T.B. överklagade ansvarsnämndens beslut.

Socialstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten höll den 3 november 2004 muntlig förhandling i målet.

Socialstyrelsen överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och att T.B:s legitimation som läkare skulle återkallas i enlighet med ansvarsnämndens beslut den 16 januari 2004. - Socialstyrelsen anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. Socialstyrelsen har inhämtat ett utlåtande av legitimerade psykologen B.J. vid Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. I utlåtandet har B.J. svarat på frågeställningarna vilken typ av personlighet den har som begår barnpornografibrott, hur stor risken är för återfall och om en tidsaspekt kan anges avseende risken för återfall. - Socialstyrelsen anser att T.B., mot bakgrund av att han av Svea hovrätt den 1 oktober 2003 dömts för barnpornografibrott, har visat sig uppenbart olämplig att inneha legitimation som läkare. Legitimationen skall därför återkallas enligt 5 kap. 7 § första stycket 1 YHSL. Den gärning som T.B. ställts till ansvar för begicks under våren 2000 fram t.o.m. den 28 maj. - Länsrätten har i sin dom angett att barnpornografibrott typiskt sett är ägnat att allvarligt undergräva den tillit allmänheten bör kunna hysa till en läkare. Socialstyrelsen delar den uppfattningen. Exemplifieringen i äldre förarbeten till lagen (prop. 1978/79:220 s. 53) skall dock inte tolkas som att skyddsbehovet inte skall anses lika uttalat i T.B:s fall som när den legitimerade yrkesutövaren har begått ett allvarligare brott mot någons liv och hälsa eller annan brottslighet som ligger nära den legitimerades yrkesverksamhet. I den förtroendesituation som uppkommer mellan en läkare och en patient skall tilliten till läkaren inte kunna ifrågasättas. Lagstiftarens avsikt har inte varit att det skall vara fråga om enbart konkreta hot i en undersökningssituation. Socialstyrelsen anser att en granskning av den gärning T.B. har ställts till ansvar för bör vara avgörande vid bedömningen huruvida han visat sig olämplig att utöva yrket.

Av B.J:s utlåtande framgår bl.a. följande.

Även om [T.B:s] känd[a] brottslighet begränsas till aktiviteter vid datorn inrymmer den ändå tre olika moment, nämligen lagringen av barnpornografi, sexuella chatkonversationer med minderåriga samt konversationer med andra konsumenter och distributörer av barnpornografi. Variationen i repertoaren måste ses som en försvårande omständighet och utgör i sig en riskfaktor för återfall. Intensiteten i agerandet och fixeringen i bild- och chatinnehåll samt utbyte av bilder i "pedofilring", innebär sammantaget försvårande omständigheter och stor risk för återfall i liknande aktiviteter.

Socialstyrelsen vill särskilt framhålla en omständighet, som även framgår av ansvarsnämndens beslut, att det bland allmänheten - och inte minst bland dem som i egenskap av föräldrar med sina barn skulle komma att möta T.B. i yrkesutövningen - är uppenbart att tilliten till honom inte längre kan upprätthållas efter det att han dömts för barnpornografibrott. - Socialstyrelsen har inte haft några anmärkningar på T.B:s utövande av sitt yrke. Det förtroende han missbrukat genom att ha gjort sig skyldig till barnpornografibrott kan inte "återvinnas" genom en skötsam nuvarande livsföring och ett skötsamt yrkesliv. - Med hänsyn till arten av den begångna gärningen anser Socialstyrelsen att den tid som löpt från våren 2000 då brottet begicks är så kort att den inte kan anses hindra återkallelse av T.B:s legitimation.

B.J. har i sitt utlåtande uppgett följande avseende tidsaspekten gällande risken för återfall.

Det är felaktigt att föreställa sig att ett pedofilt beteendemönster skulle "läka ut" och spontant avklinga, för att permanent och för all framtid, vara utsläckt. Vad man däremot kan tänka sig, är att pedofila driftimpulser, mer eller mindre framgångsrikt, kan hanteras av personen, beroende av förmåga att hantera inre och yttre stressexponering. I aktuellt fall pekas ju på att personen vid tiden för barnporrsurfandet och chattandet, levde under svåra personliga förhållanden. Att då söka sin tillflykt och/eller tröst till barnpornografi, pekar, enligt min mening, på att det otvetydigt föreligger en pedofil problematik. Valet av medel/metoder för ångestlindring/symtomreduktion är här avslöjande.

Risken för att en man som begått barnpornografibrott återfaller i liknande brott är alltid hög. Tillgång till barnpornografiskt material är via datavärlden enorm. Samtidigt är risken att ertappas, förutsatt att personen någorlunda kan kontrollera sitt handlande, liten. Den pedofila störningen är dessutom väldigt stabil, ofta tvångsmässig, till sin karaktär och kan betraktas som en sexuell läggning. I aktuellt fall kan förmodas ett regressivt inslag (dvs. en reaktion till följd av oförmåga att klara vardagslivets krav och påfrestningar), men handlingarnas inriktning och omfattning tyder ändå på en mental upptagenhet av barnpornografi som gränsar till besatthet. Denna klingar inte av p.g.a. förändrade levnadsvillkor, men kan under gynnsamma förhållanden lagras latent i personligheten och inte ageras ut. Dock föreligger en ständig risk att de aktiveras i nya pedofila handlingar, särskilt under stresspåverkan.

Det är svårt att utifrån aktmaterialet bygga upp någon tydlig riskprofil, men utifrån ovan förda resonemang kan ändå konstateras att det föreligger en inte ringa risk för återfall i liknande brottslighet.

Internationella studier, där man studerat risk för återfall i sexualbrott över tid, ger tydliga besked om att förhöjd risk för återfall kvarstår under mycket lång tid efter brottet. Fem år efter brottet brukar ofta anses som en rimlig tid för att påtagligt reducera risken för återfall. Beträffande sexualbrott kan man emellertid konstatera att återfallsrisken kvarstår under avsevärt längre tid än så. Min kliniska erfarenhet säger mig också att likartade sexualbrott i flera fall har upprepats efter flera års intervaller då ingen känd brottslighet har rapporterats.

T.B. bestred bifall till överklagandet och åberopade vad han anfört i saken hos ansvarsnämnden och länsrätten.

Kammarrätten höll den 24 maj 2005 muntlig förhandling i målet.

T.B. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens avgörande. Han anförde bl.a. följande. Det brott som han har dömts för är av ett annat slag än vad som i förarbetena nämns som exempel på brottslighet utanför yrkesutövningen som kan leda till återkallelse av läkarlegitimation. Brottet har inte någon anknytning till hans arbetsplats och det riktar sig inte mot någons liv eller hälsa. Prövningen av frågan om återkallelse av läkarlegitimation skall vidare ske med utgångspunkt i de förhållanden som råder vid prövningstillfället. Brottet begicks under våren 2000 och under hela den tid som har förflutit sedan dess har han varit verksam som läkare och rönt allmän uppskattning. Det finns inga indikationer på problem eller missförhållanden i hans yrkesutövning. Det finns inte heller någon misstanke om återfall i brottslighet. Han har härigenom klart visat att han tar avstånd från den typ av brott som han har dömts för. Vid tiden för brottet var hans privata levnadsförhållanden mycket påfrestande. Sedan år 2002 lever han i ett harmoniskt äktenskap i vilket han har två barn. I och med att hans levnadsomständigheter har genomgått en så stor och för återfallsrisken viktig förändring och genom att så lång tid har förflutit måste denna risk numera anses så liten att den inte skall beaktas vid prövningen av frågan om återkallelse av hans läkarlegitimation. En återkallelse av hans legitimation leder till ett förbud att förordna honom som läkare. För de flesta tjänster inom t.ex. läkemedelsindustrin förutsätts att den som har läkarutbildning också har legitimation och i praktiken medför en återkallelse att hans utbildning blir oanvändbar.

T.B. åberopade i Regeringsrätten ett intyg utfärdat den 11 april 2006 av verksamhetschefen P-H.N. vid Medicinkliniken, Centrallasarettet i Växjö.

Socialstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. T.B. har fällts till ansvar för ett handlande som till stor del innebär eller återspeglar värderingar som närmast står i direkt motsatsförhållande till de som bär upp hälso- och sjukvården. Tilliten till en legitimerad läkare handlar bl.a. om att läkaren är trovärdig som människa och yrkesman och att han har goda avsikter med sitt agerande. Detta är omständigheter som har betydelse för om en patient över huvud taget skall våga anlita honom. I så känsliga frågor som det egna hälsotillståndet är det knappast troligt att man vänder sig till en läkare som är dömd för barnpornografibrott, även om brottet ligger några år tillbaka i tiden. Det finns anledning anta att det aktuella brottets karaktär och de drivkrafter som ligger bakom det har en i tiden långt utdragen negativ inverkan på tilliten till T.B. som läkare. Det kan t.o.m. ifrågasättas om den någonsin kan återställas. Vid en sådan bedömning är det av underordnad betydelse att T.B. numera lever under andra omständigheter än han gjorde vid tiden för brottet. Det förhållandet att han inte har ådragit sig någon anmärkning i sin yrkesutövning fram till idag kan inte heller förändra denna bild.

Regeringsrätten (2007-01-10, Nordborg, Dexe, Hamberg, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 7 § första stycket 1 YHSL skall legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården återkallas om den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket.

Den aktuella bestämmelsen överensstämmer med 15 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och 7 § 1 lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Av förarbetena till YHSL och dess föregångare framgår bl.a. följande. Reglerna om återkallelse av legitimation har till syfte att skydda allmänheten mot yrkesutövare som inte längre förmår att utöva yrket på ett tillfredsställande sätt eller som på annat sätt är olämpliga för verksamheten. Även ett förfarande som ligger utanför yrkesutövningen kan utgöra grund för återkallelse. En utgångspunkt är att det som läggs den enskilde till last är sådant att det kan anses undergräva den tillit som allmänheten bör kunna ha till en legitimerad yrkesutövare. Exempel på omständigheter som kan utgöra grund för återkallelse är missbruk som kan medföra risker för patientsäkerheten, allvarliga brott mot annans liv och hälsa samt annan brottslighet som i något hänseende ligger nära den legitimerades yrkesverksamhet. Frågan om och i vad mån ett brottsligt förfarande skall tillmätas betydelse bör ingå som ett led i en samlad bedömning av alla faktorer som har betydelse för frågan om återkallelse. Det torde endast i undantagsfall bli aktuellt att ett handlande utom yrkesutövningen medför återkallelse av legitimationen. Lämplighetsprövningen skall vidare göras med hänsyn till förhållandena vid prövningstillfället. Tidigare gärningar kan beaktas oberoende av om de lett till åtal eller dom, men en tidigare förseelse förlorar i betydelse om den legitimerade därefter visat sig lämplig som legitimationsinnehavare. (Jfr SOU 1978:26 s. 136 och 161, prop. 1978/79:220 s. 33 och 53 samt prop. 1993/94:149 s. 98, 100 och 123.)

Regeringsrätten har i sistnämnda hänseende i RÅ 2000 ref. 10 uttalat att en förutsättning för att den legitimerade vid en senare prövning skall kunna betros med legitimation bör vara att han under en relativt lång efterföljande period förhållit sig på ett sådant sätt att det med någorlunda säkerhet kan sägas att han har kommit till rätta med de förhållanden som gjort honom olämplig. En rimlig utgångspunkt kan vara att prövningen bör omfatta åtminstone en treårsperiod, men omständigheterna i det enskilda fallet kan motivera såväl att en längre anmärkningsfri period krävs som att en kortare period godtas.

T.B. har av allmän domstol dömts till villkorlig dom och dagsböter för barnpornografibrott av normalgraden bestående av innehav av ett stort antal datafiler med barnpornografiska bilder samt spridning av ett antal filer med bilder. Brottet har begåtts under våren 2000. Frågan är om vad som sålunda lagts honom till last skall medföra att hans läkarlegitimation nu återkallas.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Som framgår av ovan angivna förarbetsuttalanden kan brottslig verksamhet som en läkare gör sig skyldig till utanför yrkesutövningen i och för sig medföra att hans läkarlegitimation skall återkallas. En allmän utgångspunkt bör vara att ett handlande som på ett otvetydigt sätt ger uttryck för hänsynslöshet och likgiltighet inför andra människors liv och hälsa är av sådan karaktär att läkarens lämplighet kan ifrågasättas. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det måste göras en individuell och samlad bedömning av förhållandena i det enskilda fallet.

Det brott som T.B. har gjort sig skyldig till är allvarligt och ger, som Socialstyrelsen påpekar, uttryck för värderingar och en människosyn som svårligen låter sig förena med rollen som läkare. Med hänsyn till brottets art och omfattning fanns det anledning att vid tiden för brottet ifrågasätta T.B:s lämplighet som läkare. Vid bedömningen av om det finns anledning att återkalla hans legitimation skall emellertid inte bara det aktuella brottet beaktas utan prövningen skall omfatta också bl.a. det som har inträffat i tiden därefter.

Regeringsrätten konstaterar att T.B. har arbetat som läkare i tio år varav sex och ett halvt år efter det aktuella brottet. Några anmärkningar mot hans yrkesutövning har inte framkommit. Han har alltså, såvitt framgår, genom praktiskt utövande av läkaryrket visat sig lämplig för detta. Mot denna bakgrund gör Regeringsrätten sammantaget den bedömningen att det idag inte finns tillräckliga skäl att återkalla T.B:s läkarlegitimation. Överklagandet skall därför bifallas.

P.L. överklagade beslutet och yrkade att länsrätten, med ändring av ansvarsnämndens beslut, skulle lämna Socialstyrelsens hemställan om återkallelse av läkarlegitimationen utan bifall.

Socialstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten höll den 8 maj 2003 muntlig förhandling i målet.

Socialstyrelsen överklagade länsrättens dom och yrkade att P.L:s legitimation som läkare skulle återkallas.

P.L. bestred bifall till överklagandet.

Socialstyrelsen överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa ansvarsnämndens beslut. Styrelsen anförde bl.a. följande. P.L. har dömts till sju års fängelse för grovt skattebedrägeri, bokföringsbrott och grov oredlighet mot borgenär. Genom hovrättens dom föreligger full och övertygande bevisning för att han har gjort sig skyldig till de handlingar som åberopas som grund för yrkandet om återkallelse. Många befogenheter som en läkare har är av samhällsekonomisk betydelse, som rätten att skriva intyg om arbetsförmåga för rätten till sjukpenning och att förskriva subventionerade läkemedel. Både enskilda patienter och det allmänna måste därför kunna hysa förtroende för en legitimerad yrkesutövare. Åtgärden att återkalla legitimationen syftar till att skydda allmänheten från yrkesutövare som visat sig uppenbart olämpliga för verksamheten. Som framgår av hovrättsdomen har P.L. intagit en central roll i en brottslig verksamhet som har varit allvarlig, omfattande och systematisk samt syftat till ekonomisk vinning för huvudmännen och medfört betydande skada för staten. Brotten visar en omdömeslöshet som gör honom uppenbart olämplig att utöva läkaryrket. Brotten har begåtts utom yrkesutövningen men deras allvarliga art medför att P.L:s legitimation som läkare skall återkallas. Han har som legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården undergrävt den tillit enskilda patienter och det allmänna har rätt att hysa till honom. Den tid som passerat sedan brotten begicks är så kort att den inte kan anses hindra återkallelse av legitimationen.

P.L. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den hovrättsdom som ligger till grund för Socialstyrelsens talan är behäftad med allvarliga brister. Hovrätten hade vid sin prövning inte kännedom om skattemyndighetens beslut, som fattats med full insyn i brottsutredningen. Skattebeslutet, som innebär att hans deklarationsuppgifter godtagits såvitt avser den beloppsmässigt största delen i brottmålet, fattades omedelbart före domen i hovrätten. Det får anses som högst osäkert om hovrätten, om den känt till skattebeslutet, hade kunnat döma honom för att ha lämnat oriktiga uppgifter. I vart fall finns mycket starka skäl att ifrågasätta brottmålsdomens bevisverkan. Hovrättens brist på argumentation i fråga om det skadestånd som han ådömts bör också beaktas vid bedömningen av hovrättsdomens kvalitet, liksom vad professor Madeleine Leijonhufvud anfört i yttrande till Högsta domstolen om brottet grov oredlighet mot borgenär. Mot denna bakgrund kan hovrättens dom inte godtas i målet om återkallelse av läkarlegitimation på det sätt som normalt gäller. Socialstyrelsen har aldrig gjort gällande att han skulle ha missbrukat sin ställning som läkare. Han har fått mycket goda vitsord av såväl kollegor som patienter och har av sina överordnade bedömts som mycket kompetent. I praxis har som exempel på omständigheter som kan utgöra grund för återkallelse nämnts missbruk, allvarligt brott mot annans hälsa och annan brottslighet som i något hänseende ligger nära den legitimerades yrkesverksamhet. Det synsättet stämmer väl överens med katalogen över brottmålsdomar som Socialstyrelsen skall underrättas om. Katalogen indikerar att endast de uppräknade brotten skall utgöra grund för att återkalla en legitimation. Vid en bedömning i ett aktuellt tidsperspektiv kan han inte anses olämplig på sådant sätt att gällande rätt diskvalificerar honom från att utöva läkaryrket.

Regeringsrätten (2007-01-10, Nordborg, Dexe, Hamberg, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 7 § första stycket 1 YHSL skall legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården återkallas om den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket.

Den aktuella bestämmelsen överensstämmer med 15 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och 7 § 1 lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Av förarbetena till YHSL och dess föregångare framgår bl.a. följande. Reglerna om återkallelse av legitimation har till syfte att skydda allmänheten mot yrkesutövare som inte längre förmår att utöva yrket på ett tillfredsställande sätt eller som på annat sätt är olämpliga för verksamheten. Även ett förfarande som ligger utanför yrkesutövningen kan utgöra grund för återkallelse. En utgångspunkt är att det som läggs den enskilde till last är sådant att det kan anses undergräva den tillit som allmänheten bör kunna ha till en legitimerad yrkesutövare. Exempel på omständigheter som kan utgöra grund för återkallelse är missbruk som kan medföra risker för patientsäkerheten, allvarliga brott mot annans liv och hälsa samt annan brottslighet som i något hänseende ligger nära den legitimerades yrkesverksamhet. Frågan om och i vad mån ett brottsligt förfarande skall tillmätas betydelse bör ingå som ett led i en samlad bedömning av alla faktorer som har betydelse för frågan om återkallelse. Det torde endast i undantagsfall bli aktuellt att ett handlande utom yrkesutövningen medför återkallelse av legitimationen. Lämplighetsprövningen skall vidare göras med hänsyn till förhållandena vid prövningstillfället. Tidigare gärningar kan beaktas oberoende av om de lett till åtal eller dom, men en tidigare förseelse förlorar i betydelse om den legitimerade därefter visat sig lämplig som legitimationsinnehavare. (Jfr SOU 1978:26 s. 136 och 161, prop. 1978/79:220 s. 33 och 53 samt prop. 1993/94:149 s. 98, 100 och 123.)

Socialstyrelsens yrkande grundas på att P.L. har dömts för att under åren 1996-1998 ha gjort sig skyldig till grovt skattebedrägeri, grovt skattebrott, bokföringsbrott och grov oredlighet mot borgenärer genom att orättmätigt tillgodogöra sig ingående mervärdesskatt medelst falska transaktioner och osanna fakturor.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av förarbetsuttalanden och praxis framgår att såväl allvarliga brott mot annans liv och hälsa som brottslighet som i något hänseende ligger nära den legitimerades yrkesverksamhet kan utgöra grund för återkallelse av legitimationen. Den ekonomiska brottslighet som P.L. har dömts för saknar emellertid helt samband med hans utövning av läkaryrket. Den kan inte antas påverka patientsäkerheten och inte heller i någon avgörande grad allmänhetens förtroende för P.L. som läkare eller för sjukvården. Regeringsrätten finner mot den bakgrunden att vad Socialstyrelsen har anfört inte kan medföra att P.L. anses uppenbart olämplig att utöva läkaryrket. Det saknas därför grund för att återkalla hans legitimation.