AD 2001 nr 96

Parter:

G.P.; Cypriotiska Statens Turistorganisation

Nr 96

G.P. i Vällingby

mot

Cypriotiska Statens Turistorganisation i Lefkosia, Cypern.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE: Stockholms tingsrätts, avdelning 3, beslut den 2 april 2001 i mål nr T 885-00

Tingsrättens beslut, se bilaga.

Yrkanden m.m.

G.P. har yrkat att Arbetsdomstolen skall undanröja tingsrättens beslut att avvisa käromålet samt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning i sak.

Cypriotiska Statens Turistorganisation (CST) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens beslut, skall förplikta G.P. att ersätta CST fullt ut för dess rättegångskostnader vid tingsrätten, 68 800 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 april 2001 till dess betalning sker.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

CST har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Parterna har till utveckling av talan i Arbetsdomstolen åberopat samma omständigheter som vid tingsrätten samt därutöver anfört sammanfattningsvis följande.

G.P.

Det som har framkommit vid tingsrätten om den cypriotiska statens inflytande över CST och de befogenheter som CST har att företräda den cypriotiska staten, medför inte slutsatsen att CST åtnjuter statsimmunitet. I och med inrättandet av CST i Sverige har den cypriotiska staten bolagiserat, eller i vart fall på ett privat rättssubjekt överfört, sin tidigare turismsäljande verksamhet. Vidare föranleder inte heller den omständigheten att den cypriotiska staten har förbehållit sig inflytande över verksamheten i form av styrelsemajoritet att CST skall likställas med huvudmannen, dvs. den cypriotiska staten. Lika lite kan frågan om CST:s finansiering tillmätas någon avgörande betydelse i sammanhanget. Visserligen går det inom doktrin och rättspraxis på folkrättens område att skönja principen om att en stats inflytande över ett rättssubjekts verksamhet och kontroll över densamma är en förutsättning för att ett rättssubjekt över huvud taget skall kunna betraktas som ett immunitetssubjekt. Det är dock inte detsamma som att sådan kontroll och sådant inflytande i alla lägen medför att rättssubjektet med framgång kan åberopa immunitet. CST har en självständig styrelse som svarar för verksamhetens bedrivande. I Sverige sträcker sig CST:s verksamhet långt utöver en offentlig funktion - om en sådan över huvud taget förekommer. CST bedriver rent kommersiell verksamhet i betydande utsträckning. Det sker i form av marknadsföring, anordnande av mässor, framställning och spridning av reklammaterial m.m., varvid CST intar en ställning liknande vilket privaträttsligt subjekt som helst. CST:s verksamhet är således i grunden kommersiell och syftar till att främja turismen på Cypern, vilket i sig är en i högsta grad kommersiell verksamhet då den ju går ut på att tjäna pengar. För det fall turismen även skulle ha andra och mer ideella syften är dessa försumbara i jämförelse med huvudsyftet.

CST har till följd av sin kommersiella verksamhet stämts in vid Stockholms tingsrätt i ett mål, nr T 7286-99, rörande en fordran. I det målet var det inte ens tal om statsimmunitet för CST.

Vad gäller G.P. diplomatstatus hade den ingenting att göra med hans anställning hos CST utan enbart med hans uppdrag för den cypriotiska ambassaden. G.P. åtnjöt diplomatstatus mellan december 1995 och september 1999 men anställdes av CST redan år 1981. År 1994 ansökte CST om att förklaras som diplomatisk enhet, vilket dock förvägrades den av Utrikesdepartementet. Det är inte möjligt att G.P. skulle ha åtnjutit diplomatstatus i en anställning hos en arbetsgivare som i sig inte åtnjuter sådan status.

Rättegångskostnaderna

Tingsrätten har gjort en korrekt bedömning avseende rättegångskostnaderna i tingsrätten, varför dess beslut i den frågan inte bör ändras.

CST

Tingsrättens bedömning av frågan om CST åtnjuter statsimmunitet är korrekt. De olika omständigheter som G.P. har anfört, bl.a. avseende det inflytande den cypriotiska staten har över CST, talar enbart för CST:s inställning i målet. G.P. upprepar det felaktiga påståendet att CST skulle bedriva kommersiell verksamhet. CST:s verksamhet är emellertid inte kommersiell och den saknar vinstintresse. Detta illustreras av att CST inte bedriver någon egen intäktsbringande verksamhet, vilket måste anses vara ett naturligt inslag i kommersiella företag. Det kan således inte föreligga någon tvekan om att CST skall anses utgöra en del av den cypriotiska staten och således är ett rättssubjekt som kan åberopa statsimmunitet.

Även vad gäller frågan om rättsförhållandet som sådant ger immunitetsskydd för CST har tingsrätten kommit fram till en korrekt slutsats. Den gällande folkrättsliga principen är att ett främmande immunitetssubjekt har en suverän rätt att hantera anställningsförhållanden samt organisera sin verksamhet. Det har i det aktuella fallet därtill betydelse att G.P. är cypriotisk medborgare och under perioden december 1995 till och med september 1999 åtnjöt diplomatisk status. Det finns inget bärande skäl till stöd för att svensk domstol skall få pröva en tvist som grundas på ett anställningsavtal mellan ett främmande immunitetssubjekt och dess anställda, särskilt inte vad avser en anställd med den position som G.P. hade.

CST har bestritt att G.P. diplomatstatus skulle ha varit föranledd av att han tilldelades arbetsuppgifter inom ramen för ambassadens verksamhet. G.P. har inte heller visat att han utfört det av honom påstådda arbetet för den cypriotiska ambassaden. Även om det i och för sig saknar relevans för målet måste också klargöras att CST inte har ansökt hos Utrikesdepartementet om att förklaras som diplomatisk enhet. Det kan endast konstateras att G.P. haft status som diplomat för att underlätta det arbete han utfört för CST.

Vad gäller den andra tvist som CST är inblandad i vid Stockholms tingsrätt, har CST alltid möjlighet att häva den immunitet som tillkommer organisationen vid främmande lands domstolar. CST har i det fallet valt att frivilligt gå i svaromål, vilket inte hindrar CST från att åberopa statsimmunitet i detta mål, som ju gäller en helt annan part och ett helt annat rättsförhållande.

Rättegångskostnaderna

Tingsrättens beslut att jämka CST:s rättegångskostnader är felaktigt. Utredningen avseende frågan om statsimmunitet har varit mycket omfattande och väl motiverad med hänsyn till det sällan aktualiserade rättsområdet. Utredningen har innefattat genomgång av såväl svensk som internationell doktrin och rättspraxis. De inlagor som har ingivits i processen har krävt noggranna rättsliga bedömningar. Det faktum att CST är en utländsk organisation har medfört en del merarbete bl.a. genom att alla kontakter och all korrespondens har fått ske på engelska. Mot denna bakgrund kan den yrkade ersättningen för rättegångskostnader vid tingsrätten inte anses vara oskälig.

Skäl

Arbetsdomstolen har nu att pröva huruvida CST har rätt att åberopa statsimmunitet i en tvist mellan organisationen och en av dess anställda, G.P., som, under påstående att han utan saklig grund sagts upp från sin anställning vid CST, vid tingsrätten yrkade att CST bl.a. skulle utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till honom.

Arbetsdomstolen konstaterar till att börja med, i likhet med tingsrätten, att utredningen i målet inte visar annat än att CST är att anse som ett sådant rättssubjekt som kan åberopa statsimmunitet.

Immunitet anses emellertid bara kunna åberopas i tvister som rör statsakter i egentlig mening men däremot inte när en tvist angår åtgärder av kommersiell eller eljest privaträttslig karaktär som immunitetssubjektet har företagit. Det kan dock inte sägas föreligga någon allmänt antagen statspraxis i fråga om hur gränsdragningen mellan dessa olika typer av aktiviteter skall göras. I rättsfallet NJA 1999 s. 821 uttalade Högsta domstolen, efter att ha redogjort för nu nämnda förhållanden, att domstolen i praktiken ofta torde vara hänvisad till att göra en helhetsbedömning av de omständigheter som, med hänsyn till immunitetsrättens syften, i den föreliggande situationen talar för och emot rätten att åberopa immunitet.

Frågan är således om den aktuella tvisten kan anses vara av sådan karaktär att CST har rätt att åberopa statsimmunitet.

Vad gäller tvister som grundar sig på ett anställningsavtal mellan ett immunitetssubjekt och dess anställda kan följande noteras. Det har i folkrättslig litteratur hävdats att immunitet i sådana tvister generellt skulle vara påkallad av folkrättsliga krav (se t.ex. Lars Pelin, Statsimmunitetens omfattning, 1979, s. 94 f. och Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 24). Utgången i det i tingsrättens beslut kommenterade rättsfallet AD 1958 nr 7 (Sovjetunionens informationsbyrå) ligger i linje med den uppfattningen. En begränsning av denna princip har dock kommit till uttryck genom tillkomsten av den av Europarådet år 1972 antagna europeiska konventionen om statsimmunitet; en konvention som inte har tillträtts av Sverige. Konventionen innehåller som huvudregel att en fördragsslutande stat inte kan åberopa statsimmunitet mot en annan fördragsansluten stats domsrätt, om målet rör ett anställningsförhållande mellan staten och en anställd och arbetet utförs på forumstatens territorium (artikel 5, första punkten). Enligt den andra punkten a i samma artikel gäller dock inte detta om den anställde är medborgare i den anställande staten vid tidpunkten för rättegångens inledande. Flera länder har också lagstiftning som innehåller bestämmelser om att immunitet inte kan åberopas i sådana fall som avses i konventionens nyss nämnda huvudregel. Med hänsyn till det nu anförda har det ifrågasatts om den tidigare uppfattningen i fråga om immunitet vad gäller anställningstvister fortfarande är hållbar (Pålsson, s. 24).

G.P. är bosatt i Sverige och hade sedan 1981 utfört arbete här då han i september 1999 fick besked om att han skulle omplaceras till CST:s kontor på Cypern. Han är emellertid cypriotisk medborgare. Det betyder att de ovan nämnda reglerna i 1972 års konvention inte skulle utgöra något hinder för CST att i denna tvist åberopa statsimmunitet mot Sverige för det fall Sverige hade ratificerat konventionen.

Vid bedömningen av om åtgärden att anställa G.P. är att hänföra till sådant handlande som ger CST rätt att åberopa immunitet bör också beaktas den position som G.P. haft vid CST samt omständigheterna i övrigt rörande hans anställningsförhållande vid CST. Dessa förhållanden talar för att det är fråga om en åtgärd som Cypern, genom CST, vidtagit i sin egenskap av suverän stat.

Vid en helhetsbedömning av de omständigheter som i det föreliggande fallet talar för och emot rätten att åberopa immunitet finner Arbetsdomstolen, liksom tingsrätten, att CST har rätt att åberopa immunitet.

G.P. överklagande skall därför avslås.

Rättegångskostnaderna vid tingsrätten

Arbetsdomstolen finner inte anledning att bedöma rättegångskostnaderna vid tingsrätten på annat sätt än vad tingsrätten har gjort. CST:s överklagande skall därför avslås.

Sammanfattning; rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen

Vad Arbetsdomstolen anfört i det föregående innebär att tingsrättens beslut skall fastställas. Eftersom båda parter har överklagat tingsrättens beslut innebär denna utgång att parterna är ömsom vinnande och ömsom förlorande. Huvudregeln i detta läge är att vardera parten skall bära sin kostnad. Arbetsdomstolen finner dock att vad CST tappat är av ringa betydelse, varför CST skall erhålla full ersättning för sin rättegångskostnad. Det i Arbetsdomstolen yrkade beloppet får anses vara skäligt.

Slut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens beslut i överklagade delar.

2. G.P. skall ersätta Cypriotiska Statens Turistorganisation för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sjuttontusenåttahundra (17 800) kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut tills betalning sker.

3. Ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till Artur Makuch för det biträde han i Arbetsdomstolen lämnat G.P. med tiotusenfyrahundra (10 400) kr för arbete.

Beslut 2001-11-16, målnummer B-45-2001

Ledamöter: Michaël Koch, Inga Åkerlund, och Klas Lohmander. Enhälligt.

Sekreterare: Katarina Mannerbrink

BILAGA

Tingsrättens beslut (ledamot: Johan Modin)

G.P. har i första hand yrkat att tingsrätten skall förplikta Cypriotiska Statens Turistorganisation (CST) att till honom utge ekonomiskt skadestånd med 16 000 kr för oktober 1999 och därefter med 25 000 kr per månad fram till huvudförhandling i målet. Ränta enligt 6 § räntelagen har yrkats från den 27:e varje månad, varefter beloppen förfaller, fram till dess betalning sker. I andra hand har han yrkat att tingsrätten skall ogiltigförklara den uppsägning han mottagit. Vidare har G.P. yrkat att CST skall förpliktas utge allmänt skadestånd om sammanlagt 82 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker. För det fall tingsrätten skulle finna att sakliga skäl för uppsägning förelegat har han yrkat att CST skall förpliktas utge allmänt skadestånd med 12 000 kr jämte ränta enligt ovan.

Som grund för yrkandena har G.P. angett beskedet om omplacering är att jämställa med en uppsägning från CST:s sida. Det har inte förelegat saklig grund för uppsägning. CST har inte heller beaktat den legala uppsägningstiden om sex månader eller bilagt besvärshänvisning till uppsägningen.

CST har i första hand yrkat att talan skall avvisas då CST åtnjuter statsimmunitet, till följd varav svensk domstol inte äger domsrätt. Alternativt har CST gjort gällande att, eftersom G.P. redan den 11 oktober 1999 väckt talan mot CST vid cypriotisk domstol i samma sak, litispendens föreligger, varför talan även på denna grund skall avvisas.

För det fall tingsrätten skulle finna att den är behörig att ta upp målet har CST bestritt käromålet i dess helhet. Endast den yrkade räntan har vitsordats som skälig i och för sig. Som grund för bestridandet har CST anfört i huvudsak följande. G.P. omfattas inte av lagen om anställningsskydd (LAS) eftersom han innehaft en företagsledande ställning. Omplaceringen av honom kan inte vara att jämställa med en uppsägning. Anställningsavtalet ger CST rätt att omplacera honom. Denna rätt att omplacera har tydliggjorts för G.P. och han har känt till den. Även om tingsrätten skulle finna att han omfattas av LAS gäller anställningsavtalet, se AD 2000 nr 45. Om tingsrätten skulle komma fram till att CST utifrån anställningsavtalet inte ägt rätt att omplacera, föreligger ändå sakliga skäl för G.P.:s omplacering. Om tingsrätten slutligen skulle anse att omplaceringen är en uppsägning har CST haft saklig grund för uppsägning.

Båda parter har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Tingsrätten har beslutat att företa frågan om avvisning till avgörande på handlingarna efter det att parterna beretts tillfälle att slutföra sin talan.

CST har till stöd för yrkandet om avvisning anfört i huvudsak följande. Cypriotiska staten har valt att lägga vissa frågor som rör turistnäringen i en statlig organisation, CST. Regeringen utser styrelsen och generaldirektören utses av styrelsen efter godkännande av regeringen. Det cypriotiska ministerrådet har stort inflytande på verksamheten inom CST och organisationen utövar offentliga funktioner som tidigare ombesörjdes av en enhet inom den cypriotiska regeringen, se 5-8 §§ i den cypriotiska lagen. "No. 54 of 1969". CST drivs inte kommersiellt utan handhar endast information och rådgivning. Verksamheten finansieras genom statliga anslag och saknar vinstintresse. Organisationen skall mot bakgrund härav ses som en del av den cypriotiska staten.

G.P. erhöll i samband med etableringen av Cyperns ambassad i Stockholm 1994 status som diplomat. P.:s ställning som diplomat, i egenskap av ansvarig för organisationens Stockholmskontor, understryker organisationens offentliga funktion för den cypriotiska staten.

Enligt folkrätten är stater, statsorgan och rättssubjekt, som utgör en del av en stat eller ett statsorgan, immunitetssubjekt. Vidare är fristående rättssubjekt som utövar offentliga funktioner på en främmande stats vägnar immunitetssubjekt. Det förutsätts att den främmande staten äger rättssubjektet till största delen samt att den har effektiv kontroll över densamma. I aktuellt fall är organisationen statlig och den cypriotiska staten utövar en effektiv kontroll över organisationens verksamhet. Organisationen har inte någon kommersiell inriktning utan utövar statens behov av att förmedla information med enda syfte att befrämja turism på Cypern. Organisationen skall därför utgöra immunitetssubjekt. Inom folkrätten är allmänt erkänt att tvister rörande anställningsförhållanden mellan främmande immunitetssubjekt och dess anställda är att betrakta som suveräna (se bl.a. Lars Pelin, Statsimmunitetens omfattning, 1979 s. 94 ff och 118 samt AD 1958 nr 7). Alldeles oavsett vilken position den anställde har i sin anställning hos ett främmande immunitetssubjekt gäller denna princip. I nu aktuellt fall får det givetvis därtill betydelse att G.P. är cypriotisk medborgare och under perioden december 1995 fram till och med september 1999 åtnjöt diplomatisk status.

CST har som skriftlig bevisning åberopat en skrift från Ministry of Commerce, Industry and Tourism of the Republic of Cyprus, till styrkande av att verksamheten finansieras genom statliga anslag, att CST inte bedriver kommersiell verksamhet, att CST är en statlig organisation som kontrolleras av cypriotiska staten samt att CST representerar Cypern i vissa angelägenheter i Sverige.

Beträffande frågan om litispendens har CST anfört att målet vid den cypriotiska domstolen inte är avgjort. Oberoende av huruvida CST åtnjuter statsimmunitet och på den grunden äger vägra att bli dömd av annan domstol än på Cypern, skall CST inte tvingas att svara i detta mål eftersom talan i saken redan väckts av G.P. vid cypriotisk domstol.

G.P. har anfört i huvudsak följande. CST är inte att betrakta som immunitetssubjekt. I praktiken är CST en turistbyrå med en verksamhet som har uttalat kommersiella syften så som dessa definieras i den cypriotiska lagen "No. 54 of 1969" under punkt 4 (2) a-c. Det kan inte bedömas som ideell verksamhet att med alla tillgängliga medel verka för bevarande och utbyggnad av turism, vilket omsätter mångmiljardbelopp varje år. CST har ett mycket nära och enbart kommersiellt betingat samarbete med några av de större reseföretagen. Det kan inte vitsordas att CST:s verksamhet finansieras enbart genom statliga anslag, även om sådana anslag förvisso förekommer. Nämnas skall att 3 procent av omsättningen från turistnäringen på Cypern går direkt till CST och utgör dess huvudsakliga inkomstkälla. Lite, om något, av CST:s verksamhet är av offentligrättslig natur. Det medges dock att viss informationsservice förekommer. CST och dess verksamhet är helt skild från Cyperns ambassad. Utrikesdepartementet har inte godkänt tidigare begäran om att CST skall åtnjuta diplomatisk status. G.P. var inte diplomat när han anställdes och blev det inte heller som en följd av anställningen. Han anställdes redan 1981 och fram till 1995 hade han samma befattning utan att det föranledde diplomatstatus. Det var först när han tilldelades vissa arbetsuppgifter inom ramen för ambassadens verksamhet som han erhöll diplomatstatus. Den omständigheten att G.P. är cypriotisk medborgare har ingen större betydelse i sammanhanget. Det åberopade skriftliga beviset är en partsutsaga författad av CST:s huvudman och saknar bevisvärde.

Statsimmunitet är en folkrättslig princip som avhandlats ett begränsat antal gånger i rättspraxis och i viss mån i doktrin. Genom rättspraxis, av huvudsakligen äldre datum, kan den generella slutsatsen dras att immunitet upprätthålls som huvudprincip men att denna ingalunda är undantagslös (se NJA 1942 s. 65). I den folkrättsliga doktrinen är utgångspunkten att immunitet bara kan åberopas i tvister som rör statsakter i egentlig mening men däremot inte när en tvist angår åtgärder av kommersiell eller eljest privaträttslig karaktär som en stat har företagit (se t.ex. Eek m.fl., Folkrätten, 4 uppl. s. 394 ff). Frågan om till vilken kategori en viss rättshandling skall höra är rikligt diskuterad i doktrinen. Det är omstritt om den företagna aktiviteten som sådan, dvs. dess form och natur, skall tilläggas avgörande betydelse eller om det avgörande skall anses vara om staten företagit den ifrågavarande åtgärden i ett suveränt syfte eller för ett suveränt ändamål. I praktiken anses domstolarna vara hänvisade till en helhetsbedömning av de omständigheter som, med hänsyn till immunitetens syften, i den föreliggande situationen talar för och mot rätten att åberopa immunitet (se NJA 1999 s 821). Avtalet mellan CST och G.P. är helt och hållet av privaträttslig natur, varför immunitet inte skall beviljas CST.

Beträffande litispendens har G.P. bestritt att reglerna om litispendens förhindrar att målet tas upp till prövning i sak i Sverige. Till stöd för sin inställning har G.P. anfört bl.a. följande. Ett avgörande av svensk domstol är inte utan vidare verkställbart i utlandet. På motsvarande sätt gäller att avgöranden av utländsk domstol inte automatiskt kan verkställas i Sverige. Endast om det finns stöd i en konvention eller annan mellanstatlig pakt, kan respektive lands domstols avgörande verkställas i det andra landet. Det föreligger ingen sådan reglering mellan Sverige och Cypern av erkännande och verkställighet av domar. Mot bakgrund av att verkställighet inte är möjlig av respektive lands dom i det andra landet är det angeläget att saken prövas i båda länderna för att säkerställa full verkställighet. För det fall tingsrätten skulle finna att principen om litispendens i och för sig gäller mellan Sverige och Cypern, bestrider G.P. att målet på Cypern utgör litispendens.

Efter genomgång av handlingarna i målet meddelar tingsrätten följande

SLUTLIGA BESLUT

Skäl

En stat anses i princip inte vara förpliktad att underkasta sig judiciella eller exekutiva ingripanden från organ för en annan stat. Enligt en uppfattning som hävdats i doktrinen är en stats immunitet absolut, dvs. en stat kan under inga förhållanden instämmas till ett annat lands domstolar annat än om den främmande staten samtycker genom att avstå från att göra gällande immunitet. Enligt en annan uppfattning, som numera är mest utbredd, är immuniteten inte absolut. En stat kan, menar man, kräva immunitet i tvister som rör statligt handlande i egentlig mening men inte i fråga om handlingar av kommersiell eller privaträttslig karaktär. Denna uppfattning brukar kallas den restriktiva teorin (Eek m.fl., Folkrätten, 4 uppl., 1987 s. 394 ff).

Gränsdragningen mellan dessa båda grupper av statshandlingar kan emellertid många gånger vara svår att dra. Man brukar här skilja på den subjektiva respektive den objektiva metoden. Den subjektiva metoden innebär att en transaktions ändamål och syfte ställs i förgrunden medan den objektiva metoden innebär att transaktionens form eller åtgärdens formella natur ställs i förgrunden (Melander, SvJT 1975 s. 85 ff). Svårigheter har dock ansetts föreligga att med utgångspunkt i någon av dessa metoder finna en i alla lägen logiskt hållbar avgränsning och någon allmänt antagen praxis på området synes inte föreligga.

Tingsrätten har först att ta ställning till frågan om CST är att anse som ett sådant rättssubjekt som kan åtnjuta statsimmunitet. Det kan konstateras att organisationens verksamhet regleras i cypriotisk lag, No 54 of 1969, the Cyprus Tourism Organisation Law. Av lagen framgår bl.a. organisationens syfte och mål, dess struktur och finanser samt ministerrådets inflytande över verksamheten. I den av "the Ministry of Commerce, Industry and Tourism" utfärdade handlingen framgår vidare att CST i många länder representerar cypriotiska regeringen i frågor som rör turism och att de befogenheter som CST nu innehar tidigare utövades av "the Ministry of Commerce and Industry". Mot bakgrund härav anser tingsrätten att CST måste anses vara en del av cypriotiska staten och således ett rättssubjekt som kan åberopa statsimmunitet.

Tingsrätten har därefter att pröva frågan om främmande stats immunitet i samband med arbetsrättslig tvist. Frågan har tidigare endast prövats vid ett tillfälle, AD 1958 nr 7. Beslutet gällde huruvida staten Sovjetunionen hade skyldighet att svara vid domstolen i mål angående föreningsrättskränkning. Arbetsdomstolen avvisade arbetarförbundets talan under åberopande av att "enligt svensk rätt lärer beträffande rättegång mot främmande stat här i riket som huvudregel gälla, att den främmande staten icke är skyldig att gå i svaromål". I NJA 1957 s. 195 hade Högsta domstolen att ta ställning till huruvida immunitetsgrundsatsen borde vidkännas undantag av det skälet att tvisten gällde fast egendom i Sverige. Undantag gjordes dock inte, tydligen endast beroende på att fastigheten utgjorde det främmande landets ambassad. I NJA 1972 C 434 kom Högsta domstolen till slutsatsen att en skiljeklausul intagen i ett privaträttsligt avtal och som undertecknats av en främmande stat inte kunde anses innebära avstående från immunitet. Enligt vissa uttalanden i doktrin innebär beslutet en anslutning till ståndpunkten att ett hävande av immunitet endast kan äga rum genom att den främmande staten frivilligt går i svaromål. Vidare, menar man, torde rättsfallet innebära att om den restriktiva teorin skall gälla enligt svensk rätt, så torde den subjektiva metoden användas för att skilja mellan statshandlingar i egentlig mening och statshandlingar av kommersiell eller privaträttslig karaktär (Melander, SvJT 1975 s. 87). I det mer aktuella rättsfallet NJA 1999 s. 821, som gällde ett avtal mellan Västerås kommun och isländska staten om gymnasieutbildning av isländska elever, pekade Högsta domstolen på svårigheterna att med såväl den subjektiva som den objektiva metoden finna en i alla lägen logiskt hållbar avgränsning för hur man skall bedöma en stats handlande. Domstolen konstaterar därför att det i praktiken ofta blir fråga om en helhetsbedömning av de omständigheter som, med hänsyn till immunitetsrättens syften, i den föreliggande situationen talar för och emot rätten att åberopa immunitet.

Enligt tingsrättens mening är det mycket som talar för att G.P.:s anställningsförhållande vid CST och omständigheterna kring omplaceringen till Cypern är åtgärder och överväganden som vidtagits av Cypern, genom CST, i dess egenskap av suverän stat. Det måste tillhöra en stats angelägenheter att kunna föreskriva hur dess organisationer skall vara organiserade och bemannade. Tvister rörande anställningsförhållanden mellan ett främmande immunitetssubjekt och dess anställda torde därför vara att betrakta som suveräna. Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som, med hänsyn till immunitetsrättens syften, talar för och emot rätten att åberopa immunitet finner tingsrätten således att CST äger rätt att göra gällande immunitet. Käromålet ska därför avvisas.

Vid denna utgång skall G.P. ersätta CST för dess rättegångskostnader. CST har yrkat ersättning med 68 000 kr, allt avseende ombudsarvode. G.P. har som skäligt i sig vitsordat högst 25 000 kr. Med hänsyn till omfattningen av ingivna skrifter samt till det förhållandevis begränsade material som behandlar frågan i doktrin och praxis finner tingsrätten att CST får anses skäligen tillgodosedd med 45 000 kr.

Slut

1. Tingsrätten avvisar käromålet.

2. G.P. skall ersätta Cypriotiska Statens Turistorganisation för dess rättegångskostnader med fyrtiofemtusen (45 000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer Artus Makuch ersättning enligt rättshjälpslagen till trettiofemtusenetthundrafyrtiosju (35 147) kr, varav 34 107 kr för arbete.