MIG 2008:12
UNHCR:s rapport om att situationen i Sri Lanka på väsentliga punkter har förvärrats för den grupp som klaganden tillhör har ansetts innebära en sådan ny omständighet som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen. Skäl för att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag föreligger därför.
Migrationsverket
Migrationsverket beslutade den 16 december 2005 att avslå A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd samt att avvisa honom till Sri Lanka. Utlänningsnämnden fastställde i beslut den 1 februari 2006 verkets avgörande. Migrationsverket beslutade den 29 april 2006 att inte bevilja A uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse fr.o.m. den 15 november 2005 t.o.m. den 30 mars 2006.
I beslut den 30 juni 2006 fann Migrationsverket inte anledning att avbryta verkställigheten av avvisningsbeslutet med tillämpning av 12 kap. 18 § utlänningslagen (2005:716) eller att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag. Migrationsdomstolen avslog A:s överklagande i dom den 14 augusti 2006. Den 15 september 2006 beslutade Migrationsöverdomstolen att inte meddela prövningstillstånd.
I december 2006 ansökte A åter om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd med hänvisning till den förvärrade situationen på Sri Lanka. Migrationsverket beslutade dock den 3 januari 2007 att inte bevilja någon ny prövning. Verket anförde att den allmänna situationen på Sri Lanka inte var sådan att den utgjorde ett sådant hinder mot verkställighet som avses i 12 kap.1-3 §§utlänningslagen, detta med beaktande av att Migrationsverket och Utlänningsnämnden konstaterat att det finns möjlighet till inre flyktalternativ.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
A överklagade beslutet och hänvisade till en ny rapport från FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, enligt vilken det inte finns någon realistisk möjlighet till inre flyktalternativ på Sri Lanka. Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2007-04-26, ordförande Emanuelsson), avslog överklagandet och anförde att vad A har anfört angående frågan om inre flykt inte kunde anses vara sådana omständigheter att de bör föranleda en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Vidare ansåg domstolen att den allmänna situationen på Sri Lanka visserligen kunde betecknas som allvarlig, men den kunde ändå inte sägas vara sådan att den för närvarande utgjorde ett bestående hinder mot verkställighet av det lagakraftvunna beslutet. A överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, skulle bevilja honom ny prövning av frågan om uppehållstillstånd. I första hand yrkade han att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja honom ett permanent uppehållstillstånd och i andra hand ett tillfälligt uppehållstillstånd i avvaktan på att situationen på Sri Lanka stabiliseras.
Migrationsöverdomstolen förordnande den 25 maj 2007 att Migrationsverkets beslut om avvisning av A inte fick verkställas, innan Migrationsöverdomstolen prövat målet slutligt eller beslutat något annat.
Till stöd för överklagandet anförde A bl.a. följande. Han är tamil och kommer från Batticaloa i nordöstra Sri Lanka. Migrationsdomstolens bedömning av möjligheterna till inre flykt och situationen på Sri Lanka är felaktig. Situationen har oavbrutet förvärrats vad gäller tamiler från norra och östra delarna av landet. Det pågår en väpnad konflikt och någon vapenvila råder inte. Tamiler riskerar att utsättas för våld och brott mot de mänskliga rättigheterna. UNHCR har i december 2006 lämnat allmänna riktlinjer för asylsökande från Sri Lanka och där uttalat att tamiler skall betraktas som flyktingar eller skyddsbehövande och att något inre flyktalternativ inte finns. Svenska myndigheter och domstolar har förbundit sig att följa FN:s flyktingkonvention och därmed också UNHCR:s riktlinjer och rekommendationer. UNHCR:s riktlinjer och rekommendationer skall under alla omständigheter vara vägledande för bedömningen av asylsökande från Sri Lanka. Frågan om det inre flyktalternativets existens måste därmed anses som en ny omständighet. Den allmänna situationen på Sri Lanka är enligt UNHCR:s riktlinjer och rekommendationer ett bestående hinder mot verkställighet. UNHCR har därtill rekommenderat att tamiler som erhållit avslagsbeslut på nytt skall prövas utifrån den nuvarande och rådande situationen på Sri Lanka. Han är alltjämt av intresse för den tamilska gerillan, LTTE, och utbrytargruppen under Karuna. Det visar den kallelse daterad den 4 juni 2007, som hans föräldrar erhållit från Karunas grupp. LTTE misstänker att han arbetar med Karunas grupp. Även personer involverade i LTTE på lägre nivå riskerar sina liv och att utsättas för tortyr. Under hösten 2006 blev hans familj utsatt för hot och trakasserier från beväpnade grupper. Hans mor vände sig därför i oktober 2006 till Sri Lanka Monitoring Mission och klagade. Familjen utsätts nu för press från såväl Karunas grupp som LTTE. Eftersom han är eftersökt av båda dessa grupper, har han ingen möjlighet att söka skydd inom Sri Lanka. Han har dessutom blivit utsatt för tortyr av Karunas befäl år 2004 för att tvingas att fortsätta att arbeta för LTTE och utföra uppdrag för dem. Han har inte tidigare redogjort för denna händelse, eftersom han inte i detalj fått redogöra för de hot och den misshandel han blivit utsatt för och det har inte funnits skäl för honom att skilja mellan ordet tortyr och ordet misshandel. Han har heller inte i detalj blivit tillfrågad om hur misshandeln av honom gått till vid olika tillfällen.
A har till styrkande av sina uppgifter ingett ett stort antal rapporter och tidningsartiklar om situationen på Sri Lanka.
Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Till stöd för bestridandet anförde Migrationsverket bl.a. följande. Den situation som idag råder på Sri Lanka har inte förändrats i så stor utsträckning att den skall betecknas som en ny omständighet i den mening som avses i 12 kap. 19 § utlänningslagen. Trots det allvarliga säkerhetsläget finns ett fortsatt utrymme för inre flykt. UNHCR:s bedömning kring inre flykt hänför sig till möjligheterna att resa inom landet. I nu aktuellt ärende rör det sig om en resa från Sverige, med möjlig ankomst till Colombo. De eventuella faror som är förknippade med internt resande kan därmed undvikas. A har i sitt arbete pendlat mellan Colombo och hemorten. Han kan därmed sägas ha viss anknytning till Colombo. Det kan därför rimligen krävas av honom att faktiskt bosätta sig där, särskilt i ljuset av att han är ogift och inte har några underåriga barn på hemorten. Eftersom han tidigare varit yrkesverksam i staden, måste det också finnas möjligheter till försörjning i Colombo. Även om situationen på Sri Lanka är allvarlig är den inte så allvarlig att det inte rimligen kan krävas att han bosätter sig på annan ort inom landet. Migrationsverket åberopar nyhetsutdrag från UNHCR till styrkande av att situationen i Batticaloa har lugnat sig något. Migrationsverket hänvisar också till ytterligare en rapport från Storbritanniens inrikesdepartement om Sri Lanka publicerad den 9 mars 2007 (Home Office, Operational Guidance Note avsnitt 3.6.24 och avsnitt 3.7.18) av vilken det framgår att det råder delade meningar om hur den aktuella situationen på Sri Lanka skall bedömas. Migrationsverkets bedömning grundar sig på omständigheterna i det enskilda fallet. Den dokumentation som ingetts utvisar inte att A:s riskbild vad gäller övergrepp m.m. ur ett individuellt och konkret perspektiv har förändrats på ett sådant sätt att den för närvarande utgör bestående hinder mot verkställighet av det lagakraftvunna beslutet. Vad A nu anfört angående tortyr under år 2004 är visserligen en ny uppgift. Det är dock en uppgift han borde ha kunnat åberopa tidigare. Någon godtagbar förklaring till att så inte har skett har inte lämnats.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-04-02, Wahlqvist, Linder, referent, och A Jonsson), yttrade. I de fall där Migrationsverket i ett verkställighetsärende inte kan besluta om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen skall verket med tillämpning av 19 § första stycket samma kapitel ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning och besluta om inhibition, om det föreligger vissa i paragrafen uppställda förutsättningar. Dessa förutsättningar är att utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft åberopar nya omständigheter som kan antas utgöra sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen och är omständigheter som utlänningen inte har kunnat åberopa tidigare eller har giltig ursäkt för att inte ha åberopat tidigare. Är dessa förutsättningar inte uppfyllda skall verket besluta att inte bevilja ny prövning.
Bestämmelserna i 12 kap. 19 § första stycket utlänningslagen - som skall tillämpas restriktivt - gäller endast i de fall där de nya omständigheterna som åberopas hänför sig till utlänningens behov av skydd i landet. Möjligheten att på grund av nya omständigheter få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på nytt skall - enligt vad regeringen uttalade i förarbetena till bestämmelsen (prop. 2004/05:170, s. 225) - framstå som det extraordinära prövningsförfarande som det alltid har avsetts att vara.
De nya omständigheterna som åberopas skall vara av sådan beskaffenhet att de kan antas utgöra ett bestående politiskt verkställighetshinder. Det skall således inte vara fråga om en mer eller mindre avlägsen möjlighet att de åberopade omständigheterna utgör verkställighetshinder utan hindret skall kunna bedömas föreligga i det enskilda fallet. En av de situationer där det kan bli aktuellt med en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen är om utlänningen t.ex. åberopar att de politiska förhållandena i hemlandet helt har ändrats sedan ärendet prövades. (Se prop. 2004/05:170, s. 227 f. och 300 f.)
Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.
A:s ansökan om uppehållstillstånd avslogs av Migrationsverket och Utlänningsnämnden med hänvisning till att det inte var styrkt att A var eftersökt av LTTE. Vidare konstaterades att för det fall han ändå skulle utsättas för trakasserier hade han möjlighet att söka skydd i andra delar av Sri Lanka. När UNHCR därefter i en rapport gör bedömningen att tamiler från norra och östra Sri Lanka liksom från Colombo bör beviljas skydd på grund av den rådande situationen i landet och att något inre flyktalternativ inte existerar måste detta i och för sig anses utgöra en ny omständighet enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen.
Frågan är då om denna nya omständighet också kan antas utgöra ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen.
Migrationsöverdomstolen har redan tidigare framhållit att UNHCR:s rapporter är en viktig källa som vägledning för asylprövande stater men dess rekommendationer utgör inte svensk lag (se MIG 2007:33 II). UNHCR:s rekommendationer måste givetvis vägas mot annan information som finns om situationen i ett land.
Beträffande Sri Lanka har UNHCR i december 2006 gjort bedömningen att asylsökande tamiler från norra och östra Sri Lanka bör bedömas förmånligt. Personer som är eftersökta av myndigheterna, LTTE eller andra grupper är att anse som flyktingar enligt flyktingkonventionen. Även personer som inte uppfyller kriterierna för flyktingskap enligt konventionen bör beviljas skydd på grund av den rådande situationen och det utbredda våldet i norra och östra Sri Lanka. Något inre flyktalternativ anses inte existera för dessa grupper på grund av förföljelse från såväl LTTE som myndigheterna. Vidare rekommenderar UNHCR att asylsökande från Sri Lanka, vars ansökningar om asyl har avslagits, bör få sina ansökningar omprövade mot bakgrund av de nya omständigheter som redovisats.
I den av Migrationsverket åberopade rapporten från Storbritanniens inrikesdepartement angående Sri Lanka uppges att myndigheterna där vill och kan erbjuda skydd för tamiler i de områden som myndigheterna kontrollerar med undantag för personer som haft en hög ställning inom LTTE. Enligt denna rapport accepteras inte UNHCR:s uppfattning att det inte finns något inre flyktalternativ för personer som flyr från våld och övergrepp av LTTE, eftersom UNHCR använder sig av en högre standard än vad som krävs enligt flyktingkonventionen. Vidare anses att asylansökningar skall bedömas med hänsyn till omständigheterna och riskerna i det enskilda fallet och inte grundas på det allmänna läget i landet. Det finns enligt rapporten inga bevis för att LTTE förföljer människor som vägrar att utföra aktiviteter på lägre nivå. Vidare saknas enligt rapporten bevis för att myndigheterna på Sri Lanka intresserar sig för personer som på låg nivå stött LTTE.
A är tamil och kommer från nordöstra Sri Lanka. Han har utfört uppdrag åt LTTE genom att transportera paket till Colombo. Han har uppgett att han är eftersökt av såväl LTTE som Karuna-fraktionen, eftersom han inte ville fortsätta med dessa transporter.
Mot bakgrund av vad som framkommit om situationen på Sri Lanka och då A tillhör dem som enligt UNHCR bör beviljas skydd finner Migrationsöverdomstolen att det i vart fall finns anledning att anta att det kan föreligga ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen. Skäl för att bevilja en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen föreligger därför. Den nya prövningen av frågan om uppehållstillstånd skall beviljas bör i första hand ske hos Migrationsverket. Målet skall därför överlämnas dit. Innan verket på nytt har prövat frågan om uppehållstillstånd får avlägsnandebeslutet inte verkställas.
Överklagandet skall således bifallas och målet överlämnas till Migrationsverket för ny prövning av frågan om uppehållstillstånd för A.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och överlämnar målet till Migrationsverket för ny prövning av frågan om uppehållstillstånd för A. Migrationsöverdomstolen förordnar att Migrationsverkets beslut om avvisning av A inte får verkställas, innan Migrationsverket på nytt prövat frågan om uppehållstillstånd.