HFD 2014 not 61

Not 61. Ansökan om rättsprövning av J.H. m.fl. ang. ett beslut om bildande av Svartåns naturreservat. - Länsstyrelsen i Värmlands län beslutade den 25 september 2012 att med stöd av 7 kap. 4 § miljöbalken förklara ett visst område längs Svartån i Filipstads och Hagfors kommuner som naturreservat. Genom samma beslut upphävde länsstyrelsen sitt tidigare beslut rörande Brattforshedens naturvårdsområde. Länsstyrelsen fastställde även föreskrifter och skötselplan för det nya reservatet, med beteckningen Svartåns naturreservat. -Länsstyrelsens beslut överklagades av J.H. m.fl. men regeringen (Miljödepartementet) avslog överklagandet i beslut den 6 mars 2014. Regeringen lämnade följande skäl för sitt beslut efter att inledningsvis ha förklarat att frågor om ersättningar och markbyten ska behandlas i ett annat sammanhang. - Ett område får förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat. I beslut om bildande av naturreservat ska anges skälen för beslutet och de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Förskrifterna ska inte vara mer ingripande än vad som krävs för att tillgodose syftet med reservatet men de måste samtidigt utformas så att skyddet blir effektivt (prop. 1997/98:45, del 2, s. 73). - Innan länsstyrelsen fattar ett beslut om att förklara ett område som naturreservat ska länsstyrelsen enligt 24 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. förelägga ägare och innehavare av särskild rätt till marken att inom viss tid yttra sig över förslaget. Föreläggandet ska delges och tiden får inte sättas kortare än en månad. Vidare ska enligt 25 § samma förordning länsstyrelsen och kommunen samråda med varandra innan de fattar beslut om bl.a. bildande av naturreservat. - Vad gäller invändningarna mot länsstyrelsens handläggning gör regeringen följande bedömning. Klagandena har på det sätt som föreskrivs i 24 § förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. fått möjlighet att lämna synpunkter på förslaget att bilda naturreservat innan beslut fattades av länsstyrelsen. Av handlingarna i ärendet framgår att länsstyrelsen har samrått med Filipstads och Hagfors kommuner på föreskrivet sätt. Regeringen finner inte att det föreligger sådana omständigheter som innebär att länsstyrelsens beslut inte tillkommit i laga ordning. Det saknas därför skäl att på formell grund upphäva länsstyrelsens beslut. - I länsstyrelsens beslut anges bl.a. följande. Syftet med Svartåns naturreservat är att vårda och bevara biologisk mångfald i och längs ett i huvudsak fritt rinnande, meandrande vattendrag med hög grad av naturlighet. Fria vandringsvägar för vattenlevande organismer och värdefulla livsmiljöer för arter i vattendraget ska återställas och bevaras. Vattenmiljöerna hänger samman med omgivande strand- och skogsmiljöer och syftet är även att dessa miljöer med tillhörande skyddsvärda arter ska bevaras. Reservatet ska bidra till gynnsam bevarandestatus i den biogeografiska regionen för förekommande habitat och arter inom Natura 2000. Syftet är också att inom ramen för bevarandet av biologisk mångfald och naturmiljöer tillgodose behovet av områden för friluftsliv. Syftet ska nås genom att vattendragets struktur och hydrologi ska återställas och därefter utvecklas fritt efter naturliga processer. I mindre omfattning kommer skötselåtgärder vidtas i områdets skogar, stränder samt våtmarker för att återställa och bevara förutsättningarna för prioriterade naturvärden. Lämpliga åtgärder vidtas även för att underlätta allmänhetens möjlighet till friluftsliv i området. - Vidare framgår av länsstyrelsens beslut bl.a. följande. Reservatsområdet ingår i Natura 2000-området Brattforsheden (SE0610178), dvs. området har av regeringen förklarats som ett särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Svartån ligger inom Brattforshedens naturvårdsområde, bildat 1984. Enligt länsstyrelsen utgör Svartåns höga naturvärden skäl att bilda ett särskilt naturreservat med skyddsföreskrifter som är anpassade för skyddet av vattendraget. Beslutet om naturreservatet Svartån ersätter i delar beslutet för Brattforshedens naturvårdsområde. - Regeringen delar, mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet, länsstyrelsens bedömning att området i fråga har så höga naturvärden att det är motiverat att skydda det som naturreservat med angivet syfte och med angiven geografisk avgränsning. Vad klagandena framfört om att de begränsningar i markanvändningen som gäller enligt beslutet om Brattforshedens naturvårdsområde är tillräckliga eller att skyddet kan tillgodoses genom naturvårdsavtal föranleder inte annat ställningstagande. - J.H. m.fl. har framfört invändningar om bl.a. att reservatsföreskrifterna innebär inskränkningar gällande vattenverksamhet. Regeringen finner dock, mot bakgrund av vad länsstyrelsen anfört, att J.H. m.fl. inte har visat att reservatsföreskrifterna innebär någon inskränkning i gällande tillstånd till vattenverksamhet. - Regeringen finner vidare att de av länsstyrelsen beslutade reservatsföreskrifterna är väl avvägda och lämpliga för att uppnå syftet med reservatet. - Sammantaget finner regeringen att det inte har framkommit några omständigheter som, vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen, utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - J.H. m.fl. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas eller målet visas åter till regeringen för ny handläggning. De yrkade vidare att beslutet skulle inhiberas. - Sökandena anförde bl.a. följande. Regeringens ambition att skydda Svartån är inte vetenskapligt eller empiriskt underbyggd. Deras invändningar, t.ex. skrivelsen från docent Göran Sahlén, har inte bemötts i sak. Regeringen har inte kunnat visa att reservatets syfte uppnås med den föreslagna utformningen och har gjort en felaktig bedömning av fakta och bevisning. Beslutet går också utöver den handlingsfrihet som reglerna medger. Länsstyrelserna i andra län har en annan syn på samarbeten med markägare. Exempelvis har Länsstyrelsen i Västra Götalands län beträffande ån Surtan valt ett omfattande samarbete mellan markägare, länsstyrelse och kommun. Sökandena har flera gånger föreslagit naturvårdsavtal men Länsstyrelsen i Värmlands län har avvisat detta som helhetslösning. Det är ett klart exempel på olikhet inför lagen att ett markområde med högre naturvärden inte drabbas av reservat medan marker kring en mindre betydelsefull å i Värmland blir reservat. Regeringens beslut strider mot proportionalitetsprincipen och skyddet för äganderätten. Regeringen har gjort en felaktig avvägning mellan enskildas rätt och allmänna intressen. Det aktuella området har redan tillräckligt skydd genom länsstyrelsens naturvårdsområdesbeslut, Natura 2000 och mark- och miljööverdomstolens dom på att Svartån inte får exploateras. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-10-14, Jermsten, Knutsson, Nymansson, Bull, Classon) : Skälen för avgörandet . Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § samma lag ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 7 kap. 4 § första stycket miljöbalken får ett mark- eller vattenområde av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Enligt andra stycket samma paragraf får ett område som behövs för att skydda, återställa och nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter också förklaras som naturreservat. Av 5 § i samma kapitel framgår att, i ett beslut om att bilda naturreservat, skälen för beslutet ska anges och också de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Av 7 kap. 25 § framgår att vid prövning av frågor om skydd av områden hänsyn ska tas även till enskilda intressen och att en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelser i kapitlet därför inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. - De i målet tillämpliga bestämmelserna i miljöbalken är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som de aktuella bestämmelserna ger eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som de sökande har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Yrkandet om inhibition föranleder ingen åtgärd. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 3127-14, fd Sjögren)