AD 1999 nr 1
Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av arbetstagare vars redovisning av arbete med kassatjänst företett brister.
Parter:
Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå; M.B.
Nr 1
Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå i Sundsvall
mot
M.B. i Sundsvall.
Överklagade domen: meddelad av Sundsvalls tingsrätt den 14 april 1998 i mål T 902-97
Tingsrättens dom, se bilaga.
Yrkanden
Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå (föreningen) har yrkat att Arbetsdomstolen lämnar M.B:s vid tingsrätten förda talan utan bifall och befriar föreningen från förpliktelsen att utge ersättning för M.B:s rättegångskostnader där. I andra hand har föreningen yrkat att ersättningen för rättegångskostnaderna i tingsrätten sätts ned till 15 000 kr och att det allmänna skadeståndet till M.B. bestäms till 10 000 kr.
M.B. har bestritt ändring.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har företagit målet till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har C.E. och M.B. hörts på nytt under sanningsförsäkran samt vittnesförhöret i tingsrätten med N.S. förebringats genom banduppspelning. Föreningen har därutöver åberopat viss skriftlig bevisning.
Till utveckling av sin talan har parterna i allt väsentligt anfört detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom med följande tillägg och förtydliganden.
Föreningen
Föreningen bedriver biståndsverksamhet. Gåvor, till övervägande delen kläder och skor, samlas in från allmänheten och fraktas sedan till behövande i länder framför allt i södra Afrika. Frakten finansieras genom bidrag från SIDA och genom intäkter från föreningens loppmarknadsförsäljning. Föreningen är beroende av allmänhetens förtroende för sin verksamhet. Föreningar av detta slag är noga övervakade och påpassade av såväl allmänhet som press. Om det skulle framkomma att influtna medel inte redovisades ordentligt skulle det kunna få förödande konsekvenser för föreningens verksamhet. Det är därför särskilt allvarligt i denna typ av verksamhet om en anställd underlåter att följa de rutiner som gäller vid kassauppdrag eller på annat sätt missköter sitt redovisningsansvar.
Vid loppmarknaden arbetar vanligen en anställd och en volontär. Loppmarknaden är öppen kl.10.00 - 14.00 och den anställde har arbetstid även en halvtimme före och en halvtimme efter denna tid, för att kunna sköta kassaredovisningen. Det är nästan alltid en anställd som ansvarar för loppmarknaden. Det ankommer på dem som arbetar tillsammans att gemensamt på morgonen räkna växelkassan och att efter försäljningens slut räkna och redovisa influtna medel. Den aktuella dagen var M.B. ansvarig för loppmarknaden. Hon hade nyckeln till kassaskåpet. Det ålåg henne även att under dagen utbilda N.S. i de rutiner som gällde vid loppmarknaden. Ett sabotage av kassaapparaten liknande det som inträffade den 19 oktober 1996 har inträffat tidigare. M.B. arbetade också vid det tillfället.
Det är föreningens uppfattning att det har förekommit oegentligheter i samband med loppmarknadsförsäljningen och att M.B. inte har skött redovisningen på ett korrekt sätt. Föreningens förtroende för henne är förbrukat. Det var därför inte möjligt att låta M.B. arbeta kvar. Föreningen hade inte heller några andra arbetsuppgifter att erbjuda henne.
M.B.
Hon arbetade som frivillig hos Emmaus till dess att hon anställdes år 1996. Åklagaren avskrev ärendet mot henne den 13 december 1996. Föreningen har därefter begärt omprövning av det beslutet utan att åklagaren har beslutat att väcka åtal mot henne.
Domskäl
M.B. var anställd hos föreningen för viss tid. Anställningen avsåg ett vikariat som löpte fram till den 15 april 1997. Den 10 november 1996 avskedades hon av föreningen. Tvisten i målet gäller huruvida föreningens åtgärd att avskeda henne står i överensstämmelse med reglerna i anställningsskyddslagen.
Föreningen har påstått att M.B. i samband med en loppmarknadsförsäljning den 19 oktober 1996 har tillägnat sig medel för vilka hon var redovisningsskyldig och att hon inte på ett riktigt sätt har redovisat intäkterna från försäljningen. Föreningen har därvid gjort gällande att hennes förfarande att ensam räkna och redovisa dagskassan strider mot föreningens rutiner. Föreningen har också, som Arbetsdomstolen uppfattat dess talan, gjort gällande att M.B:s förfarande innebär att hon misskött sitt arbete på ett sådant sätt att grund för avskedande förelegat även om det inte kan visas att hon har begått något brott.
M.B. har förnekat att hon tillägnat sig några pengar. Hon har mestadels förklarat att hon inte kommer ihåg några detaljer från det aktuella tillfället. Detta kan ha sin naturliga förklaring i att det gått två år sedan den aktuella händelsen. Arbetsdomstolen kan dock inte frigöra sig från intrycket att M.B. i viss mån velat undvika att besvara frågor som riktats till henne.
Genom de uppgifter C.E. och M.B. lämnat har bl.a. följande framkommit. För registrering av försäljningen använder föreningen vid loppmarknadstillfällena en kassaapparat av sedvanlig modell. Kassaapparaten består av ett tangentbord och en kassalåda. I kassalådan förvaras växelkassan, nyckeln till möbelmagasinet och influtna medel. Inuti apparaten finns en kvittorulle. Kvittorullen innehåller en gul kontrollremsa och en vit kvittoremsa. När inslag görs på kassaapparaten matas både kontroll- och kvittoremsan fram, varvid försäljningsbeloppet samtidigt registreras på båda remsorna. Den gula kontrollremsan samlas upp inne i kassaapparaten. Det vita kvittot lämnas till kunden. Uppgift om dagens totala försäljning kan erhållas utan att kontrollremsan behöver tas i anspråk. En totalsumma stämplas då ut på kvittoremsan. Kontrollremsan sitter normalt kvar i kassaapparaten till dess det är dags att byta kvittorulle och tjänar som underlag vid kontroll av föreningens försäljning.
Har influtna medel redovisats på ett tillfredsställande sätt?
Av i målet åberopade kontrollremsor framgår att kassaapparaten vid tillfället i fråga, dvs. den 19 oktober 1996, varit i bruk i vart fall fram till kl. 10.35. Det första inslaget gjordes kl. 09.41. Försäljningen började kl. 10.00. Inslag har därefter skett med någon eller några minuters uppehåll fram till kl. 10.35. Av kontrollremsorna framgår att det har stämplats in försäljning av artiklar för tillhopa 848 kr. Av utredningen har framgått att det uppstod ett fel på kassaapparaten. Felet innebar att instämpling inte längre kunde ske. Sedan felet uppmärksammats fördes i stället anteckningar för hand om den försäljning som ägde rum och om vilka belopp som erhölls. Vid slutredovisningen har M.B., enligt vad hon själv uppgivit, summerat de för hand förda beloppen till en totalsumma, vilken enligt en av henne ifylld redovisningshandling utgjorde dagens samlade försäljningsresultat. M.B. har förklarat att hon inte kommer ihåg huruvida de på kontrollremsorna registrerade beloppen togs med vid denna summering eller inte, men att beloppen möjligen kan finnas med bland de för hand gjorda anteckningarna.
I de för hand förda anteckningarna har i skilda spalter förts in ett antal poster avseende kläder, prylar, böcker och möbler. De olika posterna i dessa spalter har av M.B. räknats samman. Såvitt Arbetsdomstolen kan förstå är hennes sammanräkning i och för sig inte riktig. De sålunda för varje varuslag summerade beloppen är för låga. De summerade beloppen har hon, som redan framgått, lagt ihop till ett totalbelopp som i redovisningsrapporten har angivits som intäkt av försäljningen. I redovisningsrapporten har vidare angivits att ingående växelkassa uppgick till 1 247 kr, som tillsammans med den redovisade försäljningsintäkten, 3 067 kr, har summerats till 4 314 kr. Av detta belopp har 3 100 kr satts in på föreningens bankkonto. I redovisningsrapporten anges att utgående växelkassa uppgår till 1 305 kr. Denna redovisning kan uppenbarligen inte vara riktig. Växelkassan borde i enlighet med vad som uppgivits om ingående växelkassa och försäljningsintäkten ha uppgått till 1 214 kr. Inte ens med beaktande av att i redovisningshandlingen även angivits förekomsten av en överskottsdifferens på 43 kr 50 öre kan redovisningen vara korrekt.
Redan det nu återgivna förhållandet är anmärkningsvärt. Till det kommer att inget i utredningen tyder på att de sammanlagt 848 kr som finns instämplade på återfunna kontrollremsor från denna dag över huvud taget finns med i det belopp som enligt det ovan anförda redovisats som försäljningsintäkt. Som redan framgått förelåg inte heller något mot detta belopp svarande överskott i kassan.
Sammanfattningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att utredningen visar att den redovisning M.B. gjort över föreningens försäljning vid detta tillfälle uppvisar synnerligen anmärkningsvärda brister. Arbetsdomstolen återkommer senare till betydelsen av detta förhållande.
Har M.B. tillägnat sig föreningens medel?
Föreningen har gjort gällande att M.B. vid det aktuella tillfället har tillägnat sig pengar ur föreningens kassa. Föreningen har därvid även gjort gällande att hon skickat hem N.S. i förtid i syfte att möjliggöra ett sådant förfarande. M.B. har förnekat att hon skulle ha tagit några pengar ur kassan. Hon har också uppgivit att även andra anställda ibland ensamma har räknat dags- och växelkassan. I det föregående har Arbetsdomstolen funnit utrett att M.B:s redovisning av försäljningen den aktuella dagen uppvisar allvarliga brister. Såvitt Arbetsdomstolen kan förstå har i vart fall försäljning på tillhopa 848 kr inte redovisats över huvud taget. Något mot detta belopp svarande överskott i kassan har inte heller redovisats. Utredningen har inte kunnat ge någon närmare förklaring till detta förhållande. I likhet med tingsrätten finner dock Arbetsdomstolen att det mot M.B:s bestridande inte kan anses utrett att hon skulle ha tillägnat sig pengar ur kassan. Arbetsdomstolen beaktar därvid att minst ytterligare en person hade tillgång till kassan den aktuella dagen samt att kunder uppehållit sig i lokalen.
Övrig kritik mot M.B.
Föreningen har även riktat kritik mot M.B:s arbetsinsatser vid andra loppmarknadsförsäljningar och gjort gällande att hon är den av föreningens arbetstagare som genomgående har haft sämst försäljningsresultat, flest antal inslagna nollposter samt flest antal inslagna låga poster. Föreningen synes också vilja göra gällande att förekomsten av nollposter kan indikera att köp inte registrerats på ett korrekt sätt. M.B. har gjort gällande att förekomsten av nollposter kan förklaras genom dels att kassalådan har öppnats utan samband med försäljning i växlingssyfte och dels eftersom nyckeln till möbelmagasinet förvarades i kassalådan. Föreningen har förklarat att resultatet av loppmarknaderna brukar variera från tillfälle till tillfälle. Bl.a. mot den bakgrunden går det enligt Arbetsdomstolens mening inte att dra några säkra slutsatser av betydelse för bedömningen i detta mål av vad föreningen påstått i denna del.
Föreligger grund för avskedande?
Enligt 18 § anställningsskyddslagen får avskedande ske om en arbetstagare har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.
Som redan framgått ger utredningen inte stöd för att M.B. skulle ha tillägnat sig pengar ur föreningens kassa. Arbetsdomstolen har dock funnit att M.B:s redovisning av försäljningen vid det aktuella tillfället har varit synnerligen bristfällig. Visserligen har redovisningen försvårats av att kassaapparaten på grund av ett fel försattes ur funktion. Detta förhållande ändrar emellertid enligt Arbetsdomstolens mening inte bedömningen att hennes redovisning varit synnerligen bristfällig.
M.B. har i sin anställning hos föreningen i huvudsak sysslat med loppmarknadsförsäljning. Anställningen avsåg ett vikariat för relativt kort tid. Försäljningen har ägt rum i en av föreningen disponerad lokal. Såvitt framkommit har vid loppmarknadstillfällena verksamheten ofta skötts av en anställd hos föreningen tillsammans med en volontär, som alltså inte varit anställd av föreningen. Så var fallet även vid det i målet aktuella tillfället. Enligt Arbetsdomstolens mening måste en arbetsgivare som bedriver verksamhet under sådana förhållanden kunna lita på att den anställda fullgör sina uppgifter på ett riktigt sätt.
En grundläggande skyldighet för arbetstagare som sysselsätts i försäljningsverksamhet av angivet slag är att redovisa försäljning och influtna medel. Vikten av att denna skyldighet uppfylls på ett riktigt sätt ter sig särskilt betydelsefull när, som i detta fall, arbetstagaren i princip självständigt har att sköta försäljningen. M.B. har varit redovisningsskyldig för de varor och penningmedel som anförtrotts henne i arbetet, och får anses ha innehaft en förtroendeställning hos föreningen (jfr AD 1997 nr 47). De brister som enligt det föregående har konstaterats föreligga beträffande redovisningen av försäljningen vid loppmarknaden den 19 oktober 1996 är synnerligen anmärkningsvärda. Någon tillfredsställande förklaring som gör att dessa brister kan betraktas som ursäktliga har inte framkommit i målet. Enligt Arbetsdomstolens mening har M.B. genom sitt sätt att sköta den aktuella redovisningen grovt åsidosatt sina åligganden. Det är förståeligt att föreningens fortsatta förtroende för henne i grunden har rubbats. Föreningen har därför enligt domstolens bedömande haft fog för sitt beslut att skilja henne från anställningen genom avskedande.
Det anförda innebär sammanfattningsvis att föreningens överklagande skall bifallas.
Rättegångskostnader
Med denna utgång skall M.B. förpliktas ersätta föreningen dess rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i Arbetsdomstolen. Om beloppen råder inte tvist.
Domslut
Domslut
1. Med ändring av tingsrättens domslut avslår Arbetsdomstolen M.B:s talan i dess helhet och förpliktar henne att ersätta Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå dess rättegångskostnader vid tingsrätten med sextusensexhundratrettio (6 630) kr, varav 6 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från den 14 april 1998 till dess betalning sker.
2. M.B. skall ersätta Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sextusensexhundratrettio (6 630) kr, varav 6 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Dom 1999-01-20, målnummer B-68-1998
Ledamöter: Lars Johan Eklund, Erik Lempert, Bo Jangenäs, Björn Müntzing, Ulf Perbeck, Jörgen Andersson och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.
Sekreterare: Susanne Forssman
BILAGA
Tingsrättens dom (ledamot: Kristina Almqvist)
BAKGRUND
Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå, nedan Emmaus, handhar insamling för bistånd till tredje världen. Insamlade föremål, kläder, böcker m.m. försäljes bl. a. på loppmarknader. M.B., som tidigare hade arbetat ideellt för Emmaus, anställdes att vikariera på heltid i föreningens försäljnings- och loppmarknadsverksamhet i februari 1996. Hon innehade flera efter varandra löpande vikariat. Den 22 oktober 1996 underrättades M.B. av Emmaus om att hon var misstänkt för sabotage av kassaredovisning och eventuellt stöld från loppmarknadsverksamheten samt att det pågick en utredning därom. M.B. avstängdes från sitt arbete den 23 oktober 1996 och varslades om avsked den 31 oktober 1996. Hon fick beslut om avsked den 10 november 1996. M.B. är medlem i Handelsanställdas förbund och lokala tvisteförhandlingar inleddes den 15 november 1996 och avslutades efter ajournering den 7 maj 1997. M.B. anmäldes av Emmaus till polisen för stöld. Förundersökning inleddes men ledde inte till åtal. M.B. hade vid tidpunkten för avskedet ett vikariat fram till den 15 april 1997.
YRKANDEN M.M.
M.B. har yrkat att Emmaus skall förpliktas att till henne utge dels ett ekonomiskt skadestånd om 57 633 kr, vilket är beräknat på en månadsinkomst om 9 700 kr från den 10 november 1996 till och med den 15 april 1997 jämte tolv procents semesterersättning. På de månadsvisa beloppen har M.B. yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från den sista dagen i respektive månad. På semesterersättningen, sammantaget 7 517 kr, har ränta yrkats enligt 6 § räntelagen från den 31 maj 1997. M.B. har vidare yrkat att Emmaus till henne skall förpliktas att utge ett allmänt skadestånd om 80 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivningen av stämningsansökan tills betalning sker.
Emmaus har bestritt M.B:s talan. Emmaus har vitsordat beräkningen av det ekonomiska skadeståndet samt sättet för ränteberäkningen. Emmaus har uppgivit sig inte kunna vitsorda något belopp som allmänt skadestånd.
M.B. har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande: Hon har från mitten av 1980-talet, då hon först kom till Sundsvall, deltagit av och till i Emmaus verksamhet. Inledningsvis arbetade hon ideellt men innehade från februari 1996 olika visstidsanställningar. Arbetet bestod i dels att deltaga i loppmarknadsförsäljning dels att packa föremål m.m. inför loppmarknaderna. Vid försäljningstillfällena arbetade man vanligtvis två personer samtidigt. Lördagen den 19 oktober 1996 arbetade hon tillsammans med N.S. Denne var nyanställd och hon var den som hade huvudansvaret och som var redovisningsskyldig för försäljningen. Hon anlände till affärslokalen en halvtimma före det var tid att öppna affären för att iordningställa. S. anlände strax före öppningsdags. De fick så gott som omgående problem med att det inte gick att stämpla in i kassaapparaten. De öppnade och tittade i den och lyckades få den att fungera. Efter en kort stund upprepades problemen med apparaten. De försökte åter att laga denna men det lyckades inte. Då det inte gick att använda kassaapparaten antecknade hon och S. vad som hade sålts och betalats på lappar. S. var trött och hon lät denne gå hem före stängningsdags och sammanställde själv redovisningen för dagen. Hon översände per telefax uppgift om resultatet av försäljningen till C.E. och gick och lämnade pengarna som flutit in under dagen i ett bankfack i enlighet med de instruktioner hon fått. Kassaremsor, som klipptes av då kassaapparaten gick sönder, lade hon tillsammans med växelkassan i kassaskåpet i försäljningslokalen. Nästa tillfälle hon skulle arbeta var påföljande tisdag. Hennes son var då sjuk varför hon ringde och meddelade att hon inte kunde komma. E. bad henne att ändå komma till lokalen för att han ville tala med henne. Hon förklarade att hon inte hade möjlighet att göra det varpå E. istället kom hem till henne tillsammans med S. De diskuterade därvid vad som inträffat under lördagen. E. bad henne att säga upp sig från sin anställning vilket hon inte var villig att göra. E. polisanmälde henne då och en polisutredning följde, vilken sedan avskrevs.
Emmaus har till utveckling av sin talan anfört följande: Grund för avsked beträffande M.B. förelåg i första hand med anledning av att hon inte hade redovisat samtliga inkomster som influtit vid loppmarknadstillfället den 19 oktober 1996, utan tillägnat sig medel varvid hon gjort sig skyldig till stöld alternativt förskingring. Vid nämnda tillfälle har M.B. kastat bort kassaremsor som klippts av, gjort falska sammanställningar för hand över vad som influtit under dagen samt, i strid med de regler som gällde, tillåtit sin medarbetare, S., att lämna arbetsplatsen före arbetstidens utgång och själv redovisat dagens försäljning. Det görs vidare gällande att M.B. även vid tidigare upprepade tillfällen underlåtit att redovisa influtna medel från loppmarknadsförsäljningar. För det fall det inte kan anses visat att M.B. gjort sig skyldig till brott görs det gällande att hon i vart fall misskött sitt arbete på sådant sätt att grund för avsked förelegat. - Den 19 oktober 1996 arbetade M.B. med loppmarknadsförsäljning tillsammans med N.S. E. blev informerad om att det uppstått problem med kassaapparaten, vilket hänt även tidigare då M.B. arbetat. När E. fick kassarapporten över försäljningsresultatet tillsänd till sig av M.B. insåg han att det inte stod rätt till. Försäljningsresultatet var rekordlågt. E. beslöt att närmare undersöka vad som hänt och han bad någon anställd att försöka leta reda på de kassaremsor som inte fanns i behåll. Bland soporna fann man avklippta kassaremsor samt även en kvittoremsa avseende kvitton som skall lämnas till kunderna. Vid en jämförelse mellan dessa kassaremsor och M.B:s handskrivna redovisning kunde det konstateras att dessa inte överensstämde. Summor som fanns inslagna på kassaremsorna fanns inte redovisade till Emmaus. Vid kontroll av kassaapparaten fann man att någon petat in plastfolie i denna, vilket tyder på sabotage. Vidare fann man att en kabel i apparaten hade klippts av. I lokalen fann man vidare handskrivna anteckningar från M.B., som tyder på att hon gjort beräkningar före det att hon skrev ner sin handskrivna redovisning. Med hänsyn till vad som framkom angående loppmarknadsförsäljningen den 19 oktober 1996 gjorde E. en undersökning angående tidigare resultat från försäljningstillfällen då M.B. arbetat. Han fann därvid att det genomgående var låga försäljningsresultat vid dessa tillfällen samt att det förekom flera s.k. ”nollposter” när M.B. arbetade än vid andra försäljningstillfällen. ”Nollposter” uppstår då kassaapparaten öppnas utan att något belopp slås in. - Vid försäljningstillfällena arbetar alltid två personer tillsammans, varav den av dessa som varit anställd längst tid, ansvarar för redovisningen av försäljningen. Denne kontrollräknar, skriver kassarapport samt betalar in influtna medel på banken. Då kassan räknas skall båda de som arbetat vid tillfället vara närvarande.
M.B. har genmält: Hon bestrider att hon tillägnat sig medel från försäljningen. För det fall det skulle visas att hon brustit i Emmaus rutiner bestrider hon att detta utgör grund för avsked. Vad gäller påståendet om att kassaremsorna funnits i soporna har hon inte kastat dem där. De remsor som klipptes av då apparaten gick sönder lade hon i kassaskåpet. Vad gäller de anteckningar och beräkningar som återfunnits i lokalen efter försäljningstillfället den 19 oktober 1996 är det såväl hon som S. som skrivit dessa.
Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader. M.B. har vitsordat Emmaus kostnadsyrkande medan Emmaus har överlämnat frågan om skäligheten av de kostnader M.B. yrkat i målet till rättens bedömning.
DOMSKÄL
Emmaus har som skriftlig bevisning åberopat kopior av kvittoremsa respektive kontrollremsor, kassarapport jämte M.B:s bilaga därtill, anteckningar samt sammanställning av resultaten från 1996 års loppmarknadstillfällen.
M.B. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv.
Emmaus har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med C.E. samt vittnesförhör med N.S.
I målet hörda personer har uppgivit i huvudsak följande.
M.B.: Hon började arbeta gratis vid Emmaus under 1986/87 med att packa kläder. Hon blev sedermera från februari månad 1996 visstidsanställd och hon innehade fram till anställningen upphörde flera på varandra följande vikariat. Arbetet bestod dels i att sortera och prismärka kläder, dels i att handha loppmarknadsförsäljningar på fredagar och lördagar. Vid försäljningstillfällena var man alltid två som arbetade. Försäljningslokalen öppnade kl. 10.00 och den som kom först plockade ut växelkassan ur kassaskåpet och lade den i kassaapparaten. Den 19 oktober 1996 anlände hon först till lokalen och räknade kassan och S. anlände sedan strax före kl. 10.00. Då de skulle slå in den första försäljningen fungerade inte kassaapparaten. Då de undersökte denna fann de att en plastbit satt instoppad, vilken de kunde peta ut med en virknål. Apparaten fungerade sedan fram till omkring kl. 11.00 då det plötsligt kom ut en lång remsa med 0-belopp på. Hon och S. undersökte apparaten för att se vad som var fel och de bytte kontakt på denna. De såg att en kabel hade gått av och de försökte att tejpa ihop denna men apparaten fungerade ändå inte. Den långa kvittoremsan med 0-poster klippte de av och kastade bort. Härefter antecknade de för hand vad de sålde och vilka betalningar som erhölls. Vid dagens slut klippte hon av kontrollremsan och lade den i kassaskåpet tillsammans med växelkassan. Hon känner inte igen den kontrollremsa E. påstår att man återfunnit i papperskorgen. S. hade varit på fest under fredagskvällen och var trött och hon tillät honom att gå hem något innan butiken stängde. Hon hade blivit informerad om att man skulle vara två då kassan räknades. Hon stängde butiken, gjorde kassarapport och iordningställde pengarna som skulle lämnas till banken. Innan hon gick samlade hon ihop soppåsen och kastade den därför att S. och hon hade ätit frukt och kastat rester. Hon glömde dock påsen i ett rum intill försäljningslokalen. När hon skulle arbeta nästa gång, påföljande tisdag, ringde hon till arbetet och meddelade att hennes son var sjuk. E. ringde senare upp henne och bad henne att komma till affären. Då hon inte kunde göra det kom han senare samma dag hem till henne tillsammans med S. E. var först trevlig och hon förklarade vad som hade hänt under lördagen. När S. hade lämnat hennes bostad tog E. fram en handling varigenom hon avstängdes från arbetet. E. sa att hon var misstänkt för att ha saboterat kassaapparaten och tagit pengar från kassan, vilket hon förnekade. E. påstod att han funnit kvittoremsor bland soporna och gav henne några timmar på sig att erkänna. I annat fall skulle E. anmäla henne för polisen, vilket han sedermera gjorde.
E. har under sanningsförsäkran anfört i huvudsak vad som anförts sakframställningsvis med följande tillägg: Det hade tidigare förekommit sabotage av kassaapparaten. Efter en försäljningsdag den 21 september 1996, då M.B. också hade arbetat, befanns det att någon hade stoppat saker i nyckelhålet till apparaten. Det diskuterades vad som hade hänt men det förekom vid denna tid inga misstankar mot någon. Då han fick M.B:s telefaxmeddelande den 19 oktober 1996 kunde han konstatera att detta visade en rekordlåg försäljningsinkomst. Vidare fanns det en upplysning om att kassaapparaten gått sönder igen. Då han kom till Sundsvall fick han veta att kassaredovisningen klippts av. Det befanns vid närmare efterforskning att de kassaremsor som klippts av hade kastats bort. Med hänsyn till vad sålunda framkom gjorde han en undersökning beträffande tidigare försäljningstillfällen och han fann då att de tillfällen då M.B. arbetat hade de högsta antalet ”0-poster”, vilket tyder på att hon inte slagit in medel hon tagit emot. Han blev därvid alltmer styrkt i sin uppfattning att brott förekommit.
S. har uppgivit: Han skulle den 19 oktober 1996 arbeta på Emmaus loppmarknad tillsammans med M.B. När de skulle påbörja försäljningen fick de inte igång kassaapparaten och när de öppnade den såg de att någon pillat in plastbitar i nyckelhålet. De pillade bort plastbitarna med en virknål och fick igång apparaten. Under den försäljningen som sedan skedde slog såväl han som M.B. in olika belopp i apparaten. Efter ett tag slutade apparaten på nytt att fungera. Då de undersökte den visade det sig att en ledning hade gått av. Han minns inte vem som upptäckte det. Snittet där den gått av var tvärt, som om någon hade skurit av den. De försökte att tejpa ihop ledningen men det gick inte. Härefter skrev de upp allt som såldes på ett papper. Han gick hem före det var dags att stänga affären. Han vet inte varför han gjorde det men han tror att det var M.B. som sa att han kunde göra det. Efterföljande måndag blev han kontaktad av E. och han hjälpte då till att leta efter kassaremsor. I en container hittade han sopor innehållande kvittoremsor från loppmarknadsförsäljningen från den 19 oktober 1996. - Det har även vid tidigare tillfällen varit problem med kassaapparaten p.g.a. att någon stoppat in saker i den.
Tingsrättens bedömning
M.B. blev den 10 november 1996 avskedad från sin anställning hos Emmaus. Anställningen innefattade sortering m.m. samt att medverka vid loppmarknadsförsäljningar. Tvisten gäller om Emmaus haft tillräckliga skäl att avskeda M.B. Emmaus har gjort gällande att skäl för avskedande förelegat då M.B. inte redovisat samtliga medel som influtit vid Emmaus försäljningar utan istället tillägnat sig intäkter från verksamheten. Till stöd för att M.B. brustit i redovisning har Emmaus åberopat kassakvitton m.m. från försäljningstillfället den 19 oktober 1996. Emmaus har vidare åberopat sammanställning avseende försäljningstillfällen under hela året 1996 till styrkande av att lägre intäkter redovisats vid de tillfällen då M.B. arbetat med Emmaus försäljningsverksamhet. Vad gäller tillfället den 19 oktober 1996 är det utrett att kassaapparaten var ur funktion under en del av dagen varför redovisningen delvis kom att ske genom att influtna medel antecknades på papper. Vidare är det utrett att kassaremsor återfunnits i efterhand. Det kan därvid konstateras att den redovisning M.B. gjort efter dagens slut inte upptar samtliga belopp som återfinns på de återfunna kassaremsorna. Emmaus har beträffande detta försäljningstillfälle gjort gällande att M.B. medvetet kastat bort kassaremsor och redovisat falska siffror i syfte att kunna tillägna sig medel från försäljningen. Emmaus har vidare gjort gällande att M.B. i samma syfte låtit sin medarbetare, S., att sluta sitt arbete före arbetsdagens slut och före det att hon upprättade redovisningen. Tingsrätten finner dock inte att det av den utredning som förebragts avseende försäljningen den 19 oktober 1996 kan anses utrett att fråga varit om något medvetet undandragande av medel från M.B:s sida eller att hon tillägnat sig medel från försäljningen. Vad gäller tidigare försäljningstillfällen kan enbart de något lägre resultaten vid vissa försäljningstillfällen inte anses utvisa att brott förekommit. Emmaus har heller inte i övrigt visat att M.B. misskött sitt arbete på sådant sätt att grund för avsked förelegat.
Då Emmaus avskedat M.B. utan att skäl härför har förelegat är Emmaus skyldig att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till M.B. Tingsrätten finner att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 50 000 kr. Om beräkningen av det ekonomiska skadeståndet samt sättet för ränteberäkningen råder inte tvist.
Vid angiven utgång är Emmaus skyldig att ersätta M.B. hennes kostnader i målet. M.B. har fordrat ersättning för ombudskostnader med 53 412 kr, varav 43 362 kr för arvode, 7 050 kr för tidsspillan och 3 030 kr för utlägg. Vad gäller fordrad ersättning för ombudsarvode konstaterar rätten att utredningen i målet inte varit av större omfattning. Med hänsyn härtill finner tingsrätten att ersättningen för arvode bör bestämmas till skäliga ansedda 30 000 kr. Mot övriga belopp föreligger ingen erinran.
DOMSLUT
1. Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå förpliktas att till M.B. utge ekonomiskt skadestånd med femtiosjutusensexhundratrettiotre (57 633) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635)
på 6 466 kr från 1996-11-30,
på 9 700 kr från 1996-12-31,
på 9 700 kr från 1997-01-31,
på 9 700 kr från 1997-02-28,
på 9 700 kr från 1997-03-31,
på 4 850 kr från 1997-04-30 och
på 7 517 kr från 1997-05-31 allt till dess betalning sker
2. Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå förpliktas att till M.B. utge allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen (1975:635) från 1997-05-26 till dess betalning sker
3. Föreningen Emmaus Sundsvall-Luleå skall utge ersättning till M.B. för rättegångskostnader med skäliga ansedda fyrtiotusenåttio (40 080) kr, varav 30 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på 40 080 kr från 1998-04-14 till dess betalning sker.