AD 2004 nr 22

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. Arbetsdomstolen förpliktar A.K.T. att ersätta Copenhagen Malmö Port Aktiebolag för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundratolvtusenfemtio (112 050) kr, varav 76 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2004-03-31, målnummer B-69-2002

Ledamöter: Michaël Koch, Lars Dirke, Christer Måhl, Peter Ander, Ola Bengtson, Lilian Hindersson och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Karin Hellmont

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Lennart Svensäter, Lars Henriksson och Rolf Ström

BAKGRUND

A.K.T. började arbeta i Malmö hamn som extra terminalarbetare/stuveriarbetare år 1980. Efter en tvist angående fast anställning provanställdes han år 1996 och erhöll fr.o.m. år 1997 en tillsvidareanställning. Hans arbetsgivare var fram till den 1 juni 2001 Malmö Hamn AB, 556014-7596. Den 1 juni 2001 överlät Malmö Hamn AB hamnverksamheten inklusive alla anställningsavtal till Copenhagen Malmö Port Aktiebolag. Samtliga rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtalen övergick då från Malmö Hamn AB till Copenhagen Malmö Port Aktiebolag och det bolaget är från nämnda tidpunkt A.K.T:s arbetsgivare.

YRKANDEN M.M.

A.K.T. har yrkat förpliktande för Copenhagen Malmö Port Aktiebolag (Bolaget) att utge 1 155 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 april 2002 tills betalning sker. Han har angett att av det yrkade beloppet avser 155 000 kr ekonomiskt skadestånd och 1 000 000 kr allmänt skadestånd för kränkning.

Bolaget har bestritt yrkandet men vitsordat ränteberäkningen som skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

A.K.T. har, som han slutligen utformat sin talan, angett följande som grund för käromålet. Bolaget har brutit mot 8 § och 10 § 4 lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet dels genom att i september 1999 frånta honom arbetsuppgiften som signalman, vilket bl.a. lett till sämre möjligheter att förtjäna övertidsersättning, dels genom att sedan den 1 januari 2000 placera honom i en lägre befattningsgrupp, grupp 3, än han med hänsyn till sin kompetens och anställningstid bort tillhöra. Placeringen i en lägre befattningsgrupp har inneburit att han fått en lägre lön, ca 500 kr i månaden mindre i grundlön, än han rätteligen skulle ha haft. A.K.T. borde ha placerats i befattningsgrupp 7. Bolaget skall enligt 17 § samma lag förpliktas att utge skadestånd för den ekonomiska skada han lidit samt för kränkningen.

A.K.T. har vid huvudförhandlingen frånfallit sina tidigare påståenden att bolaget även brutit mot diskrimineringsförbudet genom att, trots att han arbetat i hamnen sedan år 1980, endast provanställa honom år 1996 samt genom att då också kräva att han skulle underkasta sig drogtest.

Bolaget har som grund för bestridandet angett följande. Bolaget har inte brutit mot lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Bolaget har vitsordat att A.K.T. tillhör en etnisk minoritetsgrupp samt att han inte har arbetat som signalman sedan september 1999. Bolaget har emellertid gjort gällande att det funnits giltiga skäl för att frånta honom arbetsuppgiften, eftersom han utgjorde en risk för säkerheten. Uppgiften att arbeta som signalman är ansvarsfull. Bolaget har vitsordat att A.K.T. den 1 januari 2000 tillhörde befattningsgrupp 3 och upplyst att han den 1 april 2001 flyttades till befattningsgrupp 9. Bolaget har gjort gällande att sakliga skäl avgjort A.K.T:s placering i befattningsgrupp. Han har inte haft den kompetens som krävs för att tillhöra befattningsgrupp 7.

Parterna har utvecklat sin talan enligt följande.

Arbetsuppgiften som signalman

A.K.T: Han har haft uppdrag som signalman under hela den tid han arbetat i hamnen. Han var en av de anställda som regelmässigt togs ut för sådana uppdrag. Signalman är den person som har ansvaret vid lastning och lossning av fartyg. Signalmannen skall göra kranföraren uppmärksam på de förhållanden som behövs för att arbetet skall kunna ske på ett säkert sätt. I september 1999 fick han information om att han inte längre skulle få arbeta som signalman. Som skäl uppgavs att han, som signalman, skulle vara en säkerhetsrisk och innebära en fara för arbetskamrater och gods. Arbetsgivaren redovisade dock inte vilka särskilda omständigheter som denna bedömning grundade sig på. Det är riktigt att det inträffat incidenter när han arbetet som signalman. Det har emellertid inte haft sin grund i att A.K.T. skulle vara en risk för säkerheten utan berott t.ex. på att det varit för få hamnarbetare närvarande vid lossning av fartygen, två man i stället för fyra man. Det är också riktigt att han körde genom en bom vid Oljehamnen och att han vid ett tillfälle skadat en personbil vid lossning. Arbetsgivaren har inte reagerat när andra arbetstagare, vilket har hänt många gånger, orsakat liknande olyckor. Arbetet som signalman var det mest lönsamma extraknäcket i hamnen. Genom att fråntas arbetsuppgiften har han årligen förlorat 60 000 kr. Ersättningen för övertidsarbete som signalman kan beräknas till 2 000 kr per dag och han skulle genomsnittligt ha kunnat arbeta övertid som signalman 30 dagar per år. Han tjänade inkomståret 1998 cirka 257 000 kr. Inkomståret 2001 tjänade han, trots löneökningar, endast cirka 221 000 kr. Den ekonomiska skadan kan beräknas till 155 000 kr under tiden från den 17 september 1999 t.o.m. den 23 april 2002.

Bolaget: I hamnen förekommer en rad olika arbetsuppgifter. Det kan innebära arbete som bl.a. lämpare, kranförare, truckförare, maskinförare, signalman, tallyman. Signalmansarbete är en mycket liten del av det arbete som utförs i hamnen. En hamnarbetare är skyldig att utföra alla förekommande arbeten i hamnen. En hamnarbetare har ingen ovillkorlig rätt att bli uttagen till arbete som signalman. De olika arbetsuppgifterna kräver olika grad av yrkesskicklighet och kompetens. En arbetstagare kan bara få utföra arbetsuppgifter som denne klarar av. Det ställs stränga krav på säkerheten vid arbete i en hamn. Detta gäller särskilt för signalmansarbete. Signalmannen är den person som genom teckengivning dirigerar kranföraren vid lastning och lossning av fartyg. Kranföraren och de personer som arbetar i lastrummet är beroende av signalmannen. Signalmannens ansvar har ökat, eftersom fartygen blivit allt större och avståndet mellan kranförare och lastrummen allt längre. Arbetsgivaren kan inte kompromissa när det gäller säkerhetsarbetet. Signalmannen, tidigare benämnd luckebas, skall ha uppsikt över arbetsområdet, göra riskbedömningar, kontrollera materialets skick, att luckor är säkrade, stroppars belägenhet, kättingars dimension, m.m. I Instruktion för hamnarbete, utgiven av Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, ges en beskrivning av signalmannens uppgifter. Det finns också författningsreglering (Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling) på området. Arbetstagaren måste ha genomgått teoretisk och praktisk utbildning samt ha blivit godkänd för att få arbeta som signalman. Signalmannens personliga egenskaper är av stor betydelse. Det ställs krav på gott omdöme och säkerhetstänkande. Det får inte förekomma chanstagningar. Arbetsgivaren är skyldig att fortlöpande kontrollera att arbetstagaren uppfyller de krav som ställs. Det förekom redan under A.K.T:s tid som extra hamnarbetare att han arbetade som signalman. Tidigare var dock arbetet som signalman enklare. Kraven har nu blivit större. I september 1999 väntades fartyget m/s Oboe Venture till Malmö hamn. A.K.T. stod då, enligt en lista, på tur för att få arbeta övertid. Listan reglerar inte vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren skall tilldelas. A.K.T. skulle arbeta som signalman. När detta blev känt bland kranförarna i hamnen vände de sig till sin fackliga ombudsman, M.A. M.A. framförde till arbetschefen S-I.A. att kranförarna av säkerhetsskäl skulle vägra att arbeta om A.K.T. arbetade som signalman. Efter övervägande fattade arbetsgivaren beslutet att A.K.T. av säkerhetsskäl inte skulle få arbeta som signalman. Det var ett sedvanligt arbetsgivarbeslut. A.K.T. erbjöds efter beslutet att genomgå signalmansutbildningen och det sades att han sedan åter skulle få arbeta som signalman. A.K.T. ville emellertid inte det. Bakgrunden till beslutet var vissa incidenter. I juli 1998 framförde terminalchefen vid flygbåtarna i Malmö bl.a. att A.K.T., som där arbetade som avlösande kajman, inte utförde sitt arbete på ett ur säkerhetssynpunkt acceptabelt sätt. Den 15 september 1998 körde A.K.T. en truck rakt genom en bom vid Oljehamnen trots instruktioner om att varje passerande måste använda sitt entrékort vid grinden. Den 4 januari 1999 arbetade A.K.T. som signalman. Det lossades plåt från fartyget m/s Laudio. Vid ett tillfälle skulle tre rullar plåt lyftas från fartyget. Lyftet vägde 8,4 ton. Linorna var emellertid dimensionerade för endast 8 ton. Vid lyftet brast lastpaketet och föll från cirka tio meters höjd ner på kajkanten. Det förelåg en stor risk för allvarliga person- och sakskador. Den 2 februari 1999 arbetade A.K.T. som signalman på fartyget m/s Bona Fountain. I samband med lossning av petroleumkoks fastnade kranskopan nere i lastrummet. En hjullastare grävde loss skopan. När skopan kom loss for den av egen kraft in i hjullastaren. Det berodde på att kranens vajrar var sneda. Det var A.K.T:s uppgift att uppmärksamma kranföraren på det förhållandet. Kranföraren kunde nämligen inte se ned i lastrummet. Det var ren tur att ingen skadades vid tillfället. Den 26 mars 1999 arbetade A.K.T. som signalman på fartyget m/s Koerier. Vid ett lyft av plåt från fartyget uppmärksammade inte A.K.T att lyftet var felslingat. Plåtpaketet stod inte stabilt. Trots detta beslutade A.K.T. att plåten skulle lyftas i land av kranen. Eftersom plåten inte var tillräckligt säkrad för ett lyft var man tvungen att åter landa godset. När detta gjordes gled plåtarna isär och en hamnarbetare kom i kläm. Den 9 september 1999 körde A.K.T., vid lossning av bilar från ett bilfartyg, in en bil som han skulle köra av fartyget i ett räcke, trots att belysningen var god. A.K.T. var således före beslutet i september 1999 inblandad i en rad allvarliga incidenter. Chanstagningar eller ouppmärksamhet får inte förekomma vid signalmansarbete. Detta vägde bolaget in när det framfördes påpekanden från kranförare och fack. A.K.T. har förklarat olyckorna med att det var för få arbetare närvarande. Det spelar dock ingen roll. Signalmannen är ändå ansvarig. Bolagets beslut att frånta A.K.T. arbetsuppgiften som signalman har grundats enbart på säkerhetskrav. Han har erbjudits att genomgå signalmansutbildningen. Han genomförde den teoretiska utbildningen men hoppade av utbildningen under den praktiska delen. Han blev således aldrig godkänd. Numera kan det ifrågasättas om A.K.T. över huvud taget kan användas i signalmansarbete, eftersom det finns ett läkarintyg som säger att han inte kan arbeta på höga höjder. – A.K.T:s beräkning av det ekonomiska skadeståndet bygger på ren spekulation och kan inte läggas till grund för en dom på skadestånd. Mängden övertidsarbete varierar och man känner inte till hur övertidsarbetet skulle ha fördelats. Bolaget erbjöd redan i september 1999 A.K.T. att arbeta övertid som lämpare vid lossning av m/s Oboe Venture. Det arbetet skulle ha inneburit samma övertidsersättning men skulle ha pågått under cirka hälften så lång tid jämfört med arbetet som signalman. A.K.T. avböjde emellertid erbjudandet.

Inplaceringen i befattningsgrupp

A.K.T: Den 1 januari 2000, när Docksideavtalet, enligt vilket lön bestäms enligt arbetstagarens befattning, trädde i kraft, hade han den erfarenhet och kompetens som krävdes för att placeras i befattningsgrupp 7. Han hade nämligen utbildning som truckförare och som signalman samt var kvalificerad att köra loket i hamnen.

Bolaget: A.K.T. tillhörde befattningsgrupp 3 när Docksideavtalet trädde i kraft den 1 januari 2000. Han flyttades till befattningsgrupp 9 den 1 april 2001, eftersom han då hade blivit kvalificerad maskinförare. Lönen är kopplad till befattningsgruppen. Enligt Docksideavtalet utgår man endast från personalens kompetens vid inplacering i befattningsgrupp. Det förekommer ingen individuell lönesättning inom gruppen. A.K.T. har arbetat som bl.a. lämpare, hjullastarförare, signalman och truckförare. Befattningsgrupp 9 är då en korrekt placering. Bolaget har fortlöpande erbjudit A.K.T. att utveckla sin kompetens. Det har han emellertid vägrat. Har han halkat efter i kompetens har han således själv orsakat det. För att kunna placeras i befattningsgrupp 7, vilket innebär bl.a. att arbeta som dragbilsförare, krävs specialutbildning för transport av farligt gods, C-körkort samt truckförarkort för 16-tons containertruck. A.K.T har inte den kompetensen som krävs för att placeras i grupp 7. Bl.a. är han inte behörig att föra 16-tons truck.

A.K.T. har tillagt att det på arbetsplatsen har förekommit nedsättande uttalande om invandrare, bl.a. på en anslagstavla i ett magasin. Bolaget har förklarat att man inte kände till anslaget och att det togs ner när det upptäcktes.

DOMSKÄL

Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

A.K.T. har hörts under sanningsförsäkran. Vidare har på hans begäran följande personer hörts som vittnen. F.d. arbetsledaren L.H., kranförarna G.M., J.L., L.C., och K.K, hamnarbetaren D.S. samt vice ordföranden i fackklubben R.J.

På bolagets begäran har vittnesförhör hållits med dåvarande arbetschefen S-I.A., numera ordföranden, dåvarande vice ordföranden i Transportarbetareförbundets avdelning 2, M.A., arbetsledaren P.A., kranföraren och huvudskyddsombudet A.K., arbetsledaren B.P, f.d. hamntrafikledaren H.J., terminalchefen B.M., hamnarbetaren L.J., och arbetsledaren I.S.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Enligt 8 § lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet får en arbetsgivare inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare genom att behandla honom eller henne mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan etnisk tillhörighet i en likartad situation, om inte arbetsgivaren visar att missgynnandet saknar samband med etnisk tillhörighet. Enligt 10 § 4 gäller förbudet när arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Om en arbetstagare diskrimineras genom att arbetsgivaren bryter mot förbudet i bl.a. 8 § och 10 § 4 skall arbetsgivaren betala skadestånd till den diskriminerade för den förlust som uppkommer och för den kränkning som diskrimineringen innebär. Det följer av 17 § samma lag.

När det gäller bevisbördans placering uttalas i förarbetena till lagstiftningen (prop. 1997/98:177 s. 41) att arbetstagaren eller den arbetssökande – vid påstående om direkt diskriminering – bör styrka att det finns en etnisk faktor samt att arbetsgivaren har behandlat henne eller honom mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlat andra eller skulle ha behandlat andra med annan etnisk tillhörighet. Dessa styrkta fakta skall ge anledning att anta att diskriminering har förekommit. Om en arbetstagare eller en arbetssökande således förmått göra antagligt att han eller hon blivit diskriminerad på grund av sin etniska tillhörighet genom att visa att de faktiska omständigheterna föreligger, bör, enligt propositionen, bevisbördan övergå på arbetsgivaren som då skall förklara vad som ligger bakom behandlingen.

I förarbetena framhålls (a.a. s. 42) att det, även om det kan förefalla betungande för arbetsgivaren att freda sig från antaganden om brott mot diskrimineringsförbuden, dock skall beaktas att det för den enskilde arbetssökande eller arbetstagaren kommer att vara förenat med svårigheter att visa att det har förekommit mindre förmånlig behandling som har samband med etnisk tillhörighet.

Det är ostridigt i målet att A.K.T. tillhör en etnisk minoritetsgrupp på arbetsplatsen, att han sedan september 1999 inte fått arbeta som signalman samt att han fr.o.m. den 1 januari 2000 var inplacerad i befattningsgrupp 3 och att han den 1 april 2001 flyttades till befattningsgrupp 9.

De av A.K.T. åberopade vittnena har samtliga uttalat att de inte har något negativt att säga om honom som signalman. Utredningen i målet visar emellertid också att arbetschefen S-I.A., inför lossningen av fartyget m/s Oboe Venture i september 1999, kontaktades av M.A., som då var vice ordförande i fackklubben på arbetsplatsen och att denne därvid framförde att kranförarna inte litade på A.K.T. och att de skulle vägra arbeta om denne skulle vara signalman vid lossningen av fartyget. Att det inträffat incidenter när A.K.T. arbetat som signalman framgår av hans egna uppgifter och av vittnesförhören med M.A., P.A. och B.P. Vidare har det vid förhören med H.J. och P.A. framkommit att A.K.T., vilket han själv erkänt, förorsakat skador på gods och på en bom vid Oljehamnen. B.M. som inte företräder A.K.T:s arbetsgivare, har berättat att han inte skötte sitt arbete som avlösande kajman vid flygbåtarna och att säkerheten därmed eftersattes vid fartygs ankomst och avgång.

Dessa uppgifter om incidenter m.m. har enligt vad som framkommit i målet varit kända för arbetsgivaren och utgjort en del av arbetsgivarens beslutsunderlag. Huvudskyddsombudet och kranföraren A.K. har berättat att han, i sin egenskap av skyddsombud, skulle ha stoppat arbetet i avvaktan på utredning, om inte arbetsgivaren agerat med anledning av det framförda kravet från kranförarna.

Utredningen i målet ger inget stöd för A.K.T:s påstående att bolaget behandlat eller skulle ha behandlat en person med annan etnisk tillhörighet i en likartad situation mindre förmånligt, dvs. att bolaget inte skulle ha fråntagit en annan person med en annan etnisk tillhörighet, som i övrigt hade samma bakgrund och mot vilken det riktades samma påståenden om bristande säkerhetstänkande m.m., arbetsuppgiften som signalman.

Tingsrätten finner sålunda att A.K.T. inte har visat att han missgynnats i lagens mening, dvs. att beslutet att frånta honom arbetsuppgiften som signalman inneburit mindre förmånlig behandling som har samband med etnisk tillhörighet. A.K.T:s yrkande om skadestånd på den nu angivna grunden kan därför inte bifallas.

När det sedan gäller frågan om bolaget brutit mot diskrimineringsförbudet genom att inte fr.o.m. den 1 januari 2000 placera A.K.T. i befattningsgrupp 7 gör tingsrätten följande överväganden. Bolagets uppgifter att Docksideavtalet innebär att arbetsgivaren vid inplacering i befattningsgrupp utgår endast från personalens kompetens, att det för placering i en viss grupp krävs att det finns en plats ledig i gruppen, att det för inplacering i grupp 7 krävs bl.a. att arbetstagaren har specialutbildning i transport av farligt gods, C-körkort, truckförarkort för 16-tons containertruck samt att vederbörande har sökt befattningen, har lämnats oemotsagda av A.K.T. M.A. har i sitt vittnesmål bekräftat att Docksideavtalet har denna innebörd samt berättat att arbetsgivarens beslut om placering i befattningsgrupp sker i samråd med den lokala fackföreningen på arbetsplatsen.

A.K.T. har inte påstått att han sökt en befattning i grupp 7 eller att han uppfyller de krav som, enligt bolaget, ställs för att placeras i den befattningsgruppen. Tingsrätten finner med hänsyn till det anförda att A.K.T. inte har gjort antagligt att arbetsgivarens åtgärd att inte placera honom i befattningsgrupp 7 inneburit mindre förmånlig behandling som har samband med etnisk tillhörighet. A.K.T:s yrkande om skadestånd kan således inte heller på denna grund vinna bifall.

Käromålet skall följaktligen lämnas utan bifall.

Rättegångskostnader

Det saknas skäl att frångå den normala regeln att förlorande part skall ersätta motparten för rättegångskostnader. A.K.T. skall därför ersätta bolaget för rättegångskostnader.

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 117 133 kr, varav 105 000 kr avser ombudsarvode under 70 timmar och 12 133 kr utlägg. A.K.T. har förklarat sig inte kunna vitsorda den yrkade ersättningen för ombudsarvode. Han har vitsordat bolagets rättegångskostnadsyrkande avseende utlägg.

Tingsrätten finner att den av bolaget yrkade ersättningen för ombudsarvode framstår som skälig. Därvid beaktar tingsrätten målets art och omfattning samt det förhållandet att målet vid flera tillfällen av A.K.T., t.o.m. i ett sent skede, kommit att utvidgas med nya påståenden, vilka till en del frånfallits först vid huvudförhandlingen. A.K.T. skall därför ersätta bolaget för rättegångskostnader med yrkat belopp.

DOMSLUT

1. Käromålet lämnas utan bifall.

2. A.K.T. skall ersätta Copenhagen Malmö Port Aktiebolag för rättegångskostnader med etthundrasjuttontusenetthundratrettiotre (117 133) kr, varav 105 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag tills betalning sker.