HFD 2011:15

Den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig har inte ansetts utgöra grund för resning.

Högsta förvaltningsdomstolen

Genom beslut av Skatteverket den 29 december 2005 påfördes G.W. ytterligare inkomst av tjänst taxeringsåret 2004 med 19 820 317 kr samt skattetillägg. Enligt Skatteverket hade G.W. förvärvat en villafastighet från det bolag där han varit anställd och styrelseledamot till underpris och fastigheten hade förvärvats och bebyggts av bolaget med det ursprungliga syftet att G.W. skulle förvärva den. Detta medförde enligt verkets beslut att det belopp som lagts ned på fastigheten, 27 320 317 kr, minskat med erlagd köpeskilling, 7 500 000 kr, skulle tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Länsrätten i Stockholms län avslog genom dom den 21 december 2007 G.W:s överklagande av verkets beslut. Genom dom den 27 april 2009 undanröjde Kammarrätten i Stockholm det G.W. påförda skattetillägget men lämnade i övrigt hans överklagande av länsrättens dom utan bifall. Den 9 september 2010 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 3959-09).

G.W. ansökte om resning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja kammarrättens dom såvitt avsåg beskattningen med 19 820 317 kr och återförvisa denna fråga till kammarrätten för erforderlig handläggning. Till stöd för sin ansökan anförde G.W. bl.a. följande. Målet avsåg inkomsttaxering och Skatteverket var hans motpart. Det har nu kommit till hans kännedom att den som handlagt målet som referent i kammarrätten och som deltagit som ledamot vid kammarrättens slutliga avgörande, adjungerade ledamoten Rolf H H Larsson, under den tid han tjänstgjorde i kammarrätten var tjänstledig från Skatteverket. Enligt uppgifter som inhämtats från Skattverket var Rolf H H Larsson tjänstledig från sin tjänst där under perioden augusti 2008 - april 2009. Efter denna period har han återgått i sin tjänst, som han alltjämt upprätthåller, som särskilt kvalificerad skattehandläggare vid rättsavdelningen, Skatteverkets huvudkontor. - Frågan om jäv mot adjungerad ledamot i kammarrätt som är tjänstledig från Skatteverket har prövats i rättsfallet RÅ 2009 ref. 8. Av det rättsfallet kan den slutsatsen dras att i normalfallet, såsom i det förevarande, där ärendet har slutbehandlats, är en adjungerad ledamot som är tjänstledig från Skatteverket jävig. - Kammarrättens avgörande har utfallit till hans nackdel och medfört att han blivit personligen beskattad för ett mycket betydande belopp. Det kan på objektiva grunder ifrågasättas om kammarrätten kommit till ett riktigt slut och det vore stötande för rättskänslan och skulle påverka förtroendet för rättsväsendet att låta avgörandet bestå.

Domskäl

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-03-15, Billum, Eliason, Knutsson, Jermsten, Ståhl) yttrade: Skälen för avgörandet. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.

Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet RÅ 2009 ref. 8 prövat frågan om jäv förelegat när en adjungerad ledamot i kammarrätt som var tjänstledig från en anställning hos Skatteverket deltog i ett avgörande där Skatteverket var part. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade då bl.a. att frågan om jäv objektivt sett föreligger ska bedömas med hänsyn tagen till det aktuella målets individuella karaktär, att det vid en sådan bedömning kan finnas skäl att beakta domstolens sammansättning och även vilken typ av beslut som är i fråga och att bedömningen bör kunna variera beroende på om det är fråga om ett deltagande vid det slutliga avgörandet av ett mål eller vid olika beslut som fattas under den föregående handläggningen. I det aktuella fallet var det fråga om ett beslut om avslag på begäran om muntlig förhandling; den adjungerade ledamoten hade en anställning hos Skatteverket som avsåg annan verksamhet än den som var aktuell i målet och hon deltog inte när målet senare avgjordes genom dom. Mot den angivna bakgrunden ogillade Högsta förvaltningsdomstolen jävsinvändningen.

I det nu aktuella fallet är emellertid omständigheterna annorlunda. Rolf H H Larssons deltagande i kammarrätten vid det slutliga avgörandet av taxeringsmålet skulle, objektivt sett, kunna ha rubbat tilltron till domstolen och till att målet handlagts på ett opartiskt sätt. Jäv har därmed förelegat. Utredningen ger emellertid inte stöd för att kammarrättens sammansättning har påverkat utgången i målet. Högsta förvaltningsdomstolen finner mot denna bakgrund att det inte föreligger sådana skäl som krävs för resning (jfr RÅ 2008 not. 87). Ansökningen ska därför avslås.

Domslut

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen.

Föredraget 2011-01-26, föredragande Wahren, målnummer 6002-10