AD 1997 nr 138

Parter:

SEKO - Facket för Service och Kommunikation; Alliansen; Posten Sverige Aktiebolag

Nr 138

SEKO - Facket för Service och Kommunikation

mot

Alliansen och Posten Sverige Aktiebolag i Stockholm.

Mellan Alliansen och SEKO - Facket för Service och Kommunikation gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal. Posten Sverige AB (posten) är medlem i Alliansen och är därigenom bundet av kollektivavtalet.

A.T. är medlem i SEKO. Han anställdes år 1964 hos posten vid postkontoret Sollefteå 1 och tjänstgjorde som brevbärare inom Sollefteå tätort.

Den 29 augusti 1996 tog A.T. med sig hem en till honom adresserad postförskottsförsändelse utan att först betala för den. Ansvarsnämnden i Posten Sverige AB beslöt den 24 september 1996 att avskeda A.T. på grund av händelsen.

Efter polisanmälan väcktes vid Sollefteå tingsrätt åtal mot A.T. för stöld. I dom den 22 oktober 1996 ogillade tingsrätten åtalet. Domen vann laga kraft.

Mellan parterna har uppkommit tvist om avskedandet. SEKO har väckt talan mot posten och därvid anfört att A.T. avskedats utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. Med hänvisning härtill har SEKO yrkat att arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara postens avskedande av A.T.,

2. förplikta posten att till A.T. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 17 februari 1997 till dess betalning sker, samt

3. förplikta posten att utge ekonomiskt skadestånd till A.T., för tiden den 28-30 september 1996 med 1 502 kr, för tiden oktober 1996 - augusti 1997 med 15 019 kr per månad och för tiden den 1 - 24 september 1997 med 12 015 kr jämte ränta på varje månadsbelopp enligt 6 § räntelagen från den sista dagen i varje månad till dess betalning sker.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att det inte har förelegat skäl för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har SEKO yrkat att arbetsdomstolen skall

1. förplikta posten att till A.T. utge allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta på beloppet från den 21 april 1997 till dess betalning sker, samt

2. förplikta posten att till A.T. utge ekonomiskt skadestånd med 103 706 kr avseende lön och semesterersättning i sex månader jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 mars 1997 till dess betalning sker.

Posten har bestritt yrkandena. Yrkandena om ekonomiskt skadestånd och sättet att beräkna ränta har vitsordats som skäliga.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SEKO

A.T. är född år 1946. Han genomgick postiljonsutbildning år 1964 och har arbetat för posten i 33 år.

Den 28 augusti 1996 hade han fått hem en postförskottsavi avseende ett paket innehållande cd-skivor och en vinylskiva till ett värde av 726 kr. Paketet hade aviserats hem till A.T.. Detta innebär att paketet var inprickat och inkontrollerat på posten.

A.T. hade även en utbetalningsavi om 6 000 kr som han tänkt använda för att betala för paketet när han skulle hämta det. På morgonen den 29 augusti höll A.T. på att komma försent till arbetet och han råkade därför glömma utbetalningsavin hemma. Postförskottsavin fick han dock med sig till arbetet. På arbetet var det ont om folk och morgonen blev ganska stressig. I samband med att han utförde några arbetsuppgifter kom han på att han kunde passa på att hämta sitt paket som låg alldeles i närheten. Han tog paketet och bar ned det till sitt klädskåp. Tanken var att han senare under dagen skulle lösa in sin utbetalningsavi och betala postförskottet hos lantbrevbärarna, när de kom tillbaka från sina turer. Dessa fungerar som "rullande postkontor" och anlitas ofta för mindre ärenden av de andra anställda på postkontoret eftersom detta är bekvämare än att ställa sig i kassan som en vanlig kund. När lantbrevbärarna kom tillbaka upptäckte A.T. att han hade glömt utbetalningsavin hemma. Han beslutade sig då för att ta med paketet hem för att senare under dagen, eller dagen efter, betala för detsamma. Han hade ingen avsikt att tillägna sig paketet utan att betala för det. Eftersom paketet var inkontrollerat skulle ett eventuellt tillgrepp inte kunna undgå upptäckt.

Strax efter att A.T. kommit hem från arbetet kom de två lagledare som finns på hans arbetsplats hem till honom och började ställa frågor. A.T. visade upp paketet och avin och arbetsledarna bad då honom att komma med tillbaka till arbetsplatsen. Under tiden hade polis tillkallats. På väg tillbaka till arbetet löste han in sin utbetalningsavi på en bank och när han kom till arbetet var polis på plats och höll ett första förhör med honom. Efter förhöret gick han till postkassan och betalade för paketet.

Polisanmälan ledde till att A.T. åtalades för stöld vid Sollefteå tingsrätt enligt följande gärningsbeskrivning.

A.T. har den 29 augusti 1996 på sin arbetsplats, posten i Sollefteå, stulit ett postpaket adresserat till honom själv. Paketet skulle ha lösts ut med 726 kronor.

Tingsrätten ogillade åtalet genom dom den 22 oktober 1996. Därvid uttalade tingsrätten följande.

A.T. har gjort ett synnerligen trovärdigt intryck på rätten. Skäl saknas att anta att han inte haft för avsikt att tämligen omgående betala försändelsen. Hans påstående att han handlat i enlighet med vedertagen praxis vid arbetsplatsen stöds helt av den utredning som förebragts i målet. Det får genom utredningen även anses fullt klarlagt att arbetsledningen, som i detta fall är att betrakta som besittningshavare till de försändelser som förvaras på arbetsplatsen, tyst eller implicit lämnat sitt samtycke till det förfarande som A.T. avsett att tillämpa. Åtalet för stöld kan således inte vinna bifall. A.T:s handlande utgör med hänsyn till redovisade omständigheter ej heller annat brott. Åtalet skall därför ogillas.

SEKO gör i målet gällande följande. A.T. hade för avsikt att betala för försändelsen och hade alltså inte något uppsåt att tillägna sig den. Som tingsrätten fann utrett har det på posten i Sollefteå funnits en sådan praxis bland de anställda vad gäller hanteringen av egna paket att det som A.T. gjort sig skyldig till var ett accepterat beteende. Arbetsledningen har känt till sättet att hantera paket och har inte reagerat på detsamma. Att det förhåller sig så visar den reaktion som uppkommit bland de övriga anställda på posten när de fått veta vad som hänt med A.T.. Det har förekommit namninsamlingar varvid 29 arbetskamrater till A.T. har intygat att andra anställda gjort på samma sätt med postförskott och att det utvecklat sig en praxis bland de anställda att hantera egna paket så som A.T. gjort.

Mot bakgrund härav har det saknats grund för att avskeda A.T. och det har inte heller förelegat saklig grund för uppsägning. Avskedandet strider mot 18 § anställningsskyddslagen och skall därför ogiltigförklaras. Allmänt och ekonomiskt skadestånd skall utgå med stöd av 38 § anställningsskyddslagen.

A.T. har alltsedan avskedandet varit arbetslös och anmäld hos arbetsförmedlingen i Sollefteå. För sin försörjning har han uppburit A-kasseersättning.

Posten

Posten Sverige AB motsvarar det tidigare postverket, som bolagiserades år 1994. I den del av verksamheten som kallas Affärsområde brev, som nu är aktuellt, har posten cirka 35 000 anställda.

A.T. anställdes hos postverket år 1964. Hans anställning gick sedermera över till Posten Sverige AB. Han har varit anställd som brevbärare i Sollefteå tätort och hans arbetsuppgifter har inte inneburit att han haft befattning med värdepost vari postförskott ingår. A.T:s arbete har således inte inneburit någon befattning med pengar.

Postförskott innebär att avsändaren kan skicka en försändelse till en adressat och få betalningen förmedlad genom posten. Avsändaren skickar försändelsen mot en avgift. Adressaten kan få försändelsen överlämnad till sig genom att uppvisa en avi hos postkassör/lantbrevbärare och betala till denne. Adressaten får inte befatta sig med försändelsen innan betalningen erlagts. För anställda gäller inga undantagsregler. Gentemot avsändaren har posten ett redovisningsansvar. Postens kunder måste kunna förlita sig på att posten hanterar försändelserna på ett korrekt sätt. Posten har också ett skadeståndsansvar gentemot kunden. Det är därför en grundläggande princip att betalning skall erläggas innan en postförskottsförsändelse lämnas ut. Denna princip beskrivs i alla posttjänstemäns utbildning och betonas även i fortlöpande information som tillhandahålls dem.

Upprinnelsen till händelserna i målet var att det hade kommit ett postförskott med musikskivor värda cirka 700 kr till A.T.. Tidigt den aktuella morgonen tog A.T. postförskottsförsändelsen från dess plats i postens kassaavdelning utan att betala. Han gick sedan iväg med paketet till sitt omklädningsrum, som låg en trappa ned, och placerade paketet i sitt klädskåp. När han slutade vid 15-tiden tog han med sig paketet till sin bostad och hade då inte betalat för det. Kort efter A.T:s hemgång kom hans arbetsledare hem till honom och konstaterade att A.T. tagit hem både avi och paket. Saken polisanmäldes och sedermera avskedades A.T..

SEKO har i målet gjort gällande att det beträffande postförskott har förelegat en praxis, som avviker från alla andra postkontors på postkontoret i Sollefteå. Detta bestrids. Om en sådan praxis hade uppdagats skulle åtgärder omedelbart ha vidtagits. Postens broschyrer utvisar att postanställda inte skall behandlas på något annat sätt än postens kunder i övrigt. Det skulle vara mycket märkligt om postens regler gäller överallt men inte på postkontoret i Sollefteå. Någon avvikande praxis har aldrig accepterats, sanktionerats eller tolererats av någon arbetsgivarföreträdare på postkontoret. Påståendet om en praxis av detta slag avviker i så hög grad från det vanliga i sammanhang som dessa att SEKO måste anses ha bevisbördan för påståendet.

I brottmålet ogillades visserligen åtalet mot A.T.. Det måste emellertid beaktas att Sollefteå tingsrätt byggde sin dom på A.T:s uppgifter och på ett vittnesmål som i huvudsak saknade relevans, eftersom det beskrev lantbrevbärarnas arbetsrutiner. Det är förvånande att tingsrätten dragit slutsatsen att arbetsledningen på något sätt godtagit handlingssättet eftersom någon företrädare för arbetsledningen inte hördes i målet. Dessutom har skriftliga utsagor lagts till grund för domen. Slutsatsen av detta blir att domen inte har något, eller varje fall inte mer än ett högst obetydligt, bevisvärde.

Med hänsyn till det anförda har A.T. olovligen rubbat postens besittning av försändelsen. Alldeles oavsett hur gärningen skall rubriceras straffrättsligt strider hans handlingssätt mot gällande regler inom posten. Han har gjort sig skyldig till en grov tjänsteförseelse och grovt missbrukat arbetsgivarens förtroende. Posten gör gällande i första hand att handlingen skall betraktas som stöld och i andra hand att den utgör ett egenmäktigt förfarande. A.T. har därmed grovt åsidosatt sina åligganden mot posten, vilket innebär att grund för avskedande förelegat. I varje fall har det enligt postens mening förelegat saklig grund för uppsägning.

DOMSKÄL

A.T. avskedades den 24 september 1996 från sin anställning som brevbärare på posten i Sollefteå. Som grund för avskedandet anförde posten att A.T. grovt åsidosatt sina åligganden genom att från arbetsplatsen - postkontoret Sollefteå 1 - ta hem en postförskottsförsändelse, adresserad till honom själv, utan att dessförinnan betala för den. A.T. åtalades senare för stöld vid Sollefteå tingsrätt. Genom dom den 22 oktober 1996 ogillade tingsrätten åtalet. Domen vann laga kraft.

Tvisten i målet gäller frågan om avskedandet av A.T. var lagligen grundat. SEKO anser att avskedandet ägde rum utan att det ens förelåg saklig grund för uppsägning och att avskedandet därför skall ogiltigförklaras. Postens ståndpunkt i målet är att A.T. har grovt misskött sina åligganden genom sitt handlande, som enligt postens uppfattning innebar att han gjorde sig skyldig till stöld eller i varje fall egenmäktigt förfarande.

Brottmålsdomens bevisverkan i målet

Frågan vilken betydelse en allmän domstols brottmålsdom skall tillmätas i en arbetstvist rörande uppsägning eller avskedande på grund av brott har prövats av arbetsdomstolen i åtskilliga tidigare avgöranden. Arbetsdomstolen har därvid uttalat att den allmänna domstolens bedömning i brottmålet bör tillmätas betydande bevisverkan i arbetstvisten (se domen 1995 nr 3 med där gjorda hänvisningar). Denna praxis bygger på vad som allmänt gäller om en brottmålsdoms betydelse i ett efterföljande tvistemål och torde ta sikte särskilt på fall i vilka avgörandet av brottmålet har fällts efter prövning av bevisning som sedermera inte förebringas i arbetstvisten (se domen 1991 nr 76). Principen om brottmålsdomens bevisverkan gäller även i fall då den tilltalade har blivit frikänd (se domen 1992 nr 65).

I anslutning till det anförda kan konstateras att parterna i det föreliggande målet har förebringat omfattande bevisning i den fråga som blev av avgörande betydelse för tingsrättens frikännande dom, nämligen frågan om A.T:s handlande har överensstämt med en sedvänja på postkontoret i Sollefteå beträffande postförskottsförsändelser ställda till anställda hos posten. Bevisningen i den föreliggande tvisten är avsevärt mer omfattande än den som förekom vid tingsrätten. Rörande den angivna frågan har det i arbetsdomstolen hållits förhör under sanningsförsäkran med A.T. och på hans begäran vittnesförhör med L.C., S.M., H.B., H.M., K-E.L., L.J., T.V. och M.K., samtliga anställda vid posten i Sollefteå. Vidare har på postens begäran vittnesförhör ägt rum med S.B., H.G.Ö., H.I.G.Ö. och R.W.. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Händelseförloppet den 29 augusti 1996

Beträffande den i målet aktuella händelsen har i målet lämnats uppgifter i första hand av A.T. och R.W.. De har uppgett i huvudsak följande.

A.T.: Den 28 augusti hade han fått en avi om att en postförskottsförsändelse hade kommit till hans arbetsplats. Försändelsen innehöll en LP- och flera CD-skivor som han beställt. Hemma hade han en utbetalningsavi på 6 000 kr som han tänkte använda vid betalning av paketet. På morgonen den 29 augusti 1996 höll han på att försova sig, varför han glömde utbetalningsavin . På jobbet hade han mycket att göra. När han vid ett tillfälle befann sig där paketen förvarades, gick han och hämtade sitt paket varefter han gick en trappa ner och placerade paketet i sitt klädskåp. Han passerade R.W. på vägen och han försökte då inte dölja paketet på något sätt. Hans tanke var att han skulle lösa in utbetalningsavin och betala postförskottet när lantbrevbärarna kom tillbaka från sina rundor eftersom dessa fungerar som "rullande postkontor". När lantbrevbärarna kom tillbaka på eftermiddagen upptäckte han att han i brådskan glömt utbetalningsavin hemma. Efter arbetets slut tog han med sig paketet hem i avsikt att betala för detta senare under dagen eller dagen efter. När han kommit hem ringde det på dörren efter bara ett par minuter. Utanför stod H.G.Ö. och H.I.G.Ö., vilka var hans arbetsledare på postkontoret, och sade att han tagit ett paket. De tog sedan med sig paketet tillbaka till posten och bad honom att följa med tillbaka dit. Han återvände till arbetet strax efteråt. Där väntade polisen på honom.

R.W.: Han har arbetat för posten sedan år 1964, på Sollefteåkontoret sedan år 1993. Den aktuella dagen mellan kl. 6.30 - 7.00 såg han hur A.T. bar ner ett paket till omklädningsrummet. A.T. gick i alldeles vanlig takt. R.W. tyckte beteendet var märkligt och berättade därför för arbetsledaren H.I.G.Ö. om händelsen. Han har fått lära sig att man som postanställd skall uppträda som en vanlig kund när det gäller egna försändelser.

De båda arbetsledarna H.G.Ö. och H.I.G.Ö. har genom sina uppgifter inför domstolen bekräftat vad A.T. och R.W. har uppgett om den senare delen av händelseförloppet. Händelsens yttre förlopp är alltså helt ostridigt. Det kan anmärkas att det genom uppgifterna om händelsen inte har framkommit annat än att A.T. handlade helt öppet utan att försöka dölja paketet. Domstolen återkommer i det följande till detta.

Vad prövningen avser

Den avgörande frågan för prövningen i målet är om A.T. har handlat brottsligt genom att ta hem paketet på det sätt som skedde. Posten har gjort gällande att A.T. har gjort sig skyldig till stöld, dvs. att han olovligen tog paketet med uppsåt att tillägna sig det. I andra hand har posten menat att A.T. gjorde sig skyldig till egenmäktigt förfarande genom att olovligen rubba postens besittning till försändelsen.

Det anförda innebär att det är en förutsättning för att godta postens påståenden i målet att själva tagandet av försändelsen var olovligt. Denna förutsättning är som arbetsdomstolen ser saken uppfylld endast om det kan visas dels att A.T. handlade i strid med gällande instruktioner när han tog med sig paketet hem från arbetsplatsen, dels att han var medveten om att han handlade felaktigt. Posten har gjort gällande att A.T. genom sitt handlande grovt åsidosatte de regler som gäller för postanställda i detta hänseende, medan A.T. har menat att han har handlat helt i enlighet med den praxis beträffande postförskottsförsändelser som fanns på postkontoret i Sollefteå. Domstolen går nu över till att pröva den frågan.

Handlade A.T. i enlighet med en på arbetsplatsen godtagen praxis?

Posten har i målet anfört att det är ett viktigt inslag i postens verksamhet att ge instruktioner till de anställda om att noggrant iaktta gällande regler vid hantering av värdeförsändelser och liknande. Posten har som skriftlig bevisning om detta åberopat informationsbroschyrer riktade till de anställda med allmänna förhållningsorder och varnande exempel. Som posten har anfört måste det vara en given utgångspunkt i en verksamhet som postens att de anställda uppfyller högt ställda krav på integritet och ärlighet. Detta gäller inte minst med tanke på det förtroende som postens kunder måste kunna känna för den verksamhet som bedrivs.

Det har visserligen i målet inte visats någon dokumentation rörande vilka närmare instruktioner som gäller i fråga om hanteringen av postförsändelser m.m. till anställda inom posten. Från postens sida har bara allmänt anförts att det inom postens verksamhet gäller en allmän förhållningsorder innebärande att postanställda i detta sammanhang inte intar någon särställning utan tvärtom skall behandlas på samma sätt som andra kunder till posten. Det finns enligt arbetsdomstolens mening inte anledning att ifrågasätta att denna förhållningsorder i och för sig måste anses medföra att det strider mot de inom posten allmänt gällande instruktionerna att handla på det sätt som A.T. gjorde.

Den fråga som arbetsdomstolen har att ta ställning till gäller emellertid inte postens verksamhet i allmänhet utan avser i stället förhållandena på postkontoret Sollefteå 1 och de rutiner och instruktioner som har gällt där. Beträffande dessa förhållanden har de i arbetsdomstolen hörda personerna uppgett i huvudsak följande.

A.T.: Det har funnits en praxis bland de anställda att hantera egna postförskott på det sätt som han gjort. Han har sett kollegor göra på samma sätt han gjorde. Paketet var dessutom inkontrollerat dagen innan varför det skulle ha varit i praktiken omöjligt för honom att stjäla det utan att bli avslöjad eller i varje fall starkt misstänkt.

L.C.: Han är ombudsman för SEKO och är i den egenskapen förhandlingsansvarig för Västernorrlands och Jämtlands län. Han har brevbärarbakgrund. Med anledning av att A.T. misstänktes för stöld talade han med lokalombuden. Ingen uppfattade saken så att A.T. hade gjort något fel. Enligt personalen i Sollefteå var A.T:s förfaringssätt med postförskottet inget konstigt. Alla gjorde på samma sätt. Mot bakgrund av sina egna erfarenheter blev han överraskad av detta, men drog slutsatsen att det på posten i Sollefteå hade bildats en annan praxis än den gängse.

S.M.: Han har arbetat som brevbärare i Sollefteå sedan år 1981. När han fick höra att A.T. avstängts från arbetet för att han burit hem ett postförskott utan att betala trodde han att det var ett skämt eftersom alla anställda bar paket "till höger och vänster". Det fanns en praxis som innebar att man kunde ta hem ett paket och betala efteråt. Man litade på varandra. Han själv gjorde dock inte detta av praktiska skäl eftersom han bor längs med en lantbrevbärarlinje. Det har även skett gemensamma inköp bland personalen per postförskott. Även då har betalning skett i efterhand eftersom man först öppnat paketet när det anlänt på morgonen och delat ut de varor som inköpts gemensamt och sedan erlagt betalning efter insamling av pengar. Arbetsledningen kan inte ha undgått att uppmärksamma dessa inköp.

H.B.: Han har arbetat på posten i Sollefteå sedan år 1977. Han har arbetat som brevbärare och vikarierat som lantbrevbärare. Flertalet av de anställda har hanterat postförskott som A.T.. Han har själv gjort detta flera gånger och betalat i efterhand. Han har aldrig "smusslat" med paketen. Första gången det skedde hade en äldre kollega upplyst honom om att det var tillåtet. Även gemensamma inköp har gjorts per postförskott och varorna delats ut utan att betalning först erlagts. Arbetsledningen måste ha känt till detta eftersom det talades högt om dessa inköp.

H.M.: Han har arbetat som brevbärare i Sollefteå sedan år 1977. Det var inget ovanligt med att ta hem ett postförskott och betala detta i efterskott. Han själv och andra anställda har gjort likadant. Betalning har erlagts samma dag eller dagen efter. Enligt hans uppfattning måste arbetsledningen ha känt till detta. Han uppskattar att han tagit hem postförskott sex till åtta gånger utan föregående betalning. Även gemensamma inköp har skett. Då har paketet med varor öppnats och varorna delats ut innan betalning erlagts. Det blev mycket livligt på arbetsplatsen vid dessa tillfällen och arbetsledningen, i form av H.G.Ö. och H.I.G.Ö., måste ha hört och sett detta.

K-E.L.: Han har arbetat som brevbärare i Sollefteå sedan år 1970. Han uppfattade arbetsgivarens reaktion på A.T:s agerande som konstig eftersom han själv tagit hem många postförskott och betalat dessa dagen efter. Andra arbetskamrater har gjort likadant så detta har varit en praxis. Paketen som tagits hem har legat helt öppet vid respektive arbetsplats. Det har inte funnits någon anledning att gömma paketen eftersom något fel inte begåtts. Arbetsledningen måste ha sett paketen som legat framme.

L.J.: Han har arbetat som brevbärare i Sollefteå sedan år 1975. Han har själv inte tagit hem postförskott utan föregående betalning. Han vet dock att andra gjort detta. Allt har skett öppet och inte föregåtts av något "smusslande". Han själv har beställt varor per postförskott gemensamt med andra anställda, t.ex. skivor och strumpor. Han har därefter krävt in betalning genom att pengar lades i en låda eller ett kuvert. Betalning skedde sedan när pengar kommit in, samma dag som paketet anlänt eller dagen därpå. Arbetsledningen kan inte ha undgått att höra när ett gemensamt paket kom eftersom det blev som "julafton". Han har inte fått någon särskild information om reglerna kring postförskott förrän efter händelsen med A.T..

T.V.: Han har arbetat som brevbärare i 18 år i Sollefteå. Han kunde inte förstå att A.T. kunde bli avskedad eftersom han själv gjort på samma som A.T.. Han har betalt postförskott en till två dagar efter det att han tagit hem försändelsen. Han har även sett att andra på arbetet tagit med sig paket hem. Arbetsledningen borde ha känt till detta. Paketen har förvarats helt öppet på arbetet.

M.K.: Hon har arbetat för posten sedan år 1978. Till en början arbetade hon i Södertälje som postkassörska och fick utbildning inom posten som sådan. Hon flyttade sedermera till Sollefteå och började arbeta som brevbärare år 1988. Hon upptäckte då att det var annorlunda i Sollefteå. Folk litade mer på varandra. Hon fann att de postanställda hämtade ut egna paket utan föregående betalning, vilket hon tyckte var märkligt. Hon tog därför upp saken med arbetsledningen genom att tala med sin dåvarande man, arbetsledare H.G.Ö.. Hon talade om vad hon sett men fick inget svar på sin fråga om förfarandet var accepterat eller inte. Hon har sedan sett att postanställda tagit hem postförskott utan att först betala men har då inte reagerat eftersom hon har utgått från att det varit ett accepterat förfarande. Arbetsledningen borde rimligtvis ha observerat allt detta .

S.B.: Han har arbetat på posten sedan år 1971. Han blev arbetsledare år 1986 och utdelningschef år 1993. Han har varit ansvarig för utdelningen i Sollefteå sedan januari 1996. Han verkar idag inom Ådalen, Härnösand, Kramfors och Sollefteå kommuner och det sker utdelning av post från 6 olika platser. I Sollefteå finns exempelvis ett postkontor varifrån utdelning sker. Kontoret där har 25 - 27 årsanställda. Postförskott hanteras i de vanliga postströmmarna precis som annan post. Reglerna kring hanteringen av postförskott ingår i den utbildning som varje postanställd får rörande säkerhet och sekretess. De anställda får också kontinuerlig information om bland annat säkerhet och om brott begås. Det finns inga särskilda regler för postanställdas postförskott. Det är därför viktigt för postens förtroende gentemot kunderna att hanteringen av postförskott sker på ett korrekt sätt. Han känner inte till att det skulle ha förekommit någon avvikande praxis rörande hanteringen av postförskott i Sollefteå. Inte heller arbetsledningen på platsen har känt till någon avvikande praxis. Det är först efter händelsen med A.T. som han hört talas om en avvikande praxis. Postanställda skall behandlas som vilka kunder som helst när det gäller deras egna postförskott. De skall hämta ut sina försändelser i kassan som alla andra. A.T. handlade fel redan då han gick och hämtade postförskottet och placerade det i sitt skåp. S.B. såg mycket allvarligt på händelsen.

H.G.Ö.: Han har arbetat inom posten sedan år 1978 och arbetar för närvarande som lantbrevbärare. Han arbetade som lagledare under åren 1995-1996. För postförskott gäller samma regler för postanställda som för alla andra, dvs. man måste betala och kvittera försändelsen innan man kan hämta ut den. Säkerhetskampanjer har förekommit från postens sida. Det är viktigt att reglerna följs eftersom förtroendet för posten annars kan skadas. Han känner inte till att det skulle ha förekommit någon avvikande praxis vad gäller de postanställdas hantering av egna postförskott på kontoret i Sollefteå. Han skulle ha reagerat på en avvikande praxis. Han har tidigare varit gift med M.K. men han kan inte påminna sig att hon skulle ha påtalat några avvikelser beträffande hanteringen av postförskott.

H.I.G.Ö.: Han har arbetat på posten sedan år 1976, mestadels som brevbärare. Han blev lagledare år 1995 och har varit arbetsledare för A.T. som ingått i en grupp på 15 - 20 personer. Det gäller inga särskilda regler för postanställda beträffande postförskott. Han har nu förstått att övriga anställda på kontoret i Sollefteå haft en annan uppfattning vad gäller hantering av egna postförskott, men han förstår inte varifrån de fått den uppfattningen eller när den så kallade praxisen uppstått. Han har varit med på något gemensamt inköp någon gång och har då utgått från att postförskottet varit betalt innan varorna delats ut.

De uppgifter som har lämnats av L.C., S.M., H.B., H.M., K-E.L., L.J., T.V. och M.K. ger en i det närmaste entydig bild av hur många av de anställda på postkontoret i Sollefteå har hanterat postförskottsförsändelser till sig själva. De hörda personerna har gjort ett trovärdigt intryck och det saknas enligt domstolens mening anledning att ifrågasätta deras uppgifter om att de har hanterat egna postförskott på samma sätt som A.T. och att de därvid har haft uppfattningen att det från arbetsledningens sida har ansetts acceptabelt att göra så. Att förhållandena på postkontoret i Sollefteå i detta hänseende avvek från vad som annars tillämpas inom posten framgår inte minst av de uppgifter som lämnats av L.C. och M.K.. De har båda berättat att de har erfarenhet från andra arbetsplatser än postkontoret i Sollefteå och att de blev förvånade av den praxis som tillämpades där. Det står visserligen klart att de berörda arbetstagarnas uppfattning i den aktuella frågan avviker från vad som är normalt i en verksamhet av det slag som posten bedriver. Enligt arbetsdomstolens mening kan den angivna uppfattningen inte anses så anmärkningsvärd att det finns anledning att lämna den utan avseende. Detta konstaterande gäller särskilt mot bakgrund dels av att det i målet har framkommit att de beskrivna rutinerna har tillämpats under många år vid postkontoret utan att det har inträffat att ett paket har hämtats ut utan att sedan bli betalt, dels att dessa rutiner såvitt framgår av utredningen inte har gällt några betydande belopp.

Det finns enligt arbetsdomstolens mening i och för sig ingen anledning att ifrågasätta vad som har anförts av S.B., H.G.Ö. och H.I.G.Ö. om att arbetsledningen för sin del inte accepterade ett sådant förfaringssätt som har angetts i det föregående. Det mesta tyder på att arbetsledningen vid postkontoret inte kände till saken. Detta är sannolikt förklaringen till att det såvitt framgått av utredningen i målet inte har gått ut några särskilda förhållningsorder eller förmaningar till de anställda om dessa frågor.

Utredningen i målet ger sammanfattningsvis belägg för att i varje fall en stor del av personalen vid postkontoret i Sollefteå i god tro tillämpade en praxis rörande postförskott som överensstämmer med A.T:s handlande den 29 augusti 1996.

Bedömning av A.T:s handlande

Av utredningen i målet kan man enligt arbetsdomstolens mening inte dra någon annan slutsats än att A.T. handlade som han gjorde vid de aktuella tillfället därför att han i likhet med åtskilliga arbetskamrater ansåg att förfaringssättet var accepterat av arbetsledningen. Att så var fallet bestyrks av att han vid tillfället handlade helt öppet utan att försöka dölja paketet. A.T:s förklaring till att han tog hem postförskottsförsändelsen framstår under dessa förhållanden som trovärdig. Posten har därmed inte kunnat visa i målet att han gjorde sig skyldig till någon brottslig gärning när han den 29 augusti 1996 tog med sig postförskottsförsändelsen hem utan att dessförinnan betala för den.

Förelåg det grund för att avskeda A.T.?

Med det ställningstagande som arbetsdomstolen har gjort i det föregående står det klart att det har saknats laga skäl för att avskeda A.T. och att det inte ens har förelegat saklig grund för uppsägning. Postens avskedande av A.T. skall därför ogiltigförklaras.

Skadestånd

Posten har genom sitt handlande ådragit sig skyldighet att utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd. I fråga om beräkningen av det ekonomiska skadeståndet råder det inte tvist. Det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 80 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall posten förpliktas att utge ersättning för arbetstagarsidans rättegångskostnader.

Posten har i denna del gjort gällande att ansvaret för arbetstagarsidans rättegångskostnader såvitt avser muntlig bevisning bör jämkas eftersom flertalet av arbetstagarsidans vittnen har hörts till styrkande av samma sak. Posten har i övrigt vitsordat SEKO:s yrkande om rättegångskostnader. Arbetsdomstolen anser emellertid inte att den av SEKO åberopade muntliga bevisning kan anses ha varit onödigt omfattande. Det föreligger därför inte skäl att jämka ersättningsskyldigheten för rättegångskostnaderna i denna del.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar Posten Sverige AB:s avskedande av A.T..

2. Arbetsdomstolen förpliktar Posten Sverige AB att till A.T. utge

dels ekonomiskt skadestånd med etthundrasjuttioåttatusensjuhundratjugosex (178 726) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 1 502 kr från den 30 september 1996, på 15 019 kr från den sista i envar av månaderna oktober 1996 - augusti 1997 och på 12 015 kr från den 30 september 1997, allt till dess betalning sker, samt

dels allmänt skadestånd med åttiotusen (80 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 februari 1997 till dess betalning sker.

3. Posten Sverige AB skall utge ersättning till SEKO - Facket för Service och Kommunikation med etthundrafemtiosextusenfemhundrasex (156 506) kr, varav 82 225 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. I ersättningen ingår mervärdesskatt med 29 605 kr.

Dom 1997-11-19, målnummer A-27-1997

Ledamöter: Michaël Koch, Carina Gunnarsson, Palle Landin, Ulf E. Nilsson, Ola Bengtson, Göte Larsson och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Björn Malmqvist