MD 2008:6
Ett bolag har vid marknadsföring av paketresor underlåtit att ställa den säkerhet som Kammarkollegiet beslutat. Marknadsföringen har ansetts otillbörlig och förbud har meddelats bolaget att marknadsföra paketresor utan att föreskriven säkerhet enligt resegarantilagen ställts.
KÄRANDE
Konsumentombudsmannen (KO), Box 48, 651 02 KARLSTAD
SVARANDE
Prima Travel Aktiebolag, Stora Åvägen 21, 434 36 ASKIM
SAKEN
marknadsföring av paketresor
______________________
DOMSLUT
Marknadsdomstolen förbjuder Prima Travel Aktiebolag vid vite av femhundratusen (500 000) kr att marknadsföra paketresor utan att föreskriven säkerhet enligt resegarantilagen (1972:204) ställts.
Prima Travel Aktiebolag ska ersätta KO dess rättegångskostnader med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för Marknadsdomstolens dom till dess betalning sker.
______________________
YRKANDEN
KO har yrkat att Marknadsdomstolen ska förbjuda Prima Travel Aktiebolag (Prima Travel) vid vite att marknadsföra paketresor utan att föreskriven säkerhet enligt resegarantilagen (1972:204) ställts.
Prima Travel har bestritt yrkandet.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
BAKGRUND
Prima Travel marknadsför och säljer paketresor till konsumenter. Marknadsföringen sker till viss del på Internet via webbplatsen www.primatravel.se. Bolaget har under lång tid underlåtit att ställa hela den säkerhet som Kammarkollegiet i enlighet med resegarantilagen (1972:204) beslutat. Under del av den tiden har formuleringen ”Prima Travel har ställt lagstadgad resegaranti hos Kammarkollegiet” ändå funnits på bolagets webbplats. Kammarkollegiet har vid två tillfällen, under 2006 respektive 2007, ålagt Prima Travel att vid äventyr av vite ställa beslutad säkerhet. Eftersom bolaget fortsatt underlåtit att ställa av Kammarkollegiet beslutad säkerhet har de förelagda vitena dömts ut.
Den 9 januari 2008 beslutade Marknadsdomstolen att, för tiden intill dess slutligt avgörande föreligger eller domstolen bestämmer annat, förbjuda Prima Travel vid vite av femhundratusen (500 000) kr att marknadsföra paketresor utan att föreskriven säkerhet enligt resegarantilagen ställts.
Därefter har Prima Travel ställt den ytterligare säkerhet om 900 000 kr som hittills följt av Kammarkollegiets beslut.
GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN
Parterna har anfört i huvudsak följande.
KO
Grunden för talan är att Prima Travel marknadsfört paketresor på Internet utan att ha ställt lagstadgad resegaranti hos Kammarkollegiet. Förfarandet strider mot 4 § marknadsföringslagen (1995:450), MFL.
En konsumentvägledare uppmärksammade Konsumentverket på att Prima Travel marknadsförde paketresor utan att ha ställt den säkerhet som Kammarkollegiet beslutat. Bolaget hade ställt resegaranti om totalt 1 000 000 kr genom att inge säkerheter till Kammarkollegiet om 400 000 kr den 9 mars 2000 och om 600 000 kr den 19 april 2001. Kammarkollegiet beslutade den 8 november 2006 att kräva ytterligare säkerhet om totalt 900 000 kr fr.o.m. den 1 april 2007. Kammarkollegiet har därefter den 3 oktober 2007 bestämt att beslutet den 8 november 2006 fortsatt ska gälla samt att bolaget fr.o.m. den 1 april 2008 ska ställa ytterligare en säkerhet om 1 100 000 kr.
Eftersom bolaget inte ingav någon ytterligare säkerhet om 900 000 kr skickade Kammarkollegiet dels en påminnelse till bolaget, dels ett föreläggande att vid äventyr av vite ställa beslutad säkerhet inom tio dagar från delgivning. Någon delgivning av vitesföreläggandet kunde inte ske då bolaget varken återsände delgivningskvittot eller löste ut det brev som skickades med mottagningsbevis.
Kammarkollegiet hade två gånger tidigare, den 2 maj 2006 och den 12 april 2007, ålagt bolaget att vid äventyr av vite ställa beslutad säkerhet. Eftersom bolaget fortsatt underlåtit att ställa resegaranti i enlighet med Kammarkollegiets beslut har de förelagda vitena dömts ut.
Sedan Konsumentverket uppmärksammats på att bolaget marknadsförde paketresor utan att dessförinnan ha ställt beslutad säkerhet tillskrev verket bolaget den 22 maj 2007. I skrivelsen påpekade verket bl.a. att det strider mot MFL att marknadsföra paketresor utan att först ha ställt säkerhet enligt resegarantilagen (1972:204). Bolaget uppgav i svar den 31 maj 2007 bl.a. att bolaget arbetade med att kunna ställa den garanti som Kammarkollegiet beslutat och att man avsåg följa detta även om bolaget inte i alla delar tyckte att beslutet var riktigt.
Eftersom bolaget därefter fortsatte att marknadsföra paketresor utan att ha ställt fastställd resegaranti utfärdade KO den 30 oktober 2007 ett förbudsföreläggande där bolaget vid vite av 300 000 kr förbjöds att marknadsföra paketresor utan att ha ställt föreskriven säkerhet enligt resegarantilagen. Bolaget godkände inte föreläggandet med hänvisning till att bolaget ansåg att Kammarkollegiet gjort en felaktig bedömning.
Enligt 1 § resegarantilagen ska den som är arrangör eller återförsäljare av paketresor innan han marknadsför en paketresa eller transport som sker tillsammans med en paketresa ställa säkerhet hos Kammarkollegiet.
Syftet med resegarantilagen är att åstadkomma ett högt konsumentskydd på reseområdet. Den ställda säkerheten är avsedd att skydda konsumenterna om en resa ställs in eller avbryts, vanligen på grund av att researrangören gått i konkurs. Den säkerhet som ställs enligt lagen ska bl.a. användas till att betala tillbaka förskott, slutlikvider, ersättning för sådana tjänster som ingår i avtalet samt eventuell hemtransport. Av 4 § samma lag framgår att säkerheten ska gälla det belopp, som Kammarkollegiet med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning bestämmer. Kammarkollegiets beslut grundar sig på de uppgifter bolaget lämnar. Enligt 4 § MFL ska all marknadsföring stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Enligt 6 § samma lag får en näringsidkare inte använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet.
Marknadsdomstolen har i ett flertal tidigare avgöranden slagit fast att ett åsidosättande av bestämmelserna i 1 § resegarantilagen är otillbörligt enligt MFL (se MD 1973:12, 1977:14, 1978:18, 1978:20 och 1989:4). Eftersom bolaget inte ställt resegaranti i enlighet med Kammarkollegiets beslut har bolaget åsidosatt bestämmelserna i 1 § resegarantilagen. Marknadsföringen är därmed otillbörlig enligt MFL. Bolaget har i vart fall sedan maj 2007 marknadsfört paketresor på Internet med påståendet att ”Prima Travel AB har ställt lagstadgad resegaranti hos Kammarkollegiet” trots att bolaget inte ställt resegaranti i enlighet med Kammarkollegiets beslut. Eftersom det är vilseledande att i marknadsföringen använda påstående av innebörd att bolaget ställt lagstadgad resegaranti hos Kammarkollegiet om så inte är fallet strider marknadsföringen mot MFL även på den grunden.
Även om Prima Travel sedan målet inletts i Marknadsdomstolen tagit bort uppgiften om resegarantin i marknadsföringen påverkar inte det bedömningen eftersom det enligt 14 § resegarantilagen är förbjudet att sälja eller marknadsföra en resa utan att ha ställt säkerhet i enlighet med lagen. Att marknadsföra resor utan att ha ställt beslutad garanti kan därmed förbjudas enligt lagstridighetsprincipen.
Med anledning av att Prima Travel numera även ställt den lagstadgade säkerheten kan följande anföras. Det yrkade förbudet kommer att gälla för framtiden. Mot bakgrund av att bolaget tidigare under längre tid marknadsfört resor utan att ställa resegaranti i enlighet med Kammarkollegiets beslut kvarstår behovet av ett förbud i enlighet med yrkandet.
Mot bakgrund av att bolaget, trots tidigare vitesförelägganden och utdömda viten, fortsatt marknadsföra paketresor utan att ställa säkerhet i enlighet med Kammarkollegiets beslut bör förbudet vara förenat med ett kännbart vitesbelopp.
Prima Travel
Den resegaranti om 1 000 000 kr som bolaget ställt motsvarar, mot bakgrund av bolagets omsättning och då bolaget endast har verksamhet under maj till oktober, mer än väl de åtaganden bolaget har för sina resenärer. I tidigare överklaganden till Kammarkollegiet och Konsumentverket har detta påpekats. Bolaget har därför inte gjort sig skyldigt till någon otillbörlig marknadsföring.
Trots detta ställde bolaget hela den beslutade garantin, vilket - såsom utlovats i yttrande till Marknadsdomstolen - skedde före den 20 januari 2008. Mot bakgrund av att bolaget således numera har ställt den av Kammarkollegiet beslutade säkerheten och att bolaget även i framtiden avser att följa Kammarkollegiets beslut saknas skäl att meddela förbud.
BEVISNING
Parterna har åberopat skriftlig bevisning.
DOMSKÄL
Marknadsdomstolen konstaterar inledningsvis att det förhållandet att den påtalade marknadsföringen har upphört inte utgör hinder mot att dess tillbörlighet ändå prövas.
Av utredningen i målet framgår att Prima Travel marknadsför paketresor. Som arrangör eller återförsäljare av paketresor ska Prima Travel enligt 1 § resegarantilagen (1972:204) ställa säkerhet hos Kammarkollegiet innan bolaget marknadsför sådana resor. Säkerheten ska, enligt 4 § resegarantilagen, gälla det belopp som Kammarkollegiet bestämmer. Prima Travel ska enligt beslut från Kammarkollegiet den 3 oktober 2007 ställa säkerhet motsvarande 1 900 000 kr. Bolaget har under lång tid endast ställt 1 000 000 kr som säkerhet.
Marknadsdomstolen har i tidigare avgöranden (se bl.a. MD 1989:4) slagit fast att ett åsidosättande av bestämmelserna i 1 § resegarantilagen utgör otillbörlig marknadsföring. Förfarandet strider sålunda mot generalklausulen i 4 § första stycket marknadsföringslagen (1995:450). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning. Prima Travel har under en längre tid marknadsfört paketresor utan att ställa tillräcklig säkerhet enligt resegarantilagen. KO:s yrkande ska därför bifallas i dess helhet.
Vite
Enligt 19 § MFL ska ett förbud förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Sådana särskilda skäl föreligger inte i målet. Vitesbeloppet bör bestämmas till samma belopp som i det interimistiska beslutet, 500 000 kr.
Rättegångskostnader
Vid ovan angiven utgång ska Prima Travel ersätta KO dess rättegångskostnader i målet. Det yrkade beloppet får anses skäligt.