AD 1996 nr 63

Parter:

Örnsköldsviks kommun; Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Nr 63

Örnsköldsviks kommun

mot

Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter.

Mellan Örnsköldsviks kommun (kommunen) och Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter FSA (FSA eller förbundet) gäller kollektivavtal, bl.a. Allmänna bestämmelser AB 94.

A-M.R., som är anställd hos kommunen, är medlem i FSA.

A-M.R. var tidigare anställd hos Landstinget Västernorrland (landstinget) som dagcenterföreståndare för ett dagcenter vid vilket daglig sysselsättning gavs till förståndshandikappade omsorgstagare. Inom Örnsköldsviks distrikt fanns då fem dagcentrer. Verksamheten vid dessa dagcentrer leddes av en dagcenterchef. Från och med den 1 januari 1995 övertog kommunen från landstinget ansvaret för stöd och service till handikappade enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och därmed även ansvaret för de fem dagcentrerna. A-M.R. erbjöds inför övergången anställning hos kommunen och antog detta erbjudande. Kommunen genomförde i samband med att verksamheten övergick till kommunen en organisationsförändring som innebar att det skulle finnas färre ledningsnivåer. Varje dagcenter skulle ledas av en dagcenterchef som ersatte den tidigare dagcenterföreståndaren. Den centrala dagcenterchefsfunktionen, som landstinget hade haft, drogs in.

Tvist har uppstått huruvida det ligger inom arbetsskyldigheten för den som anställts som dagcenterföreståndare att utföra arbete som dagcenterchef.

En av landstinget den 6 juni 1988 upprättad befattningsbeskrivning för dagcenterföreståndare har följande innehåll.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

FÖRESTÅNDARE VID EXTERNA DAGCENTER INOM ÖRNSKÖLDSVIKS DISTRIKT

STÄLLNING I ORGANISATIONEN

Föreståndare vid dagcenter är

underordnad dagcenterchefen förutom medicinska frågor,

underordnad överläkare för omsorgsverksamhet i medicinska frågor,

överordnad övriga befattningshavare vid dagcenter.

ARBETSUPPGIFTER

Föreståndare vid dagcenter har att

svara för ledning, planering och samordning av verksamhet vid dagcenter och externa habiliteringsplatser,

svara för att budget upprättas och att tilldelade resurser utnyttjas effektivt,

ansvara för att dagcenters verksamhet tillvaratar och utvecklar den utvecklingsstördes möjligheter till ett vidgat deltagande i samhället och arbetslivet,

i samråd med habiliteringsteamet svara för att individuella behandlingsprogram upprättas, genomförs och följs upp,

ansvara för personalledning och personaladministration vid dagcenter,

hålla sig informerad om aktuell lagstiftning och forskning samt medverka vid metodutveckling inom dagcenter,

iaktta och följa socialstyrelsens föreskrifter rörande föreståndare inom omsorgsverksamheten,

i övrigt utföra de arbetsuppgifter som fastställs i samråd med dagcenterchefen och distriktschef.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En av kommunen upprättad befattningsbeskrivning för dagcenterchefer fr.o.m. den 1 januari 1995 har följande innehåll.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

DAGCENTERCHEF FÖR DAGCENTERVERKSAMHET INOM SOCIALTJÄNSTENS HANDIKAPPOMSORGSAVDELNING

STÄLLNING I ORGANISATIONEN

Dagcenterchefen är

underordnad avdelningschefen

överordnad övrig personal vid dagcentret

ARBETSUPPGIFTER

Dagcenterchefen har att

planera, leda, samordna och följa upp verksamheten inom området,

vara enhetschef, innebärande budget- och personalansvar inom sitt verksamhetsområde,

samordna och utveckla dagcenterverksamheten inom området i syfte att utveckla den utvecklingsstördes möjligheter till ett vidgat deltagande i samhälls- och arbetslivet,

svara för ett aktivt samarbete med landsting och statliga myndigheter samt privata företag för att undersöka och initiera alternativa verksamhetsformer utanför dagcenter,

i samråd med övriga dagcenterchefer fatta LSS-beslut om daglig sysselsättning,

i övrigt utföra de arbetsuppgifter som fastställs i samråd med avdelningschefen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Kommunen har väckt talan i arbetsdomstolen och yrkat att arbetsdomstolen fastställer att arbetsterapeuten A-M.R. är skyldig att utföra arbetsuppgifter enligt kommunens befattningsbeskrivning för dagcenterchefer.

FSA har bestritt bifall till käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Kommunen

Från och med den 1 januari 1995 övertog kommunen från landstinget ansvaret för stöd och service för handikappade enligt LSS. Den berörda personalen gick i samband härmed över från landstinget till kommunen. För stöd och service enligt LSS bedriver kommunen verksamhet vid fem dagcentrer. Vid dagcentrerna ges daglig sysselsättning åt förståndshandikappade omsorgstagare. Under den tid landstinget hade ansvaret för verksamheten fanns en funktion som dagcenterchef med ansvar för de fem dagcentrerna inom Örnsköldsviks distrikt. Vid tre av dem fanns en funktion som dagcenterföreståndare. A-M.R. anställdes som en av dem. Dagcenterföreståndarna utförde i huvudsak de arbetsuppgifter som finns angivna i befattningsbeskrivningen för dessa.

Av landstingets befattningsbeskrivning för dagcenterföreståndare framgår att befattningen var en form av arbetsledarbefattning. Vid varje dagcenter arbetade i övrigt vårdare och i vissa fall personliga assistenter för omsorgstagarna.

A-M.R. var dagcenterföreståndare vid Vikens dagcenter. Verksamheten är till för den utvecklingsstördes utveckling och sysselsättning. Omsorgstagarna får bl.a. baka bröd för försäljning till anhöriga och mindre institutioner, måla, utföra andra mindre arbetsuppgifter i blygsam skala, tvätta sin egen tvätt, medverka vid matlagning och försälja alster som de har producerat. För år 1995 var försäljningsintäkterna för den egna produktionen budgeterade till 168 000 kr.

När kommunen övertog verksamheten fanns önskemål om att förändra organisationen så att den innehöll färre ledningsnivåer. På så sätt skulle den bättre stämma överens med kommunens organisation i övrigt. Kommunen ville att varje dagcenter skulle ledas av en dagcenterchef. Denna funktion skulle ersätta den tidigare funktionen som dagcenterföreståndare och den centrala dagcenterchefsfunktionen skulle dras in. Kommunen har förhandlat med de fackliga organisationerna om organisationsförändringen. Kommunens uppfattning är att de som var dagcenterföreståndare är skyldiga att fortsättningsvis utföra de arbetsuppgifter som följer med funktionen som dagcenterchef. Med anledning av organisationsförändringen har kommunen enligt det löneavtal som gäller för kommuner och landsting upptagit intresseförhandlingar med de berörda arbetstagarnas fackliga organisationer. Förhandlingar har kommit till stånd efter framställan om förhandling från Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) och FSA som organiserar berörda arbetstagare. Med SKTF har kommunen träffat en överenskommelse om löneändring på grund av de förändrade arbetsuppgifterna. Med FSA träffades överenskommelse för en av förbundets medlemmar men inte för den andra som var A-M.R.. Beträffande A-M.R., som vid tillfället var tjänstledig, kunde parterna inte träffa någon överenskommelse om förändrad lön. Strax därefter, men innan A-M.R. återinträtt i tjänst, gjorde FSA gällande att A-M.R. inte var arbetsskyldig i den nya funktionen. FSA utövade även tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen. Förbundets inställning förvånade kommunen eftersom kommunen var av uppfattningen att parterna hade fört intresseförhandlingar med anledning av att A-M.R. tilldelats nya arbetsuppgifter. Inte heller hade kommunen uppfattat att FSA hade någon annan uppfattning än kommunen beträffande arbetsskyldigheten.

I avvaktan på avgörandet av denna tvist har A-M.R. arbetat som vikarierande arbetsterapeut vid ett annat dagcenter. Funktionen som dagcenterchef för Vikens dagcenter har upprätthållits av en annan person som därutöver varit dagcenterchef för ytterligare ett dagcenter.

Vid en jämförelse av befattningsbeskrivningarna för funktionen som dagcenterföreståndare och den nuvarande funktionen som dagcenterchef kan följande iakttagelser göras. I fråga om ställningen i organisationen bedömer kommunen att funktionernas överordnade roll i förhållande till övriga befattningshavare vid dagcentret är överensstämmande. I fråga om de uppgifter som ingår i funktionerna anser kommunen att de tre första satserna samt den sista under rubriken ARBETSUPPGIFTER i de båda befattningsbeskrivningarna är överensstämmande. I huvudsak beskriver de båda befattningsbeskrivningarna samma arbetsuppgifter men på några punkter är dagcenterchefens uppgifter mer utvecklade. I några avseenden har förändringar gjorts. Detta har skett i följande avseenden.

Budgetansvar: Dagcenterchefens budgetansvar innebär att denne genom delegation fått en egen budget samt attesträtt. Redan dagcenterföreståndaren upprättade förslag till budget vilket innebar att denne hade skyldighet att ha kunskap om de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten och att ge närmaste chef underlag för budgetarbetet. Dagcenterföreståndaren hade dessutom ett ansvar för att de tilldelade resurserna utnyttjades på ett effektivt sätt och därigenom ett ansvar för kontroll av kostnadsutvecklingen. Möjligheten att påverka budgetens storlek och fördelning har inte förändrats. Då landstinget drev verksamheten gav landstinget direktiv till förvaltningarna hur budgeten skall beräknas. Motsvarande sker nu inom kommunen. Sedan sådana direktiv givits tas underlaget fram "nerifrån". Nu är det dagcenterchefen som utför detta arbete medan det tidigare var dagcenterföreståndaren som gjorde det. Därefter förs beslutsunderlaget "uppåt" i beslutsprocessen för att slutligen fastställas i kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige. Skillnaden består endast i att beslutsunderlaget numera inte passerar den borttagna funktionen som dagcenterchef. Den fastställda budgeten tilldelades tidigare dagcenterchefen som i sin tur tilldelade dagcenterföreståndaren vissa resurser med ansvar för att de användes effektivt. Nu ges resurserna direkt till dagcenterchefen. Redan tidigare hade dagcenterföreståndaren skyldighet att hålla budgeten i den mån detta kunde överblickas och styras utav denne. För omständigheter som dagcenterföreståndaren inte kunde råda över kunde något ansvar inte utkrävas av denne. Samma förhållanden gäller nu för dagcenterchefen. Exempel på sådana omständigheter som dessa chefer inte kan råda över är ökade kostnader till följd av nya löneavtal eller hyreshöjningar. Ett ansvar att diskutera sådana förändringar med närmast högre chef förelåg tidigare för dagcenterföreståndaren och föreligger nu för dagcenterchefen. Ett liknande budgetansvar finns för andra verksamhetsansvariga inom kommunen. För några år sedan genomförde kommunen en organisationsförändring av samma art som denna för övriga verksamheter. Som exempel kan nämnas de tidigare hemtjänstassistenterna som numera kallas för hemtjänstchefer samt boendeassistenterna som numera kallas för boendechefer. Båda dessa grupper har erhållit ett budgetansvar motsvarande det som dagcentercheferna erhållit. Dessa organisationsförändringar har berört ett 50-tal befattningshavare och den nu aktuella förändringen är således inte någon ovanlig åtgärd.

Personalansvar: Kommunen gör gällande att förändringarna inte är särskilt omfattande men vidgår att vissa förändringar har skett. Dagcenterchefen har ansvar för den personal, upp till ett tiotal personer, som arbetar vid dagcentret. Detta innebär att denne fattar beslut i vissa förekommande personalfrågor. I praktiken hade även dagcenterföreståndaren att avgöra frågor om ledigheter, övertidsersättningar, schemaändringar och kompensationsledigheter. Det formella beslutet fattades visserligen i vissa fall av en högre chef. Dagcenterföreståndaren hade inte formellt beslutsfunktionen när det gällde tjänstledigheter men denne har alltid yttrat sig i sådana frågor och först därefter fattades beslutet av närmast högre chef. I praktiken var det dock dagcenterföreståndaren som bestämde om tjänstledighet skulle beviljas. Frågor om kollektivavtalstolkning och disciplinpåföljder prövas av andra organ inom kommunen.

Förhandlingsrätt: Dagcenterchefen har MBL-förhandlingsbefogenheter för arbetsgivarens räkning. Detta är dock inte en följd av organisationsförändringarna utan av att sådana förhandlingar utövas vid arbetsplatsträffar. Detta sammanhänger med att arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt ett samverkansavtal mellan Kommunförbundet och de fackliga organisationerna kan fullgöras vid arbetsplatsträffar. Dessa arbetsplatsträffar hölls tidigare av dagcenterföreståndaren. Kommunen gör därför gällande att skyldigheten att företräda arbetsgivaren i MBL-förhandlingar skulle ha ålegat dagcenterföreståndaren i egenskap av företrädare för arbetsgivaren vid dagcentret även om organisationsförändringen inte hade genomförts.

Arbetsmiljö: Dagcenterchefen har ett arbetsmiljöansvar som inte ålåg dagcenterföreståndaren. Detta ansvar har givits varje dagcenterchef genom delegation men först sedan denne genomgått en tredagars utbildning. Skillnaden jämfört med tidigare skall dock inte överdrivas. Redan tidigare hade dagcenterföreståndaren en skyldighet att ge nödvändiga instruktioner för arbetet och att informera om därmed förknippade olycksrisker. Dagcenterföreståndaren hade att ingripa om denne t.ex. fått vetskap om att skyddsföreskrifter som rör arbetet åsidosatts eller om det förelåg fel eller brister i något avseende.

Rehabiliteringsansvar: Ansvaret för sjuka arbetstagare ligger hos kommunen och inte hos den enskilde dagcenterchefen.

LSS-beslut: I samråd med övriga dagcenterchefer skall dagcenterchefen fatta LSS-beslut om daglig sysselsättning. Detta innebär en förändring jämfört med dagcenterföreståndarens ansvar. Enligt LSS skall en stödberättigad till kommunen göra en begäran om stödinsatser. Tidigare fattades beslut enligt den då gällande lagen, omsorgslagen, av landstingets avdelningschef. Enligt kommunens organisation skall sådana beslut fattas av de verksamhetsansvariga. Detta gäller inte bara dagcentercheferna utan alla som har ansvar på en liknande nivå. Enligt LSS finns nio olika typer av insatser för utvecklingsstörda, varav kommunen har ansvar för åtta. En begäran till kommunen om LSS-insatser handläggs först hos kommunens LSS-handläggare. Denne för därefter frågan om rätt till bistånd till den enhet inom kommunen som skall ge den form av bistånd som begärs. En begäran om daglig sysselsättning går till dagcentercheferna som gemensamt undersöker vid vilket dagcenter den sökande kan beredas stöd. Kan de gemensamt inte finna en lösning vänder de sig till avdelningschefen för sociala omsorgsavdelningen som kan hjälpa till eller själv fatta ett beslut. Till kommunen kommer årligen 4-5 ansökningar om daglig sysselsättning enligt LSS. Det är alltså fråga om en lågfrekvent arbetsuppgift för dagcentercheferna. I förhållande till vad som gällde tidigare är förändringarna inte särskilt stora. När avdelningschefen vid landstinget fattade motsvarande beslut så gjordes detta först efter en dialog med de dagcenterchefer som kunde tänkas bli berörda och deras synpunkter blev beaktade vid beslutet. Den skillnad som ändå föreligger är inte av den karaktären att den i grunden ändrar anställningsavtalet. Förändringarna i dessa avseenden har ingen som helst betydelse för dagcenterchefernas anställningsskydd.

Sammanfattningsvis gör kommunen gällande följande. A-M.R. har kvalifikationer för arbetet som dagcenterchef. Arbetsuppgifterna står i ett naturligt samband med arbetsgivarens verksamhet. Vissa förändringar av arbetsuppgifter har skett men dessa är en följd av att verksamheten ständigt förändras och utvecklas. Förändringarna är inte av den karaktären att anställningen i grunden skulle ha förändrats på sådant att sätt att det skulle vara fråga om en ny anställning. Det är inte fråga om att ålägga de berörda befattningshavarna ett funktionellt ansvar för helt nya arbetsuppgifter. Arbetsområdet är detsamma och de tillkommande arbetsuppgifterna ligger inom ramen för arbetsskyldigheten.

FSA

Tvisten rör uteslutande om den nya befattningen som dagcenterchef är så förändrad i förhållande till den tidigare befattningen som dagcenterföreståndare att det kan påstås att den nya befattningen utgör en ny anställning.

Förbundet bestrider inte att det i befattningen som dagcenterchef finns arbetsuppgifter som är desamma som de som dagcenterföreståndaren hade. I dessa avseenden borde någon tvist inte föreligga men såsom kommunens talan är upplagd blir utgången antingen fullt bifall till käromålet eller helt ogillande av det. Förbundets inställning är den att förändringarna sammantagna är av så stor omfattning att det är fråga om en annan anställning.

Vid en jämförelse av de båda befattningsbeskrivningarna vill förbundet göra följande påpekande. Dagcenterchefens ansvar för att planera, leda, samordna och följa upp verksamheten inom området är ungefär detsamma som dagcenterföreståndarens ansvar. I beskrivningen av dagcenterchefens arbetsuppgifter anges uttryckligen att denne skall vara enhetschef samt vilket ansvar det innebär. Så stod det inte i befattningsbeskrivningen för dagcenterföreståndare. Det anges vidare att chefsskapet innebär budget- och personalansvar. Det är ingen uttömmande beskrivning och chefens ansvar omfattar betydligt mer. Det viktigaste torde vara ansvaret för verksamheten. Det därefter följande stycket i beskrivningen av dagcenterchefens arbetsuppgifter och som talar om att "samordna och utveckla" förefaller i stort överensstämma med dagcenterföreståndarens arbetsuppgifter i det avseendet. Dagcenterchefens uppgift att "svara för ett aktivt samarbete" är nya arbetsuppgifter. Dagcenterchefens ansvar för LSS-beslut är helt nytt. Sådana beslut kan innefatta myndighetsutövning och det är en form av ansvar som åläggs en chef för en viss verksamhet. Detta inslag innebär en väsentlig förändring jämfört med dagcenterföreståndarens arbetsuppgifter.

Budget: Det stämmer att dagcenterföreståndaren deltog i budgetarbetet genom att ta fram underlag men det är en principiell skillnad mellan detta och att som dagcenterchefen ta fram underlag, fatta beslut och framför allt vara ansvarig för budgeten. Dagcenterchefen har ansvar för en budget om ca 2,5 milj. kr. Detta är en väsentlig förändring av arbetsuppgifterna. Dagcenterchefen har vidare ansvar för en kapitalbudget innebärande att denne har ett ansvar för inköp inom ramen för den fastställda budgeten. Detta ansvar hade inte dagcenterföreståndaren.

Personalansvar m.m.: Dagcenterchefen har förhandlingskontakter i väsentlig större omfattning än dagcenterföreståndaren hade. Enligt FSA:s uppfattning är arbetsplatsträffarna inte ett forum för förhandlingar, således inte heller för MBL-förhandlingar. Däremot kan en chef efter delegation föra MBL-förhandlingar. Dagcenterföreståndaren höll arbetsplatsträffar men vid dessa träffar hölls och hålls inte MBL- förhandlingar enligt de avtal som gäller mellan parterna. FSA delar inte kommunens uppfattning att dagcenterföreståndaren haft ansvar för att bevilja ledigheter av olika slag. Av den skriftliga bevisning som kommunen åberopat i denna del framgår endast att A-M.R. har bestyrkt vad som faktiskt har hänt men inte att det är hon som har beviljat ledigheterna. Det är riktigt att beträffande vissa personalfrågor hade dagcenterföreståndaren inflytande och i praktiken viss beslutsrätt. Detta gällde dock endast kortare kompensationsledigheter och liknande. Beslut om semesterledigheter och vikariatanställningar fattades av den dåvarande dagcenterchefen. I fråga om det ansvar för arbetsmiljön som åvilar dagcenterchefen vill FSA endast peka på att detta är viktigt för den som är chef. Det må vara så att kommunen har särskilda handläggare för personalens rehabiliteringsbehov men rehabiliteringen sker på arbetsplatsen och en chef med ansvar för personalen inom verksamheten blir involverad i detta. Även i detta avseende innebär den nya befattningen ett ökat ansvar.

Det åligger dagcenterchefen att upprätta verksamhetsplaner på 1-3 år för dagcentret. Denna uppgift sköttes tidigare inte av dagcenterföreståndaren utan av den dåvarande dagcenterchefen.

Dagcenterchefen har vidare ett ansvar för att träffa psykologer och kuratorer och med dem planera verksamheten vid dagcentret. Även detta ansvar låg tidigare hos den dåvarande dagcenterchefen.

LSS-besluten innebär myndighetsutövning bestående i beslut om vilka handikappade som skall få vistas vid dagcentret. Besluten fattades tidigare av en överordnad chef.

Dagcenterchefen har i motsats till dagcenterföreståndaren ansvaret för externa kontakter, såsom kontakter med särskolor, vårdskolor och liknande samt med olika stödorganisationer. Även här har en utökning av ansvaret skett.

En uppskattning ger vid handen att dagcenterföreståndaren använde 30-40 procent av sin arbetstid till administrativa uppgifter. Under resten av arbetstiden deltog dagcenterföreståndaren direkt i verksamheten med de handikappade. För en dagcenterchef gäller ungefär det omvända förhållandet. Detta är ett tydligt tecken på att dagcenterchefsbefattningen avser en helt annan anställning än befattningen som dagcenterföreståndare.

Sammanfattningsvis anser FSA att det är fråga om så stora förändringar att dagcenterchefsbefattningen är en helt annan anställning än befattningen som dagcenterföreståndare. Konsekvensen härav är att arbetsgivaren inte ensidigt kan besluta att arbetstagaren skall utföra arbetsuppgifterna i den nya befattningen.

Domskäl

A-M.R., som är utbildad arbetsterapeut, anställdes av landstinget i januari 1990 som vikarierande arbetsterapeut. Hon arbetade som arbetsterapeut fram till april 1993 då hon fick en vikariatanställning som dagcenterchef. I september 1993 fick hon anställning som dagcenterföreståndare vid Vikens dagcenter. Vid ett dagcenter bereds förståndshandikappade omsorgstagare sysselsättning. Från och med den 1 januari 1995 övertog kommunen från landstinget ansvaret för bl.a. dagcenterverksamheten och A-M.R., liksom andra berörda arbetstagare, anställdes av kommunen. Under den tid landstinget svarade för dagcenterverksamheten bedrevs inom Örnsköldsviks distrikt verksamhet vid fem dagcentrer. Vid tre av dem fanns en dagcenterföreståndare som var överordnad den övriga personalen vid respektive dagcenter. Vidare fanns en funktion som dagcenterchef med ansvar för verksamheten vid de fem dagcentrerna inom distriktet. Kommunen genomförde i samband med att verksamheten övertogs från landstinget en omorganisation som innebar att man fortsättningsvis skulle ha färre ledningsnivåer. Dagcenterföreståndarna ersattes av dagcenterchefer med ansvar för var sitt dagcenter. Någon motsvarighet till befattningen som dagcenterchef i landstingets organisation skulle inte finnas i kommunens organisation.

För de tidigare dagcenterföreståndarnas del innebar införandet av den nya organisationen vissa förändringar. De skulle vara direkt underställda en avdelningschef och inte som tidigare en dagcenterchef. Ostridigt är också att omorganisationen innebar vissa förändringar av de tidigare dagcenterföreståndarnas arbetsuppgifter.

Tvisten i målet rör frågan om A-M.R. som anställts som dagcenterföreståndare är skyldig att utföra alla de uppgifter som efter omorganisationen ingår i arbetet som dagcenterchef. Kommunen, som hävdar att hon är skyldig att utföra dessa arbetsuppgifter, har sedan FSA utnyttjat sitt tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen väckt talan mot förbundet och yrkat att arbetsdomstolen fastställer att A-M.R. är skyldig att utföra de arbetsuppgifter som följer av befattningsbeskrivningen för dagcenterchefer. FSA har bestritt yrkandet och menar att det gjorts sådana förändringar av arbetsuppgifterna att det är fråga om en helt annan anställning än tidigare, varför kommunen inte ensidigt kan besluta att hon skall utföra de nya arbetsuppgifterna.

Bedömningen av frågan om arbetsuppgifter omfattas av en arbetstagares arbetsskyldighet eller inte skall göras på grundval av främst arbetstagarens enskilda anställningsavtal och eventuellt tillämpligt kollektivavtal.

Det tillämpliga kollektivavtalet, AB 94, innehåller i § 6 första stycket bestämmelser om allmänna åligganden för arbetstagare. Kommunen har emellertid med hänvisning till att arbetsdomstolen i tidigare avgöranden ansett att dessa bestämmelser är så allmänt hållna att de inte i sig ger någon konkret ledning vid bedömningen av arbetsskyldighetens omfattning i ett visst fall (se t.ex. AD 1984 nr 119 och AD 1995 nr 101) avstått från att åberopa dessa bestämmelser.

Något mellan Örnsköldsviks kommun och A-M.R. ingånget skriftligt anställningsavtal har inte ingetts i målet. Från kommunens sida har dock upplysts att det av anställningsavtalet inte framgår mer än att A-M.R. anställdes som dagcenterföreståndare vid ett särskilt dagcenter i Örnsköldsvik. Arbetsdomstolen utgår därför från att det inte därutöver finns några i det enskilda avtalet intagna bestämmelser som är av betydelse i målet.

För bedömningen av arbetsskyldighetens omfattning kan även innehållet i tillämpliga befattningsbeskrivningar vara av intresse. Anledningen härtill är att det kan ligga nära till hands att uppfatta en precisering av arbetsuppgifterna i en befattningsbeskrivning som en precisering av arbetsskyldighetens omfattning. Sådana beskrivningar har ansetts ha särskild betydelse inom de delar av arbetsmarknaden där anställningen knutits till ett mer eller mindre bestämt tjänste- eller befattningsbegrepp såsom fallet i vart fall tidigare var när det gäller offentliganställda tjänstemän.

I detta mål har två befattningsbeskrivningar åberopats. Den ena är upprättad av landstinget och utgör en befattningsbeskrivning för dagcenterföreståndare hos landstinget men den utgör också enligt vad kommunen uppgett en beskrivning av det arbete kommunen anställde A-M.R. för. Den andra är upprättad av kommunen och utgör en befattningsbeskrivning för dagcenterchefer hos kommunen efter organisationsförändringen. Befattningsbeskrivningar kan, som anmärkts i det föregående, tillmätas en viss betydelse i dessa sammanhang, eftersom de kan uppfattas som en precisering av arbetsskyldighetens omfattning. Arbetsdomstolen har emellertid uppfattat förbundets inställning så, att förbundet menar att befattningsbeskrivningen inte i sig skall anses utgöra en begränsning av den arbetsskyldighet som i avsaknad av en sådan beskrivning föreligger i en anställning av det aktuella slaget.

Förbundets uppfattning om rättsläget överensstämmer tydligen med det som arbetsdomstolen har gett uttryck åt i flera domar, nämligen att arbetsgivare på det offentliga området har rätt att ålägga en tjänsteman nya eller ändrade arbetsuppgifter även om denna rätt är begränsad på så sätt att arbetsgivaren inte genom ensidiga beslut kan åstadkomma så omfattande förändringar att arbetstagaren i realiteten får en annan anställning än den han haft (se bl.a. AD 1995 nr 101 och där anförda rättsfall).

Till belysande av de faktiska arbetsuppgifter som dagcenterföreståndare och dagcenterchef utfört har förhör hållit upplysningsvis med E.N., H-E.E., A-M.C. och med A-M.R.. E.N. var under landstingets ansvarsperiod för verksamheten dagcenterchef och hon är numera dagcenterchef i kommunens verksamhet. Hennes närmaste chef var tidigare och är även nu H-E.E., som tidigare var distriktschef hos landstinget och numera är avdelningschef hos kommunen. A-M.C. arbetade tidigare som dagcenterföreståndare.

Alldeles klart är att det föreligger olikheter i arbetsuppgifterna i de flesta avseenden som FSA pekat på. Främst gäller detta det uttryckliga angivandet av att dagcenterchef är enhetschef och det ansvar som följer härmed samt i fråga om myndighetsutövning. Den fråga domstolen har att ta ställning till är om dessa förändringar av arbetsuppgifterna innebär att A-M.R:s anställning har ändrats så i grunden att det är fråga om en ny anställning.

För båda befattningarna anges att ställningen i organisationen är överordnad den övriga personalen vid dagcentret. Häri torde ligga, vilket även framgår av uppräkningen av arbetsuppgifterna i båda beskrivningarna, att båda befattningarna innebär ett ansvar för att leda, planera och samordna arbetet vid arbetsplatsen. För dagcenterchefen anges vidare att denne har ett ansvar för att följa upp verksamheten.

I uppräkningen av dagcenterchefens arbetsuppgifter anges vidare att denne är enhetschef samt att detta innebär ansvar för budget och personal. Ostridigt torde vara att dagcenterföreståndaren inte var enhetschef utan att den ställningen innehades av den dåvarande dagcenterchefen. I fråga om budgetansvar har något olika uppgifter lämnats i målet angående dagcenterföreståndarens medverkan. Otvivelaktigt framgår dock av befattningsbeskrivningen att denne hade skyldighet att ta fram underlag för budgeten. Medlen tilldelades dock den dåvarande enhetschefen, dvs. dagcenterchefen, som fördelade medlen på de fem dagcentrerna utifrån de kostnadsberäkningar som gjorts i budgeten. Dagcenterföreståndaren hade sedan ett ansvar för att medlen utnyttjades effektivt vid varje dagcenter. Hur medlen skulle disponeras förefaller dagcenterföreståndaren haft en något inskränkt rätt att bestämma över då de flesta beslut som kunde påverka kostnaderna skulle fattas i samråd med eller av dagcenterchefen ensam. Efter omorganisationen tilldelas varje dagcenter medel och dagcenterchefen i egenskap av enhetschef har getts en större frihet att bestämma över hur medlen skall disponeras än den dagcenterföreståndaren hade. Såsom H-E.E. har uppgett är det emellertid även så att ansvaret för budgeten inte endast ligger hos enhetschefen utan att detta ansvar ligger på flera nivåer och ytterst på fullmäktige som har fastställt budgeten.

När det gäller myndighetsutövning, de s.k. LSS-besluten, har inte framkommit annat än att denna typ av beslut fattas i endast ett fåtal ärenden per år. Ansvaret för besluten åvilar emellertid inte en dagcenterchef ensam. De fem dagcentercheferna diskuterar ärendena och om de inte kan enas kan ärendet hänskjutas till avdelningschefen.

I fråga om ansvaret för personal har en ändring skett på det sättet att dagcenterchefen fått till uppgift att fatta beslut om vissa tjänstledigheter men det har också upplysts att dagcenterföreståndaren i praktiken var den som bestämde om en ansökan om tjänstledighet kunde beviljas. När det gäller befogenheten att företräda arbetsgivaren i förhandlingar enligt medbestämmandelagen synes ingen förändring ha inträtt till följd av omorganisationen. I arbetsmiljöfrågor har dagcenterchefen ålagts ett något större ansvar än det dagcenterföreståndaren hade. Detta förutsätter dock att dagcenterchefen först får viss utbildning.

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Det mest centrala i A-M.R:s arbete, nämligen det dagliga arbetet med att planera, leda och samordna verksamheten vid det dagcenter där hon arbetade tidigare har såvitt utredningen visar inte alls påverkats av kommunens omorganisationsbeslut. De förändringar som skett kan sägas bestå i att det tillkommit vissa arbetsuppgifter och att ansvaret i viss mån ökat. Uppenbarligen faller de tillkommande arbetsuppgifterna inom kommunens verksamhet. Det har inte gjorts gällande något annat än att A-M.R. har de kvalifikationer som de nya arbetsuppgifterna kräver.

Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att de förändringar av arbetets innehåll som blir följden av kommunens omorganisation måste betraktas som marginella. Visserligen torde de innebära att A-M.R. skulle behöva ägna en något större del av sin arbetstid åt administrativa uppgifter och i motsvarande mån mindre tid åt det direkta arbetet med omsorgstagarna. Det bör dock noteras att det inte i någon av befattningsbeskrivningarna nämns något om deltagande i det sistnämnda arbetet. Det ökade formella ansvar i olika hänseenden som blir följden av omorganisationen bör inte heller tillmätas någon stor betydelse. Det synes i vart fall inte innebära att A-M.R. skulle komma att inta en sådan position att hennes anställningsskydd skulle uttunnas.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att A-M.R. inom ramen för sin anställning är skyldig att utföra de arbetsuppgifter som framgår av befattningsbeskrivningen för dagcenterchefer. Kommunens talan skall därför bifallas.

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas ersätta kommunen för dess rättegångskostnader.