AD 1996 nr 6

Parter:

Handelsanställdas Förbund; HAO Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund; Margell Shipping Service Aktiebolag

Nr 6

Handelsanställdas Förbund

mot

HAO Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och Margell Shipping Service Aktiebolag i Stockholm.

Mellan HAO Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och Handelsanställdas Förbund gäller kollektivavtal. Margell Shipping Service Aktiebolag (bolaget) är medlem i arbetsgivarförbundet och därmed bundet av kollektivavtal i förhållande till arbetstagarförbundet och dess hos bolaget anställda medlemmar.

Bolagets verksamhet består i att med stöd av ett s.k. provianteringstillstånd från tullmyndigheten sälja skatte- och tullfria varor från varulager i Stockholm till fartyg i östersjöfart samt till bl.a. beskickningar i Sverige. Bolaget har ca 50 anställda och ca 20 av dessa arbetar vid varulagret. Bolaget har en årsomsättning av omkring 400 miljoner kr.

B.O. är född år 1943 och är medlem i Handelsanställdas Förbund. Han har varit anställd hos bolaget i sex år och under denna tid arbetat vid bolagets varulager.

Den 30 december 1994 påträffades en uppbruten förpackning innehållande 17 juiceburkar i en låda med skräp vid bolagets lager för choklad. Det kom fram att förpackningen med burkarna placerats i lådan av B.O..

Den 18 februari 1995 avskedade bolaget B.O.. Som grund för avskedandet har arbetsgivarparterna åberopat att B.O. gjort sig skyldig till stöld alternativt försök till stöld av de 17 juiceburkarna. Arbetsgivarparterna har vidare gjort gällande att B.O. genom att flytta juiceburkarna från lagret för öl- och läskedrycker och lägga burkarna i en låda med skräp vid lagret för choklad allvarligt brutit mot bolagets rutiner.

B.O. har förnekat att han haft för avsikt att tillgripa juiceburkarna och uppgett att hans handlande endast skett i syfte att kasta bort burkarna.

Avskedandet har lett till tvist mellan parterna. Efter resultatlösa tvisteförhandlingar har Handelsanställdas Förbund väckt talan vid arbetsdomstolen mot arbetsgivarförbundet och bolaget.

Handelsanställdas Förbund har gjort gällande i första hand att bolaget inte ens haft saklig grund för uppsägning av B.O.. Med hänvisning härtill har förbundet yrkat att arbetsdomstolen skall förklara avskedandet ogiltigt och förplikta bolaget att till B.O. utge dels ekonomiskt skadestånd avseende förlust av lön och semesterersättning med, efter avdrag för sjukersättning som B.O. uppburit under den aktuella perioden, 918 kr för tiden den 19 - 28 februari 1995, 2 622 kr per månad för tiden mars - september 1995 och 393 kr för tiden den 1 - 4 oktober 1995 jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den sista i varje månad varpå skadeståndet belöper till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Förbundet har i andra hand, för det fall att bolaget skulle anses ha haft saklig grund för uppsägning men inte laga skäl för avskedande av B.O., yrkat att bolaget skall förpliktas att till B.O. utge dels ekonomiskt skadestånd avseende förlust av lön och semesterersättning under en uppsägningstid om sex månader (den 19 februari - 19 augusti 1995) med sammanlagt 25 959 kr (15 732 + 10 227) jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den sista i varje månad varpå skadeståndet belöper till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Handelsanställdas Förbund har vidare yrkat att B.O. skall förbehållas rätt att i senare rättegång kräva ersättning för den ekonomiska skada som han på grund av avskedandet kan lida efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarförbundet och bolaget har bestritt bifall till käromålet. De har vitsordat att B.O:s. lön och semesterersättning uppgått till de av förbundet angivna beloppen men har, vid bifall till käromålet, bestritt att något ekonomiskt skadestånd skall utgå under åberopande av att B.O. på grund av sjukdom inte kunnat stå till arbetsgivarens förfogande. Ränteberäkningarna har vitsordats som skäliga i och för sig. För det fall att arbetsdomstolen skulle finna att allmänt skadestånd skall utgå, har arbetsgivarparterna hemställt att skadeståndet med hänsyn till omständigheterna skall nedsättas till noll.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Bolaget delgavs stämningen den 23 mars 1995.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Handelsanställdas Förbund

B.O. har arbetat som lagerarbetare vid bolaget i sex år. Han har under denna tid främst arbetat vid öl- och juicelagret.

Den 30 december 1994, när B.O. efter att ha gjort i ordning dagens beställningar städade lagret, påträffade han en undanstoppad förpackning med juiceburkar. Förpackningen var bruten och drygt hälften av burkarna avlägsnade. Då B.O. inte fick kontakt med någon av lagerförmännen, bestämde han sig för att kasta juiceburkarna. Han lade burkarna överst i en stor låda för skräp som han använde under städningen. När han hade städat färdigt tog han med sig lådan en trappa upp till chokladlagret för att tömma lådan i den sopcontainer som finns på en lastkaj utanför chokladlagret. När han kom upp till chokladlagret visade det sig emellertid att den jalusidörr som leder ut till lastkajen var låst. Han lämnade därför lådan innanför dörren. Därefter begav han sig hem, eftersom han var klar med dagens arbete.

När han den 2 januari 1995 återkom till arbetsplatsen efter nyårshelgen, kallades han upp till bolagets chef P.F.. Även två förmän, Å.E. och K.M., var närvarande. Han anklagades för att ha stulit eller ha haft för avsikt att stjäla juiceburkarna. B.O. nekade till anklagelserna och förklarade vad som hade hänt.

Bolaget har därefter avskedat B.O. på grund av händelsen med juiceburkarna.

Förbundet gör gällande att bolaget har avskedat B.O. utan att ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Avskedandet står i strid med 18 § anställningsskyddslagen och skall därför ogiltigförklaras. För brottet mot anställningsskyddslagen skall bolaget förpliktas att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att det inte har förelegat laga skäl för avskedande men väl saklig grund för uppsägning, skall bolaget förpliktas att till B.O. utge ekonomiskt skadestånd med ett belopp motsvarande dennes lön under uppsägningstiden samt allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna

Bolagets verksamhet utgörs huvudsakligen av försäljning av skatte- och tullfria varor till fartyg i östersjöfart, till beskickningar och till andra som äger rätt att köpa in sådana varor. En grundläggande förutsättning för att bolaget över huvud taget skall kunna bedriva denna typ av handel är att bolaget har tillstånd från Tullkammaren i Stockholm att bedriva verksamheten, ett provianteringslagertillstånd. Margell Shipping Service Aktiebolag är ett av tre bolag i Stockholm sin innehar ett sådant tillstånd. Tillståndet är under ständig omprövning och kan återkallas "om anledning därtill föreligger". Tullmyndigheten gör fortlöpande en bedömning av om förutsättningarna för tillståndet är uppfyllda. Tillståndet kan exempelvis dras in, om tillståndshavaren inför tullmyndigheten inte förmår att klargöra varför det föreligger en skillnad mellan in- och utgående lagersaldo. För bolaget är det därför av största vikt att alla anställda följer de rutiner som krävs för att redovisningsskyldigheten gentemot tullmyndigheten skall kunna fullgöras.

Redovisningen fungerar på det sättet att, om en vara skadas eller på annat sätt blir inkurant, hela produkten eller i vart fall en del av denna sparas för att kunna visas upp för tullmyndigheten till styrkande av att varan inte hanterats i strid med lagertillståndet. Redovisningen av skadade varor är dessutom en förutsättning för att bolaget skall undgå att påföras skatt och tullavgifter. Redovisningen sker i regel månatligen.

B.O. var ansvarig för öl- och läskedryckslagret. Detta lager är beläget i källarplanet i bolagets lagerlokal. Ovanför öl- och läskedryckslagret, dvs. i gatuplanet, finns chokladlagret.

På eftermiddagen den 30 december 1994 befann sig en av bolagets chaufförer, J.R., utanför chokladlagret. Han observerade då hur B.O. vid fyra tillfällen under ganska kort tid öppnade jalusiporten till chokladlagret och betedde sig på ett märkligt sätt. J.R. anade oråd och berättade för lagerchefen K.M. om sina iakttagelser. K.M. uppehöll sig sedan på chokladlagret till dess B.O. slutade för dagen. Därefter genomsökte K.M., J.R. och en förman chokladlagret. De fann då en uppbruten förpackning med 17 av ursprungligen 48 burkar juice omsorgsfullt gömd bland soporna på chokladlagret.

På måndagen den 2 januari 1995 kallade den dåvarande operative chefen hos bolaget, numera VD:n, P.F. till sig B.O. och konfronterade denne med de iakttagelser som gjorts på eftermiddagen den 30 december 1994. Även lagercheferna Å.E. och K.M. var närvarande under samtalet. B.O. medgav, utan någon som helst påtryckning, att det var han som hade gömt, enligt hans mening slängt, juiceburkarna bland soporna vid chokladlagret. Han överlämnade sedan, utan särskild anmodan, företagets nycklar. B.O. förelades vidare en handling som P.F. ville ha undertecknad. Det handlade dock inte om att avkräva B.O. något erkännande av stöld eller annan handling utan det rörde sig om en underrättelse enligt 30 § anställningsskyddslagen och ett besked om att B.O. var avstängd tills vidare. B.O. ville inte skriva under handlingen och P.F. skickade den därför samma dag till B.O. i rekommenderat brev. En kopia av handlingen överlämnades till den facklige förtroendemannen vid företaget.

Arbetsgivarparterna gör i första hand gällande att B.O. genom sitt förfarande gjort sig skyldig till stöld eller förberedelse till stöld. Gärningen har skett genom att han transporterat lådan med juiceburkarna från öl- och läskedryckslagret till chokladlagret och omsorgsfullt gömt förpackningarna på en plats där de under inga omständigheter hörde hemma. B.O. har härigenom rubbat bolagets besittning till varorna. I andra hand gör arbetsgivarparterna gällande att B.O. i varje fall på ett ytterligt allvarligt sätt brutit mot bolagets rutiner, vilka har till syfte att säkerställa att bolaget kan behålla sitt provianteringslagertillstånd. Genom att B.O., som han själv påstår, kastat burkarna har bolaget i den delen inte kunnat fullgöra sin redovisningsskyldighet gentemot tullkammaren. Det har genom B.O:s. handlande uppkommit en differens mellan in- och utgående lagersaldo. Burkarna skulle rätteligen ha redovisats i enlighet med ovan beskrivna rutiner, dvs. ha sparats för att senare visas upp för tullmyndigheten. På sikt kan brister i redovisningen av detta slag leda till att bolaget förlorar sitt provianteringslagertillstånd. Arbetsgivarparterna gör gällande att de två nämnda grunderna var för sig utgör grund för avsked. I vart fall utgör de sammantagna grund för avsked.

Domskäl

B.O. avskedades den 18 februari 1995 från sin anställning som lagerarbetare hos bolaget. Åtgärden föranleddes av att han fört med sig en uppbruten förpackning innehållande juiceburkar från bolagets öl- och läskedryckslager där han arbetade. Tvisten gäller om avskedandet varit lagligen grundat samt, för den händelse så inte varit fallet, om saklig grund för uppsägning förelegat.

Arbetsgivarparterna har i första hand gjort gällande att B.O. gjort sig skyldig till stöld eller i allt fall förberedelse till stöld av juiceburkarna. I andra hand har arbetsgivarparterna anfört att B.O. genom sitt förfarande med juiceburkarna på ett mycket allvarligt sätt brutit mot bolagets rutiner.

Handelsanställdas Förbunds uppfattning är att det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande och inte heller saklig grund för uppsägning av B.O.. Förbundet har anfört att B.O. inte haft för avsikt att tillägna sig juiceburkarna utan endast avsett att kasta dem. Förbundet har vidare bestritt att B.O. brutit mot bolagets rutiner i fråga om hanteringen av öppnade förpackningar med varor. Rutinerna har enligt förbundets mening varit oklara och i en del fall inte efterföljts. Om arbetsdomstolen skulle finna att B.O. brutit mot gällande rutiner, anser förbundet att detta inte skett i sådan grad att det föreligger grund för avskedande eller att hans handlande ens utgör saklig grund för uppsägning.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på Handelsanställdas Förbunds begäran B.O. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med J.O., som är bror till B.O. och också anställd hos bolaget. På arbetsgivarparternas begäran har bolagets VD, P.F., hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör ägt rum med chauffören J.R., lagerarbetaren U.S., förmannen J.J., chefen för Tullkammaren Stockholm Nord, S.S. och lagercheferna Å.E. och K.M.. Arbetsgivarparterna har som skriftlig bevisning åberopat en skrivelse avseende rutiner för krosshantering, en krosslista, en krossrapport, en provianteringsanmälan och en skrivelse angående administrativ hantering av kross. Vidare har ritningar över bolagets lager företetts.

Arbetsdomstolen prövar först påståendet att B.O. gjort sig skyldig till stöld eller förberedelse till stöld av juiceburkarna.

B.O., J.R., J.O., K.M., Å.E. och P.F. har beträffande det för prövningen i målet avgörande händelseförloppet den 30 december 1994 och den 2 januari 1995 vid förhör inför arbetsdomstolen uppgivit sammanfattningsvis följande.

B.O.: Han påträffade den öppnade förpackningen med juiceburkar då han städade öl- och läskedryckslagret inför helgen. Enligt de instruktioner han erhållit skall skadat gods och öppnade förpackningar placeras på en särskild pall inne i lagerbyggnaden. Det är inte tillåtet att leverera öppnade förpackningar till bolagets kunder. Skadat eller förkommet gods skall också redovisas skriftligen. Han misstänkte emellertid att någon arbetskamrat brutit upp juiceförpackningen. Han ville skydda denne och ville också själv slippa att ställas till svars inför arbetsledningen för att det saknades juiceburkar. Han bestämde sig därför för att kasta bort de kvarvarande juiceburkarna. Han lade förpackningen med burkarna överst i en stor papplåda från chokladlagret som han använde för att lägga skräp i. Även hans bror J.O., som arbetar på chokladlagret, använder en låda av denna typ för detta ändamål. När B.O. hade städat färdigt, tog han med sig lådan upp för att kasta soporna i den container som finns på lastkajen utanför chokladlagret. Det visade sig då att jalusidörren ut till lastkajen var låst. Han bad J.O. att öppna dörren men brodern som just hade slutat sitt arbete på chokladlagret för dagen ville inte göra detta. B.O. ställde därför papplådan bland några andra lådor vid jalusidörren. Han och brodern började tala om vilka planer de hade inför nyårshelgen. Han glömde bort att ta med sig juiceförpackningen tillbaka till öl- och läskedryckslagret igen. Därefter lämnade han arbetsplatsen tillsammans med brodern. Han har inte haft för avsikt att tillgripa juiceburkarna. Burkarna har inte varit gömda utan har legat fullt synliga i soplådan. Han har inte öppnat jalusidörren inifrån och tittat ut ett antal gånger den aktuella dagen. - Den 2 januari 1995 blev han uppkallad till bolagets dåvarande operative chef, P.F.. Denne anklagade honom för att ha stulit juiceburkarna. Han blev mycket upprörd över anklagelsen och försökte förklara vad som hade hänt men P.F. ville inte lyssna på vad han hade att säga. När han lämnade kontoret, mötte han bolagets VD. Han bad då denne om ursäkt för att han hade hanterat de upphittade juiceburkarna felaktigt.

J.R.: Då han omkring lunchtid den 30 december 1994 var sysselsatt med att tvätta bilar utanför chokladlagret, uppmärksammade han att B.O. och J.O. vid tre tillfällen under en tidrymd av omkring en - en och en halv timme öppnade jalusidörren till lagret och tittade ut. Både B.O. och J.O. brukade vanligtvis samtala med honom när de träffades. Vid detta tillfälle tilltalade de honom över huvud taget inte. Han fick en känsla av att någonting skulle bäras ut och berättade därför om sina iakttagelser för lagerchefen K.M.. På uppmaning av denne stannade han kvar ett tag och bevakade dörren till chokladlagret.

J.O.: Ungefär vid lunchtid den 30 december 1994 tittade han vid några tillfällen ut genom jalusidörren till chokladlagret för att kontrollera om hans hustru, som skulle hämta honom, kommit. Han vet att B.O. varit inne i chokladlagret den aktuella dagen men han kan inte erinra sig om denne befann sig där vid de tillfällen då han tittade ut genom jalusidörren. Han stängde jalusidörren någon gång vid ett- tiden. Han tror att B.O. därefter frågade honom om han hade låst jalusidörren. B.O. bad inte att han skulle öppna dörren igen. När han låste jalusidörren, såg han att det stod en låda med skräp vid jalusidörren.

K.M.: Efter det att J.R. informerat honom om sina iakttagelser rörande B.O. och J.O. bevakade han lastkajen vid chokladlagret så att inte någon skulle kunna lämna företaget den vägen. På eftermiddagen sökte han genom lagerutrymmet. Han påträffade förpackningen med juiceburkarna i botten på en soplåda som var placerad på insidan av jalusidörren. Soplådan var halvfylld och ovanpå juiceförpackningen låg en pappskiva och plastemballage. Han uppfattade det som att kartongen med juice var "ditställd". Han är övertygad om att soplådan tillhörde J.O.. Lådan var av det slag som J.O. använder. De andra anställda brukar kontakta någon av lagercheferna, om de vill tömma sopor och jalusidörren är låst. När han gick igenom öl- och juicelagret på eftermiddagen, stod det en halvfylld soplåda där.

Å.E.: Han kallades till platsen sedan K.M. påträffat juiceförpackningen i en soplåda på chokladlagret. Han kan bekräfta K.M:s uppgifter angående juiceförpackningens placering i lådan. Förpackningen med den placering den hade i lådan var inte synlig för blotta ögat. Som han uppfattade det, kom lådan från chokladlagret, eftersom den innehöll plastemballage från chokladvaror.

P.F.: Han inledde sitt samtal med B.O. den 2 januari 1995 med att säga att juiceburkar hade påträffats i chokladlagret. Han frågade B.O. om denne varit ensam om detta eller om hans bror J.O. också hade varit delaktig. B.O. var tyst ett tag men svarade sedan att han hade varit ensam om det. Därefter frågade P.F. B.O. om denne förstod vilka konsekvenserna skulle bli. B.O. reste sig då upp och gav nycklarna till arbetsplatsen åt P.F.. B.O. lämnade sedan rummet. P.F. anklagade inte B.O. för stöld under samtalet. Han uppfattade B.O:s. åtgärd att utan anmaning lämna ifrån sig nycklarna till företaget som ett erkännande från B.O:s. sida att denne hade handlat på ett felaktigt sätt.

Å.E. och K.M., vilka var närvarande vid samtalet den 2 januari 1995, har båda bekräftat de uppgifter P.F. lämnat angående vad som inträffade under samtalet. Å.E. har vidare uppgett att han och B.O. efter samtalet med P.F. mötte bolagets dåvarande VD och att B.O. då sade: "Ursäkta Lasse, jag har gjort ett fel men det står jag för. Tack för den här tiden."

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Den fråga domstolen har att ställa sig är om B.O. är trovärdig när han uppger att han avsåg att kasta juiceburkarna i containern på lastkajen utanför jalusidörren vid chokladlagret men hindrades från detta av att dörren var låst och att han sedan glömde kvar den uppbrutna förpackningen med juiceburkar liggande fullt synlig överst i skräplådan innanför dörren. Eller skall man, i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning, anta att B.O. tänkte föra med sig juiceburkarna från arbetsplatsen genom jalusidörren men hindrades från att göra detta av att J.R. uppehöll sig utanför dörren och att B.O. därför gömde burkarna i en skräplåda innanför dörren.

Domstolen noterar till en början en inkonsekvens som synes föreligga i B.O:s. berättelse och som är ägnad att göra denna mindre tillförlitlig. B.O. har å ena sidan uppgivit att han avsåg att kasta juiceburkarna för att skydda en arbetskamrat och för att inte behöva stå till svars inför arbetsledningen för de saknade burkarna men har å andra sidan berättat att han lade den uppbrutna förpackningen med kvarvarande juiceburkar fullt synlig överst i den låda med skräp som han förde upp från källarvåningen och fram till jalusidörren och sedan lämnade burkarna fortfarande fullt synliga i lådan innanför dörren.

Av större betydelse är emellertid att B.O:s. berättelse i viktiga hänseenden inte stämmer med uppgifter som lämnats av andra personer som hörts i målet. J.O. har sålunda inte med säkerhet kunnat erinra sig om B.O. frågat honom om jalusidörren varit stängd och J.O. har vidare uppgett att han inte blivit ombedd av B.O. att låsa upp jalusidörren sedan den blivit låst. J.O. har även berättat att det stod en låda med skräp vid jalusidörren redan när han skulle låsa dörren. B.O:s. uppgift att förpackningen med juiceburkarna legat fullt synlig i lådan med skräp motsägs av de iakttagelser Å.E. och K.M. gjort vad gäller juiceburkarnas placering; nämligen att dessa påträffades nere på botten av lådan. Av särskild betydelse är vad J.R. berättat om att han vid lunchtid lagt märke till hur B.O. och J.O. vid två till tre tillfällen öppnat jalusidörren och tittat ut på ett sätt som fått honom att misstänka att någonting skulle bäras ut och att dessa iakttagelser föranlett honom att berätta för en lagerchef vad han sett. B.O. har förnekat att han skulle ha öppnat jalusidörren och tittat ut ett antal gånger, medan J.O. förklarat att han vid några tillfällen vid lunchtid den aktuella dagen öppnat jalusidörren för att se om hans hustru, som skulle hämta honom på arbetsplatsen, anlänt, men har inte kunnat erinra sig om B.O. befunnit sig inne på chokladlagret vid dessa tillfällen. Det saknas enligt arbetsdomstolens mening anledning att ifrågasätta J.R:s uppgift att han sett B.O. inne på chokladlagret vid de aktuella tillfällena. I målet har vidare framkommit att lastkajen vid chokladlagret varit ett lämpligt ställe, om någon tänkte sig att olovligen föra ut varor från lagret, eftersom det vanligtvis inte uppehöll sig så många människor på denna plats samt att det var möjligt att omedelbart lämna bolagets område denna väg. Det finns ingenting som stödjer B.O:s. uppgift att han skulle ha riskerat att råka ut för obehag från arbetsledningens sida om han talat om att han på lagret hittat en bruten förpackning med varor.

Arbetsdomstolen finner vid en prövning av det anförda att det är mycket svårt att sätta tilltro till B.O:s. påstående att han hittat förpackningen med juiceburkar på öl- och läskedryckslagret och avsett att kasta bort dem. Med stor sannolikhet måste man i stället tänka sig att B.O. medfört juiceburkarna till chokladlagret i avsikt att tillgripa dem men att han på grund av J.R:s närvaro hindrats från att föra med sig burkarna den vägen och i stället valt att gömma dem i en låda med skräp.

Därtill kommer den i sammanhanget betydelsefulla omständigheten hur B.O. uppträdde vid och omedelbart efter det samtal han hade med P.F. den 2 januari 1995. B.O. har om detta samtal uppgett att han genast anklagades för stöld av P.F. och inte gavs tillfälle att få lämna en förklaring till det inträffade. Dessa uppgifter motsägs emellertid av såväl P.F:s samt av Å.E:s och K.M:s redogörelser för händelsen. Arbetsdomstolen fäster i denna del tilltro till de uppgifter som lämnats av de tre nyssnämnda personerna och finner därför utrett att B.O. inte som han själv påstått anklagats för stöld av juiceburkarna och inte getts tillfälle att försvara sig, men väl på P.F:s fråga "Vi har hittat juiceburkar i chokladlagret, var du ensam om det eller var din bror med om det?", svarat "Jag var ensam om det" samt att B.O. därefter, sedan han tillfrågats av P.F. om han insåg konsekvenserna av sitt handlande, genast överlämnat nycklarna till företagets lokaler. B.O. har också omedelbart efter samtalet med P.F. bett bolagets dåvarande VD om ursäkt och sagt att han varit medveten om att han gjort ett fel men att han stod för detta samt tackat VD:n för den tid som varit. Den förklaring som B.O. sedermera lämnat till detta yttrande, nämligen att han bett VD:n om ursäkt för att han hittat juiceburkarna och sedan slängt bort dem, framstår som konstruerad och svårbegriplig. Tvärtom talar det mesta för att B.O. genom sitt agerande under samtalet med P.F. och genom den därefter lämnade ursäkten till VD:n bekräftat att hans avsikt varit att tillägna sig juiceburkarna.

Med hänsyn till vad som ovan anförts finner arbetsdomstolen att det måste anses tillförlitligen utrett att B.O. haft för avsikt att tillgripa juiceburkarna men att han på grund av J.R:s närvaro på lastkajen hindrades från att föra ut juiceburkarna från arbetsplatsen och därför gömde undan burkarna i soplådan.

Arbetsdomstolen har i flera tidigare avgöranden haft att ta ställning till frågan om bl.a. avskedande av arbetstagare som har gjort sig skyldiga till tillgreppsbrott ( se t.ex. AD 1989 nr 25, 1990 nr 91 och 1995 nr 121). Som domstolen därvid framhållit utgör tillgreppsbrott som riktas mot arbetsgivaren eller begås på arbetsplatsen allvarliga förseelser varigenom den anställde på ett väsentligt sätt åsidosätter sina åligganden (jfr prop. 1981/82:71 s. 72). Rättspraxis innehåller åtskilliga exempel på att ett sådant handlande har bedömts vara så grovt, att arbetsgivaren ansetts berättigad att omedelbart upplösa anställningsförhållandet genom avskedande. Frågan om det i det enskilda fallet finns fog för att skilja arbetstagaren från anställningen genom avskedande beror dock på en samlad bedömning av såväl förhållandena kring själva förseelsen som omständigheterna i övrigt.

Arbetsdomstolen har funnit utrett att B.O. haft för avsikt att tillägna sig juiceburkarna från bolagets varulager. För att bolaget skall kunna bedriva sin verksamhet krävs tillstånd från tullmyndigheten, ett provianteringslagertillstånd. Av utredningen i målet framgår att tullmyndigheten regelbundet genomför kontroller för att se om förutsättningarna för tillståndet är uppfyllda. Bolaget har vidare en redovisningsskyldighet gentemot tullmyndigheten vad avser skadade varor och övrigt svinn av varor. Om en vara skadas eller på annat sätt blir inkurant, skall hela eller en del av produkten sparas och visas upp för tullmyndigheten som bevis på att varan inte hanterats i strid med provianteringslagertillståndet. Brister ett företag i sin redovisningsskyldighet mot tullmyndigheten och inte trots påpekanden förmår rätta till bristerna kan provianteringslagertillståndet dras in. Av de förhör som hållits i målet har framgått att bolagets rutin vad gäller hanteringen av brutna förpackningar o.dyl. varit den att det åligger den som påträffar varorna att placera dessa på ett särskilt ställe och rapportera upptäckten av varorna till den ansvarige lagerchefen. Att underlåta att informera vederbörande lagerchef om upptäckten av en bruten förpackning med varor strider således helt mot de av bolaget lämnade instruktionerna. B.O., som har varit anställd i företaget under sex år, har varit medveten om vikten av att bolaget förmår att på ett korrekt sätt uppfylla sin redovisningsskyldighet gentemot tullmyndigheten och han har även känt till de rutiner som gällt inom bolaget avseende hanteringen av skadade och uppbrutna förpackningar.

Provianteringslagertillståndet från tullmyndigheten är en förutsättning för att bolaget skall kunna bedriva sin verksamhet. Med hänsyn till den typ av verksamhet som bolaget bedriver är det av största vikt att företaget kan lita på att de anställda inte genom tillgrepp eller på annat sätt omöjliggör för bolaget att fullgöra den ålagda redovisningen av varor.

B.O. får anses genom sitt handlande i grunden ha rubbat bolagets fortsatta förtroende för honom som anställd. Det har inte framkommit att det skulle föreligga några för B.O. förmildrande personliga omständigheter. Med hänsyn till det anförda måste bolaget anses ha varit berättigat att med omedelbar verkan skilja B.O. från tjänsten genom avskedande.

Handelsanställdas Förbunds talan skall därför avslås.

Med hänsyn till utgången i målet skall Handelsanställdas Förbund förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna deras rättegångskostnader. Bolaget har särskilt framställt ett kostnadsyrkande om 15 000 kr och uppgett att beloppet avser ersättning för det produktionsbortfall som uppkommit genom bolagets utredning av händelsen, de sammanträffanden bolagets ledning haft med arbetstagarparternas ombud samt på grund av förhören med bolagets anställda vid huvudförhandlingen i målet. Bolaget har emellertid inte förebringat någon utredning till stöd för sitt kostnadsyrkande. Någon ersättning i denna del kan därför inte utgå. Vad arbetsgivarparterna yrkat avseende arvode till ombudet framstår som skäligt. I fråga om yrkad ersättning för utlägg och vittneslön råder inte tvist.