MIG 2007:24

Fråga om bedömning av kravet på hederligt levnadssätt för svenskt medborgarskap när en utlänning har skulder samt är misstänkt för brott. Även fråga om dispens från kravet på hederligt levnadssätt.

A ansökte hos Migrationsverket om svenskt medborgarskap.

Migrationsverket avslog ansökan den 31 oktober 2005 med hänvisning till A:s skulder och till att han inte visat vilja att betala skulderna. Verket ansåg därför att A inte uppfyllde kravet på ett hederligt levnadssätt samt att det inte fanns skäl att meddela dispens från detta villkor.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen

A överklagade beslutet.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2006-06-26, Kurt Björk), avslog överklagandet.

A fullföljde sin talan och anförde bl.a. att han ansåg sig ha rätt att bli svensk medborgare. Han hänvisade härvid bl.a. till att han hade vistats i Sverige i 14 år, att hans barn var svenska medborgare och att han hade varit anställd tidigare och betalat 2 720 kr varje månad till kronofogdemyndigheten. Han uppgav även att han nu var sjukskriven p.g.a. sin fysiska och psykiska hälsa.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och upplyste att A var misstänkt för brott.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-04-03, Wahlqvist, Lewis, referent, Riberdahl), yttrade:

Enligt 11 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap - MedbL - kan en utlänning efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har

1. styrkt sin identitet,

2. fyllt arton år,

3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,

4. hemvist här i landet

a) sedan två år i fråga om dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,

b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716),

c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och

5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt

Enligt 12 § första stycket samma lag, får, om kraven i 11 § inte är uppfyllda och om inte annat följer av andra stycket, sökanden ändå naturaliseras, om

1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,

2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller

3. det annars finns särskilda skäl till det.

En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 får naturaliseras enligt 12 § andra stycket samma lag, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.

Naturalisation innebär att en utlänning under vissa givna förutsättningar beviljas svenskt medborgarskap. Någon absolut rätt härtill föreligger inte, även om villkoren i och för sig är uppfyllda (prop. 1975/76:136 s. 34). Det är fråga om en exklusiv rätt för staten att, efter en diskretionär prövning inom ramen för en rimlig tolkning av medborgarskapslagstiftningen, avgöra om en person bör tas upp till svensk medborgare eller inte (prop. 1997/98:178 s. 15). Sökanden måste uppfylla samtliga villkor enligt 11 § MedbL.

Villkoret i 11 § 5 MedbL att utlänningen skall ha haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt fick sin nuvarande lydelse den 1 juli 2001. Någon ändring i sak i förhållande till det tidigare villkoret "hederlig vandel" - vandelsvillkoret - i 1950 års lag om svenskt medborgarskap är inte avsedd (prop. 1999/2000:147 s. 77).

Att ha skulder till det allmänna eller till enskilda kan utgöra hinder mot att villkoret om hederligt levnadssätt skall anses uppfyllt. Avgörande bör vara utlänningens vilja att fullgöra sin betalningsskyldighet dokumenterad genom exempelvis en avbetalningsplan (jfr prop. 1975/76:136 s. 33 och SOU 1994:33 s. 52).

Vid prövningen av naturalisationsansökningar ankommer det på berörda myndigheter att svara för att den utredning görs som behövs för ett riktigt beslut och att därvid utreda även sådana förhållanden som talar till förmån för sökanden (prop. 1975/76:136 s. 35). Det måste dock ankomma på sökanden att visa att denne gjort vad som rimligen kan krävas av honom eller henne avseende hans eller hennes vilja att göra rätt för sig (SOU 1994:33 s. 52).

När det gäller frågan om misstanke om brott läggs enbart en sådan misstanke inte utlänningen till last även om det finns en fullständig polisutredning. I sådant fall får ärendet i stället vila i avvaktan på domstolsprövning (jfr prop. 1975/76:136 s. 58). Ett medborgarskap bör aldrig beviljas förrän en brottsmisstanke lett till en dom eller något annat beslut (SOU 1994:33 s. 51).

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. A har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan år 1994. Hans totala skuldsumma uppgick i september 2002 till ca 39 000 kr. Enligt egen uppgift i juni 2005 uppgick hans sammanlagda skulder till ca 224 000 kr. I förslag till betalningsuppgörelse har A föreslagit en skuldsaneringsperiod under tiden augusti 2005-juli 2010. Han har vidare uppgett att han tidigare betalade 2 720 kr varje månad. Av handlingarna framgår dock inte hur länge han fullgjort dessa betalningar. Numera är han sjukskriven. Av utdrag från misstankeregistret den 30 augusti 2006 framgår att A är misstänkt för brott.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

A har, med hänsyn till skuldbeloppets storlek och till att skulderna har ökat sedan år 2002, inte visat sin vilja att betala sina skulder. Den av A föreslagna avbetalningsplanen har inte fullgjorts under en så lång tid att kriteriet om hederligt levnadssätt kan anses uppfyllt. Det krävs ytterligare tid under vilken han får visa att han har för avsikt att i framtiden fullfölja sin betalningsskyldighet. Därtill kommer att A är misstänkt för brott och inte bör beviljas svenskt medborgarskap förrän denna misstanke lett till en dom eller något annat beslut.

Frågan är då om det finns särskilda skäl enligt 12 § första stycket 3 MedbL att ändå naturalisera A.

När det gäller dispens från villkoret om hederligt levnadssätt bör sådan dispens lämnas mer restriktivt än dispens från andra villkor (jfr prop. 1950:217 s. 42 f.). I vissa fall kan dispens lämnas där det finns mycket starka humanitära skäl (se regeringens beslut den 22 juni 1988, U 3354/88).

A har uppgivit att han mår psykiskt dåligt och lider av depression samt ingivit viss medicinsk bevisning till styrkande härav. Dessa omständigheter utgör enligt Migrationsöverdomstolens mening inte sådana särskilda skäl att det finns grund för dispens från villkoret om ett hederligt levnadssätt. Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.