MD 2011:14

KÄRANDEBring CityMail Sweden AB, Box 90108, 120 21 StockholmOmbud: advokaten O. R. och jur.kand. K. M., Advokatfirman C. KB, Box 1670,111 96 Stockholm

SVARANDEPosten Meddelande AB, 105 00 StockholmOmbud: advokaterna J. C. och C. P. samt jur.kand. F. S., M. S. Advokatbyrå, Box 1711, 111 87 Stockholm

SAKENÅläggande enligt 3 kap. 2 § konkurrenslagen (2008:579) att upphöra med överträdelse av förbudet i 2 kap. 7 § KL (missbruk av dominerande ställning)

______________________

DOMSLUT

______________________

YRKANDEN M.M.

Bring CityMail Sweden AB (CityMail) har yrkat att Marknadsdomstolen ålägger Posten Meddelande AB (Posten) vid vite av 500 miljoner kr eller annat belopp som domstolen finner lämpligt, att inte tillämpa den sorteringsrabatt som gäller för särskild sortering från den 1 januari 2009 enligt domsbilagan eller sorteringsrabatt med motsvarande verkan.

Posten har bestritt yrkandet samt invänt mot yrkandets utformning och skäligheten av yrkat vitesbelopps storlek.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

BAKGRUND

Posten tillhandahåller utdelning av adresserade försändelser till samtliga hushåll och företag i Sverige medan CityMail tillhandahåller utdelning i Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejd samt på Gotland, vilket motsvarar drygt hälften av landets adressater.

År 2008 introducerade Posten en s.k. sorteringsrabatt avseende adresserad direktreklam men sedan 2009 omfattar rabatten även ekonomibrev och B-posttidningar. Rabatten innebär att kunder som utför vissa försorterings- och förarbetsmoment i enlighet med Postens specifika kriterier kan erhålla en rabatt upp till 20 öre per försändelse, om sändningen överstiger 300 000 försändelser. Om sändningsvolymen understiger 300 000 försändelser utgår ingen rabatt. Även CityMail erbjuder en rabatt om kunden utför försortering av försändelser. CityMails rabatt börjar från 5 000 försändelser per sändning och är stigande i intervaller upp till försändelsevolymer över 300 000 stycken. Storleken på CityMails sorteringsrabatt är från 4 öre upp till 25 öre per försändelse.

CityMail inkom i juni 2009 med klagomål till Konkurrensverket beträffande den av Posten tillämpade rabatten. I beslut den 22 december 2009 fann Konkurrensverket att det av vad som dittills framkommit i ärendet inte fanns anledning att ytterligare utreda om Postens sorteringsrabatt utgjorde en överträdelse av konkurrensreglerna, varför ärendet avslutades.

Det är ostridigt mellan parterna att den i målet relevanta marknaden är marknaden för stora sändningar post i Sverige och att Posten där innehar en dominerande ställning.

GRUNDER

CityMail

Sorteringsrabatten ifråga syftar till och är ägnad att avskärma konkurrensen från CityMail. Postens sorteringsrabatt skapar en avskärmning i de fall en kund planerar en sändning som överstiger 300 000 försändelser i hela landet, men som inte överstiger 300 000 försändelser utanför CityMails utdelningsområde, dvs. inom Postens faktiska monopolområde. I dessa fall går kunderna helt miste om sorteringsrabatt på 20 öre per försändelse för utdelning i monopolområdet om de anlitar CityMail i det konkurrensutsatta området. För att kunna konkurrera om distribution av dessa sändningar i det konkurrensutsatta området måste CityMail kompensera kunderna för den uteblivna sorteringsrabatten på de volymer som delas ut i det område där Posten inte har någon konkurrens. Genom denna rabattstruktur kan Posten avskärma konkurrensen från CityMail och dessutom göra detta utan egen uppoffring. Detta leder till en utestängningseffekt för CityMail och motsvarande lojalitetsskapande effekt för Posten i förhållande till dessa kunder och denna effekt har Posten varit väl medveten om vid framtagandet och utformningen av sorteringsrabatten.

På gund av Postens rabatt tvingas CityMail pressa sina priser så lågt att de inte ger kostnadstäckning för en effektiv konkurrent och sorteringsrabatten tenderar i vart fall att begränsa konkurrensen på den relevanta marknaden. Det rör sig om relativt få kunder som berörs men om stora volymer som är kommersiellt viktiga för postoperatörerna. Intäktsbortfallet kan få till följd att CityMail tvingas lämna marknaden, eller att CityMails konkurrenskraft försvagas, vilket skulle skada kunderna/konsumenterna genom att konkurrensen på marknaden försvinner eller försvagas. Postens utestängande beteende upprätthåller och stärker gradvis Postens redan starkt dominerande ställning på marknaden för stora sändningar. Sådant förfarande kan inte motiveras med att det också leder till effektivitetsvinster för konsumenterna. Huruvida Postens genomsnittliga kostnadsinbesparing uppgår till 20 öre per försändelse vid sändningar som överstiger 300 000 försändelser eller ej har ingen betydelse för om missbruk föreligger. Som dominant har Posten ett särskilt ansvar att tillse att dess agerande inte inverkar menligt på en effektiv konkurrents möjligheter att agera på marknaden.

Posten

Det är inte fråga om något missbruk av dominerande ställning. Sorteringsrabattens villkor och utformning medför inte i sig en konkurrenshämmande avskärmning. Sorteringsrabatten är kostnadsbaserad och motsvarar det kostnadsavlastande arbete som kunderna utför. Den tillämpas lika mot alla kunder och priset för första och sista försändelsen är det samma. Det är inte fråga om en lojalitetsskapande rabatt. Sorteringsrabatten uppställer inte krav på någon referensperiod. Den är inte heller riktad mot CityMail.

Sorteringsrabatten ger inte upphov till någon konkurrenshämmande effekt. Den medför inte någon konkurrenshämmande avskärmning för CityMail från den relevanta marknaden, vilken är stora sändningar post i Sverige. Det effektiva pris som CityMail måste erbjuda för att konkurrera om stora sändningar post ligger konsekvent över en s.k. lika effektiv konkurrents långsiktiga genomsnittliga marginalkostnad. I och med detta kan någon konkurrenshämmande avskärmning inte uppstå.

Under alla förhållanden måste en potentiell eller faktiskt avskärmning vara av en viss omfattning för att konkurrensen ska riskera att hämmas, vilket inte är fallet här.

Sorteringsrabatten är positiv för konkurrensen och leder till lägre priser på marknaden. Ingenting tyder på att CityMail skulle vara på väg att lämna marknaden, och hur som helst inte till följd av sorteringsrabatten.

Det förhållandet att kunden försorterar sändningarna enligt detaljerade anvisningar medför stora effektivitetsvinster, besparingar för Posten och ett lägre pris för kunderna. Det finns således objektivt godtagbara skäl för sorteringsrabatten.

Om de effekter som CityMail gör gällande uppkommer är det en följd av att bolaget, som en del i sin affärsmodell, har valt att bara vara verksamt på vissa delar av den relevanta marknaden.

CityMails yrkande innebär att Posten ska åläggas att inte tillämpa ”sorteringsrabatt med motsvarande verkan” som den aktuella sorteringsrabatten. Detta utgör ett yrkande om s.k. utvidgat åläggande, vilket det saknas stöd för i konkurrenslagen.

Det eventuella vitesbeloppet ska under alla förhållanden inte fastställas till 500 miljoner kr, vilket är oskäligt högt.

UTVECKLING AV TALAN

CityMail

Stora sändningar post avser minst 500 försändelser, men detta är ett verkligt minimum och i praktiken rör det sig oftast om betydligt större sändningar. Stora sändningar post står för ungefär 7075 procent av den totala marknaden avseende adresserade försändelser, dvs. över 2 miljarder försändelser per år. Den aktuella marknaden omsätter ungefär 6,1 miljarder kr per år. På denna marknad är Postens marknadsandel ungefär 85 procent avseende volym och 89 procent avseende värde, medan motsvarande siffror för CityMail är ungefär 15 procent respektive 11 procent.

Problemet med den rabatt som Posten tillämpar uppkommer genom att hela landet läggs till grund för rabatten och att rabatten ges retroaktivt när volymen 300 000 försändelser uppnås. Posten kan använda den del av varje kunds efterfrågan som inte är konkurrensutsatt som hävstångeffekt för att sänka CityMails konkurrenskraft.

Försorteringen leder till effektivitetsvinster när posten kommer till respektive brevbärarkontor för att sedan delas upp på respektive brevbärarlinje. En sändning på 300 000 försändelser till hela landet bör dock ge upphov till motsvarande koncentrationseffekter på brevbärarkontorsnivå som en sändning på 150 000 försändelser till halva landet. Med hänsyn till att CityMail genom sitt utdelningsområde täcker ungefär hälften av alla adressater uppkommer avskärmningen vid volymer mellan 300 000 och ungefär 600 000 försändelser.

Konkurrensverkets beslut baseras på en analys av Postens kostnadskalkyler för sorteringsrabatten. Dessa saknar emellertid relevans och Konkurrensverkets beslut grundar sig därför på en felaktig inställning. Postens rabatt utgör ett skolboksexempel på en prissättning som utgör missbruk av dominerande ställning och varken åtgärdens syfte eller graden av dess avskärmningseffekt behöver analyseras närmare. Med andra ord räcker det med att konstatera att åtgärden tenderar att begränsa konkurrensen.

Ett dominerande företag som vidtar en riktad prisåtgärd för att möta konkurrensen från annat företag kan inte legitimera åtgärden med att priset fortfarande ger kostnadstäckning eller att rabatten utfaller efter objektiva kriterier. Förbudet mot missbruk av dominerande ställning innehåller inte något märkbarhetskriterium. Med andra ord är även ett ”litet missbruk” förbjudet. Några s.k. objektivt godtagbara skäl finns inte heller som kan rättfärdiga agerandet.

Antalet kunder som lämnar sändningar i den storleksordning som nu är aktuell är begränsat, men de är viktiga kunder eftersom de står för en stor andel av marknaden. Exempelvis står CityMails 100 största kunder för 70 procent av företagets omsättning. Sådana stora kunder är nyckelkunder och får ett slags lojalitetsrabatt av Posten. 20 öre är en betydande rabatt, eftersom det utgör ungefär 10 procent av totalpriset per försändelse. Marknaden kännetecknas av låga marginaler till följd av en hård konkurrens.

Postens rabatt är en sådan villkorad rabatt som är ägnad att belöna ett visst köpbeteende och omfattas av Kommissionens Vägledning. Att den är villkorad innebär bl.a. att kunden måste komma upp i en viss volym och att vissa förberedande åtgärder måste företas innan rabatten blir aktuell.

CityMails marknadsinträde har inneburit att priserna på sändningsmarknaden pressats väsentligt till gagn för kunderna samtidigt som konkurrensen gett Posten incitament att öka sin effektivitet. CityMail har tappat volymer under samma tid som Posten tillämpat sin sorteringsrabatt och det finns en risk för att CityMail tvingas lämna den svenska marknaden till följd härav.

Frågan om Posten har kostnadstäckning eller inte för sin sorteringsrabatt är irrelevant. CityMail kan inte vitsorda att sådan föreligger, även om det framstår som rimligt att Postens kostnadsbesparing är 20 öre per försändelse vid aktuella volymer. För kunderna kostar det inget extra att låta försortera försändelserna, eftersom detta sköts maskinellt och styrs genom dataprogram hos de företag, s.k. printshops, som producerar försändelserna.

Det finns ingen konkurrensrättslig skyldighet för en konkurrent till ett dominerande företag att expandera sin verksamhet genom omfattande investeringar för att därigenom göra det något svårare för det dominerande företaget att tillämpa en konkurrensavskärmande åtgärd.

Beträffande utformningen av yrkat åläggande är den i linje med lokutioner som Marknadsdomstolen använt i tidigare avgöranden.

Posten

Sedan år 1993 är den svenska postmarknaden helt avreglerad. Det står med andra ord CityMail eller andra aktörer fritt att bedriva vilken postverksamhet de vill i Sverige. Posten är ålagt att tillhandahålla den s.k. samhällsomfattande posttjänsten. Det innebär att Posten måste dela ut och hålla i stort sett samma servicenivå i hela landet.

Sorteringsrabatten togs fram i samarbete med Postens kunder. Den var ett svar på att kunderna efterfrågade lägre priser och samtidigt erbjöd sig att utföra sådant sorteringsarbete som möjliggjorts av ny teknik. Såväl Posten som Postens kunder tjänar pengar på att kunden utför sorteringsarbete och sorteringsrabatten är därför motiverad av rent affärsmässiga skäl. Sorteringsrabatten hade således införts oavsett konkurrenssituationen på marknaden och syftar inte till att skada CityMail.

Posten använder sig av beteckningarna A-post respektive B-post. Rabatten avser B-post. Sådan post delas ut inom en till tre dagar efter inlämningstillfället, medan A-post delas ut första vardagen efter inlämningsdagen. I princip görs inga stora utskick med A-post.

Sorteringsrabatten är inte till sin natur avskärmande. Den är en klassisk funktionsrabatt som utgår som ersättning för en faktisk motprestation och är motiverad av kostnadsbesparingar för Posten. Sorteringsrabatten är inte lojalitetsskapande. Den utgår för sådana sorterade sändningar som innehåller fler än 300 000 försändelser, oavsett om kunden ifråga köper hela eller delar av sitt behov av Posten eller någon annan postoperatör. Härtill är tröskelvärdet standardiserat, dvs. det tillämpas lika för alla. Det krävs en viss kritisk massa brev för att försorteringen ska innebära en effektivitetsvinst. Tröskelvärdet är just 300 000 försändelser, eftersom det är först vid denna volym som Posten kan vara säker på att genomsnittligt göra en tillräckligt stor besparing för att motivera att sorteringsrabatten utges. Vid volymer under 300 000 försändelser uppkommer mindre kostnadsbesparingar ner till en sändning på 150 000 försändelser då inga kostnadsbesparingar uppstår alls. För kunderna kostar det mellan 5 och 15 öre per försändelse att låta göra försorteringen.

Sorteringsrabatten ger inte upphov till någon konkurrenshämmande effekt. Av Kommissionens Vägledning följer att en ”lika effektiv konkurrent-analys” måste företas för att slå fast om en konkurrenshämmande avskärmning föreligger eller inte. Vägledningen utgör ett uttryck för Kommissionens ”best practice” respektive dess tolkning av innebörden av rättspraxis. Det är alltså inte tillräckligt att, såsom CityMail låtit göra, bara analysera vilket effektivt pris som CityMail måste erbjuda för att kompensera för sorteringsrabatten. Det måste även analyseras om detta pris ligger under eller över en med Posten lika effektiv konkurrents kostnader. Vid denna analys ska det effektiva pris som måste erbjudas av det icke dominerande företaget jämföras med det dominerande företagets långsiktiga genomsnittliga marginalkostnad. Om det effektiva priset ligger över denna marginalkostnad kan en lika effektiv konkurrent konkurrera på ett lönsamt sätt trots rabatten, och i så fall leder rabatten i regel inte till någon konkurrenshämmande avskärmning.

Posten har sålunda låtit göra en analys av samtliga sorterade sändningar som kommit ifråga för sorteringsrabatten under åren 20082010. Denna visar att det effektiva pris som CityMail måste erbjuda för att konkurrera med Posten om stora sändningar post är så högt att en med Posten lika effektiv konkurrent vilket CityMail enligt egen utsago är i samtliga fall har täckning för rörliga kostnader och dessutom får bidrag till fasta och gemensamma kostnader. Sorteringsrabatten kan därmed inte ge upphov till vare sig faktisk eller potentiell konkurrenshämmande avskärmning.

Under de mer än tre år som sorteringsrabatten har tillämpats, har CityMails volymer ökat samtidigt som Postens volymer minskat. Under samma tidsperiod har CityMail även investerat över 100 miljoner kronor i sin verksamhet. Ingenting tyder på att CityMail, som är ett helägt dotterbolag till Posten Norge som i sin tur ägs av norska staten, är på väg att lämna marknaden.

Sorteringsrabatten leder till effektivitetsvinster i form av kostnadsbesparingar och lägre priser för kunderna och är därmed motiverad av objektivt godtagbara skäl.

BEVISNING

På CityMails begäran har förhör hållits med M. F. (VD CityMail), E. A. (anställd i Intersport), L. N. (VD Mail IT Communication), S. B. (VD 21 Grams), A. L. (anställd i Euro-clear) och N. S. (sakkunnig).

På Postens begäran har förhör hållits med S. S. (anställd i Posten) samt W. B. och D. J. (sakkunniga).

CityMail har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. rapporter från Post- och Telestyrelsen (PTS) angående postmarknaden i Sverige, yttrande från PTS i ärendet inför Konkurrensverket som föregick talan i Marknadsdomstolen samt sakkunnigutlåtande av N. S. m.fl. angående effekterna av Postens sorteringsrabatt.

Posten har under huvudförhandlingen hänfört sig till visst skriftligt material, bl.a. pressmeddelanden respektive en tidningsartikel angående CityMails lönsamhet och framtidsplaner i Sverige samt utlåtanden av S. S. respektive W. B. och D. J. m.fl.

DOMSKÄL

Inledning

Den grundläggande frågan i målet är huruvida Posten gjort sig skyldigt till missbruk av dominerande ställning i strid mot förbudet i 2 kap. 7 § konkurrenslagen (2008:579), KL, vilken bestämmelse motsvaras av artikel 102 i EUF-fördraget (tidigare artikel 82 EG-fördraget). Det påstådda missbruket består i Postens tillämpning av den i målet aktuella s.k. sorteringsrabatten. Denna innebär att Postens kunder erhåller en rabatt som uppgår till 20 öre per försändelse, om sändningen dels i dess helhet överstiger 300 000 försändelser, dels har försorterats i enlighet med Postens särskilda villkor.

CityMail delar ut post endast i de tre storstadsområdena med omnejd jämte Gotland, medan Posten delar ut post i hela landet. Enligt CityMail uppstår en otillåten utestängningseffekt (avskärmningseffekt) när bolaget ska konkurrera med Posten om potentiella kunders sändningar, när dessa är i storleksordningen 300 000 ca 600 000 försändelser. Den utestängande effekten uppkommer enligt CityMail på grund av att Posten är ensamt om att dela ut post i vissa delar av landet i kombination med att rabatten är retroaktiv, dvs. att den utgår först vid 300 000 försändelser och då omfattar samtliga försändelser, och att utdelning i hela landet ligger till grund för rabatten. Enligt CityMail måste bolaget, när sändningarna är i den aktuella storleksordningen och adressaterna är fördelade över både de konkurrensutsatta och de icke konkurrensutsatta områdena, erbjuda kunderna ett orimligt lågt pris som inte är lönsamt för att dela upp sin sändning. Posten å sin sida har gjort gällande att den aktuella rabatten är en s.k. funktionsrabatt, vilken i sig är tillåten. Vidare kan det enligt Posten inte uppkomma någon otillåten konkurrensavskärmning, eftersom dels det pris CityMail måste erbjuda för att konkurrera om de aktuella sändningarna ligger över CityMails långsiktiga genomsnittliga marginalkostnad och sålunda ger bolaget lönsamhet (den s.k. lika effektiv konkurrentanalysen), dels en ytterst begränsad del av marknaden potentiellt skulle kunna avskärmas.

Relevant marknad och dominans

I målet är ostridigt mellan parterna att den relevanta marknaden utgörs av stora sändningar post i Sverige och att Posten på denna marknad innehar en dominerande ställning. Vad som kommit fram i målet ger inte Marknadsdomstolen anledning att göra någon annan bedömning beträffande frågorna om relevant marknad och dominans.

Allmänt om Marknadsdomstolens utgångspunkter vid missbruksbedömningen

Missbruksbegreppet är enligt rättspraxis ett objektivt begrepp. Det omfattar sådana beteenden av ett företag med dominerande ställning som kan påverka strukturen på en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av det ifrågavarande företagets existens och som medför att hinder läggs i vägen för att den på marknaden ännu existerande konkurrensen upprätthålls eller utvecklas, genom att andra metoder används än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas transaktioner.

Det framgår vidare av rättspraxis att det vid fastställande av en överträdelse av artikel 102 i EUF-fördraget (tidigare artikel 82 EG-fördraget) respektive av 2 kap. 7 § KL inte behöver vara styrkt att beteendet i fråga har haft någon konkret inverkan på den berörda marknaden. Det räcker i det avseendet att det är styrkt att det agerande som ett företag med dominerade ställning har gjort sig skyldigt till tenderar att begränsa konkurrensen eller med andra ord att företagets agerande kan ha en sådan inverkan.

Emellertid kan ett rabattsystem som förvisso tenderar att begränsa konkurrensen ändå vara tillåtet, om detta är ekonomiskt motiverat. Vid denna senare bedömning ska hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det ska då fastställas om den utestängningseffekt som ett sådant system ger upphov till kan uppvägas genom fördelar i effektivitetshänseende. Om systemets utestängningseffekt går utöver vad som krävs för att uppnå dessa fördelar ska systemet anses utgöra missbruk.

Det är den som påstår att ett missbruk föreligger som har bevisbördan härför. Men om det visas att det aktuella rabattsystemet tenderar att begränsa konkurrensen åvilar det motparten att bevisa att systemet är ekonomiskt motiverat.

Marknadsdomstolens bedömning

Den effekt som CityMail gjort gällande utgör konkurrenshämmande utestängning (avskärmning) uppstår till följd av dels att Posten utgör en nödvändig handelspartner för de flesta företag som ska göra utskick av stora sändningar post, eftersom Posten till skillnad mot CityMail delar ut post i hela landet, dels att den aktuella rabatten är retroaktiv och att utdelningar i hela landet ligger till grund för denna.

Syftet med en rabatt är förstås att få kunder att helt eller delvis välja det ifrågavarande företagets produkter eller tjänster. För att tala med Kommissionens ord kan en villkorad rabatt som ges av ett dominerande företag innebära att företaget kan använda den del av varje kunds efterfrågan som inte är öppen för konkurrens som hävstångseffekt för att sänka priset för den del av efterfrågan som är öppen för konkurrens.

Som framhållits ovan finns det inget generellt förbud enligt konkurrensrätten mot att ett dominerande företag tillämpar rabatter. Tvärtom kan utgångspunkten sägas vara att bland annat s.k. mängdrabatter och funktionsrabatter i allmänhet är tillåtna. Emellertid måste alltid en helhetsbedömning i det enskilda fallet göras av om rabatten medför några otillåtna utestängningseffekter.

Därvid gäller att det dominerande företaget har ett särskilt ansvar för att dess beteende inte skadar konkurrensen. En utgångspunkt för Marknadsdomstolens bedömning är att graden av dominans och marknadens struktur i övrigt kan påverka omfattningen av det särskilda marknadsansvar som åvilar det dominerande företaget. Vid missbruksbedömningen kan beaktas bl.a. det dominerande företagets ställning, villkoren för t.ex. inträde och expansion på marknaden samt konkurrerande företags ställning och deras betydelse för att upprätthålla en effektiv konkurrens.

Beträffande graden av Postens dominans kan konstateras att den är mycket stor och att den bör ses mot bakgrund av det tidigare legala monopolet på postområdet. År 2009 hade Posten en marknadsandel om ca 85 procent. Vidare kan konstateras, vilket också görs i en PTS-rapport över postmarknaden i Sverige, att CityMail utgör den enda konkurrenten på en marknad som vilket för övrigt är ostridigt i målet präglas av små marginaler varför konkurrenssituationen måste betraktas som bräcklig.

När det gäller så stora sändningar post som kan bli aktuella för den i målet omdiskuterade sorteringsrabatten förhåller det sig visserligen på det viset, vilket parterna för övrigt är överens om, att det är ett begränsat antal kunder som berörs. Emellertid visar utredningen, bl.a. förhöret med CityMails VD M. F. och yttrandet från Post och Telestyrelsen, att kunderna ifråga är s.k. nyckelkunder och att dessa mycket stora sändningar står för en relativt stor andel av den totala volymen post. Enligt Postens beräkningar som S. S., chef för prisstrategi på Posten, redogjort för utgör de sändningar som har 300 000 eller fler försändelser 15 procent av Postens totala volym B-post, även om bara 5 procent av volymen B-post omfattas av sorteringsrabatten. M. F. har för City-Mails del uppskattat att ca 30 procent av företagets kunder har sändningar som påverkas av sorteringsrabatten på så vis att kunderna därför väljer Posten för den aktuella sändningen eller att CityMail tvingas kompensera kunden för bortfallet av rabatten om även CityMail skulle anlitas.

Det är uppenbart att ett företag som avser att göra ett utskick om t.ex. 310 000 försändelser med adressater både i de konkurrensutsatta och de icke konkurrensutsatta områdena av Sverige, kommer att finna det mindre attraktivt att låta CityMail ombesörja en viss del av utdelningen om det inte kompenseras av CityMail för den uteblivna sorteringsrabatten hos Posten. Med hänsyn till att rabatten är retroaktiv och beräknas på utdelning i hela landet är det med andra ord tydligt att den är ägnad att hindra kunder från att köpa in tjänster från CityMail eller att tvinga CityMail till att pressa sina marginaler.

Visserligen får det anses oklart i exakt vilken omfattning Postens sorteringsrabatt faktiskt påverkat enskilda kunders agerande och CityMails prissättning i enskilda fall. Av förhören med bl.a. E. A. och A. L., anställda vid Intersport AB respektive Euroclear Sweden AB, har dock framgått att Postens sorteringsrabatt har haft påverkan på vissa kunders agerande i och med att CityMail inte kunnat ”matcha” det totalpris som Posten erbjudit till följd av rabatten och därför valts bort av kunderna ifråga. Generellt sett varierar effekten av rabatten i aktuellt avseende med hur den geografiska spridningen av adressaterna i en sändning ser ut. Ju mindre andel av kundens försändelser som CityMail kan dela ut, desto större procentuell rabatt måste CityMail ge för att kompensera för den uteblivna sorteringsrabatten. Postens sorteringsrabatt kan alltså, beroende på hur ”adressatstrukturen” på sändningen ser ut, komma att medföra att CityMail eller någon annan framtida ny aktör på marknaden måste sänka sina priser kraftigt för att kunna konkurrera med Posten. Att CityMail eller någon ny aktör på marknaden i vart fall teoretiskt kan välja att etablera sig i hela landet har ingen betydelse för Marknadsdomstolens bedömning.

Slutligen kan Marknadsdomstolen konstatera att det inte, som Posten hävdat, är nödvändigt att företa en sådan ”lika effektiv konkurrent-analys” som föreskrivs i Kommissionens Vägledning för att det ska kunna avgöras om ett missbruk av dominerande ställning föreligger. Att så är fallet framgår av rättspraxis och i sammanhanget ska också noteras att Kommissionens Vägledning inte i alla delar ska ses som ett uttryck för gällande rätt. Den analys, som utförts av W. B. och D. J. m.fl., av Postens sorterade sändningar under åren 20082010 kan inte påverka bedömningen av om ett missbruk är förhanden eller inte, med hänsyn till att uppgifterna i det bakomliggande materialet inte lagts fram i målet.

Vid en samlad bedömning varvid beaktas att ett omfattande särskilt marknadsansvar åvilar Posten finner Marknadsdomstolen att den rabatt som Posten tillämpar måste anses ha en utestängande effekt, som i vart fall tenderar att leda till att konkurrensen hämmas. Följaktligen åligger det Posten att visa att rabatten är ekonomiskt motiverad och har utformats på ett sätt som inte går utöver vad som krävs för att uppnå de eventuella fördelarna med den.

Posten har här gjort gällande att sorteringsrabatten har införts efter önskemål från kunderna och att rabatten visat sig leda till stora effektivitetsvinster. Det förhållandet att en rabatt har införts på kundens begäran saknar dock betydelse. Att en rabatt som ges till en kund för att denne ska vidta kostnadsavlastande åtgärder i och för sig kan leda till effektivitetsvinster torde vara uppenbart. Vad som här ska bedömas konkurrensrättsligt är emellertid inte det förhållandet att en sorteringsrabatt tillämpas, vilket för övrigt även CityMail gör. Avgörande för bedömningen är i stället den konkreta utformningen av rabatten ifråga mot bakgrund av marknadsförhållandena.

Posten har anfört att rabatten har det aktuella tröskelvärdet med hänsyn till att det enligt Postens kostnadskalkyler är först vid 300 000 försändelser som Posten kan vara säker på att genomsnittligt göra en tillräckligt stor besparing som motiverar sorteringsrabatten. Detta följer enligt Posten av att försändelser delas ut i hela landet, vilket enligt Posten kan jämföras med CityMail som har ett mindre utdelningsområde och därmed lättare kan uppnå en ”kritisk massa” vad avser sin sorteringsrabatt.

Till styrkande av att sorteringsrabattens utformning är berättigad har S. S. hörts på begäran av Posten. Han har bekräftat uppgiften om varför tröskelvärdet satts vid 300 000 försändelser och att denna beräkning baserats på den genomsnittliga volym som hanteras av var och en av Postens totalt ca 10 000 brevbärarlinjer. Han har därutöver uppgett bl.a. att det enligt Postens kostnadskalkyler inte uppstår någon besparing vid sändningar om 150 000 eller färre försändelser samt att det inte räknats på någon annan indelning av landet än det totala utdelningsområdet.

För Marknadsdomstolen framstår det emellertid som oklart hur den aktuella kostnadskalkylen närmare utförts. S. S. har heller inte kunnat tillbakavisa CityMails uppgift om att samma effekt för det genomsnittliga utdelningskontoret (brevbärarkontoret) skulle uppstå vid ett tröskelvärde om 150 000 försändelser applicerat på halva totalmarknaden.

Sålunda finner Marknadsdomstolen att det inte är visat att alternativa konstruktioner av rabatten, som kunnat minska de konkurrensavskärmande effekterna av denna, varit ogenomförbara av praktiska eller principiella skäl. Som angetts tidigare har Marknadsdomstolen funnit att rabatten i vart fall tenderar till att leda till konkurrenshämmande utestängning och att det därför åvilar Posten att visa att konstruktionen av rabatten är ekonomiskt motiverad och inte går utöver vad som krävs för att uppnå fördelarna med en sorteringsrabatt. Med hänsyn till vad som anförts ovan kan Posten inte genom den förebringade utredningen anses ha fullgjort sin bevisbörda i detta avseende.

I enlighet med det ovan anförda finner Marknadsdomstolen att Postens sorteringsrabatt strider mot 2 kap. 7 § KL och CityMails talan ska sålunda bifallas på sätt som framgår av domslutet.

Tillämpning av artikel 102 i EUF-fördraget

Av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget framgår att om medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och de nationella domstolarna tillämpar den nationella konkurrensrätten på ett sådant missbruk som är förbjudet enligt artikel 82 i fördraget de även ska tillämpa artikel 82 i fördraget (Artikel 3).

Marknadsdomstolen finner att omständigheterna i målet är sådana att även artikel 102 (f.d. artikel 82) i fördraget ska tillämpas på nu aktuellt förfarande. Enligt Marknadsdomstolens mening står det i förevarande fall klart att den tillämpning Marknadsdomstolen i det föregående gjort av 2 kap. 7 § KL är förenlig med artikel 102.

Omfattningen av åläggandet

CityMail har yrkat att Posten vid vite ska åläggas att inte tillämpa den i målet aktuella sorteringsrabatten eller sorteringsrabatt med motsvarande verkan.

Posten har invänt mot att ett eventuellt åläggande ska omfatta rabatter med motsvarande verkan och har därvid gjort gällande att det saknas lagstöd för att utforma åläggandet på detta sätt och att en sådan utformning skulle skapa en betydande osäkerhet om innebörden av åläggandet.

Marknadsdomstolens bedömning

Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ KL får Konkurrensverket respektive Marknadsdomstolen ålägga ett företag att upphöra med överträdelse av bl.a. förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 2 kap. 7 § KL.

Ett åläggande eller förbud vid vite bör av rättsäkerhets- och verkställighetsskäl vara så entydigt och konkret som möjligt. Med beaktande av den aktuella marknadens karaktär och funktionssätt finner Marknadsdomstolen redan mot denna bakgrund att åläggandet bör ges den mer inskränkta lydelse som framgår av domslutet.

Vitets storlek

CityMail har yrkat att vitesbeloppet ska sättas till 500 miljoner kr. Posten har bestritt skäligheten av beloppets storlek och till stöd härför anfört dels att det inte står i rimlig proportion till omsättningen för sorteringsrabatten, dels att beloppet är onödigt stort ur verkställighetssynpunkt eftersom Posten är ett statligt bolag som har för avsikt att efterkomma domen i målet.

Enligt 3 § lagen (1985:206) om viten ska ett vite fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå denne att följa det föreläggande som är förenat med vitet.

Marknadsdomstolen finner att vitet i det aktuella fallet bör sättas till 100 miljoner kr.

Rättegångskostnader

Vid ovan angiven utgång ska Posten som tappande part ersätta CityMail dess rättegångskostnader. CityMail har yrkat ersättning med sammanlagt 3 073 800 kr och Posten har överlämnat till Marknadsdomstolen att bedöma skäligheten därav. Marknadsdomstolen finner att yrkat belopp får anses skäligt.

På Marknadsdomstolens vägnar

C H Fallenius

Ledamöter: Christer Fallenius, ordförande, Per Eklund, Johan Rosén och Lennart Göranson. Enhälligt

Sekreterare: Mikael Pauli