AD 2000 nr 105

Fråga vid bestämmande av ekonomiskt skadestånd om betydelsen av att arbetstagaren inte har anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen förrän omkring fem månader efter anställningens upphörande.

Parter:

Biltema Sweden Aktiebolag; H.J.

Nr 105

Biltema Sweden Aktiebolag i Linköping

mot

H.J. i Vikingstad.

ÖVERKLAGAD DOM

Linköpings tingsrätts dom 2000-03-03 i mål nr T 424-99

Tingsrättens dom, se bilaga.

Biltema Sweden Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall ogilla den av H.J. vid tingsrätten förda talan samt befria bolaget från skyldigheten att ersätta kostnaden för H.J:s rättshjälp vid tingsrätten och i stället förplikta H.J. att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader där.

H.J. har bestritt ändringsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Därvid har nya förhör hållits med S-Å.L., H.J. och E.H. Övrig muntlig bevisning vid tingsrätten har förebragts genom uppspelning av tingsrättens bandupptagningar av förhören. Parterna har lagt fram samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Till utveckling av sin talan har parterna i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten. Bolaget har upplyst att åklagare beslutat att inte åtala H.J. med motiveringen att brott inte kunnat styrkas. H.J. har tillagt att det under förundersökningen framkommit att tre leveranser av gods från företaget BMT till bolaget ägt rum utöver vad L.L. redovisat i sin förteckning. H.J. har även uppgett att syftet med bytesaffärerna var att bolaget skulle få tillgång till inredningsdetaljer som bolagets franchisetagare behövde till sina butiker.

Domskäl

Vad som förekommit i Arbetsdomstolen föranleder inte andra slutsatser än de tingsrätten kommit till i frågan om bolaget haft laglig grund för att avskeda H.J.

Som tingsrätten konstaterat har bolaget genom att avskeda H.J. utan laglig grund ådragit sig skadeståndsskyldighet mot honom. Vid bestämmandet av det allmänna skadeståndet bör enligt Arbetsdomstolens mening viss hänsyn tas till att H.J., på det sätt som framgår av tingsrättens domskäl, själv inte är helt utan skuld till det inträffade. Arbetsdomstolen anser att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 75 000 kr.

När det gäller det ekonomiska skadeståndet har bolaget gjort gällande att det bör jämkas med hänsyn till att H.J., vilkens anställning hos bolaget upphörde den 12 november 1998, ostridigt inte anmälde sig hos arbetsförmedlingen som arbetssökande förrän den 19 april 1999. H.J. har även i Arbetsdomstolen motsatt sig att skadeståndet jämkas.

Parternas olika uppfattningar i denna del rör frågan hur aktiv en arbetstagare, som blivit på oriktigt sätt skild från sin anställning, måste vara i sina försök att minska den ekonomiska skadan genom att söka sig annan anställning. Denna fråga har Arbetsdomstolen i tidigare sammanhang haft anledning att ta ställning till. Det kan finnas anledning att här återge domstolens uttalanden i domen 1984 nr 54. Domstolen anförde bl.a. följande.

Såsom arbetsdomstolen uttalat i tidigare sammanhang (se domen AD 1982 nr 30) ankommer det på en arbetstagare som kräver ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön att själv vara aktiv för att begränsa skadans omfattning genom att söka sig annat arbete. Gör arbetstagaren inte detta, kan hans underlåtenhet föranleda att skadeståndet jämkas eller till och med helt faller bort.

I normalfallet är ofrånkomligt att arbetstagaren under tid för vilken skadestånd krävs står till arbetsmarknadens förfogande, dvs är beredd att ta lämpligt arbete som erbjuds. Som ett bevis för att en arbetstagare står till arbetsmarknadens förfogande brukar i arbetsmarknadssammanhang fordras att arbetstagaren är fortlöpande anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen (jfr exempelvis 4 § lagen om arbetslöshetsförsäkring). Det är naturligt att ställa ett sådant krav även i det nu aktuella sammanhanget. Det finns visserligen inte grund för att fordra en sådan aktivitet som en generell förutsättning för rätt till skadestånd. I varje enskilt fall får prövas med hänsyn till omständigheterna i vad mån det kan anses skäligt att jämka ett ekonomiskt skadestånd av det skälet att arbetstagaren inte varit anmäld hos arbetsförmedlingen eller eljest inte varit tillräckligt aktiv i att söka nytt arbete.

Det förtjänar framhållas att det alltså inte utgör någon absolut förutsättning för rätt till ekonomiskt skadestånd avseende förlorad lön att arbetstagaren varit anmäld hos arbetsförmedlingen under den tid som skadeståndsyrkandet avser. Den avgörande frågan är om det vid en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet kan anses skäligt att jämka det ekonomiska skadeståndet av det skälet att arbetstagaren inte varit tillräckligt aktiv i att söka nytt arbete.

I förevarande fall har H.J. berättat följande om sina försök att hitta nytt arbete. Strax efter avskedandet sökte han utan framgång arbete hos Ekmans Maskin AB. Därefter sökte han inget arbete fram till dess han anmälde sig hos arbetsförmedlingen. Han hade svårt att ta sig för att söka nytt arbete eftersom avskedandet tog honom mycket hårt. Efter att ha anmält sig hos arbetsförmedlingen har han själv tagit kontakt med uppskattningsvis 20-30 företag för att höra sig för om arbete. Han har personligen besökt många företag och även sökt arbete på Internet. Han har också varit i kontakt med bemanningsföretag. Han har hittills inte blivit erbjuden något arbete över huvud taget, vare sig via arbetsförmedlingen eller på annat sätt.

Det kan tyckas anmärkningsvärt att H.J. inte anmälde sig hos arbetsförmedlingen förrän drygt fem månader efter anställningens upphörande. Det måste emellertid ifrågasättas vilken betydelse en tidigare gjord anmälan skulle ha haft för hans chanser att erhålla ett nytt arbete. H.J. var 48 år gammal när han avskedades och han saknade egentlig yrkesutbildning. Han hade, med undantag av en period under 1990-talet, ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att arbeta för bolaget. Han hade avskedats från sin anställning hos bolaget p.g.a. misstanke om brottsligt förfarande mot arbetsgivaren. Han har efter anmälan till arbetsförmedlingen inte fått något erbjudande om anställning.

Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna bör enligt Arbetsdomstolens mening det förhållandet att H.J. väntade väl länge med att anmäla sig hos arbetsförmedlingen inte tillmätas någon större betydelse. H.J. får genom att anmäla sig hos arbetsförmedlingen i april 1999 och i övrigt göra många aktiva insatser för att erhålla ett nytt arbete anses ha gjort vad man rimligen kan kräva för att begränsa den ekonomiska skadans omfattning. Arbetsdomstolen anser därför liksom tingsrätten att det i detta fall inte finns skäl att jämka det ekonomiska skadeståndet. Det råder inte tvist i övrigt om beräkningen av skadeståndet. Tingsrättens domslut i fråga om ekonomiskt skadestånd skall därför stå fast.

Rättegångskostnaderna

Den nu angivna utgången föranleder inte någon ändring av tingsrättens dom såvitt avser bolagets ansvar för sina egna rättegångskostnader och kostnaden för H.J:s rättshjälp där. Bolaget bör vid denna utgång också förpliktas att ersätta H.J:s rättegångskostnad och kostnaden för hans rättshjälpsbiträde i Arbetsdomstolen.

H.J. har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen med 648 kr för sin kostnad för att inställa sig till domstolens huvudförhandling. Denna kostnad är emellertid inte ersättningsgill enligt rättshjälpslagen. Kostnaden utgör därmed i stället H.J:s rättegångskostnad. Det yrkade beloppet är skäligt.

Den av T.C. yrkade ersättningen enligt rättshjälpslagen får anses skälig.

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen ändrar tingsrättens domslut endast i fråga om det allmänna skadeståndet (punkten 1, andra delen) på det sättet att Biltema Sweden Aktiebolag förpliktas att till H.J. betala allmänt skadestånd med sjuttiofemtusen (75 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 mars 1999 tills betalning sker.

2. H.J:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen avslås.

3. Arbetsdomstolen fastställer enligt rättshjälpslagen ersättning åt T.C. för det biträde han lämnat H.J. i Arbetsdomstolen till tjugofemtusenniohundrafemtioen (25 951) kr, varav 17 200 kr för arbete, 6 965 kr för tidsspillan och 1 786 kr för utlägg.

4. Arbetsdomstolen förpliktar Biltema Sweden Aktiebolag att ersätta H.J. för hans rättegångskostnad i Arbetsdomstolen med sexhundrafyrtioåtta (648) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

5. Biltema Sweden Aktiebolag skall betala kostnaden för H.J:s rättshjälp i Arbetsdomstolen med tjugofemtusenniohundrafemtioen (25 951) kr enligt den fördelning som Rättshjälpsmyndigheten senare bestämmer.

Dom 2000-12-06, målnummer B-55-2000

Ledamöter: Michaël Koch, Gertrud Forkman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Inga Jerkeman, Peter Ander, Ulf Perbeck, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Håkan Lundquist

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Gunnar Hillman, Lennart Andersson och Peter Sundström)

BAKGRUND

H.J. har varit anställd på Biltema Sweden AB (i fortsättningen kallat Biltema) från 1965 till 1998 med undantag av en period från 1990 till 1994. Den 2 november 1998 delgavs H.J. ett meddelande om avsked från den 12 i samma månad. Som skäl för avskedandet åberopade Biltema en polisanmälan enligt vilken H.J. gjort sig skyldig till grov trolöshet mot huvudman mot sin arbetsgivare.

YRKANDEN M M

H.J. har yrkat att Biltema skall förpliktas att utge till honom dels ersättning med 18 350 kr per månad från och med den 13 november 1998 till och med den 31 januari 2000 eller med sammanlagt 267 910 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 11 010 kr från och med den 1 december 1998 och på respektive månadsbelopp om 18 350 kr från och med den första dagen i respektive månad till dess betalning sker, dels skadestånd för kränkning med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § från dagen för delgivning av stämningsansökan.

Biltema har bestritt käromålet men vitsordat beloppet 267 910 kr. För det fall H.J. skulle anses vara berättigad till ersättning för utebliven lön har Biltema yrkat att beloppet i vart fall skall jämkas till 0 kr.

Biltema har å sin sida genstämningsvis yrkat förpliktande för H.J. att till Biltema utge ett belopp om 21 117 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av kravet.

H.J. har medgett sistnämnda yrkande.

Till närmare utveckling av sin talan har H.J. anfört: När han anställdes vid Biltema 1965 hade företaget endast ett fåtal personer anställda. Han var en av pionjärerna som hjälpte till att utveckla det företag som i dag sysselsätter över 150 personer i Biltemas butiker på olika håll i Europa. Biltema är ett familjeföretag som ägs av familjen L. En särskild anda råder i företaget och en stark social gemenskap finns mellan de anställda. Han träffade sin blivande sambo på arbetsplatsen och deras dotter är numera anställd vid ett dotterföretag till Biltema. Han har med undantag av en period i början av 1990-talet ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt Biltema och varit en mycket lojal medarbetare. Under årens lopp har han haft olika arbetsuppgifter, han har varit en "allt i allo". Efter återanställningen 1994 blev han bl a lageransvarig. Under sommaren eller hösten 1997 fick han nya arbetsuppgifter enligt muntliga instruktioner av G.A., som har en arbetsledande befattning inom Biltema. Det nya arbetet innebar för honom ett självständigt ansvar för Biltemas lagerhållning av butiksinredningar, som fanns i det s k Plånyllagret. Han skulle också syssla med att bygga upp och inreda nya butikslokaler i Skandinavien samt knyta nya franchisetagare till företagets butiker. Inköpen av butiksinredningar administrerades inom företaget av E.H. Det ankom sedan på honom att ombesörja erforderliga kompletteringar till E.H:s beställningar av butiksinredningar. Kompletteringsköpen hanterades formellt på det sätt att han lämnade en s k anskaffningsorder till S-Å.L. för attest och vidare befordran till E.H. Därutöver har han gjort erforderliga kompletteringar genom att byta inredningar som fanns i Plånyllagret mot inredningar från firma Bil- och Motortillbehör (BMT) som leds av L.L. Plånyllagret har fungerat som ett plock- eller buffertlager för inredningar och inredningsdetaljer till Biltemas butiker. S-Å.L. understödde förfarandet att komplettera inredningarna med utrustning från Plånyllagret i stället för att inköpa nya dyra inredningsdetaljer och därigenom belasta Biltemas ekonomi. L.L. kom in i bilden 1998 efter rekommendation från den vid Biltema anställde Göran Durefelt. L.L. är en känd och välrenommerad handlare med bl a nya och begagnade inredningsartiklar.

Den 2 oktober 1998 blev han uppringd av G.A. och ombedd att uppsöka denne på Linköpingskontoret. När han på eftermiddagen kom till kontoret möttes han av S-Å.L., G.A. och E.H. Han blev anklagad för att ha sålt inredningar som tillhörde Biltema och själv tillgodogjort sig ersättningen. Det påstods att inredningar till ett mycket högt värde hade försvunnit. Han förnekade bestämt anklagelsen. Den 2 november 1998 mottog han besked om avskedande. Någon motivering för denna utöver vad han fått höra den 2 oktober fick han inte. Avskedandedatum och sista anställningsdag angavs till den 12 november 1998. Sedan han genom sitt ombud begärt en skriftlig motivering för avskedandet fick han som svar att Biltema den 6 oktober 1998 gjort en polisanmälan mot honom för grov trolöshet mot huvudman. Vidare angavs att han var ansvarig för oegentligheter med butiksinredningar utöver vad som angetts i polisanmälan. Anklagelserna saknar all grund, då han inte på något sätt gjort sig skyldig till det han anklagats för. Han har inte missbrukat sin förtroendeställning. Biltemas förfarande är exempellöst och grovt kränkande för honom. Biltema har inte haft någon grund att avskeda honom. Sista tiden på arbetet hade han en månadslön om 18 500 kr vartill kom traktamentsersättningar. Han har inte fått lön efter den 12 november 1998. Förutom att han berövats sin anställning har han fråntagits sin plattform i yrkeslivet och skadats i sin sociala tillvaro. Han står nu efter avskedandet utan arbete. Eftersom han saknar yrkesutbildning och har nått en förhållandevis hög ålder, har han svårt att få ett nytt arbete.

Biltema har till utveckling av sin talan anfört: Biltema bildades för mer än 30 år sedan av S-Å.L. Företaget har i dag 22 butiker i Skandinavien. Alla butiker i Sverige drivs av franchisetagare. Biltema håller dock i hyreskontrakten och äger all inredning i butikerna. Biltema lagerhåller mycket stora mängder butiksinredningar i en lagerlokal i Linköping, det s k Plånyllagret. I samband med en omstrukturering av verksamheten under sommaren/hösten 1997 tilldelades H.J. nya arbetsuppgifter. Det var G.A. som skötte diskussionerna med H.J. För att beskriva de nya arbetsuppgifterna upprättade G.A. en handskriven befattningsbeskrivning, som senare skrevs ut på maskin. Enligt beskrivningen skulle H.J. bl a tekniskt och praktiskt etablera nya butiker och varuhus och ombesörja lokal- och inredningsförändringar. I uppgifterna ingick inte att självständigt göra några inköp. Verksamheten i Biltema är organiserad på sådant sätt att ingen anställd, oavsett befattning, har rätt att göra några inköp överhuvudtaget utan att S-Å.L. lämnat tillstånd till inköpet. Detta var H.J. väl medveten om. Inte heller har han haft rätt att utan S-Å.L:s godkännande överlåta till exempel butiksinredningar. Vid inköp användes en speciell blankett med rubriken "Anskaffningsorder". Den innehåller uppgift om vem som är beställare, till vilket objekt som beställningen görs, vilken leverantör som valts samt en varubeskrivning med uppgift om ordinarie pris och framförhandlat pris. Vidare finns på blanketten ett utrymme för godkännande av S-Å.L. Det finns exempel på av H.J. ifyllda anskaffningsorder som godkänts av S-Å.L. Ett exempel visar på ett inköp av en vara för 38 600 kr, ett annat på en vara som skulle köpas in för 460 kr.

Biltemas franchisetagare i Linköping är E.H. Denne har därutöver i uppdrag att bl a administrera inköp av butiksinredningar för Biltemas samtliga butiker. Den 24 september 1998 klockan 07.10 kom E.H. till Plånyllagret. Han såg då att det pågick lastning av en lastbil. Bilen stod inte vid ordinarie lastbrygga. På platsen fanns en lastbilschaufför och dennes medhjälpare, H.J. och ytterligare Biltemaanställda, nämligen B.S. och en truckförare. E.H. såg att H.J. drog sig undan vid hans ankomst. E.H. gick efter H.J. och frågade vad som pågick. H.J. svarade då att man bytte butiksinredning och att allt var i sin ordning. E.H. blev förvånad eftersom han inte tidigare hört något om saken. Han kontaktade därför S-Å.L. och fick då klart för sig att denne inte heller visste något om bytesaffärerna. På S-Å.L:s uppmaning togs nu kontakt med G.A. På eftermiddagen samma dag åkte G.A. ned till Plånyllagret för att tala med B.S. Denne berättade då att H.J. under cirka ett års tid levererat butiksinredning till BMT, som hade lokaler på Gamla Tanneforsvägen i Linköping. Syftet skulle vara att byta till sig annan inredning. H.J. skulle ha sagt till B.S. att S-Å.L. godkänt bytesaffärerna. G.A. och S-Å.L. åkte därefter tillsammans till BMT och träffade där L.L. Denne medgav att man tidigare på morgonen hämtat cirka sju pallar med trådhyllor från Plånyllagret. I L.L:s närvaro besiktigade G.A. och S-Å.L. hyllorna, som nu fanns på BMT:s lager. Man kunde konstatera att det i allt väsentligt rörde sig om 560 hyllor. L.L. berättade vid tillfället att affärerna hade pågått under cirka ett års tid. G.A. fick av L.L. en förteckning som enligt L.L. upptog alla varor som H.J. levererat till BMT. L.L. kunde också lämna över en förteckning över varor som BMT levererat till Biltema som ett led i bytesaffärerna. Besked gavs att ingen fakturering skett under den tid som affärerna pågått. L.L. anmodades att inte avyttra hyllorna. G.A. gick sedan igenom L.L:s förteckningar. Han kunde konstatera att de inventarier som BMT hämtat från Plånyllagret var prissatta till 20 à 50 procent av nypriserna medan de inventarier som Biltema fått i utbyte var prissatta till bruttopris och i något fall över detta. Värdet av de varor som skickats till BMT uppgår enligt katalogpriser till 147 374 kr medan värdet på de varor som kommit till Biltema i utbyte har skattats till 10 995 kr. Det är således en värdedifferens på mer än 100 000 kr. Den 2 oktober 1998 sammanträffade S-Å.L., G.A. och E.H. med H.J. för att närmare tala om saken. H.J. uppgav då att det var fråga om bytesaffärer och att man inte hade gjort upp om vilka priser som skulle gälla. Kort därefter polisanmäldes H.J. för i vart fall trolöshet mot huvudman. Förundersökningen är klar men beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats. Det gods som den sista leveransen omfattade har Biltema låtit hämta tillbaka. Det förnekas att S-Å.L. lämnat H.J. löfte att göra de ifrågavarande bytesaffärerna. Vid ett tidigare tillfälle har S-Å.L. gett H.J. lov att byta till sig någon konsol från ett företag. Löftet innebar emellertid inte ett generellt tillstånd till bytesaffärer i framtiden.

H.J. har tidigare visat att han har svårt att rätta sig efter företagets administrativa rutiner. Efter det att H.J. avskedats framkom det vid en genomgång av handlingarna på hans skrivbord att han hyrt truckar från Ekmans Maskin AB utan tillstånd. Biltema hyr aldrig truckar och uppkomna hyresskulder var dessutom oreglerade sedan lång tid, något som Biltemas ekonomiavdelning inte kände till. Affärerna med Ekmans har fått regleras i efterhand genom en särskild uppgörelse. Det har också varit svårt att klara ut H.J:s reseräkningar med lämnade reseförskott och att få in attesterade fakturor från honom.

Biltemas fordran på H.J. gäller ett oreglerat personallån.

Grunden för Biltemas bestridande av H.J:s talan är att H.J. grovt åsidosatt sina åligganden mot sin arbetsgivare genom i första hand följande brottsliga förfarande. Han har såsom anställd i Biltema på grund av förtroendeställning haft till uppgift att för Biltemas räkning praktiskt tekniskt etablera nya butiker och varuhus samt också vara en projektresurs avseende bl a inredningsförändringar i butiker och varuhus. I den egenskapen har han haft tillgång till Biltemas lager avseende butiksinredningar. Han har missbrukat sin förtroendeställning och låtit egendom till ett värde överstigande 100 000 kr frångå Biltema utan vederlag och därigenom skadat Biltema. Gärningen är uppsåtlig. I andra hand påstås att H.J. i vart fall grovt åsidosatt sina åligganden enligt ovan och att detta varit tillräcklig grund för ett avskedande. Skulle tingsrätten inte finna fog för ett avskedande, skall den yrkade ersättningen ändå jämkas till 0 kr. Skälet till det är att H.J. inte begränsat den skada som avskedandet föranlett, då han först den 19 april 1999 anmält sig hos arbetsförmedlingen som arbetssökande.

H.J. har genmält: I mars 1998 deltog han i ett möte med S-Å.L. varvid bytesaffärerna med L.L. redovisades. S-Å.L. godkände dessa affärer och han har således varit medveten om dessa. Att en avräkning med BMT inte skett beror på att ledningen för Biltema föregick en sådan genom att affärerna stoppades på angivet sätt. På Plånyllagret fanns butiksinredningar av olika årgångar. Det var fråga om både nya och begagnade inredningar som förvarades där. Gamla inredningar brukade föras tillbaka till lagret. Detta tjänstgjorde som ett buffertlager där han till exempel kunde plocka ut detaljer som behövdes till inredningen i någon butik. Det var Göran Durefeldt som kom på idén att Biltema skulle göra bytesaffärer med BMT. Han blev sedan invigd i planerna. Det var så affärerna började. Det var av en ren tillfällighet att han fanns på lagret den 24 september 1998. Han skulle nämligen hämta en del saker därifrån till en butik i Botkyrka. De hyllor som levererades till L.L. var inga nya lagerhyllor, dessa hade varit i omlopp tidigare. Den av L.L. gjorda förteckningen av varor som bytts mellan BMT och Biltema stämmer. De prisuppgifter som L.L. antecknat på de inbytta varorna är emellertid noteringar för BMT:s interna bruk. Det är dock fler varor som kommit Biltema tillgodo än som antecknats av L.L. Detta framgår av uppgifter i den avslutade förundersökningen. L.L:s prisuppgifter på de bortbytta varorna skall ses som värden inför kommande prisdiskussioner. Han har själv inte haft någon vinning av bytesaffärerna.

Han förnekar att han hyrt truckar av Ekmans Maskin AB, truckarna ifråga hade bara lånats av Biltema inför eventuellt kommande köp. Historien med truckarna har för övrigt inget samband med hans avskedande.

Biltemas invändning att skadeståndet skall jämkas tillbakavisas. Efter avskedandet har han via Internet sökte arbete på Arbetsförmedlingens hemsida. Han har sökt ett antal arbeten men har inte kommit ifråga då förutom hans ålder avskedandet ligger honom i fatet.

Biltema har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

DOMSKÄL

H.J. och S-Å.L. har hörts under sanningsförsäkran.

På H.J:s begäran har vittnesförhör hållits med L.L., B.S. och Göran Durefelt.

På Biltemas begäran har vittnesförhör hållits med G.A., E.H., L.L., G.B. och J.O.K.

Biltema har också åberopat viss skriftlig bevisning.

Målet gäller om Biltema haft saklig grund att avskeda H.J. på grund av bytesaffärerna mellan Biltema och BMT och om H.J. är berättigad till ersättning för uppkommen skada.

Regler om avskedande finns i 18 - 20 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd. Enligt 18 § får en anställd avskedas om denne grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. För att ett avskedande skall vara giltigt krävs dessutom att vissa formella regler iakttagits av arbetsgivaren. Någon tvist om de formella reglerna är det inte fråga om.

Frågan om avskedandet.

Till en början skall det konstateras att H.J. haft en mycket långvarig anställning hos Biltema, att han haft en tämligen underordnad ställning och att han efter en omorganisation under sommaren eller hösten 1997 fått nya arbetsuppgifter. Enligt en av G.A. upprättad befattningsbeskrivning hade H.J. följande arbetsuppgifter.

Praktiskt/tekniskt etablera nya butiker/varuhus

Följa butikerna avseende

- teknik

- lokaler

- inredning

Projektresurs avseende

- lokal- /inredningsförändringar

- lager

- kvalitet/reklamationer

- förpackningsstruktur

Teknisk support till hela organisationen.

Befattningsbeskrivning är således allmänt formulerad och ger ingen större ledning för att bedöma gränserna för H.J:s befogenhet. H.J. har i praktiken efter vad utredningen visar varit en "allt i allo" inom företaget och har ansetts vara den som ansvarade för Plånyllagret, där Biltema förvarade det inredningsmaterial, huvudsakligen hyllmaterial, som användes i företagets olika butiker. Av vad som framkommit i målet var det ingen annan än H.J. som egentligen visste närmare vad som fanns i lagret. Någon heltäckande inventarieförteckning för Plånyllagret synes inte ha funnits.

Det är ostridigt att det under 1998 fram till och med den 24 september förekommit leveranser av gods från Plånyllagret till BMT och att BMT å sin sida levererat gods till Plånyllagret. Dessa affärer, som i målet betecknats som bytesaffärer, hade fram till tiden för H.J:s avskedande inte ekonomiskt reglerats mellan företagen. Såvitt nu är av intresse har leveranserna bara gällt det gods som redovisats av L.L. vid BMT i två förteckningar, den ena för gods från "Plånyl" och den andra för gods till Biltema.

Av bl a vittnesförhöret med L.L. framgår att prisuppgifterna i förteckningarna tillkommit för BMT:s interna bruk. Det finns ingen anledning att anta annat än att H.J. och L.L. på sikt avsett att göra en ekonomisk avräkning men att en sådan inte kommit till stånd när affärerna avbröts i september 1998.

Biltema har påstått att värdet av det gods som Biltema levererat till BMT uppgått till drygt 140 000 kr medan värdet av det gods som kommit Biltema tillgodo inte haft ett högre värde än knappt 11 000 kr. Värderingen av godset grundas på 1999 års katalogpriser enligt G.A. Det har emellertid invänts av såväl H.J. som L.L. att det inte varit fråga om nytt gods i alla delar. Med hänsyn till detta och vad som i övrigt framkommit kan det inte anses klarlagt från Biltemas sida att skillnaden i värde mellan vad som levererats och vad som tagits emot varit så stor som påståtts. Det är emellertid uppenbart att Biltema vid ett avräkningsförfarande efter den sista leveransen skulle ha haft en fordran på BMT till ett betydande belopp. Huruvida detta inneburit någon ekonomisk risk för Biltema finns ingen utredning om. Inget har framkommit som visar att BMT inte kunnat eller velat göra rätt för sig vid en reglering av affärerna.

Frågan är nu om H.J. haft rätt att göra de bytesaffärer, som läggs honom till last. S-Å.L. har förnekat att han gett H.J. tillstånd till affärerna medan H.J. gjort gällande att frågan diskuterats mellan honom och S-Å.L. på dennes kontor i mars 1998, varvid S-Å.L. skulle ha sagt: "Kör bara". H.J. har tillagt att han uppfattade detta yttrande som att S-Å.L. gett honom ett generellt tillstånd till bytesaffärer eftersom man genom ett sådant förfarande kunde undvika att köpa nytt och belasta Biltemas ekonomi.

I målet har redovisats vilka rutiner som gällde vid anskaffning av varor och tjänster till Biltema. Det framgår att S-Å.L. har och hade som princip att personligen granska och godkänna alla sådana transaktioner i stort som i smått och att dessa skulle redovisas på ett särskilt formulär. Om dessa rutiner torde H.J. ha varit väl medveten. Mot den bakgrunden förefaller det inte sannolikt att de nu ifrågavarande bytesaffärerna, som med tiden kom att bli tämligen omfattande, skulle få göras utan S-Å.L:s godkännande. S-Å.L. har närmare hörd härom uttalat sig något svävande men medgett att han vid ett tillfälle gett H.J. muntligt tillstånd till en bytesaffär beträffande en eller ett par inredningsdetaljer som behövdes för ett speciellt ändamål. H.J. har uppenbarligen tagit fasta på det tillstånd S-Å.L. lämnat vid tillfället ifråga och berättat om det för andra, bl a Göran Durefeldt och B.S.

Behörighetsreglerna vad gäller hanteringen av gods från Plånyllagret synes ha varit oklara, vilket kan ha sin förklaring i att lagret fungerade som ett s k plocklager med gammal och ny inredning och att det inte ansetts vara nödvändigt att närmare bokföra vad som omsattes i lagret.

Tingsrätten finner dock vid en samlad bedömning att H.J., mot bakgrund av den kontroll som varje inköp undergick, måste ha insett att han inte haft rätt att göra bytesaffärer i ifrågavarande omfattning utan att åtminstone informera S-Å.L. om saken. H.J. har således överskridit sin befogenhet vad gäller bytesaffärerna. Inget har emellertid framkommit som visar att H.J. haft egen ekonomisk vinning av bytesaffärerna eller att affärerna på annat sätt skadat Biltema.

Ett avskedande förutsätter att den anställde gjort sig skyldig till flagranta förseelser som en arbetsgivare inte rimligen behöver tåla. Tingsrätten anser med hänsyn till omständigheterna att H.J. visserligen åsidosatt sina åligganden vid skötseln av Plånyllagret men att detta åsidosättande inte varit av så allvarligt slag att det motiverat ett avskedande. Inte heller har det förelegat tillräcklig grund för en uppsägning med hänsyn till H.J:s långa anställning i företaget och då Biltema inte tidigare funnit anledning att ingripa mot H.J. för någon överträdelse.

Biltema skall som en följd härav ersätta H.J. för uppkommen skada. Parterna är ense om att det ekonomiska skadeståndet i förekommande fall skall beräknas efter den lön som H.J. haft vid tiden för avskedandet. Däremot har Biltema inte vitsordat något belopp som skäligt vad gäller allmänt skadestånd.

Utöver ett ekonomiskt skadestånd är H.J. berättigad till allmänt skadestånd för kränkning. Tingsrätten anser att det yrkade skadeståndet för kränkning är skäligt.

Biltema har yrkat att skadeståndet i vart fall skall jämkas till noll kronor med hänsyn till att H.J. först den 19 april 1999 anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. H.J. har motsatt sig en jämkning.

H.J. är 49 år gammal och saknar egentlig yrkesutbildning. Hans uppgifter att han efter att ha blivit avskedad sökt arbete hos arbetsförmedlingen via Internet och att han hittills inte erbjudits något arbete får godtas. Det saknas därför skäl att jämka utgående skadestånd.

Biltemas talan mot H.J. har medgetts.

C. har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen bl a för utlägg för en ansökningsavgift om 450 kr. Ansökningsavgiften betalades den 26 februari 1999. Ansökan om rättshjälp i målet ingavs till tingsrätten den 11 maj 1999. Möjligheten att återfå erlagd ansökningsavgift sedan rättshjälp enligt rättshjälpslagen beviljats infördes genom en förordning 1999:66, som trädde i kraft den 1 april 1999. Bestämmelsen är införd som 5 § i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Av regeln följer att det inte är lagligen möjligt att återfå från staten en ansökningsavgift som betalats före den 1 april 1999. C:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen för utlägget kan därför inte bifallas.

DOMSLUT

1. Biltema Sweden AB förpliktas att betala H.J. dels ekonomiskt skadestånd med tvåhundrasextiosjutusenniohundratio (267 910) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 11 010 kr från och med den 1 december 1998 och på ett belopp om 18 350 kr från och med den första dagen varje följande månad till och med februari månad år 2000, allt till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med etthundratusen (100 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen den 11 mars 1999 till dess betalning sker.

2. H.J. förpliktas att betala Biltema Sweden AB tjugoentusenetthundrasjutton (21 117) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen den 22 april 1999 till dess betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt T.C. till femtiotretusentvåhundratjugofem (53 225) kr, varav 46 225 kr för ombudsarvode, 5 970 kr för tidsspillan och 1 030 kr för utlägg.

4. Biltema Sweden AB skall ersätta H.J. och staten för rättshjälpskostnaderna i målet, sammanlagt femtiofyratusenetthundratjugo (54 120) kr, med den fördelning av kostnaderna mellan H.J. och staten som Rättshjälpsmyndigheten närmare kommer att fastställa.