HFD 2011:84
Fråga om återkallelse av vapentillstånd respektive omhändertagande av skjutvapen på grund av grovt rattfylleri (I-III).
I
Polismyndigheten i Stockholms län omhändertog den 24 februari 2009 A.L:s vapen eftersom A.L. misstänktes för grovt rattfylleri begånget den 20 februari 2009. A.L. dömdes den 20 maj 2009 av Attunda tingsrätt för grovt rattfylleri till en månads fängelse. A.L. hade haft en uppmätt alkoholkoncentration om 0,98 milligram alkohol per liter utandningsluft (1,96 promille alkohol i blodet). Tingsrätten ansåg att den uppmätta alkoholkoncentrationen var alltför hög för att villkorlig dom skulle kunna utgöra en tillräckligt ingripande påföljd. När tingsrättens dom vunnit laga kraft beslutade polismyndigheten den 31 juli 2009 att återkalla A.L:s tillstånd att inneha skjutvapen enligt 6 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) då han bedömdes som olämplig att inneha vapen på grund av denna dom.
Förvaltningsrätten i Stockholm
A.L. överklagade polismyndighetens beslut hos förvaltningsrätten. Han yrkade att hans tillstånd att inneha ifrågavarande skjutvapen inte skulle återkallas och att beslutet om omhändertagande av vapnen skulle upphävas. A.L. anförde bl.a. följande. Polismyndigheten har avgjort frågan helt på basis av alkoholkoncentrationen. Enligt hans mening bör hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter. Han är normalt en omdömesgill person samt har tagit lärdom av händelsen och helt slutat med alkohol vilket har varit helt problemfritt. Deltagandet i försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse med dess rigorösa bestämmelser ger också belägg för hans beslut att leva helnykter. Han är 66 år gammal och aldrig tidigare straffad. Den aktuella körningen var cirka 800 meter. Han körde mycket sakta, trafiken var gles och inga incidenter förekom. Samtliga omständigheter talar för att han ska få behålla tillståndet även om alkoholkoncentrationen inte var ”låg”.
Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Förvaltningsrätten i Stockholm (2010-04-06, ordförande Berg) yttrade: Polismyndigheten har i det överklagade beslutet redogjort för tillämpliga bestämmelser i vapenlagen m.m. - Förvaltningsrätten gör följande bedömning. - Mot bakgrund av att A.L. under en period av frekvent alkoholförtäring gjort sig skyldig till grovt rattfylleri samt med beaktande av vapenlagens krav på laglydnad och skötsamhet hos vapeninnehavare anser förvaltningsrätten att polismyndigheten haft fog för sitt beslut. Det A.L. anfört i överklagandet till stöd för att han numera upphört att bruka alkohol förändrar inte, med tanke på den relativt korta tid som förflutit sedan det aktuella brottet, förvaltningsrättens bedömning. Inte heller vad A.L. i övrigt anfört förändrar bedömningen. Överklagandet ska därmed avslås. - Förvaltningsrätten avslår överklagandet.
Nämndemannen Pettersson var av skiljaktig mening och anförde följande. Med beaktande av att A.L. inte tidigare är dömd för brottslighet och inte heller i övrigt visat misskötsamhet ska överklagandet bifallas och polismyndighetens beslut upphävas.
Kammarrätten i Stockholm
A.L. överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av underinstansernas avgöranden, skulle besluta att hans tillstånd att inneha ifrågavarande skjutvapen inte skulle återkallas och att upphäva beslutet om omhändertagande av vapen och ammunition. Han hänvisade till vad han tidigare anfört och åberopade och tillade i huvudsak följande. Hans överkonsumtion av alkohol skedde under en mycket kort tid, knappt två veckor. Sedan han begick brottet har han inte använt någon alkohol. Att han avhållit sig från alkohol visar också läkarintygen som ingivits till länsstyrelsen var tredje månad i ett års tid på grund av hans deltagande i försöksverksamheten med villkorlig körkortsåterkallelse. Deltagande i verksamheten kommer att pågå i ytterligare ca ett års tid räknat från maj 2010. Han har haft tillstånd att inneha skjutvapen sedan 1973.
Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. A.L. missbrukar inte längre alkohol men endast en kort tid har förflutit sedan det aktuella brottet. Brottet är av den karaktären att A.L. bör anses som olämplig att inneha skjutvapen.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2010-09-08, Lindgren, Eke, referent) yttrade: Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. A.L. dömdes den 20 maj 2009 av Attunda tingsrätt till en månads fängelse för grovt rattfylleri. - Han hade vid 19.30-tiden fredagen den 20 februari 2009 framfört en personbil på Stationsvägen i Åkersberga med en alkoholkoncentration av 0,98 milligram per liter utandningsluft (1,96 promille). Domen har vunnit laga kraft. - Den brottslighet som A.L. gjort sig skyldig till ger anledning att ifrågasätta om hans tillstånd att inneha skjutvapen bör återkallas. A.L. har gjort gällande att han före brottet aldrig druckit alkohol särskilt ofta eller i större mängder men att han vid den aktuella tiden hade druckit alkohol ofta under en period om 10-12 dagar. Detta med anledning av att han mådde dåligt med anledning av att hans 99-årige far som bodde hos honom sedan 30 år tillbaka hade avlidit i hemmet. - En hög alkoholkoncentration i utandningsluften utgör i sig inte alltid en anledning att återkalla ett tillstånd att inneha skjutvapen, jfr RÅ 83 2:99 I, utan en bedömning av samtliga omständigheter måste göras. Enligt kammarrättens mening utgör den höga alkoholkoncentrationen i utandningsluften en omständighet som indikerar att det skulle kunna vara så att A.L. före brottet haft ett regelbundet intag av alkohol i större mängder och under längre tid än vad han själv uppgivit. Även med hänsyn till att han tidigare inte visat misskötsamhet eller tidigare var dömd för brottslighet innebar osäkerheten om riktigheten i A.L:s egna uppgifter om sin alkoholkonsumtion att det förelåg fog för polismyndigheten att vid tidpunkten för sitt beslut den 31 juli 2009 återkalla hans tillstånd att inneha skjutvapen. Det förhållandet att A.L. genom beslut av länsstyrelsen den 10 juni 2009 deltog i försöksverksamheten med villkorlig körkortsåterkallelse förändrar inte kammarrättens bedömning i denna del. - Vid bedömningen av om det finns anledning att återkalla A.L:s tillstånd att inneha skjutvapen ska emellertid inte bara det aktuella brottet beaktas och de förhållanden som förelåg vid tidpunkten för polismyndighetens beslut utan även det som har inträffat i tiden därefter, jfr RÅ 2007 ref. 10 I. - Det har nu gått ca 1,5 år sedan A.L. gjorde sig skyldig till grovt rattfylleri. Av utredningen i målet framgår inte annat än att han sedan det aktuella brottet begicks har avhållit sig helt från alkohol. Denna omständighet talar enligt kammarrättens mening för att hans egna uppgifter om sin alkoholkonsumtion kan ha varit riktiga. Den överkonsumtion han hade i samband med sin fars bortgång får därför idag uppfattas som en engångsföreteelse. Med hänsyn härtill och då något i övrigt som talar för att hans tillstånd att inneha skjutvapen ska återkallas inte framkommit finns det idag inte tillräckliga skäl att återkalla hans tillstånd att inneha skjutvapen. Underinstansernas beslut att återkalla A.L:s tillstånd att inneha skjutvapen ska därför upphävas och de skjutvapen samt den ammunition som omhändertagits ska därmed återlämnas till honom. - Kammarrätten upphäver underinstansernas beslut att återkalla A.L:s tillstånd att inneha skjutvapen.
Kammarrättsrådet Hemmingsson anmälde skiljaktig mening och anförde följande. Jag gör samma bedömning som förvaltningsrätten och anser således att överklagandet ska avslås.
Högsta förvaltningsdomstolen
Polismyndigheten överklagade kammarrättens dom och yrkade att domen skulle upphävas och att polismyndighetens beslut skulle fastställas. Polismyndigheten anförde, utöver vad som framgick av underinstansernas domar, bl.a. följande. I Sverige råder sedan lång tid tillbaka en allmän enighet om behovet av en sträng kontroll av innehav och bruk av skjutvapen. Vapen får endast användas efter beviljande av tillstånd från en polismyndighet. Huvudsyftet med en sådan kontroll är att motverka missbruk av skjutvapen och att förhindra olyckshändelser. Därför har det i vapenlagen uppställts krav på att en person som beviljas tillstånd att inneha skjutvapen ska vara lämplig som vapeninnehavare, pålitlig, omdömesgill och laglydig. Efter en längre period av frekvent alkoholförtäring gör A.L. sig skyldig till grovt rattfylleri. Detta kan inte anses uppfylla vapenlagens krav på laglydnad och skötsamhet. Den överklagade domen från kammarrätten är inte förenlig med de skärpta kraven i vapenlagstiftningen.
A.L. bestred bifall till överklagandet och anförde, utöver vad som framgick av underinstansernas domar, bl.a. följande. Till grund för bedömningen av lämpligheten att inneha vapen ska utöver domen på grovt rattfylleri även läggas övriga omständigheter. En omständighet av stor betydelse är om en person har dömts för brott tidigare eller om det är fråga om en engångsföreteelse. En annan väsentlig omständighet är om det med fog kan befaras att vederbörande begår nya allvarliga brott. För hans vidkommande kan man inte anta att någon sådan risk föreligger. Polismyndigheten har i yttrande till kammarrätten vitsordat att han inte missbrukar alkohol. Han överkonsumerade alkohol under 10-12 dagar före brottet. Han förtärde dock inte alkohol varje dag och aldrig två dagar efter varandra. Detta är knappast en längre period av frekvent alkoholförtäring. Det senaste och sista läkarintyget efter provtagningar utfärdades den 21 februari 2011. Proverna har, såsom läkare uttryckt det, varit ”jättefina”. Det förhållandet att han efter brottet inte har druckit någon alkohol visar att hans överkonsumtion av alkohol i samband med hans fars bortgång var en engångsföreteelse. Han har tidigare inte dömts för brott eller överkonsumerat alkohol och har sedan brottet helt slutat dricka alkohol. Med hänsyn till detta och då han har haft och har ett ordentligt och skötsamt leverne, kan man rimligen inte anta att han skulle missköta sig så att han inte är lämplig att inneha vapen.
Rikspolisstyrelsen ingav på Högsta förvaltningsdomstolens begäran yttrande i målet. Rikspolisstyrelsen anförde bl.a. följande. Svensk vapenlagstiftning är mycket restriktiv i sin syn på medborgarnas rätt att inneha skjutvapen. Att inneha skjutvapen är ingen medborgerlig rättighet utan en förmån som en person kan erhålla om kraven i lagstiftningen i övrigt är uppfyllda. En av grundförutsättningarna för tillstånd är att man bedöms vara lämplig att inneha vapen. I denna bedömning ingår att kontrollera om personen kan anses pålitlig, omdömesgill och laglydig. En dom eller misstanke om rattfylleribrott har särskilt stor betydelse då brottet är av sådan art att missbruksproblem kan misstänkas och brottshandlingen kan medföra livsfara för andra. Den som väljer att i berusat tillstånd framföra ett motorfordon och utsätta andra människor för livsfara kan inte anses vara omdömesgill och laglydig. En dom eller misstanke om grovt rattfylleribrott är en stark indikation på alkoholmissbruk. Forskning har visat att det vid grovt rattfylleri i en övervägande del av fallen finns ett bakomliggande alkoholmissbruk. Ett alkoholmissbruk uppfattas i många fall som en sjukdom. För att komma tillrätta med alkoholproblem krävs ofta professionell behandling. I de fall det finns misstanke om missbruks- eller beroendeproblem bör en person inte tillåtas att inneha skjutvapen innan dessa problem uteslutits. För att klargöra och säkerställa att missbruks- eller beroendeproblem inte finns eller kvarstår, bör en relativt lång tid ha förflutit från det att rattfylleriet inträffade fram till dess att ett nytt tillstånd medges. Ett grovt rattfylleribrott inträffar sällan av misstag eller okunskap utan är ett medvetet risktagande. Rikspolisstyrelsen delar därför polismyndighetens bedömning att förutsättningar för återkallelse förelåg.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-11-25, Billum, Knutsson, Jermsten, Stenman, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
Ett tillstånd att inneha skjutvapen ska enligt 6 kap. 1 § vapenlagen återkallas av polismyndigheten om tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen.
Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring år 2000. Ändringen innebar bl.a. att ordet ”får” ersattes med ordet ”ska” och att återkallelse således gjordes obligatorisk om en återkallelsegrund föreligger. I den utredning som låg till grund för ändringen uttalades att lagstiftningen bör skärpas så till vida att det inte ska vara en möjlighet för en tillståndsenhet att återkalla ett vapentillstånd under de givna förutsättningarna, utan en skyldighet att göra detta. Att göra en ytterligare lämplighetsprövning vid sidan av prövningen av huruvida grunderna för återkallelse är uppfyllda är inte motiverat (SOU 1998:44 s. 221).
Även trafiknykterhetslagstiftningen har skärpts. År 1987 infördes möjligheten att förverka fordon som använts vid trafiknykterhetsbrott och 1990 sänktes gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken från 0,5 till 0,2 promille alkohol i blodet (0,10 milligram per liter utandningsluft). I den proposition som låg till grund för 1990 års ändringar uttalade regeringen att mot bakgrund av de kunskaper som vi numera har om alkoholens betydelse för körförmåga och trafiksäkerhet starka skäl talar för att den nuvarande gränsen ligger på en alltför hög nivå. Alkoholen som riskfaktor i trafiken intar i förhållande till många andra riskfaktorer en särställning på så sätt att den är klart förutsebar och möjlig att beakta för den som planerar att använda ett fordon (prop. 1989/90:2 s. 30 f.). Justitieutskottet betonade att samtidigt som motorfordonstrafiken har genomgått en intensiv utveckling har betydelsen av att fordonsförare avhåller sig från alkohol framhållits allt starkare (bet. 1989/90:JuU2 s. 11). År 1994 sänktes gränsvärdet för grovt rattfylleri från 1,5 till 1,0 promille alkohol i blodet (0,50 milligram per liter utandningsluft). Samtidigt höjdes straffmaximum för grovt rattfylleri från ett till två års fängelse. I den proposition som låg till grund för ändringarna uttalade regeringen att i belysning av nyare vetenskapliga rön beträffande alkohol och trafik framstår gränsen på 1,5 promille såsom alltför hög för att tjäna som riktmärke när det i rättstillämpningen gäller att bedöma om ett rattfylleribrott är att anse som grovt. En sänkning till 1,0 promille ger också eftertryck åt samhällets krav på nykterhet i trafiken och markerar tydligare att samhället ser allvarligt på denna typ av brott (prop. 1993/94:44 s. 25 f.).
Mot bakgrund av dessa ändringar och de motiv som legat bakom dem bör man vid prövning av om ett tillstånd att inneha skjutvapen ska återkallas se med ökat allvar på det förhållandet att någon gjort sig skyldig till grovt rattfylleri (jfr RÅ83 2:99 I). Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör utgångspunkten vara att har en tillståndshavare gjort sig skyldig till grovt rattfylleri får denne anses ha visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen om det inte finns omständigheter som med styrka talar i en annan riktning.
A.L. har dömts för grovt rattfylleri för att han den 20 februari 2009 har fört en personbil i Åkersberga efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i en sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,98 milligram per liter (1,96 promille alkohol i blodet). Frågan är då om det föreligger omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att A.L. trots detta kan undgå att få sina vapentillstånd återkallade.
A.L. anför bl.a. följande. Den aktuella körningen var förhållandevis kort, cirka 800 meter, och han avsåg inte heller att köra en längre sträcka. Hastigheten var låg och trafiken var mycket gles. Han är tidigare ostraffad. Efter händelsen har han helt slutat dricka alkohol, vilket hans deltagande i en försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse samt ingivna läkarintyg ger ett klart belägg för.
Vad A.L. anför innebär enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte att han kan undgå att få sina vapentillstånd återkallade. Polismyndighetens överklagande ska därför bifallas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som förvaltningsrättens dom innehåller.
II
Polismyndigheten i Värmland återkallade genom beslut den 11 november 2009 N.R:s tillstånd att inneha skjutvapen. Som skäl för beslutet anfördes följande. N.R. har den 16 september 2009 dömts till fängelse i en månad för grovt rattfylleri begånget den 10 juli 2009 då han fört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden uppgått till 0,59 milligram per liter. Han har i slutet av färden, i syfte att undvika att bli gripen av polis, i hög hastighet framfört bilen baklänges och ner i ett dike och sedan försökt springa ifrån poliserna. När han gripits har han dessutom vägrat att göra som poliserna sagt och fäktat med armar och krängt med kroppen för att ta sig lös, vilket slutat med att poliserna behövt belägga honom med handfängsel. Av utredningen framkommer vidare att N.R. haft skarpladdad ammunition liggande i bilen under tid den inte var under uppsikt. - Enligt vapenlagen (1996:67) är den som innehar skjutvapen eller ammunition skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den. Med uppsikt förstås att innehavaren har omedelbar kontroll över vapnet eller ammunitionen. - Av Rikspolisstyrelsens allmänna råd (RPSFS 2009:13, FAP 551-3) framgår att en dom rörande grovt rattfylleri regelmässigt bör medföra att vapeninnehavet ifrågasätts. Grovt rattfylleri kan ses som ett tecken på likgiltighet för andra människors liv och säkerhet. Det är ofta ett tecken på att vederbörande har alkoholproblem. Om det står klart att gärningen var en engångsföreteelse hos en i övrigt nykter och skötsam person bör återkallelse kunna underlåtas. - En förutsättning för tillstånd till innehav av skjutvapen bör vara att personen gjort sig känd som pålitlig, omdömesgill och laglydig. Polismyndighetens uppfattning är att N.R. inte besitter det omdöme och ansvar som måste kunna krävas av den som ska vara betrodd att inneha skjutvapen.
Förvaltningsrätten i Karlstad
N.R. överklagade polismyndighetens beslut och yrkade att han skulle återfå sitt tillstånd att inneha vapen. Han anförde därvid följande. Han har erkänt grovt rattfylleri och fått sitt straff. Han har inte dömts för våldsamt motstånd. Han sprang från polisen för att han var rädd. Det som hände var en engångsföreteelse. Han har intyg från räddningschefen, fem jaktkamrater och en personundersökning på att han i övrigt är en nykter och skötsam person. Han är tillräckligt straffad genom att han blivit av med både arbetet på räddningstjänsten och körkortet. Han lever för jakten och vill fortsätta med det.
Polismyndigheten yrkade att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Förvaltningsrätten i Karlstad (2010-03-23, ordförande Forsberg) yttrade, efter att ha redogjort för 6 kap. 1 § vapenlagen: N.R. har dömts för grovt rattfylleri medan åtalet för våldsamt motstånd ogillats. Vad beträffar ammunitionen i bilen har åklagarkammaren beslutat att inte väcka åtal. Som polismyndigheten anfört bör en dom rörande grovt rattfylleri medföra att vapeninnehavet ifrågasätts. Det har således funnits anledning att närmare utreda N.R:s lämplighet att inneha skjutvapen. Av utredningen i övrigt framgår dock inte annat än att N.R. lever under ordnade förhållanden, att han inte har några missbruksproblem samt att han inte tidigare, förutom tre trafikförseelser, gjort sig skyldig till brott. Vid angivna förhållanden anser förvaltningsrätten att det inte finns tillräcklig grund för att återkalla N.R:s tillstånd att inneha vapen. - Förvaltningsrätten upphäver med bifall till överklagandet polismyndighetens beslut.
Kammarrätten i Göteborg
Polismyndigheten överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa beslutet att återkalla N.R:s vapen- och ammunitionstillstånd.
N.R. ansåg att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2010-08-16, Edlund, Grankvist, Henriksson, referent) yttrade: Enligt lagakraftvunnen dom från Värmlands tingsrätt den 16 september 2009 har N.R. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri den 10 juli 2009. Påföljden har bestämts till fängelse i en månad. Av domen framgår att N.R. vid provtillfället hade en alkoholhalt på 0,59 milligram per liter utandningsluft. Av polismyndighetens utredning framgår vidare att N.R. i slutet av bilfärden, i syfte att undvika att bli gripen av polis, i hög hastighet framförde bilen baklänges och ner i ett dike och att han sedan sprang från platsen. Vid gripandet av N.R. fann polisen det nödvändigt att sätta på honom handfängsel. - Det aktuella grova rattfylleribrottet är allvarligt och ger anledning att ifrågasätta N.R:s lämplighet som vapeninnehavare. N.R. har gett in intyg av tidigare arbetsgivare och av personer som han har lärt känna i jaktsammanhang, i vilka det uttalas att N.R. är en ansvarsfull och skötsam person. Enligt kammarrättens bedömning är emellertid det brott som N.R. har gjort sig skyldig till och omständigheterna kring brottet av sådan allvarlig karaktär att N.R. inte kan anses uppfylla de krav på laglydnad, omdöme och pålitlighet som bör ställas på en vapeninnehavare. Överklagandet ska därför bifallas. - Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer polismyndighetens beslut den 11 november 2009 att återkalla N.R:s tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition.
Högsta förvaltningsdomstolen
N.R. överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen. Han anförde bl.a. följande. Han har blivit av med sitt arbete och lever på skogsbruk och jaktgäster från Danmark och Tyskland. Han behöver sina vapen till eftersök av skadat vilt. Att få behålla sina vapen är av stor betydelse för honom och hans ekonomi. Jakten är bokstavligen talat hans liv. Han är fullt medveten om vad han har gjort och ångrar sitt handlande djupt och har gjort allt han kan för att visa att han inte har några alkoholproblem eller andra problem. Även provtagningarna visar detta och han kommer fortsätta att ta prover. Att han är en pålitlig människa framgår av att han har fått tillbaka sitt körkort och av olika intyg som getts in i målet.
Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Ekonomiska och sociala skäl saknar relevans för bedömning av ärendet. En prövning sker i varje enskilt fall där polismyndighetens ställningstagande grundas på en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i ärendet. Polismyndighetens beslut att återkalla N.R:s vapen grundas inte enbart på tingsrättens domslut den 16 september 2009, utan på samtliga omständigheter som framkommit i ärendet. Det brott som N.R. gjort sig skyldig till är i sig skäl för omprövning av hans tillstånd att inneha vapen. Lägger man därtill omständigheterna kring brottet samt påvisade brister i förvaring av ammunition, torde det stå klart att N.R. inte uppfyller de krav på laglydnad, pålitlighet och omdöme som vapenlagstiftningen ställer på en vapeninnehavare.
Rikspolisstyrelsen ingav på Högsta förvaltningsdomstolens begäran yttrande i målet. Rikspolisstyrelsen anförde bl.a. följande. Svensk vapenlagstiftning - - - se Rikspolisstyrelsens yttrande till domstolen i referatets del I - - - återkallelse förelåg.
Högsta förvaltningsdomstolen (Billum, Knutsson, Jermsten, Stenman, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
Ett tillstånd att - - - se första - fjärde styckena i Högsta förvaltningsdomstolens domskäl i referatets del I - - - i en annan riktning.
N.R. har dömts för grovt rattfylleri för att han den 10 juli 2009 fört personbil vid Kocklanda inom Säffle kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,59 milligram per liter (1,18 promille alkohol i blodet). Av utredningen i brottmålet framgår också att han vid slutet av färden backade i full fart ner i diket och sprang från platsen. Vid gripandet blev han belagd med handfängsel eftersom han försökte slå sig lös. I bilen låg kvarglömd ammunition. Frågan är då om det föreligger omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att N.R. trots detta kan undgå att få sina vapentillstånd återkallade.
N.R. anför bl.a. följande. Han lever under ordnade förhållanden och har inte några alkoholproblem eller andra problem. Körkortet har han fått tillbaka och han kommer att fortsätta att göra alkoholtester. Han är en pålitlig person vilket bl.a. framgår av ingivna intyg. Sin tidigare anställning har han förlorat och han livnär sig på skogsbruk och upplåtelse av jakt till utländska jaktgäster. Vid dessa jakter är han beroende av vapen för eftersökning av skadade djur.
Vad N.R. anför innebär enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte att han kan undgå att få sina vapentillstånd återkallade. Hans överklagande ska därför avslås.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.
III
J.O. misstänktes för att ha gjort sig skyldig till grovt rattfylleri den 3 april 2010. Alkoholkoncentrationen i J.O:s utandningsluft uppmättes efter den aktuella bilkörningen genom utandningsprov och uppgick vid tidpunkten för mätningen till 0,84 milligram per liter. Polismyndigheten i Kronobergs län omhändertog samma dag samtliga J.O:s skjutvapen med tillhörande ammunition. Polismyndigheten beslutade den 16 april 2010 att omhändertagandet skulle bestå i avvaktan på vidare utredning.
J.O. överklagade det sistnämnda beslutet hos förvaltningsrätten. Han yrkade att beslutet skulle upphävas. Som skäl anförde han bl.a. följande. Han är inte tidigare dömd för något brott. Att han den 3 april 2010 körde bil onykter berodde på att han hade hamnat i gräl under en fest och ville komma därifrån. Utan ett körkort kan han inte fortsätta med sitt yrke som chaufför och utan vapen kan han inte fortsätta att föda upp och träna jakthundar. Hans jaktkamrater kan intyga att han är en omdömesgill och ansvarsfull person som hanterar sina vapen bra.
Polismyndigheten höll fast vid sitt beslut.
Förvaltningsrätten i Växjö (2010-06-30, ordförande Lundahl) yttrade: I 6 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anges att skjutvapen och ammunition ska omhändertas av polismyndigheten om det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar emot ett omhändertagande. - J.O. är misstänkt för grovt rattfylleri. Vid sådan brottslighet är utgångspunkten att det finns i vart fall sannolika skäl för att tillståndet kommer att återkallas och det finns som polismyndigheten anfört skäl att utreda J.O:s lämplighet i att inneha skjutvapen. Ställt häremot utgör inte de omständigheter J.O. anfört tillräckliga skäl för att låta bli att omhänderta vapen och ammunition. Polismyndigheten har alltså haft fog för sitt beslut och överklagandet ska avslås. - Förvaltningsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping
J.O. överklagade förvaltningsrättens beslut hos kammarrätten. Han yrkade att han omgående skulle få tillbaka sina vapen med tillhörande ammunition och anförde bl.a. följande. Han är vice jaktledare, jaktprovsdomare, bedriver jakthundsuppfödning, är ledamot i Skånes dreverklubb och ägnar sig åt eftersök av trafikskadat vilt. Han deltar i försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse (alkolås) och kommer att lämna prover hos läkare varannan månad. Han har varken alkohol- eller missbruksproblem. - J.O. åberopade bl.a. yttrande från Frivården Växjö och beslut från Transportstyrelsen om villkorlig körkortsåterkallelse.
Polismyndigheten motsatte sig ändring av förvaltningsrättens dom och anförde i huvudsak följande. J.O. är dömd för grovt rattfylleri till en månads fängelse. Grovt rattfylleri kan ses som ett tecken på likgiltighet för andra människors liv och säkerhet.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2010-09-15, Velinder, Flyme Ahlstrand, referent, Blomberg) yttrade: Av 6 kap. 4 § första stycket vapenlagen framgår att polismyndigheten skall besluta att ett vapen med tillhörande ammunition skall tas om hand om a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller b) det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar emot ett omhändertagande. - Den brottslighet J.O. gjort sig skyldig till har enligt kammarrättens mening utgjort skäl för polisen att omhänderta hans vapen och ammunition och närmare utreda hans lämplighet att inneha skjutvapen. - Av den utredning som numera föreligger i målet framgår att J.O. - utöver en hastighetsöverträdelse - inte har gjort sig skyldig till brott tidigare och att han lever under ordnade förhållanden. Några anmärkningar mot hans befattning med skjutvapen har inte heller framförts. Med hänsyn till vad som upplysts om J.O:s person finns anledning att anta att han kommer att bruka sina vapen med omdöme och ansvar. Den aktuella brottsligheten kan enligt kammarrättens mening mot denna bakgrund och med beaktande av att J.O. tidigare utan anmärkning använt skjutvapen under många år, inte ensam utgöra tillräckliga skäl för att återkalla aktuellt tillstånd. Den omständigheten att det varit fråga om en relativt hög alkoholkoncentration föranleder inte någon annan bedömning. Vid sådant förhållande kan det enligt kammarrättens bedömning inte längre betraktas som sannolikt att J.O:s tillstånd att inneha aktuella vapen kommer att återkallas. Polismyndighetens beslut att omhänderta hans vapen med tillhörande ammunition ska därför inte bestå. - Kammarrätten upphäver underinstansernas avgöranden.
Polismyndigheten fullföljde sin talan hos Högsta förvaltningsdomstolen samt anförde bl.a. följande. Att inneha skjutvapen är ingen allmän rättighet utan förutsätter ett ansvarstagande från vapeninnehavarens sida. Polismyndigheten omhändertar regelmässigt skjutvapen hos en person som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Skälet till detta är att grovt rattfylleri är ett så pass allvarligt brott att det normalt ska diskvalificera en vapeninnehavare från att inneha skjutvapen. Att göra sig skyldig till trafiknykterhetsbrott innebär att man visar likgiltighet inför andra människors liv. Den höga alkoholkoncentrationen i kombination med det trafikfarliga körsättet och övriga omständigheter visar på sådana brister i J.O:s omdöme som inte är förenligt med tillstånd att inneha skjutvapen.
J.O. bestred bifall till överklagandet samt anförde bl.a. följande. Han är ångerfull och besviken på sig själv men har tagit sitt straff. Han dömdes till en månads fängelse och fick körkortet indraget. Han är yrkeschaufför och för att få behålla sitt arbete fick han installera alkolås till en kostnad om 100 000 kr. Han går hos en anvisningsläkare. Han har lämnat prover i ett år och ska fortsätta gå där i ett år till. Proverna är mycket bra enligt läkaren. Han har skött sina vapen i många år. Han är en lugn och ansvarsfull person. Han har varken alkohol- eller missbruksproblem, vilket anvisningsläkarens intyg visar.
Rikspolisstyrelsen ingav på Högsta förvaltningsdomstolens begäran yttrande i målet. Rikspolisstyrelsen anförde bl.a. följande. Svensk vapenlagstiftning är mycket restriktiv i sin syn på medborgarnas rätt att inneha skjutvapen. Att inneha skjutvapen är ingen medborgerlig rättighet utan en förmån som en person kan erhålla om kraven i lagstiftningen i övrigt är uppfyllda. En av grundförutsättningarna för tillstånd att inneha skjutvapen är att man bedöms vara lämplig att inneha vapen. I denna bedömning ingår att kontrollera om personen kan anses pålitlig, omdömesgill och laglydig. All brottslighet har betydelse för bedömningen av lämpligheten att inneha skjutvapen. En misstanke eller dom om rattfylleribrott har särskilt stor betydelse då brottet är av sådan art att missbruksproblem kan misstänkas och brottshandlingen kan medföra livsfara för andra. Ett grovt rattfylleribrott inträffar sällan av misstag eller okunskap utan är ett medvetet risktagande. Redan en rapporterad misstanke om grovt rattfylleri är en tydlig indikation på ett bakomliggande alkoholmissbruk. Forskning har visat att det vid grovt rattfylleri i en övervägande del av fallen finns ett bakomliggande alkoholmissbruk. För att komma tillrätta med alkoholproblem räcker det inte alltid med pedagogiska lösningar utan ofta krävs helt andra åtgärder, t.ex. professionell behandling. I de fall det finns misstanke om missbruks- eller beroendeproblem bör en vapeninnehavare inte tillåtas att inneha skjutvapen innan dessa problem uteslutits. I det nu aktuella fallet har innehavaren rapporterats misstänkt för grovt rattfylleri. I ett sådant fall ger inte vapenlagens regler utrymme för annan tillämpning än att omhänderta den misstänktes skjutvapen i avvaktan på utredning om innehavarens lämplighet som vapeninnehavare. Rikspolisstyrelsen delar därför polismyndighetens bedömning att förutsättningar för omhändertagande förelåg.
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-11-25, Billum, Knutsson, Jermsten, Stenman, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
Ett tillstånd att inneha skjutvapen ska enligt 6 kap. 1 § vapenlagen återkallas av polismyndigheten om tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen.
Enligt 6 kap. 4 § vapenlagen ska polismyndigheten besluta att ett vapen med tillhörande ammunition ska tas om hand om det finns risk att vapnet missbrukas eller det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar emot ett omhändertagande.
Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. J.O. stoppades av polisen den 3 april 2010 efter att ha fört personbil genom Markaryd trots att han var berusad. Mätning visade att hans utandningsluft innehöll en alkoholhalt om 0,84 milligram per liter (1,68 promille alkohol i blodet). Polismyndigheten omhändertog med anledning av händelsen hans skjutvapen och ammunition.
Frågan i målet är om polismyndigheten gjorde rätt som beslutade att omhänderta vapnen och ammunitionen.
Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.
Det förhållandet att någon misstänks för grovt rattfylleri får i normalfallet anses indikera att vederbörande kommer att bedömas som olämplig att inneha skjutvapen. Det finns därmed sannolika skäl för antagandet att tillståndet kommer att återkallas.
Som kammarrätten funnit har den aktuella brottsmisstanken således utgjort skäl för polismyndigheten att omhänderta J.O:s vapen och ammunition för att närmare utreda hans lämplighet att inneha skjutvapen. Det förelåg enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte några sådana särskilda omständigheter som skulle kunna motivera att omhändertagande underläts. Polismyndigheten hade således fog för sitt beslut. Överklagandet ska därför bifallas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer förvaltningsrättens domslut.