HFD 2011 not 35

Not 35. Ansökan av B.F. m.fl. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Huddinge kommun beslutade den 10 mars 2003 att anta detaljplan för trafikplats Södertörnsleden/Huddingevägen inom kommundelarna Flemingsberg, Sjödalen och Fullersta. Sedan beslutet överklagats avvisade Länsstyrelsen i Stockholms län vissa av överklagandena och avslog övriga. Länsstyrelsens beslut överklagades varpå regeringen beslutade att återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny behandling. I beslut den 18 februari 2005 avslog länsstyrelsen de nya överklagandena. Beslutet överklagades av B.F. och 24 andra fysiska personer samt Solgårds villaförening. - Regeringen (Miljödepartementet, 2009-03-26) avvisade vissa av överklagandena och anförde därefter följande i sakfrågan. Av planbeskrivningen framgår att syftet med aktuell detaljplan är att reglera utbyggnaden av den nya trafikplatsen Huddingevägen/Södertörnsleden. Syftet är även att göra erforderliga ändringar i gällande detaljplaner samt att planlägga ett område i Solgård, omedelbart norr om leden, med bl.a. befintlig villabebyggelse. I planbestämmelserna till den nu överklagade detaljplanen har införts bestämmelser som anger att väg och väganläggningar ska utföras så att bostadsbebyggelse inte utsätts för högre buller än 55 dBA ekvivalent nivå mot fasad. Vidare anges i planbestämmelserna under rubriken Störningsskydd att område betecknat m1 utgör säkerhetsområde för elektrisk högspänningsledning där särskilda föreskrifter beträffande utnyttjande för parkering och upplag, tillåten höjd hos vegetation m.m. gäller. I planbeskrivningen anges att enligt gällande översiktsplan ska ett reservat för en 400 kV kraftledning hållas öppet genom planområdet längs Södertörnsleden. Av planbeskrivningen framgår vidare att parallellt med Haningeleden redovisar planen ett läge för en framtida utbyggnad av en 400 kV kraftledning. På plankartan redovisas detta endast som en illustration. - Regeringen har i detta ärende endast att pröva den nu antagna detaljplanen enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Vid denna prövning har regeringen enligt 13 kap. 8 § PBL att antingen fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet och kan i förevarande ärende inte pröva annan lokalisering eller planutformning än den som kommunen antagit. Länsstyrelsens beslut den 7 augusti 2003 har redan prövats av regeringen och kan inte prövas på nytt inom ramen för förevarande ärende. Regeringen prövar således endast länsstyrelsens beslut den 18 februari 2005. Frågor som rör arbetsplaner enligt väglagen (1971:948) prövas inte i ett detaljplaneärende. Inte heller frågor som rör finansiering av vägprojekt eller hastighetsbegränsningar prövas i ett detaljplaneärende. Frågor som rör vilka närmare föreskrifter eller åtgärder i övrigt som kan behövas för att undvika skador för omgivningen i samband med arbeten inom planområdet får övervägas i samband med planens genomförande. - Vad gäller invändningen att kommunen inte följt bestämmelserna angående program gör regeringen följande bedömning. Enligt 5 kap. 18 § första stycket PBL ska en detaljplan grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. I förarbetena till 5 kap. 18 § första stycket PBL anges att ett program som huvudregel bör kunna undvaras i de fall detaljplanen är av sådan beskaffenhet att den kan behandlas enligt reglerna för enkelt planförfarande. Det bör i vissa fall vara möjligt att undvara program även om detaljplanen är sådan att det krävs ett ordinärt förfarande. Tanken är här att översiktsplanen ska ersätta programmet. Det kan bli aktuellt om översiktsplanen innehåller sådana riktlinjer för detaljplanearbetet att innebörd och konsekvenser kan utläsas tillräckligt tydligt. I ett sådant fall bör översiktsplanen vara aktuell och detaljplanen ha stöd i översiktsplanen (prop. 1994/95:230 s. 74). Syftet med ett program är att dialogen mellan kommunen och kommuninvånare som berörs av ett planärende ska komma till stånd tidigt. Härigenom uppnås dels att kommunens beslutsunderlag i ett tidigt skede breddas med de berördas erfarenheter och synpunkter, dels att berörda sakägare och boende m.fl. ges möjligheter till insyn och påverkan innan kommunens ställningstaganden är låsta (a.a. s. 73). Regeringen konstaterar att i Huddinge kommuns Översiktsplan 2000 ingår den del av Södertörnsleden som berörs av aktuell detaljplan i redovisad lokalisering av planerat huvudvägnät, Södertörnsleden. Regeringen finner att den aktuella detaljplanen har stöd i översiktsplanen och att möjlighet förelegat för att i detta fall undvara ett planprogram. - När det gäller invändningarna om samrådsförfarande konstaterar regeringen att formerna för hur sakägare ska beredas tillfälle till samråd om ett planförslag inte regleras i PBL. Av handlingarna framgår att klagandena haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs av kommunen. Av samrådsredogörelsen och utställningsutlåtandet över inkomna erinringar framgår också att klagandena framfört invändningar mot planförslaget. Regeringen finner vidare att miljökonsekvensbeskrivningen och övrigt underlag som utarbetats i samband med detaljplanearbetet är tillräckligt för bedömningen av konsekvenserna av detaljplanens genomförande för omgivningen. - Regeringen finner, mot bakgrund av bl.a. det som anförts ovan, att det inte har framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens antagandebeslut inte tillkommit i laga ordning. Vad som framförts om att nytt samrådsmöte borde ha hållits eller om att hänsyn inte har tagits till framförda synpunkter utgör inte skäl till annat ställningstagande. - - - Regeringen konstaterar att länsstyrelsen den 1 april 2003 beslutade att inte pröva kommunens antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. Det innebär bl.a. att länsstyrelsen funnit att antagandebeslutet inte innebär att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap.miljöbalken inte följs eller att exploateringen enligt den antagna detaljplanen ur allmän synpunkt blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Regeringen finner inte att vad Solgårds Villaförening m.fl. anfört utgör skäl att frångå länsstyrelsens ställningstagande vad gäller dessa frågor. - Vid prövningen av överklagandet av R.E. konstaterar regeringen att den aktuella detaljplanen innebär att en del av hans fastighet läggs ut som allmän plats, genomfartsgata. I utställningsutlåtandet har kommunen anfört bl.a. att det bedöms att fastigheten även efter utbyggnad är lämplig för bostadsändamål. Regeringen finner vid en avvägning att fördelarna med den valda planutformningen överväger de nackdelar den kan medföra för R.E. Regeringen har därvid beaktat de ersättningsregler som gäller mark som enligt en detaljplan ska användas för allmän plats. - När det gäller invändningen om befarade olägenheter på grund av placeringen av elektriska högspänningsledningar konstaterar regeringen att det inte har lagts ut något område för sådana ledningar i den aktuella detaljplanen. Vidare konstaterar regeringen att en planbeskrivning och en illustration på en plankarta inte fastställs. Regeringen finner inte att den omständigheten att detaljplanen innehåller bestämmelser om säkerhetsområde för elektrisk högspänningsledning eller att en illustration för en kraftledning redovisas på plankartan kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. - Regeringen finner inte heller i övrigt, mot bakgrund av bl.a. de i detaljplanen införda bestämmelserna om störningsskydd beträffande buller, att de olägenheter som detaljplanen kan medföra för Solgårds Villaförening m.fl. kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de framfört om vald lokalisering och planutformning eller om bullerförhållandena i området utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden ska upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad Solgårds Villaförening m.fl. anfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. -B.F. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att detaljplanen skulle upphävas. De yrkade vidare att Högsta förvaltningsdomstolen skulle begära in trafikprognoser för 2030 alternativt 2035 och utredning om vad dessa innebär för vägens utförande, luftföroreningar och buller. De begärde också förklaringar från Trafikverket (tidigare Vägverket) på ett antal punkter. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-03-24, Sandström, Dexe, Hamberg, Brickman, Saldén Enérus) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen finner inte skäl att hämta in ytterligare utredning i målet. Det yrkandet ska därför avslås. - - - Enligt 5 kap. 18 § första stycket PBL ska en detaljplan, om det inte är onödigt, grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen. När ett program utarbetas ska sakägare och andra som har ett väsentligt intresse av programmet beredas tillfälle till samråd. Syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan (5 kap. 20 och 21 §§). - Enligt förarbetena bör ett program som huvudregel kunna undvaras i de fall där detaljplanen kan behandlas enligt reglerna om enkelt planförfarande. I vissa fall bör det dessutom vara möjligt att undvara program även om förutsättningarna för enkelt planförfarande inte är uppfyllda. Så kan vara fallet om förslaget till detaljplan har stöd i en översiktsplan som innehåller sådana riktlinjer för detaljplanearbetet att innebörd och konsekvenser kan utläsas tillräckligt tydligt. Det förutsätts också att detaljplaneförslaget är förenligt med länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplanen (prop. 1994/95:230 s. 74 och 117). - Innebörden och konsekvenserna av den nu aktuella detaljplanen får anses ha med tillräcklig tydlighet framgått av den översiktsplan som kommunfullmäktige antog den 17 december 2001. Vidare har det inte gjorts gällande att den skulle vara oförenlig med länsstyrelsens granskningsyttrande. Avsaknaden av program är därför inte grund för att upphäva regeringens beslut. - Det har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet att ytterligare utredning ska hämtas in i målet. - Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 4299-09, fd 2010-12-15, Königsson)