktieöverlåtelseavtalet blev färdigställt först i juli 1992. Det var R.B.S. som önskade att avtalet skulle antedateras. Han och R.B.S. hade träffat en överenskommelse om att R.B.S., fram till dess att ett överlåtelseavtal undertecknats, skulle betala 20 000 kr i månaden avseende lokalhyra och amortering av en hyresskuld. Han minns inte om det skedde någon betalning av räntorna och amorteringarna på banklånen efter R.B.S:s övertagande av restaurangen. I så fall skedde betalningen via Jämjö värdshus.

Han kan ha fått köpnotorna av R.B.S. som betalning för någon skuld. Det är också möjligt att de 9 000 kr som anges i buntsammandraget använts för att betala räntor på Lyckebykällan AB:s lån.

Han har inte gett S.B. order om att ta bort bokföringsmaterial avseende restaurang Capri ur Lyckebykällan AB:s redovisning.

S.N. och S.R. kände till att R.B.S. skulle överta restaurang Capri. Han har inte informerat dem om vilka förhandlingar angående överlåtelsen som förts mellan honom och R.B.S.. Han har inte heller informerat S.N. och S.R. om att R.B.S. avsåg att bedriva rörelsen som enskild firma. Han talade med R.B.S. om att S.R. skulle få arbeta kvar på restaurangen. R.B.S. uppgav då att han ville att S.R. skulle arbeta kvar. Han minns inte om han även talade med R.B.S. angående S.N:s anställning men han har säkert sagt till S.N. att hon skulle få arbeta kvar på Capri. Han har inte formellt sagt upp S.N. men både hon och S.R. har erhållit slutlön per den 9 april 1992 av honom.

S.B.: har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Han skulle fortsätta att sköta restaurang Capris bokföring även efter R.B.S:s övertagande av verksamheten. Någon gång i slutet av april eller i början på maj 1992 besökte han R.B.S. på restaurangen och instruerade honom om hur verifikationer o.dyl. i rörelsen skulle sparas. Han hade då aldrig tidigare träffat R.B.S.. Det var antagligen G.C. som sade åt honom att han skulle åka till restaurangen. Han tror att han och R.B.S. kom överens om att han skulle hämta bokföringsmaterialet en gång i månaden. R.B.S. talade aldrig med honom om hur övertagandet av restaurangen skulle gå till. Det var advokat W. som sade åt honom att ta ut bokföringsmaterialet ur Lyckebykällan AB:s redovisning.

A.F. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Tanken var att han och R.B.S. skulle driva restaurang Capri som ett handelsbolag, men då det visade sig att de inte skulle få utskänkningstillstånd drog han sig ur affären. Detta måste ha varit efter den 10 april 1992. Han var aldrig involverad i diskussionerna angående överlåtelsen av aktierna i Lyckebykällan AB. Vid något tillfälle såg han att G.C. besökte restaurangen och han såg även att G.C. fick pengar av R.B.S.. Det var R.B.S. som sade åt honom att han skulle betala restaurangens fakturor.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning i frågan huruvida S.N. och S.R. kan anses ha blivit anställda av R.B.S..

För att ett giltigt anställningsavtal skall komma till stånd krävs i princip att parterna avger samstämmiga viljeförklaringar i frågan. Ett anställningsförhållande kan emellertid uppkomma också genom s.k. konkludent handlande, dvs. genom att arbetsgivaren uppträder på sådant sätt att den anställningssökande med fog får uppfattningen att denne har blivit anställd.

S.N. och S.R. har gjort gällande att R.B.S. uppträtt på sådant sätt att de bibringats uppfattningen att han övertagit restaurang Capri och godtagit att de arbetade i restaurangen som anställda hos honom. Enligt S.N:s och S.R:s mening kom därigenom ett anställningsförhållande till stånd fr.o.m. den 10 april 1992.

R.B.S. har, å sin sida, anfört att han aldrig förvärvat restaurang Capri eller träffat något anställningsavtal med S.N. eller S.R.. Han har i stället påstått att han endast tjänstgjort som restaurangchef i syfte att inför ett eventuellt övertagande av restaurangen få en inblick i hur restaurangen fungerade.

Enligt arbetsdomstolens mening är följande omständigheter av betydelse vid prövningen av om ett anställningsförhållande har kommit till stånd mellan R.B.S. som arbetsgivare samt S.N. och S.R. som arbetstagare. I målet får anses utrett att S.N. och S.R. erhöll slutlön av G.C. respektive G.C:s aktiebolag Lyckebykällan AB per den 9 april 1992 och att i samband därmed deras anställningar i förhållande till G.C. eller dennes bolag upphörde från detta datum. Vidare är utrett att de i samma sammanhang erhöll besked av G.C. att de skulle få arbeta vidare vid restaurang Capri såsom anställda hos R.B.S.. Det har också framkommit att G.C. presenterade R.B.S. för dem som restaurangens nye innehavare utan att denne vare sig då eller senare gjorde någon invändning häremot. Det är ostridigt att S.N. och S.R. arbetade i restaurangen även efter den 9 april 1992. R.B.S. var fr.o.m. den 10 april 1992 och fram till början av augusti 1992 otvivelaktigt den som i alla avseenden skötte restaurang Capris löpande verksamhet. Han ändrade restaurangens meny och personalens redovisning av kassan. Anmärkningsvärt är att han lät dela ut av honom undertecknade flygblad med texten att restaurangen numera drevs i ny regi. R.B.S:s skötsel av restaurangen innefattade även sådana åtgärder som normalt ankommer på en arbetsgivare, såsom att svara för löneutbetalning, förhandla med S.R. om löneförhöjning och att skilja S.N. från hennes anställning. På de lönespecifikationer som upprättades av R.B.S. angavs restaurang Capri som deras arbetsgivare i stället för som tidigare Jämjö värdshus respektive Lyckebykällan AB. R.B.S. har själv uppgivit att han inte på något sätt informerade S.N. och S.R. om de förhandlingar som pågick mellan honom och G.C. rörande R.B.S:s övertagande av restaurangen.

R.B.S. har påstått att han fr.o.m. den 10 april 1992 fungerade som restaurangchef vid restaurang Capri. Arbetsdomstolen kan dock inte finna att det föreligger någon realitet bakom detta påstående. Uppenbarligen förelåg ingen överenskommelse om något sådant med G.C. som företrädare för Lyckebykällan AB. I förhållande till bolaget som restaurangens ägare uppträdde R.B.S. otvivelaktigt som den nytillträdande innehavaren. R.B.S. upplyste inte heller S.N. och S.R. om att han endast skulle inta ställningen som restaurangchef.

Enligt arbetsdomstolens mening framgår av vad som nu har redovisats att R.B.S. genom sitt handlande ingivit S.N. och S.R. föreställningen att han fr.o.m. den 10 april 1992 var deras nye arbetsgivare i egenskap av innehavare av restaurang Capri. Det kan inte tillmätas någon betydelse att R.B.S. själv inte uttryckligen erbjöd dem fortsatt anställning. Omständigheterna var sådana att det i stället hade ankommit på R.B.S. att förklara för S.N. och S.R. att de inte anställdes av honom för arbete fortsättningsvis i restaurangen. Genom att något sådant besked inte lämnades uppkom ett anställningsförhållande mellan R.B.S. samt S.N. och S.R..

Det skall tilläggas att det nu gjorda ställningstagandet inte påverkas av det förhållandet att R.B.S. inte vid tidpunkten för anställningsförhållandets uppkomst hade förvärvat restaurangen och inte heller senare kom att göra detta. Det avgörande är att S.N. och S.R. genom R.B.S:s uppträdande fick grundad anledning att uppfatta honom som deras arbetsgivare.

I enlighet med det nu gjorda ställningstagandet skall R.B.S. förpliktas att till S.R. utge lön, uppsägningslön, semesterersättning och allmänt skadestånd samt till S.N. utge lön, semesterersättning och allmänt skadestånd. Om storleken av de fordrade beloppen råder inte tvist. Det saknas skäl att sätta ned de av tingsrätten utdömda allmänna skadestånden.

Det anförda betyder att tingsrättens domslut skall stå fast.

R.B.S. skall även förpliktas att utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättshjälpskostnader i arbetsdomstolen.