AD 2001 nr 101

Parter:

Svenska Journalistförbundet; Pressens Media Service DSV Aktiebolag

Nr 101

Svenska Journalistförbundet

mot

Pressens Media Service DSV Aktiebolag i Malmö.

BAKGRUND

Pressens Media Service DSV AB (bolaget) bildades under sommaren 1997 som ett dotterbolag inom den tyska mediakoncernen Bertelsmann. Syftet var att etablera en TV-tidning, "TV-magasinet", i Sverige.

Under år 1997 träffade bolaget och Förenade Landsortstidningar AB (FLT) ett avtal om visst samarbete för produktion av TV-magasinet, varvid FLT skulle ställa sin personal till förfogande för denna produktion. Bland den personal hos FLT som kom att arbeta med TV-magasinet fanns L.A., medlem i Svenska Journalistförbundet (förbundet).

Samarbetet mellan bolaget och FLT upphörde omkring månadsskiftet augusti - september 1999. Bolaget skötte därefter självt produktionen av TV- magasinet.

Mellan parterna har uppkommit tvist om det ägde rum en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen från FLT till bolaget i samband med att samarbetet dem emellan upphörde. Förbundet har gjort gällande att en sådan övergång har skett och att bolaget därmed varit skyldigt att låta L.A.s anställning fortsätta hos bolaget med oförändrade villkor. Enligt förbundet har bolaget i stället erbjudit L.A. en anställning med väsentligt försämrade anställningsvillkor. Genom att skicka hem L.A. när denne inte accepterade villkoren har bolaget, enligt förbundet, avskedat honom. Bolaget har i första hand invänt att någon övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen inte har skett, i andra hand att L.A.s anställning vid FLT hade upphört redan före verksamhetsövergången och slutligen att L.A. under alla förhållanden själv orsakat att en anställning hos bolaget inte kom till stånd.

YRKANDEN M.M.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till L.A. utge

1. allmänt skadestånd med 150 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 2000 till dess betalning sker

2. ekonomiskt skadestånd för tiden den 4 september 1999 - den 12 september 2001 med 115 079 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på

33 089 kr från den 30 september 1999,

8 314 kr från den 31 oktober 1999,

8 314 kr från den 30 november 1999,

8 314 kr från den 31 december 1999,

8 314 kr från den 31 januari 2000,

8 314 kr från den 29 februari 2000,

4 042 kr från den 31 mars 2000,

4 042 kr från den 30 april 2000,

4 042 kr från den 31 maj 2000,

4 042 kr från den 30 juni 2000,

4 042 kr från den 31 juli 2000,

4 042 kr från den 31 augusti 2000,

4 042 kr från den 30 september 2000,

4 042 kr från den 31 oktober 2000,

4 042 kr från den 30 november 2000 och på

4 042 kr från den 31 december 2000, allt till dess betalning sker

3. lön för tiden den 1 september 1999 - den 3 september 1999 med 5 122 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 30 september 1999 till dess betalning sker

4. semesterersättning på lön enligt punkten 3 med 691 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 3 oktober 1999 till dess betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall förbehålla L.A. rätten att återkomma med yrkanden om ekonomiskt skadestånd avseende tid efter huvudförhandling i målet, dvs. den 12 september 2001.

Bolaget har bestritt yrkandena men vitsordat samtliga ränteberäkningar i punkterna 1-4 samt riktigheten av de yrkade beloppen för ekonomiskt skadestånd, lön och semesterersättning (punkterna 2-4). Det allmänna skadeståndet (punkten 1) har däremot inte vitsordats till något belopp. Bolaget har inte haft någon erinran mot förbehållsyrkandet om rätt för L.A. att återkomma med yrkanden om ekonomiskt skadestånd avseende tid efter huvudförhandling.

Förbundet har angett att samtliga yrkanden i målet är avhängiga av att Arbetsdomstolen finner att det har skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Vid tidpunkten för den påstådda verksamhetsövergången var FLT bundet av kollektivavtal med förbundet.

Tvisteförhandling har ägt rum utan att parterna har kunnat enas.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Förbundet

Sakomständigheter

Bolaget startade sin verksamhet första halvåret 1997. Verksamheten skulle bestå i att etablera en TV-tidning. I den inledande fasen kom bolaget i kontakt med FLT som då bestod av en nyhetsbyrå och en featureavdelning. FLT:s huvudsakliga verksamhet var att producera featurematerial, dvs. sådant material som rör nöjen, resor, underhållning m.m. Till FLT var ett 60-tal borgerliga landsortstidningar anslutna. Bolaget och FLT kom överens om att FLT skulle bygga upp en produktionsapparat och sedan stå för produktionen av TV-magasinet. Något slutgiltigt samarbetsavtal träffades dock inte utan endast ett s.k. letter of intent.

I juni 1997 fick L.A., som då bedrev egen rörelse, ett konsultuppdrag av FLT genom chefredaktören C.F.. Uppdraget bestod i att upprätta en produktionsapparat och att rekrytera personal för att starta TV- magasinet. Arbetet med TV-magasinet skulle vara helt frikopplat från FLT:s övriga verksamhet. Som redaktör rekryterades M.F. som vid denna tid arbetade på FLT med en annan TV-bilaga. Den TV-bilagan och TV- magasinet hade ingen anknytning till varandra. Vidare rekryterades bildhanteraren M.E., som tidigare hade arbetat med nämnda TV-bilaga som vikarie på FLT, samt K.E. som kom från LRF Media och arbetade med layouten. Den sålunda rekryterade personalen var anställd av FLT enbart för att arbeta med TV-magasinet med det undantaget att M.F. även utförde vissa andra, mindre arbetsuppgifter åt FLT. Lönerna för personalen sköttes av FLT. Redaktionen inhystes i bolagets lokaler eftersom bolaget krävde det. Bolaget skulle utge ersättning till FLT för produktionen av TV-magasinet. Eftersom bolaget stod för lokaler, möbler och telefoner kom ersättningen att sättas ned och blev således mindre än vad den skulle ha varit om FLT hade stått för detta på egen hand. FLT hyrde den datorutrustning som användes och denna installerades i bolagets lokaler. Där arbetade, förutom den nu angivna redaktionspersonalen, även ett antal andra personer som var anställda av bolaget. Det var till att börja med bolagets dåvarande VD, T.W., och en annonschef. Senare tillkom en receptionist och en säljare. De av bolaget anställda personerna hade inget att göra med produktionen av TV-magasinets innehåll.

Bolaget lade alltså ut produktionen av TV-magasinet på entreprenad till FLT. Eftersom magasinet skulle säljas till de tidningar som var anslutna till FLT fungerade entreprenadförhållandet som en journalistisk förutsättning och som en garant för TV-magasinets tillkomst. Kundkretsen var således ordnad redan i och med överenskommelsen med FLT. I all marknadsföring och säljande verksamhet framhölls från bolagets sida samarbetet med FLT. Det första numret av TV-magasinet kom ut den 5 september 1997 och det har därefter kommit ut en gång per vecka. L.A.s konsultuppdrag varade till och med den 30 september 1997. Därefter fick han en tillsvidareanställning hos FLT som produktionsansvarig och art director för TV-magasinet. Han skulle enbart arbeta med detta.

Bolaget och FLT försökte i två års tid förhandla om det "letter of intent" som tidigare nämnts till ett slutgiltigt kontrakt. Detta lyckades dock inte eftersom parterna inte kunde komma överens om vilken ersättning FLT skulle uppbära. I början av sommaren 1999 stod det klart att entreprenadförhållandet skulle avslutas. Detta skulle ske genom att redaktionens verksamhet skulle övergå till bolaget vid månadsskiftet augusti - september 1999. Samtliga anställda på TV-magasinets redaktion erbjöds att följa med verksamheten över till bolaget. T.W. meddelade därvid att bolaget senast till midsommar 1999 ville ha svar från de fyra på redaktionen om de önskade följa med verksamheten över. De sålunda berörda arbetstagarna hade dock inte fått klarhet om vad som framgent skulle gälla beträffande organisation, ansvarsområden och anställningsvillkor. Detta var skälet till att L.A. och K.E. inte lämnade något besked till midsommar. Den 27 augusti 1999 ville C.F. ha besked från L.A. och K.E. om de ville vara kvar som anställda på FLT. De fick veta att om de beslutade sig för att vara kvar på FLT skulle arbetsbrist uppstå där. Det var dock inte de själva som stod i tur att bli uppsagda. Den 27 augusti lämnade L.A. och K.E. besked till C.F. och T.W. att de inte ville vara kvar hos FLT samt att de ville följa med över till bolaget.

L.A. hade hos FLT en lön om 37 563 kr per månad. Inför övertagandet av verksamheten uttryckte bolagets företrädare att man inte ansåg att de personer hos FLT som ingick i redaktionen hade något skydd för sina anställningsvillkor. Vid tidpunkten för övergången klargjordes från bolagets sida att L.A.s lön skulle bli 28 000 kr per månad. L.A. kunde inte acceptera en sådan försämring av anställningsvillkoren. Han begärde aldrig, som bolaget påstår, att få bli publisher. Däremot föreslog han att han skulle bli produktionschef med ansvar för ateljén, layouten och bildhanteringen. Detta var dock inget krav och förslaget föranleddes av att det hade varit oklarheter i chefsorganisationen under de två år som gått. Det fanns därför ett önskemål från L.A. och de övriga på redaktionen att få klarhet i vad som skulle gälla framöver, men något sådant klargörande fick de anställda aldrig. L.A. begärde inte heller, såsom motparten påstår, en högre lön. Han endast motsatte sig en försämring av sina anställningsvillkor. Under tiden för diskussionerna om vilka villkor som skulle gälla utförde han arbete för bolagets räkning den 1 och 2 september 1999. Den 3 september var han kompensationsledig men inställde sig till ett möte med T.W.. Vid detta möte deltog även K.E.. Vid mötet sade T.W. till L.A. att packa ihop sina saker och lämna bolagets lokaler. Bolaget påstår att L.A. skulle ha ställt ultimatum och sagt att om inte bolaget tillmötesgick hans krav så skulle man göra det "the hard way". Detta stämmer inte. L.A. meddelade endast att han tänkte kontakta sin fackliga organisation i ärendet.

Vid mötet den 3 september 1999 tackade K.E. ja till att följa med över till bolaget. I ett anställningsavtal mellan bolaget och K.E. som är daterat den 3 september 1999 anges att anställningen tillträds den 1 september 1999. M.F. tackade nej till att följa med till bolaget vid övergången p.g.a. oklarheter om organisationen. M.E. och K.E. gick definitivt över till bolaget. Även L.A.s anställning övergick men detta kom inte att bli bestående eftersom bolaget inte iakttog gällande regler om skydd för anställningsvillkoren vid verksamhetsövergång. Om L.A. hade accepterat att få sin lön sänkt hade hans anställning hos bolaget också blivit bestående.

Vid tidpunkten för övergången var den leasade datorutrustningen två år gammal. Bolaget ville inte ta över den från FLT utan skaffade nya datorer. Den gamla utrustningen gick därför tillbaka till leasingföretaget. Efter övergången återstår inget av TV-magasinets verksamhet hos FLT. M.F. sysselsattes med helt andra arbetsuppgifter hos FLT. Arbetet på TV-magasinets redaktion i bolagets regi fortsatte som förut med samma organisation, samma arbetsmetoder, samma arbetsverktyg och med samma kunder, nämligen landsortstidningarna.

L.A.s tillsvidareanställning hos FLT upphörde i och med att hans anställning övergick till bolaget vid verksamhetsövergången. Anställningen hos FLT har inte avslutats på något annat sätt, det har alltså inte skett någon uppsägning av honom från FLT:s sida. Oavsett om verksamhetsövergången anses ha skett den 31 augusti 1999, vilket förbundet i första hand påstår, eller den 2 september 1999 har L.A.s anställning hos FLT bestått fram till dess att verksamheten övergick till bolaget.

Grunder

Bolaget har lagt ut produktionen av TV-magasinet på entreprenad till FLT. I månadsskiftet augusti - september 1999 återtog bolaget denna entreprenad. Vid återtagandet har verksamheten bevarat sin identitet. Därmed har verksamheten att producera TV-magasinet övergått från FLT till bolaget enligt 6 b § anställningsskyddslagen. L.A. arbetade med denna produktion som anställd hos FLT fram till verksamhetsövergången och bolaget har således varit skyldigt att låta L.A.s anställning fortsätta hos bolaget med oförändrade villkor. Genom att i stället erbjuda L.A. väsentligt försämrade anställningsvillkor och därefter, när han inte accepterade dessa villkor, skicka hem honom har bolaget avskedat L.A. från hans tillsvidareanställning. Bolaget har därmed ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.

Grunden för yrkandena om lön och semesterersättning under tiden den 1-3 september 1999 är att L.A. har utfört arbete för bolagets räkning eller stått till förfogande för arbete hos bolaget under denna tid. Han har därmed rätt till lön och semesterersättning för den tiden.

Bolaget

Sakomständigheter

Under sommaren 1997 kom bolaget och FLT överens om att samarbeta för att producera TV-magasinet i Sverige. Magasinet innehåller en sammanställning av kommande TV-program, annonsutrymme och lite redaktionell text. FLT:s roll var att ta fram själva magasinet till tryckning. Personalen på FLT skulle se till att manus, bilder, annonser osv. sammanställdes. Bolaget hade andra leverantörer som skötte tryckningen, leveransen till kunderna, annonsanskaffningen och försäljningen av TV-magasinet till de olika dagstidningar som distribuerade det. Det var alltså ett samarbete med många olika aktörer där bolaget var "spindeln i nätet" och köpte in tjänster från olika håll.

Bolaget krävde inte att FLT:s personal skulle sitta i bolagets lokaler. Skälet till den lösningen var att FLT inte hade plats för denna personal i sina egna lokaler medan däremot bolaget hade möjlighet att ordna utrymme. Gruppen i fråga utgjorde inte någon självständig enhet i FLT:s organisation utan var en integrerad del av featureavdelningen på FLT. Vid denna tid hade FLT ett 80-tal anställda. Många av dem arbetade med uppgifter som var identiska med de uppgifter som L.A. och hans kollegor utförde, låt vara att de arbetade för andra tidningar. De som arbetade med TV-magasinet var utbytbara i den meningen att om någon hade semester eller var sjuk så kunde FLT skicka en ersättare. Det viktiga var inte att just den här gruppen utförde arbetet utan att tjänsterna som sådana levererades från FLT till bolaget. Bemanningen av gruppen gick i allt väsentligt till på det sätt som förbundet har redovisat. Huruvida begreppet entreprenad är en korrekt benämning i förevarande fall är inte avgörande för målet. Enligt bolagets synsätt har bolaget köpt ett antal tjänster från en leverantör bland andra.

Våren 1999 beslutade bolaget och FLT att bryta upp samarbetet. Det bestämdes preliminärt att samarbetet skulle upphöra någon gång i augusti eller september 1999. I god tid dessförinnan lämnades information från bolagets sida både till FLT och via FLT till de anställda på FLT som arbetade med TV-magasinet. Det är riktigt att de av FLT:s anställda som arbetade med TV-magasinet tillfrågades om det var några av dem som ville arbeta på bolaget efter det att samarbetet skulle upphöra, men det är fel att de erbjöds att "följa med". I stället uppmanades L.A. och hans kollegor att anmäla intresse om de ville diskutera anställning hos bolaget. Både bolaget och FLT hade uppfattningen att detta inte var fråga om någon verksamhetsövergång i lagens mening och att det följaktligen inte fanns någon skyldighet för bolaget att ta över personalen. Eftersom bolaget fortsättningsvis skulle ha hand om tjänsterna i egen regi var det ändå praktiskt att höra efter om det fanns några vid FLT som ville söka anställning hos bolaget. Det begärdes besked till midsommar 1999. Varken L.A. eller K.E. lämnade något sådant besked. Däremot fördes det under sommaren 1999 diskussioner mellan L.A. och T.W. om de villkor som skulle gälla för L.A. om han skulle anställas av bolaget. Vid diskussionerna krävde L.A. att få en befattning som var väsentligt högre än den han hade hos FLT. L.A. ville bli publisher, dvs. han ville ha en befattning som gav honom ett övergripande ansvar för produktionen av magasinet. Han ställde också krav, direkt eller indirekt, på en väsentligt ökad lön som följde med det ökade ansvaret. T.W. svarade nej på de kraven eftersom någon sådan tjänst inte skulle finnas hos bolaget. Det förekom också diskussioner mellan L.A. och Bertelsmanns utlandsetableringschef när denne kom på besök. Vid åtminstone något tillfälle hade L.A. en längre diskussion med utlandsetableringschefen som bl.a. gällde L.A.s roll i den nya organisationen. Det träffades dock ingen uppgörelse eftersom parterna stod alltför långt ifrån varandra.

I slutet av augusti krävde C.F. att L.A. och K.E. skulle ge besked om de ville vara kvar hos FLT eller inte. L.A. meddelade C.F., troligen den sista augusti, att han skulle lämna FLT. Han berättade dock inte vart han skulle ta vägen. L.A.s anställning hos FLT upphörde den 31 augusti 1999. Samarbetet mellan FLT och bolaget upphörde den 2 september 1999 kl 17.00 i och med att den veckans produktion av magasinet var avslutad. Eftersom det ännu inte hade träffats någon uppgörelse vare sig med L.A. eller K.E. om ny anställning hos bolaget kallade företrädare för bolaget dem till ett möte den 3 september. T.W., som var en av deltagarna vid mötet, förklarade då att eftersom samarbetet med FLT hade upphört så hade de båda ingen roll att fylla i bolagets lokaler. De ombads därför att lämna tillbaka nycklar m.m. K.E. uppgav då att han ville ha anställning hos bolaget. Han hade tidigare i augusti fått ett förslag till anställningsavtal och detta skrevs under den 3 september. Som en gest från bolagets sida angavs i avtalet att anställningen gällde från den 1 september. Bolaget betalade således retroaktiv lön redan från den dagen. L.A. ställde ultimatum för att ta anställning hos bolaget och om bolaget inte gick med på hans villkor uppgav han att man fick lösa det "the hard way".

Det förslag om lönevillkor som bolaget vid ett tidigare tillfälle hade erbjudit L.A. var 28 000 eller 29 000 kr per månad, vilket motsvarade en marknadsmässig lön för den layouttjänst han hade. L.A. kom tillbaka dagen efter med ett motbud och sade att han kunde acceptera den erbjudna lönen om anställningen skulle avse 60 procent av en heltidstjänst. Detta tillbakavisades av bolaget. L.A. har aldrig varit anställd av bolaget. Han har inte utfört arbete för bolagets räkning den 1 och 2 september 1999.

Grunder

I första hand gör bolaget gällande att det inte har förekommit någon övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen.

För det fall en sådan övergång anses ha skett har L.A.s anställning ändå inte övergått till bolaget eftersom hans anställning hos FLT hade upphört redan dessförinnan. Anställningen hos FLT upphörde nämligen den 31 augusti 1999 medan samarbetet mellan FLT och bolaget upphörde först från och med den 3 september 1999.

Slutligen görs gällande att även om L.A. skulle ha rätt till anställning hos bolaget på grund av en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen så har han själv orsakat att en anställning inte kommit till stånd genom att motsätta sig en övergång på befintliga villkor och i stället begära bättre anställningsvillkor än dem han hade hos FLT.

DOMSKÄL

Tvisten

Omkring månadsskiftet augusti - september 1999 avslutade svarandebolaget och nyhetsbyrån FLT ett samarbete kring produktionen av ett TV-magasin. Journalistförbundets medlem L.A. arbetade med denna produktion som anställd hos FLT, i vart fall fram till nämnda månadsskifte. Tvist har uppkommit mellan förbundet och bolaget om L.A. därefter haft rätt till anställning hos bolaget.

Den första frågan som skall prövas i målet är om avslutandet av samarbetet mellan FLT och bolaget, vilket medförde att produktionen av TV-magasinet skulle skötas av bolaget självt, innebär att en övergång av verksamhet har skett i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Förbundet har grundat sin talan i målet på att en sådan övergång har skett medan bolaget har bestritt detta. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att en sådan övergång har skett har bolaget bestritt förbundets talan på den grunden att L.A.s anställning hos FLT hade upphört redan före verksamhetsövergången och att hans anställning därför inte kunnat övergå till bolaget. Slutligen har bolaget till grund för sitt bestridande gjort gällande att L.A. under alla förhållanden själv orsakat att en anställning hos bolaget inte kommit till stånd.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran L.A. hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits med K.E. på förbundets begäran och med T.W., A.M. samt C.F. på bolagets begäran. Båda parter har åberopat skriftlig bevisning.

Har en övergång av verksamhet skett i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen?

Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan övergår enligt 6 b § första stycket anställningsskyddslagen också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången till den nya arbetsgivaren. Av sista stycket samma paragraf framgår att anställningsavtalet och anställningsförhållandet dock inte skall övergå till en ny arbetsgivare, om arbetstagaren motsätter sig detta. Bestämmelsen i 6 b § anställningsskyddslagen infördes i lagen i syfte att i svensk rätt genomföra EG-direktivet av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (77/187/EEG), det s.k. överlåtelsedirektivet. Direktivet fick sin nuvarande benämning genom ändringsdirektiv den 29 juni 1998 (98/50/EG). Bestämmelsen i 6 b § anställningsskyddslagen är avsedd att tolkas i enlighet med överlåtelsedirektivet och de tolkningsbesked rörande direktivet som EG-domstolen har gett i sina domar.

I överlåtelsedirektivets första artikel anges att direktivet skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion. Genom det ovan nämnda ändringsdirektivet infördes i artikel 1 punkten 1. b) en definition av begreppet överlåtelse. Enligt den definitionen skall med överlåtelse enligt direktivet förstås "överlåtelse av en ekonomisk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet". Av ingressen till ändringsdirektivet framgår att denna definition är tänkt som ett klargörande av det rättsliga begreppet överlåtelse mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis och att klargörandet således inte ändrar direktivets räckvidd, såsom denna uttolkas av domstolen. Den rättspraxis som utbildats av EG-domstolen i tiden före ändringsdirektivet är alltså alltjämt vägledande. I sammanhanget kan anmärkas att bestämmelserna i det ursprungliga överlåtelsedirektivet och i ändringsdirektivet numera sammanförts till ett nytt direktiv av den 12 mars 2001 (2001/23/EG).

Såsom anges i överlåtelsedirektivet är en förutsättning för dess tillämpning att det har skett en "lagenlig överlåtelse" av verksamheten i fråga. Av EG-domstolens praxis på området framgår att detta uttryck skall tolkas på ett betydligt mera vidsträckt sätt än vad som traditionellt och i strikt juridisk mening innefattas i det svenska begreppet överlåtelse. Det kan således vara fråga om en lagenlig överlåtelse exempelvis när en verksamhet som en entreprenör har drivit tas tillbaka av uppdragsgivaren (se bl.a. Ny Mølle Kro-domen, mål 287/86, 1987 ECR 5465). Det är också närmast en situation av det slaget som förbundet menar föreligger i förevarande mål. Bolaget synes inte heller ifrågasätta att den situation som nu skall bedömas i och för sig kan anses som en lagenlig överlåtelse och således omfattas av direktivet. Mot bakgrund av det angivna saknas det anledning för Arbetsdomstolen att vidare uppehålla sig vid detta.

Avgörande för frågan om en övergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen har skett blir i stället om det som har övergått från FLT till bolaget kan anses vara en sådan bestående ekonomisk enhet som avses med överlåtelsedirektivet. För att avgöra om verksamheten har bevarat sin identitet skall enligt EG-domstolens praxis en helhetsbedömning göras mot bakgrund av samtliga omständigheter vid övergången. I Spijkers-domen (mål 24/85, 1986 ECR 1119) har domstolen angett följande sju omständigheter som får särskild betydelse vid denna bedömning:

1. arten av företag eller verksamhet,

2. frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte,

3. värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten,

4. om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte,

5. om kunderna har tagits över eller inte,

6. graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen och

7. i förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten har legat nere.

Såväl i den nyssnämnda Spijkers-domen som i andra domar har EG-domstolen framhållit att de kriterier som sålunda skall beaktas inte får ses isolerade för sig. Det skall i stället göras en samlad bedömning av alla förhållanden kring den omtvistade transaktionen.

I målet har följande i allt väsentligt ostridiga omständigheter kring avslutandet av samarbetet mellan FLT och bolaget framkommit. Produktionen av TV-magasinet fortsatte utan avbrott och TV-magasinets utformning var även fortsättningsvis densamma. M.E. och K.E. övergick till att arbeta med TV-magasinet som anställda hos bolaget. Några materiella tillgångar togs inte över av bolaget. Den datorutrustning som hade använts i produktionen hade hyrts av FLT och lämnades av FLT tillbaka till uthyrningsföretaget. Lokalerna där verksamheten bedrevs och viss utrustning däri - möblerna, telefonerna och en färgskrivare - tillhörde redan bolaget. Några immateriella tillgångar överfördes inte heller från FLT till bolaget. Delar av verksamheten kring TV-magasinet, exempelvis annonsförsäljning och marknadsföring, sköttes både före och efter det att samarbetet hade avbrutits av annan personal hos bolaget. Åter andra delar, såsom tryckeri och distribution, ombesörjdes hela tiden av företag utanför såväl FLT som bolaget.

Förbundet har framhållit att även kunderna varit desamma sedan bolaget tagit över själva produktionen av TV-magasinet. Med "kunder" avser förbundet därvid uppenbarligen inte bolaget såsom köpare av FLT:s produktionstjänster utan de olika tidningar som köpte och distribuerade TV-magasinet för att tillhandahålla en TV-bilaga till sina respektive läsare. Det är emellertid utrett i målet att bolaget självt hela tiden - och således även när produktionen av TV-magasinet sköttes av FLT - ombesörjde försäljningen av magasinet och tecknade avtalen därom med de olika tidningarna. Även om dessa tidningar återfanns inom FLT:s distributionskrets har bolaget således inte övertagit några kunder från FLT.

Av det nu anförda framgår att det, förutom att några av FLT:s anställda som arbetade med den redaktionella produktionen av TV-magasinet fick anställning hos bolaget, i huvudsak bara var själva arbetsuppgifterna med denna produktion som togs över av bolaget. EG-domstolen har i bl.a. Süzen-domen (mål 13/95, 1997 ECR I-1259) uttalat att en ekonomisk enhet inte kan reduceras till att innebära den verksamhet som den bedriver; dess identitet följer även av andra omständigheter såsom dess personal, arbetsledning, organisation av arbetet, driftsmetoder och, i förekommande fall, det driftkapital som den förfogar över (se också bl.a. AD 1997 nr 67 och nr 81, AD 1998 nr 44 samt Rygaardmålet nr 48/94, 1995 ECR I-2745).

Vid den helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring övergången som skall göras finner Arbetsdomstolen att vad som har övergått i detta fall inte kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet. Arbetsdomstolen kommer därför till slutsatsen att det inte har skett en övergång av verksamhet eller del av verksamhet från FLT till bolaget i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Detta ställningstagande från Arbetsdomstolens sida medför att förbundets talan, som i alla delar grundar sig på att domstolen finner att det har skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen, skall avslås. Det finns därför inte anledning att gå in på bolagets övriga invändningar mot käromålet.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader. Bolaget har yrkat ersättning för ombudsarvode med 135 000 kr motsvarande cirka 79 timmars arbete och för utlägg med 15 490 kr, varav 11 600 kr avser flygresor. Förbundet har för ombudsarvode inte vitsordat mer än ett belopp motsvarande 50 timmars arbete och har såvitt gäller utlägg för flygresor ifrågasatt om det varit nödvändigt att anlita ombud på annan ort.

Arbetsdomstolen finner att bolaget med hänsyn till tvistens art och omfattning får anses vara skäligen tillgodosett med 100 000 kr som ersättning för ombudsarvode. Bolaget bör dock ersättas fullt ut för utlägget för ombudets flygresor. I fråga om övriga utlägg råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Svenska Journalistförbundets talan avslås.

2. Svenska Journalistförbundet skall ersätta Pressens Media Service DSV AB för dess rättegångskostnader med etthundrafemtontusenfyrahundranittio (115 490) kr, varav 100 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2001-11-21, målnummer A-102-2000

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Inger Andersson (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Inga Britt Lagerlöf, Anders Sandgren, Gunilla Boman Pellnäs, Maud Jansson och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Ulrika Stenbeck Gustavson