HFD 2014 not 35

Not 35. Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning. - I en ansökan som kom in till Energimarknadsinspektionen i juni 2012 begärde Fortum Distribution AB nätkoncession för linje för att bygga och använda en ca 30 km lång 130 kV luftledning mellan Blybergs kraftstation och Näckådalen i Mora och Älvdalens kommuner. - Energimarknadsinspektionen beslutade den 19 februari 2013 att meddela nätkoncession enligt ansökan t.o.m. den 19 februari 2053. Som villkor för beslutet angavs att de kraftledningsstolpar som skulle placeras inom Bjönsabergs fäbod skulle vara försedda med cementringar med botten för att eventuell kreosot skulle kunna samlas upp vid ett läckage. I sitt beslut tillade inspektionen att den funnit att den till ansökan fogade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyllde kraven enligt 6 kap.miljöbalken, MB. - Energimarknadsinspektionens beslut överklagades av Mora kommun och Bjönsabergs samfällighetsförening. I överklagandena yrkades bl.a. att kreosotstolpar inte skulle användas. Föreningen yrkade även att ledningen skulle dras väster om Bjönsabergs fäbod. Fortum Distribution AB förklarade i ett yttrande över överklagandena att bolaget avsåg att använda stolpar av stål eller komposit inom fäbodens hela område. - Regeringen (Näringsdepartementet, 2013-08-22) ändrade det överklagade beslutet endast på så sätt att villkoret om att vissa kraftledningsstolpar skulle vara försedda med cementringar upphävdes. Regeringen föreskrev i stället att som villkor för koncessionen skulle gälla att stål- eller kompositstolpar skulle användas för de kraftledningsstolpar som placerades inom Bjönsabergs fäbod. - Regeringen lämnade följande motivering i sak för sitt beslut. Ändringar i bl.a. 2 kap.ellagen (1997:857) trädde i kraft den 1 juni i år. Av övergångsbestämmelserna framgår dock att äldre föreskrifter fortfarande gäller i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. - Av bestämmelserna i 2 kap.ellagen i dess lydelse före den 1 juni 2013 framgår bl.a. de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att nätkoncessionen ska kunna beviljas. En nätkoncession för linje får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. En nätkoncession för linje får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras. De allmänna hänsynsreglerna och hushållningsbestämmelserna i 2-4 kap. MB samt bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. 3 § MB ska tillämpas vid prövningen. En miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i en ansökan om koncession. När det gäller förfarandet och kraven på miljökonsekvensbeskrivningen gäller 6 kap. MB. - Regeringen delar Energimarknadsinspektionens bedömning att den aktuella ledningen är förenlig med tillämpliga bestämmelser. Med anledning av att Fortum åtagit sig att använda komposit- eller stålstolpar, i stället för kreosotstolpar, finns inte längre anledning att föreskriva villkor om cementringar. Beslutet bör i stället förenas med ett villkor för Fortum Distribution AB att använda sig av stål- eller kompositstolpar inom Björnsabergs fäbod. - Regeringen finner att vad som framkommit i ärendet inte ger anledning till att ändra det överklagade beslutet i övrigt. - Bjönsabergs samfällighetsförening ansökte om rättsprövning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva regeringens beslut. Föreningen anförde bl.a. följande. Den beslutade nya ledningen kommer att gå över föreningens marker och förfula fäbodmiljön. Fortum Distribution AB har nyligen ändrat sina uppgifter om hur bred ledningsgatan behöver vara. Tidigare beräknades den bli 15-25 m bred. Nu menar bolaget att den behöver vara 40 m bred. En ny konsekvensbedömning behöver göras där dessa nya uppgifter prövas. Andra alternativ till sträckning av ledningen har heller inte utretts tillräckligt. Ledningen bör i stället förläggas väster om fäbodarna, alternativt grävas ner med hänsyn till den miljöpåverkan den får i ett område som enligt miljöbalken är av riksintresse. Ledningen utgör dessutom en påtaglig skada på riksintresset enligt 3 kap. 6 § MB då ledningsgatan totalt blir 80 m bred. Enligt Bernkonventionen ska kulturmiljöer som riskerar att försvinna skyddas mot utplåning. Regeringen har vid sin prövning inte beaktat konventionen. De trästolpar som ska användas till ledningen är impregnerade med kreosot, vilket är miljöfarligt. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-06-09, Melin, Dexe, Nymansson, Rynning) : Skälen för avgörandet . Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 2 kap. 1 § ellagen får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). I 2 kap. 6 § anges att nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Av 2 kap. 8 a § framgår vidare att vissa av miljöbalkens bestämmelser är tillämpliga i koncessionsärenden, bl.a. de allmänna hänsyns- och hushållningsreglerna i 2 och 3 kap. samt reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. - Enligt 2 kap. 3 § MB ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Vidare framgår av 2 kap. 7 § att kraven i 2 kap. 3 § gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Enligt 3 kap. 6 § ska områden som är av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada kulturmiljön. - Högsta förvaltningsdomstolens prövning är, som framgått ovan, begränsad och avser frågan om regeringsbeslutet strider mot någon rättsregel. Den miljökonsekvensbeskrivning som upprättats får anses uppfylla de krav som ställs enligt lag. De övriga bestämmelser i ellagen och miljöbalken som är aktuella i målet är allmänt hållna och ger ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärendet eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 6215-13, fd K. Andersson)