HFD 2014 not 43

Not 43. Ansökan av PWP Produktion AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk. - Byggnadsnämnden i Älvdalens kommun beslutade den 30 april 2008 att bevilja bygglov för uppförande av fem vindkraftverk på samfälligheten Älvdalens Besparingsskog s:1 och fastigheten Väsa 1:8. Försvarsmakten överklagade byggnadsnämndens beslut men överklagandet avvisades av nämnden som för sent inkommet. Avvisningsbeslutet fastställdes av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Efter ansökan av Försvarsmakten återställde Kammarrätten i Sundsvall i beslut den 3 juli 2012 den försuttna tiden för att överklaga byggnadsnämndens beslut. Kammarrätten överlämnade därefter målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. I beslut den 6 september 2012 avslog länsstyrelsen överklagandet. Efter överklagande av Försvarsmakten upphävde regeringen (Socialdepartementet, 2013-04-25) , med ändring av länsstyrelsens beslut, byggnadsnämndens beslut. Som skäl för sitt beslut anförde regeringen följande. En ny plan- och bygglag (2010:900) trädde i kraft den 2 maj 2011 då plan- och bygglagen (1987:10) upphörde att gälla. Enligt övergångsbestämmelserna till den nya lagen ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för ärenden som avser överklagande av beslut i ett ärende som har påbörjats före den 2 maj 2011. Den numera upphävda plan- och bygglagen, förkortad ÄPBL, ska därför tillämpas i detta ärende. - Regeringen konstaterar att Försvarsmakten bereddes tillfälle att yttra sig innan bygglov meddelades 2004. Med hänsyn till den tid som har förflutit sedan bygglovet 2004 gavs och mot bakgrund av vad Kammarrätten i Sundsvall anfört skulle Försvarsmakten ha beretts tillfälle att yttra sig på nytt innan bygglov gavs 2008. Av handlingarna framgår inte att så skett. Regeringen finner därmed att bygglovet inte har vunnit laga kraft. Vidare framgår av vad bolaget har framfört att bygglovet tagits i anspråk efter det att bolaget får anses ha fått kännedom om att lovet var överklagat av Försvarsmakten. Regeringen finner att Försvarsmaktens överklagande ska prövas i sak utan hinder av att bygglovet har tagits i anspråk. - Av 2 kap. 1 § andra stycket ÄPBL framgår bl.a. att bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken, MB, ska tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked. Enligt 3 kap. 9 § andra stycket MB ska områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Av 3 kap. 10 § MB framgår bl.a. att ett riksintresse för totalförsvaret har företräde vid konkurrens mellan olika allmänna intressen. - Regeringen konstaterar att Älvdalens Besparingsskog s:1 och Väsa 1:8 är belägna inom ett område i närheten av Älvdalens skjutfält, som har utpekats som riksintresse för totalförsvaret. - Av handlingarna framgår att Försvarsmakten bedriver samövningar med mark- och flygförband norr och söder om skjutfältet och att anflygningen görs på låg höjd. Det är därför av yttersta vikt att området är fritt från höga objekt. Vidare framgår att aktuella vindkraftverk avses uppföras på en höjd inom det område där den militära verksamheten kräver att området är fritt från höga objekt. Mot bakgrund härav kan enligt regeringens mening uppförandet av fem vindkraftverk på sökta platser medföra krav på begränsningar i den militära verksamheten och på sikt försvåra nyttjandet av skjut- och övningsområdet och därmed påtagligt skada riksintresset. - Regeringen finner mot denna bakgrund att det finns ett starkt allmänt intresse som talar mot att tillåta den sökta åtgärden. Vid prövningen ska emellertid både allmänna och enskilda intressen beaktas. Vid en sådan prövning finner regeringen att det allmänna intresset har sådan tyngd att bolagets enskilda intresse av att få utföra sökta åtgärder på fastigheterna bör stå tillbaka. Vad bolaget har anfört om Försvarsmaktens agerande eller om att vindkraftverken redan är i drift utgör inte skäl till annat ställningstagande. - PWP Produktion AB ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Bolaget yrkade i andra hand att ärendet skulle återförvisas till regeringen för ny handläggning. - Bolaget anförde bl.a. följande. Regeringens utredning är bristfällig och regeringen har brustit i sin kommunikationsskyldighet. Regeringen borde enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ha inhämtat kommunens syn på de aktuella frågorna, eftersom ärendet gäller flera bygglovsbeslut och berörs av en mellankommande lagändring varigenom bygglovsplikten avskaffats. Ärendet innefattar dessutom intresseavvägningar som med beaktande av Försvarsmaktens olika besked i lokaliseringsfrågan får betraktas som komplexa. Regeringens motivering saknar en redogörelse för den utredning, bakgrund och de överväganden som utgjort grund för beslutet. Det ankommer på Försvarsmakten att visa att vindkraftsparkens inverkan på verksamheten når upp till kravet på påtagligt försvårande i 3 kap. 9 § andra stycket MB. Det finns ingen sådan utredning i målet utan regeringen har tagit Försvarsmaktens uppgifter för goda. Det innebär att utredningsskyldigheten och kraven på saklighet och opartiskhet inte kan anses uppfyllda. Föreställningen att bara Försvarsmakten har de kunskaper som är nödvändiga för att bedöma styrkan av Försvarsmaktens intresse i sådana avvägningar som de nu aktuella strider mot grundläggande rättsprinciper som rättssäkerhet och enskildas möjlighet att få sin sak prövad i domstol. De enskilda och allmänna intressena av att bolaget behåller byggloven måste anses väga tyngre än Försvarsmaktens sent påkomna intresse av att förbättra möjligheterna för vissa flygövningar i området. Det finns ingen rimlig proportion mellan det ingrepp i bolagets pågående verksamhet som beslutet medför i förhållande till Försvarsmaktens synbarligen begränsade, snarast principiella, allmänna intresse i saken. Beslutet innefattar därmed en felaktig tillämpning av 3 kap. 9 § andra stycket och 10 § MB samt står i strid med såväl 1 kap. 5 § ÄPBL som proportionalitetsprincipen. Regeringen borde också ha beaktat bolagets rätt enligt 2 kap. 15 § regeringsformen till egendomsskydd. Bolaget hade befogad anledning att förvänta sig att uppförandet och driften av vindkraftparken hade godtagits av det allmänna och att de stora investeringar som bolaget gjort och avsåg att göra därmed rimligen var skyddade mot ingripanden. Den efterföljande händelseutvecklingen är oacceptabel i en rättsstat och oförenlig med principerna om förbudet mot återkallande av gynnande förvaltningsbeslut och skyddet för berättigade och legitima förväntningar. Regeringen gör olika bedömningar i ärenden som rör samma rättsfrågor och intresseavvägningar, se regeringens beslut i ärendena S2011/3017/PBB och M2011/2348/Me. Detta får anses vara ett uppenbart avsteg från kravet på likabehandling. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-06-26, Jermsten, Nord, Saldén Enérus, Bull) : Skälen för avgörandet . Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I ärendet tillämpliga bestämmelser i ÄPBL och miljöbalken anges i det klandrade beslutet. I beslutet anges vidare i redovisningen av ärendet att Försvarsmakten har hävdat bl.a. att det bedrivs samövningar med mark- och flygförband norr och söder om skjutfältet och att anflygning görs på låg höjd samt att det därför är av yttersta vikt att området hålls fritt från höga objekt. Vidare anges att vindkraftverken avses bli uppförda på en höjd inom det område där den militära verksamheten kräver att området är fritt från höga objekt. Det är mot den bakgrunden regeringen har funnit att uppförandet av fem vindkraftverk på sökta platser medför krav på begränsningar i den militära verksamheten och på sikt försvårar nyttjandet av skjut- och övningsområdet och därmed påtagligt skadar riksintresset. Vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen i ärendet har regeringen funnit att det allmänna intresset har en sådan tyngd att bolagets enskilda intresse av att få utföra sökta åtgärder på fastigheten bör stå tillbaka. - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning. - Enligt 3 kap. 9 § första stycket MB ska mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan motverka totalförsvarets intressen. Vidare ska enligt paragrafens andra stycke områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Enligt 3 kap. 10 § MB ska, om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål och området behövs för en anläggning inom totalförsvaret, försvarsintresset ges företräde. Övriga i målet aktuella bestämmelser är allmänt hållna och ger ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. - I förevarande mål är det fråga om ett markområde som Försvarsmakten utpekat som ett område av riksintresse för totalförsvaret. Förutom den nu aktuella vindkraftparken framgår av utredningen i målet inte annat än att det i området inte finns några hinder för den verksamhet som Försvarsmakten kan komma att bedriva där. De i målet aktuella bestämmelserna reglerar bl.a. hur intresseavvägningen mellan det allmänna och det enskilda intresset ska göras. Vad beträffar riksintresset för totalförsvaret lämnar reglerna ett mycket litet utrymme för hänsyn till andra intressen. - Mot den nu angivna bakgrunden finner Högsta förvaltningsdomstolen att regeringen i sin avvägning hållit sig inom det bedömningsutrymme som de berörda reglerna innefattar. I målet har inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 4962-13, fd Holmdahl)