MIG 2008:35

A överfördes den 27 maj 2008 till Sverige från Tyskland i enlighet med Dublinförordningen. Migrationsverket fattade samma dag beslut om att han skulle tas i förvar. Den 8 juni 2008 avslog Migrationsverket A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd m.m. och beslutade att han skulle avvisas. Verket beslutade även att han skulle hållas kvar i förvar. Beslutet överklagades till migrationsdomstolen som den 4 juli 2008 avslog överklagandet samt fastställde att A skulle hållas kvar i förvar. A överklagade migrationsdomstolens dom beträffande uppehållstillstånd, avvisning och förvar till Migrationsöverdomstolen.

Den 25 juli 2008, det vill säga efter att migrationsdomstolen skilt målet beträffande uppehållstillstånd och avvisning m.m. ifrån sig och innan Migrationsöverdomstolen fattat beslut i frågan om prövningstillstånd, beslutade Migrationsverket om fortsatt förvar av A.

Den 30 juli 2008 beslutade Migrationsöverdomstolen att inte meddela prövningstillstånd beträffande frågan om uppehållstillstånd och avvisning samt att avslå överklagandet i fråga om förvar.

Migrationsverkets beslut om fortsatt förvar överklagades till Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen, (länsrättsfiskal Norberg), som i dom den 6 augusti 2008 avslog överklagandet.

A överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade i första hand att han skulle försättas på fri fot, i andra hand att han skulle ställas under uppsikt. Till stöd för sin talan anförde han att migrationsdomstolen i sin dom konstaterat att varken lagtexten eller Migrationsöverdomstolens tidigare avgöranden pekar ut någon myndighet som är behörig att besluta i frågan om förvar i den uppkomna situationen. Trots detta har domstolen, med hänvisning till rimlighetsskäl samt ett antagande om lagstiftarens intentioner, funnit att Migrationsverket är behörigt att fatta beslut om fortsatt förvar i den aktuella situationen. I avsaknad av ledning från sedvanliga rättskällor finns det inte utrymme för ett påstående att Migrationsverket i egenskap av central utlänningsmyndighet är behörigt att fatta beslut om fortsatt förvar. Då Migrationsverket saknade formell behörighet att fatta beslutet står detta i strid med Europakonventionen.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl. a. följande. Migrationsverket instämmer i migrationsdomstolens bedömning att det är orimligt att handläggande myndighet helt skulle saknas i den uppkomna situationen och detta kan heller inte ha varit lagstiftarens avsikt. Tidigare reglering i 6 kap.utlänningslagen (1989:529) beträffande vilken myndighet som var handläggande myndighet tillsammans med förarbetsuttalanden (prop. 2004/05:170 s. 293 ff.) med innebörden att nu gällande lag i huvudsak motsvarar tidigare lydelser, talar starkt för att det inte kan ha varit lagstiftarens avsikt att handläggande myndighet skulle saknas i nu aktuellt fall. Migrationsverket anser att den myndighet som ska vara handläggande myndighet i den uppkomna situationen torde vara Migrationsverket, i sin egenskap av central utlänningsmyndighet med stor erfarenhet beträffande förvar. Det är naturligt att verket handhar frågor om förvar som inte ankommer på domstol eller polismyndighet. Migrationsverket handhar planeringen av verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslut redan innan dessa vunnit laga kraft och har därmed kännedom om eventuella nya skäl som talar för att utlänningen bör tas ur förvar. Slutligen är det Migrationsverket som blir handläggande myndighet när domstolens beslut vinner laga kraft. Att verket inte skulle vara handläggande myndighet i den mellanliggande perioden från migrationsdomstolens dom till laga kraft är inte rimligt.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, (2008-10-30, Wahlqvist, Råberg och Linder, referent), yttrade:

Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Skyddet gäller även utlänningar (2 kap. 22 § andra stycket 4 samma lag). Av 2 kap. 12 § regeringsformen följer att detta skydd kan begränsas genom lag, men också att en sådan begränsning aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den.

Även i artikel 9 i Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i artikel 5 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, finns skydd mot godtyckliga frihetsberövanden. Enligt Europakonventionen får dock frihetsberövande ske bl.a. som ett led i ett förfarande som rör utvisning eller utlämning (art. 5:1 f ).

Av 10 kap. 12 § utlänningslagen (2005:716) framgår att beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet. Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under uppsikt avvisas eller utvisas, ska den myndighet eller domstol som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande ska hållas i förvar eller stå under uppsikt.

Av 10 kap. 14 § utlänningslagen framgår att Migrationsverket är handläggande myndighet från det att verket tar emot ett ärende som verket ska pröva och till dess verket fattar beslut eller utlänningen har lämnat landet eller polismyndigheten har tagit emot ärendet, eller, om ärendet överklagas, till dess ärendet tas emot av migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen, och från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verkställighet och till dess att beslutet har verkställts eller ärendet lämnas över till polismyndigheten.

Förevarande mål rör fråga om handläggande myndighet i fråga om förvar efter den tidpunkt då migrationsdomstol slutligt avgjort frågan om uppehållstillstånd och därmed skilt sig från målet och innan Migrationsöverdomstolen tagit upp frågan genom att meddela prövningstillstånd alternativt beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Migrationsöverdomstolen har att ta ställning till om Migrationsverket var behörigt att besluta i frågan vid aktuell tidpunkt.

Migrationsöverdomstolen har tidigare slagit fast att en migrationsdomstol i ett mål rörande uppehållstillstånd endast är ansvarig som handläggande myndighet från det att domstolen tar emot målet till och med den tidpunkt då domstolen slutligen avgör frågan om uppehållstillstånd och den därmed sammanhängande frågan om avlägsnande genom avvisning eller utvisning. Vidare är Migrationsöverdomstolen i motsvarande fall inte handläggande myndighet innan domstolen meddelat prövningstillstånd (Se MIG 2007:44.).

Varken migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen var därmed handläggande myndighet när Migrationsverket den 25 juli 2008 fattade beslut om fortsatt förvar. Eftersom Migrationsverket enligt vad som redovisats ovan alltid är handläggande myndighet, utom i vissa uttryckligen i 10 kap.13, 15 och 16 §§utlänningslagen undantagna situationer, måste Migrationsverket vara behörigt att besluta om förvar när inte någon av de undantagna situationerna är för handen. Migrationsverket var således behörigt att besluta om fortsatt förvar.

Migrationsöverdomstolen delar Migrationsverkets och migrationsdomstolens bedömning att det föreligger synnerliga skäl för fortsatt förvar. Överklagandet ska därmed avslås.