lagen.nu

AD 1999 nr 79

Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett bageri på grund av påstått dålig personlig hygien. Även fråga om avstängning av arbetstagaren stått i strid med anställningsskyddslagen och kollektivavtal.

Parter:

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet; Sveriges Bageriförbund; Skogaholms Bröd, Aktiebolaget

Nr 79

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

mot

Sveriges Bageriförbund och Aktiebolaget Skogaholms Bröd i Eskilstuna.

BAKGRUND

Mellan Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges Bageriförbund (SBF) föreligger kollektivavtal. Aktiebolaget Skogaholms Bröd (bolaget) är medlem i SBF och därigenom bundet av kollektivavtal med Svenska Livsmedelsarbetareförbundet (förbundet).

U.R. som är född 1958, är medlem i förbundet. Han har varit anställd vid bolagets enhet Diwongs bageri i Lund sedan sommaren 1995 och arbetade vid den i målet aktuella tiden som s.k. avbytare.

U.R. avstängdes från sitt arbete i vart fall den 29 september 1998 och erhöll den dagen underrättelse om att bolaget avsåg att säga upp honom. Den 14 oktober 1998 sade bolaget upp U.R. av personliga skäl under åberopande av att denne vid några tillfällen uppvisat bristande hygien.

Tvist har uppstått om uppsägningen och avstängningen. Tvisteförhandlingar har förts utan att parterna har kunnat enas.

I beslut den 25 januari 1999 avslog Arbetsdomstolen ett yrkande från arbetsgivarparterna att U.R:s anställning interimistiskt skulle upphöra och ett yrkande från förbundet att avstängningen av U.R. interimistiskt skulle upphöra.

YRKANDEN M.M.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. förklara uppsägningen av U.R. ogiltig;

2. förplikta bolaget att till U.R. utge allmänt skadestånd

a) för brott mot 7 § anställningsskyddslagen med 80 000 kr;

b) för brott mot 34 § andra stycket anställningsskyddslagen med 25 000 kr och

c) för kollektivavtalsbrott med 25 000 kr; allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 18 november 1998) tills betalning sker samt

3. förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 18 november 1998 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Inget belopp har vitsordats som skäligt allmänt skadestånd. Dock har ränteyrkandena vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Förbundet

AB Skogaholms Bröd är ett av de större bageriföretagen i Sverige. Bolaget har ca 17 större enheter på olika platser i Sverige där man bedriver industriell bageritillverkning. I Stockholm finns enheten Stockholmsbagaren. I Lund har bolaget enheten Diwongs bageri med ca 140 anställda. Vid Diwongs tillverkas matbröd. Fram till hösten 1998 tillverkades där även kaffebröd.

Ulf R, som är född 1958, började arbeta hos Stockholmsbagaren den 18 juli 1979 och arbetade där till den 25 juni 1995 då han slutade på egen begäran för att av privata skäl flytta till Lund. U.R. fick bra vitsord från Stockholmsbagaren. I ett skriftligt betyg den 18 juli 1995 anger man att han har utfört sina arbetsuppgifter till full belåtenhet och ger honom sina bästa rekommendationer. I Lund började U.R. ganska snart att arbeta på Diwongs. Från sommaren 1995 och t.o.m. den 31 maj 1996 arbetade han på återkommande kortare vikariat. Den 1 juni 1996 blev han tillsvidareanställd. Under de två senaste åren på Diwongs arbetade U.R. som avbytare. Det innebar att han fem-sex gånger per arbetspass pendlade mellan packnings- och bageriavdelningarna. Under ett arbetspass betjänade två avbytare hela avdelningen, en bytte av i packningsavdelningen och en i bageriavdelningen. Arbetet vid ugnarna i bageriavdelningen är ganska smutsigt. Personalen på Diwongs arbetar i huvudsak natt.

De första 10-12 månaderna på Diwongs arbetade U.R. i bageriet utan att det riktades några anmärkningar mot honom. Hösten 1996 förflyttades han av organisatoriska skäl till packningsavdelningen. Vid en förhandling den 25 februari 1997 framförde bolaget kritik mot U.R. för att han inte generellt skulle ha uppfyllt hygienkravet enligt vedertagna normer inom livsmedelsproduktionen. Vid den här tidpunkten hade U.R. inte något eget klädskåp och hade inte automatiskt och regelbundet tillgång till rena arbetskläder. Någon gång i slutet av februari 1997 förflyttades U.R. till städarbete under dagtid. Förflyttningen hade inte att göra med U.R:s personliga hygien. Under senare delen av våren 1997, sannolikt i april, förflyttades U.R. tillbaka till produktionen där han fick arbeta som avbytare. Detta fick han göra fram till dess att han avstängdes hösten 1998. Den 16 juni 1998 hölls en ny förhandling där det framfördes kritik mot Ulf R angående hans personliga hygien.

Den 24 september 1998 inträffade enligt bolaget en händelse som föranledde arbetsledningen att meddela U.R. att han i avvaktan på vidare diskussioner inte skulle arbeta utan skulle stanna hemma. De arbetsdagar som därigenom föll bort var den 27 och 28 september 1998. Den 29 september 1998 erhöll U.R. underrättelse från bolaget om tilltänkt uppsägning på grund av personliga skäl. Den 6 oktober 1998 begärde det lokala facket överläggningar med arbetsgivaren med anledning av den tilltänkta uppsägningen. Vid överläggningen tillbakavisade facket de skäl som bolaget menade förelåg för uppsägningen och påtalade att uppsägningen kunde undvikas genom att U.R. omplacerades. Facket pekade på olika lösningar som dock tillbakavisades av bolaget utan någon närmare prövning. Den 14 oktober 1998 sade bolaget upp U.R. av personliga skäl under påstående att denne vid några tillfällen uppvisat bristande personlig hygien. Han hade då varit avstängd från sitt arbete alltsedan den 24 september 1998.

Arbetsgivarparterna

Det är riktigt att U.R. anställdes vid bolagets enhet Stockholmsbagaren den 18 juli 1979 och att han sade upp sig där den 25 juni 1995 och flyttade till Skåne. Vid bolagets enhet Diwongs bageri i Lund fanns det behov av vikarier och eftersom U.R. har mycket lång erfarenhet av livsmedelshantering anställdes han i bolaget. U.R. fick instruktioner om personalhygien av bolagets personalplanerare U.P. i samband med att han anställdes på Diwongs sommaren 1995. Man gick igenom bolagets egenkontrollprogram som fastställdes av Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen i Lund den 9 november 1993. U.R. fick även sådana anvisningar vid förhandlingarna den 25 februari 1997 och den 16 juni 1998. Under hösten 1996 har L.A. och N-G.J. gett U.R. instruktioner i hygienfrågor. Dessutom borde Ulf R, som hade 16 års erfarenhet av bageriarbete inom koncernen, vara väl förtrogen med de hygienkrav som ställs inom branschen. Kollektivavtalet ingår i det enskilda anställningsavtalet. Av § 17 punkten 1 Bageriavtalet framgår att "Anställd skall även särskilt beakta kravet på en hygienisk behandling av råvaror och produkter". Dessutom skall enligt 29 § första stycket livsmedelsförordningen var och en som sysslar med livsmedelshantering vårda sig om en god personlig hygien och även i övrigt iaktta noggrann renlighet. Enligt § 17 punkten 3 Bageriavtalet är den anställde skyldig att rätta sig efter arbetsledningens anvisningar samt att i övrigt även noga följa föreskrifter vilka har utfärdats av bl.a. hälsovårdsnämnd eller andra myndigheter vars anvisningar arbetsgivaren är bunden av.

U.R. anställdes således sommaren 1995 och innehade t.o.m. den 31 maj 1996 ett antal visstidsanställningar. Den 1 juni 1996 blev han tillsvidareanställd. Ganska snart därefter blev arbetsledningen uppmärksammad på att U.R. hade hygieniska problem. Under hösten 1996 fick den dåvarande arbetsledaren produktionschefen L.A. och hans assistent N-G.J. indikationer därom från arbetskamraterna. Av den anledningen kontaktade L.A. U.R. och talade om för honom att han måste sköta sin hygien och duscha och tvätta sig noga. Klagomålen från arbetskamraterna upphörde. Efter ett tag kom det dock på nytt klagomål från arbetskamraterna till arbetsledningen. L.A. talade ånyo med U.R. om saken och en förbättring skedde. Den 25 februari 1997 hölls en förhandling angående U.R:s hygieniska problem vid vilken U.R. den facklige företrädaren B.L. L.A. N-G.J. samt platschefen R.N. var närvarande. Av protokollet framgår följande. "Företaget konstaterar att U.R. generellt ej uppfyller hygienkravet enligt vedertagna normer inom livsmedelsproduktionen. U.R. accepterar företagets synpunkter och lovar att följa vedertagna normer. Kroppshygienen skall vara god och kläder skall bytas regelbundet. Vid behov av tätare klädbyte skall detta anmälas till förman som skall lösa detta." Protokollet är undertecknat av R.N. B.L. och U.R. Protokollet har status av kollektivavtal. Genom kollektivavtalet fastställde man med stöd av § 17 punkten 5 Bageriavtalet de tjänsteföreskrifter som framgår av avtalstexten. Av § 17 punkten 5 Bageriavtalet framgår att anställd är skyldig att följa av företaget upprättade tjänsteföreskrifter som inte strider mot avtalsbestämmelser.

Efter förhandlingen skedde en förbättring men klagomålen på U.R. återkom så småningom och N-G.J. som då blivit produktionschef, talade med U.R. om saken. Den 16 juni 1998 hölls en ny förhandling angående U.R:s personliga hygien. Närvarande var U.R. B.L. N-G.J. och R.N. Av protokollet framgår följande. "Företaget konstaterar att U.R. generellt ej uppfyller hygienkravet enligt företagets och vedertagna normer för livsmedelsproduktion. Hygienbristen ligger på det personliga planet och det finns klara belägg med mycket besvärande kroppslig odör. Tillika har U.R. vid arbete med fyllning av vaniljkräm på kaffebröd slickat av munstycket i vittnes åsyn. U.R. förstår företagets synpunkter och accepterar att en omedelbar förbättring skall ske. Kroppshygienen skall vara god och kläder skall bytas regelbundet så ofta det behövs. Att t.ex. slicka av redskap är helt förkastligt. U.R. företagets och U.R:s vägar skiljas." Även det protokollet är undertecknat av R.N. B.L. och U.R. Protokollet har status av kollektivavtal.

Den 24 september 1998 inträffade den händelse som utlöste uppsägningen. Händelsen ledde fram till en lokal förhandling den 6 oktober 1998 angående U.R:s personliga hygien. Vid förhandlingen deltog U.R. B.L. ombudsmannen I.H. N-G.J. och R.N. Förhandlingen gällde något som U:R:s arbetskamrat M.C. hade noterat. Den 24 september 1998 såg hon U.R. peta sig i näsan, äta upp snorkråkan och fortsätta att hantera brödet. U.R. hade dessutom smutsiga arbetskläder och luktade illa. Ytan i packningsavdelningen är mycket begränsad och avståndet mellan M.C. och U.R. var ca två meter. De personer som arbetar i packningsavdelningen måste vända på bröden och måste ofta beröra dem.

U.R. var hemma från arbetet under tiden den 25-28 september 1998 då han hade fridagar. I vart fall var man ense om att U.R. skulle vara hemma i avvaktan på den förhandling som skulle äga rum med anledning av händelsen den 24 september 1998. Den 29 september 1998 blev U.R. underrättad om den tilltänkta uppsägningen. Han avstängdes från arbetet samma dag utan löneavdrag. Avstängningen skedde av allmänpreventiva skäl mot bakgrund av de höga hygienkrav som finns inom livsmedelsindustrin. Den 14 oktober 1998 sades U.R. av personliga skäl upp från sin anställning. Lokal tvisteförhandling hölls den 15 och den 20 oktober 1998 och central tvisteförhandling den 27 oktober 1998.

Mot bakgrund av det ovan anförda gör arbetsgivarparterna gällande följande. Det har förelegat saklig grund för uppsägning av U.R. av personliga skäl hänförliga till hans bristande personliga hygien. Bolaget har fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Omplaceringsmöjligheterna diskuterades mycket noga. Arbetet i bullpaketeringen förutsätter att man har god personlig hygien. Det är viktigt eftersom man ofta berör brödet. Även städarbete kräver god personlig hygien. U.R. kunde därför inte komma i fråga för dessa arbetsuppgifter. Vad gäller avstängningen finns det i Bageriavtalet inga regler om anställningsskyddsfrågor. Bolaget har tillämpat bestämmelserna i anställningsskyddslagen för avstängningen. Det har förelegat särskilda skäl för avstängning av U.R. enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Det utgör inget brott mot kollektivavtalet att stänga av U.R. eftersom det är anställningsskyddslagen och inte kollektivavtalet som reglerar denna fråga. Detta framgår av § 3 Mom. 3 Bageriavtalet där det anges att anställnings- och uppsägningsförhållanden i övrigt inte regleras av avtalet utan av anställningsskyddslagen.

Förbundet

Enligt 30 § första stycket livsmedelsförordningen skall den som driver verksamhet där livsmedel hanteras sörja för att hans arbetstagare får erforderliga anvisningar om personalhygien. Det bestrids att U.R. skulle ha fått instruktioner och information om personalhygien i samband med att han började på Diwongs sommaren 1995 och att man då gick igenom bolagets egenkontrollprogram som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Lund fastställde den 9 november 1993. Enligt Livsmedelsverkets kungörelse 1990:10 med föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn skall den som yrkesmässigt bedriver verksamhet där livsmedel hanteras utöva egentillsyn över sin verksamhet samt ha kontrollprogram. Om det i andra kungörelser som Livsmedelsverket antagit finns regler om tillsyn skall de tillämpas i stället för reglerna i kungörelsen 1990:10. I viss mån finns det andra regler som gäller just för bagerier. Livsmedelsverket har utfärdat en kungörelse 1992:5 med allmänna råd om egenkontrollprogram för bagerier och konditorier. Av bestämmelserna framgår att det i egenkontrollprogrammen bör ingå bl.a. dokumentation av rutiner för personalhygien. Av bolagets egenkontrollprogram framgår av punkten 6 att det i dokumentationen över egenkontrollen ingår rutiner för personalhygien. Bolaget har dock såvitt känt inte utfärdat några rutiner för personalhygien. Det bestrids att U.R. vid förhandlingstillfällena den 25 februari 1997 och den 16 juni 1998 skulle ha fått instruktioner eller hygieninformation i livsmedelslagstiftningens mening. Det som sades har mera karaktär av tillsägelser.

Det bestrids att U.R. skulle ha haft hygieniska problem som kan läggas honom till last. Vidare bestrids det att U.R. skulle ha blivit tillrättavisad angående detta under sommaren och hösten 1996. Det är riktigt att det ägde rum en förhandling den 25 februari 1997 som handlade om U.R:s personliga hygien och att det framfördes kritik mot honom att han luktade illa och att han hade smutsiga arbetskläder. Det enda som sades vid förhandlingen var att U.R:s kroppshygien skulle vara god och att han regelbundet skulle byta kläder. Att en person luktar illa behöver inte bero på att personen missköter sin personliga kroppshygien och inte tvättar sig. U.R. har alltid haft en god personlig kroppshygien. Han duschar och tvättar sig med tvål och vatten minst en gång per dag.

U.R. är blyg och tystlåten. Han säger inte emot andra och tar inga egna initiativ. Vid förhandlingen den 25 februari 1997, som han upplevde som obehaglig, kunde han inte säga ifrån. Vid förhandlingen kritiserades, som nämnts, U.R. för att han hade smutsiga arbetskläder och inte bytte dem regelbundet. I § 3 i Statens Livsmedelsverks allmänna råd om personalhygien anges följande. "Enligt 30 § andra stycket livsmedelsförordningen skall den som driver verksamheten tillhandahålla arbetstagarna ändamålsenliga skyddskläder. Om inte annat avtalats innebär denna skyldighet således att det åligger arbetsgivaren att såväl anskaffa som tvätta och i övrigt sköta skyddskläderna så att de kan anses som ändamålsenliga för arbetet. Arbetskläder och gångkläder kan förvaras i ett skåp som avdelas med en mellanvägg mellan de olika persedlarna." Det framgår dessutom av § 11 Bageriavtalet att arbetsgivare är skyldig att hålla arbetstagare med lämpliga överdragskläder samt tvätt av dessa. Alla tillsvidareanställda på Diwongs skulle ha ett eget klädskåp. I klädskåpet fick de tillsvidareanställda tre omgångar med rena arbetskläder. Kläderna var personliga på så sätt att de hade ett nummer som var kopplat till en viss anställd och dennes skåp. När kläderna var smutsiga lämnades de i en särskild tvättkorg. Särskild personal ombesörjde tvätten och återlämnande kläderna genom att lägga in dem i den berörde arbetstagarens klädskåp som hade samma nummer som plagget.

Vid förhandlingen den 25 februari 1997 framkom det att U.R. som vid den tidpunkten var tillsvidareanställd, inte hade något eget klädskåp. Han hade därigenom inte automatiskt och regelbundet tillgång till rena kläder. Han var i stället hänvisad till att förse sig med rena kläder ur ett gemensamt reservklädskåp som var avsett för extraanställd personal. För kläderna i reservklädskåpet gällde inte något system med nummer och det var svårt att få tag på rätt storlek. Det kunde vara ren "huggsexa" om kläderna och man var tvungen att vara ute i god tid för att få tag på några. Det hände därför att U.R. fick fortsätta att gå i smutsiga kläder. Rutinerna för de tillsvidareanställdas klädbyten fungerade inte heller bra varför det hände att de också gick till reservklädskåpet och tog kläder. U.R. fick så småningom ett eget klädskåp. Tilldelningen av rena kläder fungerade dock inte heller då.

Den kritik som framfördes från bolagets sida vid förhandlingen den 16 juni 1998 handlade om att U.R. skulle ha haft en besvärande odör och att han skulle ha slickat av ett munstycke med vaniljkräm. Det bestrids att U.R. skulle ha misskött sin personliga hygien. Om det nu har funnits en besvärande odör har den inte berott på att han har misskött sin personliga hygien utan har berott på att tilldelningen av rena kläder inte har fungerat. Inte ens efter att U.R. fick ett eget klädskåp fungerade, som nämnts, klädtilldelningen så att han regelbundet kunde byta kläder. Det bestrids att U.R. skulle ha slickat av ett munstycke. Däremot har han utan kroppslig kontakt med munstycket sprutat ut en klick vaniljkräm på ett finger och sedan slickat av fingret. Detta berättade U.R. vid mötet.

U.R. har inte medgett någonting genom att underteckna protokollen från förhandlingarna den 25 februari 1997 och den 16 juni 1998. Vid U.R:s namn står endast att han tagit del av protokollen. Det bestrids att protokollen har status av kollektivavtal. Det finns inte något avtalssyfte. Protokollen utgör endast någonting som bolaget ensidigt slagit fast.

U.R. förnekar att han den 24 september 1998 skulle ha petat sig i näsan och därefter ha ätit upp snorkråkan.

Mot bakgrund av det ovan anförda gör förbundet gällande följande. Även om arbetsgivarparterna skulle kunna styrka sina påståenden om U.R:s personliga hygien föreligger det ändock inte saklig grund för uppsägning. Hur det än förhåller sig med arbetsgivarparternas påståenden har det inte förelegat någon risk för smittspridning eller risk för negativa ekonomiska konsekvenser för bolaget. Det har inte heller varit risk för att allmänhetens krav på god hygien skulle komma att åsidosättas. U.R. har skött sin personliga hygien genom att dagligen duscha och tvätta sig. En eventuell odör har inte berott på U.R:s bristande personliga hygien utan på bristen på rena kläder. Den bristen måste tillskrivas arbetsledningen. Den utlösande händelsen för uppsägningen inträffade enligt arbetsgivarparterna den 24 september 1998 då man påstår att U.R. petade snorkråkor och stoppade i munnen. U.R. har inte fått några instruktioner och eller tillrättavisningar i de frågorna före händelsen. Han fick inte heller tillfälle att rätta till ett eventuellt felaktigt beteende. Bolaget borde ha försökt lösa frågan på annat sätt. U.R. har inte brutit mot ordningsreglerna i § 17 Bageriavtalet. Saklig grund för uppsägning har heller inte förelegat eftersom bolaget inte har fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Man har inte ens övervägt möjligheten till omplacering trots att sådana möjligheter funnits. Frågan behandlades den 6 oktober 1998 då B.L. pekade på två möjliga omplaceringsalternativ dels bullpaketering, dels städning dagtid. Bolaget tillbakavisade båda förslagen. Vid städningen ligger i princip produktionen nere. Städarna kommer inte i kontakt med brödet. De anställda i produktionen utför själva viss rengöring av t.ex. plåtar och formar som städarna alltså inte sköter. U.R. avstängdes redan den 24 september 1998 således innan han den 29 september 1998 underrättades om den tilltänkta uppsägningen. Bolaget hade kunnat överlämna underrättelsen om den tilltänkta uppsägningen till U.R. på arbetsplatsen. I Bageriavtalet finns det ingen uttrycklig regel om avstängning av arbetstagare. Det krävs ett uttryckligt stadgande vilket alltså saknas. Underförstått föreligger därmed ett förbud att stänga av en arbetstagare. Bolaget har gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott både för tiden före och efter uppsägningen när det gäller avstängningen. Avstängning får visserligen ske med stöd av bestämmelserna i anställningsskyddslagen. Avstängningen står dock i strid också med 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Några särskilda skäl som där förutsätts har inte förelegat. Även om det skulle förhålla sig som bolaget påstår har det inte funnits några skäl för avstängning. Om avstängningen står i strid med bestämmelserna i anställningsskyddslagen utgör den också ett kollektivavtalsbrott.

DOMSKÄL

U.R. som är född 1958, var anställd vid bolagets enhet Stockholmsbagaren från juli 1979 till juni 1995 då han sade upp sig på egen begäran. Sommaren 1995 anställdes han på bolagets enhet Diwongs bageri i Lund. På Diwongs tillverkas matbröd och under den i målet aktuella tiden även kaffebröd. Efter en del kortare tidsbegränsade anställningar tillsvidareanställdes han den 1 juni 1996 i bolaget. Under den i målet aktuella tiden arbetade U.R. som s.k. avbytare vilket innebär att han under ett arbetspass omväxlande arbetade i bageriavdelningen och i packningsavdelningen.

Den 25 februari 1997 hölls en lokal förhandling angående U.R:s personliga hygien. Närvarande vid förhandlingen var U.R. facklige företrädaren B.L. arbetsledarna L.A. och N-G.J. samt platschefen R.N. Protokollet från förhandlingen har följande lydelse.

Företaget konstaterar att U.R. generellt ej uppfyller hygienkravet enligt vedertagna normer inom livsmedelsproduktionen.

U.R. accepterar företagets synpunkter och lovar att följa vedertagna normer. Kroppshygienen skall vara god och kläder skall bytas regelbundet. Vid behov av tätare klädbyte skall detta anmälas till förman som skall lösa detta.

Den 16 juni 1998 hölls ytterligare en lokal förhandling angående U.R:s personliga hygien. Närvarande vid förhandlingen var U.R. B.L. N-G.J. och R.N. Protokollet från förhandlingen har följande lydelse.

Företaget konstaterar att U.R. generellt ej uppfyller hygienkravet enligt företagets och vedertagna normer för livsmedelsproduktion. Hygienbristen ligger på det personliga planet och det finns klara belägg med mycket besvärande kroppslig odör. Tillika har U.R. vid arbete med fyllning av vaniljkräm på kaffebröd slickat av munstycket i vittnes åsyn.

U.R. förstår företagets synpunkter och accepterar att en omedelbar förbättring skall ske. Kroppshygienen skall vara god och kläder skall bytas regelbundet så ofta det behövs. Att t.ex. slicka av redskap är helt förkastligt.

U.R. tilldelas härmed en varning vilket innebär att om omedelbar rättelse ej sker måste företagets och U.R:s vägar skiljas.

Den 24 september 1998 inträffade enligt bolaget en händelse som föranledde att U.R. inte arbetade från den dagen. Han avstängdes från arbetet i vart fall den 29 september 1998. Sistnämnda datum erhöll han även underrättelse att bolaget avsåg att säga upp honom. Den 14 oktober 1998 sade bolaget upp U.R. av personliga skäl.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om bolaget haft saklig grund för att säga upp U.R. Parterna tvistar också om när U.R. avstängts och om avstängningen utgör brott mot anställningsskyddslagen och det mellan parterna gällande kollektivavtalet, Bageriavtalet.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med U.R. samt vittnesförhör med U.R:s arbetskamrater M.E. och A.L. U.R:s tidigare sambo L.N. facklige företrädaren B.L. och medicine doktorn J.E. På förbundets begäran har vidare ombudsmannen B.S. hörts upplysningsvis. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med platschefen R.N. tidigare produktionschefen L.A. nuvarande produktionschefen N-G.J. U.R:s arbetskamrat M.C. och läkaren S.N. På bolagets begäran har vidare direktören i bolaget A.M. hörts upplysningsvis. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Är uppsägningen sakligt grundad?

Arbetsgivarparterna har till stöd för att uppsägningen är sakligt grundad åberopat att U.R. skulle ha brustit när det gäller den personliga hygienen. Bolaget har gjort gällande att detta yttrat sig dels i att han har luktat illa, dels i att han har haft smutsiga arbetskläder. Bolaget har vidare hävdat att U.R. vid ett tillfälle har slickat av ett munstycke med vaniljkräm och vid ett annat petat sig i näsan, ätit upp snorkråkan och därefter fortsatt att hantera brödet.

Förbundet har bestritt att U.R. har haft bristande personlig hygien. Om han har luktat illa har det enligt förbundet berott på annat än bristande personlig hygien. Förbundet har vitsordat att det kunde hända att U.R. hade smutsiga arbetskläder men har gjort gällande att detta berodde på att tilldelningen av rena arbetskläder inte fungerade vilket man menar måste tillskrivas arbetsledningen. Det har bestritts från förbundets sida att U.R. vid ett tillfälle har slickat av ett munstycke med vaniljkräm. Det har däremot vitsordats att han vid ett tillfälle utan kroppslig kontakt med munstycket sprutat ut en klick vaniljkräm på ett finger och därefter slickat av fingret. Förbundet har bestritt att U.R. har petat sig i näsan.

Genom utredningen är till att börja med klarlagt att de personer i bolaget som var med på förhandlingarna den 25 februari 1997 och den 16 juni 1998 då frågan om U.R:s personliga hygien behandlades, nämligen R.N. L.A. och N-G.J. inte själva har gjort några iakttagelser som skulle kunna tyda på att U.R. skulle ha brustit i fråga om personlig hygien. Det har i stället framkommit att de fått sina uppgifter i andra hand från personer som inte har hörts i målet. Om man läser protokollen från förhandlingarna kan man visserligen få intrycket att U.R. vid förhandlingarna medgav att det fanns fog för kritik mot honom i detta avseende. Det har dock inte framkommit att U.R. över huvud taget skulle ha yttrat sig vid de båda förhandlingarna. Det faktum att U.R. undertecknat de båda protokollen kan enligt Arbetsdomstolens mening inte heller ses som att han medgav att han hade dålig personlig hygien. Vid U.R:s namn står endast "tagit del av". Det faktum att U.R. inte protesterade mot innehållet i protokollen stämmer dessutom väl överens med den bild av honom som person som framträtt genom utredningen nämligen att han är tystlåten och foglig och att han inte säger emot andra.

De personer som har gjort egna iakttagelser om U.R:s personliga hygien och som också har hörts i målet är U.R:s dåvarande sambo L.N. och hans arbetskamrater M.E: A.L. och M.C.

Genom de uppgifter som L.N. har lämnat och som det enligt Arbetsdomstolens mening inte finns anledning att ifrågasätta är klarlagt att U.R. skötte sin kroppshygien genom att dagligen duscha och tvätta sig med tvål och vatten.

U.R. har själv berättat att han har lätt för att svettas och att lukta svett. A.L. som har arbetat med U.R. i ett till två år, har omvittnat att U.R. under den tiden luktade illa vid ett enda tillfälle. M.C. å andra sidan har berättat att U.R. hade en mycket besvärande lukt. Av förhöret med J.E. framgår bl.a. att det faktum att någon luktar illa kan bero på faktorer som inte har med dålig hygien att göra samt att olika individers förmåga och sätt att uppfatta lukter varierar.

Enligt Arbetsdomstolens mening kan det genom den utredning som förebringats i målet inte anses utrett att det berott på brister i den personliga hygienen att U.R. ibland gett ifrån sig en lukt som andra kan ha upplevt som dålig och obehaglig.

Det är ostridigt att U.R. ibland kunde ha smutsiga arbetskläder, vilket också kan vara en förklaring till dålig lukt. Enligt förbundet berodde detta på att klädtilldelningen inte fungerade som den skulle vilket man menar måste tillskrivas arbetsledningen.

Enligt 30 § andra stycket livsmedelsförordningen och 11 § Bageriavtalet åligger det arbetsgivaren att tillhandahålla skyddskläder. Av utredningen framgår att alla tillsvidareanställda på Diwongs skulle ha ett eget klädskåp där de regelbundet fick rena arbetskläder men att U.R. trots det saknade ett eget klädskåp. Han var hänvisad till att förse sig med rena arbetskläder ur ett reservklädskåp. Det var först i samband med förhandlingen den 25 februari 1997 som det uppmärksammades att U.R. inte hade något eget klädskåp. Han fick så småningom ett eget klädskåp. A.L. har omvittnat att klädtilldelningen inte alltid fungerade som den skulle trots att man hade ett eget klädskåp och att man kunde få använda de arbetskläder man hade fastän de var smutsiga och behövde bytas. Den brist på rena arbetskläder som har förelegat kan enligt Arbetsdomstolens mening inte U.R. lastas för. Tilläggas bör att det har inte framkommit att U.R. skulle ha underlåtit att vid behov byta till rena arbetskläder när sådana funnits att tillgå.

Bolagets påstående att U.R. skulle ha slickat av ett munstycke med vaniljkräm vinner inte stöd av utredningen i målet. Annat är inte utrett än det U.R. själv uppgett, nämligen att han utan kroppslig kontakt med munstycket sprutat ut en klick vaniljkräm på ett finger och därefter slickat av fingret.

Bolagets påstående att U.R. vid ett tillfälle under arbetet petat sig i näsan vinner däremot stöd av de uppgifter som M.C. har lämnat i denna del och som det inte finns anledning att ifrågasätta. Det får därmed anses utrett att U.R. den 24 september 1998 under arbetet petat sig i näsan och därefter fortsatt att hantera bröd.

Vad U.R. kan kritiseras för är alltså endast händelsen med vaniljkrämen och händelsen då han under arbetet med bröd petade sig i näsan. Vad han gjorde vid dessa tillfällen, särskilt vid det senare tillfället, är visserligen oförenligt med de stränga krav på hygien som måste upprätthållas i livsmedelshantering. Samtidigt måste framhållas att det var fråga om enstaka händelser av vilka man inte kan dra några egentliga slutsatser om U.R:s lämplighet för fortsatt anställning. Han borde ha erinrats om det olämpliga i vad han gjort och beretts möjlighet att bättra sig i dessa avseenden.

Vid en samlad bedömning kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att det inte har förelegat saklig grund för uppsägning av U.R.

Förbundets yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen skall alltså bifallas och bolaget förpliktas utge allmänt skadestånd till U.R. för brott mot 7 § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen återkommer i det följande till skadeståndsfrågan.

Strider avstängningen mot anställningsskyddslagen och kollektivavtalet?

Det är ostridigt att U.R. var hemma från arbetet efter händelsen den 24 september 1998. Förbundet har gjort gällande att U.R. avstängdes redan den dagen medan arbetsgivarparterna har gjort gällande att U.R. avstängdes först den 29 september 1998.

Utredningen ger inte helt klart besked om vad som förekommit i denna del. Händelseförloppet synes dock ha varit följande. Den händelse som föranledde bolaget att vidta åtgärder inträffade som nämnts den 24 september 1998. Närmast därefter hade U.R. ett par arbetsfria dagar. Han fick dock besked om att han skulle stanna hemma i avvaktan på ett möte som skulle hållas den 28 september. Motivet till detta synes ha varit att U.R. som arbetade nattetid, skulle ges möjlighet att delta i det möte som skulle hållas på dagtid den 28 september. Härigenom kom han inte att utföra arbete den 27 september. Sedan blev det, på grund av orsaker som bolaget inte kunde råda över, inte något möte den 28 september. U.R. utförde inte heller den dagen något arbete. Påföljande dag, den 29 september, underrättades han om den tilltänkta uppsägningen och om att han avstängdes från arbetet.

Det får anses framgå att det som skedde före den 29 september i första hand syftade till att bereda U.R. möjlighet att delta i det planerade mötet och inte till att hålla honom borta från arbetsplatsen. Enligt Arbetsdomstolens mening ligger det närmast till hands att anse att avstängningen skedde först den 29 september, dvs. den dag då underrättelse om tilltänkt uppsägning lämnades och då han tydligen också fick besked om avstängning. Arbetsdomstolen utgår i det följande från att avstängningen skedde den dagen.

Huvudregeln enligt 34 § anställningsskyddslagen är att avstängning inte får ske under åberopande av de omständigheter som föranlett uppsägningen såvida inte särskilda skäl föreligger. Arbetsgivarsidan har gjort gällande att särskilda skäl förelegat för avstängningen av U.R. men har till stöd för detta inte åberopat några andra omständigheter än de som åberopats till stöd för att uppsägningen skulle vara sakligt grundad. Med hänsyn till den slutliga bedömningen i uppsägningsfrågan kan arbetsgivarparterna enligt Arbetsdomstolens mening inte heller anses ha visat att det förelegat särskilda skäl för avstängningen. Bolaget har alltså stängt av U.R. i strid mot anställningsskyddslagens regler. Även i detta avseende har bolaget ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd. Arbetsdomstolen återkommer till detta i det följande.

Förbundet har gjort gällande att avstängningen även skett i strid mot kollektivavtalet och att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet för brott mot detta. Arbetsgivarparternas inställning är att avstängningen inte utgör något brott mot kollektivavtalet, eftersom avstängning inte regleras i kollektivavtalet utan i anställningsskyddslagen.

Det finns i denna del anledning att erinra om att Arbetsdomstolen funnit att avstängningen skedde först i samband med att underrättelse om den tilltänkta uppsägningen lämnades, dvs. vid en tidpunkt då avstängningsförbudet enligt 34 § anställningsskyddslagen otvivelaktigt är tillämpligt (AD 1978 nr 92). Arbetsdomstolen har med andra ord inte anledning att gå in på frågan om en i andra sammanhang vidtagen avstängning kan utgöra brott mot kollektivavtalet.

Det är ostridigt att det tillämpliga kollektivavtalet, Bageriavtalet, inte innehåller något uttryckligt förbud mot avstängning eller någon annan regel som rör avstängning. Däremot finns under § 3, med rubriken Anställningens ingående och upphörande, i moment 3, med rubriken Lagen om anställningsskydd, intaget följande.

Anställnings- och uppsägningsförhållanden i övrigt regleras inte av detta avtal utan av lagen om anställningsskydd. Ömsesidig uppsägningstid är minst en månad. Härtill kommer tillämplig varselperiod.

I denna del har A.M. och B.S. hörts.

A.M. har uppgett att han under omkring 25 år deltagit i förhandlingar rörande kollektivavtalet, att det nyss berörda momentet i avtalet tillkom i samband med anställningsskyddslagens ikraftträdande 1974 samt att avstängning enligt hans uppfattning inte regleras i kollektivavtalet.

B.S. har uppgett han sedan 1990 är ansvarig för bl.a. Bageriavtalet, att avstängning enligt hans uppfattning inte är tillåten eftersom det inte är reglerat i kollektivavtalet samt att en företagen avstängning utgör ett brott mot kollektivavtalet, om en vidtagen uppsägning sedan underkänns men att detta inte är något som diskuterats mellan parterna.

Enligt Arbetsdomstolens mening har förbundet inte förmått styrka sitt påstående att en i strid mot anställningsskyddslagen företagen avstängning som medför skyldighet att utge skadestånd för brott mot den lagen också skall anses innefatta ett brott mot kollektivavtalet och medföra skadeståndsskyldighet enligt medbestämmandelagens regler. Förbundets yrkanden om skadestånd för kollektivavtalsbrott skall alltså avslås.

Skadeståndsfrågor

Bolaget har alltså ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till U.R. för brott mot 7 och 34 §§ anställningsskyddslagen. Skadestånden bör bestämmas för brottet mot den förstnämnda bestämmelsen till 60 000 kr och för brottet mot den sistnämnda bestämmelsen till 20 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid den utgång målet fått skall arbetsgivarparterna utge ersättning till förbundet för rättegångskostnader. Om beloppets storlek råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att Aktiebolaget Skogaholms Bröds uppsägning av U.R. är ogiltig.

Arbetsdomstolen förpliktar Aktiebolaget Skogaholms Bröd att till U.R. utge allmänt skadestånd med åttiotiotusen (80 000) kr, varav 60 000 kr för brott mot 7 § anställningsskyddslagen och 20 000 kr för brott mot 34 § andra stycket anställningsskyddslagen jämte ränta på 80 000 kr enligt 6 § räntelagen från den 18 november 1998 tills betalning sker.

Svenska Livsmedelsarbetareförbundets yrkanden om allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott avslås.

4. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Bageriförbund och Aktiebolaget Skogaholms Bröd att med hälften vardera utge ersättning till Svenska Livsmedelsarbetareförbundet för rättegångskostnad med etthundranittiotvåtusentrehundranittiotre (192 393) kr, varav 146 654 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1999-06-16, målnummer A-205-1998

Ledamöter: Hans Tocklin, Ulla Erlandsson, Britt Angleryd, Sverker Rudeberg (skiljaktig), Lotta Kärger (förhandlare i Svenska Kommunförbundet; tillfällig ersättare; skiljaktig), Göte Larsson (förre förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Lars E. Rabenius.

Sekreterare: Gudrun Persson Härneskog

Ledamöterna Sverker Rudebergs och Lotta Kärgers skiljaktiga mening

Av 29 § i Livsmedelsförordningen framgår att "Var och en som sysslar med livsmedelshantering skall vårda sig om en god personlig hygien och även i övrigt iakttaga noggrann personlig renlighet." Till detta kommer att varje producent av livsmedel av kommersiella skäl har ett legitimt intresse av att samtliga arbetstagare som sysslar med livsmedelshantering har en god personlig hygien. Bolaget kan därför anses ha goda skäl att agera vid fall av bristande personlig hygien.

Det föreligger av integritetsskäl svårigheter att på ett säkert sätt konstatera bristande personlig hygien. I det i målet aktuella fallet har emellertid arbetstagaren - R - vid lokala förhandlingar såväl den 25 februari 1997 och den 16 juni 1998, vitsordat vad bolaget påstått i dessa avseenden. Detta framgår av vid förhandlingarna förda protokoll som har justerats av fackklubbsordföranden B.L.

Domstolens majoritet har emellertid fäst avgörande vikt vid att R av allt att döma inte själv yttrat sig vid de lokala förhandlingarna och har därför inte tillmätt de aktuella uppgifterna någon betydelse. Detta är enligt vår uppfattning felaktigt mot bakgrund av att part i en lokal förhandling är den lokala arbetstagarorganisationen vars behörige ställföreträdare är B.L. L. - som är en erfaren facklig företrädare - har också uppgivit att han sammanträffade med R i ca en halvtimme före varje förhandling för att gå igenom ärendet och att han gick igenom protokollen innan han justerade dem. Det finns därför inte någon anledning att anta att protokollen inte på ett korrekt sätt skulle återge vad som förekommit vid förhandlingarna och däribland R:s inställning till de av bolaget framförda påståendena om bristande personlig hygien.

Dessa påståenden vinner stöd av bolaget i övrigt åberopad bevisning. Tillsammans med den händelse som inträffade den 24 september 1998 - som sett isolerad inte hade utgjort saklig grund för uppsägning - finner vi att företaget hade saklig grund för sin uppsägning av R.

Överröstade härutinnan är vi i övrigt ense med majoriteten.

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1999-06-16
Målnummer
A-205-1998
Lagrum
7 § och 34 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Litteratur
Sökord
Anställningsskydd
Avstängning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation