HFD 2011 not 12

Notis 12. Ansökan av Bostadsrättsföreningen Fågelbro 3 och Fågelbrohus AB om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Värmdö kommun beslutade den 3 april 2007 att anta detaljplan för del av Fågelbro 1:4 m.fl. fastigheter i Ekbacken. Beslutet överklagades av ett stort antal fastighetsägare i området samt av några föreningar med verksamhet där men Länsstyrelsen i Stockholms län tog inte upp vissa av överklagandena till prövning och avslog övriga överklaganden i beslut den 3 juli 2008. Även länsstyrelsens beslut överklagades men regeringen (Miljödepartementet, 2009-06-11) avvisade några överklaganden och avslog övriga och anförde därvid bl.a. följande. Regeringen, som finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag, tar upp ärendet till prövning på talan av övriga klaganden. Regeringen har i detta ärende endast att pröva kommunens beslut att anta aktuell detaljplan enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Vid denna prövning har regeringen enligt 13 kap. 8 § PBL att antingen fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet. Regeringen kan i aktuellt ärende inte pröva en annan lokalisering än den som kommunen antagit. Kommunfullmäktiges beslut att ingå exploateringsavtal prövas i särskild ordning. Regeringen finner inte att avtalet i sig har utgjort hinder för kommunfullmäktige att anta detaljplanen. Regeringen finner således att det inte föreligger skäl att avvakta prövningen av detaljplanen tills frågan om laglighetsprövningen av exploateringsavtalet har vunnit laga kraft. - Kommunfullmäktiges beslut att anta en detaljplan kan inte överklagas i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900), se 13 kap. 1 § PBL. Länsstyrelsen har därmed att efter överklagande pröva såväl formella som sakliga invändningar mot en antagen detaljplan. Regeringen finner inte att vad Fågelbrohus AB m.fl. har anfört om länsstyrelsens handläggning utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Vad gäller invändningarna om formella brister i planförfarandet konstaterar regeringen inledningsvis att en översiktsplan endast anger grunddragen i den avsedda markanvändningen. Frågan om den slutliga disponeringen av ett område prövas först i samband med att ett område blir föremål för detaljplaneläggning. Regeringen konstaterar dessutom att i översiktsplanen från 2003 redovisas berört detaljplaneområde som förslag på nya bostäder. Av handlingarna framgår inte att detaljplanen medför sådan miljöpåverkan att det varit nödvändigt att göra en miljöbedömning av planen och således inte heller att inom ramen för en miljöbedömning upprätta en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Vad klagandena framfört om att kommunfullmäktige var oenigt vid antagandet av detaljplanen och att antagandebeslutet togs med minsta möjliga majoritet eller om att det finns ett stort motstånd mot detaljplanen utgör inte skäl till annat ställningstagande. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen att de olägenheter i form av bl.a. påverkad närmiljö som detaljplanen kan medföra för Fågelbrohus AB m.fl. inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört om vald lokalisering eller om påverkan på kultur-, natur- och rekreationsvärden utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande ska upphäva beslutet att anta planen. Regeringen finner inte heller att vad Fågelbrohus AB m.fl. anfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet av Fågelbrohus AB m.fl. bör därför avslås. - Bostadsrättsföreningen Fågelbro 3 och Fågelbrohus AB ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Beslutet att anta detaljplanen strider mot kommunallagen. Det har i överklaganden till länsrätten, kammarrätten och regeringen getts flera exempel på att det inte gick rätt till vid kommunfullmäktiges beslut om antagande av detaljplanen. Särskilt flagrant var majoritetens vägran att medge minoriteten s.k. minoritetsåterremiss. Hade hanteringen vid kommunfullmäktigesammanträdet varit korrekt hade detta kunnat få till följd att detaljplanen aldrig antagits. Kommunstyrelsen har själv i yttrande till länsrätten yrkat att beslutet om att anta detaljplanen m.m. skulle undanröjas eftersom beslutet inte tillkommit på laglig grund. Trots att regeringen uppmärksammades på de formella invändningarna mot hur kommunfullmäktiges beslut kom till har regeringen inte prövat dessa invändningar eller återförvisat ärendet till länsstyrelsen för sådan prövning där. De sökande har rätt till en rättvis domstolsprövning av dessa frågor. - För det fall länsstyrelsens och regeringens beslut ändå skulle anses omfatta en prövning av invändningarna rörande formella fel vid beslutet att anta planen saknas motivering till eventuella ställningstaganden. Hanteringen strider därmed inte bara mot artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen vad avser rätten till en rättvis rättegång utan även mot 4 och 20 §§förvaltningslagen (1986:223). - Proportionalitetsprincipen har inte iakttagits på ett korrekt sätt. Värmdö kommun har inte tagit hänsyn till möjligheterna att utöva ett rörligt friluftsliv. Byggnadsplanerna innebär att det sista grönområdet på den centrala delen av det s.k. Hemlandet, området kring Fågelbro Säteris gårdsanläggning, stängs för rekreation och utövande av allemansrätten. Detta är särskilt allvarligt eftersom golfbanor och ridanläggning m.m. omöjliggör annan rekreation inom närområdet. Man ska kunna utgå från översiktsplanen och göra sina ekonomiska överväganden utifrån denna. Fågelbrohus AB:s rätt att få bedriva sin verksamhet under acceptabla förhållanden har inte beaktats och en byggnation enligt detaljplanen med ordinära villakvarter för permanentboende skulle fullständigt rycka undan förutsättningarna för de investeringsbeslut som föreningsmedlemmarna tagit. Beslutet strider därmed mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Beslutet strider också mot artikel 14 i Europakonventionen. Regeringen borde ha beaktat detta förhållande i relation till artikel 17 i Europakonventionen. - Kommunen har inte heller låtit göra en miljökonsekvensbeskrivning trots att det finns EG-direktiv om detta. Här är det bl.a. fråga om en enligt kommunens översiktsplan skyddsvärd karolinergård från 1600-talet som kommer att påverkas mycket negativt av den tilltänkta byggnationen. Alternativa lokaliseringar av bebyggelsen har inte prövats. Sökandena har med sakkunnig hjälp tagit fram en egen miljökonsekvensbeskrivning som i brist på annan utredning bör äga vitsord. Enligt den framtagna miljökonsekvensbeskrivningen bör någon byggnation inte tillåtas. - Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i målet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-02-11, Eliason, Kindlund, Knutsson, Jermsten, Nymansson) : Skälen för avgörandet . - - - Vad som har varit föremål för regeringens prövning är kommunens beslut att anta en detaljplan enligt bestämmelserna i PBL. Det som sökandena anför om formella fel vid kommunfullmäktiges sammanträde avser frågor som prövas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 1 § kommunallagen. I det nu aktuella fallet har en sådan prövning skett på talan av vissa kommunmedlemmar genom Länsrätten i Stockholms läns dom den 1 april 2008 i mål nr 9316-07. - Av planbeskrivningen för den aktuella detaljplanen framgår följande. Syftet är att möjliggöra bostadsbebyggelse om totalt 20 småhus. I översiktsplanen för Värmdö kommun redovisas planområdet som nytt bostadsområde för permanentbostäder. För delar av planområdet har tidigare gällt äldre detaljplaner som medgett bebyggelse för hotelländamål. Området ingår inte bland dem som valts ut som riksintressanta för kulturmiljövården. Någon sådan påverkan på miljön som förutsätter en miljökonsekvensbeskrivning befaras inte. Förslagets inverkan på miljön har därför inarbetats i planbeskrivningen. - I 2 och 3 kap. PBL finns bestämmelser som reglerar de intressen som ska beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse samt krav på byggnader m.m. Enligt 2 kap. 1 § första stycket ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. - De angivna bestämmelserna i 2 och 3 kap. PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad de sökande har anfört visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden av nu aktuellt slag. - Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL i den lydelse som är tillämplig i målet ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Miljökonsekvensbeskrivningen ska möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Av paragrafens tredje stycke framgår att, om planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11 § miljöbalken, också bestämmelserna i 6 kap.11-18 och 22 §§miljöbalken ska tillämpas vid upprättandet av planen. - Med hänsyn till planområdets belägenhet och utformningen av planen samt den utredning som föreligger med avseende på den miljöpåverkan som ett genomförande av planen kan få, finner Högsta förvaltningsdomstolen att det inte strider mot 5 kap. 18 § PBL att en fullständig miljökonsekvensbeskrivning saknas. - Inte heller de omständigheter som de sökande i övrigt åberopat visar att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som de sökande har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 5959-09, fd 2011-01-12, Öjemark)