AD 1999 nr 87

Parter:

Svenska Metallindustriarbetareförbundet; Sveriges Verkstadsförening; Volvo Personvagnar Komponenter Aktiebolag

Nr 87

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

mot

Sveriges Verkstadsförening och Volvo Personvagnar Komponenter Aktiebolag i Köping.

BAKGRUND

Mellan parterna gäller kollektivavtal, det s.k. verkstadsavtalet.

Volvo Personvagnar Komponenter AB (bolaget) är ett bolag inom Volvo Personvagnarkoncernen. Vid bolagets fabrik i Köping arbetar cirka 1 100 personer, varav omkring 850 är arbetare och medlemmar i Svenska Metallindustriarbetareförbundet (förbundet).

Förbundets medlem H.M. är 52 år gammal och har varit anställd hos Volvo i 27 år. Han har arbetat som maskinreparatör vid bolaget. Han sades upp från sin anställning den 9 november 1998. Uppsägningen grundas på förhållanden som hänför sig till H.M. personligen.

Under september 1998 bereddes bolagets anställda möjlighet att under arbetstid provköra den nya bilmodellen Volvo S80. H.M. gjorde en provtur, varvid han körde av vägen och bilen blev totalförstörd. Bolaget har gjort gällande att förfarandet utgjort grund att avskeda H.M. men har valt att i stället säga upp honom.

Tvist har uppstått om uppsägningen. Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna kunnat enas.

YRKANDEN

Svenska Metallindustriarbetareförbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall ogiltigförklara Volvo Personvagnar Komponenter AB:s uppsägning av H.M. samt förplikta bolaget att till honom utge 80 000 kr i allmänt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess full betalning sker.

Svarandeparterna har bestritt käromålet i sin helhet. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig och ett eventuellt skadestånd bör enligt svarandeparterna jämkas till noll kr eller ett lägre belopp än det yrkade. Sättet att beräkna ränta har vitsordats i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNING

Förbundet

Bolagets anställda, däribland H.M. bereddes i september 1998 möjlighet att under arbetstid provköra den nya bilmodellen Volvo S80. Fabriken i Köping disponerade åtta bilar, fördelade på olika avdelningar. De som var intresserade av att provköra en bil fick anteckna sig på en lista. Körscheman upprättades. De innebar att fyra personer i varje bil skulle starta varje hel timme och turas om att köra. Provkörningen skulle ske efter en angiven färdväg, Köping - Arboga - Kungsör - Köping. I bilen medfördes en karta över den aktuella körsträckan och information om körregler. I reglerna angavs bland annat att trafikreglerna gällde och att var och en fick stå för eventuella böter.

H.M. hade i början av veckan provkört standardmodellen av Volvo S80, men fick på fredagen den 18 september 1998 chansen att även provköra den s.k. "värstingmodellen" Volvo S80 T6. T6 har en turboladdad 2,8 litersmotor på 272 hk och accelererar från 0 till 100 km/tim på 7,2 sekunder. Topphastigheten är begränsad till 250 km/tim.

H.M. körde tillsammans med två arbetskamrater, M.A. och T.N. Färden började i Köping med M.A. som förare. Han körde i 20 minuter. Utanför Kungsör tog H.m. över ratten. M.A. satt på passagerarsätet bredvid förarplatsen och T.N. satt i baksätet direkt bakom H.M. Färden gick från Kungsör till Köping och sedan till Arboga. På väg E 20 emellan Arboga och Kungsör, vid Svarthäll, inträffade olyckan. Vägen som varit rak och inte speciellt kuperad gick där upp över en kulle och svängde ner svagt till höger. Överst på kullen har man ingen sikt. H.M. fick här sladd på bilen så att den snurrade runt på vägen, for baklänges ett stycke, vände rätt igen, körde ner i diket innan den flög 25-35 m bort, kanade över en åker för att slutligen bli stående. H.M. och de två passagerarna lyckades själva ta sig ur bilen, som blev totalförstörd.

Händelsen ledde till att H.M. blev uppsagd. Bolaget hävdade att han gjort sig skyldig till misskötsel gentemot företagets föreskrifter att framföra fordon. Det påstods också att han "åsamkat bolaget och arbetskamrater stor skada genom

- ett skadat fordon drygt 400 000 kr

- att det skadat företaget och anställdas anseende genom skriverier i media om Volvoanställdas sätt att köra bil

- att i framtiden få möjlighet att erbjudas liknande provkörningar av nya produkter

- stora internutrednings- och sjukskrivningskostnader

- sist men inte minst utsatt medpassagerare för kroppsskada och uppenbar livsfara".

Sammanfattningsvis bedömde bolaget att H.M. gjort sig skyldig till grov vårdslöshet genom sitt helt omdömeslösa sätt att framföra bilen.

Bilen var enligt förbundets mening inte värd mer än omkring 170 000 kr, då den var begagnad och inte motsvarade en kundbil.

Förbundet vill framhålla att liknande händelser inträffat utan att bolaget har agerat på detta sätt. År 1998 kraschades en testbil mellan Skövde och Mariestad på grund av för hög hastighet. Den föraren förlorade inte arbetet på grund av händelsen. Vid en testning av bromsar på Torslanda flygplats 1996 kördes bilen genom ett staket och ut över en trafikerad väg. Bilen blev totalförstörd men föraren förlorade inte sitt arbete utan fick en varning. Enligt en uppgift som förbundet fått skulle den bilen ha varit en prototyp värd 5 000 000 kr.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande att uppsägningen inte är sakligt grundad då den inträffade olyckan är en händelse av enstaka natur, utanför H.M:s ordinarie arbetsuppgifter. Förbundet inställning är att det inte är den enskilda händelsen som skall vara ensamt avgörande utan vilka slutsatser om H.M:s lämplighet för fortsatt anställning som kan dras av det inträffade. Körningen kan inte diskvalificera H.M. för en fortsatt anställning som maskinreparatör. Förbundet bestrider naturligtvis också att händelsen utgör grund för avskedande.

Arbetsgivarparterna

Enligt bolagets uppfattning har H.M. fört bilen grovt vårdslöst i extrem hastighet vilket lett till att bilen kraschats och att såväl H.M. M.A. och T.N. som bolaget skadats. Det inträffade har egentligen utgjort grund för avsked.

När det gäller den straffrättsliga bedömningen är det tillräckligt, för att dömas för grov vårdslöshet i trafik jämlikt 1 § andra stycket trafikbrottslagen (1951:649), att man gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Bolagets inställning är att H.M. genom sitt sätt att föra bilen vid provkörningen, gjort sig skyldig till grov oaktsamhet och visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv.

Enligt straffrättens ansvarslära är en handling oaktsam om den innefattar inte godtagbara risker för att en okontrollerad följd av ett visst slag skall inträffa. Risken för att den okontrollerade följden skall inträffa, skall vara sådan att det finns goda skäl att avstå från handlandet. Risken skall för gärningsmannen vara synbar på det sättet att han har anledning att ta den i beaktande. Det skall finnas ett orsakssamband mellan handling och risk som är plausibel.

H.M. har kört bilen i vart fall i 200 km/tim, in i en "blind" kurva, där han inte såg mötande trafik. Han har således försatt sig i en situation där han saknade varje möjlighet att se om det kom mötande trafik och dessutom i en situation där han inte kunde kontrollera bilen. Under dessa omständigheter kan det inte finnas någon tvekan om att han måste ha varit medveten om att det förelåg en mycket stor risk för en trafikolycka. Risken för en olycka har också förverkligats och M.A. T.N. och bolaget har lidit skada. H.M. har medvetet åsidosatt trafikföreskrifter och sina skyldigheter mot arbetskamraterna och utomstående genom att utsätta dem för livsfara. Det är alltså fråga om en medveten oaktsamhet; H.M. förstod att det fanns en mycket stor risk för en trafikolycka, när han förde bilen i 200 km/tim i en relativt tvär kurva. Enligt bolagets mening utgjorde förfarandet en medveten grov oaktsamhet av H.M. H.M. har även visat en uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom genom att köra på det sätt han gjorde.

Enligt bolagets mening har H.M. gjort sig skyldig till ett brott. Brottet har skett som en följd av hans anställning. H.M. har blivit erbjuden att under arbetstid provköra bilen, således i tjänsten. Brottet riktades mot två arbetskamrater och mot arbetsgivaren, som ägare av bilen.

Bolaget har även fäst stort avseende vid att arbetsgivaren intar en ställning som skyddsgarant och övervakningsgarant, innebärande en skyldighet att skydda sina anställda mot risk att drabbas av skada och en skyldighet att skydda utomstående mot risk att drabbas av skada från anställda. En arbetstagare har dessutom en lojalitetsplikt, innebärande att arbetstagaren måste sätta arbetsgivarens intressen före sina egna. H.M. har satt sitt intresse - att för nöjes skull testa bilens prestanda - före arbetsgivarens intresse av att skydda anställda och utomstående för risk för skada och arbetsgivarens intresse av att undvika "bad will" och materiella skador.

Provkörningen skulle ske enligt en fastställd rutt på fyra mil och vägsträckan skulle köras en gång. Körningarna ägde rum på allmän väg och byte av förargrupp skulle ske varje hel timme. Bolaget hade utfärdat instruktioner för körningen, vilka H.M. kände till. Dessa innefattade bland annat den självklara föreskriften att gällande trafikregler skulle följas och att man skulle vara försiktig och undvika att försätta sig i situationer där man skadade varandra.

H.M. har kört bilen på ett grovt oaktsamt sätt och höll redan från början av körningen en mycket hög och stundtals vettlös hastighet. Efter femton minuters körning har han förlorat herraväldet över bilen. Under färden har M.A.vid flera tillfällen vädjat till H.M. att sänka hastigheten. M.A. har också fått ingripa ett par gånger för att undvika olyckstillbud. Även T.N. gjorde på olika sätt sin inställning klar. H.M. valde att inte lyssna. Han testade bilens prestanda trots arbetskamraternas protester. Han hade goda möjligheter att besinna sig, bland annat då tillbuden inträffat, men riskerade sitt eget och andras liv genom sitt körsätt. Han körde omkring 200 km/tim på en farlig vägsträcka där högsta tillåtna hastighet var 90 km/tim. Han förlorade kontrollen över bilen på grund av hastigheten, och det blev ett våldsamt olycksförlopp. Spåren av olyckan omfattade totalt över 200 m. Bilen blev totalförstörd. H.M. M.A. och T.N. blev samtliga sjukskrivna efter olyckan.

En annan homständighet som enligt bolagets mening är anmärkningsvärd är att M.A. före olyckan hade varit sjukskriven på grund av en nackskada och genomgick reabilitering och arbetsträning. Det fanns en mycket påtaglig risk att olyckan skulle förvärra nackskadan och omintetgöra den rehabilitering som förevarit. H.M. som var medveten om M.A:s nackskada, tog ingen hänsyn till detta. Han har fört bilen grovt oaktsamt och visat en uppenbar likgiltighet för arbetskamraternas och andra människors liv och hälsa samt andra människors egendom.

H.M. hade även kunnat utsätta arbetsgivaren för skadeståndsansvar enligt principerna för principalansvar då handlingar som företagits under arbetstid är begångna i tjänsten, även om de inte direkt ligger i arbetstagarens uppgifter. Provkörningen ingick inte direkt i H.M:s arbetsuppgifter, men var ett inslag i anställningen som framförallt kan ses som en trivselåtgärd. Skador för tredje man har också uppkommit genom nedkörningen av ett staket framför en villa, men något skadeståndsanspråk mot bolaget har ännu inte framställts.

Hade H.M. skadat andra människor hade det blivit en oerhört omfattande "bad will" för Volvo och de ekonomiska effekterna hade kunnat bli stora. Nu uppstod "bad will" för Volvo men inte tillnärmelsevis så omfattande som det skulle ha blivit om olyckan lett till än mer katastrofala följder. Genom att H.M. medvetet utsatt bolaget för sådana risker har han, genom sitt agerande, visat att han brister i grundläggande lojalitet gentemot arbetsgivaren och insikt om det förhållande som skall råda mellan en arbetstagare och en arbetsgivare.

Värdet av den förstörda bilen är i nyskick 400 000 kr. En bil i likvärdigt skick, dock utan turbo, har efter rekonditionering sålts för 320 000 kr. Den aktuella bilen var i utmärkt skick och skulle, efter rekonditionering, ha inbringat åtminstone 300 000 kr. Bolaget gör gällande att H.M. har ådragit sin arbetsgivare en omfattande sakskada, även för det fall värdet på bilen inte skall anses uppgå till mer än 170 000 kr. Ingen arbetsgivare skall behöva tåla ett sådant avsiktligt och medvetet risktagande som leder till så omfattande sakskador. Handlandet har också permanent skadat förhållandet mellan bolaget och H.M.

Sammanfattningsvis har bolaget ansett att H.M. gjort sig skyldig till ett grovt vårdslöst förfarande som inte skall behöva tålas i något rättsförhållande. Handlingen är av sådan karaktär att den egentligen utgör grund för avskedande. Av den anledningen finns heller inte någon omplaceringsskyldighet. Bolaget har dock valt den lindrigare formen uppsägning.

Bolaget känner inte till de närmare omständigheterna kring händelsen i Skövde, förutom att den ägde rum nattetid. Vid olyckan på Torslanda flygfält var det en servicetekniker som vid en instrumentkontroll under körning var ouppmärksam och inte hann bromsa i tid utan körde igenom ett buskage. Det var helt andra omständigheter än de i det nu aktuella målet. Värdet på en ny sådan bil, som inte var en prototyp, uppgick till omkring 400 000 kr. Utöver skadorna på bilen uppkom inga egentliga skador.

DOMSKÄL

Tvisten i målet gäller om bolaget haft rätt att säga upp H.M. som under en provkörning av en ny bilmodell, Volvo S80, kört av vägen, varvid personskador uppkommit och bilen totalförstörts. Bolaget har gjort gällande att H.M. förfarit grovt vårdslöst och att hans handlande egentligen utgjort grund för avskedande och i vart fall saklig grund för uppsägning. Förbundet menar att det inträffade är en händelse av enstaka natur som inte utgör saklig grund för uppsägning.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling vid vilken såväl skriftlig som muntlig bevisning förebringats. På förbundets begäran har H.M. hörts under sanningsförsäkran. På bolagets begäran har vittnesförhör hållits med M.A. T.N. och K-Å.K.

H.M. har uppgett bl.a. följande. Han vet inte säkert hur fort han körde men han kan ha kört 180 - 200 km/tim och vid något tillfälle antagligen över 200 km/tim. Han var medveten om att hastigheten var begränsad till 90 km/tim. Någon större skillnad mellan att köra 100 eller 150 km/tim märktes inte med den bilen. Han tyckte inte att han hade problem med bilen utan ansåg att den var lättstyrd. Omkörningar gjordes vid kanske ett halvdussin tillfällen och då tryckte han kanske gaspedalen i botten. Han ville visa att det egna bilmärket är bättre än andra och att man med denna bil kan köra om en BMW. Den kurva där olyckan inträffade har han inte upplevt som skarp och han tyckte att han skulle klara av den med den hastighet han höll. Han anser att han hade situationen under kontroll och inte tog några medvetna risker. Möjligen gjorde han en alltför stor rattrörelse. Att någon vädjade till honom att sänka farten och att någon var rädd uppfattade han inte. Vid olyckan spräckte han en ryggkota och var sjukskriven fyra - fem månader.

M.A. har uppgett bl.a. följande. Han körde den första delen av färden och kan då ha kört 150 - 160 km/tim på en raksträcka. I Kungsör tog H.M. över. H.M. rivstartade och körde sedan genomgående för fort. Efter Kungsör körde H.M. så fort att bilen krängde i en kurva och M.A. skrek " bromsa för helvete" eller något liknande för att få H.M. att sänka farten innan en olycka inträffade. H.M. körde aggressivt och gjorde flera omkörningar. Dessa var ryckiga med snabba inbromsningar och tvära kast. M.A. var nervös och rädd. Han sade att han helst ville ur bilen och komma till jobbet utan att H.M. reagerade. Vid en järnvägsviadukt, där H.M. körde 160 km/tim skrek M.A. "bromsa för helvete", vilket fick H.M. att sänka farten. På en lång raksträcka vid Valskog var hastigheten närmare 200 km/tim och de närmade sig mycket snabbt en lastbil. Först när M.A. skrek åt H.M. att bromsa gjorde H.M. det. H.M. bromsade så kraftigt att ABS-bromsarna började "morra" och att hela bilen darrade. Mellan Arboga och Kungsör närmade de sig en bilkö så hastigt att M.A. blev rädd. Han sade till H.M. att han var rädd och att denne skulle sluta eller något liknande. H.M. reagerade inte på detta. På den kanske 1,5 km långa raksträckan före kurvan där de körde av vägen, såg M.A. att hastighetsmätaren visade 180 km/tim efter halva raksträckan. Farten ökades sedan. Han minns att han skrek att farten måste sänkas annars skulle de inte klara det. Några sekunder senare gick bilen sidledes över på motsatta körbanan. Efter olyckan klarade de att ta sig ur bilen själva, även T.N. som satt fastklämd. M.A. som sedan tidigare hade en nackskada, skadade korsryggen vid olyckan och har ständig värk. Han är remitterad till ortoped och behöver smärtstillande medel. På nätterna kan han inte sova utan måste upp och gå.

T.N. har tillagt följande. H.M. körde mycket ryckigt och aggressivt. M.A. protesterade flera gånger och sade åt H.M. att sänka farten. H.M. satte gaspedalen i botten så fort tillfälle gavs. Han tvärbromsade och accelererade och färden var ryckig och stötig. Bilen krängde ett flertal gånger, bland annat när de kom ikapp en lastbil och höll på att köra in i den. Färden var en skräckupplevelse. T.N. satt och såg ner i golvet och räknade minuterna tills det hela skulle vara över. H.M. kan inte ha undgått att höra alla protester från M.A. Tre rejäla incidenter inträffade då han var säker på att en olycka skulle ske. T.N. trodde att han skulle dö. Efter kraschen satt han fastklämd mellan baksätet och framsätet. Han lyckades dock ta sig loss. Olyckan har lett till att han fått en deformerad disk i ryggen. Under sex månader har han inte kunnat sova på nätterna. Han har ont och vågar inte lyfta tunga saker.

K-Å.K. som är anställd av Volvo och som deltagit i företagets utredning av händelsen, har uppgett bl.a. följande. Under utredningen uppgav H.M. att hastigheten vid ingången till den kurva där olyckan skedde uppgick till 200 km/tim. Spår efter olyckan fanns på en sträcka av omkring 215 meter. Först fanns ett sladdspår på 110 meter, där bilen gått över i det mötande körfältet innan den åter kom över på höger sida av vägen. Sedan fanns där spår i diket och skador på ett staket. Därefter hade bilen gjort en luftfärd på 35 meter och sedan fortsatt 45 meter på en åker innan den stannat. Spåren och skadorna på bilen bekräftar uppgiften om att hastigheten uppgått till 200 km/tim.

Sammanfattningsvis visar utredningen följande. H.M. har framfört bilen med en hastighet som uppgått till ibland 200 km/tim, dvs. en med hänsyn till att körningen skedde på allmän väg med en högsta tillåtna hastighet på 90 km/tim extremt hög hastighet. Det är inte fråga om en enstaka hastighetsöverträdelse utan H.M. har kört på i huvudsak samma sätt under den tid på närmare femton minuter som han körde bilen. Under den tiden har flera incidenter inträffat som ingett stark rädsla hos hans medföljande arbetskamrater och som fått dem, främst M.A. att reagera mycket starkt. Trots det har H.M. inte besinnat sig och saktat ner annat än tillfälligtvis. Avkörningen skedde sedan H.M. med en hastighet av ca 200 km/tim kört in i en kurva och då uppenbarligen saknat förmåga att behärska den situation som han försatt sig och arbetskamraterna i. Det har inte framkommit att olyckan skulle ha orsakats av något annat än H.M:s körsätt. Vid avkörningen skadades båda arbetskamraterna och båda hade ännu vid tidpunkten för huvudförhandlingen i målet kvarstående besvär i form av bl.a. värk. Bilen totalförstördes vilket, även om man värderar bilen på det sätt som förbundet vill göra, innebär en betydande ekonomisk skada för arbetsgivaren. Bilen sladdade vid olyckan över till det mötande körfältet. H.M:s körsätt kunde därigenom ha orsakat ännu värre skador än de som nu uppkom.

Arbetsgivarsidan har gjort gällande att H.M:s handlande är sådant att det utgör grund för avskedande, även om man valt att säga upp honom. Ett avskedande får som framhållits i förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 149) ske endast i flagranta fall. Det bör vara fråga som ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Arbetsdomstolen har inte anledning att uppehålla sig vid hur H.M:s handlande skall betraktas straffrättsligt. Det står nämligen klart att H.M. kört på ett grovt vårdslöst sätt och fortsatt att göra detta trots att arbetskamraterna försökt få honom att besinna sig samt att han därigenom har orsakat arbetskamraterna och arbetsgivaren betydande skador. Enligt Arbetsdomstolens mening är detta ett sådant beteende som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande. Förbundets talan skall alltså avslås.

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas ersätta arbetsgivarparterna deras rättegångskostnader. Om beloppet råder ingen tvist.

DOMSLUT

1. Svenska Metallindustriarbetareförbundets yrkanden avslås.

2. Svenska Metallindustriarbetareförbundet skall utge ersättning till Sveriges Verkstadsförening och Volvo Personvagnar Komponenter AB med åttiotusen (80 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

Dom 1999-06-30, målnummer A-11-1999

Ledamöter: Hans Tocklin, Maj Johansson, Margit Strandberg, Björn Müntzing, Ola Bengtson, Rolf Lindh (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Cecilia Klerbro