HFD 2014 not 19

Not 19. Ansökningar av M.A. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om expropriation. - Sundsvalls kommun antog 2009 en fördjupad översiktsplan för området Tunadal-Korsta-Ortviken. Syftet med planen var att visa hur området skulle kunna utvecklas till ett logistikcentrum med strategisk hamn och kombiterminal tillsammans med annan verksamhet. - Kommunen ansökte hos regeringen om tillstånd att expropriera ett tiotal fastigheter i Skön i kommunen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrkte ansökningen. -Regeringen (Socialdepartementet, 2013-04-11)gav Sundsvalls kommun tillstånd att genom expropriation med äganderätt ta i anspråk de ifrågavarande fastigheterna. - M.A. m.fl. ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 2 kap.1 och 12 §§expropriationslagen (1972:719) och egendomsskyddet enligt 2 kap. 15 § regeringsformen samt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Beslutet strider vidare mot hänsynsreglerna och hushållningsreglerna i miljöbalken. Fastigheterna betingar ett högt ideellt värde. Området är det enda havsnära grönområde som finns kvar i centrala Sundsvall och ett likvärdigt ersättningsboende i Sundsvall med omnejd går inte att finna. Området är bebyggt med kulturhistoriskt intressanta byggnader - s.k. träpatronvillor - från 1880-talet med unika värden. Regeringen har i sitt beslut förklarat att ”med tätbebyggelse avses all bebyggelse och verksamhet som behövs för kommunens utveckling”. En logistikpark är inte att anse som tätbebyggelse i lagens mening eftersom syftet inte är att uppföra en samlad bebyggelse eller en anordning som tillgodoser ett gemensamt behov. Enligt 2 kap. 1 § tredje stycket expropriationslagen får expropriation inom tätbebyggt område endast ske om det med skäl kan antas att marken eller utrymmet inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Med överskådlig tid avses enligt förarbetena en tidsrymd om 10-20 år. Det framstår inte som sannolikt att ändamålet med expropriationen kommer att uppnås inom denna tid. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-04-14, Jermsten, Almgren, Nord, Saldén Enérus, Bull): Skälen för avgörandet.Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § samma lag ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 2 kap. 1 § expropriationslagen får expropriation ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Inom tätbebyggt område får expropriation ske, om det med skäl kan antas att marken eller utrymmet inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare föreskrivs i 12 § första stycket att expropriationstillstånd inte ska meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. - De i målet aktuella bestämmelserna är allmänt hållna och ger ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ett ärende av det nu aktuella slaget. Det har heller inte framkommit att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 4743-13, fd Andersson)