AD 2000 nr 107

Parter:

Sveriges Civilingenjörsförbund; ALMEGA Tjänsteförbunden; Neweng Consulting Aktiebolag

Nr 107

Sveriges Civilingenjörsförbund

mot

ALMEGA Tjänsteförbunden och Neweng Consulting Aktiebolag i Västerås.

Mellan Sveriges Civilingenjörsförbund (förbundet) och ALMEGA Tjänsteförbunden (ALMEGA) gäller kollektivavtal. Neweng Consulting AB (bolaget) är sedan den 1 oktober 1999 medlem i ALMEGA och är därigenom bundet av kollektivavtalet. Dessförinnan hade bolaget ett s.k. hängavtal som hänvisade till det mellan förbundet och ALMEGA gällande kollektivavtalet.

T.O. är medlem i förbundet. Han är född år 1939 och anställdes i bolaget för viss tid från den 27 november 1995. Den 26 november 1996 övergick anställningen i en tillsvidareanställning.

Den 28 juni 1999 sade bolaget upp T.O. på grund av arbetsbrist. I uppsägningsbeskedet angavs att T.O. "kan ha företrädesrätt" till återanställning. T.O:s anställning upphörde i december 1999.

Tvist har uppstått mellan parterna huruvida bolaget ådragit sig skadeståndsansvar för att bl.a. ha brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Tvisteförhandlingar har förts mellan parterna utan att de har kunnat enas.

Förbundet har därefter väckt talan mot svarandeparterna i Arbetsdomstolen och yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till T.O. utge ekonomiskt skadestånd dels med 33 000 kr per månad för lön fr.o.m. den 29 december 1999 t.o.m. den 26 oktober 2000 jämte ränta enligt 3 och 6 §§räntelagen i efterskott från den 25 respektive månad tills betalning sker, dels med 3 630 kr för semesterersättning jämte ränta enligt 3 och 6 §§räntelagen fr.o.m. den 26 oktober 2000 tills betalning sker. Förbundet har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till T.O. utge allmänt skadestånd dels med 40 000 kr för den kränkning åsidosättandet av turordningsregeln i 22 § anställningsskyddslagen inneburit, dels med 10 000 kr för det fel som uppsägningsbeskedet innehöll. Ränta har yrkats på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 23 november 1999 (dagen för delgivning av stämning) tills betalning sker. Slutligen har förbundet yrkat att T.O. förbehålls rätten att i mån av befogenhet senare återkomma med ytterligare ekonomiska skadeståndsanspråk.

Bolaget har bestritt samtliga yrkanden. Beräkningsgrunderna för lönebeloppet har vitsordats. Enligt bolagets uppfattning skall semesterersättning inte utgå. Som skäligt belopp för kränkning av turordningsregeln har bolaget vitsordat 20 000 kr. För formfel har bolaget inte vitsordat något belopp som skäligt. Enligt bolagets mening kan ekonomiskt skadestånd utgå under längst 16 månader. Om Arbetsdomstolen skulle finna att T.O. är berättigad till ersättning av bolaget har bolaget yrkat att ersättningen enligt 38 § lagen om anställningsskydd skall jämkas till noll kronor eller till det belopp Arbetsdomstolen finner skäligt.

ALMEGA har uppgivit sig inte ha för avsikt att föra talan i målet.

Förbundet och bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

T.O. är civilingenjör och anställdes ursprungligen i bolaget för tiden den 27 november 1995 till den 26 november 1996. När anställningstiden gick ut var T.O:s arbete ännu inte slutfört. Bolaget erbjöd då T.O. en tillsvidareanställning som ingenjör/teknisk konsult i bolaget, vilken han accepterade.

Bolaget sade den 28 juni 1999 upp T.O. med åberopande av arbetsbrist. T.O. var emellertid inte den arbetstagare som vid tiden för uppsägningen hade kortast anställningstid i bolaget. Bolaget borde därför inte ha sagt upp T.O. Genom att säga upp T.O. har bolaget gjort sig skyldigt till turordningsbrott.

Det uppsägningsbesked T.O. erhöll från bolaget angav att han "kan ha" rätt till återanställning. Bolaget har därmed brutit mot föreskriften i 8 § anställningsskyddslagen som anger att uppsägningsbesked skall innehålla uppgift om huruvida arbetstagaren har rätt till återanställning eller inte.

Genom att åsidosätta bestämmelserna i anställningsskyddslagen har bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot T.O.

Enligt förbundets uppfattning finns det endast beträffande den arbetstagare som har kortast anställningstid och som därmed skall sägas upp anledning att utreda huruvida arbetstagaren genom omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, under förutsättning att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet.

Eftersom T.O. inte hade kortast anställningstid i bolaget finns det enligt förbundets mening inte skäl att pröva huruvida T.O. efter omplacering kunde beredas fortsatt arbete hos bolaget. Det finns därmed inte heller skäl att pröva T.O:s kvalifikationer för nya arbeten. Om Arbetsdomstolen emellertid skulle finna erforderligt att pröva huruvida T.O. efter omplacering kunde beredas fortsatt arbete i bolaget gör förbundet gällande att T.O. har tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som J.B., T.E. och T.J. utförde.

T.O. tog sin civilingenjörsexamen vid Uppsala Universitet år 1966 på linjen teknisk fysik. Hans examensarbete avsåg datorkonstruktion. Efter sin examen arbetade T.O. under åren 1966-1993 hos Vattenfall. Under de första åren sysslade han huvudsakligen med reaktorfysikaliska beräkningar. Han deltog som fysiker i drifttagningsgruppen när Oskarshamns Kärnkraftverk startades. Under senare hälften av 1970-talet var T.O. bl.a. projektledare i arbetet att utveckla simulatorer för att utbilda operatörer av kärnkraftverk. Under halva 1980-talet deltog T.O. i utvecklandet av ett datoriserat övervakningssystem för kraftnätet i Sverige, vilket innefattade starkströmsteknik. Under senare hälften av 1980-talet fram till dess att han slutade sin anställning hos Vattenfall sysslade T.O. med att mäta och sanera radon i fastigheter. Under hela sitt yrkesliv har T.O. använt sig av datorhjälpmedel och han har i viss omfattning utfört programmering. T.O. saknar kunskaper i vissa relevanta dataspråk. Han kan emellertid på mellan en vecka och två månader tillägna sig tillräckliga kunskaper i dessa programspråk. T.O. har en utbildning och erfarenhet som vida överstiger den som J.B. hade. Det var inte nödvändigt att ha certifiering för elinstallationer eller K-behörighet inom VVS för att kunna arbeta som konsult i bolaget. Bolaget har inte på något sätt försökt höja T.O:s kompetens.

Vid tidpunkten för T.O:s uppsägning krävdes ingen spetskompetens för att arbeta som ingenjör/teknisk konsult i bolaget. T.O. har en kvalificerad examen och en mångårig praktisk erfarenhet inom teknikområdet. Enligt förbundets mening hade T.O. därmed i princip tillräckliga kvalifikationer för allt ingenjörsarbete som förekom i bolaget vid uppsägningstidpunkten.

Bolaget

Neweng Consulting AB är ett teknikkonsultföretag med ca 25 anställda. Vid tidpunkten då T.O. anställdes sysselsattes bolagets konsulter huvudsakligen inom områdena mekanik, el och VVS, samt i viss utsträckning telekom.

T.O. anställdes för att utföra konsultarbete inom kärnkraftsområdet. Arbetsområdet introducerades i bolaget i och med T.O:s anställning. T.O. anställdes först på viss tid för att utföra säkerhetsberäkningar åt Oskarshamns Kraftgrupp. När arbetet inte var slutfört vid den tidsbegränsade anställningens upphörande den 26 november 1996 erbjöd bolaget T.O. en tillsvidareanställning. Fem månader senare upphörde T.O:s uppdrag hos Oskarshamns Kraftgrupp. Eftersom marknaden för uppdrag inom kärnkraftsområdet var vikande kunde T.O. inte sysselsättas förrän han den 13 oktober 1997 påbörjade ett uppdrag avseende säkerhetsberäkningar hos ABB Atom. Det uppdraget upphörde i slutet av januari 1998. T.O. hade därefter inte några debiterbara arbetsuppgifter, trots att bolaget gjorde stora ansträngningar för att hitta andra uppdrag åt honom. För att åtminstone ha någon sysselsättning fick T.O. fungera som assistent till bolagets dåvarande verkställande direktör L.A.

I juli 1996 såldes bolaget till franska Altran. Bolaget trodde i och med detta att möjligheterna att sysselsätta T.O. med nya konsultuppdrag skulle öka. Det visade sig emellertid att de nya ägarna ville inrikta bolagets verksamhet på telekomområdet och avveckla övriga verksamhetsområden. Vid tidpunkten då T.O. sades upp från sin anställning sysselsattes de flesta konsulterna i bolaget inom telekomområdet. Bolaget bedömde att det var utsiktslöst att T.O. med sin ålder, sin gamla och tekniskt förlegade examen och med sin ensidiga praktiska erfarenhet från kärnkraftsområdet skulle kunna erhålla uppdrag inom telekomområdet. Trots att T.O:s namn fanns med i åtskilliga offerter som bolaget lämnade visade det sig också vara omöjligt för bolaget att, såväl inom som utom Sverige, erhålla uppdrag för T.O. inom områdena el, VVS, mekanik, offshore, transport och kraftgenerering. I mars 1999 bedömde bolaget att det var meningslöst att fortsätta försöka få konsultuppdrag för T.O:s räkning. Bolaget beslutade att säga upp T.O. på grund av arbetsbrist.

Bolaget vitsordar att J.B., T.E. och T.J. hade kortare anställningstid i bolaget än T.O. T.O. saknade emellertid tillräckliga kvalifikationer för de arbeten dessa arbetstagare utförde. J.B. och T.E. var sysselsatta inom VVS-området och T.J. inom elområdet.

T.O. saknar relevant utbildning inom el- och VVS-områdena. För arbete inom dessa områden krävs dessutom certifieringar som T.O. inte har. T.O. saknar därtill praktiskt erfarenhet från områdena. T.O. har inte heller tillräckliga kunskaper om PC/DOS, Windows, AutoCad, Catia, Simatic och andra dataspråk.

Under våren 1998 gjorde bolaget ett försök att utvidga VVS-området. Bolaget beslutade sig för att erbjuda konsulttjänster inom VVS och energi i byggsektorn. J.B. anställdes för att möjliggöra denna nysatsning. Han hade nyligen utexaminerats från en treårig högskoleutbildning på energitekniskt program med inriktning mot kraft och värme. J.B. hade erfarenhet av Windows och Cad R 13.

T.E. har en ingenjörsexamen inom VVS från år 1990. Han har gått en kurs NR-VA-värme, avlagt teoretiskt prov AA-vent, behärskar AutoCad och har riksbehörighet K för funktionskontroll av ventilationssystem.

T.J. har en tvåårig ingenjörsexamen i Tele/Elkraft från år 1973. Han har en mångårig praktisk erfarenhet inom området och han behärskar Cad- systemet och styrsystemet ABB Advant.

För att T.O. skulle haft möjlighet att utföra de arbeten J.B., T.E. och T.J. utförde behövde han en grundläggande utbildning på ca två år samt två till tre års relevant praktisk erfarenhet, något som kunderna kräver. Enligt bolagets uppfattning saknade T.O. därmed tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som J.B., Thomas Ehrngren och T.J. utförde. Bolaget åsidosatte därför inte turordningsreglerna i anställningsskyddslagen när T.O. sades upp från sin anställning.

Vad gäller utformningen av T.O:s uppsägningsbesked anser bolaget det vara tillräckligt att ange att T.O. kunde ha rätt till återanställning.

Någon skadeståndsskyldighet har därmed inte uppkommit för bolaget.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet skall skadeståndsbeloppet jämkas, detta med hänsyn till att T.O. under lång tid var utan sysselsättning, att bolaget gjorde omfattande ansträngningar att hitta sysselsättning för T.O. och att bolagets verksamhetsinriktning ändrades radikalt under T.O:s anställningstid.

Domskäl

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran T.O. hörts under sanningsförsäkran och har vittnesförhör hållits med civilingenjören C-G.S. På bolagets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med tidigare och nuvarande verkställande direktören i bolaget L.A. och Dominique D'Andrimont och har vittnesförhör hållits med marknads- och utvecklingschefen E.D., projektledaren R.A., kontorschefen Folke Nordlander samt med den private arbetsförmedlaren S.O.E. Bolaget har även åberopat skriftlig bevisning.

T.O. anställdes i bolaget som teknisk konsult. Med hänsyn till hans bakgrund kom han att arbeta med kärnkraftsrelaterade uppdrag. På grund av den vikande marknaden för uppdrag inom kärnkraftsområdet saknade T.O. under avsevärd tid arbetsuppgifter.

Bolaget sade den 28 juni 1999 upp T.O:s anställning med åberopande av arbetsbrist. Förbundet har gjort gällande att bolaget därvid åsidosatte turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen och att bolaget därför ådragit sig skyldighet att utge skadestånd till T.O.

Bolaget har bestritt att det genom uppsägningen av T.O. brutit mot anställningsskyddslagen och har till stöd för bestridandet påstått att T.O. saknade tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som arbetstagare med kortare anställningstid än han utförde. Detta påstående har bestritts av förbundet.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist gäller enligt 22 § anställningsskyddslagen som huvudregel att en arbetstagare med längre anställningstid hos arbetsgivaren har företräde till fortsatt arbete framför arbetstagare med kortare anställningstid. Om arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren gäller dock som en förutsättning för företräde att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet.

Förbundet har inte gjort någon invändning mot arbetsgivarens påstående att arbetsbrist förelegat. Förbundet har i första hand gjort gällande att bolaget borde ha sagt upp någon av de arbetstagare som hade kortare anställningstid än T.O. och att detta kunde ha gjorts utan att omplacering av T.O. aktualiserats. Tanken bakom detta måste vara att alla ingenjörer hos bolaget utför arbetsuppgifter av samma slag och att det med tillämpning av huvudregeln i 22 § anställningsskyddslagen - att arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid - endast blir aktuellt att säga upp den ingenjör som har den kortaste anställningstiden hos bolaget.

Förbundet saknar enligt Arbetsdomstolens mening uppenbarligen fog för denna inställning. Av utredningen framgår nämligen att övriga ingenjörer hos bolaget arbetade inom andra teknikområden än det som T.O. arbetat inom. För hans del saknades vid tidpunkten för uppsägningen sedan en lång tid arbetsuppgifter som kunde debiteras kund, trots att bolaget enligt vad utredningen visar gjort stora ansträngningar att bereda honom sådant arbete. En uppsägning av någon annan ingenjör skulle inte innebära någon förändring av detta förhållande med mindre än att T.O. sattes att utföra de arbetsuppgifter som den uppsagde utfört, dvs. att T.O. endast efter omplacering kunde beredas fortsatt arbete. En förutsättning för att T.O. med stöd av sin längre anställningstid skulle kunna göra anspråk på fortsatt anställning är därför att han hade tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifter som utfördes av arbetstagare med kortare anställningstid hos bolaget.

Förbundet har gjort gällande att T.O. hade tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter J.B., T.E. och T.J. utförde. Dessa tre hade ostridigt kortare anställningstid hos bolaget än T.O. J.B. och T.E. var sysselsatta inom VVS-området och T.J. var sysselsatt inom elområdet. Bolaget har däremot gjort gällande att T.O. saknar tillräckliga kvalifikationer för dessa arbetsuppgifter.

Av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 158 f och s. 260), som är vägledande även vid tillämpningen av den nu gällande anställningsskyddslagen, framgår i huvudsak följande. Kravet på tillräckliga kvalifikationer bör inte avse annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. En viss kortare inlärningsperiod får dock accepteras. Det krävs således inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Å andra sidan kan en arbetstagare inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller som kräver yrkesvana som denne inte besitter. Turordningsreglerna får inte ge till resultat att en arbetstagare får företrädesrätt till ett arbete som han inte kan sköta. En arbetsgivare som hävdar att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten i detta påstående.

Bolaget har anfört att T.O. har en gammal och tekniskt förlegad examen, att han saknar relevant utbildning för arbetsuppgifter inom el- och VVS- områdena, att han saknar såväl erforderliga certifieringar som praktisk erfarenhet från el- och VVS-områdena samt att han inte har tillräckliga datakunskaper. Enligt bolagets uppfattning krävdes en omfattande utbildning och flerårig praktik för att T.O. skulle kunna sköta J.B:s, T.E:s eller T.J:s arbetsuppgifter.

Förbundet har anfört att T.O. har en kvalificerad utbildning, en mångårig praktisk erfarenhet från teknikområdet, att han inom rimlig tid skulle kunna förvärva tillräckliga datakunskaper samt att certifieringarna inte nödvändigtvis erfordrades.

De uppgifter som lämnats av S.O.E. ger enligt Arbetsdomstolens mening vid handen bl.a. följande. För anställning som ingenjör i ett företag som ägnar sig åt konsultverksamhet eller personaluthyrning ställs speciella krav. Sådana företag vill ha ingenjörer med utbildning inom det teknikområde som anställningen avser. Erfarenhet av arbete inom området är viktig och ibland av större betydelse än formell utbildning.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Vid anställningstillfället hade T.E. en ingenjörsexamen inom det aktuella området, VVS, och en flerårig erfarenhet av området. J.B. hade visserligen inte någon särskild erfarenhet av VVS-området men han hade nyligen genomgått en högskoleutbildning med speciell inriktning på kraft och värme. T.J. hade när han anställdes en ingenjörsexamen inom tele/elkraft och en mångårig erfarenhet av el-området. Utredningen får därmed enligt Arbetsdomstolens mening anses visa att bolaget vid nyanställningar upprätthållit sådana kvalifikationskrav som S.O.E. beskrivit.

Av utredningen i målet framgår visserligen att T.O. har en kvalificerad grundutbildning samt en mångårig praktiskt erfarenhet av tekniskt arbete. T.O:s grundutbildning ligger dock långt tillbaka i tiden och har inte haft inriktning mot el- eller VVS-arbete. Av T.O:s egna uppgifter och övrig utredning framgår därtill att han under större delen av sitt yrkesliv arbetat med kärnkraftsrelaterade arbetsuppgifter samt att han endast i mycket begränsad omfattning har yrkeserfarenhet från el- och VVS-områdena.

Arbetsdomstolen finner med hänsyn till vad som sålunda framkommit att T.O. inte kan anses ha de allmänna kvalifikationer som bolaget normalt kunnat kräva för en anställning som ingenjör inom el- respektive VVS- området. Med hänsyn till skillnaden mellan de kvalifikationer som dessa arbeten kräver och de kvalifikationer som X.X. besitter framstår det också som klart att T.O. endast efter tämligen omfattande utbildning och en längre tids praktik skulle kunna fullgöra de arbetsuppgifter som förbundet menar att han borde ha omplacerats till.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att bolaget får anses ha visat att T.O. inte har tillräckliga kvalifikationer i 22 § anställningsskyddslagens mening för de arbetsuppgifter som utfördes av J.B., T.E. och T.J. Bolaget åsidosatte därmed inte turordningsreglerna när bolaget sade upp T.O. Förbundets yrkanden om allmänt och ekonomiskt skadestånd i den delen skall därför avslås.

Beträffande frågan om bolaget utformat uppsägningsbeskedet på ett felaktigt sätt konstaterar Arbetsdomstolen att det enligt 8 § anställningsskyddslagen skall framgå av uppsägningsbeskedet om arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning eller inte. Det uppsägningsbesked T.O. erhöll anger att han "kan ha" företrädesrätt till återanställning. Bolaget har således inte helt uppfyllt sin skyldighet enligt 8 § anställningsskyddslagen i detta avseende. Det uttryckssätt som bolaget använt i uppsägningsbeskedet kan skapa osäkerhet hos den uppsagde arbetstagaren om vad som gäller och inverka på dennes fortsatta handlande. För detta brott mot anställningsskyddslagen skall bolaget utge skadestånd till T.O. Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till 5 000 kr.

Vad förbundet har vunnit är obetydligt. Förbundet skall därför förpliktas att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader. Förbundet har mot bolagets ersättningsyrkanden endast invänt att det arbete som L.A. och Dominique D'Andrimont lagt ner enligt förbundets mening inte skulle vara ersättningsgillt, eftersom de är anställda i bolaget.

Av 18 kap. 8 § rättegångsbalken framgår att ersättning för rättegångskostnad skall utgå även för partens arbete i anledning av rättegången. Bolaget har uppgivit att det arbete L.A. och Dominique D'Andrimont lagt ner för bolagets räkning är nedlagt under processen i Arbetsdomstolen. Förbundet skall därmed ersätta bolaget för denna kostnad. Mot vad bolaget i övrigt yrkat har förbundet inte haft något att erinra.