AD 1995 nr 89

Parter:

Handelsanställdas Förbund; Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation, Handelsarbetsgivarna; Svenska Pressbyrån, Aktiebolaget

Nr 89

Handelsanställdas Förbund

mot

Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation, Handelsarbetsgivarna, och Aktiebolaget Svenska Pressbyrån i Stockholm.

Bakgrund

Mellan Handelns och tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation, Handelsarbetsgivarna (HAO) och Handelsanställdas förbund (förbundet) gäller kollektivavtal. AB Svenska Pressbyrån (bolaget) är genom delägarskap i HAO bundet av kollektivavtalet. I.J. är medlem i förbundet.

Bolaget driver bl.a. en Pressbyråbutik i Kristianstad. Där arbetade I.J., som har varit anställd som affärsbiträde i bolaget sedan år 1975.

Säkerhetschefen i bolaget, M.H., gjorde den 14 juni 1994 tillsammans med säkerhetsassistenten F.W. en kontroll av I.J:s arbete i butiken. Resultatet av kontrollen redovisades i en handling med rubriken Anmälan. Till anmälan fogades en kopia av kassaremsan från I.J:s arbetspass.

Den upprättade anmälan innehåller bl.a. följande (av arbetsdomstolen benämnda anmärkning 1, anmärkning 2 etc.).

Anmärkning 1 - Kl. 06.31 - Kund handlar, ser ej varan. J stämplar inte in något i kassan, lägger bara två guldpengar i den öppna kassalådan samt ger växel tillbaka till kunden. Kassaremsan visar inget inslag.

Anmärkning 2 - Kl. 07.40 - Kund handlar 3-4 bananer. J väger dem men stämplar inte in. J lägger pengarna från kunden direkt ner i k-lådan, ger växel tillbaka. Kassaremsan visar ingen instämpling av bananförsäljningen.

Anmärkning 3 - Kl. 09.02 - Kund handlar cigaretter. Stämplas inte in. Endast lådöppning? Kassaremsan visar att cigarettförsäljningen ej instämplats och att endast lådöppning har skett.

Anmärkning 4 - Kl. 09.17 - Kund handlar bananer, livspkt, bröd, chokladros. Kassaremsan visar att allt är inslaget utom chokladrosen.

Anmärkning 5 - Kl. 10.07 - F.W. köper en datatidning för nitton kronor. Ingen instämpling sker. J lägger endast ner tjugokronorssedeln hon får i den öppna k-lådan, ropar tillbaka F.W. och lämnar tillbaka en krona i växel. K-lådan fortfarande öppen. Kund handlar två småfrallor. Ingen instämpling. Kunden betalar med två mynt. Dessa lägger hon, efter att ha stängt k-lådan på kanten intill, under den. På väg från kassaplatsen tar hon mynten med höger hand och stoppar dem i sin högra rockficka. På kassaremsan saknas instämpling av datatidning samt frallor.

Anmärkning 6 - Kl. 10.58 - Kund handlar cigarettpkt samt godis. Ingen instämpling sker. Endast lådöppning? Lägger ner två tjugokr-sedlar i lådan och lämnar växel tillbaka. Kassaremsan visar ingen instämpling av cigaretter eller godis, endast att lådöppning gjorts.

Anmärkning 7 - Kl. 11.02 Kund handlar snus samt yoghurt. K-lådan öppen efter kund! J ser sig om. Står ensam och lägger snabbt ihop några sedlar längst ut på vä sida i k-lådan. Tar sedlarna i vänster hand och stoppar dem i sin vä rockficka. Stänger lådan. Tar papperskorg under säljdisk och går iväg med den.

Anmärkning 8 - Kl. 11.38 - Kund handlar ströbröd samt tidning. Öppen k-låda. När kunden gått tar J, med sin hö hand, mynt ur k-lådans vä fack, längst ut. Ser ej hur många. Flyttar över mynten i vä hand och stoppar ner i sin vä rockficka.

Anmärkning 9 - Kl. 11.50 - Kund köper tidning. Ingen instämpling sker. Mynt läggs ner i lådan. Kassaremsan visar ingen instämpling.

Anmärkning 10 - Kl. 12.00 - Kund köper cigaretter samt colaburk. J knappar länge i kassan. Kassaremsan visar att J slagit fel samt därefter korrigerat bort hela försäljningen och således inte registrerat köpet.

Anmärkning 11 - Kl. 12.08 - Kund handlar en liter mjölk. Ingen registrering sker, lägger peng i lådan samt lämnar växel tillbaka. Kassaremsan visar ingen inslagning av mjölk.

Den 28 augusti 1994 avskedade bolaget I.J. från hennes anställning. Som grund för avskedandet har arbetsgivarparterna angett att I.J. i sitt arbete som kassörska den 14 juni 1994 dels underlåtit att registrera tio försäljningar, dels vid tre tillfällen tagit pengar ur kassan och lagt dem i sin ficka.

Med anledning av det inträffade har tvist uppkommit mellan parterna. Tvisten har varit föremål för såväl lokal som central förhandling utan att parterna kunnat komma överens.

Förbundet har i arbetsdomstolen väckt talan mot HAO och bolaget samt anfört att I.J. avskedats utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat.

Förbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara bolagets avskedande av I.J.,

2. förplikta bolaget att till I.J. utge allmänt skadestånd med 85 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 november 1994 tills betalning sker,

3. förplikta bolaget att till I.J. utge ekonomiskt skadestånd motsvarande månadslönen med 10 000 kr per månad från och med den 1 september 1994 till och med den 31 mars 1995 och för tiden den 1-18 april 1995 med 6 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp från den sista dagen i varje månad tills betalning sker.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att det förelegat saklig grund för uppsägning men inte grund för avskedande har förbundet yrkat att domstolen förpliktar bolaget att till I.J. utge dels allmänt skadestånd i enlighet med punkt 2 ovan, dels ekonomiskt skadestånd med 10 000 kr per månad från och med den 1 september 1994 till och med den 28 februari 1995 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp från den sista dagen i varje månad tills betalning sker.

HAO och bolaget har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat beräkningen av det ekonomiska skadeståndet och räntan såsom i och för sig skälig. Beträffande det allmänna skadeståndet har ränta vitsordats från dagen för delgivning av stämningsansökan (den 14 november 1994). Om arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger anser arbetsgivarparterna att det allmänna skadeståndet skall jämkas till noll kronor eftersom I.J. genom sitt agerande har varit medvållande till den uppkomna situationen.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Förbundet

I.J. anställdes hos bolaget år 1975 som affärsbiträde. Under senare år har hon arbetat i pressbyråbutiken i Kristianstad. Hon har oftast arbetat ensam i butiken med fullt ansvar. Arbetet har förutom kassaarbete inneburit beställning och uppackning av varor.

I.J. är frispråkig och säger ifrån när hon tycker att något är fel. Bolaget har vid flera tillfällen övervägt att säga upp I.J. för att man tyckt att hon varit en besvärlig person. Någon gång under år 1982 uppmärksammade hon att bolaget underlät att betala ut ersättning för obekväm arbetstid med tre minuter vid varje arbetspass. I.J. drev denna fråga gentemot bolaget och det slutade med att bolaget ansågs betalningsskyldigt. Under år 1989 stred I.J. för höj- och sänkbara kassaapparater. I.J. är ganska kort och fick ont i armarna när hon stod i kassan. Bolaget ordnade detta i I.J:s butik. Vid ett tillfälle under år 1992 försvann 24 000 kr från butiken. Bolaget trodde först att I.J. hade tagit pengarna. Ärendet polisanmäldes men gärningsmannen hittades aldrig. Samma år uppkom fråga om att slopa en halv timmes överlappning mellan förmiddags- och eftermiddagspasset. Det skulle få till följd att kassan inte skulle stämmas av efter varje pass, utan kassan från förmiddags- och eftermiddagspassen skulle stämmas av först innan kvällspasset påbörjades. Varje kassörska skulle inte längre ta ansvar för sin egen kassa. I.J. protesterade mot denna förändring men fick ingen framgång.

Anledningen till bolagets påstående om de oegentligheter från I.J:s sida som lagts till grund för avskedandet är vad som framkommit genom en anmälan som upprättats av bolagets säkerhetschef M.H.. Den 14 juni 1994 mellan kl. 06.00 och kl. 12.42 kunde M.H. enligt bolaget konstatera att I.J. dels underlät att registrera elva försäljningar och dels vid tre tillfällen tog pengar ur kassan och stoppade dem i egen ficka. Bolaget åberopar de tre s.k. fickstoppen och tio av de underlåtna registreringarna.

Kontrollen av I.J. är behäftad med stor osäkerhet. Bolaget har inte kunnat kontrollera I.J. på det sätt som påstås. M.H. har enligt bolaget i ett sträck i sex timmar och 42 minuter stått och tittat på I.J. genom ett av fönstren till butiken. Enligt bolaget har M.H. inte missat någonting av det som hänt. Avståndet från fönstret till kassan är ungefär två meter. M.H. måste med jämna mellanrum ha hoppat undan och gömt sig så att I.J. inte skulle se henne, vilket hon heller inte har gjort. Det måste ha påverkat M.H:s koncentrations- och bedömningsförmåga. M.H. kan inte ha sett tangentbordet till kassapparaten genom fönstret som bolaget har påstått. När I.J. stod i kassan var den nedsänkt till lågläge vilket gjorde att det inte gick att se tangentbordet ordentligt. Det är även svårt att genom fönstret se vad det står på kassadisplayen, speciellt på dagen. Det måste också ha varit svårt för M.H. att se vad det var för varor som kunderna handlade. Det fanns skyltar i fönstret som skymde sikten. Dessutom är anmälan kompletterad efteråt med uppgifter som I.J. har lämnat till M.H. bl.a. att kassalådan var öppen ibland för att den inte gick att stänga. Efter att I.J:s arbetspass var slut den 14 juni 1994 räknade M.H. kassan. I.J. var inte med då. Från början åberopade bolaget även en anmärkning i anmälan mot I.J. där bolaget påstod att en "MC-kille" med hjälm på sig skulle ha inhandlat en tidning som I.J. underlåtit att registrera. Efter att förbundet påpekat att det var en "MC-flicka" som var anställd i butiken som handlat tidningen och som fick skriva upp sin skuld till bolaget i en bok frånföll arbetsgivarparterna påståendet. Detta är enligt förbundet ett exempel på hur osäker kontrollen av I.J. var.

Den 14 juni 1994 började I.J. sitt arbete strax före kl 6.00 när butiken öppnade. Först tog hon fram sin kassalåda ur kassaskåpet i butikens lagerlokal och en s.k. kassett, som är en svart plastväska. Kassetten innehöll 1 000 kr i växelpengar. I kassalådan fanns det 443 kr. I.J. räknade inte pengarna i kassalådan eller i kassetten. Det fanns en lapp som angav att det fanns sammanlagt 1 443 kr. Det var kassörskan från kvällspasset dagen innan som hade räknat pengarna. I.J. ifrågasatte inte att kassörskan hade räknat rätt och gjorde därför bara en överslagsberäkning av innehållet. I.J. ansåg att hon hade behov av mer växelpengar. Hon lånade därför 250 kr ur den andra kassalådan som fanns i kassaskåpet. Hon lade pengarna i kassetten och skrev sammanlagt tre minneslappar angående lånet. Hon lade en i sin kassalåda, en i kassalådan som var kvar i kassaskåpet och en i kassetten. Därefter tog hon med sig sin kassalåda och kassetten ut i butiken. Hon vet inte hur mycket hon har stämplat in under sitt arbetspass denna dag. Enligt bolaget var det en minusdifferens i kassan på 62 kr. Eftersom hon inte räknade pengarna vid arbetspassets början kan en differens på 50 kr ha förelegat redan innan hon påbörjade sitt pass. När det under dagens lopp kom in pengar i kassan lade hon vid två tillfällen pengar i sin ficka för att sedan lägga tillbaka dem i kassalådan i kassaskåpet. Ena gången var det 100 kr i tjugokronorssedlar och andra gången 100 kr i tjugokronorssedlar samt fem tiokronorsmynt. Anledningen till att hon lade pengarna i fickan var att hon var rädd för att bli rånad. Förutom dessa två tillfällen stoppade hon vid ett tillfälle ner överskottsväxel från kassan i fickan för att lägga i kassaskåpet. Det var 500 kr i sedlar. Det får inte finnas för mycket pengar i kassan på grund av rånrisken.

I.J. minns inget från händelserna under anmärkning 1, 2, 9 och 11. Beträffande övriga anmärkningar är följande att beakta. Anmärkning 3 - Cigarettköpet kl. 9.02 registrerades först vid köpet kl. 9.05. I.J. registrerade dock köpet felaktigt som "press". Kunden gick med på att han bara skulle betala 19 kr 50 öre för sin tidning och inte för "press" à 29 kr 50 öre som också fanns på kvittot. Anmärkning 4 - Kunden ångrade sig och köpte inte någon chokladros. Anmärkning 5 - I.J. minns inte köpet av datatidningen eller småfrallorna. Det är inte riktigt att hon lagt pengar på kanten intill kassalådan och sedan stoppade dem i fickan. Anmärkning 6 - Det var en ung man som brukar handla i butiken. Han hade alltid svårt att bestämma sig för vad han skulle ha. Så var det den här gången också. Mannen lämnade fram pengar men fick sedan tillbaka dem av I.J. eftersom han ångrade sig och inte ville handla något. Anmärkningarna 7 och 8 - Det är riktigt att I.J. har stoppat pengar i sin ficka, men hon har inte tillägnat sig pengarna utan lagt dem i kassaskåpet. Anmärkning 10 - I.J. registrerade fel summa i kassaregistret. När hon raderade bort felet ångrade kunden sig och köpte inget. Därmed skulle inget köp registreras.

Den 22 juni 1994 polisanmälde bolagets företrädare I.J. för förskingring alternativt undandräkt. Den 23 augusti samma år polisanmälde I.J. M.H. för falsk tillvitelse. Bolaget avskedade I.J. den 28 augusti, men hon fick lön för hela månaden.

Förbundet bestrider såväl att I.J. har tillägnat sig några pengar ur kassan som att hon brutit mot butikens rutiner. Det är riktigt att I.J. vid två tillfällen har stoppat pengar i fickan. Hon har emellertid inte tillägnat sig dessa pengar. Anledningen till att hon har stoppat pengar i fickan är dels att hon skulle betala tillbaka de pengar hon lånat ur en kassalåda i kassaskåpet, dels att hon skulle lägga överskottsväxel från kassan i kassaskåpet. Det är också möjligt att I.J. kan ha glömt att stämpla in något köp.

Förbundet hävdar att bolaget har avskedat I.J. i strid med 18 § anställningsskyddslagen utan att ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Avskedandet skall därför förklaras ogiltigt. Genom avskedandet har bolaget också ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot I.J.. Sådan skadeståndsskyldighet föreligger även om arbetsdomstolen skulle finna att bolaget hade saklig grund för uppsägning. Utöver allmänt skadestånd skall i så fall ekonomiskt skadestånd motsvarande lön under uppsägningstid utgå.

Ränta på det allmänna skadeståndet har yrkats från dagen för den centrala förhandlingens avslutande.

Arbetsgivarparterna

Under våren och sommaren 1993 fann bolaget att butiken i Kristianstad visade dålig lönsamhet. Bolaget gjorde en genomgång av varje varuområde, men fann inte någon förklaring till den dåliga lönsamheten. Från och med augusti 1993 till och med februari 1994 lät bolaget, genom bevakningsföretaget Partena Security AB, genomföra ett antal s.k. provköp mot samtliga anställda i butiken. Provköpen mot I.J:s arbetskamrater föranledde inga anmärkningar. Däremot kunde Partena Security AB konstatera att I.J. brustit i sina åligganden som anställd hos bolaget genom att vid flera tillfällen inte registrera provköp och vid ett antal tillfällen ta ut för låg straffavgift för videofilmer som lämnats tillbaka för sent.

Bolaget ordnade ett personalmöte den 17 november 1993 då bl.a. säkerhetsfrågor diskuterades. Då var I.J. närvarande. Den 15 december 1993 fick I.J. en säkerhetsutbildning där bolaget bl.a. gick igenom kassarutiner och rutiner vid återlämning av videofilmer. Vid de fortsatta provköpen kunde ingen bättring från I.J:s sida noteras. På grund av detta beslutade bolaget att intensifiera kontrollen av henne.

Den 14 juni 1994 mellan kl. 06.00 och kl. 12.42 genomförde M.H. och

F.W. en kontroll av I.J:s arbete. Deras uppdrag var att kontrollera om I.J. redovisade mottagna medel från försäljning enligt bolagets regler och rutiner. Innan kontrollen påbörjades synkroniserade M.H. och F.W. sina armbandsur med Fröken Ur. Vid en jämförelse med kassaregistrets klocka har det visat sig att kassaklockan gick två minuter efter.

Kontrollen genomfördes på följande sätt. M.H. iakttog I.J. genom ett fönster som är beläget till vänster om entren till butiken. När I.J. var upptagen av en kund stod hon med ryggen mot detta fönster. M.H. hade inga problem att göra iakttagelserna. M.H. kunde genom fönstret se kassaapparaten och vad kunderna köpte för typ av vara. Hon kunde t.ex. se att det var yoghurt som inhandlades, men inte exakt vilken sort. M.H. behövde inte se tangentbordet för att kunna avgöra om köpet registrerades eller inte. Det räckte med att hon såg displayen på kassaapparaten. F.W. iakttog I.J. med hjälp av en tubkikare bl.a. från ett buskage mittemot entren till butiken.

Resultatet av kontrollen redovisade M.H. i en handling med rubriken Anmälan. Till anmälan hör en kopia av kassaremsan från I.J:s arbetspass. Samtliga uppgifter i anmälan är iakttagelser som M.H. vid kontrollen av I.J. har gjort genom fönstret. Samtidigt som hon gjorde iakttagelserna dikterade hon in dem på en bandspelare. Anmälan är utskriven ordagrant efter bandupptagningen. Den är inte kompletterad efteråt på annat sätt än att kassaremsans innehåll för den aktuella tidpunkten har kommenterats.

Vid kontrollen kunde M.H. konstatera att I.J. dels underlät att registrera elva försäljningar och dels vid tre tillfällen tog pengar ur kassan och stoppade dem i fickan. Förutom de s.k. fickstoppen åberopar bolaget tio av de underlåtna registreringarna.

Enligt arbetsgivarparternas mening har I.J. genom de s.k. fickstoppen tillägnat sig pengar ur kassan. Detta är att rubricera som förskingring. Förfarandet utgör grund för att avskeda I.J.. Om arbetsdomstolen inte skulle finna att I.J. har tillägnat sig pengarna utgör förfarandet i vart fall ett så allvarligt brott mot bolagets rutiner för hur pengar skall hanteras att grund för avsked föreligger. Det rätta sättet att hantera pengar som skall flyttas till eller från kassan är följande. Om det finns för litet växelpengar i kassan skall kassörskan från kassaskåpet ta med en kassett med extra pengar. Kassetten skall under arbetspasset förvaras i ett skåp under kassaapparaten. Om kassörskan under ett arbetspass får för mycket pengar i kassan skall hon lägga ner pengar i kassetten. Pengarna skall inte i stoppas i fickan på det sätt som I.J. har gjort.

De underlåtna registreringarna av försäljningar innebär att I.J. har brutit mot en klar förpliktelse att på rätt sätt ta betalt samt att registrera försäljningarna. Att det skall förfaras på detta sätt är en så självklar rutin för en kassörskas arbete att det inte behöver sägas direkt. I.J:s underlåtenhet att registrera försäljningar utgör enligt arbetsgivarparternas mening saklig grund för uppsägning av hennes anställning.

Domskäl

I.J. blev den 28 augusti 1994 avskedad från sin anställning som affärsbiträde hos bolaget. Tvisten gäller om bolaget har haft tillräckliga skäl för avskedandet och, för den händelse så inte varit fallet, om saklig grund för uppsägning förelegat.

Arbetsgivarparternas uppfattning är att det föreligger tillräckliga skäl för avskedande och i vart fall saklig grund för uppsägning. Till stöd för detta har bolaget åberopat i huvudsak följande. I.J. har enligt en anmälan som upprättats i samband med en kontroll av henne under ett arbetspass vid tre tillfällen tagit pengar ur kassan och stoppat dem i fickan samt vid tio tillfällen underlåtit att registrera försäljningar. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har tillägnat sig de pengar som hon stoppat i fickan, att förfarandet är att betrakta som förskingring och att detta utgör grund för avskedande. De har vidare gjort gällande att förfarandet, även om arbetsdomstolen inte skulle anse att I.J. tillägnat sig pengarna, är ett så allvarligt åsidosättande av bolagets rutiner för hantering av pengar att det utgör grund för avskedande. Arbetsgivarparterna har också gjort gällande att I.J. genom att underlåta att registrera försäljningar har brutit mot rutiner som det ålegat henne att iaktta i arbetet och att saklig grund för uppsägning av henne därför har förelegat.

Förbundets uppfattning är att det inte föreligger tillräckliga skäl för avskedande och inte heller saklig grund för uppsägning av I.J.. Förbundet har därvid gjort gällande att I.J. inte har tillägnat sig några pengar ur kassan och inte heller har brutit mot några rutiner för verksamheten i bolaget. Förbundet har dock förklarat att I.J. kan ha glömt att registrera någon försäljning. Enligt förbundets mening är den kontroll som gjorts av I.J:s arbete behäftad med stor osäkerhet.

Som muntlig bevisning har förbundet åberopat förhör under sanningsförsäkran med I.J. samt vittnesförhör med ombudsmannen vid förbundet J.E. och förhandlingsombudsmannen vid förbundet A.G.P. och arbetsgivarparterna vittnesförhör med M.H. och F.W.. Som skriftlig bevisning har båda partssidorna åberopat den av M.H. upprättade anmälan samt kassaremsan. Arbetsgivarparterna har därutöver åberopat fotografier över butiken.

Hur har kontrollen av I.J. gått till?

Av utredningen framgår följande.

M.H. har berättat följande: Hon har sedan 1979 arbetat med säkerhetsfrågor, varav tio år på handelns område. De senaste två åren har hon varit säkerhetschef i bolaget. Sedan anmärkningar framkommit mot I.J. i samband med ett antal provköp beslutade företrädare för bolaget och butikschefen att göra en närmare kontroll av I.J. vid ett av hennes arbetspass. M.H. och F.W. kom till Kristianstad sent på kvällen måndagen den 13 juni 1994. De lånade nycklar till butiken för att förbereda kontrollen av I.J.. De konstaterade att de genom ett fönster på gaveln till vänster om entren skulle kunna iaktta henne när hon stod vid kassan. Det fanns inga skyltar som skymde sikten i fönstret den 14 juni.

I samband med att I.J. öppnade butiken på morgonen den dagen placerade sig M.H. utanför detta fönster. M.H. hade en röststyrd bandspelare med sig i innerfickan på sin kavaj. Hon placerade mikrofonen till bandspelaren i klockarmbandet. I samband med att hon gjorde sina iakttagelser pratade hon in dem och tidpunkten på bandspelaren. Den text som finns i anmälan är ordagrant det hon dikterade in på bandspelaren. Ingenting är redigerat och inga kompletteringar har skett i efterhand. När I.J. började sitt arbete hade hon en kassalåda med sig ut i butiken. Den lådan satte hon på plats i kassaapparaten. Enligt M.H. hade I.J. inte någon kassett med sig.

Vid tre tillfällen kunde M.H. iaktta hur I.J. stoppade pengar i sin rockficka. Vid ett tillfälle lade hon mynt som hon hade fått från en kund på avsatsen precis under kassalådan. Hon tog sedan mynten med höger hand och stoppade ner dem i höger rockficka. Vid ett annat tillfälle kunde M.H. iaktta hur I.J. med båda händerna plockade i vänstra sidan av kassalådan. M.H. såg sedan hur I.J. rullade ihop sedlar och med vänster hand stoppade ner dem i sin vänstra rockficka. M.H. är säker på att det var mer än en sedel och tror att det var 20-kronorssedlar. Vid det tredje tillfället var kassalådan också öppen. M.H. såg hur I.J. tog flera mynt med höger hand ur kassalådan, flyttade över mynten i vänster hand och stoppade ner dem i sin vänstra ficka.

M.H. har också iakttagit att I.J. vid flera tillfällen har skrivit på lappar. M.H. har inte uppfattat att I.J. hade några problem med att stänga kassalådan. M.H. kunde utan problem se vilka varor som kunderna handlade. Kunderna bar ofta varorna i händerna. M.H. har även kunnat se varorna när kunderna lyfte ner dem på bänken eller I.J. flyttade på varorna. M.H. har inte haft till uppgift att se vad som stod på displayen till kassapparaten utan endast att se om registrering har skett eller inte. Detta har M.H. kunnat se. M.H. har varit oerhört koncentrerad under hela tiden som hon iakttog I.J.. Hon var nära att bli upptäckt av I.J. vid något tillfälle. I.J. har lämnat kassan vid åtminstone vid tre tillfällen.

Efter I.J:s arbetspass gjorde M.H. och butikschefen en kassaavstämning. Kassan visade en minusdifferens på 62 kr. På kvällen samma dag skrev M.H. ut för hand det hon dikterat in på bandspelaren. Nästa dag hade hon och F.W. ett möte med I.J.. På I.J:s begäran deltog även en fackrepresentant. M.H. läste då upp för I.J. det hon ordagrant skrivit ut från bandspelaren. I.J. uppgav på frågor från M.H. att hon hade stämplat in alla köp och att hon inte hade tagit några pengar. Hon förnekade också att hon hade skrivit några lappar. M.H. letade efter lapparna men kunde inte hitta några.

F.W. har bekräftat att han och M.H. åkte till butiken på kvällen den 13 juni för att se hur det såg ut på platsen och att de från fönstret på gaveln till vänster om entren kunde iaktta I.J. när hon stod i kassan. Han har vidare berättat: M.H. stod vid fönstret hela den aktuella tiden den 14 juni och iakttog I.J.. Det fanns då inga skyltar som kunde skymma sikten genom fönstret. Själv fanns han hela tiden i bakgrunden. Ibland gömde han sig bakom buskar tvärs över gatan och tittade in i butiken genom ett fönster direkt till vänster om entredörren och ibland tittade han in i butiken genom samma fönster som M.H.. Han hade en kraftig tubkikare. Strax efter kl 10.00 gick han in i butiken och köpte en datatidning av I.J., som lade pengarna i kassalådan utan att registrera köpet. Hon ropade honom tillbaka och lämnade en krona i växel. Strax efter kl 11.00 såg han hur I.J. tog pengar ur kassalådan och stoppade ner dem med vänster hand i vänstra sidan av sin rock. Han såg detta genom samma fönster som M.H. tittade genom.

J.E. och A.G.P. har båda lämnat uppgifter av innebörd att det måste ha varit mycket svårt att genom fönstret göra några exakta iakttagelser av arbetet vid kassaapparaten bl.a. eftersom sikten bör ha varit skymd såväl av I.J:s kropp som skyltar i fönstret.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Förbundet har inte ifrågasatt att kontrollen har skett mot I.J. men har hävdat att den är behäftad med stor osäkerhet.

M.H. har haft som enda uppgift att under drygt sex timmar kontrollera om I.J. redovisade mottagna medel för försäljning enligt bolagets regler och rutiner. M.H. har mycket noggrant redogjort för hur kontrollen gick till och hur hon dokumenterade sina iakttagelser. Hon har också berättat att uppgifterna i anmälan är en direkt utskrift av den bandupptagning som hon gjorde vid kontrollen. Hennes uppgifter stöds också av vad F.W. berättat. Även I.J:s egna uppgifter om att hon stoppade ner pengar i fickan och hennes egna uppgifter om händelseförloppet under anmärkningarna 3, 4, 6 och 10 ger stöd för att M.H. har gjort de iakttagelser som framgår av anmälan.

Sammanfattningsvis har det enligt arbetsdomstolen inte framkommit några omständigheter som talar för att M.H:s uppgifter om vad hon iakttagit inte skulle vara riktiga.

Har I.J. tillägnat sig pengarna?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har tillägnat sig de pengar som hon har stoppat i fickan vid den åberopade kontrollen. I.J. har bekräftat att hon lagt pengar i fickan, men har förnekat att hon skulle ha tillägnat sig pengarna.

Genom M.H:s uppgifter är i målet utrett att I.J. under det aktuella arbetspasset vid tre tillfällen har lagt ner pengar i sin ficka. I.J. har för övrigt själv uppgivit att hon vid tre tillfällen under det aktuella arbetspasset stoppade pengar i fickan. Hon har förklarat sitt handlande med att hon vid två tillfällen skulle återställa extraväxel som hon lånat ur en annan kassa i kassaskåpet och att hon vid ett tillfälle till kassaskåpet skulle flytta pengar som inte behövdes för växeländamål. Någon ytterligare utredning om vad som hänt med de pengar I.J. stoppat i fickan har inte förebragts. Enligt arbetsdomstolens mening kan utredningen mot I.J:s förnekande inte anses visa att hon skulle ha tillägnat sig de pengar hon stoppat i fickan.

Har I.J. underlåtit att registrera köp?

De försäljningar som I.J. enligt arbetsgivarparterna har underlåtit att registrera har redovisats inledningsvis i domen som anmärkningarna 1 - 6 och 9 -11.

I.J. har förklarat att hon inte har någon minnesbild beträffande de händelser som redovisats under anmärkningarna 1, 2, 5, 9 och 11. Hon har dock beträffande anmärkning 5 sagt sig minnas att hon inte lagt kundens mynt på en kant intill kassalådan. Av anmälan och kassaremsan framgår att någon registrering av de försäljningar som avses i dessa anmärkningar inte har skett i samband med att de ägt rum eller under den närmaste tiden därefter. Det har inte heller framkommit några omständigheter som tyder på att I.J. registrerat dessa försäljningar vid någon senare tidpunkt under dagen, något som för övrigt inte ens påståtts från hennes sida. När det gäller anmärkning 5 har dessutom F.W. uppgivit att I.J. inte registrerade köpet av datatidningen. Sammanfattningsvis drar arbetsdomstolen den slutsatsen av utredningen att I.J. inte har registrerat de försäljningar som avses i anmärkningarna 1, 2, 5, 9 och 11.

Vad gäller köpet under anmärkning 3 kl 9.02 har I.J. invänt att cigarettköpet registrerades först vid köpet kl 9.05 men att cigaretterna då felaktigt kom att registreras som "press". Enligt I.J. köpte kunden kl 9.05 bara en tidning och det är på grund av det felaktigt registrerade cigarettköpet som det på kassaremsan kl 9.05 anges köp av två tidningar. Mot detta står M.H:s iakttagelse enligt anmälan att kunden kl 9.05 handlade två tidningar. Enligt arbetsdomstolens mening får det därför även i detta fall anses utrett att I.J. inte registrerat försäljningen.

Beträffande köpen under anmärkning 4, 6 och 10 har I.J. invänt att kunderna ångrade sig och bestämde sig för att inte handla de aktuella varorna. De av M.H. iakttagna inledda köpen skulle alltså inte ha fullföljts. Det förefaller inte särskilt troligt att M.H. inte skulle ha observerat en sådan utveckling av händelseförloppen. Även om det, som arbetsdomstolen tidigare har konstaterat, i och för sig saknas anledning att ifrågasätta M.H:s iakttagelser finns här trots allt ett utrymme för tvekan om vad som egentligen förekommit. Arbetsdomstolen finner därför att utredningen inte visar att I.J. underlåtit att registrera några försäljningar i dessa fall.

Har I.J. brutit mot bolagets rutiner?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har brutit mot bolagets rutiner dels genom underlåtenheten att registrera köp, dels genom att stoppa pengar i fickan på det sätt som I.J. har gjort. De har uppgett att det är en självklar rutin för en kassörska att köpen skall registreras och att detta inte behöver sägas uttryckligen av arbetsgivaren.

Förbundet har invänt att I.J. inte har brutit mot några rutiner.

Arbetsdomstolen har tidigare haft anledning att uttala sig i fråga om underlåten kassaregistrering (se AD 1994 nr 102). Där uttalade arbetsdomstolen att det måste anses vara en självklar rutin för kassatjänsten att alla köp registreras. Domstolen uttalade också att underlåtenhet att registrera inköp gäller ett avgörande moment i verksamheten och att ett sådant förfarande från en kassörskas sida typiskt sett är ägnat att öppna möjlighet att dölja brister i redovisningen av anförtrodda medel. Detta synsätt gör sig gällande även i förevarande mål. Arbetsdomstolen finner att I.J:s underlåtenhet att registrera köp har inneburit ett brott mot bolagets rutiner.

När det gäller frågan om I.J. har brutit mot bolagets rutiner när hon stoppade pengar i fickan för att, som hon själv påstått, transportera dem till kassaskåpet gör arbetsdomstolen följande bedömning.

Arbetsgivarparterna har i målet anfört att pengar över huvud taget inte skall transporteras löst inom butikslokalen. För den händelse växelkassan skulle behöva förstärkas har de uppgivit att en kassett bör användas. Arbetsgivarparterna har emellertid inte förebragt någon utredning om huruvida några muntliga eller skriftliga instruktioner faktiskt lämnats för hur transport av pengar i butiken skulle äga rum. Med hänsyn härtill är det inte visat att I.J. med sitt agerande i detta avseende har brutit mot bolagets rutiner.

Föreligger grund för avskedande eller finns saklig grund för uppsägning?

Som redan framgått har arbetsdomstolen inte funnit att I.J. tillägnat sig de pengar hon stoppat i fickan. Det har också framgått att arbetsdomstolen inte har funnit att I.J:s förfarande i detta hänseende har inneburit något brott mot bolagets rutiner för transport av pengar. Arbetsdomstolen har alltså underkänt de skäl som arbetsgivarparterna har anfört till stöd för bolagets avskedande av I.J..

Frågan är då om bolaget hade saklig grund för uppsägning när I.J. avskedades. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att hennes underlåtenhet att registrera köp utgör sådan grund.

En kassörska har ett ansvar gentemot sin arbetsgivare att på ett korrekt sätt redovisa de medel som hon anförtrotts i arbetet. En arbetsgivare måste också kunna ha förtroende för sina anställda. I.J. har enligt vad utredningen visar vid upprepade tillfällen under det kontrollerade arbetspasset underlåtit att registrera köp. Därigenom har hon åsidosatt en central förpliktelse i anställningsförhållandet. Det är självfallet av grundläggande betydelse för bolaget att all försäljning registreras i kassan.

Av utredningen har framgått att bolaget med anledning av vad som framkommit vid tidigare provköpskontroller som riktats mot de anställda i butiken under hösten 1993 tog upp frågor av detta slag vid två tillfällen. Det var dels ett personalmöte den 17 november där bl.a. säkerhetsfrågor diskuterades, dels en säkerhetsutbildning den 15 december då bl.a. kassarutiner och rutiner vid återlämning av videofilmer behandlades. I.J. var närvarande vid båda dessa tillfällen. Även om informationen vid dessa tillfällen inte direkt riktades mot I.J. kan hon enligt arbetsdomstolens mening inte ha undgått att uppfatta den vikt bolaget fäste vid ett korrekt utförande av kassatjänsten, något som för övrigt måste anses ligga i sakens natur.

I målet har inte framkommit någon förklaring till I.J:s handlande som gör att detta kan betraktas som ursäktligt. Även om arbetsdomstolen, som förut anförts, inte funnit att I.J. har tillägnat sig några pengar har hennes beteende emellertid kommit att allvarligt skada arbetsgivarens förtroende för henne. Bolaget får därför anses ha haft saklig grund för att säga upp henne.

Enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen får ett avskedande förklaras ogiltigt om en arbetstagare har blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. Med den bedömning arbetsdomstolen gjort skall förbundets yrkande att avskedandet av I.J. skall förklaras ogiltigt därför avslås.

Skadestånd

Med hänsyn till att bolaget har avskedat I.J. utan att tillräckliga skäl för det har förelegat är bolaget skyldigt att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till I.J..

Förbundet har yrkat att bolaget till henne skall utge allmänt skadestånd med 85 000 kr.

Arbetsgivarparterna har för sin del yrkat att skadeståndet skall jämkas till noll kronor på grund av att I.J. genom sitt agerande har varit medvållande till den uppkomna situationen.

Arbetsdomstolen anser att I.J. har varit i sådan grad medvållande till den uppkomna situationen och som lett till avskedandet att det allmänna skadeståndet bör kraftigt jämkas. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 15 000 kr.

Förbundet har yrkat ränta på det allmänna skadeståndet från den 1 november 1994. Detta är den dag då den centrala förhandlingen avslutades. Arbetsgivarparterna har vitsordat att ränta skall utgå från dagen för delgivning av stämningsansökan, dvs. den 14 november 1994. Av 4 § andra och tredje styckena räntelagen följer att ränta i detta fall skall löpa från dagen för delgivning av stämning.

Om beräkningen av det ekonomiska skadeståndet råder ingen tvist.

Rättegångskostnader

Målets utgång i arbetsdomstolen innebär att parterna är ömsom vinnande och förlorande. Vardera parten skall därför bära sin rättegångskostnad.