AD 1998 nr 6

Parter:

Norske SAS-Flygeres Forening (NSF); Scandinavian Airlines System (SAS)

Nr 6

Norske SAS-Flygeres Forening (NSF)

mot

Scandinavian Airlines System (SAS) i Stockholm.

Mellan Scandinavian Airlines System (SAS) å ena sidan och Norske SAS- Flygeres Forening (NSF), Dansk Pilotforening och Svensk Pilotförening har sedan länge träffats varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor. I bilagor till kollektivavtalet finns bl.a. nationella bestämmelser om pensionsförmåner. Den 29 juni 1993 träffades nytt avtal om pensjonsytelser for norske flygere i enlighet med bilaga I del 1 till kollektivavtalet, (1993 års pensionsbilaga). Pensionsbilagan gavs retroaktiv giltighet fr.o.m. den 1 januari 1992.

Enligt 1993 års pensionsbilaga under rubriken OMFANG skall "Flykapteiner/flystyrmenn/flystyrmannskandidater med tjenestegjøringsplassering i Norge forsikres av SAS i Vital Forsikring AS i en kollektiv tjenestepensjonsforsikring". Pensionsåldern räknas från den dag arbetstagaren fyller 60 år. Den norska motsvarigheten till de pensionsförmåner som i Sverige utgår enligt lagen om allmän försäkring benämns folketrygden. Ordinarie pensionsålder för folketrygden är 67 år. På grund av att den ordinarie pensionsåldern för piloter i Norge enligt 1993 års pensionsbilaga är 60 år medan pensionsåldern enligt folketrygden är 67 år anger pensionsbilagan skilda sätt för beräkning av ålderspensionen från 60 till 67 år och efter 67 år. Ålderspensionen är under perioden 60 till 67 år 75 % av pensionsunderlaget och från fyllda 67 år 70 % av pensionsunderlaget, minskat med den beräknade ålderspensionen från folketrygden. Utöver den tryggade ålderspensionen utgår enligt bestämmelserna i 1993 års pensionsbilaga om pensjonstillegg en direkt pension från SAS med olika procent av den tryggade ålderspensionen beroende på bl.a. när piloten är född och vilken åldersgrupp denne tillhör, dvs. 60 till 67 år eller efter 67 år. Genom reglerna om pensjonstillegg utjämnas skillnaden mellan de två perioderna 60 till 67 år och efter 67 år vilket medför att piloterna får en enhetlig pensionsnivå från avtalets pensionsålder 60 år.

I 1993 års pensionsbilaga anges under rubriken TILLEGGSBESTEMMELSER punkt B och C följande.

B Flykaptein/flystyrmann, som etter gjeldende regler om oppsigelsetid slutter i SAS etter fylte 50 år fordi vedkommende ikke oppfyller SAS' kvalifikasjonskrav eller av medisinske årsaker mister sitt flysertifikat, har rett til en kompensasjon fra SAS fra det tidspunkt vedkommende slutter og frem till 60 år. Kompensasjon gis i form av en alderspensjon og ytelser forøvrig som vedkommende ville ha hatt rett til ved fylte 60 år, men basert på gjeldende lønnstrinn pr. den 1. i vedkommendes reelle avgangsmåned. Kompensasjonen reguleres pr. hovedreguleringstidspunktet for folketrygdens grunnbeløp, "G" det enkelte år, justert for avkortning/lönnstrinn til nivået for alderspensjon ved 60 år. Ytelser omtalt under PENSJONSTILLEGG utbetales først ved fylte 60 år til flygere som slutter etter reglene i dette punkt B.

C Kompensasjonen fra SAS, som angitt under punktene A og B foran, faller bort fra det tidspunkt vedkommende får uførepensjon, dør eller driver ervervsmessig flygning. Så lenge kompensasjonen utbetales fra SAS, er den forsikrede pliktig til årlig, samt forøvrig når SAS krever det, å gjennomgå en legeundersøkelse for å kontrollere om det foreligger medisinske årsaker til sykepenger eller uførepensjon. SAS refunderer legehonoraret ved ovennevnte legeundersøkelse.

1993 års pensionsbilaga innehåller bl.a. följande.

PENSJONSTILLEGG

1 A Fra ordinär alderspensjon 60 år t.o.m. den måned vedkommende fyller 67 år ytes et tillegg til sikret alderspensjon tilsvarende:

For personer födt:

1932: 24,0 % av sikret alderspensjon för trygdealder 1933: 27,0 % av sikret alderspensjon för trygdealder

1934 og senere: 31,9 % av sikret alderspensjon för trygdealder

1. B F.o.m. måneden etter fylte 67 år og livsvarig ytes et tillegg til sikret alderspensjon tilsvarende:

For personer födt:

1932: 30,67 % av sikret alderspensjon för trygdealder 1933: 33,67 % av sikret alderspensjon för trygdealder

1934 og senere: 38,57 % av sikret alderspensjon för trygdealder

Pensjonstilleggene i henhold til 1A og 1B oven for kan tidligst oppnås i respektive 1992, 1993 og 1994.

Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt A vil få utbetalt dette tillegget i henhold til pkt 1A og 1B tidligst fra 55 års alder. Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt B. vil få utbetalt dette tillegget f.o.m. 60 års alder.

Til flyger som slutter p.g.a. uförhet etter fylte 55 år ytes et tillegg etter punkt 1B.

Under rubriken VARIGHET OG JURISDIKSJON i 1993 års pensionsbilaga stadgas bl.a. följande.

Avtalen gäller f.o.m. 1. januari 1992 og med samme varighet og oppsigelsestid som den til enhver tid gjeldende kollektivavtale angående lønns- og ansettelsesbetingelser.

For pensjonsbestemmelser i denne avtale gjelder norsk lov om forsikringsavtaler, samt Vital Forsikring AS´ forsikringsvilkår for kollektiv tjenestepensjonsforsikring.

Flygkaptenen T P, som är född 1935, blev skadad vid en nödlandning den 23 juni 1988 och blev med anledning härav inlagd på sjukhus. Han blev utskriven från sjukhuset vid julen 1988. Han var sjukfrånvarande från arbetet fram till hösten 1989. Under tiden från och med dagen för olyckan den 23 juni 1988 till den 22 juni 1989 uppbar han full lön från SAS. Under hösten 1989 återgick han i viss tjänst hos SAS. I maj 1991 genomgick han en operation. På grund av en infektion blev han tvungen att genomgå ytterligare en operation. Det norska luftfartsverket beslutade den 11 oktober 1991 att återkalla T.P:s trafikflygarcertifikat med hänsyn till hans hälsotillstånd. SAS sade genom ett brev den 7 november 1991 upp T.P. från hans anställning. Anställningen upphörde den 30 april 1992.

Mellan parterna har uppkommit tvist om SAS till T.P. från och med den 23 januari 1995, då denne fyllde 60 år, har att utge pensjonstillegg enligt 1993 års pensionsbilaga.

NSF har yrkat att arbetsdomstolen förpliktar SAS att utge

1. till T.P. pensionstillägg med sammanlagt 326 736 NOK jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 i varje kalendermånad på ett månadsbelopp om 2 126 NOK för januari 1995, om 9 111 NOK under perioden februari till och med april 1995, om 9 384 NOK under perioden maj 1995 till och med april 1996, om 9 610 NOK under perioden maj 1996 till och med april 1997 och om 9 907 NOK under perioden maj 1997 till och med november 1997, allt till dess betalning sker,

2. till NSF allmänt skadestånd med 50 000 SEK jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker och

3. till T.P. allmänt skadestånd med 50 000 SEK jämte ränta från den 4 juni 1997 till dess betalning sker.

NSF har vidare yrkat förbehåll för rätt att senare föra talan om ersättning för pensionstillägg avseende annan period än den som ersättning yrkats för i denna rättegång.

SAS har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat som i och för sig skäligt det yrkade kapitalbeloppet under punkten 1 och de under punkterna 1-3 framställda ränteyrkandena. SAS har vidare hemställt att arbetsdomstolen avvisar de av NSF framställda yrkandena avseende dels kapitalbelopp jämte ränta för perioden januari 1997 och framåt dels allmänt skadestånd till T.P.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

NSF

Den avtalade pensionsåldern för piloter i SAS är 60 år. I bilagor till kollektivavtalet finns bl.a. nationella bestämmelser om pensionsförmåner för norska, danska och svenska piloter. Enligt 1993 års pensionsbilaga, som gäller för flygkaptener, flygstyrmän och flygstyrmanskandidater med tjänstgöringsplacering i Norge, skall piloter av SAS tjänstepensionsförsäkras i försäkringsbolaget Vital Forsikring A.S. Den norska motsvarigheten till de pensionsförmåner som i Sverige utgår enligt lagen om allmän försäkring (folkpension och ATP) benämns folketrygden. Ordinarie pensionsålder för folketrygden är 67 år. På grund av att den ordinarie pensionsåldern för piloter är 60 år medan pensionsåldern enligt folketrygden är 67 år anger 1993 års pensionsbilaga skilda sätt för beräkning av ålderspensionen för perioden 60 till 67 år och för perioden efter 67 år. Ålderspensionen för 60 till 67 år är 75 procent av pensionsunderlaget och för perioden efter 67 år 70 procent av pensionsunderlaget, varvid avräkning dock skall ske för folketrygdspensionen. Anledningen till de skilda procentsatserna är att den för annan SAS-personal i Norge än piloter gällande pensionsnivån från 67 år är 70 procent av pensionsunderlaget och att SAS därför enligt norska skatteregler inte med avdragsgill verkan kan trygga en högre pensionsnivå från 67 år för piloter.

Utöver den försäkrade ålderspensionen utgår emellertid, enligt 1993 års pensionsbilaga, till piloter pensjonstillegg som är en direktpension. Pensjonstillegget utgår med olika procent beroende på när den berättigade är född och om denne är 60 till 67 år eller över 67 år. För en pilot född 1934 eller senare utgår ett pensjonstillegg med 31,9 procent av den tryggade ålderspensionen under perioden 60 till 67 år och med 38,57 procent av den tryggade ålderspensionen under perioden efter 67 år. Pensionstillägget ökar således med åldern. På så sätt utjämnas nivåskillnaden för perioderna 60 till 67 år respektive efter 67 år, vilket medför att piloterna får en enhetlig pensionsnivå livsvarigt från avtalets pensionsålder 60 år.

Enligt reglerna om tilleggsbestemmelser punkt B i 1993 års pensionsbilaga har en pilot som slutar sin anställning i SAS efter fyllda 50 år på grund av att trafikflygarcertifikatet blivit återkallat av medicinska orsaker (loss of licence) rätt till kompensation motsvarande ålderspensionen från SAS fram till den ordinarie avtalade pensionsåldern 60 år. Piloten har vidare rätt till pensjonstillegg, men först från 60 års ålder, vilket även det framgår av tilleggsbestemmelserna punkt B och under rubriken pensjonstillegg. Enligt pensionsbilagan I del 3 har SAS att för norska piloter teckna och vidmakthålla en "loss of licence"-försäkring. För danska och svenska piloter gäller motsvarande regler. Av pensionsbilagan I del 3 mom. 4 följer att, om en pilot förlorar certifikatet, har SAS rätt att - efter uppsägning - bringa anställningen att upphöra, varvid sex månaders uppsägningstid skall räknas från den första i månaden efter det vederbörande myndighet sänt skriftligt meddelande om beslut enligt mom. 3 b. I mom. 3 b stadgas att som villkor för utbetalning av försäkringens kapitalbelopp skall vederbörande luftfartsmyndighet - på grund av en pilots sjukdomstillstånd eller kroppsskada - ha beslutat att återkalla, begränsa, vägra utfärda eller vägra förnyelse av trafikflygarcertifikat.

T.P. var en välrenommerad flygkapten när han den 23 juni 1988 på grund av motorfel var tvungen att nödlanda med ett litet flygplan. Vid olyckan ådrog han sig livshotande skador. Han överlevde dock och hälsotillståndet förbättrades. Vid julen 1988 skrevs han ut från sjukhuset. Från olyckstillfället fram till den 23 juni 1989 var T.P. sjukskriven och uppbar enligt kollektivavtalet full lön från SAS. Under samma tid utgick även sjukpenning enligt folketrygden från Asker trygdekontor. Denna sjukpenning utbetalades till SAS. Under hösten 1989 återgick T.P. i tjänst, dock inte som aktiv flygare utan i stället med administrativa uppgifter vid chefspilotkontoret i Oslo. T.P:s hälsa blev bättre och under våren 1990 kunde han träda i tjänst vid SAS Flight Academy i Stockholm, en normal pilottjänst. Redan före olyckan hade T.P. innehaft en tjänst som instruktör vid SAS Flight Academy kombinerad med aktiv flygtjänst. Under våren 1991 påbörjades träning för att T.P. även skulle kunna återgå i tjänst som kapten på flygplanstypen DC 9 då en psykologisk undersökning visade att så skulle vara möjligt och hans hälsa förbättrats. Enligt planerna skulle han kunna återgå i flygtjänst i augusti 1991. Han hade dock alltjämt magsmärtor och för att slippa medicinering valde han att genomgå en operation. Denna operation genomfördes i maj 1991 med lyckat resultat. Under sommaren 1991 fick han dock en infektion i operationssåret vilket medförde att han var tvungen att genomgå en ny operation. På grund av infektionen och operationerna kom T.P:s fysiska och psykiska hälsa att nedsättas så kraftigt att det norska luftfartsverket den 11 oktober 1991 beslutade att återkalla hans trafikflygarcertifikat. Med hänvisning till pensionsbilagans regler om LOSS OF LICENCE FORSIKRING, del 3.1 mom. 4, sade SAS genom brev den 7 november 1991 upp T.P. från hans anställning. Anställningen upphörde den 30 april 1992. Sedan T.P. hade fått besked om att hans trafikflygarcertifikat var återkallat förhörde han sig om möjligheten att få førtidspensjon. Då något besked inte lämnades skrev han den 26 februari 1992 till SAS Norge. I ett brevsvar den 3 mars 1992 hänvisade SAS till bestämmelserna om förtida avgång enligt TILLEGGBESTEMMELSERNA punkt B samt erinrade om punkten C som innebär att ersättning från SAS bortfaller vid uførepensjon från folketrygden varför SAS har rätt att begära medicinsk kontroll av om sådan förtidspension kan erhållas. Någon sådan begäran framställde inte SAS. När T.P:s anställning upphörde med utgången av den 30 april 1992 hade 1993 års pensionsbilaga om bl.a. TILLEGGSBESTEMMELSER och PENSJONSTILLEGG trätt i kraft, vilket skedde den 1 januari 1992. Från och med maj månad 1992, då T.P:s anställning hade upphört, utgick ersättning till honom enligt TILLEGGSBESTEMMELSERNA punkt B i 1993 års pensionsbilaga.

Från olyckstillfället den 23 juni 1988 t.o.m. den 22 juni 1989 hade T.P. erhållit full lön från SAS. Under denna tid hade även sjukpenning (sykepenger) enligt folketrygdeloven utgått, vilken utbetalades till SAS. Från och med den 7 juli 1989 utbetalades i stället från folketrygden rehabiliteringsersättning (attføringspenger). I ett brev från den 22 oktober 1990 ifrågasatte Asker trygdekontor T.P.s rätt till rehabiliteringsersättning på grund av att man ansåg honom kunna arbeta som frisk i ett annat yrke. Trygdekontoret tillerkände dock T.P. viss rehabiliteringsersättning - med anledning av den inkomst han hade från deltidsarbete hos SAS - t.o.m. den 30 april 1992 då han enligt prognos skulle vara färdigrehabiliterad. Fram t.o.m. den 30 april 1992 då rehabiliteringsersättningen upphörde hade han erhållit full lön från SAS. Rehabiliteringsersättning från folketrygden hade därför utbetalats till SAS.

Under sjukskrivningen efter olyckan utgick från Vital Forsikring A.S uførepensjon. Detta är något annat än förtidspension eller uførepensjon enligt folketrygdloven. Denna uførepensjon från VITAL, som närmast motsvarar T.P:s sjukpension, utgår redan efter tre månaders sjukskrivning oavsett om den anställde kan betraktas som permanent eller endast tillfälligt arbetsoförmögen. På grund härav utgick från Vital Forsikring från den 23 september 1988 100 procent uførepensjon, från den 5 december 1990 fram till den 31 oktober 1991 90 procent uførepensjon och från och med den 1 november 1991, då T.P. blev uppsagd, åter 100 procent uførepensjon. Eftersom T.P. erhöll full lön från SAS meddelades att hans uførepensjon inte skulle utbetalas till honom. I stället utbetalades ersättningen till SAS.

T.P. har inte friskanmält sig efter förlusten av sitt trafikflygarcertifikat. Han har heller aldrig erhållit någon uførepensjon enligt folketrygdloven utan i stället erhållit sjukpenning (sykepenger) och rehabiliteringsersättning (attføringspenger) från trygdekontoret. I syfte att T.P. skulle utfå försäkringsersättning enligt en grupplivs- och olycksfallsförsäkring som NSF tecknat upprättades av luftfartsverket ett läkarintyg daterat den 15 oktober 1991 ställt till Skandia angående T.P:s status. Läkarintyget har inget med uførepensjon att göra.

Från och med den 1 maj 1992 betalades ersättning enligt 1993 års pensionsbilaga om TILLEGGSBESTÄMMELSER ut till T.P.. Den 23 januari 1995 fyllde T.P. 60 år och uppnådde därigenom ordinär alderspensjon och han skulle därmed ha erhållit pensjonstillegg enligt 1993 års pensionsbilaga. Någon sådan direktpension har SAS dock inte betalat ut, trots att SAS tidigare utgivit ersättning till T.P. enligt 1993 års pensionsbilaga och fortsatt att betala pensionspremierna.

SAS underlåtenhet att följa kollektivavtalets regler om pensjonstillegg utgör ett brott mot kollektivavtalet och medför skyldighet för SAS att utge allmänt skadestånd enligt reglerna i 54 och 55 §§medbestämmandelagen såväl till NSF som till T.P..

I stämningsansökan till arbetsdomstolen yrkades förpliktande för SAS att utge pensjonstillegg som förfallit till betalning fram till år 1997 och allmänt skadestånd till NSF. Grunden för NSF:s senare framställda yrkanden om förpliktande för SAS att utge pensjonstillegg som förfallit till betalning under år 1997 och allmänt skadestånd till T.P., är densamma som för de yrkanden som upptogs i stämningsansökan. Det är därför inte fråga om någon enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken otillåten taleändring.

SAS

Mellan parterna har för tid efter annan träffats avtal om pensioner. Den 29 juni 1993 träffades det avtal vilket nu är föremål för tvist mellan parterna. 1993 års pensionsbilaga om pensioner trädde i kraft den 1 januari 1992. Under rubriken OMFANG framgår att pensionsbilagan gäller för piloter som har en tjänstgöringsplacering. De piloter som pensioneras enligt 1993 års pensionsbilaga kan få pension i form av pensjonstillegg, vilket motsvarar engangsbonus i 1986 års avtal mellan parterna. Under rubriken VARIGHET OG JURISDIKSJON i 1993 års pensionsbilaga föreskrivs att för bestämmelserna i avtalet rörande pensioner gäller norsk lov om forsikringsavtaler samt Vital Forsikring AS´ forsikringsvilkår for kollektiv tjenestepensjonsforsikring. Bestämmelserna i 1993 års pensionsbilaga vilar således på norsk försäkringsgrund och försäkringsmässiga principer fyller ut avtalet.

För norska piloter gäller dessutom en kollektiv tjänstepension enligt ett försäkringsavtal som SAS har med Vital Forsikring A.S. Av Vital Forsikrings forsikringsvilkår av 1990 § 2 punkt 4 framgår att "For arbeidstakere som er helt arbeidsdyktige, trer utvidelsen i kraft den dag meldinge er sendt Vital hvis det ikke er gjort annen avtale". Dessa villkor gäller inte enbart SAS-anställda utan också på andra områden. Regeln, som har tillämpats under lång tid, innebär att den som inte blir fullt arbetsför efter en olycka eller sjukdom inte kan åberopa sig på eller kräva ersättning enligt bestämmelser som därefter tillförts. I Norsk Kollektiv Pensjonskasse A.S, forsikringsvilkår av 1969 § 2 stadgas att "Kollektivforsikringen gjelder fra den dag NKP får skriftlig melding om at tilbudet om kollektivforsikring er godtatt av forsikringstakeren, hvis det ikke er gjort annen avtale ¼Den trer i kraft for alle arbeidstakere i de grupper som kollektivforsikringen nevnte dag skal omfatte, og som da er helt arbeidsdykge¼Forsikringstakeren skal gi skriftlig erklæring om arbeidsdyktigheten". Dessa villkor visar att den försäkrade endast kan åberopa sig på eller kräva ersättning enligt bestämmelser som tillförs ett avtal om denne är fullt arbetsför.

SAS inställning är att det av bestämmelserna i 1993 års pensionsbilaga om varighet og jurisdiksjon framgår att avtalet vilar på Vital Forsikring A.S försäkringsvillkor och norsk försäkringsgrund. Enligt norska regler - vilka framgår av Vital Forsikring och Norsk Kollektiv Pensjonskasse A.S försäkringsvillkor - gäller att det är den tidpunkt då skadan inträffade som är avgörande för vilka pensionsvillkor som skall tillämpas. T.P. råkade ut för en olycka innan han hade fyllt 55 år. Skadan inträffade före den 1 januari 1992 då 1993 års pensionsavtal trädde i kraft. Från det att T.P. råkade ut för olyckan i juni 1988 fram till dess att anställningen upphörde uppbar han inkomst dels i form av sykeløn och därefter uppsägningslön från SAS, dels uførepensjon från Vital Forsikring, dels sykepenger och attføringspenger (rehabiliteringsersättning) från trygdekontoret. Askers trygdekontor ansåg enligt brev den 17 augusti 1989 att T.P. inte var arbeidsdyktig och han erhöll attføringspenger efter en uføregrad på 100 procent. Attføringspengerne reducerades dock till 90 procent på grund av att T.P. hade inkomst från annat håll. Även Vital Forsikring betraktade T.P. som inte arbeidsdyktig. Från tiden för olyckan hade T.P:s trafikflygarcertifikat inte varit i kraft och han kunde därmed inte arbeta som pilot, vilket han var anställd för att göra. När det norska luftfartsverket den 11 oktober 1991 beslutade att återkalla T.P:s certifikat var detta ett slutligt ställningstagande. I ett läkarintyg daterad den 15 oktober 1991 redogjorde luftfartsverket för orsaken till detta. Av skrivelsen framgår att T.P:s smärtor var kroniska, att hans fysiska kapacitet var reducerad, att någon förbättring inte var att påräkna och att invaliditetsgraden fastställdes till förslagsvis 40 %. T.P. blev uppsagd den 7 november 1991, dvs. före pensionsbilagans ikraftträdande. Trygdekontoret ansåg dock att T.P. från den 30 april 1992 inte längre vara uføre varför attføringspenger inte längre utbetalades. Kort före anställningens upphörande ansökte T.P. om førtidspensjon. T.P. hade dock rätt till uførepensjon och sådan hade utbetalats till honom om han inte hade bytt till førtidspensjon. T.P. hade av Marit Bach blivit underrättad om att 1986 års avtal skulle tillämpas beträffande hans pension.

Yrkandena om allmänt skadestånd bestrids även på den grunden att rätt till sådant skadestånd inte föreligger eftersom bestämmelserna i 1993 års pensionsbilaga om pensionstillägg inte är ett kollektivavtal utan ett enskilt avtal.

Yrkandet om allmänt skadestånd till T.P. och utvidgningen av yrkandet om pensionstillägg avseende år 1997 utgör en otillåten taleändring.

DOMSKÄL

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om NSF:s medlem T.P. är berättigad att av SAS utfå s.k. pensjonstillegg. Denna pensionsförmån infördes genom ett kollektivavtal om pensionsförmåner för hos SAS anställda piloter med tjänstgöringsplacering i Norge som ingicks den 29 juni 1993 men som gavs retroaktiv giltighet fr.o.m. den 1 januari 1992 (1993 års pensionsbilaga). T.P. som är född den 23 januari 1935 var anställd som flygkapten hos SAS när han skadades svårt vid en olycka i juni 1988. Han kom inte att återgå i trafikflygartjänst, även om han utförde vissa andra arbetsuppgifter åt SAS, innan det norska luftfartsverket den 11 oktober 1991 beslutade att av medicinska skäl definitivt återkalla hans trafikflygarcertifikat. Med anledning därav sade SAS genom ett brev den 7 november 1991 upp T.P. från hans anställning. Anställningen upphörde den 30 april 1992, dvs. efter det att 1993 års pensionsbilaga blivit gällande.

Enligt NSF:s uppfattning är T.P. från den tidpunkt då han fyllde 60 år, den 23 januari 1995, berättigad till pensjonstillegg enligt 1993 års pensionsbilaga. NSF väckte med anledning av att tillägget inte utbetalades talan mot SAS och yrkade i sin stämningsansökan, som kom in till arbetsdomstolen den 19 december 1996, att SAS skulle förpliktas att utge sådant tillägg för tiden från det att T.P. fyllde 60 år till utgången av 1996 samt allmänt skadestånd till NSF, allt jämte viss ränta. Under rättegången har NSF sedan yrkat att SAS även skall förpliktas att till T.P. utge dels sådant tillägg också för tiden t.o.m. november 1997, då huvudförhandlingen i målet hölls, dels allmänt skadestånd, allt jämte viss ränta. SAS har bestritt samtliga yrkanden men också gjort gällande att NSF genom framställandet av det två sistnämnda yrkandena gjort en otillåten taleändring. NSF har bestritt detta.

Arbetsdomstolen går först in på den processuella frågan. SAS har alltså gjort gällande att NSF företagit en otillåten taleändring genom att under rättegången framställa yrkandet om pensionstillägg till T.P. för tiden efter talans väckande fram till huvudförhandlingen i målet samt yrkandet om allmänt skadestånd till T.P. på grund av kollektivavtalsbrott. SAS har inte närmare utvecklat detta. Enligt arbetsdomstolens mening framstår det emellertid som uppenbart att dessa nya yrkanden stöder sig på samma grunder som de ursprungligen framställda yrkandena, nämligen att det enligt pensionsbilagan föreligger en skyldighet för SAS att utge pensjonstillegg och att SAS brutit mot kollektivavtalet genom att inte betala ut sådant. NSF kan därmed inte anses ha gjort någon enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken otillåten ändring av talan. Under målets handläggning har SAS även gjort gällande att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte skulle vara uppfyllt såvitt gäller anspråket på allmänt skadestånd till T.P., vilket inte berörts under tvisteförhandlingarna. Inte heller detta har närmare utvecklats av SAS. Arbetsdomstolen vill här endast erinra om vad som uttalats tidigare, nämligen att det då det gäller att avgöra om förhandlingskravet med avseende på ett visst yrkanden kan anses uppfyllt knappast kan komma ifråga att anlägga ett strängare betraktelsesätt än vid bedömningen av om en taleändring är tillåten enligt rättegångsbalken (AD 1979 nr 161). Mot bakgrund av det nu anförda finner arbetsdomstolen att det inte föreligger något hinder mot att ingå på en prövning i sak av samtliga NSF:s yrkanden.

Den huvudsakliga tvistefrågan är alltså om T.P. enligt bestämmelserna i 1993 års pensionsbilaga är berättigad att av SAS erhålla pensjonstillegg.

Vid huvudförhandlingen i målet har på begäran av NSF T.P. hörts under sanningsförsäkran och på begäran av SAS Hans-Ellef Lømo, Thomas Andreasson och Marit Bach hörts upplysningsvis.

NSF:s ståndpunkt i denna fråga är att 1993 års pensionsbilaga är tillämplig på T.P. och att det följer direkt av den att han är berättigad till pensjonstillegg från den tidpunkt då han fyllde 60 år. NSF:s ståndpunkt grundas på att omständigheterna i T.P:s fall är sådana att de i tilläggsbestämmelserna angivna förutsättningarna för att pensjonstillegg skall utgå är uppfyllda. T.P:s anställning upphörde den 30 april 1992, dvs. efter det att 1993 års pensionsbilaga trätt i kraft. Han hade fyllt 50 år och han avgick därför att SAS sagt upp honom med anledning av att han av medicinska orsaker mist sitt trafikflygarcertifikat. Uførepensjon har inte utgått till honom. Av pensionsbilagans ordalydelse följer därmed enligt NSF:s mening att han är berättigad till pensjonstillegg från den tidpunkt då han fyllde 60 år.

SAS har gjort gällande främst att 1993 års pensionsbilaga inte är tillämplig på T.P. utan att hans pensionsvillkor bestäms av ett tidigare gällande kollektivavtal. Enligt SAS uppfattning kan inte T.P. grunda några anspråk på 1993 års pensionsbilaga, eftersom han inte var helt arbetsför och därför inte arbetade som trafikflygare vid den tidpunkt då 1993 års pensionsbilaga trädde i kraft.

Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte förebringats någon utredning som ger vid handen att den här aktuella tvistefrågan skulle ha berörts vid kollektivavtalets ingående. Någon gemensam partsavsikt i denna del kan alltså inte utrönas. Mot den bakgrunden blir givetvis avtalets ordalydelse av stor betydelse.

Ordalydelsen i de omedelbart relevanta reglerna under rubrikerna TILLEGGSBESTEMMELSER och PENSJONSTILLEGG talar entydigt för NSF:s ståndpunkt. Man kan inte av dessa regler sluta sig till annat än att villkoren för att pensjonstillegg skall utgå till T.P. är uppfyllda. Man kan med andra ord inte av dessa regler finna att det skulle vara en förutsättning att en pilot måste ha varit helt arbetsför som pilot vid den tidpunkt då 1993 års pensionsbilaga trädde i kraft för att sådant tillägg skall utgå.

Till stöd för sin uppfattning i denna fråga har SAS dock hänvisat dels till att det av 1993 års pensionsbilaga framgår att den gäller piloter med tjänstgöringsplacering i Norge, dels till att det anges att "For pensjonsbestemmelser i denne avtale gjelder norsk lov om forsikringsavtaler, samt Vital Forsikring AS´forsikringsvilkår for kollektiv tjenestepensjonsforsikring", dels till vissa av Vitals pensionsvillkor som man menar återge allmänt gällande principer i Norge.

Hans-Ellef Lømo, som är direktör i Vital och som sedan 1976 arbetat med pensionsfrågor inom SAS, har angående detta uppgett i huvudsak följande. Vitals försäkringsvillkor i denna del bygger på en i Norge generellt tillämpad princip. När en kollektiv försäkring upprättas omfattar den endast arbetstagare som är helt arbetsföra. En sjuk arbetstagare omfattas inte av en ny försäkring men kommer med i den om han eller hon blir frisk. Denna princip gäller den försäkrade pensionen men det kan vara naturligt att hävda den även i andra delar. SAS pensionssystem är speciellt. I Norge förhandlar man i regel inte om pensioner på sådant sätt som man gör inom SAS och det förekommer i regel inte heller några pensionsförmåner utöver den försäkrade delen.

Såvitt arbetsdomstolen kan finna av den i målet förebringade utredningen finns det inte i Norge några regler som skulle utgöra ett hinder mot att det ingås ett pensionsavtal med den innebörd som NSF hävdar i detta mål, nämligen att pensionsförmåner i ett nytt pensionsavtal tillkommer även arbetstagare som inte är arbetsföra vid avtalets ikraftträdande men som då kvarstår i anställningen och avgår först senare. Av utredningen framgår emellertid att det i Norge tillämpas en ordning som innebär att en arbetstagare som inte är helt arbetsför då en ny kollektiv försäkring träder i kraft inte kommer att omfattas av den nya försäkringen. Det måste emellertid betonas att denna princip tar sikte på den försäkrade delen av pensionen och att det är inte självklart att den skall tillämpas även när det som i det nu aktuella fallet gäller en oförsäkrad pension, direktpension, en tydligen i Norge ovanlig pensionsförmån. Enligt arbetsdomstolens mening måste man också beakta vad NSF uppgett om att syftet med pensionsbilagan bl.a. var att norska piloter skulle få samma förmåner i nu aktuellt avseende som de svenska och danska piloterna och att detta inte skulle uppnås om bilagan tolkas i enlighet med SAS uppfattning, något som SAS inte motsagt. Mot denna bakgrund kan arbetsdomstolen inte finna att den princip angående försäkringsavtal som SAS hänvisat till eller avtalstexterna i nu berörda delar bör tillmätas någon avgörande betydelse vid bedömningen av den nu aktuella tolkningsfrågan.

SAS har också mot kravet på pensjonstillegg invänt att T.P. kort tid före anställningens upphörande ansökt om førtidspensjon och att han om han inte gjort detta skulle ha haft rätt till uførepensjon. Denna invändning torde vara att se mot bakgrund av de regler enligt vilka rätten till kompensation från SAS bortfaller bl.a. om piloten får uførepensjon. NSF har dock gjort gällande att T.P. inte ansökt om førtidspensjon, att han inte uppburit uførepensjon och att han inte heller skulle ha varit berättigad till sådan. Arbetsdomstolen finner inte anledning att gå in på frågan om SAS ståndpunkt i denna del över huvud taget har något stöd i kollektivavtalet. Det är enligt arbetsdomstolens mening tillräckligt att konstatera att uførepensjon inte utgått till T.P. samt att SAS inte på något sätt styrkt sitt påstående att omständigheterna varit sådana att han skulle kunnat få sådan pension.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen följande. Pensionsbilagans ordalydelse talar klart för att T.P. är berättigad till pensjonstillegg. SAS har inte anfört några omständigheter som kan medföra att pensionsbilagan skall tolkas på annat sätt än i enlighet med ordalydelsen. SAS har inte heller visat på några omständigheter som kan leda till att T.P:s rätt till pensjonstillegg bortfaller. Det i denna del yrkade beloppet liksom de därtill knutna ränteyrkandena har av SAS vitsordats som i och för sig skäliga. Yrkandet vid punkt 1 skall alltså bifallas.

Genom att inte till T.P. utbetala det pensjonstillegg som han enligt pensionsbilagan är berättigad till har SAS brutit mot denna. SAS har dock bestritt skyldighet att utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Som skäl för detta har anförts att förhållandet mellan SAS och en pensionerad pilot inte är grundat på kollektivavtal utan på annat avtal; pensionsavtalets "adressater" är enligt SAS de alltjämt aktiva piloterna.

Frågan om ett avtal är att betrakta som ett kollektivavtal är beroende av vilka som är parter i avtalet och av avtalets innehåll. Det här aktuella avtalet är ingånget mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivare och uppfyller i det avseendet kravet på ett kollektivavtal. Avtalet innehåller regler om pensionsförmåner. Det är visserligen förmåner som de berörda arbetstagarna kommer i åtnjutande av först då de lämnar sin anställning men detta hindrar inte att avtalet är att betrakta som ett kollektivavtal. Det är alltså så att SAS genom att inte till T.P. utbetala vad han är berättigad till enligt pensionsbilagan brutit mot ett kollektivavtal och något annat avtal synes över huvud taget inte föreligga. Den som brutit mot ett kollektivavtal kan enligt medbestämmandelagens regler förpliktas att utge allmänt skadestånd inte bara till kollektivavtalsmotparten utan också till den som utan att vara kollektivavtalspart har varit omedelbart berättigad enligt avtalet och vars rätt kränkts genom kollektivavtalsbrottet. Detta bör gälla även i ett fall som det förevarande då arbetsgivaren brutit mot ett kollektivavtal i förhållande till en pensionerad arbetstagare. Såväl NSF som T.P. bör därför vara berättigade till allmänt skadestånd.

Vid bestämmandet av storleken av det allmänna skadeståndet till T.P. beaktar arbetsdomstolen att denne under lång tid kommit att undanhållas inte oväsentliga belopp, vilket måste ha upplevts som besvärande, men också att det viktigaste för hans del ändå måste vara att skyldigheten att utge pensjonstillegg och numera även ränta fullgöres. Mot bakgrund av dessa omständigheter finner arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet till T.P. bör bestämmas till 15 000 kr. Skadeståndet till NSF, som otvivelaktigt har ett stort intresse av pensionsreglerna iakttas i förhållande till medlemmarna, bör bestämmas till 30 000 kr.

Vid denna utgång skall SAS förplikats utge ersättning till NSF för rättegångskostnader. Vad som yrkats i denna del har av SAS vitsordats som skäligt.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen förpliktar Scandinavian Airlines System att utge

1. till T.P. pensionstillägg med sammanlagt trehundratjugosextusensjuhundratrettiosex (326 736) NOK jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 i varje kalendermånad på ett månadsbelopp om 2 126 NOK för januari 1995, om 9 111 NOK under perioden februari till och med april 1995, om 9 384 NOK i varje kalendermånad under perioden maj 1995 till och med april 1996, om 9 610 kr under perioden maj 1996 till och med april 1997 och om 9 907 NOK under perioden maj 1997 till och med november 1997, allt till dess betalning sker,

2. till NSF allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) SEK jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 januari 1997 till dess betalning sker, samt

3. till T.P. allmänt skadestånd med femtontusen (15 000) SEK jämte ränta från den 4 juni 1997 till dess betalning sker.

Norske SAS-Flygeres Forening förbehålls rätt att vid ny rättegång i mån av befogenhet föra talan om pensjonstillegg för tiden efter november 1997.

Scandinavian Airlines System förpliktas utge ersättning till Norske SAS- Flygeres Forening för rättegångskostnader med etthundraelvatusensexhundraåttioåtta (111 688) kr varav 74 150 kr utgör ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. I ersättningen ingår mervärdesskatt med 18 538 kr.

Dom 1998-01-28, målnummer A-250-1996

Ledamöter: Hans Tocklin, Gösta Ihrfelt (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Palle Landin, Bengt Huldt, Margareta Regnell, Lennart Andersson, Ulf Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Middelman