AD 1996 nr 39

Parter:

Lärarförbundet; ALMEGA Tjänsteförbunden; AmuGruppen Småland Aktiebolag; AmuGruppen Norr Aktiebolag; AmuGruppen Väst Aktiebolag; AmuGruppen Öst Aktiebolag; AmuGruppen Västerbotten Aktiebolag

Nr 39

Lärarförbundet

mot

AmuGruppen Småland Aktiebolag i Växjö, AmuGruppen Norr Aktiebolag i Luleå, AmuGruppen Väst Aktiebolag i Skövde, AmuGruppen Öst Aktiebolag i Arlandastad, AmuGruppen Västerbotten Aktiebolag i Umeå och ALMEGA Tjänsteförbunden.

BAKGRUND

Arbetsmarknadsutbildning bedrevs tidigare av myndigheter. Det fanns en central myndighet, AMU-styrelsen, och 23 länsmyndigheter. Efter ett riksdagsbeslut ombildades myndigheterna till ett moderbolag, AmuGruppen AB, och tio regionala dotterbolag. Utbildningsverksamheten bedrivs sedan den 1 juli 1993 av bolagen.

Inför bolagiseringen slöt AmuGruppen AB, för de regionala bolagens räkning, å ena sidan och SACO-S och TCO-OF/C, för bl.a. Lärarförbundets räkning, å andra sidan den 10 maj 1993 ett kollektivavtal angående tillsättning av tjänster inom koncernen AmuGruppen AB. Avtalet benämns i det följande tillsättningsavtalet. Parterna i de nu aktuella målen är ense om att Lärarförbundet och de olika regionala bolagen är bärare av rättigheter och skyldigheter enligt tillsättningsavtalet.

Avtalet innehåller följande.

Utgångspunkt

Tjänster inom koncernen (AMU-Gruppen AB) bör i första hand tillsättas med personal från myndigheten och målsättningen bör därvid vara att flertalet av de anställda i AMU-Gruppen skall erbjudas fast eller tillfällig anställning i koncernen, beroende av nuvarande anställningsform. Koncernen har att avgöra dimensioneringen av bolagen med utgångspunkt från efterfrågan. (prop 1992/93:152).

Arbetsmarknadsministern anför som sin bedömning att tjänster i AMU- Gruppen AB i första hand bör tillsättas med personal från myndigheten. Målsättningen bör vara att koncernen skall erbjuda flertalet av de anställda i myndigheten anställning. (AU 1992/93:6)

Detta anger tydligt utgångspunkter och policyinriktning vid bemanning av AMU-Gruppen AB.

För att komma fram till vilka som ska anställas inom AMU-Gruppen AB ges tillfälle att lämna intresseanmälan.

En annan viktig utgångspunkt vid bemanning av AMU-Gruppen AB är att de nya bolagen bemannas med personer som har den kompetens som krävs för att kunna bedriva den verksamhet som ska ske i de nya bolagen. Erfarenhet från arbete inom AMU-Gruppen har självklart ett meritvärde vid bemanning av de nya bolagen. Det är de nya bolagen som dimensionerar, beskriver innehållet i tjänsterna samt beskriver vilken kompetens som krävs för de olika befattningarna och för verksamhetens bedrivande.

Finns flera sökande till en befattning och dessa har kompetens som fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven skall den som har längst sammanlagd anställningstid i staten eller från statligt reglerad anställning först komma ifråga.

Vidare ska hela anställningsprocessen ske samtidigt och på likartat sätt inom hela koncernen.

Sammanfattningsvis

Bolagen bör i första hand bemannas med de som idag är anställda i resp myndighet.

Bolagen dimensionerar, beskriver innehållet i befattningar och anger kompetenskrav.

Bolagen ska bemannas med personer som har den kompetens som krävs för befattningen och för att bedriva verksamhet i bolagen.

Om flera sökande har den kompetens som svarar mot de angivna kraven för befattningen kommer den med längst anställningstid hos staten eller från statligt reglerad anställning först ifråga.

Anställningsprocessen sker likartat och samtidigt inom hela koncernen.

Tillsättning sker i två omgångar

Förutsättningen för att kunna anställa inom AMU-Gruppen AB är att avtal om anställningsvillkor finns, samt att de olika bolagen har presenterat sin framtida verksamhet, dimensionering samt vilken kompetens som krävs för att bedriva verksamheten.

Tillsättningsomgång 1

Alla de som har tillsvidareanställning och som önskar få anställning i resp bolag lämnar in intresseanmälan.

Ansökan i denna omgång sker endast till det bolag som ska bedriva verksamhet inom det län eller motsvarande där man är anställd. Intresseanmälan får ske till tre alternativa anställningar.

De som arbetar åt AMU Media, AMU International, AMU Leasing och AMU- versitetet får också lämna intresseanmälan till det bolag till vilket resp verksamhet ska höra.

Beslut

De som erbjuds anställning i resp bolag tecknar senast fem dagar efter erbjudandet under ett anställningsavtal. Samtidigt säger de skriftligt upp sina anställningar i AMU-Gruppen.

I de nya bolagen finns ingen möjlighet att överklaga beslut om anställning.

Tillsättningsomgång 2

Om bolagen inte har bemannat sin organisation genom första tillsättningsomgången sker en andra omgång. Vid detta tillfälle får alla övriga visa intresse/söka. Detta innebär att de som har/har haft tidsbegränsad anställning, de som redan är uppsagda, de som söker från en AMU-myndighet till annat bolag än i tillsättningsomgång 1 och externa sökande kan komma ifråga.

Även vid denna tillsättningsomgång gäller det som sagts i fråga om kompetens och anställningstid.

Beslut

De som erbjuds anställning i resp bolag tecknar senast fem dagar efter erbjudandet under ett anställningsavtal.

I de nya bolagen finns ingen möjlighet att överklaga beslut om anställning.

Uppsägning

De som inte erbjudits anställning eller inte lämnat intresseanmälan i omgång 1, sägs upp pga arbetsbrist per den 30 juni 1993, då AMU-Gruppen upphör som myndighet.

NU AKTUELLA TVISTEFRÅGOR

Mellan Lärarförbundet och en del av de regionala bolagen har tvister uppkommit med anledning av att en del av förbundets medlemmar som var anställda hos myndigheter inom AMU-Gruppen inte erhållit anställning i bolagen. Vid tvisteförhandlingar har överenskommelser nåtts beträffande ett antal medlemmar. En del tvister kvarstår dock.

Lärarförbundet har i de kvarstående tvisterna gjort gällande att berörda medlemmar har ägt företrädesrätt till anställning hos respektive bolag inom koncernen och att bolagen genom att inte erbjuda medlemmarna anställning har ådragit sig skyldighet att utge bl.a. allmänt och ekonomiskt skadestånd till dessa medlemmar. Bakgrunden till tvisterna är bl.a. att parterna har skilda uppfattningar om tillsättningsavtalets innebörd.

Arbetsdomstolen har i samråd med parterna beslutat att genom särskild dom pröva följande tvistiga frågor nämligen

dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att bolagen inom AmuGruppen AB haft rätt att på de anställda inom AMU-Gruppens myndigheter ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen för anställning hos bolagen samt att uppställda krav inte kan prövas rättsligt annat än om de strider mot god sed på arbetsmarknaden,

dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att bolagen inom AmuGruppen AB haft rätt att, då det till en befattning eller en befattningsgrupp funnits flera sökande som inte fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven, anställa den som har den bästa kompetensen även om annan sökande har längre sammanlagd anställningstid i staten eller i statligt reglerad anställning än den som anställts,

dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att de anställda inom AMU- Gruppens myndigheter som haft rätt att söka i tillsättningsomgång 1 även haft rätt att i tillsättningsomgång 2 söka anställning i det bolag till vilket den verksamhet i vilken de varit sysselsatta överförts,

dels om - för det fall att tillsättningsavtalet i ett eller flera hänseenden skall tolkas i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning - tillsättningsavtalet är ogiltigt i den eller de delarna därför att parterna i så fall träffat ett avtal som strider mot grunderna för anställningsskyddslagen och mot god sed på arbetsmarknaden.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling för prövning av de nu aktuella frågorna.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Lärarförbundet

Bakgrunden till tvisten

AMU-Gruppen bedrev tidigare utbildning genom en central myndighet, AMU- styrelsen, och 23 länsmyndigheter. Dessa skulle enligt ett riksdagsbeslut i början av 1993 upphöra och verksamheten skulle i stället drivas av aktiebolag, ett moderbolag och ett antal regionala dotterbolag. Sammantaget hade myndigheterna vid den här tidpunkten mellan 5 500 och 6 000 anställda. Vid övergången till aktiebolag skulle personalen minskas till mellan 3 500 och 4 000 anställda. Före bolagiseringen hade stora neddragningar skett och sent på våren 1993 klargjordes att det skulle krävas ytterligare neddragningar i samband med bolagiseringen. Lärarförbundet organiserar flertalet av lärarna, ca 4 000. Efter flera månaders diskussioner och förhandlingar träffades ett kollektivavtal mellan AmuGruppen AB å ena sidan och SACO-S och TCO-OF/C, i vilken organisation Lärarförbundet ingick, å andra sidan angående tillsättning av tjänster inom koncernen AmuGruppen AB, det s.k. tillsättningsavtalet.

Omedelbart efter det att bolagen börjat tillsätta de nya befattningarna framkom att bolagen inte följde tillsättningsavtalet genom att man inte tillsatte befattningarna med de personer som hade längst anställningstid och som hade erforderliga kvalifikationer. Personer som vid en myndighet hade innehaft en befattning förbigicks när motsvarande befattning tillsattes i ett bolag. Lärarförbundet ansåg att 87 medlemmar inte erhållit anställningar i de olika bolagen trots att de enligt förbundets uppfattning hade erforderliga kvalifikationer för befattningarna och längre anställningstid än de som erhöll anställning. Parterna förde tvisteförhandlingar rörande dessa medlemmar under en period om två år. Under denna tid erbjöd bolagen en förlikning som flertalet accepterade. De kvarstående tvisterna rör 21 personer.

Under tvisteförhandlingarna har den enda tvistefrågan mellan parterna rört uttrycken "kompetens" och "kompetens som fullt ut svarar mot" i avtalet. Lärarförbundet har hävdat att dessa uttryck inte har någon annan betydelse än begreppet "tillräckliga kvalifikationer" i anställningsskyddslagen. Under rättegången har bolagen emellertid fört in nya frågor, nämligen dels frågan om vilka som hade rätt att söka anställning i tillsättningsomgång 2, dels frågan om de kvalifikationskrav som bolagen uppställt för befattningarna - dvs. frågan om kravens relevans för de arbetsuppgifter som skall utföras - kan prövas rättsligt, dels frågan om bolagen har rätt att anställa den som har den bästa kompetensen i de fall ingen av de sökande hade kompetens som fullt ut svarade mot kraven. Om tillsättningsavtalet i dessa hänseenden skall tolkas i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning, anser Lärarförbundet att tillsättningsavtalet är ogiltigt i de delarna, därför att parterna i så fall har träffat ett avtal som strider mot grunderna för anställningsskyddslagen och god sed på arbetsmarknaden.

Lärarförbundets uppfattning är följande. Uttrycken "kompetens som krävs" eller "kompetens som svarar mot de angivna kraven" svarar mot begreppet "tillräckliga kvalifikationer" i 25 § anställningsskyddslagen. Förbundet har inte avtalat bort rätten att få kraven som sådana prövade rättsligt, dvs. rätten att få en prövning av om de krav bolagen uppställer kan anses som obefogade eller överdrivna i förhållande till de arbetsuppgifter som skall utföras.

Frågan om bolagen haft rätt att anställa någon med kortare anställningstid som har den bästa kompetensen före någon med längre anställningstid i de fall ingen svarar mot de för befattningen angivna kraven är enligt förbundets mening hypotetisk, eftersom utgångspunkten måste vara att bolagen faktiskt måste ha anställt någon som uppfyllde de angivna kraven och att bolagen ansett att de som inte anställts inte motsvarade kraven. Detta har över huvud taget inte diskuterats under tvisteförhandlingarna.

Tillsättningsavtalet innebär inte heller att de som sökte anställning i tillsättningsomgång 1 fråntagits möjligheten att söka i omgång 2 i de bolag till vilka deras tjänster överförts. Även bolagens påståenden i denna del är en efterhandskonstruktion. Om domstolen skulle finna att parterna träffat ett avtal med detta innehåll menar förbundet att de i så fall träffat ett avtal som helt "urgröper" företrädesrätten till återanställning såsom den regleras i anställningsskyddslagen.

Det strider också mot grunderna för anställningsskyddslagen och mot god sed på arbetsmarknaden att bolagen kan uppställa kompetenskrav som inte är relevanta för befattningen. Den enskilde kan inte få en saklig prövning, eftersom kraven är så allmänt hållna att det är omöjligt för den enskilde att visa sin kompetens och sina kvalifikationer. Att bolagen kan uppställa kompetenskrav som inte är relevanta för befattningen och som dessutom inte rättsligt kan prövas av domstolen innebär också att anställningsskyddslagen helt "gröps ur". Att bolagen i så fall skulle kunna på egen hand anse att ingen svarade upp mot kraven och därför anställa den som hade bäst kompetens innebär att kraven på kompetens eller kvalifikationer skulle kunna flyttas allt efter behag. Dessa tre faktorer innebär tillsammans eller var för sig att bolagen har kunnat behandla de företrädesberättigade som om det varit en nyanställningssituation.

Innebörden i bolagets tolkning när det gäller frågan om tillsättningsomgång 2 är att alla utom de som sökte i omgång 1 skulle kunna söka i tillsättningsomgång 2. Det har till och med varit så att det i omgång 2 funnits med befattningar som de företrädesberättigade medlemmarna innehade före bolagiseringen.

Bakgrunden till tillsättningsavtalet

AMU-gruppen drev som myndigheter en intäktsfinansierad verksamhet. Tidigare, före 1986, var verksamheten anslagsfinansierad och den drevs då genom Skolöverstyrelsen, SÖ. Bildandet av den intäktsfinansierade myndigheten hade skett under stor turbulens, bl.a. i förhållande till lärarförbunden. Detta sammanhängde med att lärarrollen ifrågasattes. Lärarna fick en ny läroplan och nya arbetstidsvillkor. Mot bakgrund av de dåliga relationer som hade uppstått mellan lärarförbunden och AMU låg det inte i Lärarförbundets intresse att blåsa till en ny stor strid vid bolagiseringen. Det hade tagit förbundet fem år att gjuta olja på vågorna efter den tidigare tvisten. AMU föreslog 1991 i en anslagsframställan att man skulle utreda en framtida bolagisering. Lärarförbundet sade nej till detta men valde att inte ta strid i frågan. Förbundet befarade bl.a. att bolagiseringen skulle leda till att rent affärsmässiga hänsyn fick ersätta ett samhälleligt socialt ansvarstagande.

På våren 1992 bifölls ett förslag om att utreda en kommande bolagisering. I juli 1992 utsågs en bolagiseringskommitte som i slutet av 1992 lade fram betänkandet Ett hav av möjligheter, SOU 1992:123. Statsmakternas syfte och målsättning var att de anställda i myndigheterna skulle övergå till anställningar i bolagen. Utgångspunkten var att de som arbetade i myndigheterna också var kvalificerade att arbeta i bolagen.

Lärarförbundet gavs, genom TCO, möjlighet att reagera på förslaget och gjorde det genom en skrivelse den 24 november 1992. Under hösten 1992 avgick generaldirektören som var initiativtagare till bolagiseringen. Ny tillförordnad generaldirektör blev B.S.. Under hösten 1992 anordnade AMU en serie regionala konferenser för länsmyndigheternas ledningar och de fackliga organisationerna. I samtliga konferenser medverkade B.S. och Lärarförbundets ombudsman J.Å.. Båda ansträngde sig för att avdramatisera den kommande bolagiseringen.

Den 21 december 1992 lades utan föregående remissbehandling propositionen i ämnet. Av propositionen framgår att det skulle vara en övergång av verksamhet och att tjänsterna i bolagen i första hand skulle tillsättas med personer från myndigheterna.

Förhandlingarna om tillsättningsavtalet

Vid AMU hölls regelmässigt möten varannan onsdag, varvid information enligt 19 § medbestämmandelagen lämnades och förhandlingar enligt 11 § samma lag hölls. Vid behov förekom därutöver underhandskontakter. Kontakterna inför bolagiseringen kom att skötas på samma sätt. Parterna träffades alltså i princip varannan onsdag under våren 1993.

Vid tillkomsten av tillsättningsavtalet medverkade från Lärarförbundets sida främst ombudsmännen J.Å. och O-P.M. och på arbetsgivarsidan främst L.J., som då var förhandlingschef.

Den 27 januari 1993 hölls ett sedvanligt möte med de fackliga organisationerna och L.J.. En modell för anställningsprocess framlades av arbetsgivarsidan. Enligt arbetsgivarens första förslag skulle de anställda få söka anställning i bolagen genom intresseanmälan och de som erbjöds anställning skulle sedan skriva på ett anställningsavtal och samtidigt säga upp sin anställning hos myndigheten. Därefter skulle de övertaliga hos myndigheterna sägas upp. Detta visar att arbetsgivarsidan ville kunna handplocka personal till bolagen. För första gången användes ordet "kompetens" i texten. Två tillsättningsomgångar föreslogs också. Förslaget var inte ett förslag till kollektivavtal utan ett underlag för förhandlingarna mellan parterna inför bolagiseringen. De fackliga organisationerna ombads reagera och Lärarförbundet gjorde så. O-P.M. gjorde en rättsutredning och visade med denna att anställningsskyddslagens regler om övergång av verksamhet skulle gälla. Lärarförbundet hade också uppfattningen att, om flera sökande fanns till en befattning, skulle den erhålla tjänsten som hade längst anställningstid.

Den 15 mars 1993 lämnade AmuGruppen ett nytt förslag till avtal. Förslaget inleds med ett återgivande av texten i propositionen. I förslaget används uttrycket "kompetens som krävs" för första gången. För första gången berörs också förfarandet i en andra tillsättningsomgång.

Den 22 mars träffades O-P.M. och L.J.. Enligt den förstnämndes minnesanteckningar gick de igenom bl.a. förslaget till Modell för anställningsprocess och TCO-OF/C:s reaktion på detta. L.J. bekräftade att hon tidigare sagt till J.Å. att uttrycket "tillräckliga kvalifikationer" inte var "populärt i huset" och att AmuGruppen inte ville skriva orden "turordning" respektive "företrädesrätt/återanställningsrätt" i överenskommelsen. Lärarförbundet ansåg att Modell för anställningsprocess verkade "skilja på russin och drägg". Lärarförbundet hade också uppfattningen att där övertalighet förelåg skulle även det statliga turordningsavtalet vara tillämpligt.

J.Å. överlämnade den 29 mars 1993 ett förslag från TCO till AMU innebärande att alla tillsvidareanställda inom AMU skulle erbjudas att göra intresseanmälningar till högst tre befattningar inom den region där vederbörande tjänstgjort. Bemanning skulle sedan ske bland dem som anmält intresse. Skulle antalet sökande till en typ av befattning vara större än antalet befattningar skulle bolagen tillämpa det statliga turordningsavtalet. Avvikelse härifrån skulle få ske endast om den sökande saknade "erforderliga kvalifikationer". Under fas två av rekryteringen skulle detsamma gälla för visstidsanställda och sökande från andra delar av AMU-organisationen, med företräde framför sökande utifrån.

Även SACO lämnade ett förslag till avtal som utgick från anställningsskyddslagens 25-26 §§.

Den 14 april fick man från AMU ett tredje förslag till avtal, daterat den 5 april. I detta förslag nämndes "likvärdig kompetens". O-P.M. reagerade i en skrift daterad den 16 april på förslaget. Lärarförbundet ville ändra uttrycket "likvärdig kompetens" till "erforderlig kompetens". Förbundet ville också införa ett stycke om att sökande med tidigare anställning inom AMU-Gruppen skulle ha företräde framför extern sökande vid tillräckliga kvalifikationer.

Vid ett möte mellan J.Å. och L.J., vilket troligen hölls den 23 april, överlämnades O-P.M:s skrift till L.J.. Tidpunkten för bolagiseringen närmade sig och det var ont om tid. Båda parter var angelägna att nå en lösning. Vid diskussionen ansågs en del frågor klara. Det gällde bl.a. förbundets önskemål om företräde för tidigare anställda framför externa sökande i omgång 2. Detta visar att AMU accepterade Lärarförbundets ståndpunkt. Man diskuterade även begreppen kvalifikationer och kompetens och man enades om uttrycket "kompetens som fullt ut svarar mot". L.J. bekräftade vid detta tillfälle att avtalsförslaget hade samma innebörd som anställningsskyddslagen.

Den 26 april 1993 kom ett fjärde förslag från AMU. Här används för första gången uttrycket "kompetens som fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven", som tillkom efter diskussionen med J.Å.. Den slutliga versionen av avtalstexten, som inte innehöll några ändringar av betydelse för tvisten, kom den 28 april 1993. Den 10 maj undertecknades avtalet.

Konsekvenser av arbetsgivarsidans tolkning av tillsättningsavtalet

Förbundet menar att arbetsgivarsidans tolkning att kraven inte kan prövas rättsligt, medför orimliga konsekvenser om kraven är andra och högre än tillräckliga kvalifikationer i anställningsskyddslagens mening. Det blir i så fall fråga om rent subjektiva bedömningar som är svåra att motbevisa. Exempelvis anges i kraven för en tjänst som utbildare i hemelektronik, förutom rent materiella kunskaper, att "när det gäller din strategiska kompetens som utbildare skall du känna till och acceptera företagets mål, visioner och strategier, vara lyhörd för kundens signaler". För andra tjänster anges krav på god pedagogisk förmåga, vilket innebär något annat än pedagogisk utbildning. Andra exempel på de krav som uppställs är "positiv attityd", "vara ärlig och öppen", "vara kreativ och se möjligheter i stället för hinder", "ha ledarförmåga", "ha engagemang i arbetet", "ge positiv bild av AmuGruppen" och "uppträda lojalt".

Rätten att söka i tillsättningsomgång 2

Bolagen har faktiskt i tillsättningsomgång 2 anställt personer som enligt bolagens uppfattning inte haft rätt att söka där. Bolagen menar att det förhållandet att man kan neka någon att söka i tillsättningsomgång 2 inte betager bolagen möjligheten att ändå anställa en sådan person. Bolagens invändning om hur avtalet skall tolkas kom först i svaromålet och bolagens handlande visar att invändningen är en efterhandskonstruktion.

Sammanfattning av grunderna

Förbundet gör i första hand gällande att det förelegat en gemensam avsikt i enlighet med förbundets påstående om tillsättningsavtalets innehåll. Förbundet gör i andra hand gällande att i vart fall förbundet inte haft någon annan avtalsavsikt än den som hävdats i målet. Förbundet gör vidare gällande att tillsättningsavtalets ordalydelse är entydig och ger stöd åt förbundets uppfattning om avtalets innebörd. Tillsättningsavtalet skall, även om ordalydelsen på någon punkt inte är entydig, ändå mot bakgrund av avtalets allmänna syfte tolkas i enlighet med förbundets uppfattning. Förbundet menar även att den faktiska tillämpningen av avtalet och konsekvenserna av en tolkning i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning talar för att avtalet skall tolkas enligt förbundets uppfattning. Om tillsättningsavtalet i något avseende skall tolkas enligt bolagens uppfattning, gör förbundet gällande att avtalet i dessa delar strider mot god sed på arbetsmarknaden och grunderna för anställningsskyddslagen genom att parterna träffat ett avtal som i praktiken inneburit en sådan urholkning av arbetstagarnas rättigheter enligt anställningsskyddslagen att företrädesrätt inte förelegat vid bolagiseringen. Avtalet är därför ogiltigt i sådana delar.

AmuGruppen

Bakgrunden till bolagiseringen

Våren 1992 fattade riksdagen på förslag av regeringen och AMU-styrelsen ett principbeslut om att AMU:s verksamhet skulle övergå från myndigheterna till bolag. Det uppdrogs samtidigt åt regeringen att komma med detaljförslag. Mot bakgrund av detta utsågs en s.k. organisationskommitte. Den fick i uppdrag att utreda och lämna förslag i frågan. Kommittens synpunkter redovisades i betänkandet Ett hav av möjligheter.

Hösten 1992 påbörjade arbetsgivaren interna åtgärder inför bolagiseringen. Man färdigställde bl.a. en informationsbroschyr som skickades ut till de anställda inom myndigheterna. I denna beskrivs översiktligt den tänkta bolagiseringen. Man diskuterade även på arbetsgivarsidan bl.a. den framtida organisationstillhörigheten för bolagen, finansieringsfrågor, nya datasystem för löner och ekonomi. Vid denna tidpunkt började marknaden för AmuGruppen att vika. Den totala marknaden minskade och konkurrenter började etablera sig. Detta ledde till uppsägningar på grund av arbetsbrist.

I början av 1993 var marknaden fortfarande vikande. Prognosen var sådan att det för alla inblandade stod klart att inte alla anställda skulle kunna beredas anställning i bolagen. För arbetsgivarsidan och de fackliga organisationerna var det också väl känt att företrädesrättsreglerna inte hade tillämpats vid andra verksamhetsövergångar på den offentliga sidan. Det kanske mest kända exemplet är nedläggningen av Skolöverstyrelsen. Vad exemplen hade gemensamt var att verksamheten hade övergått från en myndighet till en annan myndighet. Frågan om företrädesrättsreglerna vid övergång av verksamhet från en myndighet till ett bolag hade inte ställts på sin spets. Parterna kände vid denna tidpunkt väl till vad som stod i regeringens proposition 1992/93:152 om bolagiseringen av AMU. Där sägs att tjänsterna i första hand bör tillsättas med personer vid myndigheten. Detta togs alltså inte för givet. Bägge parter kände således stor osäkerhet i frågan om anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt var tillämpliga eller inte. Den rättsliga osäkerheten skingrades först 1994 då ett klarläggande avgörande från arbetsdomstolen kom.

Arbetstagarsidan ville se till dels att de anställda i myndigheten gavs förtur framför andra sökande dels att bland de sökande inom myndigheten ge förtur åt dem med längre anställningstid. Arbetsgivarens intresse var, bl.a. på grund av den ökade konkurrensen, att försöka få så kompetent personal som möjligt.

Kontakterna mellan parterna

Den första kontakten mellan parterna med anledning av bolagiseringen ägde rum den 27 januari 1993. Det var då L.J. till de fackliga organisationerna överlämnade en av henne skriven handling benämnd Modell för anställningsprocess. Detta var ett förslag från arbetsgivarsidan om tillsättning av tjänster i bolagen. I handlingen föreslår arbetsgivarsidan att dotterbolagen före tillsättningen skall presentera dels sin framtida verksamhet, dels dimensioneringen, dels vilken kompetens hos de anställda som krävs. Begreppet kompetens förekommer alltså redan i denna handling. Handlingen är inget förslag till avtal mellan parterna utan en tidsplan för tillsättningsförfarandet. Även rätten att söka i omgång två behandlades i denna handling. Behöriga att söka i denna omgång skulle enligt förslaget vara anställda i andra dotterbolag.

Den rättsutredning O-P.M. gjorde i detta skede visar att även arbetstagarparten var osäker på om anställningsskyddslagens regler var tillämpliga i den aktuella situationen.

Ett andra sammanträde ägde rum mellan parterna den 3 februari 1993, där även SACO presenterade ett förslag till avtal. SACO yrkade där att ett övergångsavtal skulle slutas. Enligt förslaget skulle dotterbolagen presentera den kompetens som krävdes. Vad gäller tillsättningsomgång två föreslog SACO att intresseanmälan skulle ske till annat dotterbolag än det egna. Förslaget innebar en avvikelse från arbetsgivarens på så sätt att en intresseanmälan till det egna dotterbolaget skulle vara möjlig, förutsatt att det var fråga om annat än likvärdigt arbete. Tanken var också att externa sökande inte skulle komma i fråga i denna omgång utan först i en tredje omgång. Förslaget återkallades emellertid av SACO, som hade uppfattningen att anställningsskyddslagen inte var tillämplig.

L.J. hävdade att anställningsskyddslagens företrädesrättsregler inte var tillämpliga och att företrädesrätt inte förelåg. I realiteten var man dock mycket osäker på rättsläget. Även Lärarförbundet var osäkert och ville därför träffa ett avtal med arbetsgivaren. Parterna kom överens om att dotterbolagen skulle beskriva vilken kompetens som behövdes för tjänsterna.

Någon gång före den 17 februari 1993 hade L.J. en diskussion med J.Å. om "kompetens" respektive "tillräckliga kvalifikationer". Vid diskussionen föreslog J.Å. att det i ett protokoll skulle överenskommas att tillräckliga kvalifikationer skulle krävas för anställning i bolagen. L.J. hade å sin sida sammanställt en promemoria inför sammanträdet innehållande dels en redogörelse för anställningsskyddslagens regler, dels en redogörelse för vad arbetsgivarsidan menade med begreppet kompetens, varvid hon hänvisade till AmuGruppens lönepolicy, ett dokument som angav vad AmuGruppen menade med kompetens.

Vid sammanträdet den 17 mars 1993 överlämnade L.J. en promemoria benämnd tillsättning av tjänster inom AMU. Samtidigt uppgavs att den tidigare överlämnade modellen för anställningsprocess fortfarande gällde som förslag. Skillnaden i det nya var att detta angav som utgångspunkt att tjänsterna borde tillsättas med personal vid myndigheten. I den nya promemorian används kompetensbegreppet. Vad gäller tillsättningsomgång 2 angavs att de som fick söka också var de med tidsbegränsad anställning och de som redan var uppsagda.

Ett ytterligare sammanträde hölls den 24 mars 1993. Diskussioner fördes om företrädesrättsfrågan. Statsanställdas förbund överlämnade vid detta tillfälle en handling i vilken yrkades att promemorian av den 15 mars skulle omformuleras eftersom man hade uppfattningen att anställningsskyddslagen skulle gälla. Detta förslag blev dock aldrig avtalstext.

Den 29 mars 1993 ville Lärarförbundet att begreppet "erforderliga kvalifikationer" skulle införas men inte heller detta blev avtalstext. Samma dag överlämnade SACO ett förslag som innebar att bestämmelserna i 25-26 §§anställningsskyddslagen skulle ligga till grund för avtalet. SACO menade dock inte att anställningsskyddslagens regler var direkt tillämpliga. Enligt SACO:s förslag avsåg rätten att söka i en andra tillsättningsomgång bara andra bolag än det egna.

Den 14 april 1993 ägde ett nytt möte rum med samtliga fackliga organisationer. Vid detta tillkom en reglering av situationen att flera sökande har likvärdig kompetens. Två dagar senare överlämnade Lärarförbundet sitt förslag om att uttrycket "likvärdig kompetens" skulle ändras till "erforderlig kompetens". Detta förslag från Lärarförbundet kom aldrig att föras in i avtalstexten.

Ett möte ägde rum, troligen den 23 april, mellan L.J. och J.Å. med anledning av att de fackliga organisationerna ville ha vissa ändringar i förslaget. Innebörden av begreppet tillräckliga kvalifikationer och begreppet kompetens diskuterades. J.Å. framförde att han med begreppet tillräckliga kvalifikationer avsåg formell utbildning och yrkeserfarenhet. L.J. anförde att hon med kompetens avsåg mycket mera, nämligen utöver det J.Å. hade nämnt bl.a. sökandens personliga egenskaper. Resultatet av sammanträdet blev att man i promemorian ändrade från "likvärdig kompetens" till "kompetens som fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven". Ändringen gjordes på förslag av arbetstagarsidan.

Tillsättningsavtalet

Avtalet innebar enligt arbetsgivarsidans uppfattning ett givande och tagande mellan parterna. Genom avtalet har avsteg från anställningsskyddslagen skett i följande delar: förfarandet skulle ske i två omgångar, ansökan skulle ske innan uppsägningar vidtogs, ansökan fick avse högst tre befattningar, begränsningen till den egna driftsenheten togs bort, man ändrade beräkningen av anställningstid till arbetstagarnas förmån, till omgång ett fick endast tillsvidareanställda söka, en accept på anställningserbjudande skulle lämnas inom fem dagar. Dessa avsteg är ostridiga mellan parterna. Arbetsgivarsidan hävdar även att avsteg gjorts genom att kompetensbegreppet förts in i stället för begreppet tillräckliga kvalifikationer. De nya bolagen beskriver vilken kompetens som krävs för de nya befattningarna, vilket innebär att dessa kompetenskrav inte kan överprövas. De som sökt anställning i omgång ett har inte rätt att i omgång två söka till det "egna" bolaget. Inga turordningsregler gäller för det fall att flera sökande finns och de inte har kompetens fullt ut.

Tiden efter avtalets undertecknande

Arbetsgivaren gav ut en broschyr i vilken man angav kompetenskraven för de olika befattningarna. Lärarförbundet har aldrig invänt något mot vad som står i broschyren. Efter avtalets undertecknande beskrev bolagen i kravspecifikationer vilken kompetens de krävde av sökandena. Lärarförbundet har inte heller invänt något mot dessa specifikationer.

Sammanfattning

För både arbetsgivarsidan och förbundet rådde osäkerhet om huruvida anställningsskyddslagens företrädesrättsregler var tillämpliga eller inte i den aktuella situationen. Arbetsgivarsidans uppfattning om innebörden av kompetensbegreppet har klargjorts för Lärarförbundet. Lärarförbundet har å sin sida på grund av att man hävdat att anställningsskyddslagen företrädesrättsregler gäller, föreslagit andra formuleringar. Ett faktum är dock att kompetens blev det uttryck som intogs i avtalet. Ingen part kan utpekas som författare till avtalet, som tillkommit efter förslag från olika håll. Tillsättningsavtalet har inneburit ett ömsesidigt givande och tagande. När det gäller frågan om hur tillsättningsomgång två skall hanteras talar ordalydelsen sitt tydliga språk. Sökande i omgång två kan alltså inte göra anspråk på anställning i det "egna" dotterbolaget.

DOMSKÄL

De nu tvistiga frågorna rör innebörden i det s.k. tillsättningsavtalet. Syftet med avtalet var att reglera vissa förhållanden då de myndigheter som bedrivit arbetsmarknadsutbildning upphörde och ersattes av aktiebolag. Vid den tidpunkt då avtalet ingicks ansågs det på många håll ovisst om reglerna i anställningsskyddslagen om företrädesrätt till återanställning i samband med att en verksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan var tillämpliga då en verksamhet övergick från en myndighet till ett bolag. Ingen part i de nu aktuella målen gör dock gällande något annat än att dessa regler i anställningsskyddslagen är tillämpliga på den övergång av verksamhet som skedde genom att de myndigheter som bedrev arbetsmarknadsutbildning upphörde och ersattes av bolag. En utgångspunkt för bedömningen är alltså att anställningsskyddslagens regler är tillämpliga och tvisterna rör frågan om man genom tillsättningsavtalet gjort avvikelser från lagens regler i vissa avseenden.

En utgångspunkt för bedömningen är också att den som påstår att det träffats ett kollektivavtal om avvikelser från anställningsskyddslagens regler, vilket i och för sig kan göras när det gäller 25 och 26 §§ i lagen, har bevisbördan för detta påstående.

Till belysande av vad som förevarit i samband med avtalets tillkomst har parterna åberopat omfattande skriftlig bevisning i form av handlingar som upprättats och i vissa fall utväxlats mellan parterna. De personer som närmast deltog vid avtalets tillkomst har hörts upplysningsvis. På begäran av Lärarförbundet har ombudsmännen O-P.M. och J.Å., båda från Lärarförbundet, och ombudsmannen B.G. från Sveriges Skolledarförbund hörts. På begäran av arbetsgivarsidan har L.J., som vid den i målet aktuella tiden var förhandlingschef, hörts. Vid avtalets tillkomst företrädde B.G. SACO-S och denna avtalspart har genom henne getts möjlighet att yttra sig angående avtalets innebörd.

Som nämnts fanns det vid tillsättningsavtalets tillkomst en ovisshet om huruvida anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt vid övergång av verksamhet var tillämpliga på den förändring som skulle ske. Arbetsgivarsidan hävdade visserligen då att lagens regler inte var tillämpliga men det skedde utan att man var övertygad om att denna rättsliga bedömning var riktig. Det har inte heller gjorts gällande annat än att avtalet var avsett som en reglering även för det fall att anställningsskyddslagens regler befanns vara tillämpliga. Parterna är ju också numera ense om att avtalet i vissa delar utgör avvikelser från lagens regler. Det nu anförda leder enligt arbetsdomstolens mening till att man vid tolkningen av avtalet inte har anledning att fästa särskild vikt vid den osäkerhet om rättsläget som rådde vid avtalets tillkomst.

En fråga som arbetsdomstolen har att ta ställning till är om det såsom arbetsgivarsidan gör gällande genom tillsättningsavtalet gjorts en avvikelse från anställningsskyddslagens regler på så sätt att bolagen skulle kunna ställa högre krav än som följer av anställningsskyddslagens begrepp tillräckliga kvalifikationer på arbetstagarna för att de skall kunna göra anspråk på anställning hos bolagen. Arbetsgivarsidans uppfattning är att detta avsteg skett genom att det i avtalet sägs att det är bolagen som bl.a. "beskriver vilken kompetens som krävs för de olika befattningarna och för verksamhetens bedrivande". Arbetsgivarsidan menar också att det klargjorts för arbetstagarsidan att man med kompetens avsåg betydligt mer än vad som avses med begreppet tillräckliga kvalifikationer. Man skulle enligt arbetsgivarsidans mening kunna ställa krav inte bara på utbildning och erfarenhet utan också på bl.a. engagemang och vilja och dessutom kunna kräva att arbetstagarna redan från början, dvs. utan någon upplärningstid, fullständigt behärskar arbetsuppgifterna. Lärarförbundets inställning är att något sådant avsteg från lagens regler inte gjorts genom tillsättningsavtalet.

Uttrycket kompetens förekommer också i ett annat sammanhang i avtalet. Det rör emellertid då en speciell situation då flera sökande konkurrerar om en befattning och det finns inte anledning att anta att man av utnyttjandet av uttrycket kompetens i det fallet kan dra några allmänna slutsatser om vad som avsetts med avtalet.

Av utredningen i målet framgår att det mellan parterna förekommit diskussioner om vilket uttryckssätt som borde användas i avtalet. Arbetstagarsidan hade önskemål om ett uttryckssätt som överensstämde med eller närmare anknöt till lagens uttryck tillräckliga kvalifikationer men detta önskemål tillgodosågs inte. Av detta följer emellertid inte nödvändigtvis att avtal träffats om en avvikelse från lagens regler.

I tillsättningsavtalet sägs bl.a. att "Det är de nya bolagen som dimensionerar, beskriver innehållet i tjänsterna samt beskriver vilken kompetens som krävs för de olika befattningarna och för verksamhetens bedrivande". Enligt arbetsdomstolens mening behöver detta inte uppfattas som avvikelser från vad som skulle gälla om ett avtal inte träffats. Bakgrunden till detta är följande. Arbetsgivaren har ju rätt att besluta om bl.a. vilken verksamhet som skall bedrivas och vilka befattningar som skall finnas. Vad arbetsgivaren beslutar i den delen blir givetvis i stor utsträckning bestämmande för vilka kvalifikations- eller kompetenskrav som det finns anledning att ställa upp för en viss befattning. Det är ju också ostridigt i de nu aktuella målen att bolagen beslutar om t.ex. vilka utbildningar som skall bedrivas och vilka lärarbefattningar som skall finnas. Redan därigenom har bolagen i viss mån bestämt vilka krav som måste ställas på innehavarna av befattningarna. Det bör vidare framhållas att anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt givetvis inte innebär att arbetsgivaren är skyldig att anställa någon som saknar förutsättningar att klara de arbetsuppgifter som det är fråga om. En tillämpning av lagens regler utesluter inte heller att man vid bedömningen av om företrädesrätt till anställning föreligger beaktar personliga egenskaper (se t.ex. AD 1992 nr 1 och 1994 nr 88).

Arbetsgivarsidan har emellertid fäst särskild vikt vid att uttrycket kompetens används i avtalet och gjort gällande att innebörden i detta beskrivits i ett dokument som rör AMU-Gruppens lönepolicy. Arbetsgivarsidan menar att detta dokument var känt för motsidan. Arbetstagarsidans uppfattning är att detta dokument inte åberopats och även saknar relevans i dessa sammanhang. Arbetsdomstolen anser med hänsyn till de bedömningar som görs i det följande att det inte finns skäl att uppehålla sig vid detta dokument.

I målet har också åberopats en av L.J. upprättad handling daterad den 15 februari 1993. I denna har hon enligt vad hon själv uppgett beskrivit hur en "ren" tillämpning av anställningsskyddslagen skulle se ut. Inledningsvis redogörs där bl.a. för att lagen uppställer tre begränsningar i fråga om återanställningsrätten, nämligen dels en geografisk begränsning, dels en kollektivavtalsbegränsning dels en kvalifikationsbegränsning. Under rubriken Tillräckliga kvalifikationer har följande antecknats.

De nya arbetsgivarna dvs AMU-bolagen beskriver de befattningar som ska bemannas. Beskrivningarna innehåller förutom en beskrivning av arbetsuppgifterna också en beskrivning av vilken kompetens som krävs för befattningen. Denna beskrivning utgår från hur AMU-Gruppen i bla sin lönepolicy har beskrivit kompetens dvs uttryckt i kunskap såväl yrkesmässig som pedagogisk och erfarenheter. Men också kompetens i form av personlig kompetens såsom samarbetsförmåga, engagemang och vilja. Men det handlar också om färdigheter som också innefattar förmågan att lyssna och kommunicera. Du måste dessutom kunna se helheten som kan vara hela koncernen eller helheten i form att arbetslaget.

Det är arbetsgivaren som gör bedömningen av om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer (enl LAS 25§) beskrivet enl ovan.

Utredningen ger inte besked om huruvida denna handling företetts för motsidan i förhandlingarna. Handlingen är emellertid ändå av intresse. Den måste nämligen förstås så att L.J. åtminstone vid den tidpunkten inte uppfattade användandet av uttrycket kompetens som innefattande en avvikelse från anställningsskyddslagens regler.

Av utredningen framgår också att parterna även vid senare tillfällen under våren 1993 diskuterade hur avtalet skulle formuleras. J.Å. har uppgett bl.a. att han vid diskussionerna med L.J. fick uppfattningen att de var överens om att lagens krav skulle gälla och O-P.M. har uppgett att J.Å. för honom berättat att så var fallet. J.Å. har också uppgett att L.J. vid ett tillfälle skulle ha bekräftat att avtalets reglering skulle överensstämma med lagens, vilket L.J. förnekat. Det kan enligt arbetsdomstolens mening inte anses styrkt att hon yttrat sig på det sättet.

Arbetsgivarsidan har till stöd för sin ståndpunkt i fråga om avtalets innebörd anfört att arbetsgivaren inte skulle ha något att vinna på att ingå en överenskommelse som i detta avseende innebar att anställningsskyddslagens regler om återanställningsrätt skulle gälla. Detta kan ifrågasättas eftersom arbetsgivarsidan måste anses ha haft fördelar av avtalet, även om detta i det nu aktuella avseendet tolkas i enlighet med Lärarförbundets uppfattning, genom att tillvägagångssättet vid bemanningen av bolagen reglerades. Till bilden hör också att statsmakterna gett anvisningar om att tjänsterna inom koncernen i första hand borde tillsättas med personal från myndigheterna. AMU gick också i ett tidigt skede ut med information till de anställda om att återanställning skulle erhållas i de nya bolagen. Dessutom har framgått av utredningen att det började bli ont om tid inför bolagiseringen och att alla var angelägna om att hitta en lösning på frågan hur bemanningen av bolagen skulle gå till. Vad arbetsgivarsidan anfört i denna del kan mot denna bakgrund inte vara av någon avgörande betydelse för tolkningen av avtalet.

Sammanfattningsvis framgår följande av utredningen. Parterna har vid flera tillfällen diskuterat vilket uttryckssätt som skulle användas i avtalet. I det ingångna avtalet används uttrycket kompetens, vilket kan tala för att en avvikelse från lagens regler var avsedd. Det får också anses framgå av utredningen att L.J. i och för sig hade en uppfattning om innebörden i uttrycket kompetens. Däremot framstår det som oklart om hon även ansåg att man genom valet av detta uttryck gjorde en avvikelse från vad som följer av anställningsskyddslagens regler. Annat är inte visat än att J.Å. vid avtalets undertecknande hade uppfattningen att avtalet i denna del, trots en avvikande ordalydelse, inte hade någon annan innebörd än lagen.

Av det anförda följer att det vid avtalets ingående i vart fall inte fanns någon gemensam partsvilja att i det nu aktuella avseendet göra avvikelse från anställningsskyddslagens regler. Avtalets ordalydelse ger, som framgått i det föregående, inte heller entydigt vid handen att en avvikelse var avsedd, trots att ett annat uttryckssätt än lagens använts. Arbetsdomstolen kommer mot bakgrund härav till slutsatsen att arbetsgivarsidan inte förmått visa att parterna genom tillsättningsavtalet gjort en avvikelse från anställningsskyddslagens regler på så sätt att bolagen getts rätt att ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen.

Det framstår som i viss mån oklart vilken inställning arbetsgivarparterna har beträffande övriga frågeställningar för det fall att arbetsdomstolen gör den bedömning av den första frågan som domstolen nu gjort. Arbetsdomstolen anser emellertid att den för att undvika oklarheter bör ta ställning också till övriga frågor angående avtalets innebörd, varvid dock ställningstagandena får påverkas av den nyss gjorda bedömningen.

Frågan om en begränsning av arbetstagarsidans rätt att få till stånd en rättslig prövning av uppställda krav har såvitt framkommit inte berörts mellan kollektivavtalsparterna i samband med att avtalet ingicks. Avtalstexten ger inte heller stöd för att en sådan begränsning varit avsedd. Arbetsgivarsidan kan mot bakgrund härav inte heller anses ha visat att arbetstagarsidans möjligheter att få till stånd en rättslig prövning av uppställda krav genom avtalet begränsats i förhållande till vad som följer av lagen.

Arbetsgivarsidans påstående att avtalet skall tolkas så att bolagen då det till en befattning funnits flera sökande som inte fullt ut svarar mot angivna krav hade rätt att välja bland de sökande oberoende av deras anställningstid kan för vissa fall, åtminstone med den bedömning som arbetsdomstolen gjort i det föregående, innefatta att man genom avtalet skulle ha gjort avvikelse från turordningsreglerna i 26 § anställningsskyddslagen. Arbetsgivarsidans ståndpunkt i denna fråga grundas på det förhållandet att anställningstiden i avtalet endast tillmäts betydelse i en situation som reglerats särskilt. Anställningstiden skulle därmed i övriga fall sakna betydelse och arbetsgivaren skulle oberoende av denna kunna välja bland flera sökande. Såvitt framgår av utredningen har någon sådan avvikelse från lagens turordningsregler inte diskuterats mellan parterna vid avtalets ingående. Enligt arbetsdomstolens mening kan avsteg från en lags dispositiva regler inte rimligen göras på detta sätt; man skulle enligt arbetsgivarsidans uppfattning av frånvaron av avtalsregler om anställningstidens betydelse i vissa fall dra slutsatsen att lagens regler rörande anställningstidens betydelse avtalats bort för samma fall. Arbetsdomstolen kan alltså inte heller på denna punkt dela arbetsgivarsidans uppfattning om avtalets innebörd. Domstolens förklaring angående avtalets innebörd bör utformas med beaktande av den tidigare gjorda bedömningen.

Frågan om de som haft möjlighet att söka i tillsättningsomgång 1 haft rätt att i omgång 2 söka anställning i det bolag till vilket den verksamhet i vilken de varit sysselsatta har enligt vad utredningen visar inte heller berörts vid diskussioner mellan parterna i samband med avtalets tillkomst. I denna del talar visserligen avtalstexten i viss mån för arbetsgivarsidans ståndpunkt. Men ordalydelsen i avtalet utesluter faktiskt inte dem som haft rätt att söka i omgång 1 från att söka i omgång 2 på det sätt som arbetsgivarsidan gjort gällande. En sådan begränsning av rätten att söka i omgång 2 som arbetsgivarsidan gör gällande skulle i vissa fall kunna få konsekvenser som arbetstagarsidan knappast hade kunnat acceptera om frågan tagits upp till diskussion. Lärarförbundet har pekat på att en sådan begränsning t.ex. skulle leda till att en anställd avskars från möjligheten att söka en befattning som helt motsvarar den han själv innehaft. Mot denna bakgrund finner arbetsdomstolen att försteg bör ges åt Lärarförbundets uppfattning om avtalets innebörd i detta avseende.

De bedömningar arbetsdomstolen gjort i det föregående innebär sammanfattningsvis att tillsättningsavtalet i de nu berörda delarna inte innefattar några avvikelser från vad som gäller enligt anställningsskyddslagens regler. Arbetsdomstolen har därmed inte anledning att gå in på frågan om ett avtal med sådant innehåll som arbetsgivarsidan hävdat skulle strida mot denna lags grunder och god sed på arbetsmarknaden.