AD 1998 nr 138

Parter:

Svenska Journalistförbundet; Förlags- och Medieförbundet; Allers Förlag Aktiebolag

Nr 138

Svenska Journalistförbundet

mot

Förlags- och Medieförbundet och Allers Förlag Aktiebolag i Helsingborg.

Bakgrund

Mellan Journalistförbundet (förbundet) och Förlags- och Medieförbundet gäller kollektivavtal.

Förbundets medlem M.M. var från slutet av år 1975 fram till dess hon gick i pension i april 1996 verksam vid Allas Veckotidning. Tidningen utgavs tidigare av Tifa AB som i april 1983 överlät utgivningsrättigheterna till Allers Förlag Aktiebolag (Allers). Allers är medlem i Förlags- och Medieförbundet.

Tvist har uppkommit mellan parterna om huruvida J.M:s medverkan i Allas Veckotidning har haft sin grund i en anställning med därav följande rätt till avtalspension, s.k. ITP- och ITP-K-pension, eller om hon i stället varit s.k. självständig uppdragstagare.

Lokala och centrala förhandlingar har förevarit i tvisten utan att enighet har kunnat uppnås.

Yrkanden

Förbundet har, som det slutligt bestämt sin talan, yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Allers att till J.M. utge

dels följande belopp svarande mot ITP-pension

- 2 410 kr per månad för månaderna april 1996 - december 1997

- 2 446 kr per månad för månaderna januari - september 1998

- 1 223 kr avseende den 1 - 14 oktober 1998,

dels följande belopp svarande mot ITP-K-pension

- 2 061 kr per månad för månaderna april 1996 - december 1997

- 2 092 kr per månad för månaderna januari - september 1998

- 1 046 kr avseende den 1 - 14 oktober 1998.

På beloppen har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från den 25:e i respektive kalendermånad till dess full betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att J.M. förbehålls rätten att senare föra talan om ITP- och ITP-K-pension för tid efter huvudförhandlingen.

Svarandena har bestritt yrkandena på den grunden att J.M. såsom uppdragstagare inte har rätt till avtalad ITP- och ITP-K-pension. De yrkade beloppen har vitsordats i och för sig liksom yrkad ränta.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Sakframställningar

Förbundet

J.M. arbetade tidigare på Williams förlag, där hon var anställd på heltid och tills vidare. På Williams förlag skrev hon varje vecka två artiklar av samma slag som hon sedan kom att skriva åt Allas Veckotidning. Sedan Williams förlag gått i konkurs, provskrev J.M. ett "singelreportage" åt Allas Veckotidning. Med anledning av detta reportage föreslog G.P., som sedermera blev chefredaktör på tidningen, att J.M. skulle börja skriva åt Allas Veckotidning och att detta skulle ske på samma sätt och på samma villkor som hon tidigare hade haft på Williams förlag. Hösten 1975 avtalade J.M. med G.P. och direktör S.H. från Förlags AB Tifa - som då innehade utgivningsrätten till Allas Veckotidning - om att hon skulle skriva två artiklar varje vecka. Allas Veckotidning åtog sig å sin sida att varje vecka publicera dessa artiklar. I sammanhanget uppskattades vad J.M:s arbetsinsats skulle vara värd i pengar. I enlighet härmed utgick ersättning till J.M. i form av månadslön. Det anställningsavtal som träffades var muntligt. Det var över huvud taget aldrig tal om att upprätta ett skriftligt avtal.

J.M. medverkade varje vecka under tjugoett år med två fasta inslag i tidningen, "Fråga J." och "Skriv till J.". Hon hade även s.k. telefon- jour på onsdagskvällarna. Till denna ringde personer ur läsekretsen och berättade om sina liv och problem. J.M. fick på så sätt uppslag till journalistiskt intressanta livsöden som hon skrev om i tidningen. Det var tänkt att telefonjouren skulle pågå under tre timmar per onsdagskväll, men vissa kvällar kunde den ta upp till sex timmar i anspråk. När J.M. fick kontakt med någon intressant person, bad hon att få återkomma till honom eller henne senare. Hon talade sedan per telefon med personen ifråga vid ett ytterligare tillfälle. Det var bland dessa personer som hon valde ut dem som hon senare träffade och skrev om. J.M. besvarade även läsarbrev. Hennes arbetsinsats motsvarade gott och väl en heltidstjänst och i praktiken fanns det inte något utrymme för att utföra ytterligare arbete hos annan arbetsgivare.

När J.M. började arbeta för Allas Veckotidning hade hon ett arbetsrum i Svenska Dagbladets kontorshus i Stockholm. Förlags AB Tifa gav då ut såväl Allas veckotidning som Svenska Dagbladet. Ganska snart fann hon dock att hon lika väl kunde arbeta i hemmet. Hon valde därför själv att arbeta hemma. Hon har aldrig varit sjuk under den tid som hon arbetade för tidningen. När hon hade semester skrev hon artiklar i förväg och hade således hela tiden artiklar att lämna för publicering.

För sitt arbete åt Allas Veckotidning erhöll J.M. månadslön och fick alltså betalt tolv gånger per år. Eftersom året har 52 veckor fick hon betalt för två extra veckor i juni och i december. I början av anställningsperioden fick hon alltid betalt för motsvarande 52 veckor per år, trots att tidningen vissa år utkom med endast 51 nummer. Detta ändrades emellertid när T.J. tillträdde som chefredaktör år 1989. Sedan dess erhöll J.M. ersättning motsvarande 51 veckors arbete de år tidningen utkom med något dubbelnummer. I samband med utbetalning av ersättningen gjordes avdrag för preliminär skatt. Tidningen har också erlagt sociala avgifter för henne. I början av hennes verksamhet för Allas Veckotidning kunde det hända att hon, utöver de fasta inslagen i tidningen, även skrev reportage. För detta erhöll hon ytterligare ersättning. J.M. fick också reseersättning med en klumpsumma varje månad och uppbar därtill ersättning för viss representation. Allas Veckotidning höll henne med de tidningar som hon behövde för att hålla sig à jour, separat telefonabonnemang samt presskort och visitkort som utvisade att hon företrädde tidningen.

J.M. deltog inte i några redaktionsmöten, men besökte redaktionen i Malmö då och då. Under början av sin anställningsperiod blev hon ibland ombedd att komma ned till redaktionen och det hände även att hon besökte den på eget initiativ i samband med någon reportageresa.

Under hela den tjugoettåriga tid som hon medverkade i tidningen ansåg sig J.M. vara anställd. Först sedan hon pensionerats fick hon klart för sig att tidningen inte delade denna uppfattning.

Förlags- och Medieförbundet och Allers Förlag AB

Allas Veckotidning utkommer en gång i veckan med en upplaga på cirka

140 000 exemplar. Tidningens redaktion är belägen i Malmö. På redaktionen arbetar 35 personer, varav 27 är journalister. Därutöver engagerar tidningen ett 50-tal frilansmedarbetare, som alla medverkar på uppdragsbasis. Även andra uppdragstagare än J.M. har eller har haft återkommande spalter i tidningen. En del av dessa personer har - i likhet med J.M. - arbetat i flera decennier för Allas Veckotidning.

Vid årsskiftet 1993/94 upphörde Allers medlemskap i Svenska Tidningsutgivareföreningen. Allers blev då medlem i Förlags- och Medieförbundet.

Med J.M. träffades aldrig något anställningsavtal om hennes medverkan i Allas Veckotidning. Däremot ingicks ett avtal om att hon på frilansbasis skulle medverka i tidningen. Det är sannolikt att ett skriftligt avtal om detta upprättades, men något undertecknat sådant avtal har svarandeparterna inte kunnat återfinna. J.M. hade inte månadslön för sin medverkan i tidningen utan ersattes för varje levererad artikel. Utbetalning av ersättningen skedde - i likhet med vad som gällde för övriga frilansmedarbetare - den 15:e varje månad. Utbetalningsrutinerna för frilansmedarbetarna skilde och skiljer sig från de rutiner som gäller för anställda, vilka erhåller månadslön den 25:e varje månad. Nivån på J.M:s arvode justerades genom åren i enlighet med vad som vid respektive tidpunkt gällde för frilansmedarbetare. När J.M. pensionerades efterträddes hon av en person som även hon medverkar på frilansbasis. Efterträdarens arbetsinsats har i samråd med henne bedömts till cirka 16 timmar per vecka.

Det stod J.M. fritt att arbeta också åt t.ex. andra tidningar. I enlighet med branschpraxis var hon dock i och för sig förhindrad att skriva liknande artiklar åt med Allas Veckotidning konkurrerande tidningar.

J.M. besökte endast i ringa omfattning redaktionen i Malmö. Hon träffade aldrig B.R., som är redaktionschef sedan cirka tio år tillbaka. De möten som J.M. hade med chefredaktören T.J. ägde rum i Stockholm, i samband med att T.J. hade andra ärenden där. Vad förbundet har uppgett om att tidningen svarade för J.M:s kostnader vitsordas. Det är också riktigt att tidningen - helt i enlighet med gällande regler - gjorde avdrag för preliminärskatt och betalade sociala avgifter för J.M. Likaså vitsordas att J.M. inte hade någon enskild firma inregistrerad samt att de inkomstuppgifter som Allers tillsände henne avsåg inkomst av tjänst. Dessa omständigheter har dock ingen betydelse vid bedömningen av J.M:s arbetsrättsliga status som medarbetare på tidningen.

J.M. har sammanfattningsvis varit verksam vid Allas Veckotidning på ett sätt som är typiskt för uppdragstagare enligt det i branschen förekommande frilansavtalet. Hon har inte medverkat i tidningen som anställd och någon tjänstepension skall därför inte utgå till henne.

DOMSKÄL

Tvisten i målet gäller om J.M. har medverkat i Allas Veckotidning som anställd och därmed har rätt till tjänstepension, s.k. ITP- och ITP-K- pension, eller om hon i stället medverkade som uppdragstagare, som inte har rätt till sådan pension.

Enligt förbundet har J.M. som anställd medverkat i den numera av Allers utgivna Allas Veckotidning sedan hösten 1975 till dess hon gick i pension i april 1996. Svarandeparternas ståndpunkt är att denna hennes medverkan i tidningen skett på uppdragsbasis och att hon varit frilansmedarbetare och alltså inte anställd.

Förbundet har inte gjort gällande i målet att J.M. skulle vara berättigad till ITP- och ITP-K-pension om hennes medverkan i Allas Veckotidning skett under omständigheter som innebär att hon är att anse som frilansmedarbetare.

Arbetsdomstolen har företagit målet till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har på begäran av förbundet förhör under sanningsförsäkran hållits med J.M. På begäran av svarandeparterna har vittnesförhör hållits med tidningens chefredaktör T.J. Båda partssidorna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Vid prövningen av om J.M. är att anse som arbetstagare eller som uppdragstagare har domstolen enligt fast praxis att göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet (se t.ex. AD 1994 nr 104 och där anmärkta avgöranden).

Inledningsvis finns anledning att beröra betydelsen av det i branschen föreliggande kollektivavtalet för frilansmedarbetare, det s.k. frilansavtalet. Ett sådant avtal har i vart fall sedan 1975 förelegat mellan förbundet och Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA). Avtalet tillkom bl.a. för att klarlägga gränsdragningen mellan frilansmedarbetare och anställda. Mellan förbundet och Förlags- och Medieförbundet gäller frilansavtal sedan januari 1998. I målet är upplyst att Allers fram till årsskiftet 1993/94 var medlem i TA och därefter erhöll medlemskap i Förlags- och Medieförbundet. Det kan alltså konstateras att under åren närmast före och vid tidpunkten för J.M:s pensionering gällde inte något frilansavtal för Allers.

Arbetsdomstolen har tidigare haft att ta ställning till betydelsen av förekomsten av ett frilansavtal i branschen när avtalet inte har varit gällande mellan parterna i tvisten (se AD 1987 nr 21). Domstolen konstaterade då först att det, med hänsyn till att den arbetsrättsliga lagstiftningen i sina grunddrag är tvingande, inte är möjligt att genom avtal förfoga över innebörden och tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, som är avgörande för frågan huruvida ett avtal om att utföra arbete grundar ett anställnings- eller ett uppdragsförhållande. Enligt domstolen fick det emellertid förutsättas att den beskrivning över vad som utmärker en frilansmedarbetare i förhållande till en anställd som kollektivavtalsparterna enats om i avtalet ger uttryck för den praxis som i detta hänseende utbildats inom branschen. Domstolens slutsats blev att kollektivavtalet åtminstone från den synpunkten måste beaktas även när det gällde bedömningen av den rättsliga karaktären av det i målet aktuella förhållandet, för vilket avtalet alltså inte var gällande. Enligt arbetsdomstolens mening gör sig detta synsätt gällande även vid bedömningen av J.M:s medverkan i Allas veckotidning.

Av en bilaga till förhandlingsprotokollet rörande 1994 års frilansavtal mellan Svenska Tidningsarbetsgivareföreningen och Svenska Journalistförbundet framgår bl.a. att avtalsparterna ansett utmärkande för frilansmedarbetare vara att de regelmässigt utför sina uppdrag utanför uppdragsgivarens redaktion, att de erhåller honorar för varje antaget uppdrag, att de kan ha uppdrag från en eller flera uppdragsgivare samtidigt samt att de kan komma att medarbeta i varje nummer av en eller flera månads- eller veckotidningar eller regelbundet i dagstidning. Av protokollsbilagan framgår vidare att till frilansmedarbetarna hänförs i allmänhet inte en person som utför sitt arbete på redaktionen, utöver fasta uppgifter även deltar i allmänt redaktionellt arbete såsom redaktionssammankomster och i övrigt fungerar parallellt med övriga redaktionsmedlemmar och inte heller honoreras per uppdrag utan ersätts per tidsenhet.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Förbundet har inte åberopat något skriftligt avtal om J.M:s medverkan i Allas Veckotidning. Enligt förbundets mening har ett muntligt anställningsavtal träffats mellan J.M. och den tidigare utgivaren av tidningen, Förlags AB Tifa. I samband med att Allers övertog utgivningsrätten till tidningen övergick hennes anställning enligt förbundet till Allers i likhet med övriga anställningar vid tidningen. J.M. har under sanningsförsäkran berättat att hon med den på tidningen anställda G.P. och direktören S.H. från Förlags AB Tifa träffade ett muntligt avtal om att hon skulle arbeta åt Allas Veckotidning på samma sätt och under samma villkor som hon tidigare haft på Williams förlag. Där hade hon varit anställd på heltid tills vidare. Enligt svarandeparterna var det inte ett anställningsavtal som sålunda träffades, utan ett avtal om att J.M. skulle medverka i tidningen som frilansmedarbetare. Till stöd för den ståndpunkten har de åberopat ett inte undertecknat avtalsformulär där det anges att J.M. och Förlags AB Tifa överenskommit att frilansavtalet skall tillämpas mellan dem och att de är ense om att hon är självständig uppdragstagare i förhållande till det bolaget.

Enligt arbetsdomstolens mening kan det inte enbart genom J.M:s uppgifter anses utrett att hon med Förlags AB Tifa träffat ett muntligt avtal om anställning. Därför övergår domstolen till att pröva om det med ledning av föreliggande omständigheter bör göras den bedömningen att J.M. medverkat i Allas veckotidning som anställd. Dessa omständigheter är i allt väsentligt ostridiga mellan parterna.

Utredningen har visat att Allas Veckotidning anlitar frilansmedarbetare i relativt stor omfattning. Såvitt framkommit finns det 37 anställda på tidningens redaktion. Därutöver är ett 50-tal frilansmedarbetare knutna till tidningen.

J.M. har sedan årsskiftet 1975/76 och fram till sin pensionering i april 1996 medverkat med två fasta och återkommande inslag i varje nummer av tidningen. Mot bakgrund av att parterna i frilansavtalet uppenbarligen avsett att även långvarig och regelbunden medverkan i t.ex. en tidning kan ske på frilansbasis finner arbetsdomstolen att arbetets varaktighet och regelbundenhet inte kan tillmätas någon avgörande vikt vid den bedömning domstolen nu har att göra.

J.M. har under nästan hela den aktuella tiden utfört arbetet i hemmet. Hon har inte deltagit i redaktionsmöten eller i det löpande arbetet på tidningen. Detta är omständigheter som med viss styrka talar för att hon skall anses ha medverkat i tidningen på frilansbasis. Att Allers gjort avdrag för preliminärskatt och erlagt sociala avgifter har såvitt framkommit skett i enlighet med den rättsliga reglering som finns på området och ger inte något påtagligt stöd för att hon skall anses ha varit anställd. Detsamma gäller det förhållandet att J.M. har deklarerat den ersättning hon erhållit som inkomst av tjänst. Därvid beaktar arbetsdomstolen även att hon inte har haft någon enskild firma inregistrerad.

Någon diskussion mellan redaktionsledningen och J.M. om varje uppdrag, vilket enligt bilagan till frilansavtalet är en utmärkande omständighet för frilansmedarbetare, har inte förekommit. Frånvaron av en sådan diskussion skulle kunna tala mot att det varit fråga om uppdrag som frilansmedarbetare. Men mot bakgrund av den speciella karaktär som hennes två återkommande bidrag till tidningen hela tiden har haft kan inte enligt arbetsdomstolens mening något större avseende fästas vid detta förhållande.

Förbundet har gjort gällande att J.M. erhållit månadslön för sitt arbete åt Allas Veckotidning. Såvitt framkommit av utredningen har hon i princip erhållit ersättning med lika stort belopp varje månad, dock med reservation för att ersättningen har förändrats under årens lopp. Ersättningen betalades emellertid inte ut i samband med att anställda vid tidningen erhöll lön, dvs. den 25:e i varje månad. Ersättningen till J.M. utbetalades i stället, i likhet med vad som enligt svarandeparterna gäller för frilansmedarbetare, den 15:e varje månad. Av i målet åberopade betalningsspecifikationer framgår att J.M. erhöll ersättning beräknad efter antalet inlämnade artiklar. J.M. har själv berättat att hon fick betalt i efterskott samt att hon inte skulle ha fått betalt om hon inte hade levererat de avtalade artiklarna. Enligt arbetsdomstolen visar utredningen sammantaget att J.M. inte hade månadslön utan ersattes per levererad artikel. Att ersättningsbeloppet varit i stort sett detsamma varje månad framstår som naturligt med hänsyn till att det var fråga om samma antal artiklar i varje nummer. Vad som anförts om förekomsten av dubbelnummer vissa år föranleder inte någon annan bedömning.

Det förhållandet att J.M. inte har arbetat åt någon annan tidning och att ersättningen för medverkan i Allas Veckotidning utgjort hennes enda egentliga inkomst under de aktuella åren ger enligt arbetsdomstolens mening inte något påtagligt stöd för att ett anställningsförhållande förelegat. Här bör tilläggas att det i och för sig får anses ostridigt mellan parterna att J.M:s ersättning genom åren har justerats i enlighet med vad som avtalats för frilansmedarbetare.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet finner arbetsdomstolen att J.M. varit verksam vid Allas Veckotidning under förhållanden som är utmärkande för en frilansmedarbetare. Det innebär att J.M. får i förhållande till Allers anses ha intagit en ställning som uppdragstagare och inte som anställd.

Den bedömning som arbetsdomstolen nu gjort leder - mot bakgrund av hur talan i målet utformats - till att J.M. inte har rätt till avtalspension och att förbundets talan skall avslås.

Rättegångskostnaderna

Förbundet har förlorat sin talan i målet och skall därmed i enlighet med huvudregeln i rättegångsbalken ersätta svarandeparternas rättegångskostnader. Förbundet har inte haft någon erinran mot det belopp som svarandeparterna har yrkat ersättning för.