HFD 2016 not 1

Bakgrund

Förvaltningsrätten i Uppsala biföll i mars 2015 chefsöverläkarens ansökan om medgivande till fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård av M.O. Efter överklagande fastställdes domen av Kammarrätten i Stockholm.

I egenskap av ombud och offentligt biträde för M.O. överklagade A.H. i en handling daterad den 13 april 2015 kammarrättens avgörande samt begärde skäligt anstånd för att hinna samtala med sin klient, komplettera talan och inkomma med kostnadsräkning. Överklagandet kom in till Högsta förvaltningsdomstolen den 15 april. Samma dag inkom ytterligare en handling, även denna daterad den 13 april, där A.H. meddelade att han, efter att ha rådgjort med sin klient, återkallade överklagandet. Han yrkade samtidigt ersättning för 1,5 timmars arbete med 2 442 kr inklusive mervärdesskatt.

A.H. har därefter bl.a. uppgett att det i psykiatrimål kan vara svårt att få tag på klienten och få ett klart ställningstagande samt att han som första åtgärd har ingett ett ”ramöverklagande” eftersom en klient som en gång överklagat som regel vill fortsätta att göra detta. Det har inte förelegat några indikationer på att hans klient i detta fall inte ville överklaga.

Skälen för avgörandet

Frågan om psykiatrisk tvångsvård

Överklagandet av kammarrättens avgörande har återkallats och målet ska därför skrivas av.

Frågan om ersättning

Enligt 5 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde jämförd med 27 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) har ett biträde rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.

Det förhållandet att ett överklagande har återkallats innan Högsta förvaltningsdomstolen tagit ställning till frågan om prövningstillstånd hindrar inte i sig att ersättning kan beviljas för det arbete som det offentliga biträdet har haft anledning att lägga ner (jfr bl.a. RÅ 2006 not. 144 och RÅ 2007 not. 6 och 111). Det måste emellertid beaktas att den ersättning som beviljats för uppdraget i underinstansen normalt omfattar även sådant rutinbetonat efterarbete som att gå igenom avgörandet med huvudmannen och i förekommande fall ta upp frågan om ett eventuellt överklagande (jfr RÅ 2009 ref. 52 och NJA 1977 s. 232).

I det nu aktuella målet har A.H. gett in överklagandet utan att först efterhöra huvudmannens uppfattning. Genom sitt handlande har A.H. kommit att lägga ner arbete som hans uppdrag inte har krävt. Han är därför inte berättigad till någon ersättning för det nedlagda arbetet.