HFD 2012 not 19

Not 19. Överklagande av A av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - På ansökan av A lämnade Skatterättsnämnden den 24 november 2009 förhandsbesked om att det understöd i form av fri bostad och fria måltider samt ett månatligt bruttobelopp om högst 1 000 kr som A skulle få i egenskap av medlem av Den världsvida Orden av Jehovas vittnen i särskild heltidstjänst (DVO) skulle tas upp av honom som inkomst av tjänst. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde förhandsbeskedet med hänvisning till att det saknades tillräckliga faktauppgifter för att ett förhandsbesked skulle kunna lämnas (RÅ 2010 not. 79). A ansökte på nytt om förhandsbesked rörande den skattemässiga behandlingen av understödet och anförde bl.a. följande. Genom det löfte om lydnad och enkel livsföring som A gav DVO för att kunna antas som medlem hade han åtagit sig att på heltid stå till DVO:s förfogande för att utföra de arbetsuppgifter som han tilldelades, att avhålla sig från förvärvsarbete om han inte fått DVO:s tillåtelse till det och att acceptera och ta emot understöd från DVO i form av t.ex. husrum, måltider och ersättning för täckande av personliga utgifter. Understöd utgick till samtliga medlemmar även om de på grund av ålder eller sjukdom saknade förmåga att delta i arbetet. En medlem kunde inte själv välja arbetsuppgifter. A arbetade vid Betelanläggningen i huvudsak på den juridiska avdelningen. Han var verksam där på heltid och arbetet bestod bl.a. i att bistå samfundet i juridiska angelägenheter och att ta emot samtal i diskrimineringsfrågor från enskilda samfundsmedlemmar ute i landet. Han kunde även bli placerad på andra avdelningar. DVO hade vidare tilldelat A en församling inom samfundet. Det innebar att han regelbundet deltog i den församlingens gudstjänster och att han därutöver ägnade viss tid åt att tillsammans med församlingens medlemmar gå ut och tala med andra om sin religiösa tro. Enligt A var det inte fråga om ett anställningsförhållande utan utflöde av en religiös livsstil och en klosterliknande hushållsgemenskap. Ingen del av verksamheten genererade några inkomster för samfundet eller DVO. - Skatteverket ansåg med hänvisning till att A bedrev visst utåtriktat arbete att det inte fanns förutsättningar att undanta understödet från beskattning. - Skatterättsnämnden (2011-05-10, André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Jönsson, Werkell) : Förhandsbesked . A ska ta upp det understöd han får i form av fri bostad och fria måltider samt kontant utbetalning som inkomst av tjänst. - Motivering . - - - De grundläggande bestämmelserna för inkomstslaget tjänst finns i 10 kap.inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Enligt kapitlets 1 § första stycket räknas till det inkomstslaget inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital (sådana gränsdragningar är inte aktuella i ärendet). Med tjänst avses enligt paragrafens andra stycke anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. - Enligt 11 kap. 1 § första stycket IL gäller att löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i det kapitlet eller i 8 kap. (några sådana undantag är inte aktuella här). - Definitionen av inkomst av tjänst i 10 kap. 1 § IL fick sin utformning genom 1990 års skattereform. Ett av huvudsyftena med reformen var att skapa en neutral beskattning av arbetsinkomster så att alla typer av ersättningar för arbetsinsatser beskattas på ett likformigt sätt utan undantag och undervärdering (prop. 1989/90:110 del 1 s. 304 f.). Det behöver inte föreligga något påvisbart vinstsyfte för att en inkomst ska tas upp som inkomst av tjänst (a. prop. s. 307). - Avsikten var att inkomstslaget tjänst i än högre grad än vad som redan var fallet skulle fungera som en allmän uppsamlingsplats för vissa inkomster. I inkomstslaget skulle beskattning ske av alla ersättningar som någon får på grund av egen prestation eller verksamhet och som inte ska hänföras till inkomst av kapital eller näringsverksamhet (a. prop. s. 308). - - - Med det mycket vida tillämpningsområde som begreppet tjänst numera har kan omständigheterna inte, enligt Skatterättsnämndens mening, bedömas på annat sätt än att de prestationer som A utför i enlighet med det löfte han gett DVO omfattas av begreppet tjänst i 10 kap. 1 § andra stycket IL. De förmåner och den kontanta inkomst som han får från DVO ska därför tas upp som inkomst. - Påhlsson var skiljaktig och anförde. - - - Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen är inte ett programstadgande utan en konkret handlingsregel riktad till rättstillämparen (prop. 1973:90 s. 235). Den gäller dock motsatsvis inte lagstiftaren, eftersom "särbehandlande lagstiftning" i Sverige traditionellt anses vara ett instrument för politisk maktutövning (prop. 1975/76:209 s. 98 f .). Likformigheten är följdriktigt sedan lång tid en grund för den svenska skatteadministrationens verksamhet. - Likformighetskravet innebär att skattskyldiga som befinner sig i jämförbara situationer ska behandlas lika. Principen om att lika fall ska behandlas lika avser nämligen mycket sällan helt identiska fall. I stället handlar det vanligen om en jämförbarhet som är så påtaglig att den motiverar likabehandling. - I det aktuella ärendet måste först den frågan ställas, om det finns en administrativ praxis som medför att inkomster blir skattefria när de uppkommer till följd av deltagande i vad som kan betecknas som en klostergemenskap. Därefter måste undersökas om den sökandes situation och inkomster är jämförbar med de gemenskaper som i denna praxis betecknats som klostergemenskaper. - Det har i ärendet redan konstaterats att inkomst till följd av klostergemenskap enligt viss äldre praxis ansetts skattefri. Denna praxis är dock hänförlig till tid före införandet av 10 kap. 1 § IL. Av intresse är därför Skatteverkets yttrande i det nu aktuella ärendet. Verket anför här att fritt vivre och fickpengar är skattefria när de utgår till personer som lever i vad som kan karaktäriseras som klostergemenskap och är en följd av arbete som normalt är hänförligt till klostergemenskapen. Skatteverket framhåller också att man upprätthållit denna praxis "åtminstone på så sätt att man inte verkar aktivt för beskattning av medlemmar i klostergemenskaper" (dnr 131 50179-10/5938). - Det står mot denna bakgrund klart att det finns en etablerad administrativ praxis med nämnda innehåll, samt att den alltjämt är aktuell. Eftersom denna praxis låter sig förenas med lagtextens ordalydelse ska A, under förutsättning att hans situation och inkomster är jämförliga med dem som hittills omfattats av den administrativa praxisen, ha rätt till motsvarande skattemässiga behandling. Den omständigheten att uttalanden i förarbetena till 10 kap. 1 § IL, utan att behandla just klostergemenskaper, talar i en annan riktning bör inte föranleda en bedömning i strid med det grundlagstadgade kravet på likformighet. För sådan olikformighet bör krävas lagstiftning. - - - Utredningen visar att livet inom den nu aktuella DVO i allt väsentligt uppvisar de karaktäristika som kännetecknar vad som kan anses som normalt för en klostergemenskap, i vad avser regelverk samt gemensamt och religiöst inriktat levnadssätt. De prestationer som utförs är av underordnad betydelse och de framstår som konsekvenser av den gemensamma och religiösa livsstilen. Till detta kommer den enligt min uppfattning väsentliga omständigheten att understödet utgår till samtliga ordensmedlemmar, oavsett om de utför något arbete eller om de på grund av sjukdom eller ålder saknar möjlighet till detta. Likheterna med andra skattefria gemenskaper är också uppenbara, som till exempel sådan hushållsgemenskap som leder till att medlemmarna i en familj normalt inte beskattas för värden som förs mellan familjemedlemmarna. - Det anförda leder till slutsatsen att det i ärendet aktuella understödet är skattefritt för A. Jag anser att förhandsbesked borde ha lämnats i enlighet härmed. - A överklagade och yrkade att han inte skulle beskattas medan Skatteverket ansåg att förhandsbeskedet skulle fastställas. - Högsta förvaltningsdomstolen (2012-04-30, Dexe, Knutsson, Jermsten, Stenman, Saldén Enérus) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. (mål nr 3330-11, fd 2012-04-18, Berglund)