AD 1998 nr 52

En anställd har brukat och förvarat marijuana på arbetsplatsen och förvarat andra narkotikarelaterade föremål där. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga men inte skäl för avskedande.

Parter:

Adolescent S.R. Aktiebolag; W., Jonas

Nr 52

Adolescent S.R. Aktiebolag i Stockholm

mot

J.H. i Täby.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd 3, dom den 10 januari 1997 i mål nr T 3-1195-95

Tingsrättens dom, se bilaga.

Adolescent S.R. Aktiebolag (bolaget) har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, i sin helhet ogillar J.H:s vid tingsrätten förda talan och befriar bolaget från förpliktelsen att utge ersättning för rättshjälpskostnader till staten och J.H. Bolaget har vidare yrkat att J.H. förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i arbetsdomstolen.

J.H. har bestritt bifall till ändringsyrkandena och för egen del yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, fullt ut bifaller hans vid tingsrätten förda talan samt att bolaget förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Bolaget har bestritt J.H:s yrkanden.

Målet har företagits till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran T.H., J.P., P.H., L.H., P.S. och K.J.Ö. (det tidigare namnet L. ändrat) alla hörts på nytt. Vidare har på J.H:s begäran denne själv och P.M. hörts på nytt.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom, med de förtydliganden och tillägg som framgår i det följande av domskälen.

Domskäl

I målet har arbetsdomstolen att pröva skilda tvistefrågor med anledning av att J.H. i juni 1995 lämnade sin anställning som butikschef hos bolaget. Frågorna behandlas i det följande under särskilda rubriker.

Har J.H. själv sagt upp sig eller har han blivit avskedad från sin anställning hos bolaget?

Av utredningen framgår bl.a. följande. Den s.k. knarkgömman påträffades den 11 juni 1995. Påföljande vecka sammanträffade ställföreträdarna för bolaget med J.H. flera gånger. Bolaget har gjort gällande att J.H. vid ett av dessa tillfällen själv sade upp sig från anställningen. Genom utredningen i målet har emellertid framkommit att parterna fortsatte att träffas även efter den tidpunkt vid vilken bolaget ansett att J.H. sagt upp sig och att en eventuell ekonomisk ersättning då diskuterades men att någon uppgörelse inte kunde uppnås. Till detta kommer att bolaget några dagar senare med biträde av advokat upprättat och sedan tillställt J.H. ett skriftligt besked om avskedande. Vid dessa förhållanden har inte bolaget visat att J.H. sagt upp sig själv. Arbetsdomstolen finner därför i likhet med tingsrätten att J.H. skall anses ha avskedats av bolaget.

Frågan om laga grund för avskedande eller uppsägning har förelegat

Tvåmånadersregeln

Vad gäller invändningen om att bolaget haft kännedom om J.H:s narkotikabruk under längre tid än två månader före avskedandet gör arbetsdomstolen följande överväganden. Genom bl a förhöret med P.H. har framkommit att bolaget visserligen haft anledning att misstänka att J.H. brukade narkotika under en längre tid än två månader före avskedandet. Enbart en misstanke om brott kan dock inte med framgång åberopas som grund för avskedande eller för uppsägning. Inte heller kan det anses åligga arbetsgivaren att agera redan vid misstanke om brott, eftersom arbetsgivaren i så fall skulle riskera att på lösa grunder felaktigt anklaga någon för brottslig gärning. Annat är inte visat än att bolaget först vid upptäckten av knarkgömman och genom händelseförloppet därefter fick faktisk kännedom om J.H:s arbetsplatsrelaterade narkotikabruk. Arbetsdomstolen finner därför att bolaget i denna del är oförhindrat att åberopa samtliga av bolaget nu anförda omständigheter.

Omfattningen av J.H:s befattning med narkotika

Beträffande omfattningen av J.H:s befattning med narkotika har följande framkommit. Genom förhöret med J.H. själv är utrett att denne vid vissa tillfällen brukat marijuana på arbetsplatsen, att han förvarat denna i sina kläder när han befann sig på arbetsplatsen, att han brukat marijuana under en inköpsresa i USA och att han i en skrivbordslåda i butiken förvarade en burk vilken han tidigare haft marijuana i, en rensstav och en porslinscigarett vilken används till marijuanarökning. I likhet med tingsrätten finner arbetsdomstolen att det inte är utrett att J.H. sålt eller förmedlat narkotika på arbetsplatsen. Beträffande frågan om J.H. haft oreglerad arbetstid och brukandet således skall anses ha ägt rum under arbetstid, finner arbetsdomstolen att vissa förhållanden visserligen kan tyda på att det förhöll sig på det viset. Vid en sammantagen bedömning kan dock bolaget inte anses ha visat att J.H. hade oreglerad arbetstid. Arbetsdomstolen utgår därför från att J.H. vid de tillfällen som här är ifråga nyttjat marijuana på arbetsplatsen efter arbetstid.

Misshandeln

P.S. har i arbetsdomstolen ändrat sina uppgifter på en så förhållandevis central punkt som vid vilket år hon tror att misshandeln av henne ägt rum. Någon avgörande vikt bör därför inte tillmätas hennes vittnesmål. Vid dessa förhållanden har bolaget inte visat att J.H. gjort sig skyldig till misshandel. Vad som påståtts därvidlag lämnas därför därhän.

Arbetsdomstolens bedömning av avskedande- och uppsägningsfrågorna

Frågan i målet blir om J.H. genom att bruka och förvara marijuana på arbetsplatsen och förvara andra narkotikarelaterade föremål där åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren så grovt att grund för avsked eller uppsägning förelåg. Det är inte möjligt att generellt slå fast vad som kan betraktas som saklig grund i dessa sammanhang. Samtliga omständigheter måste vägas samman till en helhetsbedömning vid prövningen av frågan om det berättigade i ett avskedande eller en uppsägning också i ett fall som detta. Av betydelse blir härvid hur narkotikahanteringen närmare har yttrat sig, arbetsplatsens och arbetsmiljöns beskaffenhet, vilken kundkrets företaget vänder sig till (vuxna eller ungdomar) samt arbetstagarens personliga förhållanden, såsom ålder, anställningstid och levnadsförhållanden. Bolaget har förklarat att det intagit en klar och entydig ställning mot narkotika. Förutom att detta innefattade ett moraliskt och principiellt ställningstagande från ställföreträdarnas sida har T.H. uppgett att en butik i samma bransch, belägen i Norrland, veckan innan knarkgömman påträffades tvingades att slå igen med omedelbar verkan sedan det uppdagats att butikschefen där var inblandad i narkotikaaffärer. J.H. har uppgett att bolaget inte deklarerat sin uppfattning i narkotikafrågor för honom och även ifrågasatt om bolaget i realiteten har den inställning som påståtts. Till stöd härför har J.H. bl.a. anfört att P.H. kände till att J.H. ibland nyttjade narkotika, att bolaget använt sig av en reklamkatalog i vilken det förekommer något som skall föreställa en porslinscigarett att röka marijuana i samt att bolaget aldrig framfört någon invändning mot de artiklar som han sålde i butiken med olika narkotikasymboler på. Bolaget har genmält att P.H. misstänkte men inte hade kännedom om att J.H. brukade narkotika, att det för den oinitierade är omöjligt att känna igen de subtila symboler som J.H. hänvisar till och att bolaget vid ett tillfälle gjort sig av med en leverans tröjor med olika narkotikasymboler eftersom man inte ansåg sig böra sälja dessa. Det finns ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter som lämnats om bolagets policy i dessa frågor. Däremot är det, enligt arbetsdomstolens förmenande, inte utrett att bolaget klart deklarerat detta sitt ställningstagande för J.H. Som närmare kommer att utvecklas nedan har dock detta ingen avgörande betydelse. Brukande av narkotika är numera straffbart i Sverige. Det framstår därför som naturligt att inta en mycket restriktiv hållning till narkotika också ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Utgångspunkten måste därför vara att det skall kunna krävas att en arbetstagare inte gör sig skyldig till någon typ av narkotikabrott på eller i samband med arbetet. Det framstår med den utgångspunkten som närmast självklart att arbetstagaren har att utgå från att arbetsgivaren inte accepterar exempelvis brukande av narkotika på arbetsplatsen. Detta får anses gälla också för bolagets verksamhet. Som angetts ovan anser inte arbetsdomstolen att det framgår av utredningen att J.H. haft fog för sin uppfattning att bolaget accepterat hans narkotikabruk. Vid bedömningen av huruvida det förelåg saklig grund för avsked eller uppsägning har domstolen bl.a. att ställa sig frågan vilka slutsatser som kan dras om J.H:s lämplighet som butikschef med anledning av vad som har inträffat. Arbetsdomstolen beaktar härvid särskilt följande. Butiken sysselsatte endast mellan två och tre personer och var genom sin ringa storlek sårbar på ett helt annat sätt än exempelvis en större butikskedja. J.H. hade givits en förtroendeställning i företaget och hade i egenskap av butikschef anförtrotts särskilda arbetsuppgifter. Det ålåg honom att sköta försäljning, inköp, personal- och i viss mån marknadsföringsfrågor. Butikens målgrupp var i första hand skolungdomar och även deras föräldrar. Valet av butikschef får antas ha haft stor betydelse för bolaget. Genom att bruka narkotika på arbetsplatsen och även förvara narkotika och narkotikarelaterade föremål där har J.H. svikit det förtroende som givits honom. Risken för att J.H:s agerande skulle ha kunnat bli en allvarlig belastning för bolaget framstår som uppenbar vid beaktande av de uppgifter som lämnats av Thomas H. om Norrlandsbutiken och vid beaktande av vad som i övrigt anförts om bolagets butik. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i detta mål kommer dock arbetsdomstolen till det slutet att J.H. inte kan anses ha åsidosatt sina förpliktelser på ett sådant grovt sätt att bolaget haft fog för att avskeda honom. Däremot finner arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, att vad som kan läggas J.H. till last utgör saklig grund för uppsägning.

Varselfrågan

I likhet med tingsrätten finner arbetsdomstolen att bolaget underlåtit att enligt bestämmelserna i 30 § anställningsskyddslagen varsla J.H. om det tilltänkta avskedandet.

Skadeståndsbedömningen

Eftersom bolaget felaktigt avskedat J.H. har skadeståndsskyldighet uppkommit. Beträffande yrkandet om ekonomiskt skadestånd har såväl belopp som ränta vitsordats. Vad gäller det allmänna skadeståndets storlek finner arbetsdomstolen att detta bör bestämmas till 20 000 kr.

Frågan om semesterersättning

Arbetsdomstolen ansluter sig till tingsrättens bedömning i denna fråga, i följd varav J.H:s yrkanden om semesterersättning jämte ränta skall bifallas.

Rättegångskostnader

Parterna är att anse som ömsom tappande och ömsom vinnande i arbetsdomstolen. Bolaget får dock anses vara till större delen tappande part. Vid denna utgång i sak bör bolaget åläggas att utge ersättning för J.H:s rättegångskostnader med skäligen ansedda 25 procent. Vad J.H. fordrat är vitsordat av bolaget och får anses skäligt.

Domslut

1. Med ändring av punkt 1 i tingsrättens domslut förordnar arbetsdomstolen att Adolescent S.R. Aktiebolag skall till J.H. betala sextiosjutusen- tvåhundrafemtiotvå (67 252) kr 75 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 947 kr 75 öre från den 20 juli 1995, på 32 305 kr från den 14 augusti 1995 samt på 20 000 kr från den 25 september 1995, allt till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till T.W. för arbete i arbetsdomstolen med trettiotretusentvåhundra tjugoen (33 221) kr.

3. Arbetsdomstolen upphäver förordnandet vid punkt 3 i tingsrättens dom om skyldighet för Adolescent S.R. Aktiebolag att utge ersättning för J.H.s rättegångskostnader vid tingsrätten och förordnar att Adolescent S.R. skall utge ersättning för J.H.s rättegångskostnader med 21 009 kr, att betalas till J.H. och staten enligt den fördelning som rättshjälpsmyndigheten bestämmer.

Dom 1998-05-06, målnummer B-19-1997

Ledamöter: Hans Stark, Gertrud Forkman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Karin Isacsson, Ulf E Nilsson, Ola Bengtson, Jörgen Andersson och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Forssman

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Ulla Ljunggren-Thedéen, Gunnar Lavett och Eva Lundgren)

BAKGRUND

J.H. har tidigare varit anställd hos Adolescent S.R. Aktiebolag (nedan bolaget). Från augusti 1993 arbetade han som chef i bolagets butik SYSTEM 1 i Stockholm. Anställningen upphörde den 21 juni 1995 och tvist råder mellan parterna i anledning härav. – W. hade vid anställningens upphörande en månadslön om 16 000 kr före skatt. W. har sedan den 15 augusti 1995 en ny anställning med motsvarande lön.

Tingsrätten har efter bolagets medgivande genom deldom den 24 januari 1996 förpliktat bolaget att till W. utge 20 562 kr 25 öre jämte ränta avseende dels lön för perioden 1 juni 1995 - 20 juni 1995, dels semesterersättning för perioden 1 augusti 1993 - 20 juni 1995.

YRKANDEN M.M.

W. har i första hand yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge:

1 A. Allmänt skadestånd med 80 000 kr på grund av brott mot 18 § LAS,

1 B. Allmänt skadestånd med 5 000 kr på grund av brott mot 30 § LAS, - jämte ränta på beloppen under punkterna 1 A - B enligt 6 § räntelagen från den 25 september 1995 (dagen för delgivning av stämningsansökan) till dess betalning sker.

1 C. Efter deldomen den 24 januari 1996 fortfarande ej betald inarbetad semesterersättning för perioden 1 augusti 1993 - 20 juni 1995 om 14 947 kr 75 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 juli 1995 till dess betalning sker.

1 D. Ekonomiskt skadestånd med 27 046 kr för förlorad lön under perioden 21 juni 1995 - 14 augusti 1995 jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 1995 till dess full betalning sker.

1 E. Ekonomiskt skadestånd med 3 245 kr för förlorad semesterersättning under perioden 21 juni 1995 - 14 augusti 1995 jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 1995 till dess betalning sker.

För det fall tingsrätten skulle finna att saklig grund för uppsägning har förelegat har W. i andra hand yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge:

2 A. Allmänt skadestånd med 40 000 kr på grund av brott mot 18 § LAS,

2 B. Allmänt skadestånd med 5 000 kr på grund av brott mot 30 § LAS - jämte ränta på beloppen under 2 A - B enligt 6 § räntelagen från den 25 september 1995 (dagen för delgivning av stämningsansökan) till dess betalning sker.

2 C. Efter deldomen den 24 januari 1996 fortfarande ej betald inarbetad semesterersättning under perioden 1 augusti 1993 - 20 juni 1995 om 14 947 kr 75 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 juli 1995 till dess betalning sker.

2 D. Uppsägningslön om 28 844 kr och semesterersättning om 3 461 kr för perioden 21 juni 1995 - 14 augusti 1995 jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 1995 till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt käromålet. Bolaget har vitsordat samtliga ränteyrkanden och de yrkade beloppen under punkterna 1 C - E och 2 C - D som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

W. har som grund för sin talan åberopat följande.

Bolaget avskedade honom den 19 juni 1995 utan att saklig grund för avskedande förelåg. Det förelåg inte ens saklig grund för uppsägning. För det fall tingsrätten skulle finna att saklig grund för uppsägning har förelegat har bolaget i vart fall inte haft rätt att avskeda W. Bolaget har inte infriat sin varselskyldighet enligt 30 § LAS. Bolaget har inte reglerat av W. under sin anställning inarbetad semesterersättning.

Bolaget har som grund för sitt bestridande åberopat följande.

I första hand görs det gällande att W. den 12 juni 1995 sagt upp sig själv. I andra hand att han den 12 juni 1995 underrättats om att bolaget avsåg att avskeda honom och att saklig grund för avskedande har förelegat. I vart fall har saklig grund för uppsägning förelegat. - W. har under den tid han varit anställd hos bolaget grovt åsidosatt sina förpliktelser i anställningen genom att a) bruka narkotika på arbetstid, b) förvara narkotika på arbetsplatsen, c) under arbetstid misshandla en person i direkt anslutning till arbetsplatsen samt d) förmedla narkotika på arbetsplatsen. Bolaget har redan utbetalat den under punkterna 1 C och 2 C yrkade semesterersättningen till W.

W. har bestritt de av bolaget under punkterna a), c) och d) gjorda påståendena. Han har medgivit att han har förvarat marijuana på arbetsplatsen och där vid enstaka tillfällen efter arbetstid brukat marijuana. W. har vidare gjort gällande att bolaget känt till dessa förhållanden tre månader före avskedandet och bolaget får därför inte åberopa sådana omständigheter som varit kända mer än två månader före tidpunkten för avskedandet. - När det gäller betalningen om 14 947 kr avsåg den inte ersättning för resterande semesterersättning utan inarbetad timlön och traktamente för en inköpsresa till USA i augusti - september 1994.

Bolaget har åberopat att narkotikamissbruket har varit perdurerande, att bolaget med anledning härav har rätt att åberopa narkotikamissbruk som förekommit mer än två månader före anställningens upphörande, att bolaget inte erhållit säker kunskap om att W. brukat narkotika på arbetsplatsen förrän den 12 juni 1995 samt att en arbetsgivare har rätt att vänta med att vidta åtgärder till dess han erhållit säker kunskap om en så allvarlig anklagelse som brukande av narkotika på arbetsplatsen.

DOMSKÄL

W. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med P.M. Bolaget har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med T.H., J.P. och P.H. samt förhör med vittnena L.H., K.J.L. och P.S.

Har W. sagt upp sig själv eller har han blivit avskedad?

Det är ostridigt att W. den 19 juni 1995 erhållit ett skriftligt besked om avsked från bolaget dagtecknat den 15 juni 1995. Bolaget har sakframställningsvis anfört att bröderna H. och J.P. inte förstått den juridiska innebörden av att W. sagt upp sig själv och att de kontaktade sitt ombud M.L. utan att redogöra för de närmare omständigheterna, varför beskedet om avsked skickades av misstag.

W. har i denna del uppgivit bl.a. följande. Den 12 juni 1995 kom bröderna H. och J.P. ned till butiken och ville tala med W. De gick till ett café. Bröderna H. och P. sade att de fått höra att W. hade rökt hasch på arbetet, att han hade sålt narkotika på arbetet och att försäljningsresultaten var dåliga. De ville inte att W. skulle arbeta kvar längre och bad om nycklarna till arbetsplatsen. W. bestred anklagelserna, men sade i övrigt inte mycket. Han var chockad. Han erkände inte vid detta tillfälle att han hade rökt hasch i butiken efter arbetstid. Anledningen till att han inte gjorde det var att P.H. visste att W. hade rökt och att W. blev förvirrad av att T.H. och P. uppgav att de inte visste det. Mötet avslutades med att bröderna H. och P. tog nycklarna till butiken. De skulle höras senare under dagen eller nästa dag om vad som skulle hända härnäst. Bröderna H. och P. bad W. att tänka på saken, men han förstod inte vad de menade. W. träffade därefter bröderna H. och P. tisdagen den 13 juni 1995, varvid de talade om samma saker. Bröderna H. och P. sade att W. kunde få tjänstledigt utan ersättning i två till tre månader och att han därefter kunde komma tillbaka och arbeta som konsult för bolaget om han kunde visa att han klarade sig utan narkotika. W. erbjöd sig att lämna urinprov, men bröderna H. och P. sade att det inte behövdes. W. frågade om han skulle få ersättning eftersom de inte ville att han skulle vara kvar. Bröderna H. och P. sade att de skulle tänka på saken. Onsdagen den 14 juni 1995 träffades parterna igen, och då sade W. att han hade förlorat förtroendet för bolaget samt att han ville ha åtta månadslöner i ersättning. - Det var ersättningsfrågan som diskuterades den dagen. Formen för anställningens upphörande diskuterades inte. Det var vid den tidpunkten fortfarande oklart om W. hade fått sparken, om han hade blivit uppsagd eller om han hade slutat själv. - Bröderna H. och P. tyckte att åtta månadslöner var för mycket och skulle återkomma nästa dag, men det gjorde de inte. Fredagen den 16 juni 1995 sökte bröderna H. och P. W. för att få honom att skriva på papperet om avsked. W. fick beskedet om avsked på posten veckan efter. - Han har inte sagt upp sig själv. Det var bolaget som avslutade hans anställning.

T.H. har uppgivit bl.a. följande. Måndagen den 12 juni 1995 träffades parterna. T.H. förklarade för W. att det hade framkommit att denne brukade narkotika i butiken, vilket W. medgav, och att det var bäst att W. sade upp sig. W. sade då " Ja, då gör jag väl det då" och gav T.H. nycklarna. Parterna träffades åter tisdagen den 13 juni 1995. W. var upprörd och parterna försökt komma till någon form av uppgörelse. Bolaget ville att W. skulle visa att han kunde avhålla sig från narkotika och att han senare kunde återkomma som konsult. Onsdagen den 14 juni 1995 träffades parterna och förde samma typ av diskussioner. W. sade att han inte hade något förtroende för bolaget och inte ville arbeta för bolaget i någon form. Det var P. som kontaktade M.L. angående det skriftliga beskedet om avsked. T.H. vet inte varför detta besked skickades till W. Han tror att det var en "informationsmiss".

J.P. har uppgivit bl.a. följande. Parterna träffades på måndagen den 12 juni 1995. Det var känslomässigt väldigt betungande för W. och P.H.. W. bekräftade att han hade brukat narkotika. T.H. uppmanade W. att säga upp sig. W. gjorde så och lämnade över nycklarna och därmed var diskussionen i princip slut. Mötena med W. under tisdagen och onsdagen var motiverade av medmänsklighet. Det skriftliga avskedet var en lapsus från bolagets sida. W. hade redan sagt upp sig.

P.H. har uppgivit bl.a. följande. Han har väldigt vaga minnen av mötet den 12 juni 1995 eftersom det var ett väldigt känsloladdat möte för honom. Han, Thomas H. och P. berättade för W. vad de kände till och att de ansåg att det var bäst att W. sade upp sig. Nästa minne han har är att W. har gått till butiken och hämtat nycklarna. P.H. minns inte om det var exakt så.

Tingsrättens bedömning.

Vad gäller frågan om W. sagt upp sig själv står uppgift mot uppgift. W:s uppgift att formen för anställningens upphörande vid onsdagens möte fortfarande inte var klarlagd tyder närmast på att varken arbetstagare eller arbetsgivare gjort klart för sig vilken arbetsrättslig situation som då förelåg. Bolaget har därefter - efter kontakt med advokat - skickat ett skriftligt besked om avsked. Tingsrätten finner mot bakgrund härav att bolaget ej har förmått visa att W. den 12 juni 1995 sagt upp sig själv. W. skall vid sådant förhållande anses ha avskedats av bolaget.

Saklig grund?

W. har i denna del uppgivit bl.a. följande. Han har inte rökt hasch på arbetstid utan endast efter arbetstid vid enstaka tillfällen. Det finns mycket drogromantik i branschen och P.H. har känt till att W. ibland rökte hasch på fritiden. P.H. har själv rökt hasch när de båda var på inköpsresa i USA. W. har aldrig sålt narkotika och har inte heller misshandlat någon.

P.H. har uppgivit följande. Han har haft viss vetskap om att W. rökt marijuana och hasch på sin fritid. Å andra sidan har W. skött sitt arbete och då har H. inte ansett att det var något problem att W. brukade narkotika på sin fritid. Det sista halvåret fick dock W. större och större problem att skilja mellan privatliv och yrkesroll. T.e.x. under inköpsresorna till USA drogs W. allt oftare till sådana ställen där det fanns textilier med drogromantiserande motiv och köpte också in sådana varor. W. tapetserade kontoret och den toalett som är avsedd för allmänheten med tidningsurklipp med förskönande texter om narkotika och dess stimulans på hjärnan samt antog ett graffitinamn, "Stoned", som betyder kraftigt "pårökt". W. och H. hade heta diskussioner där H. tog ställning mot narkotika och W. tog ställning för narkotika. Exakt vad som sades minns H. emellertid inte. Det är felaktigt att han själv skulle ha rökt hasch under en inköpsresa i USA. Han röker inte hasch. Han har vid något enstaka tillfälle provat marijuana, men det var för 14 år sedan. Han har sett W. röka hasch på fritiden under en inköpsresa i mars 1995. Ett par tre månader innan H., hans bror och P. bad W. att säga upp sig fick H. kontinuerliga rapporter från de anställda om att W. brukade narkotika på arbetet. H. pratade emellertid inte med W. om detta. H. hade en så nära relation till W. att han inte vågade se sanningen som den var. Till slut fick de anställda nog och ringde och sade att de ville visa W:s knarkgömma. P. och T.H. åkte till butiken och hittade en plåtask med stark doft av hasch, en porslincigarett och en metallpinne som används till att rensa ur cigaretten. Det var först dagen efter, måndagen den 12 juni 1995, som H. fick säker vetskap om att W. rökt på arbetsplatsen i och med att denne då erkände att han hade rökt där, dock inte på arbetstid. Tisdagen den 13 juni 1995 sade W. att han var beredd att bättra sig och att han i framtiden t.o.m. var beredd att lämna urinprov. Vad gäller arbetstidsbegreppet anser H. att all tid på arbetet är arbetstid för en chef. När det gäller påståendet att W. sålt narkotika på arbetsplatsen grundar sig det på en händelse - en till två veckor innan H., hans bror och P. fattade beslutet att be W. säga upp sig - då en "liten ung herre" kom in i butiken och frågade efter chefen. Killen frågade om H. hade röka. H. uppfattade detta som att killen avsåg narkotika.

T.H. har uppgivit att det inte fanns fastställda arbetstider för W.. Arbetet var av betingskaraktär och arbetstiden omfattade även arbete före och efter öppettiderna.

P.M. har uppgivit följande. Han var anställd hos bolaget 1993 - december 1995. Ett och ett halvt år av denna tid arbetade han med W. Under perioden februari - mars/april 1995 arbetade han som utesäljare och reste mycket. I övrigt arbetade han som butiksförsäljare i den butik där W. var butikschef. De arbetade tillsammans 5-6 dagar per vecka. W. har honom veterligt inte sålt narkotika i butiken. Om W. hade gjort detta borde M ha märkt det. W. har honom veterligt inte sålt narkotika överhuvudtaget, brukat narkotika i butiken eller misshandlat någon utanför affären.

K.J.L har uppgivit följande. Han var anställd som butiksassistent i den butik där W. var chef. Vid två tillfällen runt kl. nio på kvällen i samband med ombyggnadsarbeten i butiken sista veckan innan W. slutade som butikschef, betedde sig W. underligt. Han hade skiftande humör, betedde sig allmänt illa mot alla och hade röda ögon. K.J.L anser att W. uppträdde som om han hade brukat narkotika, men han kan inte säkert säga att det förhöll sig på det viset.

L.H. har uppgivit följande. Hon arbetade som försäljare i ca ett år i den butik där W. var chef. K.J.L kom till henne i juni 1995 och ville visa henne någonting. I en låda på kontoret låg det en ask med en pipa och en liten bit cannabis.

P.S. har uppgivit bl.a. följande. Någon gång under våren, hon tror att det var år 1994, kom hon gående en förmiddag utanför butiken när hon mötte W. som kom i motsatt riktning balanserande med två glas med kaffe i på en "bricka". Hon halkade på en "isbulle" och råkade komma åt W. Han skrek könsord åt henne. Hon blev chockad och vände sig om och tittade honom i ögonen och frågade om han hade problem. Ögonen stod rakt ut ur huvudet på honom. Han sparkade henne två eller tre gånger på övre delen av låret samtidigt som han skrek könsord. Det fanns ingen i närheten som såg händelsen och hon fann det därför bäst att vända sig om och gå därifrån. Hon fick inga fysiska skador av händelsen. Hon arbetade 1969-1973 med ungdomar på ungdomsgårdar och i parkleken och har god kunskap om droger. Hon anser att W. var påtänd vid händelsen. Hon berättade för P.H. vad som hade hänt nästa gång hon träffade honom. Hon har inte polisanmält händelsen eftersom att hon har tidigare erfarenhet av att polisutredningar läggs ned när ord står mot ord.

Tingsrättens bedömning i denna del.

W. har gjort gällande att bolaget endast får åberopa sådana omständigheter som bolaget känt till två månader före avskedandet. Enligt 7 § LAS får en uppsägning som beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen inte grunda sig enbart på omständigheter som arbetsgivaren känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § LAS eller, om sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten före uppsägningen. Enligt 18 § LAS gäller motsvarande regel för sådana omständigheter som åberopas till grund för ett avskedande. Tvåmånadersregeln innebär att en arbetsgivare som grundar en uppsägning eller ett avskedande på en omständighet som arbetsgivaren fått kännedom om inom tvåmånadersfristen, är oförhindrad att därutöver åberopa även omständigheter som inträffat tidigare. Vidare är tvåmånadersregeln inte tillämplig vad gäller misskötsamhet av fortlöpande karaktär. Beträffande de av bolaget åberopade omständigheterna finner tingsrätten att redan det faktum att W. förvarat narkotika på arbetsplatsen den 11 juni 1995 medför att bolaget är oförhindrat att åberopa samtliga av bolaget anförda omständigheter.

När det gäller de åberopade omständigheterna finner tingsrätten följande vara utrett. W. har medgivit att han har förvarat marijuana på arbetsplatsen och att han vid enstaka tillfällen brukat marijuana på arbetsplatsen efter arbetstid. När det gäller begreppet arbetstid finner tingsrätten att även en chef som har avslutat sina arbetsuppgifter för dagen kan befinna sig på arbetet efter arbetstid. Mot bakgrund av W:s medgivande att han brukat marijuana på sin arbetsplats vid enstaka tillfällen finner tingsrätten vidare att det genom K.J.L:s vittnesmål är styrkt att W. vid två tillfällen vid ombyggnad av arbetsplatsen på kvällstid varit påverkad av narkotika. Dessa händelser får anses ha inträffat på arbetstid, låt vara sent på kvällen och efter det att butiken stängt. Tingsrätten finner däremot det inte vara visat att W. förmedlat eller sålt narkotika på arbetsplatsen. När det gäller misshandeln av P.S. framgår av hennes uppgifter inte annat än att händelsen ägt rum våren 1994. Vid sådant förhållande finner tingsrätten att händelsen saknar betydelse för bedömning om saklig grund förelegat.

Vad gäller bedömningen av avskedande- eller uppsägningsfall, vilka har arbetstagarens befattning med narkotika som bakgrund, har arbetsdomstolen uttalat att bedömningen i hög grad torde påverkas av arbetsplatsens och arbetsmiljöns beskaffenhet. Av särskild betydelse blir därvid hur narkotikahanteringen närmare har yttrat sig och företagets attityd till drogmissbruk (AD 1984:9).

Av utredningen i målet har det framkommit att W. innehaft en tjänst som butikschef, att bolagets försäljning riktar sig till ungdomar, att det finns en tendens till drogromantik i branschen samt att W. vid enstaka tillfällen använt narkotika på sin arbetsplats efter arbetstid och vid två tillfällen på kvällstid under arbetstid. Av förhöret med P.H. framgår att han har känt till att W. rökt hasch på fritiden, men att H. inte ansett det vara något problem så länge W. skötte sitt arbete. H. har även uppgivit att han sett W. röka hasch på sin fritid under en inköpsresa i mars 1995 samt att han under tre månaders tid fått rapporter om att W. brukat narkotika på arbetsplatsen utan att han talat med W. om saken. Vid sådana förhållanden finner tingsrätten att W. haft visst fog för sin uppfattning att arbetsgivaren accepterat att han rökt hasch på arbetsplatsen efter arbetstid. Incidenterna vid ombyggnaden av arbetsplatsen måste emellertid anses ha inträffat under arbetstid. I den mån en anställd tror sig ha rätt att röka hasch efter avslutad arbetstid måste det emellertid ha framstått som ett gränsfall att röka på kvällstid under ett ombyggnadsarbete.

Enligt vad som framkommit har emellertid bolaget under en längre tid accepterat W:s bruk av narkotika. Vid sådant förhållande hade det ålegat bolaget att tala om för W. att han, om han ville behålla anställningen, inte fick inneha och bruka narkotika på arbetsplatsen. Det av bolaget - efter lämnad uppmaning till W. att säga upp sig själv - lämnade erbjudandet om eventuellt framtida arbete på konsultbasis utgör inte en godtagbar uppmaning till rättelse i detta hänseende. Eftersom W. således inte givits tillfälle till rättelse finner tingsrätten att bolaget inte haft saklig grund vare sig för avsked eller för uppsägning.

Har bolaget varslat?

Tingsrätten finner av utredningen inte styrkt att bolaget har fullgjort sin varselskyldighet enligt 30 § LAS.

Bolagets skadeståndsskyldighet

Med hänsyn till att W. har avskedats utan att saklig grund för avskedande förelegat är W. berättigad till ekonomiskt skadestånd för förlorad lön och semesterersättning under perioden 21 juni 1995 - 14 augusti 1995 jämte ränta. Såväl beloppen som ränteyrkandena är vitsordade. När det gäller frågan om det allmänna skadeståndets storlek beaktar tingsrätten att W. trots allt brukat narkotika i ett arbete med inriktning mot ungdomar, anställningens längd samt det förhållandet att han i nära anslutning till anställningens upphörande fått nytt arbete och att det med hänsyn härtill får anses tillräckligt med ett allmänt skadestånd, avseende såväl avskedandet som avsaknad av varsel, om 30 000 kr.

Semesterersättning?

Tingsrätten prövar slutligen frågan om bolaget har utbetalat full semesterersättning under perioden 1 augusti 1993 - 20 juni 1995. Det är i denna del ostridigt mellan parterna att det finns en avi från Handelsbanken vilken utvisar att bolaget på W:s konto den 26 augusti 1994 har bokfört resecheckar uppgående till 14 947 kr och 75 öre. W. har i denna del uppgivit att resecheckarna avsåg inarbetad lön och traktamente för en inköpsresa till USA. T.H. , som har skött bolagets bokföring, har uppgivit att W. skulle åka på en inköpsresa till USA samt därefter resa vidare i USA på egen hand samt att W. begärde och fick semesterersättningen i form av resecheckar. Tingsrätten finner att bevisbördan för att full semesterersättning för perioden 1 augusti 1993 - 20 juni 1995 betalats åvilar arbetsgivaren. Det framgår inte av avin att denna avser semesterersättning för den aktuella perioden. Vad gäller den muntliga bevisningen står uppgift mot uppgift. Vid sådana förhållanden finner tingsrätten att bolaget inte förmått styrka att den aktuella semesterersättningen redan har betalats, varför bolaget har att utge den ersättningen. - Såväl det yrkade beloppet som ränteyrkandet är vitsordat som skäligt i och för sig.

Vid denna utgång i målet skall bolaget ersätta de kostnader som uppkommit i anledning av W:s rättshjälp i målet; utöver ersättningen till biträdet har kostnader uppkommit avseende ansökningsavgift och vittnesersättning.

Övrigt

T.W. har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen för bl.a. 49,5 timmars arbete med 49 698 kr för. Tingsrätten finner att W. på grund av bristande skicklighet i arbetsrätt inte kan anses berättigad till högre ersättning än 30 000 kr för arbete. Så har t.e.x. W. först vid pläderingen som ny grund åberopat, för det fall tingsrätten skulle finna att W. sagt upp sig själv, att uppsägningen måste anses vara framprovocerad av arbetsgivaren; självfallet borde denna grund ha åberopats tidigare så att den kunnat beaktas.

Domslut

1. Adolescent S.R. Aktiebolag skall till J.H. betala sjuttiofemtusentvåhundratrettioåtta (75 238) kr 75 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 947 kr 75 öre från den 20 juli 1995, på 30 291 kr från den 14 augusti 1995 samt på 30 000 kr från den 25 september 1995, allt till dess betalning sker.

2. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till T.W. med trettioettusenåttahundratjugo (31 820) kr, varav 30 000 kr för arbete och 1 820 kr för tidsspillan. Av beloppet utgör 6 364 kr mervärdesskatt.

3. Adolescent S.R. Aktiebolag skall utge ersättning för J.H:s rättshjälpskostnader med trettiotvåtusenfyrahundrasjuttio (32 470) kr, att betalas till W. och staten enligt den fördelning som rättshjälpsmyndigheten bestämmer.