AD 1996 nr 65

Parter:

Handelsanställdas Förbund; Österängens Livs Aktiebolag

Nr 65

Handelsanställdas Förbund

mot

Österängens Livs Aktiebolag i Jönköping.

Mellan parterna gäller kollektivavtal, som blivit bindande för Österängens Livs AB (Österängen) enligt 28 § medbestämmandelagen sedan bolaget enligt överlåtelseavtal den 3 juli 1995 övertagit en rörelse avseende en livsmedelsbutik som hade drivits av AT Livs AB.

M.M.K. är medlem i Handelsanställdas förbund. Hon anställdes i oktober 1994 av bolaget AT Livs AB som butiksbiträde.

Mellan parterna har uppkommit tvist huruvida M.M.K. den 1 september 1995 har avskedats från anställning hos Österängen.

Förbundet har väckt talan mot Österängen och yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolaget att till M.M.K. utge dels allmänt skadestånd om 80 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker, dels ekonomiskt skadestånd med 46 073 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 350 kr från den 30 september 1995, på 7 019 kr från den 31 oktober 1995, på 7 230 kr från den 30 november 1995, på 5 611 kr från den 31 december 1995, på 4 787 kr från den 31 januari 1996, på 5 353 kr från den 29 februari 1996, på 4 787 kr från den 31 mars 1996 och på 3 936 kr från den 30 april 1996, allt till dess betalning sker. Förbundet har förbehållit sig rätten att återkomma med yrkande om ekonomiskt skadestånd till M.M.K. avseende tiden efter dagen för huvudförhandlingen i målet, den 9 april 1996.

Bolaget har bestritt yrkandena. Beträffande det allmänna skadeståndet har inte något belopp vitsordats som skäligt. Däremot har bolaget godtagit beräkningen av det ekonomiska skadeståndet jämte ränta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

M.M.K. anställdes år 1994 av AT Livs AB, som bedrev verksamhet med en livsmedelsbutik i Jönköping. Anställningen var en tillsvidareanställning och M.M.K:s lön uppgick till 12 000 kr i månaden. I AT Livs AB var M.M.K:s make A.N. styrelseledamot och firmatecknare fram till 1995 då han utträdde ur styrelsen på grund av motsättningar mellan honom och den andre styrelseledamoten och delägaren, T.E.. Ändringen registrerades den 20 mars 1995 hos Patent- och registreringsverket. Genom överlåtelseavtal av den 3 juli 1995 överlät AT Livs AB verksamheten till Österängen. Den som för AT Livs AB:s räkning har undertecknat överlåtelsehandlingen är T.E., som då var ensam styrelseledamot i bolaget. A.N. hade sedan han utträtt ur styrelsen inte längre något inflytande över bolaget. Österängen tillträdde butiken i augusti 1995. M.M.K:s anställning hade då övergått till Österängen i enlighet med 6 b § anställningsskyddslagen.

AT Livs AB försattes i konkurs den 3 oktober 1995 och M.M.K. beviljades sex månaders lönegaranti av konkursförvaltaren.

Tillsammans med sin make besökte M.M.K. den 14 augusti 1995 Österängens ställföreträdare J.J. i butiken. Hon fick då beskedet att hon inte var anställd där. M.M.K. tog kontakt med P.W. på Handels avdelning i Jönköping och en förhandling hölls den 16 augusti 1995, varvid J.J., M.M.K., P.W. och M.W., den sistnämnde från arbetsförmedlingen, deltog. Parterna diskuterade den uppkomna situationen, varvid M.M.K:s anställning ifrågasattes av bolaget. M.W. anförde att arbetsförmedlingen kunde ge rekryteringsstöd till Österängen med i första hand 50% av lönekostnaden för M.M.K. i sex månader jämte s.k. riktat anställningsstöd och i andra hand rekryteringsstöd med 60 % av hennes lön under sex månader. Av protokollet från förhandlingen framgår att parterna träffade en överenskommelse innebärande att om något av de alternativ M.W. framfört kunde genomföras skulle M.M.K. börja arbeta heltid den 1 september 1995 som tillsvidareanställd. Protokollet är undertecknat av P.W. och J.J..

Den 1 september 1995 gav J.J. besked om att M.M.K. inte fick tillträda sin anställning. Ett avskedande har därmed skett. Eftersom det inte funnits skäl att avskeda M.M.K. har bolaget brutit mot 18 § anställningsskyddslagen och ådragit sig skadeståndsskyldighet.

Österängen

ICA Österängen är en butik som har bytt ägare ett flertal gånger. AT Livs AB, som ägs till lika delar av T.E. och A.N., förvärvade butiken under år 1994. T.E. ansvarade för själva butiken medan A.N. skötte ekonomiska och administrativa frågor. Båda befann sig i butiken i lika stor omfattning och båda var till en början styrelseledamöter. Efter en tid uppstod samarbetssvårigheter mellan T.E. och A.N., mycket på grund av dålig lönsamhet i rörelsen. Under vintern 1995 tog A.N. kontakt med affärsjuristen C.G. eftersom han var orolig för bolagets ekonomi och ville undvika personligt betalningsansvar. A.N. fick rådet att utträda ur styrelsen och gjorde också detta. Hans utträde ur styrelsen skedde utan T.E:s vetskap. Bolagets styrelse var därefter inte fulltalig.

Eftersom A.N. hade satsat stora egna medel i bolaget och det fanns en hembudsklausul i bolagsordningen hade han starka motiv för att inte lämna verksamheten. Han deltog också i bolagets skötsel under våren. Han var dagligen verksam i butiken fram till den 6 juni 1995.

Under våren 1995 började A.N. sondera terrängen för en försäljning av butiksrörelsen och bolaget. Så småningom fick han kontakt med J.J.. Sedan J.J. hade funnit en kompanjon, L.S., inleddes förhandlingar som resulterade i ett överlåtelseavtal. Både J.J. och L.S. hade erfarenhet av dagvaruhandel. Vid förhandlingarna företräddes AT Livs av A.N.. T.E. informerades om hur förhandlingarna fortskred, men deltog inte personligen i dessa. A.N. hade fortlöpande kontakt med C.G. och insisterade att denne skulle skriva ett skräddarsytt överlåtelseavtal, trots att ICA tillhandahåller bra standardavtal.

Förutom T.E. och A.N. arbetade två personer i butiken, G.E. och M.M.K.. G.E. var anställd sedan lång tid tillbaka och M.M.K. anställdes på makens initiativ i oktober 1994, då denne fortfarande var styrelseledamot. Hennes anställning var då beroende av lönebidrag. M.M.K. uppskattades dock inte av kunderna och sade även själv att hon inte trivdes i affären. Hon visade allt svagare intresse för sitt arbete och talade om att ägna sig åt något annat till hösten.

T.E. insjuknade den 6 juni 1995 och kunde inte arbeta i butiken. M.M.K. beordrades arbeta dagen därpå, den 7 juni, men vägrade. T.E. tvingades trots dålig kondition att inställa sig på arbetet. När M.M.K. dök upp senare under dagen avskedade T.E. henne. Hon vägrade till en början att lämna arbetsplatsen men efter ett telefonsamtal med förbundets avdelningsombudsman K-J.H., avlägsnade hon sig. T.E. och K-J.H. hade en kortare diskussion och enades om att Handels skulle "ta hand om problemet". Det rådde ingen tvekan om att M.M.K. var avskedad. T.E. hörde därefter inte något från vare sig M.M.K. eller förbundets avdelning. Hon infann sig inte heller på arbetet efter den 7 juni 1995. Det hade inte träffats någon överenskommelse om att hon skulle inställa sig senare. A.N. reagerade inte på hustruns avskedande. Han slutade att komma till butiken men var engagerad i förhandlingarna angående företagsförsäljningen.

Vid förhandlingarna inför överlåtelsen var J.J. noga med att påpeka att 6 b § anställningsskyddslagen gällde och att han ville veta vilka anställda AT-Livs hade. A.N. svarade flera gånger att den enda som var anställd var G.E.. Detta framgår även av överlåtelseavtalet, där det i en särskild bilaga angavs att hon var den enda anställda. Överlåtelsen av verksamheten var relativt komplicerad och skedde genom en inkråmsöverlåtelse där köpeskillingen skulle erläggas i två steg. Avtalet träffades den 3 juli 1995 och T.E. undertecknade detta eftersom han då var ensam firmatecknare.

G.E. förklarade att hon inte var intresserad av att fortsätta sin anställning i Österängen. J.J. vände sig därför till arbetsförmedlingen i Jönköping vilket resulterade i att S.B. provanställdes med lönebidrag.

Österängen tillträdde butiken den 14 augusti 1995. Den dagen infann sig M.M.K. och gjorde gällande att hon var anställd hos bolaget. Det var första gången J.J. hörde talas om detta. A.N. hade tidigare sagt honom att T.E. avskedat hans hustru. J.J. och hans kompanjon ansåg det vara en fördel med en butiksanställd som kunde persiska, men påpekade att de redan hade anställt S.B.. J.J. trodde att han kunde ordna så att M.M.K. kunde få anställningen i stället. Han avvisade emellertid M.M.K:s påstående att hon faktiskt fortfarande var anställd av bolaget. J.J. tog därefter kontakt med P.W. som sade att de alla blivit lurade av T.E..

Det är riktigt att det ägde rum ett sammanträde den 16 augusti 1995. Därvid uttryckte J.J. önskemål om att M.M.K. skulle arbeta i butiken. Något nytt anställningsavtal träffades dock inte. J.J. har bristfälliga kunskaper i svenska och var tveksam till att underteckna protokollet då han inte förstod vad som stod i det.

Efter sammanträdet försökte J.J. få kontakt med M.M.K. ett flertal tillfällen för att efterhöra om hon ville arbeta hos bolaget. Hon var dock inte anträffbar och hörde inte heller själv av sig. J.J. förde också diskussioner med arbetsförmedlingen om att få lönebidrag med 75 %, vilket dock arbetsförmedlingen inte accepterade.

AT Livs AB försattes efter en tid i konkurs och konkursförvaltaren har felaktigt beslutat om lönegaranti avseende M.M.K..

Sammanfattningsvis utgör grunderna för bestridandet följande. M.M.K. var inte anställd av AT Livs AB när Österängen förvärvade butiksrörelsen. Hon anställdes inte heller vid Österängens tillträde. I varje fall kände inte Österängens företrädare till att hon var anställd i AT Livs. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att M.M.K. var anställd är hon genom äktenskapet med A.N. sådan närstående till arbetsgivaren som undantas från anställningsskyddslagens tillämpningsområde. Därmed är inte heller bestämmelsen om verksamhetsövergång i 6 b § tillämplig. I alla händelser har Österängen inte vidtagit någon åtgärd för att avskeda henne. Vad som inträffade var att hon vid sammanträdet den 16 augusti fick ett erbjudande om anställning som hon senare avböjde genom att inte infinna sig på arbetsplatsen.

Förbundet

Det är inte riktigt att M.M.K. blev avskedad i samband med att hon lämnade arbetsplatsen den 7 juni. Efter händelsen förekom kontakter mellan T.E. och de båda avdelningsombudsmännen P.W. och K-J.H.. Dessa kontakter mynnade ut i att frågan om M.M.K:s anställningsförhållande fick vila under sommaren. Hennes anställning bestod under tiden, men parterna var ense om att hon då inte skulle arbeta i butiken.

Förbundet vidhåller att M.M.K:s anställning övergick till Österängen enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Hon var inte att anse som en sådan arbetstagare som faller utanför lagens tillämpningsområde på grund av familjemedlemsundantaget. Hennes make A.N. ägde visserligen hälften av aktierna i AT Livs AB, men han hade vid den aktuella tiden utträtt ur styrelsen och hade därmed inte något väsentligt inflytande över bolagets verksamhet.

Domskäl

M.M.K. anställdes år 1994 av AT Livs AB, i vilket hennes make, A.N. då var delägare och styrelseledamot. I mars 1995 utträdde A.N. ur styrelsen, varvid hans kompanjon T.E. blev ensam styrelseledamot och firmatecknare. Genom avtal av den 3 juli 1995 överlät AT Livs AB butiksverksamheten till Österängen.

Tvisten i målet gäller i huvudsak huruvida M.M.K. omkring den 1 september har avskedats från anställning hos Österängen. Parterna har skilda uppfattningar dels i frågan om hon då var anställd hos det bolaget, dels i frågan om bolaget har vidtagit någon åtgärd som innefattar ett avskedande.

Förbundet har gjort gällande att M.M.K. vid överlåtelsen var anställd i AT Livs och att anställningen därvid övergick till Österängen enligt 6 b § anställningsskyddslagen. För det fall att hennes anställning skulle anses ha upphört, menar förbundet att ett nytt anställningsavtal träffades med Österängen den 16 augusti 1995, varvid bestämdes att M.M.K. skulle börja arbeta den 1 september 1995 som tillsvidareanställd. Enligt förbundet vägrade Österängen då att låta henne arbeta i butiken, vilket utgjorde ett avskedande utan laga grund.

Österängen har gjort gällande att M.M.K. hade avskedats av AT Livs AB genom T.E. redan den 7 juni 1995. Hennes anställning har därmed upphört. För det fall att anställningen skulle anses ha bestått var M.M.K. att betrakta som hörande till arbetsgivarens familj, varför anställningsskyddslagen - och därmed regeln om övergång av anställningen - inte var tillämplig på hennes anställningsförhållande. Något nytt anställningsavtal träffades inte med Österängen och bolaget har följaktligen inte avskedat henne. Vad som inträffade var att M.M.K. genom sitt handlande avböjde ett erbjudande om anställning.

På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran skett med M.M.K. och vittnesförhör hållits med avdelningsombudsmännen P.W. och K-J.H., med platsförmedlaren M.W. samt med A.N.. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med J.J. och vittnesförhör per telefon med C.G. och T.E.. Parterna har därutöver åberopat viss skriftlig bevisning.

Av utredningen framgår att M.M.K. lämnade butiken den 7 juni 1995 efter ett uppträde och att det under sommaren 1995 rådde oklarhet mellan parterna om vad som skulle komma att gälla beträffande hennes fortsatta anställning i butiken. Arbetsdomstolen anser sig emellertid inte ha anledning att ta ställning till frågorna om M.M.K. efter händelsen den 7 juni var anställd hos AT Livs AB och om hennes anställning i så fall övergick till Österängen på grund av reglerna i anställningsskyddslagen. Enligt arbetsdomstolens mening kan nämligen frågan om hon var anställd vid tidpunkten för det av förbundet påstådda avskedandet besvaras med ledning av vad som förekom vid ett förhandlingssammanträde mellan parterna den 16 augusti 1995. Sammanträdet var föranlett av den oklarhet som förelåg beträffande M.M.K:s anställningsförhållande.

Beträffande händelseförloppet kring förhandlingen den 16 augusti har följande framkommit. M.M.K. infann sig i butiken den 14 augusti tillsammans med sin make och presenterade sig för J.J.. Denne förklarade att han inte kände till att M.M.K. var anställd i AT Livs AB och berättade att Österängen just hade anställt S.B. som butiksbiträde med rekryteringsstöd från arbetsförmedlingen i Huskvarna. J.J. ansåg dock att det skulle vara en fördel med ett butiksbiträde som talade persiska och trodde att han kunde ordna så att M.M.K. anställdes i stället för S.B.. M.M.K. tog kontakt med avdelningsombudsmannen P.W. och den 16 augusti träffades M.M.K., P.W. och J.J. för att överlägga i anställningsfrågan. Även tjänstemannen vid arbetsförmedlingen M.W. var närvarande vid sammanträdet.

Vid sammanträdet fördes ett handskrivet protokoll som undertecknades av P.W. och J.J.. I protokollet anges att man diskuterade den uppkomna situationen där M.M.K:s anställning blev ifrågasatt av de nya ägarna. Vidare anges att arbetsförmedlingen kunde gå in med rekryteringsstöd med i första hand femtio procent i sex månader plus s.k. riktat anställningsstöd, alternativt sextio procent rekryteringsstöd i sex månader. Slutligen anges att "om något av alternativen går att genomföra är anställningen klar och M.M.K. börjar arbeta 1:a september som tillsvidareanställd. Tjänsten är heltid."

Bolaget har i målet bestritt att det vid sammanträdet träffades en överenskommelse om att M.M.K. skulle börja arbeta i butiken den 1 september. Mot detta står de uppgifter som i målet har lämnats av P.W., M.W. och M.M.K. själv. De har alla berättat att det inte rådde någon tvekan om att en överenskommelse om anställning träffades. P.W. och M.W. har båda uppgett att det stod fullt klart att rekryteringsstöd enligt något av de alternativ som angavs skulle komma att utges och att osäkerheten bara gällde vilket av de båda alternativen som var aktuellt. Även J.J. har inför arbetsdomstolen uppgett att man enades om att M.M.K. skulle börja arbeta i butiken den 1 september. Han har tillagt att han visserligen inte riktigt förstod allt som angavs i protokollet men att han accepterade att hon skulle börja arbeta hos honom eftersom han hade behov av en anställd som talade persiska.

Mot bakgrund av det anförda finner arbetsdomstolen att ett anställningsavtal träffades mellan Österängen och M.M.K. den 16 augusti 1995.

Den fråga som det återstår för domstolen att ta ställning till är då om bolaget har avskedat M.M.K. genom att inte låta henne tillträda anställningen eller om hon själv har frånträtt denna.

Det är ostridigt att parterna vid sammanträdet den 16 augusti också kom överens om att J.J. skulle ta kontakt med M.M.K. för att diskutera schemaläggningen av hennes arbetstid. J.J. har gjort gällande att han försökte få kontakt med M.M.K. ett flertal gånger utan att lyckas och att hennes man sade att hon inte var anträffbar. J.J. antog därför att M.M.K. inte längre var intresserad av tjänsten. Hon inställde sig inte heller på arbetet den 1 september 1995, då hon skulle ha börjat arbeta.

J.J:s uppgifter om detta motsägs av vad M.M.K. har berättat. Hon har uppgett att hon talade en gång med J.J. varvid denne inte alls ville diskutera arbetstiderna utan i stället frågade om hon ville arbeta heltid. Hon svarade jakande på den frågan och hörde senare inte av honom. Den 1 september ringde hon M.W. som berättade att J.J:s kompanjon hade kontaktat honom för att höra sig för om inte lönebidraget kunde bli högre än som angetts den 16 september. För att få klarhet i vad som gällde tog hon därefter kontakt med P.W., som ringde till J.J.. Enligt P.W. sade J.J. vid telefonsamtalet att M.M.K. inte fick börja anställningen, såvida inte lönebidraget blev högre än som angetts tidigare.

Vad M.M.K. har uppgett har bekräftats genom förhören med P.W. och M.W..

Mot bakgrund av det anförda finner arbetsdomstolen styrkt att bolaget den 1 september vägrade M.M.K. att tillträda sin anställning. Åtgärden är att betrakta som ett avskedande. Bolaget har inte påstått att det har förelegat laga grund för åtgärden.

Bolaget är med denna bedömning skadeståndsskyldigt gentemot M.M.K.. Om det ekonomiska skadeståndets belopp råder det inte tvist.

Vid bestämmande av beloppet avseende allmänt skadestånd bör enligt arbetsdomstolens mening beaktas följande omständigheter. Av utredningen i målet framgår att J.J. före den 14 augusti var ovetande om att M.M.K. ansåg sig vara anställd i butiken. Oavsett hur det i verkligheten förhöll sig med hennes anställningsförhållande var det alltså från bolagets synpunkt fråga om en nyanställning då man träffade överenskommelsen den 16 augusti. Det var alltså som bolaget uppfattade saken inte frågan om att avbryta en sedan tidigare pågående anställning. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 30 000 kr.

Vid denna utgång i målet bör bolaget förpliktas att ersätta förbundet för dess rättegångskostnader. Det av förbundet yrkade beloppet har av bolaget vitsordats som skäligt.