AD 1996 nr 88

Parter:

SL Tunnelbanan; G., A.

Nr 88

SL Tunnelbanan Aktiebolag i Stockholm

mot

A.G. i Stockholm.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts beslut i protokoll den 20 maj 1996 i mål T 3-388-96

Tingsrättens beslut, se bilaga.

SL Tunnelbanan AB (SL) har överklagat tingsrättens beslut och har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens beslut, skall förordna att A.G:s anställning hos SL inte skall bestå utan hinder av avskedandet intill dess dom eller slutligt beslut i målet föreligger.

A.G. har i sak bestritt bifall till SL:s ändringsyrkande. Han har även yrkat att arbetsdomstolen skall avvisa dels omständigheter som SL har åberopat i målet till stöd för avskedandet men inte angivit i uppgiften om grunden för avskedandet, dels omständigheter och bevisning som SL har åberopat först i arbetsdomstolen. För det fall domstolen skulle finna att SL har rätt att åberopa de ifrågavarande omständigheterna och bevisen har A.G. yrkat att domstolen återförvisar målet till tingsrätten.

SL har bestritt A.G:s yrkanden om avvisning av omständigheter och bevis samt om återförvisning av målet till tingsrätten.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens protokoll. De har dock tillagt bl.a. följande.

SL

A.G. hade inte rätt att lämna sitt tjänstgöringsställe som var tunnelbanestationen i Hagsätra för att uträtta egna ärenden. Den misskötsamhet han därigenom visade är särskilt allvarlig, eftersom den skett med utnyttjande av arbetsgivarens svårigheter att kontrollera närvaron och i strid med ett av de grundläggande krav som SL ställer på en spärrexpeditör. A.G. är sedan tidigare väl medveten om sin skyldighet att stanna kvar på tjänstgöringsstället.

Förutom att A.G. genom att avvika från tjänstestället utsatt SL för risk för ekonomisk skada har han också utsatt bolagets kunder för sådan risk. För att inte resenärer ska drabbas av tilläggsavgift på grund av att en spärrkur varit obemannad skall spärrexpeditören på en särskild redovisningslista anteckna då han lämnat spärrkuren. A.G. antecknade inte sin frånvaro från spärren vid det ifrågavarande tillfället. Därigenom har risk förelegat för ekonomisk skada för SL:s kunder.

A.G. har också tillfogat SL en anseendeskada. Det ifrågavarande brottet anmäldes av en förälder till en av de ungdomar som erhållit öl av A.G. och som sedan av föräldern återfanns mycket berusad. Samtliga föräldrar i Hagsätra har underrättats om händelsen av polis och sociala myndigheter. Kännedom om händelsen är väl spridd bland allmänheten där. SL:s personal, däribland A.G., förväntas bidra till att ungdomsbrottsligheten, som ofta är alkoholrelaterad, motarbetas. Bolagets allmänna policy i alkoholfrågor är mycket strikt, vilket torde framgå av den handbok för SL som all personal erhållit. Trots detta har A.G. i strid med SL:s intentioner köpt ut 26 burkar folköl, dvs. 13 liter motsvarande över 1 liter 40-procentig sprit. Anseendeskadan är svårast i förhållande till allmänheten. Det går dock inte att bortse från att en skada på anseendet även får betydelse i förhållande till de anställda.

En ytterligare aspekt på händelsen är att A.G. genom att lämna stationen obemannad utan arbetsledningens kännedom därom har utsatt resenärerna för en säkerhetsrisk. En resenär kan skada sig, t.ex. på rullbandet eller vid ingångsdörrarna, utan tillförlitlig möjlighet att omedelbart kalla på hjälp. Stationen kan också drabbas av brand eller skadegörelse. I det fall personalledningen känner till att en station är obemannad ser trafikmästare eller annan personal med jämna mellanrum till stationen.

SL anser att A.G:s beteende är djupt klandervärt samt att han har brutit mot centrala delar av anställningsavtalet och därigenom allvarligt skadat bolaget. SL saknar idag helt förtroende för honom.

A.G.

A.G. yrkar att arbetsdomstolen avvisar de omständighet som SL har åberopat till grund för avskedandet men som inte har angivits i den skriftliga underrättelsen om avskedandet, dvs. andra omständigheter än att den brottsliga gärningen i sig är sådan att den menligt inverkat på SL:s förtroende för A.G.. SL har fortlöpande anfört en rad nya omständigheter. Dessa är efterhandskonstruktioner och utgjorde inte det verkliga skälet till SL:s handlande.

Vidare yrkas att arbetsdomstolen avvisar de omständigheter och bevis som inte av SL uttryckligen anförts och åberopats i det skriftliga svaromålet till tingsrätten eller vid den muntliga förberedelsen där. Till stöd för detta senare yrkande åberopar A.G. en analogivis tillämpning av 50 kap. 25 § rättegångsbalken.

Till bemötande av de grunder som SL i strid med lag och praxis åberopat till stöd för avskedandet vill A.G. anföra följande. Gärningen har inte inneburit risk för ekonomisk skada för SL. Det har varit tillåtet för A.G. att lämna spärren obemannad under kortare tid, exempelvis för en rökpaus, ett toalettbesök eller för att sträcka på benen. Detta var i vart fall A.G:s uppfattning. Om han emellertid i något avseende har varit försumlig genom att ha den uppfattningen att det varit tillåtet för honom att ta en paus under utförandet av det aktuella arbetspasset, är detta en sak. SL borde ha nöjt sig med att erinra honom om förhållandet och inte tillgripit avskedande. Att A.G. utnyttjat den enligt hans uppfattning tillåtna pausen till annat än vad som var tillåtet för honom att göra har inte medfört någon ytterligare risk för ekonomisk skada utöver vad SL har accepterat med hänsyn till arbetets utformning. Ingen passagerare har utsatts för en ekonomisk risk, eftersom det är ett notoriskt faktum att tunnelbanespärrarna understundom är obemannade.

Gärningen i sig är obestridligen klandervärd. Att A.G. utförde den under tjänstgöringstid är också klandervärt. Såsom tingsrätten har funnit är det emellertid fråga om en allmänmänsklig dumhet. För denna har han förtjänat att ådömas böter om 6 000 kr och han har också förtjänat en tillrättavisning från arbetsgivaren. SL har däremot inte haft rätt att avskeda honom. Han är i 50-årsåldern. Bortsett från denna engångsförseelse sköter han sina åligganden klanderfritt. Det har aldrig anmärkts på någon differens i de kassor som han redovisar. A.G. saknar kvalificerad utbildning och det måste bedömas vara svårt för honom att erhålla annat arbete för det fall han skulle förlora sin anställning hos SL. Gärningen är inte sådan att den utgör skäl för att beröva en människa anställningen. Den utgör inte skäl för att rasera den ekonomiska och sociala tillvaron för A.G. och hans familj.

SL

Angående yrkandena om avvisning av omständigheter och bevis samt om återförvisning av målet vill SL anföra följande. I den i målet åberopade grunden för avskedandet ligger dels att A.G. olovligen lämnat sin arbetsplats, dels att han anskaffat alkoholdrycker till ungdomarna. Vid en jämförelse med underrättelsen avseende grunden för avskedandet kan SL för sin del inte se annat än att SL i underrättelsen angivit händelsen som sådan. Det måste vara logiskt och naturligt att underrättelsen till arbetstagaren främst hänför sig till den brottsliga gärning för vilken han har dömts. SL har dessutom, med åberopande av dom och förundersökningsprotokoll av vilka handlingar framgår att A.G. avvikit från tjänstestället, noterat att A.G. var i tjänst vid tillfället. I vart fall är avvikandet en omständighet i nära anslutning till den brottsliga gärningen. I enlighet med gällande praxis bör avvikandet därför få åberopas som grund för avskedandet. Övriga omständigheter konstituerar inte grund för avskedandet utan utgör en del av SL:s närmare beskrivning av konsekvenserna av A.G:s handlande. SL anser vidare att det inte föreligger något hinder att åberopa nya omständigheter och bevis i arbetsdomstolen när fråga är om överprövning av ett beslut om interimistiskt förordnade. SL ifrågasätter om 50 kap. 25 § rättegångsbalken över huvud taget kan analogt tillämpas i ett mål av detta slag.

Skäl

A.G. har yrkat att omständigheter och bevis som SL har åberopat först i arbetsdomstolen skall avvisas. Domstolen konstaterar emellertid att något hinder inte i och för sig möter mot att efter överklagande av ett beslut åberopa nya omständigheter eller nya bevis i andra instans. Den av A.G. anförda regeln i 50 kap. 25 § rättegångsbalken gäller enligt sin lydelse endast vid överklagande av underrätts dom i tvistemål och är inte tillämplig analogivis vid överklagande av ett beslut (jfr. AD 1989 nr 27 och L.W., Rättegång VI, 3 uppl., s. 135). Domstolen finner att SL är oförhindrat att i detta mål åberopa de aktuella omständigheterna och bevisen.

A.G. har även yrkat att arbetsdomstolen skall avvisa sådana omständigheter som SL har åberopat i målet till stöd för avskedandet men som inte har angivits i den skriftliga uppgift om grunden för åtgärden som SL på A.G:s begäran tillställt honom.

Enligt 19 § tredje stycket anställningsskyddslagen är arbetsgivaren skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för avskedandet. En sådan uppgift får i princip den verkan att arbetsgivaren inte med framgång kan åberopa andra omständigheter i en rättegång till stöd för åtgärden än dem som angivits i uppgiften. Alltför stränga krav i detta hänseende har dock inte brukat ställas upp i rättstillämpningen. Sålunda har en kortfattad uppgift om de omständigheter som ligger till grund för avskedandet ansetts kunna belysas genom att ytterligare detaljer dras fram inför domstolen. Även sådana omständigheter som inte har angivits i underrättelsen men som kan sägas ligga i linje med innehållet i denna har ansetts kunna åberopas som grund för avskedandet.

De omständigheter som SL har åberopat vid tingsrätten och i arbetsdomstolen är otvivelaktigt av sådan karaktär att de ligger i linje med vad som har angivits i SL:s skriftliga underrättelse om grunden för avskedandet. Det föreligger därför inte anledning att vid prövningen i sak av SL:s överklagande lämna någon av dessa omständigheter obeaktade enbart av det skälet att de inte uttryckligen angivits i SL:s underrättelse till A.G..

Det föreligger inte skäl att återförvisa målet till tingsrätten.

Vid ställningstagandet till frågan om A.G:s anställning skall bestå medan tvisten prövas finner arbetsdomstolen anledning att först något uppmärksamma arten av den befattning A.G. har innehaft vid SL. Han har varit verksam som spärrexpeditör. I denna egenskap har han inte endast haft att tillse att resenärerna innehar giltiga färdbevis eller betalar och erhåller sådana samt i övrigt att hjälpa resenärerna till rätta. Han har därutöver varit SL:s företrädare vid tunnelbanestationen i den omedelbara kontakten med den resande allmänheten och i förhållande till övriga som uppehåller sig inom lokalerna. Han har som spärrexpeditör haft att utöva en form av tillsyn över tunnelbanestationen. Det finns också anledning att beakta att arbetet varit av sådan karaktär att det utövats självständigt med ringa kontroll och stöd från arbetsledningens sida.

A.G. har under själva tjänstgöringen som spärrexpeditör gjort sig skyldig till olovligt anskaffande av alkoholdrycker. Gärningen har innefattat att han under tjänstetid sammanträffat på tjänstestället med fyra fjortonåriga pojkar och åtagit sig att åt dem inköpa folköl i avsevärd mängd, inte mindre än 26 burkar. Han har för att genomföra inköpet lämnat tjänstestället obemannat, som det vill synas helt i strid med gällande föreskrifter. Han har efter köpet av ölburkarna tillhandahållit dem åt pojkarna på tjänstestället. A.G. har härigenom misskött sig i arbetet.

Arbetsdomstolen är hänvisad att på grundval av den utredning som hittills föreligger i tvisten bedöma graden av A.G:s misskötsamhet samt även pröva vilka slutsatser som kan dras angående hans lämplighet för fortsatt anställning hos SL. Domstolen kommer till den slutsatsen att det inte föreligger skäl för att anse att A.G:s anställning skall bestå medan tvisten prövas.

E.K. har för det biträde han lämnat A.G. i arbetsdomstolen begärt ersättning enligt rättshjälpslagen med 14 787 kr avseende 15,5 timmars arbete. Med hänsyn till målets art och omfattning anser arbetsdomstolen att ersättningen till E.K. bör bestämmas till ett belopp motsvarande 10 timmars arbete, eller 9 540 kr.

Slut

1. Arbetsdomstolen avslår A.G:s yrkanden om avvisning av omständigheter och bevis samt om återförvisning av målet till tingsrätten.

2. Arbetsdomstolen förordnar, med upphävande av tingsrättens beslut, att A.G:s anställning hos SL skall upphöra med utgången av dagen för detta beslut.

3. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt E.K. för arbete i arbetsdomstolen med niotusenfemhundrafyrtio (9 540) kr. Av beloppet utgör 1 908 kr mervärdesskatt.

Beslut 1996-08-15, målnummer B-83-1996

Ledamöter: Hans Stark, Mats Holmgren och Roger Sjöstrand (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Ewamaria Eriksson

BILAGA

Tingsrättens protokollsbeslut (ledamot: Annika Marcus)

- - - - -

E.K. anger grunderna för käromålet och utvecklar dessa i enlighet med aktbil. 1 samt enligt följande: A.G. har varit anställd hos SL i över sjutton års tid. Han avstängdes från sitt arbete som spärrexpeditör den 11 december 1995 och avskedades den 1 mars 1996. Avskedandet hade sin bakgrund i att några ungdomar hade uppsökt A.G. när han satt i kuren som spärrexpeditör och övertalat honom att köpa ut folköl åt dem. A.G. lämnade kuren under högst fem minuter under en rast för att köpa ölburkarna. Han satte på sig jackan när han gick ut för att handla, varför SL:s uniform inte syntes. Han tog med sig ölburkarna till kuren där ungdomarna sedan hämtade dem. Han fick ingen ersättning av ungdomarna för detta. Gärningen hade inte någon koppling till anställningen och det var fråga om en engångsföreteelse utan utsikt till ekonomisk vinning. Med de arbetsuppgifter som det ålegat A.G. att utföra har gärningen inte varit sådan att den varit ägnad att minska förtroendet för honom. Det bestrids att det förelegat risk för ekonomisk skada. När en spärrexpeditör lämnar kuren under en rast sätts en skylt upp med texten: "Var god passera". För det fall en person passerar spärren under denna tid kan personen senare på tunnelbanan hänvisa till skylten, varför någon skada inte uppstår. Det händelseförlopp som framgår av brottmålsdomen vitsordas. Det bestrids att grund har förelegat för SL att innehålla lön, då det ej varit fråga om en svår händelse. - Eftersom A.G. blev avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, skall avskedandet förklaras ogiltigt enligt 35 § 1 st. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Av samma skäl bör anställningen förklaras bestå till dess tvisten slutligt avgjorts enligt 35 § 2 st. samma lag. Eftersom avskedandet bryter mot lagen (1982:80) om anställningsskydd skall SL enligt 38 § 2 st. samma lag ersätta A.G. för den skada i form av psykiskt lidande som han åsamkats på grund av avskedandet. SL skall dessutom ersätta honom för den ekonomiska skada som han orsakats genom att SL har underlåtit att under perioden från den 11 december 1995 till den 1 mars 1996 betala ut lön till honom. Yrkat belopp, grundar sig på anställningsavtalet enligt vilket en månadslön om 15 080 kr utgår. Avräkning har skett för arbetslöshetskassa som har utgått från den 1 mars 1996 med fem karensdagar.

L.H. anger grunderna för bestridandet och utvecklar dessa i enlighet med aktbil. 14 samt enligt följande: Det vitsordas att A.G. var antälld hos SL från december 1978. A.G. har misskött sina åligganden i tjänsten på grund av att han, under ca 20 minuter, lämnat arbetsplatsen under tjänstetid för att förvärva 26 burkar folköl till ungdomar under 18 år. På grund av ovannämnd gärning avstängdes han, med stöd av bestämmelser i kollektivavtal, från sin tjänst den 11 december 1995, och avskedades den 1 mars 1996. Av kollektivavtalet framgår att arbetstagare vid svårare fall eller försummelse kan avstängas från arbetet utan lön. A.G. är välkänd bland ungdomar i Hagsätra för att kunna få fram "begärliga varor". Enligt uppgifter från ungdomar har A.G. utanför tjänsten varit inblandad i två andra liknande händelser, varför det föreligger risk för upprepning. Vid det ena tillfället överlät A.G. i sin bostad knivar till två pojkar i 15-årsåldern mot betalning. Vid det andra tillfället bjöd han två 15-åriga flickor på sprit. Den ena flickan fick i sig så mycket sprit att hon blev allvarligt sjuk. A.G:s tjänstgöring innefattar ett förtroende från arbetsgivaren, eftersom någon övervakning ej förekommer. Det är vidare särskilt allvarligt för ett trafikföretag att sättas i samband med alkohol. - A.G:s handlande har inneburit ett grovt brott mot anställningsavtalet och skadat dels företagets anseende hos allmänheten och personal hos SL, dels medfört risk för ekonomisk skada för såväl bolaget som dess kunder.

E.K. genmäler: Det bestrids att de två händelserna utanför tjänstetid har inträffat, det har ej heller betydelse vad A.G. gör i privatlivet. Händelserna ligger vidare två år tillbaka i tiden, varför de inte nu kan göras gällande.

- - - - -

BESLUT (att meddelas den 20 maj 1996 kl. 13.30)

SLUT

Tingsrätten förordnar att G:s anställning hos SL Tunnelbanan AB skall bestå utan hinder av avskedandet intill dess dom eller slutligt beslut i målet föreligger.

SKÄL

Utgångspunkten för tingsrättens bedömning är följande.

G har arbetat inom SL Tunnelbanan AB, tidigare AB Storstockholms Lokaltrafik som spärrexpeditör, sedan år 1978. Han arbetade före avstängningen den 11 december 1995 som spärrvakt på Hagsätra tunnelbanestation.

Den händelse som lagts till grund för G:s avskedande är i huvudsak ostridigt. Han har under tjänstgöringstid och iklädd uniform som spärrvakt den 27 oktober 1995 handlat 26 burkar folköl i en livsmedelsbutik, vilka han utan att erhålla någon särskild ersättning överlämnat till fyra ungdomar under 18 år trots att han insett detta. Han har den 25 januari 1996 dömts för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till 60 dagsböter om 100 kr. Domen har vunnit laga kraft. Frågan om vilken tid det tagit G att köpa folkölen är tvistig mellan parterna. G har hävdat att det högst kan ha tagit fem minuter och att han köpt ölen under en tillåten rast, medan SL Tunnelbanan AB hävdar att det tagit 20 minuter under vilken tid spärren har varit obemannad.

Då det inte är visat annat än att G:s uppgifter om tidsåtgången är riktiga och att förseelsen ägt rum under en tillåten rast, finner tingsrätten inte visat att händelsen kan ha inneburit någon risk för ekonomisk skada för att G lämnat arbetsplatsen under sin tjänstgöringstid, vare sig för SL Tunnelbanan AB eller för eventuella kunder.

Den återstående frågan är om G:s agerande kan ha medfört skada vad gäller SL Tunnelbanan AB:s anseende i förhållande till allmänheten och i förhållande till övriga anställda.

Enligt lagstiftningen är G:s agerande ett uppsåtligt brott och han har också bestraffats på det sätt som lagstiftaren har bestämt. Det är ostridigt att G har begått brottet under tjänstgöringstid. Det är också ostridigt att brottet inte har riktats direkt mot arbetsgivaren eller mot arbetskamrater eller kunder hos SL Tunnelbanan AB. För att bedöma om G:s brott ändå skulle kunna leda fram till en uppsägning/avskedande måste en avvägning göras av anställningens art och karaktär i förhållande till den bestraffade gärningen. I någon mening måste således det vara förutsebart att i en viss anställning kan ett visst förhållningssätt gentemot gällande regler i samhället innebära risker för anställningens vidare bestånd. Så t.ex. kan vissa anställningar på grund av arbetsuppgifternas innehåll eller den anställdes position i förhållande till allmänheten innebära strängare krav i detta hänseende.

Enligt tingsrättens bedömning kan en anställning som spärrvakt inte ställa sådana krav på ett yttre förhållningssätt att G:s förseelse, som ändå är en engångsföreteelse under en nästan tjugoårig anställning, ens skulle kunna innebära saklig grund för uppsägning. SL Tunnelbanan AB:s påståenden om att vissa händelser för ett par år sedan skulle peka på risker för en fortsatt brottslighet av likartat slag är inte styrkta. Även om de vore det är det tingsrättens mening att SL Tunnelbanans AB:s slutsatser därav är väl långtgående.

Enligt tingsrättens bedömning synes G:s agerande närmast vara att likna en sådan allmänmänsklig dumhet, som väl kan jämställas med att han i egenskap av förälder till ett tonårsbarn skulle ha övertalats till att begå den bestraffade gärningen. SL Tunnelbanans AB:s påståenden om att G inte längre skulle kunna tjänstgöra i tunnelbanespärren i Hagsätra har möjligen fog för sig medan det dock inte kan finnas skäl att inte placera G i någon annan spärr. Med hänsyn till exempelvis uppgifterna i pressen om med vilken lätthet ungdomar själva synes kunna inhandla folköl i detaljhandeln, har tingsrätten svårt att föreställa sig att G skulle riskera att bli eftersökt som potentiell folkölslangare.

Mot denna bakgrund har tingsrätten tagit den preliminära ståndpunkten att SL Tunnelbanan AB inte haft saklig grund att säga upp G. Hans yrkande om interimistiskt beslut skall därför bifallas.