HFD 2015 not 37

Not 37. Ansökan av H.A. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. förundersökningstillstånd enligt expropriationslagen (1972:619). - Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade den 11 augusti 2014 att lämna Svenska kraftnät tillträde till vissa angivna områden av fastigheter för de förundersökningsarbeten som behövdes för 400 kV luftledning mellan Skogssäter (strax väster om Trollhättan) och Stenkullen (Lerums kommun). Regeringen (Näringsdepartementet, 2014-12-18) avslog överklaganden av beslutet . - H.A. m.fl. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Invändningarna avsåg i huvudsak möjligheten att bevilja förundersökningstillstånd enligt expropriationslagen när ianspråktagandet av marken ska ske enligt ledningsrättslagen (1973:1144), dels beslutets förenlighet med grundlagsskyddet för äganderätten och proportionalitetsprincipen. - Vid den muntliga förhandling som Högsta förvaltningsdomstolen höll i målet framställdes krav på ersättning för inställelsekostnaderbl.a. av M.J och L.S, som inte själva ansökt om rättsprövning men som var närstående till vissa av sökandena. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-06-05, Melin, Nord, Silfverberg, Rynning, Baran) : Skälen för avgörandet . - Rättslig reglering m.m. - Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - Enligt 7 § ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen omfattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Av 2 kap. 3 § expropriationslagen framgår att expropriation får ske bl.a. för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft och för ledning som ska ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort. - Enligt 7 kap. 6 § första stycket samma lag gäller att om någon för expropriation vill upprätta karta över fastighet som annan äger eller innehar eller annars undersöka fastigheten, får länsstyrelsen föreskriva att tillträde till fastigheten för sådan undersökning ska lämnas under viss tid. Av andra stycket framgår bl.a. att undersökningsarbetet ska utföras så att minsta skada och intrång vållas. - Högsta förvaltningsdomstolens bedömning - När det gäller prövningen av en ansökan om förundersökningstillstånd enligt nämnda bestämmelse har Högsta förvaltningsdomstolen funnit att utrymmet för att göra lämplighets- eller sannolikhetsbedömningar rörande ett preciserat ändamål som uppfyller lagens krav på ett expropriationsändamål är begränsat (RÅ 2001 ref. 80). Det bör således inte uppställas några långtgående krav för att bevilja en ansökan om förundersökningstillstånd, utöver att det ska ha visats att det angivna expropriationsändamålet är ett sådant som anges i expropriationslagen. I avgörandet framhålls dock att omständigheterna i ett fall kan vara sådana att ansökan inte bör bifallas trots att expropriationsändamålet är uppfyllt. Det skulle kunna gälla exempelvis i en situation där ändamålet inte kan bedömas vara särskilt angeläget samtidigt som det framstår som praktiskt taget uteslutet att expropriation kan komma till stånd. Vid prövningen av en ansökan om förundersökningstillstånd måste därmed även beaktas om det föreligger några sådana särskilda omständigheter som kan medföra att den inte bör bifallas. - Det har i målet inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden av detta slag eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Ersättning för kostnader - Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han eller hon skäligen bör ersättas för sin inställelse. - M.J. och L.S. är inte parter i målet, varför det saknas lagliga förutsättningar att bevilja dem ersättning. Vad gäller övriga anspråk finner Högsta förvaltningsdomstolen inte skäl att medge ersättning. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandena om ersättning för inställelse till muntlig förhandling i Högsta förvaltningsdomstolen. - (mål nr 1288-15, fd Nyhlén)