HFD 2013 not 9

Not 9. Ansökan av L.B. m.fl. samt Föreningen Svenskt Landskapsskydd om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för en kraftledning för växelström. - Affärsverket svenska kraftnät ansökte i februari 2010 i en skrivelse till Energimarknadsinspektionen om nätkoncession för linje för norra delen av projektet Sydvästlänken. Syftet med ledningen är att stärka växelströmsnätet i området runt Nässjö och att förbättra driftsäkerheten till södra delen av Sverige. Den omfattar en 400 kV växelströmsförbindelse mellan Hallsberg och Barkeryd utanför Nässjö. Under handläggningen av ärendet avsåg de synpunkter som kom fram till övervägande del motiven för teknikvalet, dvs. frågorna om ledningen i olika delar skulle byggas som luftledning, markledning eller sjöledning. Då ett flertal remissinstanser motsatte sig bifall till verkets ansökan överlämnade Energimarknadsinspektionen ärendet till regeringen tillsammans med ett eget yttrande i vilket inspektionen tillstyrkte ansökan med tillägg av vissa villkor. -Regeringen (Näringsdepartementet, 2012-06-20) beviljade med stöd av ellagen (1997:857) Svenska kraftnät tillstånd att bygga och använda en 400 kV växelströmsförbindelse utförd som luftledning mellan Hallsberg och Barkeryd med ledningsdragning enligt vissa till beslutet fogade kartor. Regeringens beslut förenades med vissa villkor. Genom regeringens beslut avslogs bl.a. yrkanden om återförvisning av ärendet till Energimarknadsinspektionen för förnyad handläggning och om att oberoende teknisk expertis skulle tillkallas för att granska frågan om teknikvalet ytterligare. - Regeringen redovisade i sitt beslut sina bedömningar i de olika frågor som aktualiserats i ärendet under skilda rubriker. Beträffande valet av teknik för ledningens utförande anförde regeringen följande under rubriken Teknikval. Länsstyrelsen i Östergötland efterlyser, liksom flertalet av de kommuner som har yttrat sig, mer utförliga jämförelser mellan luftledning, markkabel eller sjökabel och anger att det behövs en tydligare motivering till vald teknik. Askersunds, Mjölby, Motala, Ödeshög, Aneby, Tranås och Nässjö kommuner har vidhållit att det tekniska utförandet bör vara en markförlagd kabel. Nässjö kommun förordar liksom Ödeshögs kommun särskilt likströmstekniken. Riksantikvarieämbetet har hänvisat till tidigare yttranden där myndigheten förordar mark-/sjökabel över och förbi Boren om så skulle vara möjligt. Lantbrukarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund-Regionförbundet i Östergötland och Regionförbundet i Örebro län, Holavedens LRF-avdelning, Holavedens Handelshus, Föreningen Elgen, Föreningen Svenskt Lantskapsskydd, Mats Weinesson och andra fastighetsägare anser att Svenska kraftnäts argumentation för en växelströmsledning ovan mark brister i trovärdighet. Några av föreningarna har begärt att beslutsunderlaget kompletteras med en oberoende elektronisk utvärdering, andra att förhör hålls med Svenska kraftnät under sanningsförsäkran. Jonny Hylander, professor i energiteknik oh docent i elkraft, vidhåller att förstärkning av överföringskapaciteten kan genomföras med en likströmskabel. Av Energimarknadsinspektionens yttrande framgår att Svenska kraftnät har bemött synpunkterna enligt i huvudsak följande. Efter försörjningsstörningen som drabbade stora delar av södra Sverige och Danmark år 2003 konstaterades att växelströmsnätet mellan Hallsberg och Småland behövde förstärkas för att öka driftssäkerheten i området. Sydvästlänkens norra del utgör den förstärkningen. Markförlagda växelströmskablar på så höga spänningsnivåer som 400 kV lämpar sig endast för korta sträckor på grund av kabelns produktion av reaktiv effekt. För att hantera detta måste det på jämna mellanrum av sträckan byggas stationer med kompenseringsutrustning. Många skarvar och andra felkällor samt långa reparationstider påverkar driftsäkerheten negativt. Det uppkommer också risk för markskador på grund av stora och tunga kabeltrummor oh breda kabeldiken. Växelströmsnätet behöver en stark knutpunkt i området runt Nässjö för att möjliggöra en ökad överföringskapacitet till södra Sverige och för att kunna ansluta den planerade växelströmsledningen mellan Ekhyddan och Barkeryd från Oskarshamn. Den starka punkten behövs även för att skapa flexibilitet för anslutning av ny vindkraftsproduktion i området. En likströmsförbindelse mellan Hallsberg och Nässjö bidrar inte till att stärka växelströmsnätet för att kunna möta de behov som finns i området runt Nässjö. En likströmsförbindelse på aktuella sträcka skulle innebära att en annan växelströmsledning behöver byggas i området. - Regeringen gör följande bedömning. Inledningsvis kan konstateras att Sydvästlänkens norra del i sökt utförande kan utnyttja en befintlig ledningsgata med undanta för avsnitt där avsteg behöver göras främst av hänsyn till hälsa och miljö. Alternativet med att markförlägga en växelströmskabel är olämpligt främst av driftsäkerhetsskäl. Alternativet med an markförlagd likströmskabel innebär att växelströmsnätet i den södra regionen måste förstärkas på annat sätt. Detta leder till nya markintrång och effekter på miljön. Regeringen bedömer att starka skäl talar för den valda tekniklösningen. Syftet med den sökta ledningen är att förstärka växelströmsnätet i regionen och att förbättra driftsäkerheten till södra delen av Sverige. Regeringen finner att ledningen i sökt utförande är lämplig från allmän synpunkt. - L.B. m.fl. samt Föreningen Svenskt Landskapsskydd ansökte om rättsprövning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva regeringens beslut. De anförde bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 2 kap.3 och 7 §§miljöbalken. I ett projekt av nu aktuellt slag ska bästa möjliga teknik användas för att åstadkomma minsta miljöpåverkan. Tekniken finns för att använda en markburen kabel. Den planerade kraftledningen bör därför läggas i mark. Svenska kraftnät har inte visat att det skulle vara orimligt att uppfylla detta krav. Vidare har regeringen genom att inte tillsätta en opartisk utredning handlat i strid med Århuskonventionens bestämmelser. - Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i målet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2013-03-05, Jermsten, Dexe, Nord, Saldén Enérus, Silfverberg): Skälen för avgörandet. Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - Av 2 § rättsprövningslagen följer att en miljöorganisation som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken ¬- en ideell förening eller en annan juridisk person som har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt uppfyller vissa andra krav - får ansöka om rättsprövning av sådana tillståndsbeslut av regeringen som omfattas av artikel 9.2 i konventionen den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). - Enligt 7 § rättsprövningslagen ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 2 kap. 1 § ellagen (1997:857) får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession) av regeringen. Av 2 kap. 6 § framgår att nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Av 2 kap. 8 a § framgår vidare att vissa av miljöbalkens bestämmelser är tillämpliga i koncessionsärenden, bl.a. 2-4 kap. och 6 kap. om miljökonsekvensbeskrivningar. - I 2 kap.miljöbalken finns allmänna hänsynsregler. Enligt 2 kap. 3 § ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Vidare framgår det av 2 kap. 7 § att kraven i 3 § gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Sökandena har med hänvisning till 2 kap.3 och 7 §§miljöbalken anfört att en likströmskabel placerad i marken påverkar miljön minst och är den bästa möjliga tekniska lösningen för den aktuella kraftförbindelsen. Högsta förvaltningsdomstolens prövning är, som framgått ovan, begränsad och avser frågan om regeringsbeslutet kan konstateras strida mot någon rättsregel. De bestämmelser i miljöbalken som sökandena hänvisat till är allmänt hållna och ger ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärendet eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Vidare framgår det inte klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 5126-12, fd K. Andersson)