MÖD 2000:7

RÄTTEN

Hovrättsrådet Rolf Lundmark, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Mats Dahl, referent, och hovrättsassessorn Anders Lillienau

PROTOKOLLFÖRARE

Anders Lillienau, även föredragande

PARTER, såvitt nu är i fråga (ej närvarande)

KLAGANDE

1. SO

2. CG

3. EH

Ombud för 1-3: Chefjuristen CS

MOTPARTER

1. JB

2. NW

3. EW

Ombud för 1-3: Advokaten HJ

SAKEN

Ansökan om lagligförklaring av brygganläggning på fastigheten X 855:247, Västra Götalands län; nu fråga om klagorätt m.m.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-11-19 i mål M 88-99

Föredraganden anmäler följande.

JB, NW och EW (nedan JB m.fl.) har överklagat miljödomstolens dom och yrkat fullt bifall till sin talan i miljödomstolen om lagligförklaring av brygganläggning på fastigheten X 855:247.

SO, CG och EH (nedan SO m.fl.) har anslutningsvis överklagat miljödomstolens dom. De har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av miljödomstolens dom, skall förplikta JB m.fl. att solidariskt ersätta dem för deras ombuds- och utredningskostnader i miljödomstolen med där yrkat belopp. De har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med belopp som senare skall anges.

SO m.fl. har härutöver yrkat att Miljööverdomstolen skall medge dem att såsom sakägare föra talan i målet. De har förklarat att avsikten med detta yrkande är att de i egenskap av motparter till JB m.fl. skall ges möjlighet att föra talan i Miljööverdomstolen med anledning av det av JB m.fl. ingivna överklagandet.

Målet föredras dels i frågan om SO m.fl. har rätt att anslutningsvis överklaga miljödomstolens dom med de i Miljööverdomstolen framställda yrkandena, dels i frågan om SO m.fl. är sakägare i målet.

Målet föredras även i frågan om huvudförhandling och syn skall hållas.

Miljööverdomstolen fattar härefter följande

BESLUT (att meddelas 2000-03-03)

SO m.fl. har i sitt anslutningsöverklagande yrkat ändring av miljödomstolens dom endast i fråga om ersättning för deras rättegångskostnader i miljödomstolen. Överklagandet kan sålunda inte ligga till grund för en ändring av domen i huvudsaken, dvs. i frågan om lagligförklaring av brygganläggning.

Enligt äldre praxis i vattenmål har anslutningsöverklagande i fråga om rättegångskostnader tillåtits, se NJA 1959 s. 116. Enligt 23 kap. 1 § första stycket miljöbalken (jfr äldre rätt i 13 kap. 65 § vattenlagen [1983:291]) tillämpas i förevarande mål 50 kap. 2 § rättegångsbalken i fråga om anslutningsöverklagande. Denna bestämmelse innebär, i dess nya lydelse som gäller från den 1 oktober 1994 (jfr prop. 1993/94:190 s. 127), att ett överklagande i själva saken inte kan mötas av ett anslutningsöverklagande beträffande ett i domen intaget kostnadsbeslut. Ett sådant beslut kan alltså endast överklagas särskilt och då inom den tidsfrist som enligt lag gäller för ett ordinärt överklagande.

Av det anförda följer att överklagandet av SO m.fl. i princip inte är tillåtet. Enligt Miljööverdomstolens mening finns det inte något beaktansvärt skäl att i mål enligt miljöbalken göra undantag från det i rättegångsbalken intagna förbudet att anslutningsvis överklaga ett i domen intaget kostnadsbeslut. Det förhållandet att SO m.fl. i förevarande fall även yrkat att de skall medges att som sakägare föra talan i målet påverkar inte heller bedömningen.

Miljööverdomstolen finner med hänvisning till det anförda att SO m.fl. inte har rätt att anslutningsvis överklaga domen med de yrkanden som därvid har framställts. Miljööverdomstolen avvisar därför deras överklagande.

-----

Miljööverdomstolen har, oberoende av ställningstagandet ovan, att avgöra om SO m.fl. i egenskap av sakägare skall föreläggas att svara på överklagandet i sak av JB m.fl. Miljööverdomstolen gör samma bedömning som miljödomstolen i denna fråga. SO m.fl. skall således inte föreläggas att svara på överklagandet i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen beslutar att målet, sedan den skriftliga handläggningen har avslutats, skall avgöras efter huvudförhandling och att därvid syn skall hållas på brygganläggningen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR beslutet om avvisning, se bilaga A

Överklagande senast 2000-03-31

Skiljaktig mening, se protokollsbilaga

Som ovan

Anders Lillienau

Protokollet uppvisat/

____________________________

Miljörådet Lars Hyden är skiljaktig i frågan huruvida SO, CG och EH (O m.fl.) skall höras som sakägare med anledning av överklagandet av JB, NWs och EGW (B m.fl.) och anför:

Utredningen i målet ger vid handen att den s.k. H-bryggan uppfördes år 1965. Den bekostades av SO, AB och IC till lika delar. EH betalade inte någonting men var istället den drivande kraften inför etableringen av Vässingsö Bryggförening (VBF). Fem båtplatser vid bryggan fördelades med 1,25 båtplatser - en båtplats för en större båt samt plats för en dinge- till var och en av O, B, C och H. H medgav i en skrift den 14 juni 1965 SO, AB och IC att "med lika delar och i den utsträckning som det till mig upplåtna servitutet så medger ha bryggan uppförd och utnyttja för all framtid, dock minst 50 år".

I VBFs stadgar är särskilt paragrafema 3, 6 och 11 av intresse i målet. Enligt 3§ kan inträde i VBF beviljas den som är bosatt i Vässingsö, Långedrag och som godkännes av föreningens styrelse. Enligt 6§ är avliden medlems make eller arvinge berättigad att överta den avlidnes andel i föreningen och inträda i föreningen som medlem, därest vederbörande bor på Vässingsö. Enligt 11§ tillkommer bryggplats vid södra bryggan - varvid får förstås den nu utrivna H-bryggan - endast medlem som tillika är delägare i denna brygga. Delägarna i södra bryggan äger inte rätt till bryggplats vid norra bryggan.

Innan utrivningen av den H-bryggan våren 1996 var, enligt min mening, rättsläget för O m.fl. följande. SO ägde en andel av bryggan alltsedan år 1965. Han hade också nyttjanderätt till 1,25 båtplatser. Sedan AB avlidit, ägde hans dotter CG en andel i H-bryggan, Bosatt på Vässingsö hade hon också blivit medlem i VBF och fått nyttjanderätt till 1,25 båtplatser vid H-bryggan. IC ägde fortfarande en andel av H-bryggan. Hon hade överlåtit nyttjanderätten till 1,25 båtplatser till sin dotter EH. Möjligen hade hon också överlåtit äganderätten till sin andel i bryggan till dottern. Med hänsyn till bryggservitutets uppbyggnad och EHs arbete för etableringen av VBF kan möjligen den innersta delen av bryggan anses ha ägts av EH. I så fall ägde SO, CG och IC andelar i den yttre delen av H-bryggan.

I ansökan anhöll B m.fl. om "lagligförklaring av ett vattenföretag, vars detaljer angivs närmare nedan". Längre ned hette det: "Sedan bryggan nedmonterats i maj 1996 har den nya bryggan återuppförts i praktiskt taget samma läge som den gamla men i något kortare skick." Av handlingarna i målet framgår att B m.fl. själva ansåg det nödvändigt att riva H-bryggan för att kunna bygga de två nya bryggorna. Oavsett vad Berggren m. fl.. själva ansett, var det enligt min mening, officialprövningsvis, en nödvändig förutsättning för byggandet av de två nya bryggorna att H-bryggan först revs ut. Jag grundar detta ställningstagande bl.a. på planritningen i miljödomstolens aktbilaga 41 och färgfotot på framsidan av aktbilaga 52. Om H-bryggan inte rivits ut, skulle avståndet mellan denna och de två tillkommande bryggorna blivit så kort att ingen av de tre bryggorna kunnat utnyttjas rationellt.

I 22 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) anges att ett vattenföretag skall anses beröra en viss fastighet bl.a. när företaget kan medföra skador på fastighetens användningssätt. Enligt Strömberg (Vattenlagen med kommentar, sid. 350) är dessa bestämmelser av betydelse framför allt när det gäller att bestämma kretsen av sakägare, bl.a. i fråga om innehållet i ansökningar och kungörelser. Enligt förarbetena skall stadgandet däremot inte uppfattas som en närmare avgränsning av ersättningsberättigade.

Enligt min mening påverkades Os m.fl. fastigheters användningssätt genom att nyttjanderätten av deras båtplatser vid H-bryggan utsläcktes när denna utrevs såsom en förutsättning för anläggandet av Bs m.fl. nya bryggor. Det skedde också ett intrång i bl.a. SOs och CGs äganderätt till själva bryggan genom utrivningen.

Os m.fl. begäran att såsom sakägare få föra talan i målet skall därför bifallas och Bs m.fl. överklagande här således inledningsvis kommuniceras med O m.fl..

Överröstad i denna fråga ansluter jag mig i övrigt till Miljööverdomstolens majoritet.

Lars Hyden