AD 1998 nr 153

Parter:

Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC); ALMEGA Tjänsteförbunden; Falck Security Aktiebolag

Nr 153

Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation

mot

ALMEGA Tjänsteförbunden och Falck Security Aktiebolag i Stockholm.

Falck Security Aktiebolag (bolaget) är medlem i ALMEGA Tjänsteförbunden. Bolaget är därmed bundet av kollektivavtal som sluts mellan ALMEGA Tjänsteförbunden och Svenska Transportarbetareförbundet. Mellan Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) och ALMEGA Tjänsteförbunden eller bolaget föreligger inte något kollektivavtal.

Bolaget är ett bevaknings- och säkerhetsföretag med verksamhet över hela Sverige. Det sköter bl.a. bevaknings- och säkerhetskontrollen vid Arlanda Flygplats. B.G., som är medlem i SAC, anställdes 1990 som väktare vid bolaget. Under större delen av sin anställning har B.G. arbetat vid Arlanda Flygplats. I en handling daterad den 20 augusti 1997 sade B.G. upp sin anställning hos bolaget.

SAC har gjort gällande att B.G. blev provocerad av arbetsgivaren att säga upp sig och att uppsägningen därför är att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida samt att bolaget saknat grund för att skilja B.G. från anställningen.

Med hänvisning härtill har förbundet yrkat att bolaget skall förpliktas att till B.G. utge allmänt skadestånd med dels 70 000 kr för uppsägning utan saklig grund, dels 10 000 kr för brott mot formföreskrifterna i anställningsskyddslagen jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 30 september 1997) till dess betalning sker.

SAC har vidare yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att B.G. äger rätt att senare föra talan om skadestånd för den ekonomiska skada han kan komma att lida.

Arbetsgivarparterna har i första hand yrkat att arbetsdomstolen skall avvisa SAC:s talan. Som skäl för avvisningsyrkandet har de anfört att förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt. De har i andra hand bestritt bifall till SAC:s talan och vad gäller de allmänna skadestånden inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Sättet att beräkna ränta har dock vitsordats.

SAC har för sin del bestritt avvisningsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SAC

Målet i sak

Av det anställningsbevis som upprättades då B.G. anställdes 1990 framgår att hans stationeringsort var Arlanda Flygplats. B.G. arbetade under de första åren som ronderande hallvakt i utrikeshallen. Efter en knäskada omplacerades han i slutet av 1995 till avdelningen Gate Gourmet vid Arlanda Flygplats.

Någon gång under perioden den 30 december 1996 till den 2 januari 1997 försvann en växelkassa innehållande 10 000 kr från Gate Gourmet. B.G. blev inledningsvis utpekad som gärningsman och var på grund därav anhållen under tre dagar i början av januari 1997. Förundersökningen är numera nedlagd då det inte har gått att lagföra någon för brottet.

Omgående efter det att stölden uppdagades avstängde bolaget B.G. från arbetet. Den 4 mars 1997 erhöll B.G. en underrättelse om att han skulle sägas upp på grund av personliga skäl. Enligt bolaget var en omplacering inte möjlig till något annat bevakningsställe inom eller utom Arlanda. SAC begärde den 6 mars 1997 överläggning med bolaget med anledning av underrättelsen. Överläggningar ägde rum vid flera tillfällen, bl.a. den 10 april 1997. Den tänkta uppsägningen av B.G. kom sedan inte att fullföljas.

På bolagets begäran ägde därefter en förhandling rum den 14 maj 1997, varvid bolaget informerade om att B.G. från och med den 22 maj 1997 var omplacerad från Arlanda Flygplats till objektet Byängsgränd 8. Detta objekt ligger i södra delen av Stockholm och arbetet avsåg rondering nattetid. B.G. meddelade att han inte accepterade omplaceringen på grund av sin knäskada. Trots detta vidhöll arbetsgivaren omplaceringen. Ombudsmannen vid SAC Bertil Öberg har i en reservation till förhandlingsprotokollet anfört bl.a. följande.

Protokollet återger ingen bakgrund, varför följande sakuppgifter ska tillföras för fullständighetens skull: BG (B.G., domstolens anmärkning) äger särskild syssla, p.g.a. skada, vid Arlanda. Framtagen i samråd med företaget (B.) - Företagshälsovården inkl. läkare - Uppsala LS mot bakgrund av lag om anställningsfrämjande åtgärder. Handling ska återfinnas hos företaget och företagshälsovården. Företaget påstår att Luftfartsverket i brev sagt att G. ej får fortsätta arbeta vid Arlanda. Detta brev har vid överläggningarna efterlysts och editionsplikten MBL § 18 åberopats, men företaget har ännu ej uppvisat brevet för LS. Företaget har därför ej dokumenterat att uppdragsgivaren Luftfartsverket krävt G:s avgång från Arlanda. --- Vid överläggning 970410 har företaget gm P.B. anfört att omplacering till Stockholmsområdet innebär uppsägning pga arbetsbrist då övertalighet råder därstädes och annan turordning, varför nu diskuterad omplacering ej är relevant. B. varnade G. för detta och rådde honom att hellre ta en sk utköpning. --- Sammanfattningsvis: Det finns ingen saklig grund för uppsägning och därmed ej heller för omplacering. Vitsordas enl ovan av företagets VD och platschef P.B. vid Arlanda. BG äger särskild sysselsättning pga skada, enl ovan beskrivet. Omplacering till Stockholmsområdet är lika med uppsägning, då övertalighet råder. --- Med denna reservationsbilaga tillförd protokollet justeras protokollet.

Bertil Öberg begärde den 21 maj 1997 förhandling enligt 10 § MBL angående omplaceringen och B.G:s arbetsskyldighet. I förhandlingsframställan angavs bl.a. följande.

Vid förhandlingstillfället 14 maj 1997 meddelade ni att G. mot sin vilja, skulle omplaceras till annat turordningsområde, Stockholm och om han ej accepterade detta så skulle det rubriceras som order eller arbetsvägran. Vi påstår att under rådande omständigheter föreligger ingen arbetsskyldighet för G. och påkallar härmed tvisteförhandling dels om omplaceringen och dels arbetsskyldigheten. Motivering: Ni äger ej saklig grund för uppsägning och därmed ej heller saklig grund för omplacering. Enl. P.B. skulle omplacering till Stockholm innebära uppsägning pga arbetsbrist då detta är annan turordningskrets och vår medlem då hamna sist i denna. Er tilltänkta omplacering är därmed lika med uppsägning. Omplaceringen är oriktig och arbetsskyldighet kan ej föreligga i sådant fall.

I sitt svar på förhandlingsframställan förklarade bolaget bl.a. att för det fall B.G. inte skulle infinna sig vid objektet Byängsgränd 8, skulle hans frånvaro betraktas som olovlig.

På SAC:s begäran hölls därefter en ny förhandling den 25 juni 1997 angående omplaceringen av B.G. till Byängsgränd 8 och hans arbetsskyldighet. Av förhandlingsprotokollet framgår att bolaget vidhöll omplaceringen. Det framgår också att SAC yrkade avgångsvederlag för B.G:s räkning och att bolaget avvisade detta förslag. SAC genom Bertil Öberg gjorde följande reservation, daterad den 18 augusti 1997, till protokollet.

Omplaceringen är omöjlig, då ag väl känner till BG:s ohälsa sedan tidigare förhandlingar, och är en uppenbar provokation från ag:s sida för att BG ska säga upp sig själv, vilket är liktydigt med uppsägning utan saklig grund från ag:s sida. Skadestånd yrkas såväl till BG som till den fackliga organisationen.

Den 30 juni 1997 omplacerade bolaget på nytt B.G., denna gång till ett arbete som ronderande vakt nattetid på Eurostop Arlanda. Inte heller detta arbete kunde B.G. utföra på grund av knäskadan.

Med anledning av det sätt på vilket bolaget agerat mot honom sade B.G. den 20 augusti 1997 upp sin anställning till upphörande sex månader senare. I uppsägningshandlingen anförde B.G. följande.

Jag får härmed meddela att jag på grund av den situation som ni satt mig i efter att växelkassan försvann på Gate Gourmet säger upp mig från arbetet. Att jag säger upp mig har att göra med hur ni har behandlat mig. Ni har inför arbetskamrater och andra utpekat mig, om inte direkt så i vart fall indirekt, som brottslig. Ni har omplacerat mig till ställen som inte omfattas av mitt anställningsavtal och till arbete som ni vet att jag av hälsoskäl inte kan utföra, detta trots att jag och mitt fackliga ombud flera gånger påtalat detta för er. Min psykiska hälsa har påverkats av ert agerande och jag har tidvis varit sjukskriven. Jag hoppas dock att jag skall vara tillräckligt stark för att arbeta under min uppsägningstid om 6 månader. Jag står således till ert förfogande under denna tid för att utföra arbete som inte äventyrar min hälsa. Avslutningsvis får jag meddela att jag anser denna uppsägning vara provocerad av er och att jag därför kommer att kräva skadestånd enligt LAS.

SAC gör gällande att bolagets handlande direkt har syftat till att B.G. skulle lämna sin anställning. Bolaget måste ha insett att dess agerande sammantaget, framför allt omplaceringen av B.G. till arbetsuppgifter som denne av hälsoskäl varit förhindrad att utföra, har varit ägnat att framkalla en mycket svår situation för B.G. och därmed risk för att denne förr eller senare skulle tvingas att lämna sin anställning. Bolaget har inte ens i samband med att B.G. sade upp sig själv från sin anställning den 20 augusti 1997 försökt komma till rätta med den uppkomna situationen. Bolagets agerande måste härvid jämställas med en uppsägning. Saklig grund för uppsägning från bolagets sida har saknats och uppsägningen har inte heller uppfyllt de formföreskrifter som finns i anställningsskyddslagen. Bolaget är därför skyldigt att utge allmänt skadestånd till B.G. dels för uppsägning utan saklig grund, dels för brott mot formföreskrifterna.

Arbetsgivarparterna

Arbetsgivarparternas inställning är i första hand att käromålet skall avvisas då förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt.

I sak bestrids käromålet på den grunden att B.G. frivilligt har sagt upp sin anställning, utan att arbetsgivaren på något sätt har agerat otillbörligt eller provocerande. Eftersom arbetsgivaren inte har vidtagit eller åsyftat någon uppsägning kan det inte heller bli fråga om något brott mot formföreskrifterna i anställningsskyddslagen.

Målet i sak

Det är riktigt att skälet till att B.G. omplacerades till Gate Gourmet 1995 var att han ådragit sig en knäskada.

Gate Gourmet är ett cateringföretag som förser flygplanen med mat och taxfreevaror. Falck Security Aktiebolag sköter bevakningen vid Gate Gourmet på uppdrag av Gate Gourmet och under överinseende av Luftfartsverket.

Det är riktigt att det aldrig har blivit klarlagt hur stölden av växelkassan från vaktlokalen vid Gate Gourmet gick till.

Bolaget vidtog inte omedelbart några direkta åtgärder mot B.G. eller de övriga fyra väktare som hade sin fasta arbetsplats vid Gate Gourmet eftersom bolaget uppfattade det som ett önskemål från polisens sida.

Den 25 februari 1997 ägde ett möte rum där bl.a. representanter från Gate Gourmet, Luftfartsverket och bolaget deltog. Vid mötet var Gate Gourmets representant inledningsvis av uppfattningen att bolaget inte borde få behålla bevakningsuppdraget vid Gate Gourmet, men så småningom enades man om en lösning som innebar att de fem väktare som hade fast placering v id Gate Gourmet skulle omplaceras. Samtidigt klargjorde dock säkerhetschefen vid Luftfartsverket, under hänvisning till ett avtal mellan Luftfartsverket och bolaget, att det var otänkbart med en omplacering in mot flygplatsens egentliga säkerhetsområde. Enligt detta avtal äger Luftfartsverket nämligen rätt att kräva att viss personal hos bolaget inte skall få tillträde till säkerhetsområdet. En omplacering inom Arlandaområdet var därmed utesluten.

I detta läge återstod endast att försöka omplacera de fem väktarna utanför det egentliga flygplatsområdet. När det gällde B.G. bedömde dock bolaget vid den aktuella tidpunkten att det fortfarande kvarstod starka misstankar mot honom. Det var mot denna bakgrund som bolaget, i ett försök att tillmötesgå kundernas krav, den 4 mars 1997 underrättade B.G. om att han skulle komma att sägas upp. Efter att ha analyserat de juridiska aspekterna kom dock bolaget fram till att det inte fanns saklig grund för uppsägningen och fullföljde inte uppsägningsförfarandet.

Parterna försökte därefter att lösa det problem som uppstått vad gällde B.G:s anställning på annat sätt. Under mars-april 1997 fördes diskussioner om att B.G. skulle sluta sin anställning mot erhållande av ett avgångsvederlag. Någon överenskommelse uppnåddes emellertid inte. Bolaget föreslog då i stället att B.G., i likhet med de övriga fyra väktarna, skulle omplaceras till arbete utanför Arlanda. Det är riktigt att den föreslagna omplaceringen till Byängsgränd 8 skulle innebära nattrondering i Stockholm. B.G. motsatte sig omplaceringen eftersom den skulle medföra för lång resväg till och från arbetet. Det skall i detta sammanhang nämnas att det vid den aktuella tidpunkten var mycket svårt för bolaget att hitta andra lämpliga vakanser eftersom flera av bolagets "stora" uppdrag hade upphört. Påståendet från SAC:s sida att ett accepterande av omplaceringen automatiskt skulle ha medfört att B.G. skulle ha blivit uppsagd på grund av arbetsbrist tillbakavisas dock.

Förhandlingar med SAC angående den föreslagna omplaceringen av B.G. till objektet Byängsgränd 8 ägde rum den 14 maj 1997 respektive den 25 juni 1997.

Den 30 juni 1997 skedde ytterligare en omplacering av B.G., denna gång till Eurostop Arlanda. Från bolagets sida trodde man att denna omplacering skulle vara mer acceptabel för B.G. eftersom den innebar en kortare resväg.

Den 20 augusti 1997 sade B.G. upp sig från sin anställning.

Det bestrids att bolaget skulle ha provocerat fram uppsägningen och handlat i strid mot god sed på arbetsmarknaden. Det har funnits fullgoda skäl för att genomföra de båda omplaceringarna, som har avsett arbete som B.G. haft arbetsskyldighet för. Bolaget har genom omplaceringarna försökt hindra en uppsägning av B.G. De medicinska skäl som B.G. har anfört mot omplacering har framförts på ett relativt sent stadium, och har inte heller under de förhandlingar som förevarit framstått som ett huvudskäl mot en omplacering.

Avvisningsfrågan

Arbetsgivarparternas inställning är att någon tvisteförhandling inte har hållits rörande kravet på skadestånd för provocerad uppsägning varför SAC:s talan skall avvisas.

De förhandlingar som hållits den 14 maj 1997 och den 25 juni 1997 har rört frågan om omplaceringen varit riktig och om B.G. varit arbetsskyldig eller inte vad gäller de nya arbetsuppgifterna. Efter det att talan väckts i arbetsdomstolen har SAC påkallat förhandling angående den påstådda provocerade uppsägningen. Förhandlingen har hållits den 15 januari 1998. Denna förhandling har dock ägt rum för sent för att kunna beaktas vid bedömningen av om förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen är uppfyllt. Parterna måste ha förhandlat klart när talan väcks. En sådan brist kan inte läkas genom att man förhandlar i efterhand.

Förhandlingarna den 14 maj 1997 respektive den 25 juni 1997 rörde båda frågan om en omplacering av B.G. till Byängsgränd 8 för arbete som ronderande vakt. Vid båda förhandlingstillfällena motsatte sig SAC omplaceringen. Efter det att dessa förhandlingar avslutats skedde en ny omplacering av B.G. B.G. har därefter, den 20 augusti 1997, själv sagt upp sig från sin anställning.

När det gäller förhandlingen den 14 maj 1997 framgår varken av själva protokollet eller av Bertil Öbergs reservationsbilaga att SAC i det skedet skulle ha ansett att bolaget provocerat B.G. att säga upp sig. Parterna kan inte heller vid detta tillfälle ha förhandlat om någon annan omplacering än omplaceringen till Byängsgränd 8. SAC anför i reservationsbilagan att B.G. skall ha en särskild syssla på grund av sin knäskada och att bolaget inte dokumenterat att Luftfartsverket krävt B.G:s avgång. SAC tar också upp det brev från bolaget vari skulle anges att det inte fanns tillräckliga bevis mot B.G. I och med detta förelåg, enligt SAC, varken saklig grund för uppsägning eller omplacering. I reservationsbilagan påstår SAC vidare att P.B. skulle ha varnat B.G. för att denne skulle hamna i ett sämre turordningsläge om han accepterade en omplacering och att B.G., enligt P.B:s mening, hellre borde ha accepterat ett avgångsvederlag. I SAC:s reservation åberopas även, visserligen felaktigt, tolkningsföreträde enligt 34 § MBL samt hänvisas till arbetsmiljölagens regler om psykosocialmiljö. Detta visar tydligt att det vid denna tidpunkt inte hade förts några förhandlingar angående skadestånd för provocerad uppsägning.

När det gäller SAC:s förhandlingsframställan av den 21 maj 1997 anges inte heller där någonting om skadestånd för provocerad uppsägning. SAC begärde förhandling dels om omplaceringen, dels om arbetsskyldigheten. I framställan talas i första hand om att B.G. mot sin vilja skulle omplaceras till ett annat turordningsområde och att denna omplacering skulle vara att jämställa med en uppsägning. Det framgår också att SAC ville diskutera frågan om arbetsskyldighet avseende Byängsgränd 8. När det gäller skadestånd anges endast att om omplaceringen genomförs så sker det under skadeståndsansvar. Däremot sägs ingenting om att bolaget vid denna tidpunkt skulle ha försökt att provocera B.G. att säga upp sig.

Vid förhandlingen den 25 juni 1997 vidhöll bolaget att B.G. skulle omplaceras till Byängsgränd 8, eftersom det inte framkommit några bärande skäl mot detta. I förhandlingsprotokollet finns inget som tyder på att SAC vid förhandlingstillfället gjort gällande att bolaget provocerat B.G. att säga upp sig. Under § 2 i förhandlingsprotokollet anges att SAC anser att ärendet är arbetsrättsligt rätt hanterat men inte psykosocialt. Det anges vidare att SAC vid förhandlingen framställde ett yrkande om avgångsvederlag, som avvisades av arbetsgivaren. Vad som diskuterades vid förhandlingen var frågan om omplaceringen och B.G:s arbetsskyldighet. Protokollet avspeglar i princip vad som sades vid förhandlingen. Det blev justerat först genom ett tillägg till protokollet daterat den 18 augusti 1997, i vilket SAC genom B.Ö. för första gången uttryckligen anger att SAC menar att bolaget agerat för att få B.G. att säga upp sig. Det skall anmärkas att tillägget är skrivet när det redan hade inträtt nya förutsättningar i förhållande till situationen vid förhandlingstillfället, varför det är missvisande när det talas om omplaceringen. B.G. hade nämligen den 30 juni 1997 omplacerats på nytt, denna gång till Eurostop Arlanda. Tillägget speglar således inte vad som sades vid förhandlingen. Någon förhandling rörande den omplaceringen har inte skett förrän i januari 1998, dvs. långt efter det att talan väcktes. Först då skedde också förhandling om B.G. uppsägning.

Förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen bygger inte på synsättet att det endast är förhandlingar som kan antas leda till en uppgörelse som måste föras innan talan väcks. Att förhandlingen i januari 1998 inte ledde till något resultat saknar därför betydelse.

Det är svårt att tänka sig att man skulle kunna ha en förhandling om en provocerad uppsägning långt innan arbetstagaren själv säger upp sig. I fall då en arbetstagare anser sig så illa behandlad av en arbetsgivare att han säger upp sig själv är omständigheterna i samband med själva uppsägningstillfället, och även tiden omedelbart därefter, av stor betydelse. En förhandling som förts i ett tidigare skede rörande t.ex. påståenden om felaktig behandling från arbetsgivarens sida kan därför typiskt sett knappast täcka den situation som uppstått efter det att den anställde sagt upp sig själv. Förhandlingskravet kan alltså av detta skäl inte anses uppfyllt.

SAC:s talan skall därför avvisas.

SAC

Avvisningsfrågan

SAC vidhåller att man har uppfyllt sin förhandlingsskyldighet genom de förhandlingar som ägt rum mellan parterna. I vart fall har arbetsgivarparterna genom att inträda i förhandlingar rörande tvistefrågan den 15 januari 1998 betagits möjligheten att kunna åberopa att förhandlingskravet inte är uppfyllt.

Den svenska arbetsrätten bygger på att parterna i första hand skall lösa tvister genom förhandlingar. Detta innebär inte med automatik att parterna behöver förhandla om varje särskilt moment kring ett avskedande, uppsägning eller omplacering. Det måste finnas något syfte med förhandlingen. Förhandlingen skall inte endast vara en teknikalitet för att uppfylla formalia. Vid systematiska otillbörliga handlanden från en arbetsgivare kan det inte erfordras att en förhandling sker rörande varje sådant agerande.

SAC gör gällande att bolagets handlande utgör ett typiskt fall av systematiskt agerande som har pågått under lång tid. SAC har vid förhandlingar mellan parterna förklarat att man ansåg att bolagets agerande motsvarade en uppsägning från arbetsgivarens sida och SAC har vid i vart fall ett förhandlingstillfälle yrkat avgångsvederlag och skadestånd på grund av provocerad uppsägning. Någon möjlighet att lösa den uppkomna tvisten genom ytterligare förhandlingar har inte stått till buds. Att eventuella fortsatta förhandlingar mellan parterna endast kan ha syftat till att uppfylla eventuella formella brister stöds av att parterna den 15 januari 1998 förhandlat utan resultat.

SAC menar således att samorganisationen genom vad som förevarit både vad gäller förhandlingar och andra kontakter mellan parterna har uppfyllt den förhandlingsskyldighet som förelegat.

Skäl

Allmänt om tvisten

SAC har gjort gällande att B.G. blivit provocerad av arbetsgivaren att säga upp sig och att uppsägningen därför är att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida.

Arbetsgivarparterna, som bestritt att bolaget skulle ha provocerat fram uppsägningen, har i första hand yrkat att arbetsdomstolen skall avvisa SAC:s talan. Som skäl för avvisningsyrkandet har de anfört att förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt.

SAC har för sin del hävdat att förhandlingskravet är uppfyllt.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på SAC:s begäran B.G. hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med ombudsmannen vid SAC Bertil Öberg. På arbetsgivarparternas begäran har bolagets regionchef P.B. hörts upplysningsvis samt vittnesförhör hållits med bolagets personaldirektör I.S., säkerhetschefen vid Luftfartsverket T.Y. och förhandlaren vid ALMEGA U.L. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Avvisningsfrågan

Arbetsdomstolen prövar först frågan om förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen är uppfyllt.

Enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen får talan inte tas upp till prövning av arbetsdomstolen förrän förhandling ägt rum rörande tvistefrågan.

Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden (se bl.a. AD 1992 nr 133 och där anmärkta rättsfall) slagit fast att det inte bör ställas något strängt krav på parterna i fråga om att vid förhandling precisera de skilda tvistefrågor som ligger inom ramen för den händelse, åtgärd, avtalstillämpning eller dylikt som föranlett förhandlingen. Domstolen har därvid uttalat att det ofta finns anledning att mindre se till hur de förhandlande parterna har preciserat sig i tal eller skrift än till vad som enligt ett naturligt betraktelsesätt ligger inom ramen för förhandlingen med tanke på vad som har utlöst denna.

SAC har i första hand gjort gällande att man dels genom de förhandlingar som förevarit mellan parterna den 14 maj 1997, den 25 juni 1997 och den 15 januari 1998, dels genom de kontakter som i övrigt förekommit mellan parterna angående B.G. har uppfyllt den förhandlingsskyldighet som förelegat. I andra hand har SAC hävdat att bolaget genom att inträda i förhandling rörande tvistefrågan den 15 januari 1998 i vart fall betagits möjligheten att kunna åberopa att förhandlingskravet inte är uppfyllt.

Tvistefrågan i detta mål gäller huruvida arbetsgivaren provocerat B.G. att säga upp sig själv. Arbetsdomstolen prövar först om förhandlingar angående B.G:s uppsägning skett innan SAC väckte talan vid arbetsdomstolen.

Vad avser de förhandlingar som ägt rum den 14 maj 1997 och den 25 juni 1997 har dessa rört omplaceringen av B.G. och, vad gäller förhandlingen den 25 juni 1997, även B.G:s arbetsskyldighet. Till förhandlingsprotokollet från den sistnämnda förhandlingen fogade SAC en reservation daterad den 18 augusti, dvs. två dagar innan B.G. sade upp sig, i vilken hävdas att omplaceringen är en provokation för att förmå B.G. att säga upp sig själv och skadestånd yrkas. Som anförts ovan bör visserligen inte ställas några stränga krav vad avser preciseringen av tvistefrågorna vid förhandlingar. Det kan dock enligt domstolens mening inte anses tillräckligt att förhandlingarna rört omständigheter, om än betydelsefulla, som i ett senare skede åberopas som stöd för påståendet att uppsägningen var framprovocerad. Vid bedömningen av om förhandlingsskyldigheten uppfyllts måste som ett grundläggande krav gälla att den händelse som föranlett rättstvisten rent faktiskt har inträffat vid tidpunkten för den påstådda förhandlingen. I detta fall har förhandlingarna hållits innan B.G. sade upp sin anställning. Förhandlingsskyldigheten kan således inte anses uppfylld genom de förhandlingar som hölls den 14 maj 1997 och den 25 juni 1997.

Inte heller kan de kontakter som i övrigt förekommit mellan parterna göra att förhandlingskravet kan anses uppfyllt.

Med den bedömning som arbetsdomstolen nu gjort står det klart att förhandlingskravet i vart fall inte var uppfyllt då SAC:s stämningsansökan inkom till arbetsdomstolen, vilket skedde den 15 september 1997.

Den fråga som arbetsdomstolen därefter har att pröva är om förhandlingskravet kan anses uppfyllt genom den förhandling som ägde rum den 15 januari 1998. Som ovan nämnts får enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen talan inte tas upp till prövning förrän förhandlingskravet är uppfyllt. Innebörden av detta uttryck är, vilket framgår av arbetstvistlagens förarbeten (prop. 1974:77 s. 174 f. och SOU 1974:8 s. 198 f.), att förhandlingskravet skall vara uppfyllt innan talan får väckas. Förhandlingarna måste med andra ord vara avslutade innan part stämmer vid arbetsdomstolen och det är inte tillräckligt att de avslutas först före målets företagande till dom. Förhandlingen den 15 januari 1998 uppfyllde därmed inte det förhandlingskrav som anges i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen.

Det processhinder som föreligger om förhandlingskravet inte är uppfyllt är emellertid dispositivt. Det beaktas endast efter invändning av part. Från rättegångshinder av detta slag bortses också om invändningen görs för sent (AD 1977 nr 187). Som uttalats i AD 1990 nr 52 bör avvisning inte ske för det fall att förhandlingskravet inte är uppfyllt vid talans väckande men blir uppfyllt innan invändning om bristande förhandling görs.

I detta fall har arbetsgivarparterna i svaromålet, som inkom till arbetsdomstolen den 3 november 1997, yrkat avvisning av SAC:s talan under åberopande av att förhandling rörande tvistefrågan inte ägt rum. SAC har därefter begärt förhandling angående frågan om B.G. provocerats att säga upp sig. Förhandlingen, som ägt rum den 15 januari 1998, har slutat i oenighet. Invändningen om bristande förhandling har således framförts innan förhandlingen den 15 januari 1998 hölls och förhandlingskravet hade kunnat bli uppfyllt.

Arbetsgivarparterna kan inte heller genom att ha inträtt i denna förhandling anses ha avstått från att fortsättningsvis göra gällande att talan skall avvisas på grund av att tvisteförhandling enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte föregått talans väckande.

Arbetsdomstolens slutsats

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående finner arbetsdomstolen att SAC:s talan enligt 4 kap 7 § arbetstvistlagen inte kan tas upp till prövning.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall SAC förpliktas att utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Det yrkade beloppet får anses skäligt.

Slut

1. Arbetsdomstolen avvisar Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisations talan.

2. Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation skall utge ersättning till ALMEGA Tjänsteförbunden och Falck Security

Aktiebolag med sjuttiosextusenåttahundra (76 800) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess betalning sker.

Beslut 1998-12-23, målnummer A-171-1997

Ledamöter: Inga Åkerlund, Brita Swan, Margit Strandberg, Peter Jeppsson, Inger Mattsson Kasserud, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom