MIG 2011:18

Domskäl

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2010-07-22, ordförande Cleverdahl samt tre nämndemän), yttrade: I målet är ostridigt att A är gift med en svensk medborgare och att äktenskapet varat i mer än tolv år. A har även två barn som är svenska medborgare. A bor även utanför det land där hon är medborgare. Av handlingarna i målet framgår emellertid att A endast har besökt Sverige med sin familj en gång om året under hennes äktenskap. A har vidare uppgivit att hon har begränsade kunskaper i det svenska språket. Det har inte heller framkommit att A skulle ha ett tillräckligt stort behov av ett svenskt medborgarskap. Med hänsyn härtill anser migrationsdomstolen, i likhet med Migrationsverket, att A inte har hemvist i Sverige. A har inte heller tillräckliga skäl för att medges dispens från hemvistkravet. Överklagandet ska således avslås.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2011-06-15, Wahlqvist, Råberg och Hemmingsson, referent), yttrade:

Tillämpliga bestämmelser m.m.

Av 11 § 4 medborgarskapslagen framgår att en utlänning efter ansökan kan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har hemvist här i landeta) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare,b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716),c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar.

I 12 § första stycket medborgarskapslagen föreskrivs att om kraven i 11 § inte är uppfyllda får, om inte annat följer av andra stycket, sökanden ändå naturaliseras, om1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller3. det annars finns särskilda skäl till det.

Det föreligger inte någon absolut rätt att erhålla svenskt medborgarskap genom naturalisation även om sökanden uppfyller kraven på ålder, hemvist och vandel. Beslutsmyndigheten har en diskretionär prövningsrätt och kan uppställa ytterligare förutsättningar för ett bifallsbeslut (se prop. 1975/76:136 s. 34 och prop. 1997/98:178 s. 6).

En av förutsättningarna för att svenskt medborgarskap ska kunna beviljas är enligt 11 § medborgarskapslagen att sökanden har hemvist i Sverige sedan - som huvudregel - fem år. Av utredningen i målet framgår att A inte har hemvist i Sverige men att hon är gift med en svensk medborgare. Frågan är om det finns förutsättningar att med stöd av 12 § första stycket 2 medborgarskapslagen bevilja henne dispens från hemvistkravet.

Möjligheten till dispens från hemvistkravet för en person som är gift med en svensk medborgare infördes genom lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Det skedde i samband med att den tidigare regeln om att en utländsk kvinna förvärvade svenskt medborgarskap automatiskt vid giftermål med en svensk medborgare slopades.

I motivuttalanden angående hemvistkravet och möjligheten till dispens från detta för en person som är gift med en svensk medborgare anfördes bl.a. följande (se SOU 1949:45 s. 39). Det synes vara ganska naturligt att fordra att den som vill förvärva medborgarskap åtminstone till någon mån levt sig in i landets förhållanden. Å andra sidan medför en utländsk kvinnas äktenskap med en inländsk man i allmänhet en så stark anknytning till landet att det är motiverat att i sådana fall avsevärt sänka den tid som eljest förutsätts för naturalisation. De föreslagna lagbestämmelserna utesluter inte naturalisation av en kvinna som har hemvist i utlandet, men denna möjlighet bör begagnas endast i undantagsfall. Som exempel på tillfällen då naturalisation bör kunna komma i fråga fast makarna är bosatta utomlands kan nämnas att makarna bor i ett annat land än hustruns hemland och mannen där representerar ett företag i sitt hemland eller eljest annars fortfarande visat sig äga samhörighet med hemlandet. Vidare kan humanitära skäl tala för naturalisation, exempelvis behov av diplomatiskt skydd under oroliga förhållanden i vistelselandet.

Departementschefen anförde vidare bl.a. följande (se prop. 1950:217 s. 41 f.). Att generellt avstå från kravet på hemvist är inte lämpligt. Det synes nämligen naturligt att fordra att den som blir svensk medborgare inte står fullkomligt främmande för Sverige och svenska förhållanden. Vad beträffar frågan om naturalisation av svensk mans hustru som är bosatt utomlands kan förhållandena i de särskilda fallen vara mycket olika, varför det är svårt att uppställa någon allmängiltig regel. Det finns ofta ett legitimt intresse för en i utlandet bosatt svensk att hans hustru utan dröjsmål kan bli svensk medborgare. I sådana fall, då diplomatiskt skydd erfordras, försvåras ett effektivt ingripande om detta måste begränsas till ena maken. Som ett annat exempel kan nämnas den situationen då kvinnan inte kan få tillstånd att lämna hemlandet förrän hon har förvärvat mannens medborgarskap.

Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande angående den situationen när en sökande är sammanboende med en svensk medborgare men har kortare hemvisttid i Sverige än den i 11 § 4 medborgarskapslagen föreskrivna funnit att dispens från hemvistkravet kunde ges när sökanden hade tre års hemvist här och varit sammanboende med en svensk medborgare i över två år (MIG 2007:28).

Migrationsöverdomstolens bedömning

Inledningsvis konstaterar Migrationsöverdomstolen att en sökande som är gift med en svensk medborgare anses kunna beviljas svenskt medborgarskap även om han eller hon inte har eller har haft hemvist i Sverige. När det gäller de närmare förutsättningarna för detta finner Migrationsöverdomstolen att ett grundläggande krav i princip bör vara att sökanden är bosatt utanför det land där han eller hon själv är medborgare. A är, som framgått av det föregående, bosatt utanför sitt hemland.

Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att syftet med hemvistkravet är att sökanden ska ha hunnit få en viss kännedom om svenska förhållanden innan han eller hon upptas till svensk medborgare. Giftermål med en svensk medborgare bidrar i allmänhet till en ökad kännedom om svenska förhållanden och ger normalt en snabbare anknytning till Sverige. Om sökanden inte har eller har haft hemvist i Sverige bör äktenskapet dock ha varat under en längre tid för att kunna utgöra grund för dispens från hemvistkravet. Enligt praxis har det krävts att äktenskapet ska ha varat under minst tio år. A:s äktenskap, som har varat i över tolv år, uppfyller det krav som kan ställas på äktenskapets längd.

Enligt Migrationsöverdomstolens mening krävs att sökanden, utöver äktenskapet, har någon ytterligare anknytning till eller samhörighet med Sverige, t.ex. genom tidigare bosättning eller vistelse i landet, anställning vid svenskt företag eller svensk utlandsmyndighet eller kunskaper i svenska språket. Hänsyn bör också tas till den sökandes behov av svenskt medborgarskap, t.ex. på grund av behov av diplomatiskt skydd vid oroligheter i vistelselandet. Om den sökande har en särskilt stark anknytning till Sverige eller ett starkt behov av svenskt medborgarskap kan kravet på äktenskapets längd sänkas.

A är gift med en svensk medborgare sedan drygt tolv år och hennes barn är svenska medborgare. Av utredningen i målet framgår dock att hon aldrig har varit bosatt i Sverige och att hon har begränsade kunskaper i det svenska språket. Hon innehar inte heller anställning vid svenskt företag eller utlandsmyndighet. A får därmed anses ha en begränsad anknytning till Sverige. Vad A har uppgett om att hon besökt Sverige en gång om året ändrar inte denna bedömning.

A har anfört att hon har ett behov av svenskt medborgarskap på grund av att situationen i det land där hon och hennes familj för närvarande är bosatta inte är stabil. Migrationsöverdomstolen noterar dock att de händelser som A har beskrivit ligger långt tillbaka i tiden. Migrationsöverdomstolen anser att A inte har visat att hon har ett starkt behov av svenskt medborgarskap på grund av att det förekommer oroligheter i vistelselandet.

Migrationsöverdomstolen finner mot denna bakgrund att det inte finns förutsättningar att medge A dispens från kravet på fem års hemvist i Sverige. Överklagandet ska därför avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.